Mikrofonkåt

Jag medverkade just i Lantz i P4, med anledning av gårdagens text om vänsterpartiets förhållande till strippstänger. Inslaget torde snart gå att avlyssna på webben, jag var med strax efter 14.45.

Honky tonk

Kan man vara för porr och mot porr samtidigt? Det frågar jag på SvDs ledarsida idag.

Riksdagsledamoten Josefin Brink är en av vänsterpartiets stjärnor, och nämns inte sällan i spekulationerna om vem som en dag ska ta över efter Lars Ohly. Därför var det modigt av henne att berätta i Expressen (13/6) om sitt förflutna som strippa.

– Jag uppträdde på en scen och tog av mig kläderna, för att sedan lura män att betala lite extra för att man ska göra samma sak bakom en liten skärm på ett bord, förklarade Josefin Brink då.

Brink hamnade i stripteaseyrket i en period då hon hade en bräcklig livssituation.

– Jag hade dålig självkänsla, gick på socialbidrag och drack mycket alkohol. Det var ett allmänt sunkigt liv.

I artikeln framgick också att hon tycker att det var ett olyckligt karriärval.

– Jag hoppas och tror att folk har vett nog att förstå att människor kan göra okloka och ­oövertänkta saker under perioder av sitt liv, och att man faktiskt kan komma tillbaka, sade hon.

Tvivelsutan kan vänsterpartiets sympatisörer både förlåta och förstå. Även i en bredare väljarkrets torde Brinks berättelse väcka medkänsla. Vem har inte gjort dåligheter? Vem älskar inte den kämpe som reser sig på nio? Vem lyssnar inte på den som av egen erfarenhet kan varna för livets skuggsidor?

Men det är något i historien som inte stämmer. Som gör att man inte kan vara säker på om Brink släppt strippstången eller inte.

Den snygga men inte helt jobbsäkra boken Femmes of ­Power: Exploding Queer Femininities (Serpent’s Tail Press, 2008) innehåller foton signerade Del La­Grace Volcano och texter av Ulrika Dahl, lektor i genusvetenskap på Södertörns högskola. Boken undersöker och hyllar den så kallade femme-identiteten (ursprungligen benämningen på den ”kvinnliga” i ett lesbiskt förhållande, men i dag ett vidare begrepp). Här möter man porr­skaparen Lydia Lunch, BDSM-dominatrixen Mistress Morgana Maye, de avklädda danserskorna Alotta Boutte och Simone de la Getto från Harlem Shake Burlesque, svenska porrpresentatören Ylva Maria Thompson och strippan Vagina Jenkins bland de sextio femme-ikoner från tolv länder som porträtteras.

Här möter man också Josefin Brink, fotograferad inne i vänsterpartiets kansli, under rubriken Parliamentarian Pin-up.

Tidernas stripplåt? Honky tonk av Bill Doggett.

Jag, fackförbundens och miljöns vän

Kul att få in sitt namn i en av tidningarna därhemma, även om det råkar vara i en debattartikel i Dala-Demokraten och inte det där stora porträttet på bygdens son som jag drömmer om... Att bli citerad av en fackförbundsordförande smäller också högt...

Svenska Dagbladets alltid lika vakne ledarskribent, Per Gudmundson skrev för några veckor sedan att ”det bästa med finanskrisen är att vänstern äntligen slutat bry sig om klimatet”.

Apropos Dansbandskampen

SVT:s lördagsunderhållning Dansbandskampen är omöjlig att inte beröra för en grabb som vuxit upp vid Hjortnäs brygga.

Varför såg dansbanden ut som de gjorde? Jag förklarar på SvDs ledarsida att dansbanden är ett uttryck för det ursvenskaste av allt.

Under dansbandens glansperiod var orkestrarna utstyrda i kreationer som trotsar beskrivning. I Joel Stolpe Montans bok Svenska Dansband (Bokförlaget Max Ström 2007) har därför upphovsmannen gjort det enda rätta och låtit bilderna tala för sig ­själva. Resultatet är dryga 120 ­sidor fyllda med affischer och reklamkort föreställande dansband i skrikigt färgade kläder. Här ses Gert Jonnys från Malmö, i glänsande rosa sidenblusar med gröna västar. Eldorados från Eskilstuna stoltserar i puffärmar och gyllene byxor nedstoppade i glittrande platåstövlar. Och Kjell-Åkes från Skara i klart röda, blå och gula snickarbyxor med matchande scarf.

När man skummar igenom ­boken undrar man hur det var möjligt att människor frivilligt framställde sig så. I förordet förklarar Inge Fridén, medlem i Garvis, varför.

”Scenkläderna är ett speciellt kapitel i dansbandens historia”, skriver han. Det fanns ”flera skäl till att klädseln var som den var. Riksskatteverket gav ut anvisningar till deklarationsmyndigheterna, där man bland annat kunde läsa att scenklädseln skulle vara av typ ’fantasikostym’ för att avdrag skulle kunna göras i självdeklarationen. Således skulle man inte privat kunna gå omkring i samma klädsel som man bar på scenen.”

Huruvida lördagsunder­hållningen är kvalitetskultur ska kanske inte vidröras. 1,2 miljoner tittare har haft fel förr. Men vi kan vara säkra på att en stor del av befolkningen känner djup ­inlevelse i dansbandskampen och vad den representerar. Det svenskaste av allt. Den uråldriga strävan att åtminstone få göra ett avdrag på skatten.

Shabaabs styre i Kismayo

I Kismayo i Somalia har de hårdföra islamisterna i Shabaab tagit makten sedan en tid tillbaka. Dagens telegramskörd vittnar. Somalinet:

Somalia: 50 Somali men stone woman to death

After an Islamic court in the southern port of Kismayo found a woman guilty of adultery, thousands of people gathered to witness 50 Somali men stone a woman to death, witnesses said.

Aisha Ibrahim Dhuhulow, who had been found guilty of extra-marital intercourse, was buried in the ground up to her neck while the men pelted her head with rocks on Monday.

"Our sister Aisha asked the Islamic Sharia court in Kismayo to be charged and punished for the crime she committed," local Islamist leader Sheikh Hayakallah told the crowd.

"She was asked several times to review her confession, but she stressed that she wanted Sharia law and the deserved punishment to apply."

The execution was carried in one of the city's main squares.

The port of Kismayo was seized in August by a coalition of forces loyal to rebel leader Hassan Turki, and the Shebab, the country's main radical Islamist insurgent organisation.

Turki is listed as a terrorist financier by Washington.

The new administration formed there began implementing a strict form of Sharia (Islamic law).

"Hon bad om det." De djävlarna har verkligen mage att säga det.

All heder

Hederskulturen inom SAP beskrivs i dagens SvD.

Under rubriken ”Pär Nuders bok skadar socialdemokratin” går partihöjdaren Urban Ahlin till hårt angrepp (Newsmill.se 26/10). Nuders slipprigheter går emot ”moralen inom arbetarrörelsen”.

”I sin bok kritiserar Nuder både den sittande partiledaren och den som nyss har avgått”, skriver Ahlin, och menar att detta strider mot partiets ”heders­kodex”. Partiaktiva som Nuder bör hålla tyst ”för partiets bästa”.

”Det är väldigt sällan som interna stridigheter når offentligheten. Jag är så gammaldags att jag tycker att det är en bra ordning.” ”Det är ingen slump att partiernas protokoll ofta är hemliga i 20 år”.

Efter artikeln börjar jag oroa mig för Nuders säkerhet. Vad är straffet för att bryta mot partiets ”hederskodex” och tala ut innan det gått 20 år? Kommer Nuder att bli partiets första balkongflicka? Eller kommer han att vakna med ett hästhuvud i sängen?

Palineffekten

I kväll är jag med i TV8:s Världen i Fokus.

Om en dryg vecka kommer domen från det amerikanska folket: Var det ett genidrag eller var det fiaskostrategi att utnämna Sarah Palin till vicepresidentkandidat? Många politiska bedömmar anser idag att Palin kan ha minskat McCain chanser att bli USA:s näste president. Men det är också ett faktum att Sarah Palin drar fulla hus vart hon än kommer.

I vår studio spekulerar Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson och Dagens Arenas chefredaktör Katrine Kielos om Sarah Palineffekten.

Al Qaidas hyllning till svensken - ord för ord

Al Qaidas hyllning till den svenske medborgaren Mohamed Moumou, som vid sin död blev känd som Abu Qaswarah, finns nu med engelsk textremsa (ladda ner här). Enligt logotypen har översättningen gjorts av Jihad Media Battalion, som är en av Islamiska staten i Iraks propagandagrenar.

