söndag, augusti 30, 2009

Liber primus

Mitt inlägg i Figurationer-debatten handlar om vad som händer när man utplånar kunskapen om en kulturs historiska uttryck. Jag, på SvDs ledarsida, tar avstamp i det faktum att allt färre kan läsa latin.

Inget ont om Herman Lindqvist eller Carl Grimberg. Men utan ­latin är det till Hermans historia som det Svenska folkets underbara öden förpassas. Verklig kunskap om vår historia blir helt enkelt omöjlig.

Utställningen Figurationer, som ännu pågår på Edsviks konsthall, har genom klassicistiskt måleri framkallat hård diskussion (den 1 september blir det dessutom en summerande debatt på själva konsthallen). De retrogardistiska konstnärerna har exempelvis beskyllts för att torgföra naziestetik.

Frågan borde i stället gälla vad vi går miste om när vi suddar ut kunskapen att utöva historiska uttryck. I de flesta andra konstformer ses bevarande och kontinuitet som något positivt. Ingen kallar Romateatern reaktionär för de årliga Shakespeareuppsättningarna. Tvärtom är det självklart att vi inte kan förstå dramatik alls utan att ständigt ha klassikerna levande. Den som tycker att svenska konsthögskolor borde kunna klämma fram åtminstone någon målare som kan tävla med en genomsnittlig holländare på 1600-talet riskerar däremot att kallas nazist.

Det är mycket sorgligt. Visst finns ännu några latinstudenter, och visst finns konstnärer som söker bevara kunskaperna. Men ibland får man intrycket att vi försöker framkalla en kollektiv minnesförlust.
Den som vill läsa mer om latinets ställning i Sverige rekommenderas Latinbloggen.

lördag, augusti 29, 2009

Mondokriget

Om Erik Gandinis film Videocracy i dagens SvD:

Ledarbloggens mest sedda Youtubeklipp kommer ur Svezia, inferno e paradiso från 1968. Där ses ett Sverige vars suicidala befolkning mest består av nymfomaner, pornografer och narkomaner. Mondo kallades denna mer eller mindre dokumentära genre, som då var en italiensk specialitet.

Den svenskitalienske filmaren Erik Gandini har nu återuppväckt genren, och vänt den mot dess ursprungsland. Videocracy, som hade premiär i går, visar ett Italien besatt av tutt-tv, tatueringar, kändisar och köpkraft. Allt under överinseende av Silvio Berlusconi, vars leende närmar sig gränsen för det stelopererade.

Trailern för Videocracy:



Den engelska trailern för Svezia, inferno e paradiso
:

torsdag, augusti 27, 2009

Sharia-gäng på riktigt

Sharia-gäng är den danska beteckningen på organiserad brottslighet med ursprung i arabiska eller muslimska invandrargrupper. I Rosengård tycks man ha dragit det hela till sin spets.

Kvällsposten/Expressen rapporterade om vilka kriminella gäng som syntes under Reclaim Rosengård:

- Det var tre gäng inblandade. Lions family som var mot reclaimet, och Black cobra och ett gäng som heter Support Hamas som var för, säger en person.

onsdag, augusti 26, 2009

Två vargar fromma som lamm

Varför blir det ingen förnyelse i S? Det förklarar jag på SvDs ledarsida.

Socialdemokratin och LO är som två jättar kedjade vid varandra. Vacklar en, så dras den andre med ner i fallet. Bägge är därför oerhört angelägna om den andres pålitlighet, kontinuitet och stabilitet. Varje reform är ett hot.
Rubriken på ledarartikeln anspelar förstås på Blå Tågets Den ena handen vet vad den andra gör.

tisdag, augusti 25, 2009

Bemärkelsedag

Idag fyller jag, otroligt nog, 40 år. Detta firas i stillhet, som det heter, och med återanvändandet, på SvDs ledarsida, av ett av mina favoritcitat.

"På vägen till varje revolution ligger en liten krog."

måndag, augusti 24, 2009

Mer om Hur mycket mångfald tål demokratin?

