söndag, juni 15, 2014

Totalt tolv örebroare har rest till Syrien

I en intervju av TT berättar platschefen i stadsdelen Vivalla att sammanlagt tolv personer har rest från Örebro för att strida i Syrien.
"Lokalt i Örebro arbetas i dag aktivt för att förebygga att personer reser till Syrien. När det gäller de som återvänt har kommunen jobbat för att försöka hitta jobb. 
- Vi försöker skapa sysselsättning så att man inte fortsätter tänka i banor om att åka iväg, säger Thomas Gustafsson, platschef i stadsdelen Vivalla och en av de i kommunen som jobbar med frågan. 
Han talar om ytterligare personer från kommunen som rest – totalt tolv stycken rör det sig om enligt hans uppgifter. Alla ska nu ha återvänt och Thomas Gustafsson känner inte till om någon av dessa personer har bedömts utgöra en risk i Sverige."

lördag, juni 14, 2014

Varifrån kommer Islamiska statens pengar?

Hemvändare från det heliga kriget i Syrien "bedöms stödja al-Qaidas sak genom att skicka pengar och annat materiellt stöd till al-Qaidainspirerade grupperingar", säger Säkerhetspolisen i sitt senaste uttalade om jihadkrigarna från Sverige.

Bland annat med anledning av det kan det vara värt att läsa en färsk svensk forskningsrapport om hur jihadistgrupperna i Syrien finansierar sin verksamhet. Michael Jonsson på FOI framlade i maj "Following the Money: Financing the Territorial Expansion of Islamist Insurgents in Syria".


Bland annat belyser Jonsson hur Islamiska staten och Nusra-fronten drar nytta av äldre finansieringsnätverk. Samma personer och institutioner som samlade in pengar till al-Qaida i Irak – och kanske ännu längre tillbaks i tiden – skickar nu pengar till Syrien.

Och jo, även i Sverige finns det tecken på att gamla nätverk är aktiva nu. Exemplet med svenskmarockanen Otman El Khamlichi, som meddelades stupad i Syrien i början av december 2013, ger en antydan. Vid hans död skrev en svensk jihadkrigare om hur Khamlichi hade organiserat jihadresor till Irak, och gjorde detsamma för dem som ville till Syrien.
"Hjälpte bröder i Marocko att komma till jihad i Irak då amerikanerna invaderade landet. Tills dess att han blev upptäckt av den marockanska underrättelsetjänsten och han då var tvungen att fly landet omedelbart utan tid att förbereda sig.   
Tog sig först till Spanien och med tiden kom han ända upp till Sverige. Där blev han ständigt övervakad och förföljd av Säpo men trots det så skrämdes han inte från att hjälpa umman med alla möjliga medel, och Allah bevarade sin trogna tjänare. Då jag ville ta mig hit till bilad ash-Sham var jag i behov av pengar för att kunna ge mig ut och då var Abo Tesnim den första jag tänkte på som utan tvekan skulle hjälpa mig. 
[...] 
Abo Tesnim förstod direkt och gav mig den summa pengar jag behövde för min hijrah utan att sätta någon gräns 
Efter en tid här dyker en gammal vän upp hos oss för hijrah och jihad. Efter att vi pratat ett tag visar det sig att det var Abo Tesnim som även hjälpte honom med pengar för att ge sig iväg. Och vem vet hur många fler Abo Tesnim har bidragit till för deras jihad, och Allah är den bästa belönaren."
Otman El Khamlichi var alltså del i vad Säkerhetspolisen kallar "Det nordafrikanska nätverket", som av allt att döma är aktivt än idag.

En annan figur vars aktiviteter kan vara värda att begrunda i samma andetag är imamen Abo Raad i Gävles moské. Han pekades ut i samband med Sveriges hittills enda fällande dom för terrorismfinansiering. Då påstod vittnen att Abo Raad hade samlat in pengar i moskén och genom hembesök. Abo Raad har även varit aktiv i insamlingar till Syrien. Av vad jag har sett finns det dock inget i detta som skulle tyda på terrorismfinansiering. Snarare beskriver insamlingarna sig som syftande till bistånd.

fredag, juni 13, 2014

40 jihadister har kommit hem till Sverige från Syrien

Den 27 maj gav Säkerhetspolisen nya siffror på hur många man antar har rest till Syrien för att kriga med grupper inspirerade av al-Qaida. "Runt 80", berättade Säpochefen Anders Thornberg i en stor intervju med Reuters. För första gången gav också Säpo en uppskattning av antalet döda jihadister från Sverige. "Omkring 20" hette det i samma intervju.

Idag kompletterade Säkerhetspolisen uppgifterna med en artikel skriven av analyschefen på kontraterrorismenheten Jonathan Peste, "Reflektioner om al-Qaidainspirerat resande till Syrien".

Här kommer det verkliga bombnedslaget, om uttrycket ursäktas, till nyhet:
"Minst 80 personer har rest till Syrien och anslutit sig till al-Qaidainspirerade grupper för att strida. Drygt hälften av dessa har återvänt till Sverige ..."
Krigföringen i Syrien är extremt hårdför. Jihadisterna återvänder brutaliserade, traumatiserade och avtrubbade. De är tränade i strid och sprängteknik. Deras våldskapacitet är alltså mycket stor. De är skolade i en ideologi som föreskriver att det heliga kriget är obligatoriskt även i Sverige. Deras militära taktik bygger på civila som måltavlor.

Givet historiken från tidigare jihadistiska konfliktzoner kan vi förvänta oss att några av Syrienresenärerna kommer begå, eller försöka begå, terroristbrott på hemmaplan. Den norske forskaren Thomas Hegghammers beräkningar ger vid handen att i snitt en av nio jihadresenärer blir inblandade i terrorplotter efter hemkomsten. Frågan är inte om, utan när.

Säkerhetspolisen konstaterar också, redan nu, att några av hemvändarna "fortsätter stödja terrorism".

Något som inte nämns är kostnaderna – bemanning, teknik, logistik, etc – som krävs för att hålla uppsikt över misstänkta terrorister i vardande. Jag misstänker att Säpo saknar resurser för att plötsligt behöva punktmarkera ytterligare 40 personer.

Jonathan Pestes artikel ger även i övrigt goda insikter i fenomenet. Nedan artikeln in extenso:

"Reflektioner om al-Qaidainspirerat resande till Syrien 
2014-06-13 
Unga mäns resande till Syrien för att ansluta sig till al-Qaidainspirerade grupper fortsätter och det finns inga säkra indikationer på att det kommer att avta inom överskådlig tid.  
Resande till Syrien 
Minst 80 personer har rest till Syrien och anslutit sig till al-Qaidainspirerade grupper för att strida. Drygt hälften av dessa har återvänt till Sverige, men det finns ingen garanti för att personerna stannar kvar i Sverige. De som återvänder reser i en del fall tillbaka till Syrien igen. 
Ett knappt tjugotal har dödats 
När personer reser till ett krigsområde för att strida riskerar de att hamna i svåra situationer – de kan såras svårt eller dö. Vi har i nuläget information om ett knappt tjugotal svenskar som ska ha dödats i Syrien. Det är svårt och i vissa fall omöjligt att få officiellt bekräftade uppgifter från myndigheter i konfliktområden. 
Exceptionellt omfattande 
Resandet till Syrien från Sverige för att ansluta sig till al-Qaidainspirerade grupper är exceptionellt omfattande i förhållande till andra al-Qaidainspirerade resandevågor, till exempel Somalia, Pakistan eller Jemen. Vi ser inga tecken på att resandet till Syrien håller på att avta. Exempel på orsaker till att resandet fortsätter är att det fortfarande i dagsläget är förhållandevis lätt att ta sig till Syrien, att konflikten fortsätter och att det finns personer som inspirerar andra till att resa. Sådana inspiratörer är ibland vänner som redan rest eller personer som strider i Syrien och inspirerar genom sociala medier.  
Vi ser dock att vissa av återvändarna från striderna i Syrien är besvikna på hur kriget har utvecklat sig. Flera är också påverkade av det stora lidande och den brutalitet de bevittnat – och i vissa fall varit delaktiga i. 
Fortsätter stödja terrorism 
Några av dem som har kommit hem från Syrien uppmanar och inspirerar andra att resa för att ansluta sig till motsvarande grupper. Andra bedöms stödja al-Qaidas sak genom att skicka pengar och annat materiellt stöd till al-Qaidainspirerade grupperingar i utlandet. Att stödja terrorism genom exempelvis finansiering är något som vi utreder och som är straffbart enligt svensk lagstiftning. 
Säkerhetspolisen bedriver underrättelsearbete för att kunna upptäcka om återvändare planerar attentat eller stödjer terrorism aktivt på annat sätt såsom rekrytering eller finansiering. Om informationen blir alltför allvarlig och det finns anledning att anta att brott har begåtts inleds förundersökning och åklagare kopplas in. 
Säkerhetspolisen har tidigare pekat på att även kvinnor reser till Syrien för att engagera sig i såväl logistisk som annan stödverksamhet. Vi har ingen bekräftad information som tyder på att de kvinnor som rest till Syrien för att stödja al-Qaidainspirerade grupper eller personer har deltagit i strider. Vi vill därför inte gå in på antalet kvinnor som har rest till Syrien från Sverige. Detta är inget nytt fenomen för Säkerhetspolisen, men det är allvarligt och oroande att kvinnor reser till ett krigsområde för att stödja al-Qaidainspirerade grupperingar.  
Ett problem över nationsgränserna 
Resande till al-Qaidainspirerade grupper i utlandet är ett problem även på europeisk nivå. Genom att hundratals personer från olika europeiska länder har rest till Syrien för att strida har nya kontakter och bekantskaper skapats. Ett tänkbart framtida terrorattentat kan mycket väl planeras och genomföras av personer från olika länder i Europa som har lärt känna varandra i Syrien. Detta illustrerar vikten av att Säkerhetspolisen bedriver ett aktivt internationellt samarbete och informationsutbyte. 
Rekryteringen bekymrar Säkerhetspolisen  
Säkerhetspolisen samlar kunskap om det al-Qaidainspirerade resandet, men det finns få åtgärder för att motverka det. Vi genomför löpande samtal med många personer. Vi talar bland annat med återvändare från Syrien, samt med personer som enligt befintlig information rekryterar, för att påtala lagen mot rekrytering och utbildning till terrorism. Säkerhetspolisen har haft och kommer att ha fler samtal med personer där det finns information som tyder på att de uppmanar, rekryterar eller utbildar till terrorism.  
Jonathan Peste
Chefsanalytiker Kontraterror"

