Loggar ur för semester

Det har varit en intressant vår.

När jag skrev uppskattande om norska Arbeiderpartiets och Jens Stoltenbergs politik blev jag anklagad för att förespråka raspolitik, varför norska journalister hörde av sig och undrade om svenska debattörer verkligen tyckte att den norska regeringen var rasistisk och islamofobisk.

När jag protesterade mot att en tidskrift skrev ett skämtsamt upprop om att skjuta mig blev jag anklagad för att inte ha humor, varefter de sociala medierna fylldes med nya uppmaningar att skjuta mig. Det var ju inte på allvar, det som skrivs på Twitter.

När jag deltog i seminarier med Säkerhetspolisen för att upplysa om hotet från terrorism blev jag häcklad av autonoma som kallade mig identitär.

När sedan en islamofob, identitär terrorist sköt ihjäl en hel generation av Arbeiderpartiets ungdomar, ja då blev jag utpekad, av samma twittrare, som mer eller mindre medskyldig, med anledning av gamla blogginlägg. Precis som om nedryckaren ”Swedish and international current affairs as seen through a drunken haze” indikerar att bloggen är någon doktorsavhandling.

Det är väl det som vi brukade kalla ironi, innan Andres Lokko förstörde begreppet.

Om ändå Lars Hillersberg kunde komma tillbaka så att vänstern finge lite finess igen.

Nu loggar jag ur och går på semester en månad.

Lär av historien

Vilka politiska val ska man fatta för att bäst bemöta terroristerna? Det är inte helt lätt att bena ut, visar jag på SvD:s ledarsida idag.

Om idealet är att demokratin ska gå vidare oberörd av terrorn, bör väljarna då överhuvudtaget låta sina partisympatier påverkas av attacken? Och vilka politiska beslut innebär egentligen att gå terroristen till mötes?

Historien visar att det inte är lätt att avgöra.

På 1970-talet härjade Röda arméfraktionen. Deras teoretiska grund för terrordåd var, grovt förenklat, att de ville framkalla en polisstat, vars förtryck skulle väcka befolkningen ur sin slummer varpå socialistisk revolution skulle följa. Västtyskland svarade med strängare straff, inskränkta rättigheter i domstolsprocesser, bredare övervakning och kraftfullare polis.

Västtyskland blev nu ingen polisstat. Men ändå kan man argumentera för att reaktionen på ett sätt innebar att gå terroristerna till mötes. Men det var knappast fel.

Terrorbombningarna i Madrid 2004 var inte bara otroligt blodiga, med 191 döda och långt över tusen skadade. De utfördes dessutom bara dagar innan Spanien skulle hålla allmänna val. Det försatte de spanska väljarna och politikerna i en rad dilemman.

Kunde man säga att dådet påverkade demokratins gång, när väljarna tre dagar senare sparkade ut sittande regering? Omöjligt att avgöra.

Attacken visade sig senare vara utförd av en grupp inspirerad av al-Qaida, som man kunde anta ville påverka valet till fördel för vänstern. Den hade nämligen lovat att dra tillbaks de spanska soldaterna från Irak.

Gick den nyvalde premiärministern Zapatero terroristerna till mötes när han sedan faktiskt beslöt att dra hem trupperna? Borde han inte istället ha svarat på dådet med att förstärka insatsen? Debatten fördes, i synnerhet i USA. Men man kan knappast klandra Zapatero för att han fullföljde sitt löfte till väljarna.

Just nu är opinionsinstituten sannolikt i full färd med att ringa runt till de norska väljarna. Vad kan man svara med gott samvete? Att man av sympati bytt till Arbeiderpartiet, trots att man i praktiken då har låtit ett terrordåd påverka? Den som hade tänkt stemme på Fremskrittspartiet har kanske heller ingen enkel sits, om det nu gäller att förhålla sig opåverkad.

Dagens måste

Terroristdådet i Norge är ett nationellt trauma som kräver stor ödmjukhet inför frågeställningarna och självrannsakan på snart sagt alla nivåer. Man kommer att behöva fråga sig hur statsledningen har fungerat, hur polisväsendet har agerat, hur mediehusen, publicisterna och debattörerna har klarat debatten.

Den mänskliga frågan vid en tragedi som denna är om man själv kunde ha agerat annorlunda.

Ett terroristdåd är i grunden ett politiskt motiverat allvarligt brott. Politisk motivation är beroende av en ideologisk miljö, och denna ideologiska miljö måste granskas. Utredningen av ett terroristbrott handlar inte bara om att hitta vem som har levererat konstgödslet till sprängmedlen, utan också om att finna den ideologiska näringen.

Den norske terroristen Anders Behring Breivik har i sitt eget testamente uppgivit närmast ett smörgåsbord av ideologiskt och politiskt gods, allt från "kristendom", "liberalism" och "konservatism" till nostalgi efter ett idylliserat svunnet femtiotal, Mao och al-Qaida. Detta kan förstås sammantaget låta motsägelsefullt, men en nationell tragedi av dessa mått kan inte ge någon annan rimlig hållning än att försöka bena ut om dådet kunde ha förhindrats.

Den grundläggande föreställningen för gärningsmannen är islamofobi. Det visar hans eget testamente. Andra centrala motiv är kulturell identitet och idén om invandringen som en kolonisering. Debattörer, publicister och politiker som har behandlat dessa frågeställningar på olika sätt bör, även i denna svåra sorgeprocess, ha ödmjukheten att reflektera över huruvida terroristen, hur osannolikt det än kan verka, har påverkats av detta.

Glädjande nog ser jag starka tecken på en moraliskt mogen debatt i Norge, och har stora förhoppningar om att en sådan ska kunna växa fram i Sverige. En av Norges urbloggare, Bjørn Stærk, har skrivit dagens måste-läsning.

Islamofobi på steroider

Den norske terroristen Anders Behring Breiviks politiska testamente omfattar 1518 sidor. Det försvårar i sig försök till detaljerad analys. Några punkter utkristalliserar sig vid en snabbare läsning.

Dokumentet innehåller ett försök till en bredare historieskrivning om en civilisationernas kamp, där terroristen själv anser att Europa måste resa sig mot vad han menar är en islamisk invasion, möjliggjord av en svag kulturell identitet i Västvärlden. För detta ändamål anser sig Behring Breidvik utvald att starta en armé av likasinnade, som efter hand ska ansluta sig till uppdraget. Med patologisk noggrannhet beskriver han vidare organiseringsformer, kampmetoder för statskupper, tillverkning av stridsmedel - ja, han har till och med tänkt ut ordnar och förtjänsttecken att belöna sina fantasikorsfarare med.

Syftet med de storskaliga terrorattackerna i Norge – fullt jämförbara med elfte september för ett litet land – verkar rymma flera komponenter. Först och främst har han velat skapa en arena för sitt budskap: plantera tanken om ett kommande storkrig och inspirera andra (den biten är mycket problematisk just nu för oss journalister andra skribenter i sociala medier, men kommer att bli ännu svårare under rättegången, enligt samma mönster som i krigsförbrytartribunaler). För det andra har han velat slå till just mot Arbeiderpartiet. Han har försökt utplåna en hel generation av intellektuellt motstånd mot den egna teoribildningen. För det tredje verkar han ha velat iscensätta ett så stort terrordåd att den politiska kartan ritas om. Tankeväckande nog tycks han betrakta al-Qaida som goda hantverkare.

Den grundläggande motorn i hans ideologiska utveckling är islamofobi. Han skriver själv att hans avgörande ideologiska ögonblick var 1999 när Norge deltog i Nato-bombningarna i Serbien för att förhindra folkmord på muslimer. Då, menar han, om jag kan tolka honom rätt, grundades hans agg gentemot de egna demokratiskt valda företrädarna, och då cementerades hans föreställning om att Västvärlden är oförmöget att försvara sig från den påstådda invasionen.

Utifrån denna islamofobiska grund har han sedan bit för bit byggt vad som liknar en ideologi, men som förstås innehåller en rad inkonsekvenser. Att jämföra honom med traditionella nazister leder tanken en smula snett, även om han räknar med att nazister som Svenska Motståndsrörelsen kommer att ställa upp för honom i ett kommande religiöst och etniskt motiverat krig. Kanske är etiketten man letar efter "identitär". Men det verkar som han har plockat fritt de bitar, till sin tröttsamt omfattande research, som stärkt hans ideologiska utgångspunkt.

Han säger att han är "konservativ" eller "kristen" eller "liberal" eller vad det nu kan vara, samtidigt som han beundrar den elitistiska synen på ett leninistiskt avantgarde, eller ja, Mao Zedong.

Man kan heller inte missa hans starkt antifeministiska agenda. Feminismen, tycks han mena, är ett utslag av ett Västvärldens moraliska förfall. Kombinerat med hans religiösa övertygelse utgör detta det närmast perfekta forskningsämnet för den teologiskt inriktade norsksvenska feministiska forskaren Eva Lundgren och hennes kollegor, vilket antagligen för Anders Behring Breivik vore ett straff värre än stegling. Poetisk rättvisa för oss andra.

De ideologiska namnlapparna i terroristens självbild har alla troligen samma anledning. Har han blivit "kristen" har han blivit det för att han hatar muslimer. Han är "nationalist" för att han hatar muslimer.

För en människa med denna föreställningsvärld torde terrordåden den elfte september 2001 ha haft en katalyserande effekt. Möjligen är det heller ingen slump att han anger att arbetet med planerna för de egna dåden i Norge började år 2002.

Här börjar en radikaliseringsprocess som för en vanlig människa naturligtvis är obegriplig men som ändå följer en systematik. Jag tror inte att vi nog kan understryka internets betydelse. Unga män som snöar in på en idé, och konstruerar en hel världssyn utifrån den, är med all rätt närmast en egen forskningsdisciplin.

Men här kombineras internetradikaliseringen med en monoman självdisciplin. Avhållsamhet, kroppsbygge, droganvändning i syfte att skapa aggressivitet – den dagbok som också inryms i manifestet ger en tydlig bild av en skrämmande beslutsamhet. Han uppger själv att han lagt 300.000 euro och nio års arbete på terrordåden. Det företag för outsourcing av kodning han har startat, exempelvis, med anställda över hela världen, säger han i grunden var en metod att finansiera terrorattackerna. Det är islamofobi på steroider.

Det ideologiska ramverket, om man kan kalla det så, för Anders Behring Breivik har, som experterna på Expo konstaterat, en välkänd resonansbotten. Frågeställningen om en civilisationernas kamp har ju stötts och blötts av en lång rad av världens stora intellektuella alltsedan statsvetarprofessorn Samuel P Huntingtons The Clash of civilizations hamnade i rampljuset efter den elfte september 2001. Otaliga är de statsvetare, filosofer, teologer eller tyckare som skrivit nyanserat, inkännande och balanserat om denna fråga.

Trots otaliga referenser till vetenskapen – han gillar tabeller och listar förstås även vetenskapsmän och filosofer – tycks dock den norske terroristen istället ha skaffat sig en egen filosofisk husgud i den norske anonyme bloggaren Fjordman. Här ser vi återigen en internetproblematik: i jämställandet av anonyma tyckare och äkta auktoriteter.

Som synes finns det så många trådar att dra i i manifestet att bara några korta reflektioner plötsligt kan svämma ut över flera sidor.

Men en viktig avslutande fråga är om Anders Behring Breivik kan inspirera andra till liknande terrordåd eller försök. Det kan tyvärr inte uteslutas.