In the Name of Allah, the Most Beneficent, the Most Merciful

And say not of those who are killed in the Way of Allah, “They are dead.” Nay, they are living, but you perceive (it) not. And certainly, We shall test you with something of fear, hunger, loss of wealth, lives and fruits, but give glad tidings to the patient. Who, when afflicted with calamity, say: “Truly! To Allah we belong and truly, to Him we shall return.” [Surah Al-Baqarah (2):154-156]

All praise is due to Allah. We praise Him, seek His forgiveness and seek His Guidance. We seek refuge in Allah from the evil of our souls and the evil consequences of our actions. Whosoever Allah guides none can misguide him, and whosoever He misguides, none can guide him. I bear witness that none is to be worshipped except Allah, alone, without partner, and I bear witness that Muhammad is His slave and Messenger. To proceed:

Allah has indeed said:

“Think not of those who are killed in the Way of Allah as dead. Nay, they are alive, with their Lord, and they have provision. They rejoice in what Allah has bestowed upon them of His Bounty, rejoicing for the sake of those who have not yet joined them, but are left behind (not yet martyred) that on them no fear shall come, nor shall they grieve.” [Surah Aali Imran (3): 170]

We offer our condolences and also congratulate the men of the Islamic State, especially the knights of the North, for the martyrdom of one of the great figures of the State, one of its great and zealous builders. This amazing knight and close and beloved friend, Abu Qaswarah, dismounted the horses of might and mounted the horses of honor. Though parting with Abu Qaswarah, the Commander of the North, was hard and painful, I was happy for him for he achieved what he was hoping and striving for: that he dies on this path, the path of Jihad and the creed of Tawheed (Monotheism), without retraction or falling short. I was happy for Allah chose and honored him with martyrdom in the midst of his soldiers saying with the most truthful of words, the words spoken through actions: “Here I am, your commander, I fight and then I detonate my explosive belt, in defense of my religion, holding fast to my path, acting according to the advice of my leader.” Whoever loves me, let him hold fast to his religion, carry the flag and come forth to the front.” Saying: “May the eyes of the cowards not see the feel the joy of sleep.”

O leader one who entrusts in secret
A minister who does not earn sin,
By Allah, we have never seen the likes of you
from what we have seen of all the creation.

Abu Qaswarah died as a martyr, this is how we reckon him and Allah is Reckoner, after a long journey in the path of Jihad which began in the training camps of Afghanistan. Everyone knew Talha Al-Maghribi as one who loved all those with the correct creed, even if he were miserly or cowardly, and hating those who had incorrect creed, even if he were generous and courageous. Abu Qaswarah threw away his Swedish citizenship in the dustbin, its glittering crumbs something which many run after. He did not incline to his European wife, or his five children as beautiful as the full moon, rather he parted with them though he loved them much. They had no news of him, and he had not seen his children for three years, only until he moved them from the lands of disbelief to a place in which he believed them to be closer to their Lord. He was always certain that Allah would protect them, repeating the Words of Allah, the Most High,

“And as for the wall, it belonged to two orphan boys in the town; and there was under it a treasure belonging to them; and their father was a righteous man.” [Surah Al-Kahf (18):82]

So it is the creed which he was concerned with, for which he fought and for which he died under its banner, the banner of “Laa ilaaha ill-Allah, Muhammad Rasool-Allah”.

Stay firm, O Knights of the North! The men of the Islamic State are upon the same path as that upon which our beloved Abu Qaswarah died. It is a shame for a knight to be tested by a beautiful wife or a child crying at his feet. Allah, the Most High, said:

“O you who believe! Verily, among your wives and your children there are enemies for you, therefore beware of them!” [Surah Al-Taghaabun (64):14]

Abu Qaswarah died leaving behind him brothers, men who know how to avenge his blood. He loved them and they loved him, he honored them and they honored him; far be it from them that they sit down after him or leave avenging his blood.

Sleep O slave delightfully.
There was never a day in which you lied to your brothers.
You were always sincere and caring for their religion,
So enjoy the success, for your Paradise has come to you.

So whoever loves this martyr, and follows the same path, and is pained by his death, let him be truthful and kill one infidel, whether an apostate or one of the occupying forces, as a means to draw near to His Lord, avenging his blood and that of his brothers. Even thought I know that your friend loved spilling the blood of proxies and traitors, especially the “Satanic” (called “Islamic”) Party.

“O you who believe! Fight those of the disbelievers who are close to you, and let them find harshness in you, and know that Allah is with those who are the pious.” [Surah Al-Tawbah(9):123]

“And Allah has full power and control over His Affairs, but most people know not.” [Surah Yusuf (12):21]

Your brother
Abu Umar Al-Quraishi Al-Baghdadi

Munter söndagsläsning...

Så kommer Irans atomprogram att slås ut, berättar jag på SvDs ledarsida idag

Ett seminarium på Utrikespolitiska institutet i tisdags behandlade hur USA kan tänkas gå tillväga för att förhindra att Iran blir en kärnvapenmakt. Forskarna Fredrik Lindvall och John Rydqvist presenterade rön ur rapporten Consequences of military actions against Iran (Totalförsvarets forskningsinstitut 2008). I diskussionen konstaterades att en väpnad aktion mot Irans atomprogram förvisso är osannolik just denna valhöst, men att en militär lösning kommer att finnas kvar på menyn oavsett vem som sedan leder landet. USA kommer att testa alla möjliga multi- och bilaterala diplomatiska metoder först, men som sista utväg kommer även en Obama att ha vapenmakten.

Rapporten undersöker hur ett angrepp troligen skulle se ut, vilka skäl som skulle åberopas, vilket resultat som kan väntas samt hur Iran skulle kunna tänkas reagera.

Med stor sannolikhet skulle det bli fråga om en konventionell flygbombningskampanj, mellan ett till tre dygn lång, riktad mot noder i atomprogrammets infrastrukturnätverk och mot landets luftförsvarsinstallationer. Troligen skulle också Iran försättas i blockad, Hormuzsundet säkras, samt enstaka specialkommandon landsättas för särskilda insatser inne i Iran. Författarna avfärdar tanken på någon invasion med marktrupper, och tror heller inte på taktiska kärnvapen.

Washington skulle legitimera krigshandlingarna antingen med att Iran brutit internationella avtal, genom att presentera a smoking gun relaterad till massförstörelsevapen, eller hävda självförsvar då Iran sponsrar attacker på amerikaner inne i Irak.

Det internationella samfundet skulle naturligtvis protestera. Det stora frågetecknet är Irans reaktion. Iran kan välja, menar rapporten, att slå till mot amerikaner i Irak, använda allierade för att slå till mot dem i andra länder, försvara sig med sin konventionella armé, skjuta scud-missiler mot Israel, eller genom att bara absorbera attacken.

Att Iran kommer att slå tillbaks i det fördolda, genom sina väpnade tentakler runt om i Mellanöstern är, är mer eller mindre givet. Så görs ju redan nu. Men rapporten antar också att Iran varken kommer att använda oljan som utpressningsmedel eller reagera med officiella militära medel. Irans ledare kommer att välja att absorbera anfallet, tror man, och på så sätt framstå som martyrer, och vinna nationellt och internationellt stöd.

Herregud

Miljöpartiet är en religiös rörelse. Man drömmer och hoppas. Religion. Jag kan inte hitta någon annan förklaring till att en utbildad biolog som Maria Wetterstrand annars kan säga som hon gör i Expressen:

Jag tror inte att det är genetiska orsaker som gör att de flesta som sitter i fängelse är män...

Misstroendet mot demokratin

Har ni sett Der Baader Meinhof Komplex? Gör det. Filmen är förvisso romantiserande, men väldigt välgjord, spännande och faktaspäckad. Och så våldsam att man ibland vill vända bort blicken.

Framförallt går det lätt att dra paralleller med vår egen tid.

Häromdagen tillkännagav Säpo och amerikanska officerare att en svensk medlem i al-Qaida, då kallad Abu Qaswarah men vars egentliga namn var Mohamed Moumou, dödats i Irak. I samma veva fick jag kommentera saken i Studio Ett i P1. Eftersom Moumou varit känd för såväl journalister som poliser i många år borde ämnesvalet varit självklart: "Hur ser svensk jihadism ut?", "Hur starkt är al-Qaida i Irak?", eller "Hur kan det komma sig att Säpo inte kunde stoppa honom?" Men självklart blev frågeställningen: "Kan vi lita på Säpos och amerikanernas uppgifter?"

Det var likadant förr. I de första rapporterna (här, i press on Ulrike Meinhof's death) om att Ulrike Meinhof hängt sig kunde man inte låta bli att inflika att dödssättet rimligen borde ifrågasättas.

Miss Meinhof died Saturday in what authorities said was a suicide by hanging in her cell in a Stuttgart prison.

Det är intressant. Misstron riktas främst mot den demokratiska staten. Och misstron tar lätt över i rapporteringen, på ett nästan absurt sätt. Får medborgarna då en korrekt bild av händelserna?

Självklart ska statsmaktens utveckling hårdgranskas. Staten kan ju befinna sig på ett sluttande plan där rättighet efter rättighet urholkas. Men kanske är farhågorna om polisstatens införande något överdrivna?

Det finns exempel som motsäger teorin om det sluttande planet. I årsrapporten 1977 (här) uttryckte Amnesty International oro över utvecklingen i Västtyskland. De var inte oroade över den grasserade terrrorismen, förstås, men över rättsstatens försvar mot den.

In the past year Amnesty International has been concerned by possible implications for human rights of so me legislation newly introduced in the Federal Republic of Germany in the context of official efforts to deal with terrorist offences.