Precis innan semestrarna började skrev jag en artikel på SvDs ledarsida, som jag glömde nämna här på bloggen. Den handlade om en doktorsavhandling av statsvetaren Andreas Johansson Heinö: Hur mycket mångfald tål demokratin? Jag tog avstamp i Clint Eastwoods råbarkade men fina film Gran Torino.

Clint Eastwoods Gran Torino är en av årets mer sevärda filmer. Den summerar på ett fint sätt hela hans karriär, och är både rolig och märkligt gripande trots brister i skådespeleri och foto.

Eastwood regisserar sig själv i rollen som den pensionerade Koreakrigsveteranen Walt Kowalski, som sitter på sin veranda och ser hur kvarteret tas över av asiatiska invandrare, till synes ointresserade av att anpassa sig till hans Amerika och oförmögna att bekämpa den gängkultur som håller invandrarbarnen i järngrepp. När grannpojken försöker stjäla hans ögonsten och livsverk – en Ford Gran Torino – inleds den kamp som får kvarterets ömsesidiga förakt att övergå till misstänksam, men dock, respekt.

Det är integrationspolitik enligt Clint Eastwood. Det hjälper inte att sitta i ring och sjunga Kum-ba-yah. Lag ska upprätthållas och egendom respekteras. Då kan polsk-amerikaner tolerera, men inte nödvändigtvis älska, hmong-amerikaner.

I svensk offentlighet diskuteras integration ofta i termer av självutplåning, av antingen svenska eller invandrade vanor. Ett citat som tillskrivs dåvarande integrationsminister Mona Sahlin, till Euroturk 2002, är symptomatiskt: ”Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.”

Efter ett drygt decennium med mer än en miljon nya invånare blir det dock allt tydligare att de flesta som flyttar hit vill förtränga sina identiteter lika lite som vi dalkarlar tänker såga ner de ”töntiga” majstängerna. Någon utopisk fantasigemenskap har inte uppstått. Tvärtom anas ghettoisering och fragmentisering.

Hur mycket mångfald tål demokratin? Det är titeln på och frågeställningen i en avhandling (Gleerups, 2009) av Andreas Johansson Heinö, nybliven doktor vid Göteborgs universitets vitala statsvetenskapliga institution. Han tar avstamp i några självklarheter som sällan återspeglas i svensk debatt, exempelvis den att nästan alla framgångsrika demokratier bygger på nationalstatens grund och att det finns en stark korrelation mellan nationell homogenitet och grad av demokrati.

För det tycks tyvärr vara så som Robert Putnam menade i sin föreläsning i Uppsala när han fick det statsvetenskapliga Skytteanska priset (som ledarsidan skrev om 22/6-07). Ju fler etniciteter det finns i ett samhälle, desto större misstro hyser invånarna mot varandra. I heterogena samhällen råder lägre förtroende för lokala politiker och medier, svagare tro på eget inflytande, sämre valdeltagande, samt mindre vilja att delta i gemensamma projekt och välgörenhet.

Johansson Heinö resonerar om denna konflikt mellan mångfald och demokrati...
Detta kommer jag att tänka på då samma avhandling nu recenserats i Göteborgs-Posten, av Lars Åberg. Hans inledning är fiffig:
I april 1966 publicerar den engelska tidningen Evening Standard en intervju med John Lennon, i vilken han säger att Beatles är populärare än Jesus.

Ingen reagerar nämnvärt på uttalandet, men fyra månader senare återges det i ett amerikanskt tonårsmagasin och när Beatles anländer på USA-turné i augusti har den kristna högern mobiliserat sina skaror. Dödshot, radiobojkotter, skivor kastade på bål. I tv-nyheterna står en uppjagad, heltäckt (i Ku Klux Klan-dräkt) person och förklarar att han försvarar kristendomen och kräver vedergällning eftersom Lennon har hädat.

På en presskonferens svarar Beatlesmedlemmen att folk naturligtvis får tycka vad de vill och att han därför också har rätt att uttrycka sin uppfattning.

Den danska Muhammedkrisen har alltså haft sina föregångare, men för 43 år sedan fanns det få liberala tidningar eller vänsterdebattörer som skulle komma på tanken att skriva att man måste förstå hur kränkta amerikanerna kände sig och att man måste tänka sig för innan man säger något om deras religion eller kultur.

