torsdag, augusti 21, 2008

Wow. Carlos och Lelle. Igen.


Bilden ovan gjordes av min klasskamrat Johan. Vi gick i högstadiet tillsammans, och han blev senare bankrånare i Militärligan, som ju till stor del var uppvuxen i Leksand. Bilden gjorde han med automatgevär i materialet plexiglas, inne i ett bankkontor mitt under pågående rån. Snacka om att spela Allan. Men Militärligan var Sveriges bästa rånare vid den tiden, och kunde väl kosta på sig lite attityd.

De satt på kåken länge, grabbarna, och jag hade ju hoppats att de bättrat sig. Jag hoppas fortfarande Johan har det, han är inte nämnd i dagens nyhet i vilket fall. Den handlar om mord och om Carlos och Lelle, två bröder. Den yngre, Lelle, gick i klassen under mig, och den äldre drev den kampsportsklubb min mor alltid tyckte att jag borde gå med i - jag var ju klent byggd och borde lära mig självförsvar. Visst. Man ska alltid lyssna på sin mors råd, för då kan man bli bankrånare och misstänkt mördare i Polen.

P3:s radiodokumentär med Lelle är den bästa berättelsen om ligan hittills, som jag har tagit del av. Lyssna! Och håll tummarna.

Skuggan av ett tvivel

I dag presenterar den så kallade Skuggutredningen en så kallad tankesmedja. Rent trams, skriver jag på SvD:s ledarsida.

"En kulturminister borde driva att hela samhället skulle totalt förbjuda all reklam. Det skulle inte gå att köpa en annonsplats för någonting", skriver Skuggutredningen på sin webbplats, och frågar: "Undrar hur en sådan stad skulle se ut?"

Svaret på frågan är: ungefär som Pyongyang i Nordkorea.
Rubriken Skuggutredning utan tvivel skulle förstås vara en referens till film, eller ännu hellre till musik.

Nya nya moderaterna

Ja just ja. Häromdagen tog jag hjälp av Erik mymarkup Stattins fynd för att plocka in ett nytt begrep i politiken, varför jag snart fruktar de nya nya moderaterna.

Men tråkigt nog, i alla fall för dem som utformar budskapet efter trendbarometrar, har man numera identifierat en grupp människor som är ännu hippare än dem som snabbt tar till sig nya trender. I New York Times (8/8) skriver man om early discarders, alltså om folk som är först med att överge det som de andra just börjar få upp ögonen för. Om det är den gruppen man måste fånga för att få hela svansen av trendputtar med sig måste man som politisk strateg sannolikt vara ännu mer ideologiskt ombytlig än tidigare anat.

måndag, augusti 18, 2008

Brandbergen - Marocko

Ständigt denna "moské" i Brandbergen. Dagens Nyheter berättar idag om att en ung marockan som efter två år i svenskt förvar utvisats till Marocko möjligen gripits av landets inte särskilt trevliga säkerhetspolis. Självklart löper trådarna då till Brandbergen.

Mannen har växt upp i Västsahara, i ett område dominerat av sympatisörer till gerillarörelsen Polisario.

29-åringen, som först sökte asyl i Sverige 2002 fick tre år senare avslag och lämnade landet. Han greps för två år sedan med ett franskt pass. Han skickades till Sverige som är första asylland. Säpo ansåg i ett yttrande att han "kan komma att bedriva säkerhetshotande verksamhet".

Hans vänner är övertygade om varför Säpo visat intresse för honom.

- Han besökte en moské i Brandbergen när han var här. Alla som gick dit förföljs av Säpo, säger en av dem.
Dagens Nyheter tidigare, för drygt ett år sedan:
27-åringen har kopplingar till den 41-årige svenske medborgare med marockanskt ursprung som i december sattes upp på USA:s lista över personer som misstänks stödja terrornätverket al-Qaida.

27-åringen greps samtidigt med 41-åringen vid en Säporazzia mot en grupp marockaner våren 2004. Alla släpptes dock efter förhör. En kort tid senare greps 41-åringen i Köpenhamn sedan svensk säkerhetspolis tipsat sina danska kolleger om att 41-åringen var på väg i bil över till Danmark. Marocko begärde honom utlämnad, men en dansk domstol underkände de marockanska anklagelserna. 41-åringen skickades tillbaka till Sverige där han inte åtalats för några terroristrelaterade brott.