Articles 131 and 140 of the Penal Code provide that a citizen who produces or distributes written material which "glorifies violence" and a citizen who rewards, consents to, or approves of punishable offences can get up to one years' imprisonment (or a fine) and up to three years' imprisonment (or a fine). Amnesty International is concerned that these laws may in some cases require subjective interpretation of motive and opinion by FRG courts and could be applied in such a way as to enable the imprisonment of authors or publishers for exercising their right to freedom of expression without advocating violence.

Och så fortsätter det en sida till. Det var och är naturligtvis Amnestys uppgift att vara vakthund för de mänskliga rättigheterna. Men när man ser det hela i backspegeln, som i Der Baader Meinhof Komplex, så känns det ju ganska uppenbart att farhågorna om att Västtyskland skulle bli en polisstat var överdrivna. Tvärtom står det klart att RAF var livsfarliga, att deras propaganda fick rörelsen att växa, att deras advokater var medlemmar i terroriströrelsen och att staten gjorde vad den kunde för att befria sig från cancern.

Den demokratiska staten vann, förresten. Och idag, när Sverige letar förebild för att utforma integritetsskyddet i signalspaningslagen, så rekommenderar juristerna en titt på Tyskland.

Bakom piraterna

Veckan har sett några somaliska konferenser i Lund och Stockholm. Fred och försoning var tanken, men de hårdföra islamisterna (de som håller på Asmara-delen av ARS samt Shabaab) siktar nog på underkastelse i stället. Jag skriver kort om det på SvDs ledarsida.

I augusti slöt övergångsregeringen och oppositionsalliansen ARS en överenskommelse i Djibouti.

Det är inte ett fredsavtal, men början på en fredsprocess. Terror­isterna i Shabaab och delar av Islamiska domstolarna förkastar förvisso initiativet, men det finns ändå hopp om att processen ska nå tillräcklig bredd.

Sverige är pådrivande. I veckan har här hållits stora konferenser. På tisdagkvällen kallades till ett unikt möte. För första gången skulle exilsomalier från alla schatteringar sammanträda och manifestera tillsammans, med fred och försoning som tema. Men från podiet fick man besviket meddela att delar av ARS och domstolarna i stället valt att ha ett eget möte för de sina i Tensta.

ISI bekräftar Moumous död

Islamic state of Iraq bekräftar Mohamed Moumous död, enligt Reuters.

"God has honoured him with martyrdom so he told his soldiers 'here I am your leader I fight then I blow up my explosive belt in defence of my religion'," Abu Omar al-Baghdadi said of the militant identified by the alias, Abu Qaswara al-Maghrebi.

"Those who loved the martyr ... to avenge (our) brother and those who were with him should kill an infidel, be it an apostate or an occupier," said Baghdadi in the statement posted on a website that carries statements by militant groups including al Qaeda.

Baghdadi said Maghrebi, whose alias suggests he was a Moroccan national, had "thrown his Swedish passport in the trash bin" and joined the group's fight against U.S.-led forces and those of the Iraqi Shi'ite-led government.

Uppdatering:

Bekräftelsen är så officiell den kan bli.

Islamic State of Iraq
Al-Furqan Foundation for Media Production

"Eulogy to the Martyr Abu Qaswarah al-Maghribi (may Allah have mercy on him)
by Emir-ul-Mumineen Shaykh Abu Omar al-Baghdadi (may Allah protect him)"

Hela filmen med uttalandet går att ladda ner från clearinghouse.infovlad.net. Screencaps:

Uppdatering 2:

Transkription på arabiska här. Testa Google translate!

Uppdatering 3:

Ännu ett namn på Moumou, denna gång från tiden i Afghanistan, enligt CBS:

According to al Baghdadi, Al Maghribi died in a suicide attack after he blew himself during an attack in Mosul. “I was pleased that God has honored and chosen him to die a martyr amidst his men,” al Baghdadi said, eulogizing Al Maghribi.

Al Baghdadi also said al Maghribi’s journey began in Afghanistan where he was known as “Abu Talha al-Maghribi” (Abu Talha The Moroccan) and explained that he had scorned his Swedish citizenship and removed his five children which he hasn’t seen for three years to a safe place before going to fight in Iraq.

Professor Yonah Alexander

Professor Yonah Alexander föreläser. Jag modererar.

Dagens citat

"If it wasn't for Sarah Palin, I'd move to fuckin' Sweden."

Ted Nugent i Village Voice.

Rubbing shoulders with history

Lunch med Vint Cerf. Han uppfann internet. Vilket jobb man har.

Somalias framtid, möte ikväll

Spännande möte i Stockholm ikväll för den som hinner, med både ARS vettigare delar och den internationellt erkända övergångsregeringen inbjudna:

Focus i Somalia: FN och somaliska aktörens roll för att stoppa kriget i Somalia.
Svensksomalier kommer att arrangera ett möte för att stödja fredsprocessen i Somalia

Vilka hinder och möjlighet finns det för att kunna genomföra fredsavtalet i Djibouti mellan den tillfälliga somaliska regeringen och somaliska oppositionen Alliansen för att befrielsen av Somalia? Hur skall världen samordna åtgärder mot pirater verksamheter i Somalia?

För att kunna få svar på dessa frågor och få mer fördjupande information om freds process i Somalia så har vi bjudit in i samarbete med UD, Ahmed Ould-Abdallah , FN General Sekreterare Speciella sändebud till Somalia, Ahmed Abdisalan och biträddande somaliska premiär minister i Somalia, Abdirahman Ibbi , ARS Assistant chairman, Abdirahman Janaqow ARS general sekreterare, Marika Fahlen, Afrikas Horn Speciella sändebud, UD

Plats: Malmskillnadsgatan 46, T-bana Hötorget
Tid: tisdag 21 oktober, Kl, 18.00–21.00
Pressträff: 19.00’
Välkommna!

Arrangörer: Svensk-somaliska riksförbundet, Somali Diaspora forum och andra somaliska organisationer i Sverige

High politics

Kort om Varbergs betydelse i politiken idag på SvDs ledarsida.

Vid lunchtid igår anlände Alliansen till Eja-Märtas gård i Träslövsläge utanför Varberg. Där är det meningen att de ska lägga grunden för samarbetet inför valet 2010. Pressuppbådet var stort. Kanske har de senaste opinionsmätningarna, som alla visat borgerlig uppryckning, hjälpt till. Men lokalpressen låter sig inte imponeras.

”Varberg har varit centrum för storpolitik tidigare”, upplyser Hallands Nyheter (20/10).

År 1343, vid ett möte i Varberg, delades riket upp av kung Magnus Eriksson. År 1915 hölls en fredskonferens som blev en av grundstenarna för Förenta nationerna. Och störst av allt: år 1976 samlade dåvarande arbetsmarknadsminister Ingemund Bengtsson (s) topparna i sitt departement i Varberg.

Även den gången väckte mötet viss uppståndelse. Bengtsson var nämligen ordförande i Kallbadhusets styrelse, där han bjöd sina gästande medarbetare på våfflor och hjortronsylt.

Pressbilden på farbröderna, iklädda enbart badhanddukar, gjorde succé.

Årets svenska film

Lai Yde Holgaard som Lars Hviid i Preludium

Johan Melins film Preludium är ett formexperiment som är sällsynt lyckat. Men det är definitivt inte en film som kommer att välta några kiosker - den är intressant främst för filmfreaks. Jag skriver om den på ledarsidan i SvD idag, och utnämner den till årets svenska film.

Den är typiskt nog dansk. Preludium, regisserad av Johan Melin (född 1979, bosatt i Danmark) är inspelad i realtid under två timmar på gatorna i Köpenhamnsstadsdelen Nørrebro. I en enda tagning följs Ruth, spelad av Anna Fabricius, och de människor hon stöter på i kvarteren där hon letar efter sin försvunne man.

Filmen innehåller inte ett enda klipp – vilket ställer extrema krav på skådespelare och produktionsteam. Visst lider filmen stundtals av transportsträckor (bokstavligen!), men det spelar ingen roll.

För det här är ett verk som kommer att bli ihågkommet. Man kan säga att Preludium drar dogma-konceptet till sin yttersta spets. Det är en dygd som kommer sig av nödvändighet. Med blygsam budget kan man bara tävla mot amerikanska giganter genom att ålägga sig konstnärliga begränsningar. För överskådlig tid är det den ­europeiska filmens framtid.

Melin spelade in historien fem gånger. Den Preludium som visas är den sist filmade. Slumpen ville att Irak samma söndagkväll skulle vinna Asiatiska cupen i fotboll, varför hela berättelsen utspelar sig mot en fond av hysteriskt ­tutande och flaggviftande irakier, vilket den följsamma ensemblen lyckas utnyttja.

För ett par veckor sedan visades Preludium för första gången i Stockholm. Tidskriften flm, som arrangerade visningen, ägnar nya numret (4/2008) åt att fråga varför de mest intressanta svenska filmerna tillverkas utanför traditionell svensk filmbransch.