I dag ser mångfaldsdebatten väldigt annorlunda ut; alltför ofta siktar den in sig på bakgrund i stället för ståndpunkt, på imaginära grupprättigheter i stället för allas lika värde, och den har i Sverige bidragit till en offentlig försiktighetskultur som inte riktigt går i takt med allmänhetens utbredda tolerans för minoriteter. I denna kultur med förankring i politik, förvaltning och medier cirkulerar en uppfattning, som inte nödvändigtvis stämmer, om att folk i gemen kommer att bli extremister om man pratar på som John Lennon gjorde.

söndag, augusti 23, 2009

Rosengård reclaimades på riktigt

Det blev förvisso kravaller ändå - men det första som hände när Reclaim Rosengård försökte samlas, var att de boende körde bort bråkmakarna. Sydsvenskans videoklipp visar att den oheliga alliansen mellan vänsterextremister och islamister saknar folkligt stöd.



Att man försöker bygga en sådan allians är dock tydligt. Reclaim Rosengårds reklamfilm, inför den så kallade gatufesten, visar de två benen: det ena står i den traditionella anarkosocialistiska miljön, det andra står i den stängda wahhabitiska källarmoskén, som drivits av Islamiska Kulturföreningen.

Morgonprat

Idag i Godmorgon, Världen, P1, med programledare Therese Larsson:

Panelen med Helle Klein, Aftonbladet, Heidi Avellan, Sydsvenskan, och Per Gudmundson, Svenska Dagbladet, debatterar veckans politiska frågor.
Israel vs Aftonbladet lär vara en av frågorna, förstås. Ska bli intressant att höra vad Helle Klein säger på den punkten.

lördag, augusti 22, 2009

Det fanns en tid före Tjock-Steffe

Idag raljerar jag på SvDs ledarsida om tidernas förfall.

För yngre läsare kan det verka otroligt, men i en avlägsen forntid förväntades samhällsekonomin bygga på andra faktorer än sms-lån och piratkopiering. De ledande entreprenörerna sålde inte främst shaktimattor, och privatkapitalet byggdes inte enbart av internetpoker.

Vid den här tiden premierades vad som benämndes flit och sparsamhet, till gagn för envar och alla. Även ungdomen uppskattade detta. Till så måtto, faktiskt, att den tecknade serien Spara och Slösa , som Birgitta Lilliehöök tecknade i Sparbankens tidning Lyckoslanten fram till 1963, var en av landets mest populära.

Jo, det kan verka otroligt, men så var det. Den sedelärande berättelsen om den prudentliga flickan Spara, och hennes spendersamma väninna Slösa, var ett av den tidens stora nöjen för barn. Som Grand Theft Auto idag, fast med lite annat budskap.

fredag, augusti 21, 2009

Skandinaviska pass till salu i Mogadishu

Ett kul tv-reportage från Al-Arabiya.

För fet för ett fack

Facken fortsätter tappa medlemmar, vilket jag beskriver i en kort text på SvDs ledarsida idag.

När LO och S talar om medlemsflykten lyder schablonen att regeringen har ändrat a-kassan så att det blivit för dyrt att vara med. Men är det så enkelt?

Jobbskatteavdraget har gjort att ett vårdbiträde har fått en dryg tusenlapp mer kvar i plånboken – per månad.

Det räcker till dubbla medlemskap i facket, om nu någon är så angelägen. Och till att betala hela familjens medlemskap i SAP, SSU och Unga Örnar, dessutom.

torsdag, augusti 20, 2009

Hunky dory

Det drar ihop sig till budgetförhandlingar på Harpsund, varför jag på SvDs ledarsida skriver om den några år gamla och oväntat sevärda romantiska komedin Kate & Leopold.

I den romantiska komedin Kate & Leopold (James Mangold, 2001) transporteras en adelsman från 1800-talet till nutiden. Filmens romantiska sida bygger på att den ovanligt hunkige hertigen, spelad av Hugh Jackman, uppvaktar Meg Ryans självcenterade reklambranschkarriärist, med förväntat resultat. Det komiska består i mötet mellan ålderdomliga dygder och en ytlig nutid. Leopolds ädla och rättframma ridderlighet vinner förstås i längden, men för att vinna Kate försöker han först att anpassa sig en smula till 2000-talets mått av cynism och ögontjäneri.