Man kan titta på tidigare terroristdåd eller terroriströrelser och notera att även de mest bisarra politiska extremisterna kan finna sympati. Det finns gröna anarkister som delar UNA-bombarens samhällssyn, det finns nazister som heroiserar Det tysta brödraskapet, och det finns framförallt, som påpekats av många, en överslätande attityd gentemot politiska våldsverkare som man uppfattar som del i den egna kulturen (se bara på stödet för serbiska krigsförbrytare, eller titta på den italienska läktarkulturen, eller se den milt överseende tonen mot svenska nazister som kan ses ibland).

Det verkar dock inte sannolikt att denna tillåtande miljö själv tar till vapen, som den norske terroristen tycks vilja. De flesta gör inte det. Men det kan komma enstaka personer eller grupper som kliver över gränsen från politisk fanatism till politiskt våld. Det är illa nog, och anledning till stor vaksamhet.

Nio år och 300.000 euro

Bjørn Staerk, en av Norges urbloggare, har läst terroristen Anders Behring Breiviks manifest, och skriver om detta i Aftenposten.

I en bok spredt på nettet, beskriver Anders Behring Breivik hvordan han har brukt ni år og over 300 000 euro på arbeidet med teksten og forberedelsene av terrorangrepene. Så heter det: «Alt dette er imidlertid knapt merkbart sammenlignet med offeret jeg gjør i distribusjonen av boken, selve markedsføringen.»

Grotesk nok kan det dermed virke som han ser på terrorhandlingene som en del av bokens markedsføring.

Dermed gjør Breivik som andre voldelige fanatikere før ham. Han bruker den makten han nå har over oppmerksomheten vår til å påtvinge oss sine rabiate feberfantasier.

Det føles kvalmt å videreformidle disse ideene. På den andre siden har vi ikke lenger noe valg. Angrepet har skjedd, nå gjelder det å forstå.

Få har så langt rukket å lese hele den 1500 sider lange boken. Men en skumlesning etterlater ingen tvil om hva dette er: Et manifest for en europeisk borgerkrig, hvor et kulturkonservativt innfødt Europa er de gode, og en allianse av politisk korrekte «kulturmarxister» og muslimer er de onde.

Store deler av boken er ikke skrevet av Behring Breivik selv, men er kopier av artikler fra counterjihad-miljøet på nettet, et miljø som frykter en islamsk maktovertagelse i Europa. Ordet «høyreekstrem» er blitt brukt av flere, men det er i så fall ikke den tradisjonelle varianten med støvler og nazisymboler, men en ny form: internettgenerasjonens høyreekstremisme.

Tidligere høyreekstreme hatet jøder og mørkhudete. Counterjihadistene anser hudfarge som irrelevant. Fienden er ideene fra islam, og de politisk korrekte forræderne som lar muslimene overta Europa og gjøre det til Eurabia.

Behring Breivik bruker tekster av anti-islamske skribenter som Robert Spencer og Gregory Davis, og ser ut til å ha plagiert deler av manifestet til unabomberen Ted Kaczynski, men er spesielt stor fan av den anonyme norske bloggeren Fjordman, og har kopiert et titalls av hans artikler. Fjordman er en sentral counterjihad-blogger som i årevis har spådd en kommende borgerkrig mellom det ekte og det islamiserte/multikulturelle Europa.

Vi skal være forsiktige med hvor vi fordeler skyld, spesielt nå når adrenalinet koker etter et av historiens verste terrorangrep. Men det er mulig at vi her ser en todeling mellom ord og handling som vi har sett hos andre voldelige fanatikere tidligere, hos anarkister, kommunister, nazister, islamister. Flertallet bruker harde ord om den Store Konspirasjonen og den Kommende Krisen, men det er kun ord de bruker. Så kommer noen som tror ekstra sterkt og vil ekstra hardt, og tar ideene videre til sin «naturlige», blodige konsekvens.

Hvilken skyld som hører hjemme hvor, er en debatt for en mer avkjølt ettertid, men det kan virke som om paranoide islamhatere blant annet på nettet har lagt det ideologiske grunnlaget Behring Breivik har bygget videre på med bomber og våpen. Men han har også lagt dette grunnlaget selv, gjennom mange års arbeide med boken. Det vi trygt kan si, er at Behring Breivik og counterjihad-miljøet i stor grad lever i samme verden: En verden hvor det kristne og sekulære Europa befinner seg på randen av (selv)utslettelse, og hvor en løsning uten vold fremstår som stadig mindre realistisk.

Tilknytningen til den innvandringskritiske bloggen document.no, hvor Behring Breivik har kommentert innlegg, er løs. Selv om det kanskje ikke ser slik ut utenfra, er det stor avstand mellom de av innvandringskritikerne som har beina på jorda, og de som lever i en borgerkrigsfantasi. Det går blant annet frem av boken at Behring Breivik har kontaktet document.no's redaktør Hans Rustad for å inngå et samarbeid hvor også Frp skulle vært involvert, men er blitt avvist.

Breivik anser både document.no og Frp som krefter det kan være smart å samarbeide med. Men han mener de ikke innser alvoret, de har ikke forstått at tiden for demokratiske midler er over. Behring Breivik er ekstra såret over at Rustad har gjort narr av hans favorittskribent Fjordman.

Boken inneholder en detaljert dagbok over mange år om hvordan han har forberedt terrorangrepet. Dette er ment å gjøre det lett for de som kommer etter ham å utføre sine egne angrep. I Breiviks verdensbilde er det bare et tidsspørsmål før borgerkrigen slår ut i full blomst. Etter at den er vunnet vil ettertiden takke ham som en pioner.

Røttene til prosjektet hevder han ble plantet i 2002, da han og en gruppe likesinnede stiftet en moderne variant av Tempelridderordenen. På stiftelsesmøtet ble alle europeiske forrædere dømt til døden. Om dette er reelt eller propaganda, må politiet finne ut av, men det viser hvordan han ser seg selv: Som Europas dommer, bøddel, og beskytter.

Det ironiske er at en som bruker «kulturmarxist» som skjellsord uttrykker respekt for marxistenes organiseringsstrategi, hvor en elite av hensynsløse troende skulle lede massene mot paradis. Og nå har også counterjihadisten kopiert terrortaktikken til jihadistene. Han har stirret seg blind på fienden og blitt en av dem; blitt enda en av dem som tror på voldens forløsende kraft.

Grannar

Skriver i SvD om den enda kontroll som kan avvärja terrorn i ett demokratiskt samhälle, den sociala kontrollen.

"På sjuttiotalet härjade den kommunistiska terrorn. På åttiotalet den nationalistiska. På nittiotalet anlades mordbränder i ekologins namn, medan det gångna decenniet har präglats av den islamistiska terrorismen. Ett helt spektrum av frågor och ideologier kan utnyttjas för storskaliga blodbad.

Nazister har åtalats för terrorbrott i Sverige så sent som 2005, när de försökte framkalla raskrig genom sabotage. Lyckligtvis gällde det mest pojkrumsfantasier den gången – men attentaten i Oslo visar hur suddig gränslinjen är mellan den politiske rättshaveristen och mördaren, och hur viktigt det är att inse att terrorn har många ansikten.

Det finns de som menar att våldsdåd kan härledas till ett påstått samhälleligt förtryck. Att aggressioner är en följd av utanförskap, fattigdom eller det mångkulturella samhället. Men man blir inte måltavla för terror på grund av vad man gjort, utan på grund av sin sårbarhet.

Den politiska extremismen slår till där den kan.

Vid våldsdåd är reflexen krav på bredare kontroll. Efter självmordsbombaren i Stockholm i vintras, till exempel, restes krav på att Säkerhetspolisen skulle scanna av hela Facebook (vilket Säpo pedagogiskt förklarade vore oförenligt med demokratin). Det problematiska är ju att detta öppna samhälle skulle gå förlorat i samma ögonblick som vi överlät åt säkerhetstjänsterna att kartlägga varje form av ideologisk extremism i befolkningen.

En vanlig dag ska man kunna parkera sin bil på Fredsgatan utanför Rosenbad utan att drabbas av misstanke, eller skicka iväg barnen på sommarläger utan fruktan. Det är det öppna samhälle vi vill ha.

Det som krävs är då social kontroll, öppen, medborgare emellan."

Sådan bedrivs exempelvis föredömligt av Expo, vars specialistkunskaper om extremistmiljöer är oundgänglig i dessa dagar.

Håll rågången!

År 2007 gick det ett litet skalv genom en kant av den svenska bloggosfären. Den antinazistiska tidskriften Expo publicerade en artikel som på omslaget kallades ”Islamofobins nya ansikte”, och en rad sajter pekades ut som beståndsdelar i en antimuslimsk miljö där öppen rasism frodades.

Expos artikel var ett eko av den brytning som hade skett i USA när Charles Johnson, legendarisk bloggare på Little Green Footballs, hade gjort upp med de element inom den amerikanska bloggosfären som inte kunde skilja mellan kritik och hat.

Det är inte säkert att Expos artikel då hade alla rätt. Man kan med rätta ifrågasätta, till exempel, varför Expo skulle hänga ut exempelvis redaktören Kurt Lundgren, och hans blogg Östra Ölands Fria Horisont, som islamofobisk. Felaktiga utpekanden riskerar enskilda liv och trovärdigheten i hela den antirasistiska kampen.

Men ansatsen, att kritiskt granska de miljöer där främlingsfientligheten kan gro, var rätt.

I skuggan av terrordåden i Norge är det uppenbart att självkritik är nödvändig. Det må vara självklart att gärningsmannens perverterade form av nationalism är helt obesläktad med den konservativa liberalism som firas varje 17:e maj, vilket beskrivits väl av såväl Johan Wennström på Newsmill och Johan Lundberg på Axess, men detta faktum motsäger inte att vi alla måste gräva där vi står för att hitta rötterna till våldet.

I ett par, möjligen allt för få, artiklar har jag belyst det nazistiska våldet. Varje gång har jag då mötts av en mejlskörd med överslätande kommentarer. Brevskrivarna har menat att ett onödigt, svidande, fokus har hamnat på vad som påståtts vara oskyldiga ungdomar och deras protester.

Varför, har man frågat, belysa nazistmarscher i Salem eller kängor på nationaldagen när det finns våld i invandrarghetton eller islamisk terror?

Svaret på den frågan fick vi i fredags. Det nazistiska våldet fortsätter att vara det mest dödliga i Skandinavien. Ryssland må vara ett hot, precis som den islamiska terrorismen, men när det kommer till rent fysiskt utdelade käftsmällar eller knivhugg just nu, så är det nazisterna som är farliga.

Uppenbarligen finns det fortfarande en vit fläck i medvetandet hos många beträffande detta. Nazivåldet ursäktas som pojkstreck, på ett sätt som påminner om hur exempelvis de serbiska krigsförbrytarna hyllas som hjältar av vissa landsmän.

Den svenska politiska högern gjorde den avgörande erfarenheten redan på 1930-talet. Då, grovt uttryckt, kuppades det moderata ungdomsförbundet av extremister. Moderpartiet fick kapa trossarna, och starta en rörelse på nytt: det som är dagens unga höger.

Sedan dess har rågången hållits. Stundtals har det varit suddigt: det har funnits högerungdomar som försvarat groteska förtryckare i Afrika, exempelvis, med argumentet att detta har hindrat kommunistisk expansion. Men i normalfallet har rågången hållits ren. Till skillnad från i vänsterblocket, där man allt för ofta försvarat kommunistisk diktatur, har högern haft oblodiga händer.