27-åringen, som kom till Sverige 2002, ska ha lämnat Sverige efter 2004 sedan hans asylansökan avslagits. Senare greps han i Österrike där han också sökt asyl. Eftersom Sverige är det så kallade första asyllandet skickades han tillbaka hit där han sökte asyl på nytt.
Jag skulle hållit mig undan från den där lokalen.

söndag, augusti 17, 2008

Radioanstalt

Den ryska björnen är på benen igen efter nittiotalets power-nap. Det var bara en av alla tvivelaktiga klokskaper som yttrades i P1s Godmorgon, världen! på söndagmorgonen. Pod that!

Panelen med Heidi Avellan, Sydsvenskan, Per Gudmundsson, Svenska Dagbladet, Catrine Kielos, Dagens Arena

Lästips för kristdemokrater

Theodore Dalrymple är en av Storbritanniens mer läsvärda skribenter. På SvD:s ledarsida anmäler jag att han på måndag publiceras på svenska, vilket borde kunna ge bränsle åt dem som vill ha en renässans för konservatismen. Hans bok skulle kunna vara en programskrift för Kristdemokraterna, om de nu inte vore så blöjkristna.

Knarket och svartspriten flödar till Stockholms unga, fick vi veta i onsdags när Stockholmsbarometern presenterades. Dagen efter berättade tidningarna varför. Enligt exempelvis Stockholm City berodde ungdomarnas rus på ”prestationskrav och plugghets”.

Självklart är ungdomarna utsatta. Men borde det inte finnas utrymme att prata om familjens roll och om individens ansvar?

Nej, förstås. Vem försöker jag lura? Det här är Sverige. På frågan om varför Jeppe super är svaret klass, könsmaktsordning, betygshets eller nyliberalism.

lördag, augusti 16, 2008

Ormgropar i verkligheten

Det här är helt sjukt, men det verkar som om jag lyckats slarva bort min nya mobiltelefon också. Nästa ska jag nita fast i örat.

SvD:s ledarsida vitsar jag annars om den nya moderata jämställdhetsivern.

Breda överenskommelser i all ära, men när man får beröm av miljöpartiet finns det oftast anledning att undra om man uttryckt sig otydligt eller rentav råkat säga något ogenomtänkt.
Det funkar. Men man bleknar ju bredvid Skytte.
Jag har sett ormgropar i verkligheten
måste vara årets bästa puff. Så säljer man tidningar.

fredag, augusti 15, 2008

Interpellationsinflation



I dagens ledare på SvD behandlar jag hur oppositionen arbetar med interpellationsinstrumentet som obstruktionsmedel.
När utrikesminister Carl Bildt svarar sitter sex personer nere i kammaren. Bara tre är riksdagsledamöter. En av dem heter Monica Green (s), och det är hennes fråga om protester mot Kina-OS som Bildt besvarar. Hon är annars mest känd för att vara den borgerliga bloggvärldens främsta driftkucku (med rätta, tänker jag när hon säger att ”Sverige kan agera ensamt, men man kan också spela solo”).

Det tar hela eftermiddagen. Fem ministrar svarar på nio interpellationer från tre frågeställare. Aldrig sitter fler än sex riksdagsledamöter och lyssnar. Ingen är där som inte måste vara det. Ministrarna måste.
Monica Green bekräftar på sin blogg.

Idag är tåget 20 minuter sent. Stod på stationen i Skövde och funderade på om det skulle kunna gå att få meddelande om förseningarna på sms så att jag kunde gå hemifrån senare på morgonen. När jag klev på tåget frågade jag efter anledningen och tågpersonalen trodde att det berodde på en planeingsmiss, att tåget inte hade någon förare när det skulle gå från Göteborg.

Tågpendlare har blivit luttrade, den passagerare jag satt bredvid beskrev om alla förseningar som skett förra veckan. Då var det brand i Herrljunga med flera timmars förseningar. Han sa att det brinner där fortfarande.

Ok, jag ska inte ge SJ och banverket skulden för alla förseningar. Det kan inträffa naturkatastrofer, olyckor och annat som står utanför mänsklig kontroll.

Kanske det är ytterligare ett argument till att jag borde få meddelande i mobilen via sms om det tåg jag bokat platsbiljett på, är i tid eller hur sent det är. Kanske detta är ett uppslag till en interpellation till Åsa Thorstensson

torsdag, augusti 14, 2008

Sverige i Georgien

Ibland behövs det bara ett litet citat för att SvD:s ledarsida ska vara överlägset roligast. Sten Tolgfors i ett tal på Försvarshögskolan den 9 april (!):

”Den svenska försvarsmakten är även delaktig i andra internationella miljösamarbeten. Man har till exempel hjälpt till att införa ett nytt miljöledningssystem i Georgien. På så sätt ska den georgiska försvarsmakten tänka mer miljövänligt från försvarsledningsnivån till förbandsnivån.”

onsdag, augusti 13, 2008

Nattåget till Georgien

Tyvärr är man ingen Victor Davis Hanson, men min text om kriget i Georgien, eller snarare om implikationerna för svensk säkerhetspolitik, ligger nu uppe på SvD.