Bland annat lär sig hertigen att ett arbete idag inte är värt att utföra om det inte uppmärksammas:

”Om en man diskar och ingen ser honom göra det – har det då hänt?”

Det ska medges att steget från Hugh Jackman till Fredrik Reinfeldt är mer än långt, och att budgetförhandlingar sällan kan passas in i romcom-genren. Men Leopolds fråga om diskens existens är nog så giltig när alliansregeringen i dagarna samlas till budgetöverläggningar på Harpsund.

onsdag, augusti 19, 2009

Nya tider hos s-kvinnorna

Semestern är över, och idag skriver jag på SvDs ledarsida om Sq2540sthlm.

”Är du tjej i åldern 25-40 och bor i Stockholm?” Det frågar ett nytt socialdemokratiskt nätverk. Kvinnorna i Sq2540sthlm ”arbetar på universitet, med media, i offentlig sektor, näringsliv och med mode.” De arrangerar ”event för grymma brudar i Stockholm som gillar att nätverka”.

Man träffas för after work , i snygga barer som Rival eller Sjögräs, över ett glas vin, för att diskutera politik ”under trevliga former”.

Sq2540sthlm kan också fixa ett ”Politiskt dinnerparty” och erbjuder inte bara ett hembesök från en ung kvinnlig S-politiker, utan ”ett utarbetat koncept som kan vägleda planeringen och som värdinna behöver du bara bjuda in dina vänner och se fram emot en kul kväll!”

I våras anordnades, med anledning av EU-parlamentsvalet, ”ett hållbart modeevent”. På VOTE – in the name of fashion visade unga moderna designers som Matilda Wendelboe och Anna Bonnevier kläder och smycken. Att döma av bilderna på Flickr var det en kul kväll, med bland annat oppositionsrådet i Solna, Johanna Graf, som mannekäng. Och innan besökarna kunde gå hem med sina goodiebags – så klart – hade de också fått höra EU-parlamentarikern Åsa Westlund tala om ”hållbarhet inom EU”.
Missa inte bilderna på Flickr!

Nå. Lyckas tjejerna kan det ju bli ett nytt test för The Babe Theory of Political Movements.

söndag, augusti 16, 2009

Unga shiitiska antidemokrater kliver fram

Protesterna mot det så kallade valet i Iran har fått en intressant följd i Sverige. Även unga shiamuslimer som är lojala med den islamiska republikens ledning har blivit synliga.

Ett litet kluster websajter, med namn som RadikalMuslim.se, Noorislam.net eller Ehsans blogg - Sinnlig, andlig och digital revolution, försvarar den islamiska diktaturen mer eller mindre öppet. Vad som pågår uttrycks kanske bäst av namnet på nyhetssajten e-Jihad.

Eller med e-Jihads egna ord:

Vi lever i en tid där det pågår ett intensivt krig, inte genom bomber och missiler utan genom information och propaganda. I denna strid är eliten de som har median i sin hand och de har makten att påverka massorna i en viss riktning. Det var med detta i baktanken som e-Jihad.se startades.
De unga bloggarna förespråkar, såvitt kan ses, inte terrorism eller martyrdomsoperationer - snarare tvärtom. Men följden av det antidemokratiska synsättet att den islamiska republiken Irans styre är legitimt får konsekvenser i den riktningen.

En intervju på e-Jihad illustrerar problematiken. Mohammad al-Tijani al-Samawi är en lärd shiitisk imam, lojal med den teokratiska diktaturen, som nyligen besökt Sverige för att sprida sitt ideologiska gift. Han säger till e-Jihad att terroriströrelserna Hamas och Hizbollah, som ju är Irans förlängda armar, är välsignelser.
Det har hänt mycket sedan den Islamiska revolutionens seger. Imam Khomeini väckte muslimerna, både sunni och shia. Han väckte muslimerna och lärde dem hur de skulle resa sig för att kämpa och för att förmedla sitt budskap. Tack vare detta så har det idag, och All Lovprisning är till Gud, etablerats en motstånd som inte fanns innan Imam Khomeinis tid. Således är Seyyed Hassan Nasrallah en välsignelse från Imam Khomeini, Hizbollah är en välsignelse från Imam Khomeini. Detta är verklighet, hade det inte varit för den Islamiska Revolutionen så hade inte Hizbollah existerat idag. Och inte heller hade Libanon varit befriat.