Vänstern har, som antytts, varit svajigare. Än idag kan man tyvärr få uppleva apologetiska föredrag om Nordkorea, Zimbabwe eller Kuba på studiecirklar i ABF:s regi.

Men det är ingen ursäkt för att slappt acceptera vad som borde brännmärkas som rasism inom högern.

Förra sommaren höll Sverigedemokraterna ett seminarium med Robert Spencer, en av världens mest onyanserade kritiker av islam. Jag ställde då frågan till honom (på knagglig engelska, ska erkännas) hur han såg på problemet med sitt samarbete med extremnationalistiska grupper som EDL – European Defence League. Jag fick en utskällning till svar som, sist jag kollade på YouTube, setts av mer än 20000 personer.

För Spencer, och alla andra som hånskrattade åt frågeställningen, överskuggade målen medlen.

Det är en inställning som är oacceptabel.

Frågan handlar inte om att skuldbelägga en viktig debatt eller om att lägga skugga över en hel sektor av landets intellektuella spektrum. Det viktiga är att fråga sig om man själv har gjort nog för att stävja det hat som kan leda till våld.

Vikten av en rensad rågång är tydlig efter attackerna på Norge.

Norge under attack

Det är svårt att föreställa sig en mer gripande situation än den när barn kastar sig i sjön för att försöka simma bort från någon som försöker skjuta dem, en efter en.

Attentaten i Norge går ännu inte att säkert härleda. Men det simultana i bombdådet i regeringskvarteren och massakern på vänsterungdomarnas sommarläger är i sig en antydan om att Norge har utsatts för en storskalig terrorattack.

En gangsteruppgörelse i centrala Oslo skulle normalt inte ha skett genom en bilbomb med denna sprängkraft. Inte heller en massaker på barn passar in i mönstret för "normal" kriminalitet.

Skjutningarna på Utøya påminner om Mumbai eller Fort Hood. Bomben i regeringskvarteret minner om Faisal Shahzad på Times Square i New York eller när "läkare utan gränser" drabbade Storbritannien.

Att gärningsmannen på Utøya har varit iklädd polisuniform, och att det finns uppgifter om en falsk uniform även i Oslo, tyder på omsorgsfull planering. Att attackerna skulle gå att beteckna som något annat än terrordåd är uteslutet.

Men det är för tidigt att dra några slutsatser.

Den sällsynt välinformerade bloggen Jihadica rapporterar att jihadisten Abu Suleiman al-Nasser, som tidigare intresserat sig för Skandinavien, har skrivit om terrorattackerna.

This was posted by Abu Sulayman al-Nasir to the Arabic jihadi forum, Shmukh, around 10:30am EST (thread 118187). Shmukh is the main forum for Arabic-speaking jihadis who support al-Qaeda. Since the thread is now inaccessible (either locked or taken down), I am posting it here. I don’t have time at the moment to translate the whole thing but I translated the most important bits on twitter.

Update: Abu Sulayman has now issued a retraction, stating clearly that “Helpers” was not involved in the operation and that his statement was not an official statement. He says those who carried out the attacks “must surely be known to all.”

الحمد لله ناصر عباده الموحدين ومذل اهل الشرك والكفر اجمعين والصلاة والسلام على نبينا محمد خاتم النبيين وعلى اله وصحبه اجمعين وبعد
قال تعالى : (فَقَاتِلْ فِي سَبِيلِ اللّهِ لاَ تُكَلَّفُ إِلاَّ نَفْسَكَ وَحَرِّضِ الْمُؤْمِنِينَ عَسَى اللّهُ أَن يَكُفَّ بَأْسَ الَّذِينَ كَفَرُواْ وَاللّهُ أَشَدُّ بَأْساً وَأَشَدُّ تَنكِيلاً) [النساء : 84]
فها قد وصلت دول اوروبا رسالة اخرى من المجاهدين واثبات اخر لدول اوربا ان المجاهدين لن يقفوا مكتوفي الايدي تجاه حربهم ضد الاسلام والمسلمين.
واليوم قد تم استهداف النرويج لتكون درسا وعبرة لباقي دول اوروبا وقد سبق ان هددنا منذ غزوة ستوكهولم بمزيد من العمليات وقد طالبنا دول اوروبا بسحب جيوشها من ارض افغانستان وايقاف حربها ضد الاسلام والمسلمين ونكرر تحذيرنا مجددا لدول اوروبا ونقول لهم نفذوا مطالب المجاهدين فما ترونه ليس سوى البداية والقادم اكثر من ذلك.
اما عن اسباب استهداف النرويج فهي كثيرة اهمها مشاركتها في احتلال افغانستان والاساءة لنبينا الكريم محمد(صلى الله عليه وسلم).
فالحمد لله ان مكن لعباده الموحدين ..وندعو الله ان يحفظ اخواننا ومجاهدينا في كل مكان.
سبحانك اللهم وبحمدك اشهد ان لا اله الا انت استغرك واتوب اليك.

ابو سليمان الناصر
من انصار الجهاد العالم

Man ska ha i åminnelse att uttalanden från denne Abu Suleiman inte i sig kan anses bevisa något. Han verkar vara en specialist på Skandinavien i jihadfora, men det finns inget som binder honom vid faktiska terrordåd, såvitt känt.

Inte heller ska man dra stora växlar på att blodbadet även nämns på svenskdrivna Al Qimmah.

صقر الجهاد
Xubin kamid ah warshada Alqimmah

Join Date: Apr 2010
Location: مقديشو ألعزّ
Posts: 203

Qaraxyo gilgilay caasimada salibiyinta ee Oslo

Allaahu akbar qaraxyo xoogan aya gilgilay caasimada Norway ee oslo ilaa hada bakhtiga 7qof ayu maraya dhaawacana waxu si maraya 20 kudhawaad,Norway waxey kamid tahay wadamada gaalada logu yeedho ee NATO waxeyna qeyb weyn kaqaadatay dagalada lagula jiro musliminta afghanistan ,ilaa hada cid shegatay majiran weeraradas mu'mininta haku bisharestan cawa gaalada mahurdayan allahu akbar wal cizatu lil islaam

Det är uppenbart att jihadisterna jublar. Men efter bara några timmar är det för tidigt att fälla några som helst omdömen om gärningsmännen och deras syfte.

Islamisk terrorism är det stora säkerhetshotet i Skandinavien. Men det utesluter på inget sätt andra aktörer.

Uppdatering lördag 05.58:

Nu uppger norska myndigheter att så många som åttio människor berövats livet på Utøya. En gärningsman är identifierad.

Anders Behring Breivik (32) som er pågrepet for bomben i Oslo sentrum, og massedrapene på Utøya, har bodd på Oslos vestkant i hele sitt liv, før han meldte flytting til Hedmark for én måned siden.


VG har fått bekreftet fra flere uavhengige kilder at det var Anders Behring Breivik som ble pågrepet av væpnet politi etter massedrapene på Utøya fredag.

VG var også tilstede da beredskapstroppen aksjonerte mot leiligheten 32-åringen disponerte på Oslos vestkant. Flere utenlandske medier har også navngitt Breivik som gjerningsmannen.

Ukjent for politiet


PÅGREPET: Anders Behring Breivik (32). Foto: PRIVAT
Etter det VG får opplyst er Breivik ukjent for politiet fra før. Han skal ha blitt dømt for mindre trafikkforhold for over 10 år siden. Han har ingen bakgrunn fra Forsvaret, bortsett fra ordinær førstegangstjeneste.

Han er registrert med en Glock pistol, en rifle og en hagle i våpenregisteret. Vitner opplyser til VG Nett at bilen gjerningsmannen brukte står ved en av kaiene ved Utstranda. I bilene skal det ligge flere våpen, blant annet automatgevær.

En barndomsvenn av Breivik opplyser til VG Nett at han skal ha blitt høyreekstrem i slutten av 20-årene, og postet en rekke kontroversielle meninger på Facebook.

Uppdatering:

Bloggen gudmundson är en bra nyhetskälla när det gäller islamisk terrorism, men i det här fallet rekommenderas Expo.

Juholt spelar dubbelt

Avslöjar Håkan Juholts dubbelspel om budgetreglerna i SvD idag. Här hemma heter det att de internationellt hyllade strama budgetreglerna ska gälla...

Den 23 juni undertecknade dock Håkan Juholt ett dokument med motsatt innebörd. Då träffades partiledarna från EU:s alla socialdemokratiska partier i The Leaders’ Conference of The Party of European Socialists (PES). Visst fokus där hamnade på Håkan Juholt som ny i kretsen, men det mål ledarkonferensen enades om att arbeta för har inte rapporterats hemma i Sverige.

En av punkterna i det dokument som antogs kräver att EU:s medlemsländer, på nationell nivå, ska kunna undanta statliga investeringar från budgetreglerna.

”At the national level: a smart fiscal rule (our ’golden rule’) to ensure the sustainability of public finances, leaving out productive public investments from equilibrium targets”, som det heter ordagrant i uppropet From Economic Chaos to Economic Governance.

Det är förstås helt legitimt, om än oansvarigt, att argumentera för att skrota de svenska budgetreglerna. Vänsterpartiet och Lars Ohly gör det, som sagt.

Men för Håkan Juholt och Tommy Waidelich innebär det åtminstone två problem.

För det första finns det åter anledning att betvivla Socialdemokraternas förmåga att föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Håkan Juholt har skrivit under på att han vill avveckla den framgångsrika modell som under den globala krisen har gjort Sverige till en fixstjärna på den statsfinansiella himlen.

För det andra reses frågan varför Håkan Juholt säger en sak till det svenska folket och en annan sak när han sitter med socialistledarna i Bryssels konferensrum. Om Juholt vill luckra upp budgetregelverket borde han väl våga stå för det även inför väljarna?

Ovanstående hade inte tillkommit utan bloggosfärens vaksamma öga. Bengt O Karlssons öga, närmare bestämt.

Uppdatering 20.44:

Kollegan hämtade kommentarer vid regeringens pressträff i morse, bland annat från tjänstgörande statsministern Andreas Carlgren:

"Göran Hägglund (KD) är mycket kritisk till hur Waidelich säger en sak och Juholt en helt annan.

- Det är klart att det man säger inom landet måste stämma överens med vad man säger i andra sammanhang. Socialdemokraternas olika bud i den här frågan är inte förenliga, de måste förklara vad de egentligen menar. Både Juholts och Waidelichs syner kan inte gälla på samma gång. Sverige har inte råd med oklarhet i denna fråga.

Också miljöminister Andreas Carlgren (C) är kritisk.

- Särskilt för oss som var med och utarbetade budgetreglerna är det mycket förvånande, då var ju Socialdemokraterna samarbetsvilliga. Deras inställning verkar hafsigt påkommen."

Brutus says he was ambitious

Skojar lite med Håkan Juholt i SvD idag.

”Vi har högre ambitioner för Sverige” brukar Håkan Juholt säga, och när det gäller den redan skyhöga arbetslösheten får man tyvärr ta honom på orden.

Evenemangstips

På Stockholm Pride utlovas en föreläsning om Islamofobi av professor Mattias Gardell, som syftar till "att göra upp med rasismen" "också i 'våra egna' led". Det blir antagligen upplysande, inte minst för alla oss som inte anser att queersamfundet har provocerat fram dödsdomarna från de islamiska företrädarna. Gardell ser det troligen annorlunda. Att döma av marknadsföringen är det, enligt Gardell, fel på queerfolket och inte på islam.