Jag frågade då Johan Melin hur hans film skulle ha sett ut om han hade haft den svenska filmpolitiken och filminstitutets samlade produktionsstöd i ryggen.

– Då hade filmen inte blivit gjord, svarade han.

Terrorism - evenemangstips

OBS: tidigare angavs fel dagar, det är tisdag och onsdag som gäller.

I kommande vecka gästas Stockholm av professor Yonah Alexander, en av världens främsta terrorismexperter. På tisdag eftermiddag föreläser han på Utrikespolitiska institutet, och på onsdag morgon på Timbro, varefter undertecknad modererar ett samtal.

International Terrorism – surveillance, civil liberties and democracy. How safe should we feel?

One of the world’s leading experts on terrorism, Professor Yonah Alexander, will speak at Timbro during his trip to Sweden in late October. Professor Alexander has written or contributed to more than 90 books, including "Osama Bin Laden's Al Qaida," "The New Iranian Leadership" and the comprehensive, three-volume "Evolution of U.S. Counterterrorism Policy." His forthcoming book concerns electronic surveillance and the war on terror. The book examines, among other issues, the lengths to which democratic governments will go when combating terror and whether ordinary, law-abiding citizens risk being targeted when governments track terrorists.

Per Gudmundson, editorial writer for Svenska Dagbladet, will moderate a discussion with the audience following the conclusion of Professor Alexander's remarks.

Bra bakgrundsläsning är förstås Yonah Alexanders nya artikel i Middle East Times om terrorismen och Skandinavien:

In light of the foregoing realities, it is not surprising that the Scandinavian governments have sought to develop comprehensive counterterrorism strategies.

More specifically, Denmark, Sweden and Norway have improved their legal systems (i.e., enacting an anti-terrorism law that forbids instigation of terrorism and laws against the financing of terrorism); introduced new counterterrorism tools (i.e., surveillance of suspects and the use of coercive measures); strengthened inter-agency cooperation and coordination with information-sharing agencies, both on national and international levels; and boosted emergency preparedness at home and the consular preparedness abroad.

With a long tradition of respect for democratic values and international human rights, the passing of some of these counterterrorism measures is not entirely uncontroversial in Scandinavia, where the public have concerns it might infringe upon individual freedoms.

In order to successfully combat terrorism and prevent the radicalization of youth, these counterterrorism strategies alone are, however, inadequate. Efforts aimed at understanding and addressing the root causes of terrorism must simultaneously be explored. Promoting integration and opposing job discrimination can help alleviate feelings of resentment among Muslim youth, thus also having a hampering effect on terrorism recruitment.

In addition, interfaith dialogue may increase mutual respect and understanding between Muslims and non-Muslims. "Muslims in Dialogue" in Denmark provides a good example of an organization working for integration of Muslims into Danish society and dialogue with non-Muslim Danes.

In sum, history teaches us that neither economic nor security challenges provide for rapid and cure-all solutions; on the contrary.

Han verkar vara en riktig mjukbralla: root causes, interfaith dialogue, alleviate feelings of resentment... Gärna det, men först säkerhet!

Här finns, som alla ser, mycket att fråga om - jag tror Timbro har platser kvar!

Tolerans mot de intoleranta

Skriver om svenska jihadister på SvD:s ledarsida idag.

När den svenske medborgare som i dagarna blivit känd under sitt alias Abu Qaswarah sprängde sig eller sköts till döds, i Mosul i norra Irak den 5 oktober, så avslutades ett säkerhetsärende som berört Sverige i omkring femton år.

I mitten av 1990-talet visade det sig att världens då blodigaste terrorgrupp GIA lät publicera sitt nyhetsbrev Al Ansar från Sverige. I Al Ansar skrev män som senare skulle bli ökända terrorister i al-Qaida och andra terrorism­förespråkare. Nyhetsbrevets kontaktadress gick till den 43-årige svensken Abu Qaswarah. Det var ingen slump att det blev Sverige. I en intervju har en av skribenterna (Abu Hamza, mest känd som hatpredikanten i Finsbury som har en krok i stället för hand och lapp för ögat) förklarat varför. Till en början hade arbetet med propaganda bedrivits från Frankrike, som ju är naturlig hemvist för många nordafrikaner.

”Men direkt slog franska myndigheter till kraftfullt för att förhindra nyheterna från att höras. De tvingades då flytta till andra länder, där det fanns mer yttrandefrihet, som England, Sverige och andra. Det var då Al Ansar började ges ut på veckobasis, mest för att ge stöd åt GIA.”

Inom jihadiströrelsen har man alltså länge varit väl medveten om Sveriges tolerans. 43-åringen, och alltså al-Qaida, har dragit nytta av det.

Det mesta i artikeln har jag skrivit om här på bloggen tidigare. Men för pappersläsare torde texten kunna tillföra något.

Uppdatering:

Två svenska texter idag anknyter på ett kanske vagt sätt, men ändå.

Aje Carlbom beskriver på Newsmill hur han genom sin forskning sett islamister arbeta för att etablera sig i bland annat Sverige.

I Sverige har islamister varit aktiva i minst tjugo år, troligen längre. Platser som upptagit deras intresse är storstädernas förorter. De har följt strömmen av invandrade muslimer som bosatt sig i Stockholm, Göteborg och Malmö. Här har de organiserat sin verksamhet, ofta inom ramen för s k källarmoskéer, som gått ut på att rekrytera så många som möjligt till det politiska projektet. Islamister utgår från att alla muslimer utom de själva praktiserar islam på ett bristfälligt sätt. Därför behöver muslimer, menar islamister, re-islamiseras.

Arbetet i Europa påminner om hur det varit organiserat i Mellanöstern de senaste trettio åren. Vanligen erbjuder en källarmoské flera olika typer av service. Här finns bönerum, litteratur (Koranen och tolkningar av denna), samlingsplats för samtal och umgänge, koranskola, ibland säljs kläder och livsmedel och religiös propaganda som ofta importerats från Mellanöstern. Det är också vanligt att man har knutit en imam till moskén som erbjuder familjerådgivning och religiös "coaching" utifrån sharia, den islamiska lagen. För vissa moskéer står också idrott på schemat.

Verksamheten omfattar även ett aktivt arbete med dörrknackning och utdelande av flygblad. Jag har intervjuat muslimer i Rosengård som redan i mitten av 1980-talet fick regelbundna besök av wahhabister (saudisk islam) som försökte rekrytera nya medlemmar. Islamister ser det som sin uppgift att försvara islam i offentligheten och de radikala är i detta arbete beredda att ta till hot om våld. Flera gånger har de terroriserat muslimer i Rosengård som gett utryck för avvikande uppfattningar i religiösa frågor.

När jag och Sara Johnsdotter forskade i Rosengård i slutet av 1990-talet cirkulerade ett flygblad i området där muslimer ombads att slå ihjäl en ung muslimsk fotograf för att han påstods hota den muslimska gemenskapen. Han utsattes också för mordhot på andra sätt. Protester mot Muhammedkarikatyrerna, hoten mot Världskultur-muséet för ett par år sedan och alla andra hot som formulerats de senaste åren är typiska för radikala islamister. Det är en del av deras politiska strategi. Den används för att den fungerar. Moderata islamister är försiktigare och använder hellre dialog för att försöka övertyga.

Islamister ingår i en social rörelse med målsättningen att sprida islams idéer till så många som möjligt, både muslimer och icke-muslimer. Det som skiljer olika grupper åt är sålunda den politiska metoden, inte det politiska målet.

Johannes Forsberg - och det här trodde jag aldrig att jag skulle få skriva - har en viktig poäng på Expressens ledarsida om hur medierna helt galet lyfter fram religiösa extremister som företrädare för ett tänkt kollektiv.

Muslimer klumpas regelmässigt ihop i svensk offentlighet. Och knappast bara av sverigedemokrater. Svenska medier göder också, om än omedvetet, fördomen om att alla muslimer är likadana.

För att få delta i debatten i egenskap av muslim måste man nämligen vara religiös och gärna ganska ordentligt. Redaktionerna tycker kanske inte det känns lika spännande och exotiskt att låta det stora antalet icke-praktiserande muslimer framträda. Ofta blir det rentav imamer som får företräda det muslimska kollektivet i olika debatter. Och när SVT vill råda bot på sitt dåliga mångfaldssamvete med en hel muslimsk programserie är perspektivet förstås strikt religiöst, med betoning på strikt.

Programledaren för "Halal-tv", som börjar sändas om några veckor, heter Cherin Awad och menade 2003 i SVT:s Existens att stening är ett korrekt straff för otrohet. Efter att detta uppmärksammades har hon tagit avstånd från uttalandet. Det är förstås bra. Men det är svårt att förstå hur Awad omedelbart kunde svara "ja" på frågan om stening är ett rättfärdigt straff om hon - som hon nu påstår - alltid varit emot dödsstraff.

Det är symptomatiskt att SVT tyckte att just Awad var lämplig att som "mångfaldskonsult" öka företagets förståelse för muslimer.

Man tänkte kanske att det var extra mångfaldsinriktat och tolerant att utse någon som verkligen är hårdför i sin tro. Homosexuella och feministiska muslimer lär inte dela den synen.