Detsamma gäller Hamas som i sin tur är en välsignelse från Hizbollah. Som ni ser är båda dessa grupper välsignelser från den Islamiska Revolutionen. Revolutionen väckte massorna.
Iranier i exil är notoriskt splittrade, och det finns knappast någon anledning att tro att dessa islamistiska antidemokrater åtnjuter något större stöd bland sina landsmän i den svenska exilen. Den närstående föreningen DVV (Den Väntades Vänner - som alltså väntar på den tolfte imamens återkomst) har en Facebookgrupp. Där återfinns idag 96 medlemmar, varav många utomlands. Den mest namnkunnige i gruppen är islamisten Mohamed Omar. Administratörerna, som också återfinns bakom ovannämnda bloggar, heter Hossein Fartousi och Ehsan Majnun.

Den sistnämnde har förresten av en händelse träffat konstnären Lars Vilks.
De alternativ jag hade i tankarna var: att döda honom, att misshandla honom, att inte göra något alls eller att gå fram och prata med honom. De första två alternativen uteslöt jag då jag tänkte att om jag skulle göra något sådant skulle pressen på och förföljelsen av muslimer att öka markant och jag skulle vara ansvarig för detta. Dessutom har västvärlden mestadels sett våld, hot och aggressivitet från muslimer och den bilden ville jag inte stärka.

Att inte göra något var också uteslutet då det är min plikt som muslim att stå upp för sanning och rättvisa.

Så det enda som var kvar att göra var att gå fram och prata med honom.
Nyttoresonemanget om huruvida det vore lönsamt eller ej för den muslimska gruppen att döda Vilks ger inte precis några demokratipoäng, även om det är glädjande att man väljer samtalet före våldet. Så länge det är gynnsamt.

lördag, augusti 15, 2009

Nazister och islamister i förening

Den som verkligen vill förstå varför islamisten Mohamed Omar kan lyftas fram i extremnationalistiska tidningen Nationell Idag bör läsa nya Intelligence report från antirasistiska Southern Poverty Law Center. Den långa artikeln The Swastika and the Crescent ger otaliga exempel på islamistiska kontakter med nazister, från 1900-talets första halva till idag.

While they wouldn't want bin Laden, or anyone of non-European descent, living next door, leaders of the hard-core racist movement in the United States have seized upon the Sept. 11 attacks as an opportunity to expand their strategic alliance with Islamic radicals under the pretext of supporting Palestinian rights.

After hijacked airplanes demolished the World Trade Center and damaged the Pentagon, a number of Muslim newspapers published a flurry of articles by American white supremacists ranting against Israel and the Jews.

Anti-Zionist commentary by neo-Nazi David Duke appeared on the front page of the Oman Times, for instance, and on an extremist website based in Pakistan.

Another opinion piece by Duke ran in Muslims, a New York-based English-language weekly, which also featured a lengthy critique of U.S. foreign policy by William Pierce, head of the rabidly racist National Alliance.

In the wake of Sept. 11, several American neo-Nazi websites also started to offer links to Islamic websites.

The psychological dynamics that propel the actions of Islamic terrorists have much in common with the mental outlook of neo-Nazis.
Självfallet är också Sverige med på ett hörn. Det är Omars vän Ahmed Rami som nämns i den angränsande artikeln Between friends, om hur nazistiska och arabvärldens förintelseförnekare konvergerar. Rami pekas ut som central medarbetare vid det förintelseförnekande Institute for Historical Review.
Driven by the proliferation of neo-Nazi propaganda and antagonism toward Israel, Holocaust denial has gained widespread acceptance across the Arab world in recent years.

It's no coincidence that commentary on the IHR Web site is translated and posted in Arabic, as well as in German and English. IHR director Mark Weber takes pride in the fact that he and other "revisionists," as they like to call themselves, have been interviewed on Iranian state radio.