ISLAMOFOBINS HISTORIA OCH UTTRYCK
Arrangör: Stockholm Pride

Mattias Gardell, är författaren till boken "Islamofobi"; en bok som har förutsättningar att bli ett framtida standardverk om islamofobi i Sverige och Europa. Han är också en av frontfigurerna för svenska Ship to Gaza, samt religionshistoriker och professor i jämförande religionsvetenskap vid Uppsala Universitet.

I det här föredraget redogör han för bakgrunden till en av vår tids mest smutsiga fenomen - islamofobin - och dess kopplingar till queerrörelsen. För att kunna göra upp med rasismen måste vi våga se och prata om den. Också i "våra egna" led.

Tider
ti 2 aug 11:00–12:15

Plats
Pride Sergel (Kulturhustaket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

Pris
Gratis.

Taimour Abdulwahabs misstänkta finansiär omhäktad

Ahmed al Khaledi, misstänkt för finansiell hjälp till den svenske julruschbombaren Taimour Abdulwahab al-Abdaly, har omhäktats i Skottland.

Aftonbladet:

"Den 30-årige sjuksköterskestudenten greps i Glasgowförorten Whiteinch den 8 mars i år. Han har sedan dess suttit häktad misstänkt för att ha finansierat självmordsbombaren Taimour Abdulwahab som sprängde sig själv på Drottninggatan i Stockholm mitt i under julhandeln.

Han har nu omhäktats av domstolen i Edinburgh, när han bevakad av tungt beväpnade vakter fick veta att han får sitta häktad en god stund till.

Enligt skotsk lag får en person sitta häktad i 140 dagar utan att åtal väcks och tidfristen hade gått ut 8 augusti om inte 30-åringen blivit omhäktad, skriver Herald Scotland."

Svenska Dagbladet:

"Enligt reglerna skulle tiden för rättegången mot honom ha gått ut 8 augusti. Men åklagarna yrkade på mer tid för internationella undersökningar. Vilket också bifölls av domstolen.

Enligt Herald Scotland har utredarna bland annat fått hjälp av Microsoft för att spåra mannens e-posttrafik. Försök har också gjorts för att spåra hans aktiviteter på Skype och Facebook. I utredningen har man också sökt hjälp av Sverige, Frankrike och Luxemburg. Enligt Herald Scotland har dock inte Luxemburg samarbetat fullt ut."

Daily Record:

"ARMED cops threw a ring of steel around a court yesterday as a terror suspect faced Scottish judges.

Police carrying rifles, side arms and holdalls tightened security for the hearing at the Court of Appeal.

The drama came as Ahmed al-Khaledi - allegedly linked to a suicide bombing in Sweden - was ordered to be held without trial.

Judges said prosecutors could have more time to help the international investigation."

Scotsman:

"Following Khaledi's appearance at Glasgow Sheriff Court, he was remanded in custody. Scots law requires a trial to begin within 140 days if the accused is detained, and the period in Khaledi's case expires on 8 August.

In May, a judge, Lady Dorrian, granted an extension until 16 January next year, after the Crown explained that it was taking time to gather evidence from abroad in a 'very complicated investigation'.

Yesterday, the defence counsel, William Taylor, QC, challenged the five-month extension at the Court of Criminal Appeal in Edinburgh. He conceded that the normal time-limit should be extended, but said much information had already been gathered from countries such as France, Sweden and the United States.

'Our courts have historically safeguarded the individual from languishing in prison for long periods of time. I say the extension in this case was too long.'"

Bakom betalvägg, vad som verkar vara den mest faktaspäckade texten: Herald Scotland:

"Mr al Khaledi’s faced three charges under anti-terror laws and five charges of breaching immigration and banking rules.

He is suspected of helping the Swedish bomb plot by providing money. The charges against him allege he is not Kuwaiti as he claims, that he fraudulently set up bank accounts and held cash and bank cards which could have been used by terrorists.

Lord Eassie, sitting with Lords Malcolm and Osborne, heard putting a case together had involved seeking assistance from the authorities in Sweden, France and Luxembourg.

Microsoft had been asked to help trace emails and attempts were being made to check messages on Facebook and Skype.

Advocate depute Andrew Miller, for the Crown, said, so far, only Luxembourg had not co-operated fully.

Bill Taylor, QC, for Mr al Khaledi, said he recognised the “complicated nature of the investigation”.

Lord Eassie said: “In unusual cases such as this, the investigations which the Crown considers it requires to carry out are to some extent unpredictable in that they involve the seeking of assistance from authorities in other countries.”

The judge said the Crown could seek a new extension if circumstances changed."

Ytterligare reaktioner efter "Ge inga bidrag till hatet"

Debatten fortsätter efter mitt avslöjande att Ungdomsstyrelsen gett bidrag till islamiska fundamentalister. I princip går det att urskilja två linjer, utmärkt dissekerade av journalisten Anna Ekström på hennes blogg.

Personligen anser jag att det är skillnad mellan att betrakta homosexualitet som en synd och att förespråka att homosexuella ska dödas.

Skånska Dagbladet: Extremistsponsring

"Svenska Dagbladets Per Gudmundson har uppmärksammat på sidan www.muslim.se, menad som en guide till islam för unga troende. I kapitlet om Muhammed säger profeten: "Du ska inte behandla dem dåligt som behandlar dig dåligt, utan du bör möta dem med förlåtelse och vänlighet." Ett bra budskap. Många av Muhammedcitaten handlar om godhet och medmänsklighet.

Men bara för vissa: i kapitlet om ånger berättas för ungdomarna att anala samlag är den största synden och att homosexuella ska dödas. Jo... Dödas.

Andra grupper som framställs som ondskefulla är: judar, kvinnor som har sex utanför äktenskapet och ateister. Icke-troende ska undvikas så mycket som möjligt.
Men detta kan de ju inte fått bidrag för? Nej, bidraget har de fått för att motverka rasism och islamofobi.

Detta är långt från första gången det händer: en svensk frikyrka som inte välkomnar homosexuella församlingsmedlemmar har också fått skattepengar, till exempel.
Detta med religion och demokratiarbete i sammanblanding blir till syvende och sist för komplicerat. Staten har misslyckats kapitalt med att se till att pengarna hamnar rätt."

Dagen: Statliga pengar på villovägar

"Det är illa nog - men ännu värre är att sajten utvecklats med statliga medel från Ungdomsstyrelsen i syfte att skapa en professionell hemsida med "faktabaserad och saklig information om islam".

Det är inte första gången pengar från det hållet hamnar i fel fickor. Uppenbarligen rör det sig om någon sorts systemfel. Och en tendens att sila mygg men svälja kameler med tanke på hur kristna organisationer som vågar uttala sig i livsstilsfrågor riskerar att hudflängas."

Även på Newsmill debatteras det, med ett konträrt inlägg från Aje Carlbom som märklig höjdpunkt, där Ungdomsstyrelsen försvaras med att "de som arbetar med den här sortens frågor är både kloka och omdömesgilla personer. De verkar varken vara lurade eller naiva i sin syn på vilka organisationer det betalas ut pengar till."

"Ett annat motiv för att staten bör fortsätta med finansiering av sina motståndares verksamheter är att det möjliggör för en viss insyn i deras arbete. Så länge det betalas ut skattemedel till islamister och andra extremister finns det anledning att varje år syna hur medlen har använts. Att upphöra med utbetalning av föreningsbidragen innebär alltså att staten undandrar sig möjligheten att hålla ett öga på extremisternas verksamhet. De politiska fördelarna med att betala ut några hundra tusen kronor till islamister är sålunda viktigare än att upphöra med utbetalningarna på grund av känslomässiga orsaker.

När det gäller islamistisk verksamhet är min erfarenhet att det finns flera källor för finansiering. Förutom svenska bidrag verkar det vara vanligt att de också söker ekonomisk hjälp från organisationer i den muslimska världen. Och, att de får pengar till skänks från muslimer som sympatiserar med verksamheten. Hur stora belopp det rör sig om är svårt att säga, sannolikt nästintill omöjligt att kontrollera. Den här formen av finansiering kommer att fortsätta oberoende av om det betalas ut svenska skattemedel eller inte till islamisterna. Men om det är så att det svenska systemet helt upphör att bidra med resurser till islamistisk verksamhet blir de förstås helt beroende av den muslimska världens pengar. Det måste bedömas som sämre än att svenska skattebetalare bidrar med några hundratusen kronor per år."

Ännu fler reaktioner efter "Ge inga bidrag till hatet"

Reaktionerna fortsätter även idag på mitt avslöjande om att statliga medel har gått till islamisk fundamentalism.

Borås Tidning: Bakslag för toleransen.

Svenska Dagbladets ledarsida har återigen avslöjat att Ungdomsstyrelsen betalat ut bidrag till organisationer som sprider ett anti-demokratiskt budskap.

I våras handlade det om Troende Unga Framtida Förebilder som med hjälp av skattemedel flög in hatpredikanten Bilal Philips. Nu berör det en annan islamistisk organisation, Sveriges Imam Förbund (SIF), som år 2009 fick 416.000 kronor från Ungdomsstyrelsen för att motverka islamofobi och rasism. På webbsajten muslim.se har SIF dock pläderat för dödsstraff för homosexuella och spridit klassiska anti-semitiska föreställningar som att judarna styr världsekonomin.

Enligt Ungdomsstyrelsen ska SIF redovisa vad de gjort med pengarna den sista juli denna månad. Det finns efter det ingen anledning för myndigheten att ge organisationen ytterligare projektpengar. Skattemedel ska inte användas till att sprida anti-demokratiska hatbudskap.

Ungdomsstyrelsen bör också se över sin uppföljande verksamhet. Även kommunistiska organisationer med en anti-demokratisk agenda har tidigare tagit emot medel.

Ledarsidans avslöjande är ett bakslag för förståelsen av islam och ger extra ammunition åt anti-muslimska krafter.

Norrbottens-Kuriren: Hets ska inte ha statsstöd.

För en muslim som lever i ett icke-muslimskt land heter det på webbsidan, att han/hon "befinner sig i prövningen att leva i icke-muslimska länder".

Om nu prövningen är så pass stor undrar vi varför personen ifråga valt att bo i ett sådant land?

Det som är mest skrämmande i sammanhanget är att den statliga Ungdomsstyrelsen har så dålig kontroll på vilka som får pengar till sin verksamhet, att Muslim.se kunnat kamma hem 416.000 kronor på att sprida odemokratiska, rasistiska uttalanden och att ge sig på de demokratiska principerna om människors lika värde oavsett om det gäller kön, sexuell läggning eller religiös uppfattning.

Ungdomsstyrelsen bör snarast begära tillbaka pengarna!

Smålandsposten: Intolerans i religionsfobins spår.

Ungdomsstyrelsen har än en gång visat att den först naivt fördelar pengar till projekt för att sedan brista i uppföljningen av bidragen. En hemsida, avslöjar Svenska Dagbladets ledarsida med syfte att bekämpa islamofobi och delfinansierad av den statliga myndigheten. Straffet för homosexualitet är "att dödas".

Sedvanliga antisemitiska föreställningar sprida av det imamförbund som står bakom hemsidan: ”Judarna” driver Världsbanken och IMF för att förtrycka världen. För den som hoppats på en försvenskad islam är hemsidan en stor besvikelse.
"Stoppa bidragen till trossamfunden", ropar i moralpanikens namn högröstade ateister efter avslöjandet. Kraven på reducerade eller indragna bidrag har hörts förut, som när Frälsningsarmen nyligen kritiserades för sin lära i TV4 program vars bristande journalistiska etik sedan hårt kom att kritiseras.