Är det någon som kommer ihåg den där gyllene perioden då svensk säkerhetspolitik främst handlade om "miljöförstöring och klimatförändringar", som det hette i försvarsberedningens portalparagraf? Det var för några dagar sedan.

Inget ont om Al Gore, men nog är det snarare den georgiska staden Gori som känts som viktigast att ha koll på de senaste dygnen, och att döma av rapporteringen därifrån så har det inte främst varit den gamle miljökämpens hjälp som efterfrågats när de ryska flygräderna inleddes. Pant på lågenergilampor får inte högsta prioritet när kolonner av ryska stridsvagnar väller in över gränsen.

På åtminstone tre punkter borde Georgiens anfall i Sydossetien och Rysslands inmarsch i Georgien leda till en tillnyktrad och fördjupad svensk säkerhetspolitisk debatt.

söndag, augusti 10, 2008

Isaac Hayes

Isaac Hayes 1942 - 2008

lördag, augusti 09, 2008

Snart spädbarnskyssar


Talet i Vaxholm slutade i att vår store ledare välsignade nygifta par, och jag tror nog att det var nära att han gullade med spädbarn framför kamerorna också.

Underdeliver


Statsministern var för vag om friheten för unga invandrartjejer. Men han tog upp frågan, säkert med anledning av debatten om sk mödomshinnor, och det är förhoppningsvis en bra början på en diskussion om vilka värderingar som ska gälla i Sverige.

På väg österut


Fredrik Reinfeldt kommer att tala om.kriget.mellan.Ryssland och Georgien och behovet av signalspaning i sitt tal i Vaxholm. Nu är journalistbåten på väg dit .

onsdag, augusti 06, 2008

Utmaningen


Skyltning i akademibokhandeln. Förr i tiden fanns det inte en chans på jorden att de skulle skyltat med Johan Norberg. Men utmaningar är kul.

ps: det här inlägget var mest till för att kolla att min mobils inställningar funkar.

Somaliskt jihad i Norden nu även i Finland?

Sedan länge är det svenska stödet till terroriströrelsen Al Shabaab i Somalia väl känt. Exempelvis är den svenske medborgaren Fu'aad Maxamed Khalaf (alt Fuad Mohamed Qalaf på svenska) högt uppsatt i Shabaabs ledning. Vidare menar Säkerhetspolisen att svensksomalier bistått Al Shabaab härifrån Sverige, från Rinkeby, men detta har ännu inte lett till åtal.

Även det norska stödet är bekant. Samtidigt som Säpo gjorde tillslag i Rinkeby gjorde den norska motsvarigheten en razzia mot ett internetcafé på Grönlands Torg i Oslo. Den 38-årige ägaren erkände att han hade skickat pengar till svenske Shabaab-ledaren Khalaf.

Det handlar förstås inte bara om personal, pengar, teknik och logistik. Shabaab driver ett propagandakrig också. Det norska internetcaféet heter Shabelle Telecom, och därifrån ska Shabaabs officiella hemsida Kataaib.net ha skötts stundtals. Vidare driver den svenske islamisten Ralf Wadman (alt Abdu Rauf Wadman, aka Abu Usama El Swede) ett somaliskt forum för spridning av Shabaabpropaganda: Al Qimmah.

På Al Qimmah hyllar man förstås den svenske hjälten i Shabaab. Han har tillochmed förärats en egen liten grafisk profil:


I forumet sprids ljudinspelningar av hans tal (andra finns här). Och när Khalaf intervjuats av somalisk webbtv, så tipsar man varandra på forumet.

I april träffade den brittiske somaliske reportern Said Nabadon honom - Khalaf bär kamoställ och karbin - för en 18 minuter lång intervju, filmad inne i Mogadishu med mycket skratt och få kritiska frågor, som finns att se uppdelad i två klipp på YouTube.





Man blir inte så lite nyfiken på vad Khalaf säger om Skandinavien 6.45 minuter in i del 2. Språkkunniga får gärna berätta.

De svenska och norska kopplingarna är väl kända, som sagt. Men när jag nu läser en rapport från i våras för Institut für Strategie- Politik- Sicherheits- und Wirtschaftsberatung (ISPSW) ser jag något jag aldrig hört talas om. Rapporten är skriven av den gamle somaliske politikern Abdisaid M Ali och är betitlad The Al-Shabaab Al-Mujahidiin - A Profile of the First Somali Terrorist Organisation (pdf).