Iran's Islamic fundamentalist regime has granted refuge to several European Holocaust-deniers, who were convicted of hate speech crimes in their home countries. Jürgen Graf, an IHR editorial advisor, fled to Tehran rather than serve a 15-month sentence in a Swiss prison.

A key IHR ally among Muslim extremists is Ahmed Rami, a former Moroccan army officer who fled his native country after joining a failed coup attempt against King Hassan in 1972.

Today Rami runs Radio Islam, a Stockholm-based neo-Nazi propaganda outfit. In addition to articles such as "USA's Rulers: They are all Jews," the website of Radio Islam carries the full text of The Protocols of the Elders of Zion, one of the vilest forgeries in modern history.

For many Palestinians, denying the Holocaust is an effective way to reject any Jewish claim to Israel.

torsdag, augusti 13, 2009

Dagens citat

Sheikh Abdullah Azzam, som anses ha varit en av de mest inflytelserika ideologerna inom jihadismen, avrådde å det bestämdaste islamister från att flytta till Sverige, som han menade var en av världens mest dekadenta och ondskefyllda platser.

Ur Fi Dhilal Surat at-Tawbah:

The stories are many, and those who came to us from Italy and Sweden know very well the disasters lurking in the Western societies. So, what would we say about a youth who was in the land of Jihad, then he decided to travel to Sweden? Why do you wish to go? He said: “To get a passport from there.”

May Allah not bless you, and may He not bless your passport. Do you wish to exchange the lands of Jihad for the most evil lands on Earth?”

Om Mona Sahlin och den palestinska terrorismen

I Sydsvenska Dagbladet läser debattören Anna Ekström lusen av Mona Sahlin. Detta på grund av Sahlins deltagande i Fatah-kongressen, och Sahlins blundande för Fatahrörelsens terrorism.

Under invigningen välkomnade den palestinska myndighetens förre premiärminister Abu Ala en terrorist som ”hjälte”, och hyllade dennes uppdragsgivare Dalal Mughrabi. ”Alla systrar här är Dalals systrar”, sade Abu Ala med referens till kvinnan som ledde en terrorattack där 35 civila mördades.

Att Sahlin varken känts vid detta eller de andra tillfällen när så kallat väpnat motstånd berömdes är märkligt. Det bör inte ha kommit som en överraskning för henne att Fatah i helgen godkände martyrbrigaden al-Aqsa som sin officiella väpnade styrka och förband sig att offra människor för Jerusalem.

Mirsad Bektasevics USA-kontakt försökte ta sig till Sverige

Svenske terroristen Mirsad Bektasevics kontakt i USA har befunnits skyldig till terroristbrott. På onsdagen fälldes den amerikanske medborgaren Ehsanul Islam Sadequee (som nämnts här tidigare) av en federal jury i Atlanta, Georgia, för att ha understött terroriströrelser och planlagt våldsdåd utomlands.

Under rättegången visade åklagaren hur Sadequee etablerat kontakt med svenske Mirsad Bektasevic över internet, och att de tillsammans med några andra grundat "Al Qaida i Norra Europa" - samt att Sadequee även försökt få visum för att kunna förflytta sin verksamhet hit till Sverige.

Ur åklagarens sammanfattning av rättegången, via The Daily Citizen:

According to United States Attorney Nahmias and the evidence presented during the trial, which began on August 3, 2009: SADEQUEE was born in Fairfax, Virginia, in 1986. He attended school in the United States, Canada, and Bangladesh. In December 2001, while living in Bangladesh, he sent an email seeking to join the Taliban, to help them in their fight against U.S. and coalition forces in Afghanistan. Several years later, in late 2004 and early 2005, SADEQUEE, having returned to the United States to his family home in Roswell, entered an illegal agreement - a conspiracy -- with others to provide material support to terrorists engaged in violent jihad.