Det kan nog vara besvärligt att leva som religiös muslim i Sverige. Att göra upp med fördomar om islam är en relevant uppgift för Public Service.

Men att nästan alltid skildra muslimer i termer av islam är begränsande.

Uppdatering 2:

Sydsvenskan har en bra text på webben:

Mohamed Moumou kom till Sverige via Frankrike i mitten av 1980-talet och blev svensk medborgare 1993. Säpos intresse vaknade när han bosatte sig i Skåne.

Han kallades till förhör en första gång 1995 efter ett attentat i Frankrike. Två år senare kom Säpo på besök i hans hem i Lund.

Säpo misstänkte honom för samröre med GIA (Groupe Islamique Armé), som tagit på sig skulden för ett femtiotal blodiga terrrordåd i Algeriet och Europa.

Dessutom hade Moumou tät kontakt med en fyra år äldre svensk-algerier. Enligt svensk och belgisk säkerhetspolis hade denne från sin bostad på Papegojlyckan i Lund planerat en serie terrordåd mot fotbolls-VM i Frankrike.

De båda var ledande namn i utgivningen av tidningen Al-Ansar, halvofficiellt organ för GIA i Europa. Tidningen förhärligade väpnad terrorism i islams namn. Men tidningens våldsromantik var omstridd. Det utbröt vilt slagsmål när regimtrogna algerier skulle hindra att tidningen delades ut vid en moské i Stockholm.

Huff och puff

Idag skriver jag, om jag får säga det själv, ganska lustigt om oppositionen och budgettaket på SvDs ledarsida:

Sagan om de tre små grisarna nedtecknades redan på sjuttonhundratalet och förekommer i åtskilliga varianter. Disneys tecknade kortfilm, regisserad av Burt Gillett, är kanske den mest kända. Många månader efter att den visades första gången 1933 ska den ha gått för utsålda hus, och det sägs att biografägare ritade skägg på affischerna för att illustrera hur lång tid grisarna levererat skratt.

Att filmen välte biljettkioskerna 1933 är inte så konstigt. Det var precis i skälvningarna av Den Stora Depressionen, och moraliteten om de lata grisarna som inte byggt stadiga hus för att skydda sig mot vargen hade en naturlig klangbotten.

Kanske ska man inte förvånas över att en ny och smått modifierad variant på de tre små grisarna sett dagens ljus nu, i finanskrisens spår. Möjligen kan det tyckas märkligt att den spelas upp i form av en partiledardebatt. Men man får anta att uppsättningen av Det kommunistiska manifestet på ­Teater Tribunalen fått vänsterns konstnärliga hämningar att släppa helt.

Handlingen är enkel. Lågkonjunkturen kommer. Den första grisen, som bara jobbar sex timmar om dagen, har byggt sitt budgettak av rättvisemärkt halm. När lågkonjunkturen blåser flyger halmbudgettaket i luften. Den hemlöse får söka sig till sin kollega. Den andra grisen, som hellre har friår än att jobba, har byggt sitt budgettak av ekologiskt odlade pinnar. När lågkonjunkturen pustar lyfter budgettaket mot himlen. De två hemlösa får söka sig till sin tredje kollega.

Och här kommer den oväntade twisten. För när de två små hemlösa grisarna kommer till den tredje grisen för att ta skydd så säger hon att hon i stället för att bygga ett budgettak har sytt sig en budgetmössa, som hon kan välja mellan att ha på sig eller ta av sig. Det kändes roligare än att bli kallad för betonggris, förklarar hon.

Medan vi ändå är inne på den sagan. Blitz Wolf från 1942, regisserad av Tex Avery för MGM, är en annan suverän variant:

Mohamed Moumou fick sina 72 jungfrur

Expressen.se avslöjar att en svensk medborgare dödats i Irak, i strid med amerikanska styrkor. Det gäller naturligtvis den man vars berättelse bäst nedtecknats här: Terroranklagelserna punkt för punkt.

Så visade det sig alltså att Sverige var en fristad, att mannen var medlem i Al Qaida, att 'moskén' i Brandbergen var en terroristcentral, och så vidare. Det tål att fundera ett tag på. Inte minst för alla andra svenskmarockaner som hängt i samma lokal.

Undrar förresten om det här aktuella pressmeddelandet från MNF-Iraq är relevant?

Uppdatering:

Pressmeddelandet ovan från MNF-Iraq var relevant (GP).


Nytt namn på Mohamed Moumou är tydligen:

Al-Qaeda in Iraq’s number two leader killed

BAGHDAD, Iraq – A terrorist killed by Coalition forces during an operation in Mosul on Oct. 5 has been positively identified as Abu Qaswarah.

Abu Qaswarah, also known as Abu Sara, was the al-Qaeda in Iraq senior leader of northern Iraq. A Moroccan native, Abu Qaswarah had historic ties to AQI founder Abu Musab al-Zarqawi and senior al-Qaeda leaders in Afghanistan and Pakistan.

Abu Qaswarah took the role of the senior AQI emir of northern Iraq in June 2007. He was al-Qaeda in Iraq’s second in command and AQI Emir Abu Ayyub al-Masri’s senior operational leader.

Significant intelligence collected in the hunt for Abu Qaswarah led Coalition forces to a building in Mosul that served as a key command and control location for AQI. Upon entering the building, forces were immediately fired upon. Coalition forces returned fire in self defense, leading to the death of five terrorists. It was later determined that one of the five was positively identified as Abu Qaswarah.

Abu Qaswarah was a charismatic AQI leader who rallied AQI’s northern network in the wake of major setbacks to the terrorist organization across Iraq. He was responsible for organizing and leading AQI efforts in northern Iraq, including operations against Iraqi and Coalition targets in Mosul. Abu Qaswarah oversaw the failed attempt to destroy the Mosul Civic Center during the Holy month of Ramadan – an attack that could have killed hundreds of innocent Iraqis.

A foreign terrorist who trained with al-Qaeda in Afghanistan, Abu Qaswarah directed the movement of foreign terrorists into northern Iraq. Such foreign terrorists have been responsible for multiple suicide attacks against Iraqi civilians in the northern cities of Tal Afar and Mosul. Abu Qaswarah reportedly killed foreign terrorists who wanted to return to their home countries instead of carrying out attacks against Iraqi citizens.

Abu Qaswarah’s death will cause a major disruption to the AQI network, as he played a significant role in tying numerous al-Qaeda links together in order to conduct terrorist activities in Iraq. His death will significantly degrade AQI operations in Mosul and Northern Iraq, leaving the network without a leader to oversee and coordinate its operations in the region.

“Abu Qaswarah is another example of how al-Qaeda in Iraq has been forced to rely on foreign terrorists to carry out their vicious attacks on the Iraqi people as well as Coalition and Iraqi forces,” said Rear Adm. Patrick Driscoll, Multi-National Force-Iraq spokesman. “The Iraqi people do not want them here, and Coalition and Iraqi forces will continue to work together to weed them out of the country. Terrorists who bring radical and fanatic Islam into Iraq commit murderous acts against the people of Iraq and have no place in the future of Iraq.”

Mer hos The Long War Journal.

Uppdatering 2:

SvDs text.

Nästa steg för pressen, bortsett från de moraliska och juridiska frågorna, borde vara att gå ett varv till med den andra svensken i Irak. Och några varv omkring de andra svenskmarockanerna som vistats i lokalen i Brandbergen.

Uppdatering 3:

Han verkar ha varit en hyvens kille. Agerade reko, och helt enligt krigets lagar, när gripandet skulle ske. Tidigare pressmeddelande:

Terrorist detonates suicide vest during Coalition forces operation

BAGHDAD – A terrorist detonated a suicide vest Sunday in Mosul while Coalition forces were conducting an operation to capture a wanted man.

As Coalition forces entered the building housing the terrorist, they began receiving small arms fire. Coalition forces returned fire once engaged. A terrorist detonated a suicide vest shortly thereafter in the house.

During the operation, five terrorists, along with three women and three children were killed. Two additional children, one of which was injured, were found near the building and moved to safety.

Coalition forces conducted a sweep of the building once it was secure and found a hidden weapons cache containing multiple small arms weapons and additional explosives.

“This is just another tragic example of how al-Qaeda in Iraq hides behind innocent Iraqis. The terrorist exploded his suicide vest in close proximity to women and children, and in a house full of explosives and weapons,” said Rear Adm. Patrick Driscoll, Multi-National Force-Iraq spokesman.

Uppdatering 4:

Behöver jag påminna om att Jan Guillou hade mannen som hjälte i sin förra roman Fienden inom oss? Ur min recension:

I satiren trakasserar säkerhetspolisen en grönsakshandlare med förflutet som frihetskämpe i hemlandet. I verkligheten sägs att den förre grönsakshandlaren försvunnit ur myndigheternas sökarljus och att Säpo sannolikt inte vet var han är längre. Han är en av USA terrorstämplad svensk medborgare med förflutet i terrorgruppen GIA, enligt uppgift utbildad på al Qaidas träningsläger i Khalden, Afghanistan.

Uppdatering 5:

Kommer ni ihåg den här interpellationen från vänsterns Alice Åström?

Interpellation 2006/07:154
Rätten till rättvis prövning för terroristmisstänkta
av Alice Åström (v)

En mänsklig rättighet som regleras i ett antal internationella dokument, och även i den svenska grundlagen, är rätten till en rättvis rättegång.

Återigen har en svensk medborgare placerats på FN:s terroristlista och har fått sina tillgångar frysta samt belagts med reseförbud. Utrikesdepartementet uppger att de inte har någon anledning att ifrågasätta beslutet.

Detta har hänt tidigare ...

/.../

När nu detta händer återigen, utan någon som helst möjlighet till rättslig prövning, vore det på sin plats med ett svenskt fördömande av detta system där mänskliga rättigheterna kringgås, samt att regeringen aktivt verkar för en rättslig prövning kommer till stånd.

Mina frågor till justitieministern är:

Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att den svenske medborgare som nu placerats på FN:s terroristlista ska få en rättslig prövning i Sverige? ...

Uppdatering 6:

AFP får ingen bekräftelse på identiteten, men att inte konfirmera kan man göra på olika sätt:

BAGDAD (AFP) — Le numéro 2 d'Al-Qaïda en Irak, Abou Qaswara, a été tué lors d'une opération de la coalition à Mossoul, un bastion du réseau dans le nord de l'Irak, a affirmé mercredi l'armée américaine qui a infligé dernièrement plusieurs revers sérieux à Al-Qaïda.

"Le terroriste tué par les forces de la coalition lors d'une opération à Mossoul le 5 octobre est bien Abou Qaswara", a annoncé le commandement américain dans un communiqué.

"Abou Qaswara, connu également sous le nom d'Abou Sara, était le responsable d'Al-Qaïda pour le nord de l'Irak", ajoute l'armée américaine, précisant qu'il était d'origine marocaine et avait des liens de longue date avec le fondateur d'Al-Qaïda en Irak, Abou Moussab al-Zarqaoui, tué en juin 2006.

A Stockholm, les services secrets suédois ont parallèlement annoncé la mort d'un Suédois d'origine marocaine de 43 ans, soupçonné d'être un haut responsable d'Al-Qaïda en Irak, dans des circonstances similaires.

Interrogée, l'armée américaine a refusé de confirmer que le Suédois et le n°2 d'Al-Qaïda étaient la même personne.

"Je ne peux pas confirmer qu'il s'agit de la même personne. Mais je peux confirmer qu'Abou Qaswara était un terroriste étranger avec des connections régionales et internationales dans le réseau Al-Qaïda", a déclaré à l'AFP un porte-parole de l'armée américaine.

"Des rapports de renseignement suggèrent que l'une de ses connections menait au réseau de la mosquée Brandburgen", un réseau islamiste à Stockholm, a cependant précisé le porte-parole.

Uppdatering 7:

Apologeterna på DN har ett fint paket med länkar till alla tidigare snyftartiklar. Staffan Kihlström:

Han berättade att första gången han förhördes av den svenska säkerhetspolisen var 1995 efter ett attentat i Frankrike. Två år senare fick han åter besök av Säpo i sitt hem i Lund. 1998 blev han kallad till polishuset på Kungsholmen i Stockholm. Två säkerhetspoliser kom ned till receptionen där bara för att säga att de hade ögonen på honom. Några år senare, i oktober 2001 fick han frågor i passkontrollen när han skulle resa till Iran, berättade han. I mars 2004 greps han i en lägenhet men släpptes senare. Han påstod att Säpo förföljde och trakasserade honom och hans svenska fru, Säpo skuggade, avlyssnade och följde varje steg de tog, till och med när de skulle till barnavårdscentralen med något av de fem barnen, påstod han.

Exakt vilka informationer Säpo hade om 43-åringen vet vi inte. För DN har han berättat att han och familjen bodde i Pakistan 2000 och 2001.

- Vi var religiösa och ville bo där vi kunde utöva vår religion, sade han och hävdade att han var tillbaka i Sverige vid attacken mot World Trade Center i New York den 11 september 2001.

Amerikanska soldater hittade senare på hösten flygbiljetter utställda i hans frus namn, men med namnet felstavat, i vad USA kallade "ett al-Qaidahus" i Afghanistan på gränsen till Pakistan. Biljetterna och andra fynd visades upp i direktsändning i CNN några månader efter 11 september.

Nu vet vi att 43-åringen inte bara var i Afghanistan 2001 utan också i Irak 2008.
Vi vet också varför han sattes upp på USA:s lista över personer som misstänks stödja terroristnätverket al-Qaida. Om de anklagelserna är korrekta är en annan sak, men han pekas av USA ut för att ha haft nära kontakt med al-Qaidaledaren Abu Musab al-Zarqawi, som dödades vid ett amerikanskt flyganfall i juni 2006. USA anklagade också 43-åringen för att ha varit ledare för en extremistisk grupp kring en moské i Brandbergen. USA hävdade att hans ledarskap byggde på kontakter med al-Qaida-ledare som han ska ha träffat i Pakistan och Afghanistan. Han ska också, fortfarande enligt USA:s anklagelser, ha varit Zarqawis och al-Qaidas expert i Europa i frågor som rör kemiska och biologiska vapen.

Och den svenska säkerhetspolisen har nu fått ett exempel att peka på när de anklagas för att vara alltför yvig i sina bedömningar av vilka som är säkerhetsrisker.

Uppdatering 8:

Kul att se hur medierna vinklar nu på morgonen.

I DN är Moumou, trots att han dödats i strid, fortfarande misstänkt:


För Sveriges Radios P1 Morgon var det angeläget att låta Moumous tidigare försvarsadvokat Abdel-Hay Alami berätta att anklagelserna var luddiga, och att Moumou bara var en enkel muslim som talade "enkel marockanska" [sic]. Alami, som företräder bekanta till Moumou har ju, kan man tycka, ett visst intresse av att få det att framstå som osannolikt att han kan ha någon koppling till al Qaida. Man undrar dock varför P1 morgon tycker att det är centralt.

Uppdatering 9:

Expressen intervjuar svärmodern - orolig, så klart:

Den svenske 43-åringens fru är i säkerhet men vet ingenting om vad som egentligen hänt hennes man, säger den dödade 43-åringens svärmor till Expressen.se.

- De hör bara rykten, de vet inte ens säkert om det är han som är död, säger hon.

Hustrun och de fem barnen fick dödsbeskedet av en bekant som hade hört på svensk radio att den 43-årige svensken skulle ha avlidit den 5 oktober, när amerikanska soldater stormade ett hus i Mosul i Irak där han ska ha hållit sig gömd.

Mannen ska ha skottskadats i attacken och utlöste då en självmordsväst han hade på sig. Han avled omedelbart. I attacken dog också fyra andra terroristmisstänkta män, tre kvinnor och tre barn.

Mannens svärmor talade på tisdagskvällen i telefon med sin dotter och de fem barnbarnen, berättar hon för Expressen.se.

- De har det svårt, de vet varken ut eller in och är väldigt oroliga. De har inte fått någon information som de kan lita på - de vet inte ens om det är han som är död, säger hon.

Vilket påminner om vad svärmor sade om att dotterns flygbiljett hittats i en Al Qaida-gömma i Afghanistan:

I november 2001 hittade amerikanska trupper hennes flygbiljett i ett hus som tillhörde terrorgruppen al-Qaida, strax utanför Jalalabad i Afghanistan.

Biljetten visade att hon hade rest med British Airways från Islamabad i Pakistan till Stockholm året innan.

Kvinnans mamma vill inte tro att dottern har haft något med al-Qaida att göra.

- Hon har sagt till mig att hon inte hade bott i det där huset, men att hon fick fly hals över huvud och lämna sina saker som någon sen måste ha tagit, säger mamman.

Mamman berättar att hon träffade sin dotter och svärson i höstas:

- De umgås bara med muslimer. Så när jag är hos dem så kommer inga andra dit, det anses inte passande.

Kvinnan är mycket förvånad över att hennes svärson har blivit gripen i Danmark.

- Det känns fruktansvärt.

Uppdatering 10:

Åh, memory lane. Kommer någon ihåg socialdemokraternas reaktion på terrorlistningen av Moumou?

Socialdemokraterna anser, i motsats till regeringen, inte att man ska acceptera att 41-åringen eller någon annan svensk förs upp på FN-listan.

Uppdatering 11:

Säkerhetspolisens pressmeddelande in extenso:

2008-10-15 | Svensk man dödad i eldstrid i Irak

En 43-årig svensk medborgare med marockanskt ursprung dödades under en eldstrid med amerikanska styrkor i norra Irak i början på oktober, enligt uppgifter från amerikanska myndigheter. Mannen misstänks sedan en tid tillbaka tillhöra ledarskapet inom al-Qaida i Irak. Han är känd hos Säkerhetspolisen sedan tidigare för sina aktiviteter i våldsbejakande islamistiska kretsar i Sverige.
Mannen har också tidigare misstänkts för delaktighet i terrorattentat och har en historik som stridande i bland annat Afghanistan på 1990-talet.

Mannen fördes i december 2006 upp på såväl FN:s som EU:s så kallade terrorlistor och hans tillgångar har sedan dess varit frusna.

Den misstänkta roll som mannen haft inom al-Qaida i Irak har inte bedömts utgöra ett hot mot Sverige eller svenska intressen.

Uppdatering 12:

Utrikesminister Carl Bildt bloggar sin version av terrorstämplingen.

Det inträffade är onekligen ett memento.

Men det var ingen överraskning.

Verksamheten var känd av säkerhetspolisen. Och i FN-systemet hade han listats som på goda grunder misstänkt för inblandning i terrorism.

Detta redogjorde han också för på ett närmast komiskt sätt i en interpellationsdebatt i februari, som jag citerade då.

Uppdatering 13:

MNF-Iraq fortsätter att jaga al Qaida i Irak. Nu tillkännages att ytterligare fyra gripits, varav en har kopplingar till svenske Moumou.

Press Release A081016a-349
October 16, 2008

Coalition forces detain four suspected terrorists in Mosul

BAGHDAD – Coalition forces continued to drive al-Qaeda in Iraq out of the country Wednesday and Thursday, targeting terrorists during operations in Mosul.

During two related operations in Mosul ending Wednesday, one wanted man and one additional suspect were detained by Coalition forces. The wanted man is believed to have associated with a terrorist killed Oct 5. The other detained man allegedly has ties to senior AQI leaders.

Two more suspected terrorists were detained by Coalition forces Thursday during an operation targeting regional AQI leadership in Mosul.

Glöm inte mitt avslöjande tidigare i år om stockholmaren Abu Mua'az som tog värvning i al Qaida i Irak. Han borde ju också gå att fånga.

Uppdatering 14:

Iraks försvarsministerium bekräftar och kompletterar genom talesmannen Mohammed al-Askari i AFP:

KIRKOUK (AFP) — Le numéro deux de la branche irakienne d'Al-Qaïda tué par l'armée américaine début octobre à Mossoul (nord) possédait la nationalité suédoise, a confirmé jeudi le porte-parole du ministère irakien de la Défense, le général Mohammed al-Askari.

"Abou Qaswara est un Suédois d'origine marocaine", a déclaré le général Askari.

L'armée américaine a annoncé mercredi la mort le 5 octobre lors d'une opération à Mossoul, un bastion d'Al-Qaïda à 370 km au nord de Bagdad, d'Abou Qaswara, un homme de 43 ans né au Maroc, présenté comme le numéro deux de la branche irakienne d'Al-Qaïda.

Dans le même temps, les autorités suédoises annonçaient la mort, dans des circonstances similaires, d'un Suédois d'origine marocaine de 43 ans, haut placé dans la hiérarchie du réseau extrémiste en Irak.

Interrogés, les services secrets suédois comme le commandement américain en Irak, avaient toutefois refusé de confirmer qu'il s'agissait de la même personne.

Selon le ministère irakien de la Défense, des renseignements ont pu être collectés grâce à un agent "infiltré" dans le réseau Al-Qaïda et parmi des "proches des terroristes".

"Selon une source, il y avait parmi eux l'un des terroristes les plus dangereux", a indiqué le général Askari.

L'opération s'est déroulée le 5 octobre dans un immeuble de Mossoul, l'un des endroits les plus dangereux en Irak où Al-Qaïda possède toujours de nombreux soutiens malgré plusieurs revers ces dernières semaines.

Des unités des forces spéciales irakiennes et américaines ont investi l'immeuble avant d'être forcées à donner l'assaut en riposte aux tirs des hommes retranchés, selon M. Askari.

"Onze terroristes ont été tués, dont Abou Qaswara", selon le porte-parole.

En annonçant mercredi la mort de Qaswara, l'armée américaine avait parlé de "cinq terroristes" tués exclusivement.

Cependant, le 5 octobre, le commandement américain avait affirmé que onze personnes, cinq "terroristes" présumés, trois femmes et trois enfants, avaient été tuées après qu'un kamikaze eut déclenché sa veste d'explosifs.

Selon le ministère irakien de la Défense, les Américains ont emporté le corps de Qaswara et procédé à des analyses ADN qui ont permis de conclure qu'il s'agissait du numéro deux d'Al-Qaïda en Irak.

Uppdatering 15:

Ett sista tillägg i den här posten. The Long War Journal lägger till en pusselbit och ger Moumous hela nom de guerre: Abu Qaswarah al Skani.

Uppdatering 16:

Ett sista sista tillägg. Washington Post summerar.

BAGHDAD, Oct. 16 -- Al-Qaeda in Iraq's alleged No. 2 leader, who the U.S. military said died this month after a gun battle with American forces in northern Iraq, was a Swedish citizen designated as a terrorist by the United States, the United Nations and the European Union, a U.S. official said Thursday.

The intelligence official, speaking on the condition of anonymity, said Muhammad Moumou, 43, a Moroccan native, was the man U.S. military officials in Baghdad identified Wednesday as Abu Qaswarah.

U.S. officials say Moumou, who was born in the Moroccan city of Fez and obtained Swedish citizenship in 1994, was a close associate of al-Qaeda in Iraq founder Abu Musab al-Zarqawi, who was killed in a U.S. airstrike in 2006.

Moumou was the Sunni insurgent group's top commander in northern Iraq, where violence has continued to rage even as al-Qaeda in Iraq has suffered significant setbacks in Baghdad and other former strongholds.

He appears to be the first European citizen to have held a top role within al-Qaeda in Iraq, a largely Iraqi insurgent group that U.S. intelligence officials say is led by non-Iraqi Arabs. He played a key role in recruiting and deploying foreign fighters in Iraq, the U.S. military said.

De skriver namnet, förstås. I Sverige är det väl hittills enbart Sydsvenskan som valt att namnpublicera Moumou. Ofattbart att terrorister saknar allmänintresse i svenska utgivares ögon. Precis som om de inte vore politiskt verksamma, precis som om de inte vore publicister. Varför är Trond Sefastsson namngiven men inte Mohamed Moumou? Världen är galen.

Uppdatering 17:

En sista sista sista uppdatering. Presskonferensen där konteramiral Patrick Driscoll informerade om Moumous hädanfärd ligger i sin helhet utlagd på mnf-iraq.com, både som pdf och film.

Sahlins första stora misstag

En framgångsrik parasit dödar inte värddjuret. Miljöpartiet skulle få ut mycket ur ett samarbete med socialdemokraterna, men de skulle aldrig hota regeringen. Vanligt folks oro handlar om miljöpartiets inflytande, inte om deras eventuella otrohet.

Mona Sahlin kommer att fortsätta vilja bilda koalition med miljöpartiet, även om hon nu säger att hon inte vill utesluta vänsterpartiets medverkan i en regering.

Men just nu är poängen att Mona Sahlin undergrävt sin egen position monumentalt när hon tvingades öppna dörren igen för Lars Ohly.

Man får beundra hennes mod. Genom att deklarera att socialdemokraterna tänkte gå till val på att lova koalitionsregering med miljöpartiet, och stänga dörren till vänsterpartiet, utlöste Mona Sahlin en kris inom arbetarrörelsen. Det var bara två av femton LO-förbund som stödde uppgörelsen, och den egna partisekreteraren Marita Ulvskog ifrågasatte dessutom om Sahlin misstolkat ”det mandat som Mona Sahlin har fått från partiet” (Ekot 9/10).

Att facket och partiet skulle mullra hade Sahlin säkert haft med i beräkningarna, och det var starkt att ta den striden för att söka förnya en idémässigt och politiskt stagnerad rörelse. Sahlin ska ha beröm för att hon försökte.

Men kanske får man också känna medlidande ­efter att det igår blev klart att hon inte lyckades. ­Tumultet blev större än väntat. Ett par dygns strider inne i rörelsen fick Sahlin att åter öppna dörren för vänsterpartistisk regeringsmedverkan.

Det var nog inte bara så att Sahlin missbedömde hur djupt vänsterpartiets rötter sträcker sig in i arbetarrörelsen. Hon gjorde också en trotsigt optimistisk bedömning av väljarnas förtroende för den tänkta koalitionspartnern. Vanliga väljare oroar sig inte på samma sätt som pamparna i rörelsen, visst. Men bland väljarna är knappast problemet att miljöpartiet är en opålitlig partner som när som helst kan spräcka en regering. Tvärtom fruktar man att miljöpartiet verkligen kan få inflytande över politiken.

En utlovad koalition mellan s och mp skulle med andra ord, i motsats till vad Sahlin tror, ha utgjort ett fint tillfälle för Alliansen att vinna mittenväljare. Utan svårighet kan man identifiera en mängd folkligt förankrade frågor som torde skrämma social-demokratiska väljare i famnen på Alliansen.

Den socialdemokratiska debattören Katrine ­Kielos, tf chefredaktör på Dagens Arena, beskrev det snyggt i Fokus (41/2008). ”Miljöpartiet är emot allt det där som gör livet värt att leva: bilen, bas- industrin, skotern, chartern, jobben och jakten”.

Jämställdheten nära

Expressens Mats Larsson kallar Sarah Palin för hund. En stor dag, eller bara möjligt när det gäller republikaner?

Här är frågorna som rör om i sumpen

Dagens överenskommelse är historisk. Den samling s+v+mp som vi kallat svamp blir nu s+mp, och jag antar att det ska utläsas sump. För socialdemokratin är det ett enormt steg att slutligen acceptera att man inte är statsbärande. För miljöpartiet är det en fot in i dörren till vardagsrummet. För vänsterpartiet är detta inte heller odelat negativt, eftersom man kan spela på en vänsterpopulism utan like hädanefter.

Men detta ger också oanade möjligheter åt borgerligheten. Från och med idag finns det en tydlig motståndare, som dessutom är full av sprickor att slå in kilar i. Utan problem kan man hitta omkring tio folkliga punkter där borgerligheten kan angripa sumpen. Utan inbördes ordning:

1. Bensin. Mp vill höja bensinskatten med 2 kronor. Hur blir det?

2. Bensinmackarna. Såg någon Peter Erikssons totalt blanka framträdande i Agenda nyligen, där han ställdes till svars för den norrländska mackdöden?

3. Kvoterad föräldraförsäkring. Ska föräldrarna få bestämma själva, eller ska Nalin Pekgul och Zaida Catalan göra det?

4. Kärnkraft. När släcks kraftverken ned?

5. Försörjningskrav för anhöriginvandring. Kommer den reformen att rivas upp?

6. Svensk trupp i Afghanistan eller på andra platser. När kommer soldaterna hem, mp?

7. Försvaret. Mp vill skära ner förbandsverksamheten med 25 procent.

8. Polis- och rättsväsendet. Hur mycket daltande blir det med Anders Eklund om mp sköter kriminalpolitiken? Hur många poliser på gatorna?

9. Tillväxt. MP-utspel idag: "Den ekonomiska tillväxten är en helig ko som måste dissikeras."

10. De "papperslösas" ställning. Hur många amnestier innebär en sump-koalition?

Ja, det här är vad man kommer på om man funderar tio minuter. Samtliga är frågor som torde skrämma vanliga mittenväljare ifrån sumpen.

Lita på Lyndon...

Finanskris? Då kommer gamla härliga EAP fram ur dimmorna och lovar ett nytt banksystem.

Populism

Ibland kommer de bästa vitsarna inte med.

SvDs ledare:

Östros har hållit upp fingret och känt av vart vindarna blåser.

Men det fuktade fingret ger ingen vägledning som vanligt folk kan glädjas åt.

Mitt utkast:

Östros har hållit upp fingret och känt av vart vindarna blåser.

Men Östros fuktade finger leder honom inte ut ur skuggorna. Tvärtom sätter han det där solen aldrig skiner. På vanligt folk.

Dagens rätt

I söndags drev jag gäck med djurrättarna på SvDs ledarsida.

Förra riksdagsåret använde socialdemokraterna interpellationer som obstruktionsmedel. För det mesta blev debatterna outhärdligt tråkiga.

Men den som fick mest uppmärksamhet under interpellerandet var jordbruksminister Eskil Erlandsson. Hans utläggning om gränsdragningsproblematiken vid försök att lagstifta bort tidelag, med berömvärt målande och pedagogiska beskrivningar om zoofila tillvägagångssätt, var förvisso lätt att misstolka. Men den är troligen något av det mest berömda som yttrats i en riksdagsdebatt. ”Ska det vara tillåtet att smeka en tik på spenarna av kärlek?” är sannolikt det enda svar på en interpellation som någon någonsin kunnat recitera.

Igår kampanjades det på Djurens dag. Bakom firandet stod organisationen Djurens rätt, som ursprungligen låg bakom det resonemang om tidelagsförbud som Monica Green (s) interpellerade om och som Erlandsson så elokvent vederlade. Även igår demonstrerade man utanför riksdagen med förhoppning om samma idéspridning.

Men för att fördjupa förståelsen för djurens lidande har organisationen i år förändrat budskapet. Demonstrationen var startskottet för en kampanjvecka på skolor landet runt.

Kampanjen är utformad med samma precision som den mest utstuderade barnreklam. Kommer man åt barnen har man snart hela familjen. Och tricket är Disneys gamla. Ge djuren mänskliga egenskaper och omgivningar.

”Många djur får aldrig ens bli vuxna”, skriver Djurens rätt i marknadsföringsmaterialet. ”Utnyttjandet börjar redan vid födseln.” ”Många djur föds dessutom oönskade”, konstaterar organisationen. ”Hemlösa katter är ett exempel.”

”Unga djur överlag får liten eller ingen stimulans och växer oftast upp utan sin familj”, skriver förbundet. ”Kycklingar kläcks i maskiner och får aldrig se sin hönsmamma”, och ”kalvar får växa upp föräldralösa”.

”Föräldralös, rättslös och hungrig. Det är svårt att vara ung”, summerar djurrättarna i reklamen.

Lars Hviid

Årets svenska film? Dansk. Se Preludium.

Ledarskribentsyrkets framtid

För ett år sedan bloggade jag om Tatum Reed, som kallar sig conservative political columnist men främst är porrskapare. Nu har SVT hunnit ikapp, varför lördagkvällen i tvåan kan vigas åt dokumentären Pophoran - den nya amerikanska drömmen. Det är alltså så att SVT har en temakväll. Inte om ledarskribenter, som man lätt kan tro, men om porr.

Produktionsbolaget Piklon har detaljerna och en trailer.

A young wife and mother with no money and options running low, decides to start a Porn Website starring herself in search of fame and fortune. She finances the endeavor via controversial and exotic means.

The film follows Tatum Reed AKA "Popwhore" on a 12 month journey with her family pursuing the "American Dream". Along the way the film shows a 360' view of the current sexual fabric of America including interviews with members of the Christian Right, The ACLU, Sex Therapists and Adult Performers. The film ends it's final chapter with Popwhore moving to Beverly Hills with her family seemingly on her way but at what cost.

Men det bästa materialet finns förstås på den goda republikanen Tatum Reeds egen sajt ilovepopwhore.com. Det är lite kul att hon gillar Nigella Lawson - här finns det stoff för en riktigt bra film...

Barnatro

Nästa debatt om tolerans, hets, yttrandefrihet, religiösa företrädares tvivelaktiga roll som företrädare för större kollektiv och enskilda muslimers eventuella kränkthet torde börja idag. Dilsa Demirbag-Sten kallar en viss profet för det onämnbara i Expressen:

"Låt vara att det ter sig lite magstarkt att beskriva en pedofils övergrepp på ett barn som en romantisk historia, men det är inte det som har väckt reaktioner."

Vad blir utgången denna gång?

Szut!

När man fått chansen att skriva om smugglande fartyg och pirater borde man kanske använt fler referenser till Tintin än "knappast koks i lasten" och "anfäkta och anamma!" Men storyn är bra i sig.

Den 21 augusti äntrade pirater skeppet Iran Deyanat. Det var en vanlig dag på jobbet i den nya kriminella industrin – det här brottssyndikatet säger sig ha nio kapade fartyg på sitt samvete.

Sjörövarna ankrade utanför en fiskeby i Somalia, och befäste sig med 50 man till sjöss och 50 till lands för att börja kohandla.

Men lasten, som från början uppgavs vara vanlig råolja, är mystisk. Inom bara några dagar fick piraterna märkliga besvär som brännskadeliknande utslag och håravfall. Någon har till och med dött, bekräftar Hassan Allore Osman, regeringsmedlem i den autonoma regionen Puntland, för The Long War Journal.

Iran Deyanat har färdats från Nanjing i Kina. Men hon ägs av IRISL (Islamiska republiken Irans shippinglinje), ett företag under den iranska militären. Efter att piraternas skador uppmärksammats säger nu Iran att den hemliga lasten utgörs av ”mineraler”. Men i Puntland misstänker man att containrarna innehåller något mycket värre, och att destinationen är Eritrea, där de väpnade islamisterna i Somalia har sitt stöd.

Piraterna begriper att de råkat hitta något särdeles dyrt, även om det är oklart vad. De begär två miljoner dollar, men Iran säger sig inte kunna leverera det så länge delar av den amerikanska femte flottan patrullerar i området. Iransk press säger å sin sida att USA har erbjudit piraterna hela sju miljoner dollar bara för att få se lasten. Vi i publiken håller andan medan de mystiska dödsbringande ”mineralerna” guppar utanför Afrikas Horn.

The Long War Journal är för övrigt livsnödvändig läsning i rss:en för den som vill hålla reda på alla dimensioner i det fjärde världskriget.

I morgonsoffan

Hamnade i morse i SVTs morgonsoffa.

6.52 Bloggarnas makt i USA-valet. JOHAN WAHLBERG, webbstrateg SVT och PER GUDMUNDSON, bloggande ledarskribent.

Måste väl erkänna att jag tyckte frågeställningen kändes lite som förra valets, men man måste komma ihåg att befolkningen (och i synnerhet SVTs tittarskara) har många segment som inte går i takt med varandra. Det som är gammal hatt för vissa är ny hoodie för andra.