De på det hela taget ganska små bidragen till trossamfunden - 50 miljoner kronor total till cirka 22 trossamfund av vilka många folkrörelsesamfund som spelat en viktig roll i demokratiseringen och i dag utgör en central del av civil samhället, väcker överrakande stor uppmärksamhet. Ska dessa som enda folkrörelser och organisationer inte vara berättigade till offentligt stöd för verksamheten? Det vore fråga om en märklig negativ särbehandling baserad på religiös beröringsskräck.

Nu var det aktuella bidraget till hemsidan i form av ett projekt och handlades av ungdomsstyrelsen, inte Nämnden för statligt stöd till trossamfunden. En verksamhet som innehåller uppmaningar att döda människor på grund bör naturligtvis inte längre vara bidragsberättigad.

Fler reaktioner efter "Ge inga bidrag till hatet"

Reaktionerna fortsätter på mitt avslöjande om att statliga medel har gått till islamisk fundamentalism.

Trots att det närmast är vattentäta skott mellan avdelningarna har nyhetsdelen i SvD valt att göra en uppföljare, med kommentarer från Ungdomsstyrelsen och Integrationsministeriet. Det kan bli aktuellt med återkrav, säger rubriken, men det är inte säkert.

"På Ungdomsstyrelsen vill man inte dra några förhastade slutsatser om bidragen till Sveriges Imam Förbund.

– Jag har svårt att koppla samman det som står på hemsidan med Sveriges Imam Förbund som har fått pengar från oss för att bedriva seminarieverksamhet och anordna konferenser för att sprida kunskap om vad islam är och motverka islamofobi, säger Sonya Aho.

Enligt Aho skulle 15 000 kronor, enligt förbundets projektbeskrivning, användas till att utveckla en hemsida. Men i dagsläget är det inte klart vilken hemsida det handlar om och hur kopplingen till den refererade hemsidan muslim.se ser ut, menar hon.

– Det är inte klarlagt om det är den här hemsidan, som verkar ha funnits längre än det här projektet, säger hon, och tillägger att saken förhoppningsvis kommer att klarna den 31 juli då förbundet ska lämna in sin slutrapport om hur medlen använts.

– Ungdomsstyrelsen ser allvarligt på om statliga medel använts på ett felaktigt sätt. Är det så att man har använt pengarna till annat än syftet med projektet varit så kan det ju bli tal om återkrav, säger Sonya Aho, men tillägger att det är något som resultatet av granskningen efter att föreningen lämnat sin redovisning får utvisa.

– Ungdomsstyrelsen har inte mandat att granska det som står på en hemsida. Det hör till yttrandefriheten som är ganska långtgående i Sverige. Var gränsen mellan yttrandefrihet och tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp går avgörs av JK. Däremot är det vårt ansvar att kontrollera att en organisation som vi fördelar pengar till är demokratisk och verkar enligt demokratins idéer, säger Sonya Aho.

Integrationsminister Erik Ullenhag har avböjt att kommentera fallet.

– Erik Ullenhag ger ingen kommentar i dag utan vi inväntar Ungdomsstyrelsens uppföljningsrapport som kommer den 31 juli, säger Catharina Bildt, som dock understryker att det primärt är myndigheten som ansvarar för uppföljningen.

– Har det skett måste Ungdomsstyrelsen naturligtvis svara för hur man har bedömt deras ansökning och att det ligger i linje med den förordning som regeringen har anslagit och naturligtvis även svara för en uppföljning, säger hon."

I Dagens Nyheter skriver ledarskribenten och författaren Erik Helmersson om saken, dock utan att landa i någon position.

"Ska staten ge bidrag till en organisation som propagerar för att en kvinna ska sänka blicken inför män? Eller som lär att abort och homosexualitet är synd?

Ja, säger civilminister Stefan Attefall, som i ett par artiklar pläderat för att Sverige ska vara ett samhälle ”där religionen ses som ett naturligt inslag”.

Nej, svarar Humanisternas Christer Sturmark som vill skilja kyrka från bidrag. Nej, säger också SvD:s ledarskribent Per Gudmundson som pekar ut sajten muslim.se för skattefinansierad antisemitisk propaganda och hets mot homosexuella."

Sug på den, Furtenbach!

I Almedalen anordnade Resumé och sossebyrån Progress PR en omröstning bland landets politiska pressekreterare om vem som är bästa politiska reportern. "De pressansvariga fick rösta på högst tre namn på en lista med 72 politiska journalister. 91 personer svarade och avgav 192 röster. 23 personer, var fjärde, nämnde SVT:s Mats Knutson."

Vilket är rättvist - Knutson är bra.

Tittar man i botten av tabellen, på dem som fått en (1) röst, ser man dock att även jag halkat in på listan, trots att jag inte fanns med bland de 72 namnen som respondenterna hade att välja mellan.

Britt-Marie Mattsson, G-P 1
David Baas, Expressen 1
Fredrik Furtenbach, Ekot – SR 1
Jeanette Larsson, Rapport –SVT 1
Karin Runblom, Ekot – SR 1
Lennart Ekdal, Kvällsöppet – TV4 1
Mats Eriksson, Ekot – SR 1
Mats Rörbecker, TT 1
Mikael Holmström, SvD 1
Olle Lindström, TT 1
Owe Nilsson ,TT 1
Staffan Lindberg, Aftonbladet 1
Per Gudmundsson, SVD* 1
Ulf Nilsson, Expressen* 1
Johan Ehrenberg, ETC* 1

* = med på de röstandes initivativ.

En (1) röst. Lika många som Ekots chef för inrikespolitisk bevakning, Fredrik Furtenbach...

Reaktioner efter "Ge inga bidrag till hatet"

Mitt avslöjande från igår om att Ungdomsstyrelsens bidrag har gått till fundamentalistisk islamism, och hets mot judar och homosexuella, diskuteras ivrigt.

Demokratiminister Birgitta Ohlsson uttalar sig.

- Som demokratiminister verkar jag för att främja demokrati och bekämpa politisk och religiös extremism. Jag blir därför oerhört upprörd och besviken varje gång statliga medel går till organisationer som hyser antidemokratiska värderingar, säger demokratiminister Birgitta Ohlsson.

Ungdomsstyrelsen lovar att granska saken.

På Svenska dagbladets ledarplats den 13 juli skriver Per Gudmundsson att Sveriges Imam Förbund uttryckt sig olämpligt om bland andra homosexuella på sin hemsida. Ungdomsstyrelsens generaldirektör Per Nilsson säger: Ungdomsstyrelsen ser allvarligt på uppgifterna och vi ska självfallet säkerställa att de bidrag vi fördelar används på ett korrekt sätt.

Ungdomsstyrelsen har 2009 beviljat föreningen Sveriges Imam Förbund 416 000 kronor i projektbidrag för att utveckla nya arbetssätt och metoder för att motverka eller förebygga islamofobin i samhället. Medel har beviljats inom ramen för förordning (2008:62) om statsbidrag till verksamheter mot rasism och andra former av intolerans. Ungdomsstyrelsen kommer att följa upp hur bidraget har använts och att gällande regler har följts. Den sista juli ska organisationen redovisa hur de använt bidraget.

På Svenska dagbladets ledarplats den 13 juli skriver Per Gudmundsson att Sveriges Imam Förbund uttryckt sig olämpligt om bland andra homosexuella på sin hemsida.

– Ungdomsstyrelsen ser allvarligt på uppgifterna och vi ska självfallet säkerställa att de bidrag vi fördelar används på ett korrekt sätt, säger Ungdomsstyrelsens generaldirektör Per Nilsson.

Ungdomsstyrelsen utgår från att Sveriges Imam Förbund följer gällande projektplan och de regler för det statsbidrag de fått. Skulle det visa sig att föreningens verksamhet strider mot förordningen, demokratins idé eller mot innehållet i ansökan kan stödet krävas tillbaka.

Ungdomsstyrelsen svarar också Merit Wager, dock på ett sätt som antyder att SIF kommer att få behålla bidraget:

"1. Sveriges imam förbund fick det aktuella projektbidraget 2009 och redovisning av projektet kommer att lämnas inom kort, den 30 juli. Då fanns inte hemsidan. Det är också oklart om den hemsida som Gudmundsson refererar till har finansierats av medel ur projektet. Av de beviljade projektmedlen på 416.000 var endast 15.000 avsatta för att utveckla en hemsida, vilken hemsida det är är ännu oklart då redovisningen av det genomförda projektet lämnas in först om ett par veckor.

2. Det är oklart vilka som står bakom hemsidan muslim.se, som Gudmundsson refererar till. Men det är tydligt att han kopplar samman det som står på hemsidan med Sveriges Imam Förbund. Organisationen har av Ungdomsstyrelsen beviljats medel för att i huvudsak ordna en rad konferenser för att ”öka kunskapen hos både muslimer och icke muslimer om Islam som religion och om muslimer som utövare” som de uttrycker i sin ansökan. Ungdomsstyrelsen har inte mandat att granska det som står på en hemsida. Det hör till yttrandefrihet och var gränsen mellan yttrandefrihet och tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp går avgörs av JK."

RFSL välkomnar mitt avslöjande.

Vi välkomnar dessa granskningar. Det är självklart helt oacceptabelt att en organisation som SIF, som fått bidrag för att arbeta mot islamofobi, driver en hemsida (som presenteras av dem själva som en "professionell hemsida med saklig information om islam", och som ingår som en del i projektet "Vad är islam - ett projekt mot islamofobi") där det bland annat sägs att det islamiska straffet för den som haft analt samlag är att dödas och att inget värre straff kan skickas av Allah än det som skickas på dem som begått den avskyvärda synden homosexualitet. Detta är inte att arbeta mot islamofobi, en mycket viktig uppgift, detta är att hetsa mot homosexuella. Att kritisera den här typen av skrivningar är inte heller islamofobi, det är att arbeta mot homofobi. På samma sätt är det inte bristande respekt för människor med kristen tro att kritisera homofoba uttalanden eller regler som kan finnas inom kristna samfund, också det är att arbeta mot homofobi.

Att arbeta mot homofobi och transfobi måste vara att arbeta för mänskliga rättigheter för alla, och så måste det också vara att arbeta mot islamofobi och andra former av rasism. Att ställa den ena gruppens rättigheter mot den andras är inte en framkomlig väg.

Vi har uppenbarligen inte ett fungerande system när det gång på gång upptäcks att organisationer som fått statligt stöd brister i respekt för alla människors mänskliga rättigheter och demokratiska grundvärderingar. Ungdomsstyrelsen och andra bidragsgivare måste fortsättningsvis bättre säkerställa att så inte sker.

Och Amanj Aziz, som stundtals varit talesman för den extrema föreningen TUFF och redaktör för vilande webbtidskriften Ummah Observer, uttalar sig.

"Bör muslimska föreningar fortsätta få bidrag?

Allt fler börjar ryckas med i det som sociologiprofessorn Tariq Modood kallar ”de islamofobiska vindarna” över Europa. Många har stått naiva och passiva inför utbredningen och normaliseringen av hatet mot muslimer och islam, och trott att snart kommer det att gå över.

Men islamofobi är i sin normstadgade form ett psykologiskt tillstånd som måste behandlas. Som analogi kan man ta det som min fru nämnde häromdagen; lider man av social fobi, då går man inte till attack på samhället, utan försöker ändra den psykologiskt rubbade människan att se livet genom andra perspektiv. Islamofobi är dock en särart, för att istället för att diskutera hur man kan hjälpa de som lider av det, attackerar man islam och säger att den måste ändra på sig. Till fördel för de som hatar och är rädda för muslimer och islam, alltså.

Karriärer och stora politikerlöner är baserade på detta tillstånd (dvs islamofobi). 96 000 kr per månad närmare bestämt- pengar som Sverigedemokraternas (SD) partiledare stoppar i sin egen ficka och spenderar på sitt liv, medan de som röstar på honom anser honom som ”en av oss”. Det är dock tragiskt att man som tänkande människa inte kan se hyckleriet mot passionerade och hängivna SD sympatisörer. För ett tag sen startade några ledande personer i SD den så kallade Anti-Islamiseringsfonden. Till den fonden betalar låginkomsttagare och medelinkomsttagare som tror på SDs retorik. Man undrar varför, då själva partiledningen kan finansiera fonden med sina egna extremhöga löner.

Men det är inte SD, enligt mig, som är huvudproblemet. Det är alla köksbordsrasister[1] som poppar upp och helt plötsligt är islamexperter. ”Men är man rasist för att man kritiserar islam?” Förvisso inte, om dina åsikter är baserade på fakta och inte vice versa. Och det är just det som är problemet; faktan som presenteras är baserad på de subjektiva åsikterna.

Ett fenomen som illustrerar det jag menar är yttrandefrihetskonceptet och debatten. När islam kritiseras, kallas det för yttrandefrihet, men när muslimer säger eller gör något, då drar man in alla möjliga bidrag till föreningarna. Yttrandefrihet är, som emeritus professorn i lingvistik Noam Chomsky säger, att stödja de åsikter man själv inte hyser. Eller som professorn i Juridik och Kommunikation, C Edwin Baker skriver i sin bok Human Liberty & Freedom of Speech, så ska man stödja alla åsikter – oavsett vad – för annars vinner de åsikter som marknadsförs och presenteras bäst och inte de åsikter som är närmast sanningen. Professor Baker skriver också att åsiktsfrihet har traditionellt setts som en marknad, där marknaden bestämmer genom tillgång och efterfrågan de åsikter som vinner majoritetens hjärtan. När åsikter förtrycks och förlöjligas, enbart för att man inte hyser de själv, då går man emot den princip man påstår sig att följa, nämligen yttrandefriheten. Därför bör muslimska föreningar fortsätta få bidrag.

Det är därför felaktigt när Per Gudmundson skriver på Svenska Dagbladet och på sin djupt islamfientliga blogg, att man ska dra in bidragen till de organisationer som inte håller sig inom ramen för vad han tycker är acceptabelt. Detta försöker han rättfärdiga med att skattebetalarnas pengar måste gå till sådant de håller med. Argumentet är djupt rasistiskt, eftersom den antar att föreningarna som får bidrag består av människor som inte arbetar, eftersom de är muslimer. Men fallet är självklart inte så, då personerna involverade i föreningarna är hårt arbetande och skattebetalande medborgare. Bör inte deras skatt också ge de rättigheten att uttrycka deras åsikter? Eller måste man betala för att åsikter man inte håller med marknadsförs?

Per Gudmundson fortsätter mala på muslimska hemsidor och föreningar och baserar det egentligen på irrationella antaganden om muslimer. Och sedan knyter han ihop påsen för att släppa ”bomben”: Alla de föreningar han kritiserar är extrema miljöer som inhyser starkt våldsbejakande personer. Och sedan skriver han namnet Anas Khalifa.

Detta är ingenting annat än det som på engelska kallas ”guilt by association”. Anas Khalifa påstås vara skyldig till våldsbejakande åsikter (fastän detta inte är sant) och därför är alla som känner honom skyldiga och lika ”terroristiga” som det som han påstås vara. Gudmundson är alltså på samma nivå som Fox News i USA, som är en amatörlik, känslomässig, åsiktsstark och fördomsfull kanal som förespråkar ultrakonservativa idéer om hur en stat ska styras. Ett amatörmässigt verktyg som journalister som inte egentligen vet vad de pratar om använder. Ett klassiskt akademiskt logiskt felslut.

Gudmundson kritiserar gärna muslimer som försöker ge andlig stöd till sina medmänniskor, och gör samtidigt en emotionell affär av det hela genom att säga att skattebetalarna står för extremisternas åsikter. Men Gudmundson kritiserar samtidigt inte Lars Vilks slöseri med skattemedel för sin så kallade konst, eller SDs alla livvakter som finansieras av skattemedel det också. Varför har inte muslimernas skattepengar rätt att användas för muslimska åsikter, men samma pengar kan användas emot islam?

De organisationer som Gudmundson kritiserar bör fortsätta få stöd från Sverige, som i egenskap av en demokrati ska tillgodose folket som betalar för statens befinnande – majoriteten så väl som minoriteten. Eller menar Gudmundson och likar att det inte får existera några minoriteter, för kan minoritetskulturer överleva om villkoret för föreningsbidrag är att majoritetskulturen måste genomsyra föreningarna?

NOT: [1] Köksbordsrasism är rasism som genom villfarelse (eng. deception) döljs i offentliga miljöer."

Och så, förstås, har över 2000 personer delat länken på Facebook, har det kommit över 1500 kommentarer på SvD.se, samt över 100 tweetade länkar och dryga tjoget bloggningar.

Uppdatering:

Även Sveriges Imam Förbund har utgett ett pressmeddelande.

"Sveriges Imam Förbund (SIF) i egenskap av en organisation som jobbar för ett bättre samhällsklimat välkomnar de senaste dagarnas uppmärksamhet. Trots att de flesta reaktionerna varit negativa, hoppas vi att slutresultatet blir positivt och konstruktivt för Sverige.

Journalisten Per Gudmundson ”avslöjade” under onsdagen 13 juni att SIF skulle stödja en viss slags åsikter. SIF har egentligen inget att kommentera om Gudmundsons ständiga besatthet och förföljelse av muslimer, förutom att SIF varken är antisemiter eller homofober.

SIF har haft en kontinuerlig och regelbunden kontakt med Ungdomsstyrelsen under projektåren, och alla parter har varit underrättade om SIFs verksamhet. Muslim.Se är ingen ”dold” agenda eller sida som SIF bedriver, utan har varit öppen för vem som helst att när som helst besöka. Att Gudmundson tycker att han ”avslöjat” något är att ta i för att verka seriös – trots att hans fakta baseras på hans personliga åsikter. Det är därför viktigt att urskilja självuppfyllande profetior och fakta.

Muslim.Se är en portal för muslimer, och materialet skrivs av flertalet personer. Allt på sidan är inte perfekt, men det behandlar det behov som muslimer kan behöva i sitt vardagliga liv, med en fokus på att även tillhandahålla information om islam för icke-muslimer i Sverige.

SIF har aldrig uppmanat till brott eller hotat någon. Det är helt enkelt den grundläggande rättigheten åsiktsfrihet som man har utnyttjat och inget annat. SIF anser därför att en stat som förespråkar yttrandefrihet och åsiktsfrihet inte kan förtrycka de åsikter majoritetssamhället inte hyser. Demokrati innebär inte en slags åsikter."

Sveriges Imam Förbund tycks ha missat att min artikel faktiskt påpekar att deras åsikter mycket väl håller sig inom religionsfrihetens ramar – det är rentav tillåtet att ha nazistiska sekter om man vill. Däremot strider åsikterna mot Ungdomsstyrelsens regler och uppdrag, faktiskt emot hela idén med Ungdomsstyrelsens bidragsverksamhet, och det är det mitt avslöjande går ut på.

Det skattefinansierade hatet i Sveriges Imam Förbund

Ännu en gång har statliga Ungdomsstyrelsen delat ut statsbidrag till antidemokratisk verksamhet, avslöjar jag i dagens SvD.

"Homosexualitet ska straffas med döden, muslimer får inte bli vänner med ickemuslimer, kvinnor bör inte inleda samtal med främmande män, och i val ska muslimer helst rösta på andra muslimer. Judarna styr världsekonomin. Där är några av budskapen på den ambitiösa webbsajten muslim.se som syftar till att ”på ett enkelt sätt presentera Islam för unga muslimer”.

Illa nog, kan tyckas, men det blir värre: Verksamheten har fått statliga bidrag för att fostra ung­domar demokratiskt, arbeta för jämställdhet och motverka rasism.

År 2009 fick Sveriges Imam Förbund 416 000 kronor av statliga Ungdomsstyrelsen för att, som det står i årsredovisningen, ”utveckla nya arbetssätt och metoder för att motverka eller förebygga rasism och islamofobi”.

I SIF:s egen beskrivning av projektet ”Vad är islam? Ett projekt mot islamofobi” specificeras satsningen. Den rör sig dels om en föreläsningsturné (den 18 juni i år gästades Stockholm, med ett evenemang på Åsö gymnasium), dels om att ”skapa en professionell hemsida (www.muslim.se) med faktabaserad och saklig information om Islam”.

Och där får alltså läsaren veta att det är förbjudet att hjälpa ickemuslimer, ”att bli vän med dem och tycka om dem”, eller ”att bli medlemmar i deras samhällen, gå med i deras partier”. Där heter det att deltagande i allmänna val bara är acceptabelt när ”det ligger i islâms intresse att muslimerna röstar”, att straffet för homosexualitet är ”att dödas”, och där ­heter det att ”Judarna” driver Världsbanken och IMF för att förtrycka världen.

Att delta i svenska traditioner är förstås ”inte tillåtet”. Att sjunga med i ”sången Nu tändas tusen juleljus” vid Lucia innebär ”otvivelaktigt att man utesluts ifrån islam”.
Tyvärr är det inte förvånande. Bakom SIF återfinns predikanten Anas Khalifa, som i sin vänkrets – en extrem islamistisk vålds­bejakande miljö – har flera personer som figurerat i Säkerhets­polisens utredningar."

Relevanta länkar: Ungdomsstyrelsens årsredovisning, Sveriges Imam Förbunds egen projektbeskrivning, Anas Khalifa bakom SIF på Facebook, affisch från Sveriges Imam Förbund i Stockholm, mitt tidigare avslöjande om Ungdomsstyrelsens pengar till TUFF, Ungdomsstyrelsens beslut att ta tillbaks pengar från TUFF, muslim.se på Facebook (1765 vänner), samt en film om Anas Khalifa i jihadistkretsar.

Utdrag från muslim.se:

Får en muslim vara vän med en otrogen?

Det är haram...

"1. Att acceptera deras kufr och betvivla att det överhuvudtaget är kufr, eller att låta bli att benämna dem som kuffar, eller att prisa deras religion. [...]

2. Att vända sig till dem för domslut. [...]

3. Att bli vän med dem och tycka om dem. [...]

4. Att vara nära dem, vara beroende av dem och ta dem som stöd. [...]

5. Att hjälpa och stödja dem mot muslimerna. [...]

6. Att bli medlemmar i deras samhällen, gå med i deras partier, göra deras antal större, ta deras nationaliteter (utom när det är nödvändigt), att tjänstegöra i deras arméer eller hjälpa till att utveckla deras vapen.

7. Att ta med sig deras lagar och regler till de muslimska länderna. [...]

8. Att ta dem som vänner i allmänhet, att ta dem som hjälpare och som stöd och att slå ihopa sina påsar med dem. Allah förbjuder allt detta, eftersom Han säger: ”TROENDE! Välj inte judar och kristna till era bundsförvanter - ’ (vänner, beskyddare, hjälpare, osv), de stöder och skyddar varandra...” [al-Maa’idah 5:51]

9. Att kompromissa med dem och vara snäll mot dem på bekostnad av sin egen religion. [...]

10. Att lita på dem och ta dem som rådgivare och konsulter i stället för de troende. [...]

11. Att sätta dem i administrativa ställningar där de är chefer över muslimer och kan förödmjuka dem, bestämma över deras angelägenheter och hindra dem från att praktisera sin religion. [...] Inte heller bör vi anställa dem i muslimska hem där de kan se våra privata angelägenheter och uppfostra våra barn till kuffar. Detta är vad som händer nuförtiden när kuffar hämtas till muslimska länder som arbetare, chaufförer, betjänter och barnflickor i muslimska hem och familjer. Vi bör inte heller skicka våra muslimska barn till kaafirskolor, missionärinstitutioner och onda högskolor och universitet, eller låta dem leva med kaafirfamiljer.

12. Att imitera kuffar i klädsel, utseende, tal, osv., eftersom det indikerar kärlek för den person eller det folk som imiteras. [...]

13. Att stanna i deras länder när det inte finns något behov för att göra det. [...]

14. Att resa till deras länder på semester och som fritidssysselsättning. [...]

15. Att prisa dem och deras levnadssätt och kultur, försvara dem, och beundra deras uppträdande och färdigheter, utan att tänka på deras falska ideologi och korrupta religion. [...]

16. Överge den islamiska kalendern och använda deras kalender, särskilt eftersom den återspeglar deras ritualer och högtider, som är fallet med den gregorianska (västerländska) kalendern, som är sammankopplad med det antagna datumet av Messiahs födelse , vilket är ett påhitt som de har förfalskat och som inte har någonting att göra med ’Esas (Jesus) relgion. Att använda deras kalender innebär ett godkännande av deras högtider och symboler. [...]

17. Att delta i deras helgdagar och högtider, hjälpa dem att fira dem, gratulera dem på dessa tillfällen och närvara vid platser där detta firande hålls. [...]

18. Att använda deras namn som har dålig innebörd. [...]

19. Att be om förlåtelse för dem och be Allah att ha barmhärtighet med dem. [...]"

Är det tillåtet för muslimer att rösta på ickemuslimer?

"I en del fall är det harâm (förbjudet) att rösta, vilket t.ex. är fallet om det inte kommer att ha någon effekt alls på muslimerna, eller när muslimerna inte har någon effekt på valresultatet. I detta fall så är det ju ingen skillnad mellan att rösta och att inte rösta. Det samma gäller fallen där alla kandidaterna i valet är lika dåliga, eller om alla har samma attityd och beteende gentemot muslimerna.

Ibland så kan fallet vara att det ligger i islâms intresse att muslimerna röstar, i syfte att avvärja ett större ont, och i syfte att minska skadliga effekter. Ett exempel är när två kandidater är ickemuslimer, men en av dem är mindre fientlig gentemot muslimerna än den andra, och då muslimernas röster faktiskt kommer att ha påverkan på valresultatet. I sådana situationer ligger det inget fel i att muslimerna röstar till den mindre dåliga kandidatens fördel.

I alla situationer så är detta ett fall för idjtihâd (de lärdas forskning inom Koran och Sonnah, i syfte att göra en utfällande dom på vad som är mest korrekt), baserat på principen att väga det positiva mot det negativa, och vad som ligger i islâms intresse och vad som är skadligt. [...] Ingen bör påstå att den som säger att det är OK att rösta därmed uttrycker ett godkännande eller stöd för kofr (otro). Det görs för muslimernas nyttor, och inte utifrån kärlek för kofr (otro) och dess folk. [...] Den som vill vara på den säkra sidan och avstå från att rösta tillåts att göra detta."

Vilken är Islams syn på homosexualitet?

"Inget värre straff skickades av Allah än det som skickades på Luts folk, på grund av den stora och avskyvärda synden. Dessa straff var:

• Deras syn togs bort från dem och de lämnades blinda och snubblandes, som Allah säger: … Då slog vi dem med blindhet…
• Sayhah (plåga, hemskt skrik, åskande dån) skickades på dem.
• Deras hem vändes upp och ner.
• Stenar av bakad lera, uppradade regnades ner på dem, och de var tillintetgjorda.

Därför är det Islamiska straffet för den som hittas skyldig till denna synd (analt samlag) att dödas, oavsett om han är gift eller inte. Profeten sa:

'Den du finner som begår synden som Luts folk begick, döda dem, både den som gör det och den som får det gjort.'”

Får muslimer delta på ickemuslimernas högtider?

"Det är inte tillåtet för en muslim att delta på ickemuslimernas högtider och att uttrycka glädje inför dessa eller att ta ledigt från jobbet p.g.a. dem, oavsett om högtiden är religiös grundad eller sekulär, eftersom det innebär att man imiterar Allâhs fiender."

Är det tillåtet att ha flickvän?

"Att ha en flickvän förstör inte bara familjen, det förstör samhället och de som gör detta hotas med straff och vrede från Allah. Kärlek är en sjukdom som förstör hjärtat och leder till ondska och omoral. Shaytaan [djävulen] kommer att fresta och driver dem tills de begår omoraliska handlingar och därmed får vardera vad han eller hon vill ha från den andra.

Det finns många förbjudna frågor i samband med detta, t.ex. överträder mot äran av andra, sviker förtroendet, att vara ensam med det motsatta könet, beröring, kyssar, säger omoraliskt ord, då det mer onda sker i slutet, vilket är Zina. [...]

Ge upp denna kvinna som går med på att gå ut med en man som är främmande för henne (en icke-mahram) och träffar honom och pratar med honom. Om hon går med på att göra dessa omoraliska åtgärder som nu, vad är det som kommer att hindra henne från att fortsätta att göra det i framtiden?

Kom ihåg att du upprör din Herre med sådana synder som att vara ensam med henne, träffa henne och prata med henne, och något mer än det är ännu allvarligare. Du borde inse att Zina inte bara involvera de privata delarna, snarare ögonen kan begå Zina, öronen begår Zina, handen begår Zina och foten kan begå Zina, vilket bevisas av profeten . Allt detta leder till Zina av de privata delarna. Så låt inte Shaytaan lura er, för han är en fiende till dig som vill dig ont och säger åt dig att begå omoraliska handlingar. [...]

Men om kvinnan kontaktar mannen direkt, detta är källan till fitnah (frestelse)."

Får muslimer fira Alla hjärtans dag?

"I själva verket, gör amerikaner och européer denna dag som öppet hus för att hänge sig åt olagliga sexuella relationer i stor skala. Deras grundskolar, gymnasier, blandade universitet, parker och gallerior vidtar nödvändiga åtgärder för den här dagen genom att ge kondomer för män på offentliga toaletter och andra platser där par är mer benägna att mötas, för skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter.

Dessutom donerar människovänner allt som kan hjälpa upphetta människors önskningar på den natten, och ökar deras lydnad till djävulen. I själva verket är Alla hjärtans dag för dem en tillåten och nästan heligt tillfälle som ger dem möjlighet att få dem närmare sin gud!

Hur kan muslimer tillåta sig att fira denna dag som är den mest avskyvärda av de kristnas festivaler? Alla hjärtans dag är den värsta högtiden för de som inte tror, det är den mest erotiska och oanständiga fest."

Får en muslim fira Jul och Lucia?

"Mitt andra exempel är taget från den kända sången ”Nu tändas tusen juleljus”, en sång som finns med under alla luciaframträdanden skulle jag vilja hävda. Många känner säkert igen den från barndomen. I denna sång kan vi läsa:

"Och över stad och land i kväll
går julens glada bud,
att född är Herren Jesus Krist,
vår Frälsare och Gud"

Detta är det mest konkreta exemplet på hur jul och luciafirandet innehåller tydlig ”shirk” (polyteism) och ”kofr” (trolöshet). Skulle man som mogen och ansvarig människa inom islam sjunga dessa sånger med övertygelsen om att det är sant, eller att det är ingen fara att sjunga dem, trots att man vet att det fullkomligt avviker från islams troslära och kärnan inom islam, så är det otvivelaktigt att man utesluts ifrån islam genom att uttala dessa ord.

Är det förbjudet att titta på män i TV?

"Profeten sa: 'Blicken är en av Shaytaans pilar'. TV:n är full av män och kvinnor som är promiskuösa och omoraliska, och oftast inte fri från musik eller andra haraam saker, generellt sett är det INTE bra att se på TV. Må Allah hjälpa oss.

Vad det gäller kvinnor som tittar på det som normalt kan ses av en man för ett speciellt ändamål och utan några begär, är detta tillåtet som flera lärda sagt. Att se på TV kommer däremot INTE under denna regel. Det fyller ingen funktion. Kvinnor ska därför vända sig bort från allting som inte ger något gott (i religionen)."

Vilka regler gäller när muslimer ska spela teater?

"1- Att inte föreställa Profeter, följeslagare, shayâtîn (djävular), ickemuslimer eller djur. Män skall inte föreställa kvinnor, och kvinnor skall inte föreställa män. Det är inte heller tillåtet att föreställa skapelser som är dolda för oss, som t.ex. änglar.

2- Att inte spela en person som gör narr av Allâh, Hans Tecken, Hans Sändebud och islams regler och handlingar – även om det är i syfte att lära andra. Det är inte tillåtet för någon att spela en sådan roll, oavsett om personen i fråga menar det som sägs eller skojar.

3- Att inte spela en roll som innefattar tal som är harâm (förbjudet), så som lögner, baktal, o.s.v. Inte heller skall en man förlänga kläderna så att de släpar nedanför anklarna.

4- Att inte spela en roll som innefattar att man utför en handling utav dyrkan på fel sätt, så som wodô’ eller bön. Man måste utföra det i enlighet med det som rapporterats i Koran och Sonnah.

Man skall också undvika att spela rollen av en person som besitter dåliga eller omoraliska egenskaper. Man skall också undvika att spela roller av imâmer och andra framstående lärda inom denna nation, i syfte att undvika att man minskar på deras status."

Påståenden om hur judarna styr världsekonomin

"Detta är vad som i verkligheten kommer att hända alla dem som tror att de kan köpa sig fria från döden. Av dagens folk är även Judarna bland dem som önskar att de kunde avvärja återvändandet, som Allah säger:

'Du skall finna att de (judarna) hänger fast vid livet mer envist än någon annan, ja, mer än de som sätter medhjälpare vid Allahs sida. Var och en av dem skulle vilja leva i tusen år, men hur långt hans liv än blir, undgår han inte straffet.' [Surah Baqarah 2:96]

Stämmer inte detta med tanke på sättet som Judarna håller fast vid Palestina vilket de så förtryckande ockuperat de sista 50 åren? Stämmer inte detta, i ljuset av det faktum att Judarna driver Världsbankens och IMF:s (International Monetary Fund) räntebaserade förtryck? Genom att begå ett sådant förtryck önskar sig dessa människor verkligen att de kunde leva i tusen år."

Slutligen kan det vara värt att notera att muslim.se inte nödvändigtvis måste betraktas som sällsynt extrem. De religiösa texter som publiceras där godkänns av särskilt anlitade imamer med en, av allt att döma, bredare förankring:

Sidan utmärker sig med att ha två kända imamer som handledare och mentorer för sidan:

Shaykh Abô Ra’d:

Imam i Gävles islamiska center och en av Europas kanske mest främsta imamer. Har bland annat studerat hos och haft nära kontakt med Shaykh Ibn Bâz och Shaykh Ibn 'Uthaymîn (må Allâhs barmhärtighet vara med dem båda) och även hos deras elever.

Shaykh Abô Talâl:

Imam i Göteborg och även rektor för den islamiska skolan Kunskapsljuset. Är av egyptiskt ursprung och har studerat Islam hos stora lärda i Egypten. I Göteborg har han haft många lärorika studiecirklar vilket har haft en stor positiv effekt på många ungdomar.

(En mer utförlig kort självbiografi om hemsidans mentorer kommer inom kort)

Dessa imamer - må Allâh belöna dem - är ansvariga för att materialet och innehållet på sidan håller sig till inriktningen som grundar sig på; nämligen Koranen och Profetens (må Allâhs frid och välsignelse vara över honom) Sonnah, samt följeslagarnas och de rättfärdiga föregångarnas förståelse av Islam under Islams tidiga gyllene era. Till deras hjälp så arbetar ett flertal talangfulla unga bröder och systrar med materialet på sidan i form av översättning av artiklar, böcker, undertext till föreläsningar, småklipp och mycket mer.

Perpetuum mobile

Skojar lite med Arbetsförmedlingen i dagens SvD.

Arbetsförmedlingen har tidigare fått kritik för att inte nog kunna förmedla jobb. Men i en ny satsning mot ungdomsarbetslöshet erbjuds nu 2000 feriejobb, som bland annat kundvärd, vaktmästare eller administratör. Jobben sträcker sig fyra veckor och riktas till unga mellan 16 och 25 år.

– Det är många ungdomar i landet som inte har sommarjobb ännu så för oss är det mycket glädjande att kunna erbjuda den här möjligheten, säger AF i ett pressmeddelande.

Hur är då denna jobbtillväxt möjlig i ungdomsarbetslöshetens Sverige, där hela 84038 personer under 25 är inskrivna som öppet arbetslösa enligt senaste statistiken?

Jo, det gäller alltså jobb på själva myndigheten.

"Sveriges bästa skribenter"

Nya numret av Tvärdrag, SSU:s idépolitiska tidskrift, handlar delvis om decenniet efter elfte september. Jag deltar med en ganska lång text, där jag förklarar att många av de farhågor som hysts aldrig kom att besannas (trots att man kan tro det när extremvänstern larmar om polisstat och främlingsfientlighet).

Inledningen på artikeln (ej på nätet):

Fredagen den 29 april i våras landade palestinska Leila Khaled på Arlanda. Under de efterföljande dagarna gjorde hon en rad framträdanden: på en konsthall, som talare på första maj, i pressen och på ABF. Leila Khaled är inte bara en modern vänsterikon. Hon är också flygplanskapare, terrorist utan ånger över sina dåd, och dessutom medlem i politbyrån (det högsta styrande organet) i terroristorganisationen PFLP, som fortfarande slaktar oskyldiga i parti och minut.

Khaleds besök möttes av ytterst få ifrågasättanden. Någon större debatt förekom inte. Ansvariga politiker och tjänstemän har inte ställts till svars. Inte ens den statliga myndighet som betalade för Khaleds resa och uppehälle – med skattepengar, alltså – har ifrågasatts.

Snart har tio år gått sedan terrorattackerna den elfte september 2001. Frågan dyker upp, gång på gång, om vad som har hänt med Sverige sedan dess. Ofta målar man upp bilden av ett Sverige försatt i undantagstillstånd: muslimer förföljs, gränserna sluts, medborgarna avlyssnas, säkerhetstjänsterna styr politikerna, politiska aktivister utmålas som terrorister och demokratin urholkas.

Men skräckvisionen blev aldrig sann, lyckligtvis.

Detta nummer av Tvärdrag blev för övrigt det sista med den energiske Daniel Suhonen som redaktör. Han går nu vidare till andra jobb. Förhoppningsvis kan SSU hitta någon lika pådrivande (gärna en smula mindre kommunistisk dock) för framtiden.

Suhonen passar på att – med all rätt – göra en självförhärligande intervju med sig själv i sista numret. Kulturvänsterns egen Stina Oscarson – radioteaterchefen – ställer frågorna. Ett utdrag:

"Vad menar du med att ni är en mer politisk tidning idag?

– Vi är bredare men har samtidigt en tydligare politisk riktning. Vi bjuder inte bara in renodlade socialdemokrater. Mycket är det mixen mellan oerfarna men hungriga skribenter och Sveriges bästa skribenter som gjort Tvärdrag kul att läsa. Exempelvis har Per Gudmundson hört av sig och bett att få skriva i nästa nummer, säger Daniel.

Hoppsan. Kommer han att göra det?

– Det är klart. Vitsen är inte att alla ska tycka lika utan att idéer ska få prövas, gärna i konflikt. Vi har säkert förlorat en del prenumeranter på det här också, men det är ett val man måste göra..."

Tro och politik

I nya Tro & Politik (#27-2011) skriver Islamiska förbundets ordförande Omar Mustafa en kolumn, där han pekar ut undertecknad som vägröjare för öppen rasism i svensk debatt.

"Vissa invandrargrupper är mer våldsbenägna än andra. De är i större utsträckning representerade i brottsstatistiken. Somalier, irakier och iranier är bland de värsta grupperna (läs raserna) och det beror absolut inte på några socioekonomiska faktorer eller krigstraumatiska upplevelser. Vi måste helt enkelt sluta bortförklara och inse faktumet att vissa grupper (raser) av natur begår fler brott än andra. Det var några av teserna som Per Gudmundson förde fram på SvDs ledarsida den 27 juni.

Den rasistiska diskursen på de etablerade ledarsidorna och i nyhetsrapporteringen har tidigare varit fördold i politiskt korrekta termer och oftast svåranalyserad symbolism. Med Gudmundsons senaste artikel visar han att samhällsklimatet nu är redo för ännu öppnare rasism."

Envar som kan läsa ser att min artikel från midsommardagen inte alls innehåller vad Mustafa tillskriver den. Där finns inget om "raser" som "av natur begår fler brott". Tvärtom redogörs för vederhäftig och officiellt framtagen statistik från Norge och Sverige. Rasismanklagelserna bör, om de överhuvudtaget ska riktas, snarast ta sikte på de socialdemokratiska regeringar i Norge och Sverige som tagit fram statistiken – vilket väl illustrerar det bisarra i anklagelsen, om något.

Än mer bisarr blir anklagelsen när man betänker avsändarens egna försvar, i våras, för den som helt öppet och oblygt uttrycker judehat.

Svenska kommittén mot antisemitism har riktat skarp kritik mot Omar Mustafa.

SKMA:s ordförande i april:

"Myten om judiska ritualmord, om en judisk världskonspiration, om judisk kontroll och manipulationer av medier, ekonomi och politik utgör alla centrala beståndsdelar i klassisk antisemitisk propaganda, inklusive den nazityska. Det är lögner som haft förödande konsekvenser för judar. Det är djupt beklagligt att Islamiska förbundets ordförande Omar Mustafa varken ångrar beslutet att bjuda in talare som gett uttryck för judehat eller tydligt tar avstånd från deras antisemitiska uttalanden."

SKMA:s ordförande i juni:

"Salah Sultan är inte vem som helst. Han är en ökänd antisemit. Den som inte tror på mitt påstående behöver bara gå in på Youtube. Där talar denne Salah Sultan livfullt om att judar mördar kristna för att använda deras blod i det osyrade brödet som bakas till den judiska påsken.

Jag har sett klippet, och jag blev förfärad. Den livfulla beskrivningen, Sultans stora engagemang och det förfärliga budskapet skrämmer.

Samme Salah Sultan har också i sin hatpropaganda åberopat ”Sions vises protokoll” och sagt att judar, genom en internationell konspiration, försöker kontrollera världen.

Att Islamiska förbundet, som på sin hemsida talar om sin kamp mot rasismen, bjuder in en talare som sprider hat av detta slag är oerhört. En kontroll ligger bara några google-sökningar bort. Det hade bara varit att skriva in Salah Sultan och ordet ”Jew” för att få veta den bistra sanningen.

Det jag skrivit så här långt är illa nog. Tyvärr blir min berättelse ännu värre. För kort tid efter artikeln i Dagens Nyheter blev jag uppringd av redaktionen för Människor och tro i P1. De ville ha en debatt mellan mig och Omar Mustafa som är ordförande för Islamiska förbundet.

Som gammal journalist tyckte jag att idén var dålig. Vad skulle vi diskutera? Vi skulle ju vara eniga om att det här var olyckligt och självklart inte skulle upprepas. Jag var helt övertygad om att Islamiska förbundet skulle backa. Detta hade SKMA också krävt i en artikel (som återges på annan plats i tidningen).

Jag hade fel. Tyvärr.

När jag satt i studion med Omar Mustafa trodde jag inte mina öron. Visst, han tog nu avstånd från de antisemitiska uttalanden Salah Sultan fällt. Men – Omar Mustafa skulle ha bjudit in Salah Sultan också om han känt till filmen på Youtube.

Att Islamiska förbundet hade bjudit in en person vars judehat kan liknas vid Geert Wilders hets mot muslimer var inget problem. Salah Sultan var välkommen så länge han inte förde fram antisemitiska åsikter på deras konferens, förklarade Omar Mustafa.

Jag blir mycket upprörd inför en sådan linje. Om Islamiska förbundet menar allvar med sin påstådda kamp mot rasism måste organisationens företrädare ta sitt ansvar. De måste sätta stopp för rasister, punkt slut.

Det räcker inte med att avkräva judehatare att inte sprida antisemitism vid konferenser i Sverige. Judehatare ska isoleras. När de bjuds in till en konferens i Stockholm får de en legitimitet och trovärdighet som de kan utnyttja i andra sammanhang, sammanhang som mycket väl kan gå i judehatets tecken.

Det som oroar mig är också att detta långtifrån är första gången som vissa muslimska organisationer i Sverige bjudit in företrädare för antisemitiska och antidemokratiska uppfattningar. Räcker här att påminna om tidigare invitationer till hatspridare som till exempel Yousef Al-Qaradawi, Azzam al-Tamimi och Abdullah Hakim Quick.

Nyligen framkom också att föreningen TUFF (Troende Unga Framtida Förebilder) till en konferens i Göteborg i april bjudit in Bilal Philips, en extremist som bland annat propagerar hat mot homosexuella.

Med hänvisning till Islamiska förbundets, Sveriges unga muslimers och TUFF:s agerande frågade Nalin Pekgul i Studio 1 i P1 den 14 april: ”Vad håller de på med? Är deras syfte att…se till att de här åsikterna ska bli allmänna hos muslimerna i Sverige?” Det är tyvärr en befogad fråga.

Det ska dock understrykas att problemet inte är isolerat till muslimska organisationer. SKMA har tidigare kritiserat till exempel kristna Broderskapsrörelsen och ABF när de bjudit in antisemiter. Men det gör inte saken mindre allvarlig. Tvärtom."

Tro & Politik är nyhetsblad för vad som förr hette Broderskap, men som från och med i år heter Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Tidningen beskriver Mustafa som "postkolonial socialdemokrat", vilket tydligt påvisar att processen är i full gång. Broderskap närmar sig Brödraskapet. Om denna utveckling – som redan fått till följd att man synbarligen övergett principen om människors lika värde – har jag skrivit tidigare.