The evidence indicated that the material support consisted of (1) SADEQUEE; his co-defendant, Syed Haris Ahmed, who was convicted after a bench trial in June 2009; and other individuals who intended to provide themselves as personnel to engage in violent jihad abroad and in the U.S., and (2) property, namely, short videos of symbolic and infrastructure targets for potential terrorist attacks in the Washington, D.C., area, including the United States Capitol, the World Bank, the Masonic Temple, and a fuel tank farm -- all of which were taken by SADEQUEE and Syed Haris Ahmed to be sent to "the jihadi brothers" abroad.

At trial the government presented evidence that SADEQUEE and his co-conspirators used the internet to develop relationships and maintain contact with each other and with other supporters of violent jihad in the United States, Canada, the United Kingdom, Pakistan, Bosnia, and elsewhere. In support of the conspiracy, in March 2005 SADEQUEE traveled with Syed Haris Ahmed to Toronto, Canada, to meet with other co-conspirators, including Fahim Ahmed, one of the "Toronto 18" suspects now awaiting a terrorism trial in Canada. While in Canada, SADEQUEE and his co-conspirators discussed their plans to travel to Pakistan in an effort to attend a paramilitary training camp operated by a terrorist organization, such as Lashkar-e-Tayyiba (LET), as preparation for engaging in violent jihad abroad or in the United States. They also discussed potential targets for terrorist attacks in the United States.

In April 2005, SADEQUEE and Syed Haris Ahmed drove to the Washington, D.C., area to take the casing videos, which the government's evidence showed they made to establish their credentials with other violent jihad supporters as well as for use in violent jihad propaganda and planning. SADEQUEE later sent several of the video clips to Younis Tsouli, a/k/a "Irhabi007" (Arabic for "Terrorist 007"), a propagandist and recruiter for the terrorist organization Al Qaeda in Iraq, and to Aabid Hussein Khan, a/k/a "Abu Umar," a facilitator for the Pakistan-based terrorist organizations LET and Jaish-e-Mohammed (JEM). Both Tsouli and Khan have since been convicted of terrorism-related offenses in the United Kingdom and are imprisoned there.

During the trial, the government's evidence showed that SADEQUEE and Khan, using a members-only violent jihadist web forum known as At-Tibyan Publications, also tried to recruit at least two other individuals to participate in violent jihad. One, a self-identified 17-year-old American convert, was praised by SADEQUEE for his "capacity of fulfilling [his] largest obligations in [his] native land."

The government also presented evidence at trial that in July 2005, Syed Haris Ahmed traveled from Atlanta to Pakistan in an attempt to enter a training camp and then engage in violent jihad. While in Pakistan, Syed Haris Ahmed met with Aabid Hussein Khan and the two discussed Ahmed's intention of joining a camp. However, Ahmed's family and others convinced him to postpone that effort. The day before Syed Haris Ahmed returned to Atlanta, SADEQUEE departed Atlanta for Bangladesh, carrying with him, hidden in the lining of his suitcase, an encrypted CD; a map of Washington, D.C., that included all of the targets he and Syed Haris Ahmed had cased; and a scrap of paper with Khan's mobile phone number in Pakistan.

Once in Bangladesh, SADEQUEE began to conspire more closely with Younis Tsouli and Mirsad Bektasevic, a Swedish national of Serbian origins. Specifically, Tsouli, Bektasevic, SADEQUEE and others formed a violent jihadist organization known as "Al Qaeda in Northern Europe." The group was to be based in Sweden and focus on terrorist attacks in Europe. The evidence at trial showed that in October 2005, SADEQUEE sought a visa that would allow him to relocate from Bangladesh to Sweden. Bektasevic was arrested in Sarajevo, Bosnia and Herzegovina, on October 19, 2005. He and a co-conspirator were found in possession of over 20 pounds of plastic explosives, a suicide belt containing plastic explosives and a detonator, and a firearm with a silencer. Bektasevic also had in his pocket a cassette containing a video demonstrating how to make detonators; displaying an arsenal of semi-automatic weapons, grenades, explosives, and other arms, and announcing they were for use in Europe; and depicting Bektasevic and others placing a grenade booby trap in a forest near Sarajevo. SADEQUEE had been in electronic and telephonic contact with Bektasevic as recently as three days before Bektasevic's arrest, discussing the silencer and explosives Bektasevic had acquired for the group and the making of Bektasevic's video. Bektasevic has since been convicted of terrorism offenses in Bosnia and Herzegovina, and is imprisoned there.
Sadequee skötte själv sitt försvar, vilket tycks ha gått sådär.

LA Times
:
During the trial, he acted as his own lawyer, wearing a Muslim skullcap over his curly hair and engaging witnesses in occasionally odd exchanges about Superman and the antichrist.

/.../

In addition to the evidence against him, the 23-year-old's performance as his own lawyer in court may have helped seal his fate, said Evan Kohlmann, an expert witness for the prosecution. Sadequee discussed the fine points of holy war and other Islamic concepts with Kohlmann during a lengthy cross-examination.

Sadequee seemed eager to discuss his radical ideas and apparently did not realize that a jury was unlikely to sympathize, said Kohlmann, who also worked as a consultant to investigators in the British trials. "I think he believed he could express these ideas eloquently enough that an American jury could see the light," Kohlmann said. "But I don't think there was a light to be seen. He may have convicted himself."

onsdag, augusti 12, 2009

Norsk tamilledare hemtam även i Sverige

En 33-årig tamil bosatt i Norge sedan 2005 pekas ut som möjlig ny ledare för de Tamilska tigrarna LTTE, berättar Aftenposten. Den norske tamilen Perinpanayagam Sivaparan, som är bosatt i norska Vestlandet, kallas också Nediyavan, vilket betyder Lång man.

Den norske tamilen, som er født i 1976, skal være en lederskikkelse i den militante fløyen av organisasjonen. Han skal ha hatt ansvaret for organisasjonens internasjonale affærer den siste tiden.
Aftenposten frågar hur indiska säkerhetsexperter ser på saken.
–Dette er en svært farlig mann, sier den anerkjente indiske sikkerhetsanalytikeren Rahul K. Bhonsle, som tror det bare er et tidsspørsmål før LTTE gjennomfører bombeangrep i Sri Lankas hovedstad Colombo for å markere at borgerkrigen slett ikke er over.

–Det er ennå svært usikkert hvem som overtar makten i LTTE. Sett med indiske øyne ville det vært katastrofalt om den militante og ekstreme fløyen overtok makten.

Det vil også være svært uheldig for Norge dersom lederen i en internasjonalt fordømt organisasjon fikk operere fritt i Norge.
Men det är problematiskt inte bara för Norge - utan även för Sverige.
Som vanligt visar det sig att det finns en koppling till Sverige.

Lankajournal:
This person known by the nom de guerre “Nediyavan” (tall man) operates from Scandinavia, shuttling among countries like Sweden, Norway and Denmark.
Även den man som anses vara den norske tamilens främsta rival, den nyligen gripne Kumaran Pathmanathan, kallad KP, kan kopplas till Sverige. När Sri Lanka år 2003 bad om internationell hjälp att gripa honom antogs att han bodde i Sverige.
It is believed that LTTE's head of international network, Tharmalingam Shanmugam Kumaran alias Kumaran Pathmanathan alias KP who is suspected to have links with the assassination of Gandhi is hiding in Sweden.
Lankesiska Daily Mirror ger en fyllig bakgrund till den falangstrid som kan bära den norske tamilen, och den övriga militanta falangen, till makten över terroriströrelsen LTTE.

måndag, augusti 10, 2009

Bröder skriver till statsministern

Politikerbloggen visar hur det låter när Hassan Kassir, den köttslige brodern till den svenske medborgaren och jihadisten Oussama Kassir, skriver till statsminister Fredrik Reinfeldt för att klaga på hur Sverige följt upp terroristdomen mot Oussama.

hej fredrik du ska veta at vi inte glomte vad sveriger gjorde for min bror ingenting och om du inte komer hjalpa till ordentligt vi ska ser till att ni forlora valet hej d[ moderaten och all som involvera i minj bror falljag ber til gud att gora deras live iilande och tristess presis som ni gjorde med osss jag er so arg so ledsan jaf ber til gud att ni ska ha samma problem som mit familjen upleva att ni upleva min bror
Nu riskerar han livstids fängelse utan möjligheter till benådning

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1653428/riskerar-ett-livstidsstraff

ha bra dag i jobet