Den 15 december klockan 13 är det huvudförhandling i Attunda tingsrätt. Målet (B 594-11) gäller en grov misshandel förra året, där två män slog och sparkade en 17-årig pojke så kraftigt att han fick hjärnblödning. Men rättegången är notabel också för att en av de åtalade därmed står inför skranket för andra gången för religiöst motiverad våldsbrottslighet.
Ärendet har uppmärksammats för att, som Expo skrev, "anledningen till misshandeln ska vara att pojken ansågs vara shiamuslim".
Den åtalade heter Said Sofri, är född 1986, och har lämnat flera avtryck i belastningsregistret. Mest spektakulärt i normal mening är kanske att han den 17 februari 2004 dömdes för rån, begånget den 22 oktober 2003. Mer intressant för den här bloggen är dock den dom som föll den 13 augusti 2009 i Attunda tingsrätt, då Sofri dömdes för misshandel ("ett flertal slag mot huvudet med ett tillhygge") och olaga hot till fängelse i sex månader.
Även det ärendet blev i viss mån omskrivet, då den utlösande faktorn var att brottsoffret skämtade om gud, som framgår i domen:
"Said Sofri har närmare hörd över åtalet uppgett främst följande. När han stod inne på toaletten för att tvätta händerna kom AD förbi på en truck. Ytterligare någon person befann sig på trucken. AD sade något om Gud som han blev provocerad av. På fråga från AD svarade han att han kom från Marocko. Han blev mycket irriterad och efter att han efter en stund träffat AD på ett annat ställe i lokalen träffades de på nytt i närheten av toaletten. Dessförinnan hade han i närheten ställt en lättare aluminiumskyffel som han skulle använda senare. Eftersom han fortfarande var mycket upprörd attackerade han AD med skyffeln..."
En småkriminell man ifrån Rinkeby med stark gudstro och sällsynt kort stubin vore i normalfallet inte särskilt uppseendeväckande. Men det här fallet skiljer sig från andra.
Said Sofri förekom nämligen i utredningen i det terroristbrottmål som avhandlades i Göteborgs Tingsrätt för ett år sedan, då de två åtalade befanns skyldiga i lägre instans men friades i hovrätten. Målet gällde de svenska medborgarna Mohamoud Jama och Billé Ilias Mohamed, som bägge hade rest till Somalia för att ansluta sig till terroriströrelsen al-Shabaab. I utredningen lades stor kraft på att bevisa hur andra svenska Shabaab-krigare, som de åtalade kommunicerade med, stått i kontakt med personer i Sverige. En av de personer i Sverige vars telefonsamtal alltså avlyssnades, och som också förhördes med anledning av kontakterna med al-Shabaab, var Said Sofri.
I förundersökningsprotokollet återges fyra samtal mellan Sofri och Yassin Ismail Ahmed, född 1979 och
mest känd som den fritidsledare anställd av moskén i Rinkeby som värvade krigare till al-Shabaab (en bekantskap som Sofri komiskt nog förnekar inledningsvis i förhöret). Av samtalen framgår att Sofri är väl införstådd med al-Shabaabs verksamhet, att han jublar över de svenska medborgare som blivit martyrer i strid för al-Shabaab, att han är behjälplig vid pengainsamling till svenskar som tagit värvning i al-Shabaab, och så vidare. Han är,
kort sagt, sympatisör och medhjälpare med ett utbrett kontaktnät bland likasinnade.
För övrigt kan man notera att ett av samtalen också berörde den misshandel med skyffel som Sofri begått, en nyhet som uppenbarligen hade spridit sig ända till svenskkolonin i Mogadishu:
"Ya: ja, jag, jag vet, jag hörde nyheter om dig, det har hänt lite saker.
Sa: vad?
Ya: du, en svor över Gud..
Sa: ja, jag slog honom och krossade hans huvud
Ya: Gud är stor, jag blev mycket glad när jag hörde det.
Sa: prisad vare Gud."
Det är svårt att få en bild av en persons liv utifrån rättsliga protokoll. Viss ledning kan dock hämtas från Facebook, där Said Sofris hustru har ett konto. Bland hennes få men träffsäkra kontakter (21 vänner) återfinns Sveriges mest kända niqab-bärande kvinna Alia Khalifa, och hustrun till en svensktunisisk martyr för al-Qaida i Irak.
Vad som ytterligare gör fallet Said Sofri intressant utöver det normala är hans familjeband. Hans far Ahmed Sofri, svensk medborgare född 1952 och bosatt i Rinkeby, dömdes nämligen 2008 till tre års fängelse för terroristbrott, i hemlandet Marocko. Han greps 2006, släpptes 2009, och påstods vara en länk i den kedja av kontakter som förmedlade frivilliga till al-Qaida i Irak. Domen mot honom blev hårt kritiserad – Marocko är, för att uttrycka det milt, knappast någon fulländad rättsstat. Hans fall har också uppmärksammats av svenska
så kallade MR-aktivister. Inte minst har de sistnämnda kritiserat att bevisningen delvis tycktes härröra från Sverige, från det faktum att Ahmed Sofri stundtals besökte den lägenhetsmoské i Brandbergen som drevs av en annan svenskmarockan,
Mohamed Moumou, som slutade sina dagar som andreman för al-Qaida i Irak.
Ingen tror naturligtvis att terroristbrottslighet normalt går i arv. Men detta vore inte första gången en problematisk religiös uppfattning (som här alltså också är en våldsförhärligande politisk ideologi) överförs från en generation till nästa.
Said Sofri tycks vara mer av en handlingens man än en tankens. Hur som helst utgör han en tydlig länk mellan det
äldre nätverk av nordafrikanskt fokuserad terroristverksamhet och den senare tidens somaliskt inriktade jihadism. I kombination med småbrottslighet och våldsbenägenhet kan det bli en häftig cocktail.
Uppdatering 17/1:
Förhandlingen inställdes då rätten inte hade lyckats delgiva den medåtalade HA. Samma sak hände då huvudförhandlingen var inplanerad första gången, den 6 september 2011. Nytt datum för rättegången är satt till den 12 april.
Dansk tv, exempelvis, förde samma resonemang redan i slutet av sommaren. Niels Brinch, som är en av Danmarks mest namnkunniga samhälls- och kriminalreportrar, gjorde i somras en serie program om terrorism för TV2, och ett avsnitt handlade om Stockholm. Serien hette "I terrorns fotspår" och frågan i vår huvudstad löd: Vad hade Sverige lärt sig på det halvår som gått?