onsdag, juni 11, 2014

Nasserdine Menni får straffet kortat, släpps

Taimour Abdulwahabs finansiär Nasserdine Menni får straffet kortat, släpps och deporteras. BBC, Herald Scotland, Evening Times med flera rapporterar vad som blev ett telegram i Sverige.

Den slutliga domen innebär sannolikt att svensk polis till sist kan slutföra och presentera den utredning om Taimour Abdulwahabs självmordsdåd som utlovats sedan åratal.

Domen:

Judgment

APPEAL COURT, HIGH COURT OF JUSTICIARY

 [2014] HCJAC 54

Lord Justice General

Lord Brodie

Lord Bracadale


Appeal No: XC512/12

OPINION OF THE

LORD JUSTICE GENERAL

in

NOTE OF APPEAL AGAINST CONVICTION AND SENTENCE

by

NASSERDINE MENNI

Appellant;

against

HER MAJESTY'S ADVOCATE

Respondent:

_______

For the appellant: Taylor QC, McCaffrey (sol adv); John Pryde & Co, Edinburgh

For the Crown: Wade QC AD, Barron; Crown Agent

10 June 2014

Introduction

[1]        The appellant was tried in Glasgow High Court during May to July 2012 on a charge of conspiracy to further terrorist aims by criminal and other means including inter alia the use of explosive devices in the commission of an act of terrorism directed against members of the public in Sweden with intent to murder them.  The charge related to the detonation of an improvised explosive device in the streets of Stockholm as a result of which one of the alleged conspirators, Taimour Abdulwahab, was killed.  The charge had 21 sub-heads libelling specific actions on the part of the accused in furtherance of the alleged conspiracy.

[2]        On 28 July 2012 the appellant was acquitted of the conspiracy charge but convicted of a number of the crimes libelled in the sub-heads.  The appeal is brought against the conviction on sub-head (c) and against the sentence of seven years that was imposed for it.

[3]        Sub-head (c) of the indictment was in the following terms.

“Between 1 January 2005 and 16 December 2010 both dates inclusive at Flat 2/2, 106 Dalmarnock Road, Flat 1/4, 150 Charles Street and Flat 19/6, 64 Curle Street, all Glasgow, 15 Argyll Avenue, Luton, England and elsewhere you did enter into or become concerned in an arrangement as a result of which money or other property was made available or was to be made available to another whilst knowing or having reasonable cause to suspect that it will or may be used for the purposes of terrorism, in that you did on various occasions transfer sums of money totalling £5,725 to an account in the name of said Taimour Abdulwahab at the National Westminster Bank, 31 George Street, Luton, England, you did transfer the sum of £1,000 into an account in the name of Hemel Tellis, c/o Strathclyde Police, Glasgow at the Royal Bank of Scotland, Luton, England, all in the knowledge or with reasonable cause to suspect that said sums of money would or may be used for the purposes of terrorism; CONTRARY to the Terrorism Act 2000, section 17.”

[4]        On 6 December 2012 this court refused the appeal against conviction in relation to grounds of appeal 1 and 4 and continued the appeal for consideration of grounds 2 and 3 and of the appeal against sentence.  The evidential background is set out by Lord Bracadale in Menni v HMA ([2013] HCJAC 158 at paras [1] to [26]).

The appeal against conviction – grounds 2 and 3

[5]        Grounds 2 and 3 relate to evidence disclosed by the Crown shortly before the start of the trial.  A substantial number of preliminary hearings took place between 16 November 2011 and 29 March 2012.  It was agreed that all outstanding preliminary matters would be dealt with at the commencement of the trial diet on 23 April 2012 and that evidence would begin on 2 May 2012.

[6]        On 20 April 2012 a precognition officer at the Procurator Fiscal’s Office in Glasgow wrote to the accused’s representatives intimating a section 67 notice.  The letter ended as follows:

“ … Finally, I can advise you of the following information:

That on 15 December 2010 at about 00:07 hours the accused was heard to be upset and to say ‘why did you kill yourself?’ [sic]

Telephone billing shows that, on 15 December 2010 at about 00:07 hours the accused, using mobile phone number 07576 772109 made a telephone call to telephone number 07838 924376, which connected to voicemail.

The Crown would be willing to agree these facts by joint minute of agreement if that would be of assistance to you.”

[7]        By letter dated 9 May 2012, the appellant’s agents requested detailed information from the Crown in relation to the telephone call evidence.  The Crown did not reply.  On 8 June 2012 the matter was raised in court.  That prompted the Principal Procurator Fiscal Depute in Glasgow to write a letter dated the same day to the defence agents.  She said:

“Thank you for your letter of 9 May 2012.  Please accept my apologies for the delay in replying.

The Crown became aware of this information in September 2011.  Thereafter, the Crown conducted a detailed assessment of the information, in the context of the wider case.  The final decision to disclose the information was taken on 18 April 2012.

The Crown is not aware of any other material, not yet disclosed, which meets the test for disclosure. To the best of the Crown’s knowledge and belief, the Crown has fully complied with its disclosure obligations in relation to this material and, indeed, the case as a whole.

Should you wish to rely upon the material disclosed in our letter dated 20 April at trial, the Crown would be willing to enter into a suitably worded Joint Minute of Agreement.”

[8]        On 18 June 2012 senior counsel for the appellant called in open court for further particulars in relation to the voicemail message evidence.

[9]        On 10 July 2012 a joint minute was entered into in the following terms:

“Around midnight on the 14th/15th December 2010 the accused telephoned a mobile telephone number belonging to Taimour Abdulwahab.  The call was transferred to voicemail at 0007 hours.  The accused was heard to say ‘why did you kill yourself.’  He was at that time in a very upset condition.”

[10]      On 11 July 2012 Mr Miller, who appeared as advocate depute, made his closing speech.  A written copy of the speech was provided in advance to the trial judge, but no copy was provided to the appellant’s representatives.  During the course of his speech, the advocate depute said:

“Now Joint Minute number 5, which was read to you yesterday, deals with a comment which the accused was heard to make in the early hours of 15 December, a number of days after he became aware of Taimour’s death, when, according to the Joint Minute, ladies and gentlemen, and the Crown does not dispute this in any way, the accused called one of Taimour’s numbers, was heard to be upset and was heard to say the words, “why did you kill yourself”.

Ladies and gentlemen, this incident days after the accused became aware of Taimour’s death needn’t mean that the accused had no prior knowledge of Taimour’s plans or intentions.  Ladies and gentlemen, clearly the accused’s friend was dead, Taimour, and on any view his death was a waste.  Having clearly set out as the evidence indicates to kill members of the public in Stockholm, Taimour Abdulwahab only succeeded, as the accused, in the words of the comments the accused was heard to make, according to the Joint Minute, only succeeded in killing himself in what was ultimately a failed mission.”

In quoting the words “why did you kill yourself?” the advocate depute emphasised the word “yourself”.

[11]      At the conclusion of the speech, senior counsel for the appellant objected to the advocate depute’s interpretation of the voicemail message.  He submitted that the Crown should now disclose all the information that it had, otherwise it would be in breach of the Convention, and of Scots law, and the trial would be unfair.   The trial judge said that he was prohibited by law from allowing senior counsel to hear the message.

[12]      On 13 July 2012, outwith the presence of the jury, senior counsel repeated his objections.  He submitted that they undermined the agreement in the joint minute and that the defence were at a disadvantage, being unaware of the full circumstances.  He invited the trial judge to desert the diet.  The learned trial judge, without hearing the advocate depute in reply, refused to desert the diet but allowed a continuation to 17 July 2012 so that senior counsel could consult with the Dean of Faculty and consider his position.

[13]      On 17 July 2012 senior counsel complained that the copy of the Crown speech had been given to the trial judge without his knowledge.  He submitted that if any judge, as a result of a private meeting or disclosure had information that would prejudice a fair trial, he should recuse himself.  The trial judge intimated that he was in no better position than the defence were.  In the course of his charge, the trial judge said:

“Then there is the joint minute, that’s the joint minute number five.  You’ll recall what is agreed as a matter of fact in the case.  Around midnight on the 14th to 15th December 2010, the accused telephoned a mobile telephone number belonging to Taimour Abdulwahab.  The call was transferred to voicemail at 00.07 hours.  The accused was heard to say, ‘why did you kill yourself?’ He was, at that time, in a very upset condition.  Now, the question for you is, why would he be very upset and say that, as is all agreed, if he was a conspirator?  Is it an unlikely act, an unlikely reaction if he was a conspirator?  It’s entirely a matter for you.

