måndag, januari 24, 2011

Förvirrat i Aftonbladet

Aftonbladets ledarsida tycks anse att kritik mot irakiska självmordsbombares ideologi är samma sak som kritik mot irakiska invandrare. På annat sätt kan man knappast tolka den ledarartikel som i lördags gjorde denna blogg till exempel på en utveckling mot ett allt mer främlingsfientligt opinionsklimat, i en text som i övrigt handlade om hur regeringen hanterar irakiska flyktingar.


Men menar verkligen Aftonbladet att invandrare i allmänhet gillar självmordsbombare? Grumligt.
när språkbruket börjar hårdna är det ofta en föraning om ett skifte även i politiken.
Det ser vi i Danmark. Där har Moderaternas och Folkpartiets systerpartier redan genomfört en stor del av främlingsfientliga Dansk Folkepartis flykting- och invandringspolitik.

Även i Sverige öppnas för en ny och fränare retorik. Redaktören för den nyliberala tidningen Neo, Paulina Neuding, skrev för en tid sedan i amerikanska The Weekly Standard en uppmärksammad artikel med rubriken ”Välkommen till Ramallmö”. Beskrivningen att Malmö blivit som staden Ramallah på Västbanken följs av påståendet att Rosengård blivit symbol för ”det faktum att för många av landets arabiska invandrare tagit med sig antidemokratiska värderingar från sina hemländer”.

Ledarskribenten på Svenska Dagbladet, Per Gudmundson, skrev efter självmordsattentatet i Stockholm på sin blogg: ”En martyr dör som bekant med ett leende på läpparna. Avgör själv hur det gick med att komma till paradiset.” Han illustrerade med en ansiktsbild på självmordsbombarens lik.

Dessa strömningar skrämmer.
Man kan tycka att skribenten Anders Lindberg skulle kunna hitta bättre exempel, som åtminstone skulle kunna utmålas som "hårdnande språkbruk" inför vänsterns lättkränkta läsarkrets, snarare än att verka förvirrande i kontexten.

Eller så kan han ju pröva att argumentera. Mot något av detta, kanske, om det nu är invandring och integration han vill prata om, och inte terrorism: