torsdag, april 28, 2011

Vänsterns favoritterrorister i PFLP

syndikalisterna har bjudit in flygplanskaparen Leila Khaled till Stockholm kan det vara värt att påminna om att den svenska vänstern har vissa historiska band till terroristorganisationen PFLP.

Det mest häpnadsväckande exemplet är en person som idag är Vänsterpartistisk regionalpolitiker i Skåne: Saima Jönsson Fahoum. Förre IB-agenten Gunnar Ekberg beskriver henne i sina memoarer, och trådarna löper till Blekingegadeligan i Danmark, till superterroristen Schakalen – och förstås till PFLP:s absoluta ledarskikt.

"Saima Jönsson, som studerade till läkare, hade hösten 1972 kontakt med Wadie Haddad och fungerade som kurir för denne.

Vid ett av mina samtal med Wadie Haddad om barfotaläkare, som organiserades i Folkfrontens regi, menade han att läkare var en utomordentlig täckmantel för olika underjordiska aktiviteter.

"Folk tenderar att lita på läkare", sade han.

I april 1973 ska Saima enligt underrättelsekällor ha fått i uppdrag att överlämna brev från Folkfronten till den senare mördade Basil al-Kubaisi. I maj 1973 ska hon ha forslat vinbuteljer med sprängämne till Paris och till en "Michel" tillhörande Folkfronten. Michel var med stor sannolikhet identisk med en person boende i Sverige.

Saimas täcknamn hos Folkfronten var Dina Carlsson. Det framkom i samband med att ett turkiskt-palestinskt terornätverk avslöjades i Paris i december 1973.

Enligt samma underrättelsekällor ska Saima ha varit inblandad i förberedelserna inför den av Folkfronten och Japanska Röda Armén utförda aktionen mot Shell-raffinaderierna i Singapore i januari 1974.

I juli 1975 dödades två franska säkerhetsagenter och en Folkfrontsrepresentant, Michel Moukarbal, av Carlos. Mordet på Moukarbal motiverades av att denne hoppat av från Folkfronten och kontaktat den franska säkerhetspolisen. Bland Moukarbals tillhörigheter fanns Saima Jönssons namn och telefonnummer tillsammans med uppgifter om KAK och KUF i Danmark.

[...]

Saima Jönsson gifte sig 1976 med Marwan El-Fahoum, Folkfrontens underrättelsechef, som i maj 1979 blev Folkfrontens främsta kontakt med de danska kamraterna och dessutom stod för deras konspirativa kontakter i Sverige. Dessa innefattade bland annat kontakter i samband med inbrottet i ett av svenska armens vapenlager och i samband med planerna på att kidnappa den svenske miljardärssonen Jörn Rausing i januari 1985."
Peter Øvig Knutsen noterar i Blekingegadeligan (första bandet, kapitlet Mötet med Marwan):
"... advokaten Marwan El-Fahoum var född i Nazareth men flydde redan som pojke med sin familj till Libanon. Samtidigt som han utbildade sig till jurist engagerade sig El-Fahoum också i kampen för ett fritt Palestina. En av hans uppgifter var att etablera samarbete med upproriska grupper i Irak. Under detta arbete hade han blivit gripen och därför tillbringat ett par år i irakiskt fängelse. Enligt hans egna uppgifter blev han utsatt för tortyr under fängelsetiden.

Under 1976 gifte sig Marwan El-Fahoum i Sverige med en trettiotvåårig svensk läkare som hade arbetat i de palestinska flyktinglägren. Vid bröllopet var hon gravid med sitt första barn och två år senare fick paret ännu en son. Medan hustrun och de två barnen bodde i Lund uppehöll sig Fahoum för det mesta antingen i Mellanöstern eller på resa i Europa."
Han fördjupar i andra bandet (kapitlet Den största planen).
"Redan i början på 1980-talet började PFLP:s underrättelsechef Marwan El-Fahoum diskutera en ovanligt ambitiös plan med 'äpplena' i Danmark. Planen rörde sig om att kidnappa en medlem av en av Nordeuropas rikaste familjer och därefter kräva en lösensumma som skulle ge ett mycket stort tillskott till Frontens kassa.

[...]

Vid en tidpunkt hösten 1984 beslutade gruppen därför, i samråd med Marwan El-Fahoum, att ge upp planerna på att kidnappa Axel Johnsons dotter, och i stället välja Jörn Rausing.

Planen skulle genomföras den kommande våren – antingen i april eller i maj. Vid den här tidpunkten kunde Marwan El-Fahoum stå beredd med en plan för hur man skulle föra över lösensumman till en flygplats i Mellanöstern, där han hade lämpliga kontakter.

Samtidigt beslutades det att man skulle kräva en lösensumma av Jörn Rausings far på tjugofem miljoner dollar – som vid det tillfället svarade mot en summa på nästan 300 miljoner danska kronor.

I flera avseenden utgjorde Lund en fördelaktig lokalitet för att genomföra planen. Först och främst låg staden inte så långt från Köpenhamn: efter att ha tagit färjan till Malmö kunde man snabbt ta sig till Lund med bil.

Samtidigt hade gruppen ett par speciella kopplingar till Lund. Dels bodde Marwan El-Fahoums svenska hustru, som var läkare, i Lund med parets två söner, dels hade en av gruppens medlemmar just 1984 en viktig arbetsuppgift i staden."
Lena Breitner – gammal journalist, ganska ny bloggare och dessutom Gunnar Ekbergs fru – fyller i med en serie inlägg. Hon skriver:
"Av folkbokföringen hade jag fått veta att Saima Jönsson och Marwan El Fahoum hade varit gifta från april 1976 till oktober 1994.

Marwan El Fahoum blir Blekingegadeligans förbindelseofficer efter Wadie Haddads död 1978. Han är det ända fram till slutet. Med slutet menar jag det sista och misslyckade rånet i Köpenhamn i november 1988. En polisman mördas och plötsligt gör polisen 'allt' för att sätta dit ligan. Belkingegadeligan grips. Marwan El Fahoum blir internationellt efterlyst. Och Saima Jönsson fortsätter vara gift med honom tills domarna fallit och allt blåst över."
Och dessutom:
"Om han fortfarande är i livet vet jag inte, men politbyråmedlemmen 'kamrat Abu Sami' uttalade sig för PFLP för något år sedan. Det har ni här. Abu Sami betyder 'far till Sami', troligen en syftning på sonen som föds 1976."
Det är den mest flagranta terrorkopplingen i svensk partipolitisk historia, skulle jag gissa. Från Vänsterpartiet rakt in i PFLP:s politbyrå.

Den av syndikalisterna inbjudna Leila Khaled sitter för övrigt också i PFLP:s politbyrå.

Nå. Förra gången Leila Khaled bjöds till Sverige (då var det RKU som arrangerade och precis som nu var det skattepengar inblandade) fick hon inte resa in. Det skulle förvåna om det gick annorlunda den här gången.