In deciding what inferences you draw from the undisputed facts set out in the joint minute, you may wish to have regard to the evidence about his reactions; you’ve heard from witnesses who saw and spoke to him after the events, and you will, no doubt, wish to have regard to the actual words used as agreed.  He didn’t say, for example, ‘why, why did the mission fail?’ or anything like that.  It’s a matter entirely for you, and the advocate depute and Mr Taylor have made their submissions on that.”

[14]      During the course of their deliberations, the jury asked the trial judge for a direction on the following question:

“Can we charge against subhead (c) and not the main charge of conspiracy, as we have conflicting ideas from the deputy advocate, Mr Miller, unless we find him guilty of (c) we cannot find him guilty of conspiracy.”

The trial judge directed them as follows:

“… Let’s say you were satisfied that the Crown had proved subhead (c), that the accused knew that the money was for the purposes of terrorism or had reasonable cause to suspect it, let’s say you took the view that they had proved that much, but they hadn’t proved that the purposes included setting off the bomb in Sweden, basically that’s what it comes to.  If you were satisfied that the accused knew or had reasonable cause to suspect that some terrorist purposes were in mind, but not the bomb, then you would acquit of the conspiracy, but it would be open to you just to convict of subhead (c).So while you can, as a matter of law, convict of subhead (c) on its own without the conspiracy, you cannot convict of the conspiracy without subhead (c).

Having said all that, you’ll recall what I said, that if you’re minded to convict of subhead (c) on its own you’ll have to consider very carefully what terrorist purposes the Crown has in mind.  What, if, if you take away the bombing, what is left, really, in actual fact?  So while it’s technically open to you to do that you’ll have to think about that very carefully and say, ‘Well, really, without this bomb, is there anything left which we can call terrorist purposes, since that goes to the heart of the case, if you like. What terrorist purposes are left, if the, the bomb goes away?’”

The Regulation of Investigatory Powers Act 2000 (the 2000 Act)

[15]      Section 92 of the Criminal Procedure (Scotland) Act 1995 provides inter alia that

no part of a trial shall take place outwith the presence of the accused.  That constitutional principle is abridged by the 2000 Act.  Section 17 of the Act explicitly provides for the withholding of certain evidence from the defence in a trial of this kind.  Section 18 provides inter alia as follows:

“… (7) Nothing in section 17(1) shall prohibit any such disclosure of any information that continues to be available for disclosure as is confined to-

(a) a disclosure to a person conducting a criminal prosecution for the purpose only of enabling that person to determine what is required of him by his duty to secure the fairness of the prosecution …

(b) a disclosure to a relevant judge in a case in which that judge has ordered the disclosure to be made to him alone; [or]

(c) a disclosure to the panel of any inquiry held under the Inquiries Act 2005 or to a person appointed as counsel to such an inquiry where, in the course of the inquiry, the panel has ordered the disclosure to be made to the panel alone or (as the case may be) to the panel and the person appointed as counsel to the inquiry; or

(8)  A relevant judge shall not order a disclosure under subsection (7)(b) except where he is satisfied that the exceptional circumstances of the case make the disclosure essential in the interests of justice …

(9)  Subject to subsection (10), where in any criminal proceedings-

(a) a relevant judge does order a disclosure under subsection (7)(b), and

(b) in consequence of that disclosure he is of the opinion that there are exceptional circumstances requiring him to do so,

he may direct the person conducting the prosecution to make for the purposes of the proceedings any such admission of fact as that judge thinks essential in the interests of justice …

(11)  In this section “a relevant judge” means-

 … (b) any judge of the High Court of Justiciary or any sheriff.”

The Act of Adjournal (Criminal Procedure Rules) 1996 (SI No 513)

[16]      Schedule 2 to this Act of Adjournal provides inter alia as follows:

“Interpretation

57.1 In this Chapter “the 2000 Act” means the Regulation of Investigatory Powers Act 2000.

Disclosed information: hearing

57.2 (1) This rule applies where a prosecutor of a case has had disclosed to him or her information under section 18(7)(a) of the 2000 Act and considers it appropriate to invite the judge to order disclosure in terms of section 18(7)(b) of the 2000 Act.

(2) The prosecutor may request a hearing before the judge.

(3) A request for a hearing under paragraph (2)-

(a) may be made at any time, either verbally or in writing;

(b) shall be to either the Clerk of Justiciary of the clerk of court, whoever being more appropriate in the circumstances.

(4) The hearing shall be-

(a) in court;

(b) in private.

(5) In paragraph (4), “private” means outwith the presence of any person (including, in a trial, the accused, his representatives and the jury) except the judge, the prosecutor and any other person whose presence the judge considers necessary for the proper determination of the matter.

(6) The hearing shall be recorded by mechanical means as if it were a trial in solemn proceedings.

(7) Paragraph (8) applies where the prosecutor indicates that information disclosed during the hearing has a particular status under any scheme operated by the United Kingdom Government for the protection of sensitive information.

(8) The record of the hearing and any retained documents shall be stored by the court in accordance with the security measures which the scheme stipulates for information of that status.”

The secret meeting

[17]      In the course of the trial the defence were given to understand that a meeting would take place between the trial judge and the advocate depute under the authority of the 2000 Act.  After it, the advocate depute told senior counsel for the appellant that the trial judge had directed him to disclose to the defence restricted information about the voicemail message of 14/15 December 2010.  The Crown neither admits nor denies that the meeting took place.  We may infer that it did.

Submissions for the appellant

[18]      Counsel for the appellant submitted that the principles of natural justice, the Criminal Procedure (Scotland) Act 1995 and the Convention were contravened by the holding of the secret meeting during the trial (Bank Mellat (Appellant) v Her Majesty’s Treasury (Respondent) (No 1) [2013] UKSC 38).  Even if disclosure of the voicemail message had been ordered in terms of the 2000 Act, the correct procedures had not been followed by either the Crown or the Court.  Moreover, the advocate depute’s treatment of the voicemail message in his closing speech was improper.  The advocate depute also acted improperly in giving an advance copy of his closing speech to the trial judge without giving a copy to the defence.

Conclusions on the appeal against conviction

[19]      In my opinion, the appeal is misconceived so far as it relates the disclosure of the voicemail evidence and the secret meeting.  If I am right in inferring that the meeting duly took place, that cannot constitute a ground of appeal since the provisions of the 2000 Act expressly warrant the course that was taken by the advocate depute and the trial judge.  There is no application before this court to declare that the 2000 Act or any provision in it is in breach of the Convention.  In any event if the meeting took place, the outcome was the disclosure to the defence of evidence that was relevant to the indictment.  I conclude therefore that the appeal fails on this point.

[20]      In my opinion, the central issue in this appeal is whether the advocate depute’s recital of the joint minute in his speech constituted a miscarriage of justice.  On this question it is necessary to consider whether the advocate depute’s comments bore any relevance to the conviction on sub-head (c).

[21]      It is clear that the comments made in the voicemail message relate to the appellant’s knowledge of events in Stockholm, namely the detonation of the bomb.  It is clear, in my view, that the words “why did you kill yourself” have no bearing on sub-head (c) of the indictment, but are directly relevant to the alleged conspiracy to murder.  The voicemail message related to the detonation of the bomb in Sweden and to the question of the accused’s mens rea in relation to that.  The jury asked the trial judge for a direction on the relationship of sub-head (c) to the conspiracy charge.  I have quoted their question and the trial judge’s response to the effect that the detonation of the bomb was unrelated to sub-head (c).

[22]      It is apparent that the jury followed the trial judge’s directions and convicted on sub-head (c) on that understanding.  That being the case, the joint minute has nothing to do with the conviction on sub-head (c).

[23]      I conclude therefore that the appeal against conviction fails.  Having come to this conclusion, I think that it is unnecessary for us to consider the wider questions relating to the 2000 Act and to the meeting between the advocate depute and the trial judge.

[24]      Two matters have caused me concern.  In the joint minute the parties agreed that the words used by the appellant were “why did you kill yourself?”  That and only that was the extent of the defence admission.  By placing emphasis on the word “yourself” the advocate depute went beyond the scope of the agreement by giving the jury his own nuance to the agreed words.  By doing so, he implied that they indicated the appellant’s mens rea in respect of the killing of people in Stockholm. That was beyond the scope of the agreement in the joint minute.  It was quite improper.

[25]      I am also concerned by the fact that the advocate depute gave the trial judge an advance copy of his speech without giving a copy to the defence.  That too was improper.  Any document that is passed to the trial judge by either side should be disclosed to the other.  It seems to be agreed that in the printed copy of the speech the word “yourself” was emphasised.  If the defence had been given a copy of the speech before it was delivered, senior counsel for the appellant would have had the opportunity to object in advance to the advocate depute’s ill-judged reference to the joint minute.

The appeal against sentence

[26]      In his sentencing statement, the trial judge said:

“[However, as you know, you were also] convicted of a contravention of Section 17 of the Terrorism Act 2000.  There was no dispute that you transferred sums totalling £5,725 to an account in the name of Taimour Abdulwahab and the sum of £1,000 to an account in the name of Hemel Tellis.  The jury by their verdict found that you did so in the knowledge or with reasonable cause to suspect that those sums of money would or might be used for the purposes of terrorism.  I appreciate your stated intention to appeal against your conviction but that is not a matter which I can take into account.

There is little point in my saying anything about the attitude which courts in this country adopt to offences of this kind.  They must obviously be treated as very serious.  Parliament has enacted that the maximum sentence for a contravention of Section 17 is one of 14 years imprisonment and it is my task to determine as best I can whereabouts in the range of criminality your conduct comes.

I have taken account of everything said on your behalf by Mr Taylor as well as considering the material in the social work report.  I have also had regard to the evidence in the case.  Perhaps the most important factor is the discriminating nature of the jury’s verdict.  The most serious charge on the indictment which you faced was one of conspiracy.  Put shortly, it was alleged that you conspired with the deceased Taimour Abdulwahab to further terrorist aims by criminal and other means including inter alia the use of explosive devices in the commission of an act of terrorism directed against members of the public in Sweden with intent to murder them.  I have no doubt that on the evidence that was Taimour Abdulwahab’s aim.  Others, who shared that aim, may have been involved with him.  The main focus of the Crown case was directed at attempting to prove that you were so involved.  The jury, however, rejected the Crown’s submissions in that regard.  They acquitted you of the conspiracy and it is only right that in sentencing you I have to leave out of account the events in Sweden.

Those events, though, illustrate the reason why terrorism offences are taken seriously.  The provision of funds provides assistance for those who would carry out terrorist attacks and even if the providers of the funds do not know precisely what they will be used for the sentence of the court must reflect their potential use.

Bearing in mind the amount of money provided by you I have decided that your activities lie in the mid-range of those struck at by the legislation.  I have considered the case of AT v the Secretary of State for the Home Department referred to by Mr Taylor but it does not contain any real detail as to the circumstances of the contravention of the section which gave rise to the sentence referred to other than those matters referred to by Mr Taylor and a reference on page 15 to the effect that it was submitted on the plaintiff’s behalf at his sentencing hearing that he was particularly concerned with raising funds for the families of those who were imprisoned in Libya or who had died there.  That was the basis on which he was sentenced.”

[27]      Counsel for the appellant submitted that the trial judge, having observed that the sentence of seven years was a mid-point between a non-custodial disposal and the maximum sentence of 14 years, had given no reason why he had fixed the sentence at that figure.  Cases in the Court of Appeal showed a sentencing range for similar low-level terrorist offences of 18 months to 3 years (Banks on Sentence , 8th ed, vol 2;  Reg v Mohammed [2008] EWCA Crim 1465; Att-Gen’s Ref Nos 85 to 87 of 2007 [2007] EWCA Crim 3300).  In the appellant’s written submission, we were referred to Ahmed Raza Faraz v Regina ([2012] EWCA Crim 2820) in which the appellant was sentenced to three years in total on an indictment for inter alia, contraventions of section 2 of the Terrorism Act 2006 (dissemination of a terrorist publication by distribution) and offences under section 58(1)(b) of the Terrorism Act 2000 (possession of information likely to be useful to a person committing or preparing an act of terrorism).

[28]      Counsel submitted that this was a case of low-level involvement.  The appellant had been in custody for three years and one month at the date of the appeal hearing.  He had been virtually in solitary confinement at the outset.  He could not speak English.  The possibility of a lengthy sentence on the conspiracy charge had been hanging over him.  The emotional effects on him had been severe.

Conclusions on the appeal against sentence

[29]      Since the appellant was found not guilty of the conspiracy charge, the gravity of this conviction is greatly reduced.  The maximum sentence for a conviction on indictment under section 17 of the Terrorism Act 2000 is 14 years imprisonment.  I accept the submission of counsel for the appellant that the conduct of which the appellant was convicted, though serious, was at the lower end of the scale.  The trial judge thought that the amount of money referred to in sub-head (c) indicated that the appellant’s activities lay in the mid-range of those struck at by the legislation.  I am not persuaded of that.  In my view, the sentence of seven years was excessive.

[30]      Taking into account that the sum of money was £5,275 and that on the narrative in sub-head (c) no specific terrorist purpose was libelled, I consider that a sentence of three years is appropriate.

Disposal

[31]      I propose to your Lordships that we should refuse the appeal against conviction, sustain the appeal against sentence and substitute a sentence of three years imprisonment back-dated to 8 March 2011, the date on which the appellant was taken into custody.

APPEAL COURT, HIGH COURT OF JUSTICIARY

[2014] HCJAC 54

Lord Justice General

Lord Brodie

Lord Bracadale

Appeal No: XC512/12


OPINION OF LORD BRODIE

in

NOTE OF APPEAL AGAINST CONVICTION AND SENTENCE

by

NASSERDINE MENNI

Appellant;

against

HER MAJESTY'S ADVOCATE

Respondent:
_______

For the appellant: Taylor QC, McCaffrey (sol adv); John Pryde & Co, Edinburgh

For the Crown: Wade QC AD, Barron; Crown Agent

10 June 2014

[32]      I agree with the opinion of your Lordship in the chair, and have nothing further to add.

APPEAL COURT, HIGH COURT OF JUSTICIARY

[2014] HCJAC 54

Lord Justice General

Lord Brodie

Lord Bracadale

Appeal No: XC512/12


OPINION OF LORD BRACADALE

in

NOTE OF APPEAL AGAINST CONVICTION AND SENTENCE

by

NASSERDINE MENNI

Appellant;

against

HER MAJESTY'S ADVOCATE

Respondent:
_______

For the appellant: Taylor QC, McCaffrey (sol adv); John Pryde & Co, Edinburgh

For the Crown: Wade QC AD, Barron; Crown Agent

10 June 2014

[33]      I agree with the opinion of your Lordship in the chair and with the disposal proposed by your Lordship.  I have nothing further to add.

tisdag, juni 10, 2014

Nu börjar kvinnorna resa till Syrien på egen hand

Unga kvinnor har börjat resa till Syrien på egen hand, rapporterar Dagens Nyheters Ulrika By. Minst sex somalisksvenska flickor ska ha lämnat Rinkeby och kringliggande områden för att åka till Syrien, bara under maj månad.
"Några rykten går ut på att kvinnorna gifter sig med krigförande män, eller att de på olika sätt stöttar och servar de krigförande. Andra går ut på att de själva deltar i konflikten, som soldater. 
– Det är fruktansvärt svårt för deras föräldrar. De hamnar i chock och sörjer. Några orkar inte söka hjälp, andra vill inte. Men nu ringer det människor till mig nästa varje dag och är väldigt oroliga för vad som håller på att hända, säger Ibrahim Bouraleh. 
Han har hittills – av anhöriga – fått bekräftat sex fall av unga kvinnor som rest till Syrien från Stockholmsområdet. 
I början av maj reste tre syskon – två systrar och en bror – från Rinkeby till Syrien. Ett par veckor senare följde fyra andra flickor efter; en från Husby, en från Kista, en från Rinkeby och en från Hässelby. 
Ett par av deras föräldrar bröt tystnaden och sökte sig till Islamiska förbudet i Järva för att få hjälp."

torsdag, juni 05, 2014

Mirsad Bektasevic poserar med vapen i Syrien

Mirsad Bektasevic den 2 maj 2014
Den svenske medborgaren Mirsad Bektasevic dömdes 2007 för terroristbrott av riksdomstolen för Bosnien och Hercegovina, efter att ha gripits med vapen, sprängmedel, bombmanualer, självmordsbombarbälte samt videotestamente i en lägenhet i Sarajevo. Straffet blev fängelse i 8 år och 4 månader. 2009 överfördes han till svenskt fängelse. Han frigavs villkorligt den 10 maj 2011, med en prövotid som gick ut i maj i år.

De senaste åren i Sverige har stundtals varit värda att bevaka. Exempelvis dömdes Bektasevic 2013 i Göteborgs tingsrätt för grovt vapenbrott. En annan omständighet värd att notera har varit att Bektasevic en tid har varit folkbokförd hos den svensksomaliske Shabaab-medlemmen Mohamoud Jama. På Facebook har det varit tydligt att Bektasevic fortfarande umgås i jihadistiska kretsar – inte minst genom kommunikationen med krigarna i Syrien.

M Bektasevic december 2013
Mirsad Bektasevics ursprungliga Facebookkonto – under namnet Miki Bektasevic – släcktes för någon vecka sedan. Därifrån har jag dock sparat ett hyggligt aktuellt porträttfoto på honom från kammaren hemma i Göteborg, publicerat i december 2013.

Den 12 april startade ett nytt Facebookkonto under namnet "Abu Imaad As Sandzaki". Det är Mirsad Bektasevics gamla täcknamn som han använde på internet redan i tonåren (vilket jag bloggade om redan 2007). Bektasevic är annars också känd under internetnicket Maximus. Vem kontot tillhör är inte svårt att gissa. I vänlistan återfinns dels Bektasevics bror, dels en känd Göteborgsjihadist som befinner sig i Syrien. Facebookkontot "gillar" dessutom sidan "Mirsad Bektašević".

Det nya kontot fick en profilbild den 2 maj. Där syns Mirsad Bektasevic, i uniformskläder med solglasögon i hängande i halslinningen, bärande en kalashnikov. I kommentarerna uttrycker vännerna sin uppskattning, och tillönskar Bektasevic Allahs skydd.


Vilken stridande grupp Mirsad Bektasevic har gått med i sägs inte rakt ut genom facebooksidan. En ledtråd kan dock vara det faktum att ett av de få fotografier som har laddats upp föreställer Jabhat al-Nusras banér (särskilt modifierat för att understryka relationen till al-Qaida).

Tidpunkten för avresan är intressant. Ingen har ju kunnat hindra Bektasevic från att resa tidigare, ändå reser han först nu, när kriget pågått i flera år och när det råder hårda inbördes strider mellan jihadistfalangerna. Kanske har Bektasevic väntat ut att hans prövotid för den villkorliga frigivningen skulle avslutas, oroad för eventuella juridiska konsekvenser av ett återfall i terrorismrelaterad verksamhet.

Generellt är Bektasevics resa till Syrien genant för Sverige, och som gjord för att skapa misstro mot de svenska säkerhetsorganen. En bred allmänhet vaggar lugnt i föreställningen att myndigheterna har koll på de mest namnkunniga jihadisterna, och att de har metoder att stoppa dem om det behövs. Men i höstas dök Örebroaren Mehdi Ghezali plötsligt upp i Tunisien, medan svenska myndigheter inte hade en aning om var han var (man hade dock sina aningar om vart han var på väg). Och nu lägger Mirsad Bektasevic retfullt upp bilder på sig själv i Syrien.

Men Säkerhetspolisen kan mycket lite göra. Det saknas juridiska medel att hindra någon för att resa till Syrien, gå med i terroriströrelsen Jabhat al-Nusra och delta i strid. Det är inte olagligt att vara med i en terroristgrupp.

Det har länge varit tydligt att Mirsad Bektasevic aldrig slutade umgås i radikala islamistiska kretsar, trots att han hade avtjänat så många år i fängelse att det borde ha avskräckt från fortsatta kontakter. Frågan var dock om han själv hade lämnat våldet bakom sig. Idag vet vi att så inte blev fallet. En av Sveriges mest namnkunniga terrorister, Mirsad Bektasevic, har rest till Syrien.

PS: För ett ingående porträtt av Mirsad Bektasevic rekommenderas Magnus Sandelins bok Jihad, som viger mer än ett kapitel åt hans historia – fylligt detaljerat och välskrivet.

onsdag, juni 04, 2014

Ännu en göteborgare meddelas stupad i Syrien

Nabil Sadek rapporteras ha stupat i Syrien. Sadek härstammade – sällsynt nog för jihadisterna – från Syrien, men kom med sin stora familj – han är ett av sju syskon – till Sverige i början av 1990-talet. Sadek var folkbokförd i Göteborgsförorten Tuve men har tidigare bott i Västra Frölunda. Han var, åtminstone i islamisk mening, gift, och skulle ha fyllt 31 år om ett par veckor.

Närmare uppgifter om dödsfallet har ännu inte kommit. Enligt Sadeks egna uppgifter i sociala medier ska han ha befunnit sig i Dayr az-Zawr i norra Syrien för någon dag sedan, vilket kan ge en vägledning.

Värt att notera att Sadek har en nära släkting i Göteborg som också varit eller är stridande i Syrien. Dödsbudet annonseras på Facebook idag av en annan mycket nära släkting till den stupade. Denne uppger att han "känner sig kanonbra" med anledning av att brodern nu kan bli martyr.


tisdag, maj 06, 2014

Svensk rapporteras död i jihad i Syrien

Taha Shade i ett foto från april.
En svensk medborgare uppges ha stupat i strid i Syrien. Dödsfallet ska ännu inte vara officiellt utannonserat av den stridande grupp han tillhörde (förmodligen ISIS, den Islamiska Staten i Irak och Syrien), men släktingar och vänner bekräftar dödsbudet genom att hylla honom som en martyr.

Taha Shade föddes i Trollhättan 1987 av palestinska föräldrar från Libanon, och växte upp i en syskonskara om fem barn. Han bosatte sig sedermera i stadsdelen Bergsjön i Göteborg. Han ska ha arbetat inom varvsindustrin i Göteborg, och hade enligt Skatteverket en årsinkomst på drygt 300.000 kronor när han lämnade Sverige för Syrien. Shade förekommer med en punkt i belastningsregistret. Han har dömts till dagsböter efter att ha misshandlat sina bröder i ett bråk som uppstod när en bror anklagade honom för att sälja droger.

Taha Shade kallades också Abu Ibrahim och hade varit i Syrien åtminstone sedan i maj 2013, där han har stridit tillsammans med andra göteborgare. Taha Shades Facebookprofil är generös med fotografier.
Taha Shade th. På bilden även kusinerna Omar (med basker) och
Khaled Shahade (stående tv).
Taha Shade med kollegor. Mannen längst th är påfallande lik den danske
konvertiten "Fateh Aldanimarky", Victor Kristensen, död i våras i strid för ISIS.
Uppgifterna om Shades död står att finna på den senaste inkarnationen av Facebooksidan Ghuraba Syrien, som länge har varit en knytpunkt för svenska jihadister. Men även den närmaste familjen uppmärksammar Shade. Brodern Mostafa Shade hyllar honom på sin Facebooksida med orden "May Allah accept from you ur deeds and give you the best of jannah". I kommentarsfältet på Ghuraba Syrien hyllas han av släktingar, även i föräldragenerationen.

Taha Shade har flera släktingar från Sverige som också bedriver jihad i Syrien. Utöver hans bror Mostafa Shade återfinns kusinen Khaled Shahade i Syrien. En annan kusin, Omar Shahade, stupade i vintras. Släktingen Jonas Aref El Hassan meddelades död i juni 2013.

Taha Shade blev 26 år, och den artonde jihadisten från Sverige som rapporteras död i kriget i Syrien.

Uppdatering 9/5:

ISIS-krigaren Taha Shade.
Taha Shade sägs ha dött i strid för den Islamiska Staten i Irak och Syrien mot den konkurrerande jihadgruppen Jabhat al-Nusra, framkommer det i sociala medier. Shade ska ha utfört en självmordsbombning och dödat flera ur motståndarlägret.

Den tyske journalisten Florian Flade rapporterar om tweets där jihadister skriver om en svensk självmordsbombare från ISIS som med sitt bombbälte har dödat flera krigare från Jabhat al-Nusra. Jag kan tyvärr inte hitta Flades källa, men i mejl till mig uppger Flade att svenskens kunya uppgivits vara "Abu Ibrahim al Suedi".

På bildsajten Instagram (via ink361.com) skriver användaren isis_sham vid sina två foton på Taha Shade att "Abu Ibrahim" var en stolt helig krigare för ISIS och fungerade som emir för en grupp stridande i provinsen Dayr az-Zawr – men att han blev "huggen i ryggen" av avfällingarna i Jabhat al-Nusra. Användaren påstår sig själv vara stridande i Syrien, och ha mött Taha Shade flera gånger.

De nya uppgifterna är inte oväsentliga. Här visas att jihadisterna från Sverige inte bara strider för motsvarande al-Qaida i Syrien, utan också kan uppnå viss position i organisationen – något som förutsätter stridserfarenhet, förtroende, religiös hängivenhet och hänsynslöshet.

Extra intressant är också att Taha Shade har dött i strid mot egna bröder. För bara några månader sedan var ISIS och JaN partners i kampen. De delar samma ideologi och är terroristorganisationer bägge två. Faktum är att al-Qaida centralt försöker få grupperna att sluta fred. Att döda sina egna är inte väl sett inom islam. Om det är detta kriget går ut på nu – att slakta renläriga muslimer – lär färre ungdomar från svenska förorter vilja åka.

Enligt Säkerhetspolisen har de svenska resorna till Syrien avtagit i antal, bland annat som en följd av de inbördes striderna mellan jihadistgrupperna. Nu har även en svensk jihadist dött i strid med sina egna. Det kan verka ytterligare avskräckande på hemmaplan.

Uppdatering 10/5:

Det råder delade meningar om hur Taha Shade egentligen sprängde sig.

Vännerna säger att Shade var på väg i en delegation från ISIS till fredsförhandlingar med JaN, men att JaN bara använde förhandlingarna som ett lockbete för att kunna slå till. När attacken från JaN kom sprängde sig Shade för att kunna döda så många som möjligt av anfallarna.

Den versionen delas förstås inte i motståndarlägret. Där använder man redan Shades explosion i propagandan. Sprängde han sig själv heroiskt, eller utlöstes hans bombbälte av att någon annan attackerade?

Motståndare till ISIS ifrågasätter det ädla i Taha Shades död.
Värt att notera är att Shade har en hustru, i islamisk mening. Enligt Folkbokföringsregistret och svensk lag är han ogift. Umm Haritha (även på tumblr) från Sverige är av allt att döma stolt över sin man.


onsdag, april 09, 2014

Omar Bakri har islamistisk svensk brorson

En svensk medborgare har rest med extremisten Anjem Choudary till Libanon för att där demonstrera mot den rättsliga behandlingen av Sheikh Omar Bakri, som har starka band till al-Qaida. Det meddelar Magnus Ranstorp via Twitter.

Det är intressant, för att bara några få personer från Sverige kan knytas till Bakris och lärjungen Choudarys militanta rörelser. Det påstås till exempel att Guantanamosvensken Mehdi Ghezali var "student" hos Omar Bakri, vilket också julruschbombaren Taimour Abdulwahab uppges ha varit.

Anjem Choudarys hemsida säger att den svenske medborgaren är Bakris brorson och namnger honom som Mohamad Fostok Aboya3koub. Det finns en sådan person i svensk folkbokföring, född 1969 och bosatt i Borås. Han har framträtt i offentligheten i lokaltidningen, dels som exempel på en rättrogen fastande muslim, och dels med en debattartikel.

Debattartikeln, från den 21/12-10, handlar om terrorism. Mannens resonemang är rent islamistiskt, och förklarar terrorattacker som en given reaktion på svensk politik. Han skriver att "Den svenska regeringen är direkt ansvarig för händelsen som ägde rum i Stockholm."

"Förutom att islam förpliktar en muslim att etablera den islamiska staten var man än befinner sig, så tillåter islam att en muslim ska kunna försvara sitt liv, heder och egendom när man blir attackerad. Men startskottet eller huvudorsaken till att en person som Taimour deltar i sådana militära aktiviteter härrör från den verkliga situation som muslimerna befinner sig i. Detta trots att en muslim som lever utanför sitt land är förpliktad att leva i fred med sin omgivning. Den plikten har för många blivit diffus på grund av många faktorer: I synnerhet ockupationen av muslimska länder såsom Irak och Afghanistan, mördandet av hundratusentals män, kvinnor och barn och de amerikanska och brittiska soldaternas tortyr av muslimer med stöd av deras regeringar och andra länders regeringar. Förutom detta ska man ta upp förolämpandet av profeten Muhammed, som är älskad av 1,3 miljarder människor runt om i världen, många drakoniska lagar, den nästan dagliga demoniseringen av islam och muslimer i media och diskrimineringen och brutaliteten som begås av både polis och regeringar runtom i världen. Alla dessa faktorer är den perfekta blandningen som gör att sådana som Taimour frodas och förmås till sådana handlingar. Och det är precis det som vi upplevde i Stockholm lördagen den 11 december."
Av särskilt intresse är dock mannens kunya "Aboya3koub". Det har nämligen existerat en person med motsvarande namn i den svenska våldsbejakande islamistiska miljön. Användaren bakom aliasen "Abo Ya3koub" och "aboya3koub" var medarbetare i en av landets sällsynta våldsbejakande hemsidor: sajten islam-tawhid.se, som nu är nedstängd men som drevs av den välkända jihadisten Jiro Mehho, sedermera martyr i Syrien. Sajtens innehåll har analyserats av en statlig utredning om "Våldsbejakande och antidemokratiska budskap på internet". På Paltalk laborerade samma användarnamn med logotyper för namnet "Shariah4Sweden", en variant på Choudarys grupp Shariah4UK. Det är ingen vild gissning att det rör sig om samme man.

Om alla uppgifter stämmer visar det sig alltså att Sverige har djupare kontakter med Bakri och Choudary än vad som tidigare anats.

Det har annars varit förvånande att Anjem Choudary har besökt såväl Norge som Finland, men aldrig Sverige. En person från Sverige var dock med vid mötet i Norge: en ung man som kallar sig Abu Dujanah och som är nära släkt med familjen el Hassan i samma stad, en familj som genererat inte mindre än tre martyrer i det syriska inbördeskriget. Denne man kommer också från Borås. Det skulle kunna vara en slump, men det ser inte ut så.

måndag, april 07, 2014

Svensksomalier gripen i Kenya

En svensksomalier greps den 28 mars i staden Kapsowar i provinsen Rift Valley, Kenya, misstänkt för att ha rekryterat för al-Shabaab.

SVT:s Afrikakorrespondent Johan Ripås har haft en rad inslag om ärendet:
Svensk gripen i Kenya – misstänks ha rekryterat för al-Shabab
Terrormisstänkte svensken överlämnad till antiterrorenhet
Den gripne svensken i Kenya: ”Jag är oskyldig”

Uppdatering 10/4:

Rapport meddelar att mannen släpps, friad från alla misstankar:
Terrormisstänkt svensk-somalier friad

onsdag, mars 26, 2014

Den finska kontingenten i Syrien

Forskaren Juha Saarinen har kartlagt den mystifierande finska närvaron i Syrien, i artikeln The Finnish Foreign Fighter Contingent in Syria, publicerad i CTC Sentinel.

Ur introduktionen:

"The article finds that approximately 15 foreign fighters from Finland have joined the conflict in Syria as combatants, and that the broad appeal of the Syrian conflict, the growth of the radical Islamist scene in Finland and the relative ease of traveling to Syria are the main factors behind this mobilization. The majority of the Finnish fighters have reportedly joined jihadist groups, increasing the possibility that returning fighters will have a domestic impact. While the terrorist threat level in Finland may increase in the future as a result of the mobilization, a more immediate concern is that returning foreign fighters—and perhaps those still abroad—will seek to further expand the radical Islamist scene, strengthen the jihadist strand within it, and increase the connections between Finland’s own radical community and more developed ones abroad."
(Min egen artikel The Swedish Foreign Fighter Contingent in Syria från i somras.)

söndag, mars 16, 2014

Dansk martyr i Irak

Den Islamiska Staten i Irak och Syrien annonserade i dagarna att en man från Danmark har stupat i Irak. Mannen, som visas på bild klädd i uniform och med vapen, ska ha dött i strid för Islamiska Staten i staden Taji norr om Bagdad. Mannen identifieras enbart med sitt kunya Fateh Aldanimarky.

Fateh Aldanimarky, från Danmark, stupad i Taji i Irak
Mannen förekommer även i en arabiskspråkig propagandabild med närmare detaljer.


Uppdatering 17/3:

Danska Ekstrabladet skrev om honom redan den 2 mars.

fredag, februari 21, 2014

Finsk martyr i Syrien

Anhängare till Islamiska Staten i Irak och Syrien publicerade i förrgår budskapet att en man från Finland, kallad Abu Anas Finlandi, har dödats i strid mot Fria Syriska Armen.

Abu Anas Finlandi
Uppdatering 22/2:

Helsingin Sanomat.

Wiktorin: Fler än 200 svenskar krigar i Syrien

17 personer från Sverige har hittills rapporterats döda i Syrien. Säkerhetspolisens senaste bedömning är att minst 75 personer har rest dit för att strida. Det är siffror som antyder en mycket hög andel döda per stridande.

Överstelöjtnant Johan Wiktorin, redaktör för Kungliga krigsvetenskapsakademins blogg Försvar och säkerhet, har räknat på saken och menar att "SÄPO laggar efter rejält om Syrien":
"... Enligt inrikesministern bedömde de franska underrättelse- och säkerhetstjänsterna att 700 franska medborgare eller människor som lever i Frankrike slåss, har slagits eller är på väg för att slåss i Syrien. Antalet dödade franska medborgare uppges till 21, vilket ger andelen stupade 3-4 % (beroende på hur många som är på väg). Här räknar jag högt med 4 %.

Det slutar inte där, eftersom the Sundaytimes i helgen hade en liknande varning från brittiska myndigheter. Nu är tyvärr artikeln bakom betalvägg, så de flesta kan inte nå den. De viktigaste uppgifterna i artikeln som berör det här ämnet är att regeringens ministrar har blivit informerade att mer än 400 britter har åkt till Syrien och av dem har cirka 20 stupat. Detta ger en andel stupade kring 5 %.

Dessa andelar kan jämföras med de andelar som svenska underhållsberäkningar för sjukvårdstjänst som fanns förut, där storstrid för en brigad innebar förlustsiffror på 8 % med panoramat 1/5 döda, 3/5 sjukvård, 1/5 lättare skador utan sjukvård. Detta har ingen direkt relevans här, men tjänar som en påminnelse om att långt ifrån alla dör i strider.

Men vi har i de andra exemplen här ett ackumulerat intervall från 4 % (stupade franska medborgare) via 5 % (stupade britter) till 6 % (stupade i syriska krigsmakten). Om vi drar upp detta för att vara försiktiga ytterligare 2 %-andelar så skulle andelen stupade bland svenska medborgare vara som högst 8 %.

Med minst 17 döda enligt GT, så skulle det innebära mer än 210 deltagare från Sverige, vilket blir min konservativa bedömning. Med jämförelsetal från den syriska krigsmakten skulle antalet närma sig 300. Med franska andelar blir det 425. ..."
Man kan tänka sig invändningar mot Wiktorins resonemang.

En skulle kunna vara att Säpo:s 75 enbart inberäknar stridande man har identifierat, och inte har med några antaganden eller spekulationer om mörkertal. Säpo säger ju i princip att "vi vet att minst 75 personer är där", fast man mycket möjligt likaväl skulle ha kunna sagt att "våra beräkningar gör gällande att antalet stridande från Sverige uppgår till omkring 150". Det är möjligt att andra länders underrättelseorgan agerar på det senare sättet. Om det stämmer laggar Säpo inte efter, man talar bara om andra saker.

En annan invändning skulle kunna vara att Sverige har begåvats med ett par journalister och forskare som faktiskt följer utvecklingen i Syrien mer noga än i andra länder. Siffran 17 rapporterade döda skulle exempelvis inte ha existerat utan undertecknad, och mycket information skulle aldrig ha nått offentligheten utan Expressens Kassem Hamadé. Många forskare och journalister från andra länder vänder sig till mig i förhoppningen att jag har lika detaljerad information om deras länder (det har jag inte). Dödstalen i andra länder kan alltså vara underskattade.

Men det är mycket möjligt att Wiktorin har rätt. Jag har hört inifrån svenska myndigheter att antalet som faktiskt är på plats och krigar mycket väl kan vara dubbelt så högt som det givna talet.

Uppdatering:

Magnus Ranstorp: "En korrigering. Franska siffrorna är fel eftersom Hollande uppgav fel siffra - skulle vara 300-400 och inte 700. Men det kanske inte betyder något för tesens slutsats att betydlig fler är på plats från Sverige."

torsdag, februari 20, 2014

Moummous son fick öppet boende – rymde till jihad i Syrien

Sveriges mest ökände jihadist, al-Qaidas Mohamed Moummou, lämnade efter sig en mycket radikal son, som svenska myndigheter har försökt hindra från att åka ut till heligt krig (vilket jag har bloggat om). Som 16-åring omhändertogs sonen av sociala myndigheter i några månader då han enligt uppgift var på väg till jihad i Jemen. I oktober 2012 beslöt dock kammarrätten att ynglingen inte längre skulle bo på sluten institution. I november avvek han från sitt öppna boende. Idag berättar rikskriminalpolisen att Mohammed Moummous son, som för övrigt numera är myndig, har rest till jihad i Syrien.

Ur RPS rapport Människohandel för sexuella och andra ändamål:
Människohandel för krigstjänst/nödläge. 

Våren 2012 inkom information om misstänkt människohandel för krigstjänst till Rikskriminalpolisen. Enligt informationen hade en 16-årig svensk ung pojke gripits utomlands i september 2011 då han reste in illegalt i ett land. Misstankar uppstod om att pojken och det sällskap han reste med sannolikt var på väg till ett grannland för att delta i en väpnad konflikt då de greps.

En kompletterande informationsinhämtning som genomfördes av Rikskriminalpolisens underrättelsesektion bekräftade att den unga pojken befann sig i en omskriven och välkänd radikal våldsfrämjande islamistisk miljö. Underrättelsearbetet inriktades dels mot att skapa ett underlag för inledande av en förundersökning om människohandel och dels för att skapa underlag för andra åtgärder i syfte att förmå den unga pojken att bryta kontakten med den aktuella miljön och därmed förhindra att han utnyttjas av densamma. Det framkom ganska snart indikationer på att pojken återigen var på väg att lämna Sverige för att delta i en väpnad konflikt utomlands och läget blev brådskande då information som inkom tydde på en nära förestående avresa. Med anledning av detta genomförde Rikskriminalpolisen med biträde av Polismyndigheten i Stockholms län i maj 2012 ett omhändertagande av pojken med stöd av polislagen, varefter han överlämnades till socialtjänsten som beslutade om ett omedelbart omhändertagande enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Rikskriminalpolisen initierade samtidigt en förundersökning om misstänkt människohandel med pojken som målsägande. Misstankarna avsåg att han befann sig i en radikal och våldsfrämjande islamistisk miljö, och därigenom utsattes för påverkan och rekrytering för deltagande i en väpnad konflikt utomlands där han riskerade att mista livet. Förvaltningsrätten biföll socialtjänstens ansökan om vård med stöd av LVU och beslutade i juni 2012 om att målsäganden skulle beredas vård med stöd av 1, 2 och 3 §§ LVU. Beslutet grundades således både på att det förelåg omsorgsbrister och ett socialt nedbrytande beteende hos den omhändertagne.

I oktober 2012 beslutade kammarrätten om fortsatt vård enligt 1 och 2 §§ LVU. Detta innebar att omhändertagandet fortsättningsvis endast baserades på omsorgsbrister och inte på den unges egna sociala nedbrytande beteende vilket fi ck till följd att pojken inte längre fick vårdas på en sluten institution (12 §) utan placerades på ett öppet boende. I början av november 2012 avvek pojken från vården.

Då pojken under hela sin uppväxt präglats av den aktuella miljön omkring honom bedömdes framgångsfaktorerna för en lagföring som begränsade och i november 2012 lades förundersökningen ner med motiveringen att det inte gick att bevisa vem eller vilka som hade begått gärningen. Med anledning av den information som sedermera inkom bedömde Rikskriminalpolisens underrättelsesektion det som bekräftat att den avvikne pojken lämnat Sverige och rest till Syrien för att delta i väpnade strider.

fredag, februari 14, 2014

Två krigare från Sverige döda i Syrien igår


Två jihadister från Sverige, en från Göteborg och en från Stockholm, ska ha stupat igår i Syrien. Det uppger Facebookkontot Ghuraba Syrien Syrien.

Göteborgaren kallade sig Alaa Lowlow på Facebook, där han hade åtminstone två konton (1, 2). Bakom användarnamnet dolde sig den svenske medborgaren Alaa Yasin, född i augusti 1990 av libanesiska invandrare till Sverige, och bosatt i Göteborgsförorten Bergsjön. Åtskilliga kondoleanser och dödsbud går att finna i Alaa Yasins nätverk sedan igår.

Namnet förekommer i belastningsregistret gällande ett inte så allvarligt narkotikabrott för fem år sedan. Yasin hade ingen inkomst, enligt de uppgifter som fanns tillgängliga i augusti när jag kollade med Skatteverket. Att döma av informationen på Facebook lär han ha varit i Syrien och krigat åtminstone sedan början av 2013, och kanske redan så tidigt som från augusti 2012.

Alaa Yasin, aka Alaa Lowlow, i januari 2013.
Vem den stupade stockholmaren är har ännu inte avslöjats.

De två döda igår gör att sammantaget 17 jihadister från Sverige har rapporterats döda i Syrien.

Uppdatering 15/2:

Göteborgaren ska ha använt "Abu Nooh" som kunya, alltså nom de guerre. Att döma av kommentarer från en annan jihadist i Syrien, Abu Yaqeen, ska han ha dött i strid med någon annan motståndsgrupp i Syrien:
"En av dem finaste broderna, ma Allaah Azza wa Jall Acceptera honom.
Ma Allaah Azza wa underlatta for mujahideen att slakta FSA och Ahrar Sham, dem kommer hamnas for alla broder dom dodat, in sha Allaah ta'ala."
Expressen/GT (som vanligt den alerte Kassem Hamadé) har gjort stor nyhet utifrån det jag avslöjade igår, vilken citerats av alla från TT till Ekot. Det händer aldrig mig...

Uppdatering 18/2:

I en kommentar från en FB-användare förekommer uppgifter om den stupade stockholmaren: "Ebu zubajr hette han. Jibril va hans riktiga namn från Etiopien". Även göteborgarens syster kommenterar i tråden att "jag är så otroligt glad & stolt över min bror Alaa att han fick uppnå det han ville med livet! Jag stöttade honom hela vägen även om det var jobbigt & tungt att acceptera! Han var en del utav mig, vi var jätte tajta & jag ber inshAllah Allah acceptera belönar & ger mitt hjärta de högsta i paradiset!"

Uppdatering 19/2:

Facebook-kontot Sollentunas Muslimer – som drivs av flera personer varav åtminstone två finns i Syrien – berättar att kontots ursprungliga upphovsman har stupat. Troligen rör det sig om samme man som ovan.

Uppdatering 20/2:

En kommentar på Ghuraba Syrien Syrien ger detaljer. "Brodern från Stockholm heter Abo Zubair, en fin broder som är mycket saknad och älskad av många, han åkte från sverige för mer än ett år sedan, han ville inget hellre än att strida fisabilillah och bli shahid, må Allah acceptera honom som shahid och skänka hans familj tålamod!"

tisdag, februari 04, 2014

Blodig höst för jihadisterna från Sverige i Syrien

Under hösten fram till årsskiftet har fem jihadister från Sverige rapporterats döda i Syrien. Det totala antalet personer från Sverige som ska ha dött till följd av det syriska kriget uppgår därmed till femton.

Den 13 november skrev det svenska Facebookkontot Ghuraba Syrien Syrien om en attack planerad till den muslimska högtidsdagen Ashura:

"En svår strid pågår och kuffar försöker attackera och ta över platser i Halab (Aleppo).
Imorgon ska bröderna attackera en svår plats. 
Mujahideen har svårt att ta över denna plats. Så de har bestämt sig för att skicka in 4 bröder som ska in där kuffar befinner sig och kriga tills de blivit shuhada eller fått seger.
De 4 bröderna ska in imorgon på morgonen. De ska in med intention att inte komma ut.
Bland de finns en svensk bror, som ska in med dom. 
Vi ber Allah underlätta för de och acceptera deras handling in sha Allah. Vi ber Allah ge de seger eller shahada. 
Imorgon som ni vet är ashura och vi hoppas Allah ger de högsta nivån av jannah och låter de lämna detta liv fastande."
Expressens Kassem Hamadé avslöjade senare att den man som deltog i stormningen var en "22-åring från Trollhättan", "studerande", med palestinska rötter men född och uppvuxen i Sverige.

Mer information har jag inte om det dödsfallet.

Ungefär samtidigt spreds beskedet att en annan ung man hade stupat.


Omar Shahade med kusinen Taha Shade
I Syrien kallade han sig 'Abu Ahmad al Falastini', men han hette egentligen Omar Shahade. Han var född i slutet av september 1987 och bosatt i Angered i Göteborg.

Även Omar Shahade hade palestinska rötter men var född och uppvuxen i Sverige.

Omar Shahadeh med brodern Khaled.
Notera Mirsad Bektasevics: "Förebilder för alla".
Omar Shahadeh var bror till en annan krigare i Syrien, Khaled Shahadeh (Khaled SigSauer). Precis som denne var han också därmed kusin till den döde Jonas Aref El Hassan (Abu Abdurrahman) samt kusin till krigarna Taha Shade (Abu Ibrahim) och Mostafa Shade (Abo Steff Steff).

I ett fotografi från Ghuraba Syrien Syrens Instagramkonto taget dagen innan den dödliga attacken ses Omar Shahadeh på resa med kusinen Taha Shade. Ett annat foto från samma tisperiod visar Omar Shahadeh med brodern Khaled Shahadeh.

Det långa släktträdet är anmärkningsvärt. Även i andra fall, såsom hos Boråsfamiljen El Hassan, har köttsliga bröder stridit gemensamt. Kan släktband vara en rekryteringsväg? Eller är vissa familjer mer av krigare än andra?

I mitten av november kom dödsbudet om en yngling som på Facebook hade haft användarnamnet 'Bilal Choklad'.

Den blott 18-årige Bilal Sellman från Alby, "Abu Ismael".
Bilal Sellman var född sent i december 1994 och bosatt hemma hos fadern i Stockholmsförorten Alby, Norsborg. Han reste till det heliga kriget i höstas.

I Syrien kallade han sig "Abu Ismael". Hans Facebookprofil finns kvar, med just det namnet (och bilal.lahdo som användar-id).

Han lär ha saknat större nätverk i Sverige, och ska i somras ha sökt upp och knutit kontakt med krigare från Sverige via internet, innan han själv reste. Jihadisterna från Facebookkontot Sollentuna muslimer beskrev processen:
"Så vad har hänt de senaste veckorna i shaam som är av intresse får våra hedrade syskon i sverige, jo en massa. Nästan så att man har svårt att veta vart man ska börja. Men vart kan vi börja om inte med vår unga hjälte som vi pa Sollentunas Muslimer endas kände som Bilal Chokolad. Subhan Allah, Bilal vilket lejon, under ramadan hade han tagit kontkt med oss och frågat oss hur han kunde ta sig till shaam for att hjälpa och utföra sin plikt. Det vi minns av de komversationerna vi hade är bland annat att han sa att vi inte skulle forvanta oss en 1,80cm lång bodybilder men att han var liten och om det skulle var något problem. Kära Bilal, med ett hjärta av guld som ditt så behover man varken vara lång eller ha muskler, må Allah acceptera din uppoffring och upphöja din status bland islams martyrer och ge din familj saber och glädje och förståelse for ditt beslut att utfora din plikt där många har försummat den."
Jag skrev kort om Bilal i Svenska Dagbladet:
"Då gällde det Bilal, från en förort söder om Stockholm. Han blev 18 år. Han var fortfarande folkbokförd hemma hos pappa, och helt oerfaren. På foto ser han närmast ut som en barnsoldat. Liten till växten och tanig, med tonårsstora träningsskor, och en likaledes oproportionerligt stor AK-47. Han hade kontaktat några krigare från Sverige via internet, under Ramadan i augusti, och hört sig för hur han skulle kunna ta sig dit. Under hösten lyckades han resa. Bilal hann vara i Syrien i en dryg månad."
Några veckor senare kom dödsbudet gällande en person man kan betrakta som Bilals motsats.

"Abou Tesnim", dvs Otman El Khamlichi från Stockholmsförorten Tensta.
Otman El Khamlichi blev omskriven första gången i samband med en razzia i Marocko i december 2006. Bland de gripna fanns en svenskmarockansk man, Ahmed Sofri, som sedan dömdes till fängelse för att ha varit del i ett nätverk som smugglade jihadister till Irak. Men även en annan svenskmarockan söktes, berättade pressen: Osmán Jamlichi.

Otman El Khamlichi föddes sommaren 1979 i Tetouan, Marocko. Han invandrade till Sverige i november 2003, men blev inte svensk medborgare. Han var gift med en av den terroristdömde Ahmed Sofris döttrar, och folkbokförd i Stockholmsförorten Tensta.

I Sverige drev han ett städbolag verksamt i Storstockholm tillsammans med Gita Mejri, som är änka efter den svensktunisiske jihadisten i Irak Makram Ben Salem Mejri. Hon var städbolagets kontaktperson.

Otman El Khamlichi kan således tydligt knytas till tidigare generationers jihadism. Hans svärfar gick i Mohamed Moumous ökända lägenhetsmoské i Brandbergen, med kontaktytor till både jihad i Nordafrika och Afghanistan. Tillsammans med svärfar organiserade han personalförsörjningen till al-Qaida i Irak. Och nu har han stridit själv i Syrien. En minnesteckning över honom nämner också att han finansierade andras resor till Syrien.

Ghuraba Syrien Syrien skriver i runan den 6 december:
"Hjälpte bröder i Marocko att komma till jihad i Irak då amerikanerna invaderade landet. Tills dess att han blev upptäckt av den marockanska underrättelsetjänsten och han då var tvungen att fly landet omedelbart utan tid att förbereda sig.  
Tog sig först till Spanien och med tiden kom han ända upp till Sverige. Där blev han ständigt övervakad och förföljd av Säpo men trots det så skrämdes han inte från att hjälpa umman med alla möjliga medel, och Allah bevarade sin trogna tjänare. Då jag ville ta mig hit till bilad ash-Sham var jag i behov av pengar för att kunna ge mig ut och då var Abo Tesnim den första jag tänkte på som utan tvekan skulle hjälpa mig. Allt jag gjorde var att jag påminnde honom om följande hadith, 
'Whoever prepares a fighter going out in the Path of Allah has, in fact, fought. And whoever takes good care of the family left behind by the fighter in the Path of Allah has, in fact, fought.'
(Bukhari, Muslim) 
Abo Tesnim förstod direkt och gav mig den summa pengar jag behövde för min hijrah utan att sätta någon gräns 
Efter en tid här dyker en gammal vän upp hos oss för hijrah och jihad. Efter att vi pratat ett tag visar det sig att det var Abo Tesnim som även hjälpte honom med pengar för att ge sig iväg. Och vem vet hur många fler Abo Tesnim har bidragit till för deras jihad, och Allah är den bästa belönaren."
Enligt samma levnadsbeskrivning tog sig svenskmarockanen till Syrien med hjälp av ett förfalskat pass.
"Tillslut lyckas vår kära bror få tag på ett falskt pass och fly ur säkerhetstjänstens radar till Allah och Hans troende i bilad ash-Sham. Här blev han snabbt älskad av bröderna och var till stor nytta för mujahideen. Han höll sig nära till Allah i sin dyrkan och slutade inte hjälpa de som behövde stöd med saker. Han var en riktig soldat som inte lät någon operation gå förbi utan att han deltog och i strid var han ett modigt lejon som ofta rusade till attack mot fienden utan rädsla. 
En bror berättar att Abo Tesnim brukade säga till honom att han önskade sig handlingar vars belöning fortsätter att sättas i kontot efter hans död fram till domedagen. Må Allah ge denna soldat vad han önskade. 
En uppriktig man som gav allt för jihad och mujahideen.
En tjänare till Allah och Hans religion till sista andetaget.."
Jag skrev kort om Otman El Khamlichi i SvD.

Och Youtube har en film där han reciterar koranen mycket vackert, i radikala Gävle moské.


Det senaste – och såvitt jag förstår det femtonde gällande personer från Sverige – dödsbudet kom strax före jul.

Yassin Ben Salah var en av grundarna till förortsföreningen Pantrarna i Göteborg.
Yassin Ben Salah är huvudsakligen omskriven för att han var en av grundarna av och frontfigurerna för Pantrarna, den förortsförening som startades av välorganiserade socialister och förortsungar i Göteborg med förebild i amerikanska Black Panthers.

Salahs kontakter med jihadisterna i Syrien uppmärksammades dock här på bloggen redan i juni förra året, då han skrev uppmuntrande kommentarer till krigarnas foton.

I mitten av oktober tycks han ha rest till Syrien för att kriga. I det sista fotografiet han publicerade, den 8 december, poserade han beväpnad med två andra, okända, jihadister. I slutet av samma månad började kondoleanserna strömma in på hans Facebooksida. "Pantrarna glömmer dig aldrig älskade bro!" säger en, "Jag hoppas du får allt du önskat i paradiset vår martyr!" säger en annan.

Det kan tyckas vara en kort period i Syrien. Men det var bara, enligt uppgift, andra resan.

Enligt Ghuraba Syrien Syrien var Yassin Ben Salah i Syrien tidigare, men blev skadad i strid med regimsoldater, varför han åkte hem till Sverige. I Sverige fångades han på film, som kommenteras som följer:
"Abu Ameen Al Muhajir. Got shahada in deer Ezzor 1month ago. This is me and him in sweden, in a restaurant in his city gothenburg. Im happy i new this brother, in this video you can't noyice that he is blind in the left eye. He lost his sight when he got hit by a bomb in a fight with bashars army. Here he is back in sweden for 2 months, tjen he went back to sham to fight. May allah accept him. He told me that he saw the prophet saw 3 times, in 3 diffrent dreams."
Minst fem döda från Sverige under slutet på året gör att 2013 blev det blodigaste året någonsin när det gäller svensk jihadism. Med råge.

Bosniern Hamza Alisici.
Och då finns dessutom näraliggande fall, som inte är medräknade. Bosniern Hamza Ališići ska ha bott i Sverige (Göteborg) under ett halvår för att jobba, enligt kommentarer på Ghuraba Syrien Syrien. Han meddelades död vid årsskiftet. Men han har inte stått att finna i folkbokföringen.

Uppdatering 14/2:

Hustrun till Yassin Ben Salah bekräftar dödsfallet, på hans Facebooksida. Hon kallar honom Abu Amin.