Och han nämner Finland. Man tänker ju sällan på Finland som ett land med invandring. Men det tycks i vilket fall finnas en del finsk-somalier (och de gillar att demonstrera mot Bushs krig i Somalia).

I rapporten sägs att talesmannen för Shabaab, alltså en av de högsta ledarna för organisationen, Sheikh Muqtar Robow Ali (alt Abu Mansur) antas ha bott i Finland som flykting. I den händelse finska bloggare intresserar sig skriver jag ut biografin som den anges i rapporten (min övers och fetning).


Sheikh Mukhtar Robow Ali, (Abu-Mansur), andlig ledare och talesman.

Född 1969 i Hodur, i den somaliska regionen Bakool. 1996: öppnade det första professionella militant islamistiska träningslägret i Hodur. 1998: ledde striderna i regionen Gedo för islamiströrelsen, och krigade mot etiopisk militär i regionerna Luq och Gedo. 2001-2002: Reste till Afghanistan för militär träning och deltog i kriget i Afghanistan mot den amerikanska insatsen. 2002-2004: Ryktas ha varit i Skandinavien som flykting, sannolikt i Finland. 2006 nomineras han till vice ordförande med ansvar för intern säkerhet i Islamiska Domstolarnas Förbund. 2008 nomineras han till talesman för Al-Shabaab Al-Mujaahidiin.
Om mindre hugade finska bloggare nu undrar varför det är viktigt att ta reda på om killen bott i Finland och vilka han hade kontakt med, så kan jag säga att Abu Mansur är killen till höger i den här fina Shabaab-bannern - snubben till vänster är säkert bekant.


I rapporten ser jag för övrigt för första gången en mer specifik titel på vad den svenske medborgaren Khalaf har för rang i Shabaab: key strategist. Finns det något bra ord för det på svenska?

måndag, augusti 04, 2008

Mitt sommarlov

Ursäkta att jag nämner något om jobbet, men det här kan inte passera obemärkt, trots att jag faktiskt är ledig den här veckan.

Maria Abrahamsson är ju redaktionens starkaste varumärke, och brukar vara den som läsarna känner till bäst när man mäter sånt. Jag själv hade lite tur i början av sommaren, och nominerades av tidningen Resumé till landets tolfte "bästa och mäktigaste åsiktsmaskin", med motiveringen att jag var "Svenskans mest intressanta röst". Och i somras skrev Expressen att jag var sjätte viktigaste journalisten i Almedalen.

Men dagens listning slår nog allt. En kollega pekas ut av Aftonbladets Fredrik Virtanen som veckans

BABE. Paulina Neuding, ledarskribent på Svenska Dagbladet. Årets vikarie.
Rakt in i historieböckerna. Jag hoppas någon skriver in det i Wikipediaartikeln. Välförtjänt hursomhelst, inte minst efter artikeln om medeltida häxerier. (Eller har nomineringen något att göra med att Virren jobbat mycket med Richard Slätt?)

Förresten. Jag vill minnas en t-shirt på åttiotalet. "All this - and brains too!" Den går tydligen fortfarande att köpa.

Tro och vetande

Om förväntningarnas politik idag på SvD:s ledarsida.

Mer än hälften av de tillfrågade kunde inte uppge vilka partier, eller rättare sagt vilket parti, som ­ingick i regeringen inför det förra valet. 55 procent svarade fel när de skulle ta ställning till Sören Holmbergs och SOM-institutets korrekta påstående att ”under mandatperioden 2002–2006 har vi i ­Sverige haft en socialdemokratisk enpartirege­ring.” Mätningen visade vidare att yngre var okunnigare än äldre och att socialdemokratiska väljare hade mindre kunskaper än exempelvis folkparti­s­tiska ­eller moderata. Holmbergs fråga kunde förstås ha formulerats annorlunda, och då gett ett ­annat svar, men något antyds ändå om att valmanskåren inte är hundraprocentigt informerad om hur landet styrs.

Det här betyder nu inte att väljarna inte vet ­någonting alls. Tvärtom har de stora förväntningar på att politikerna ska leverera politik i en viss ­inriktning när de väl valts.

Även dessa förväntningar kan man fundera över hur de slår.

söndag, augusti 03, 2008

Jihad - nu också på svenska

För ett par dagar sedan såg ett nytt svenskt jihadistforum dagens ljus. Noor At-Tawheed Publications postar martyrvideosnuttar, våldsförhärligande predikningar och religiösa motiveringar till terroristverksamhet.


Bakom forumet står göteborgaren Ralf Wadman, mer känd som Abu Usama El Swede (bloggen har han dragit igång igen också) eller "Ralf Lennart" i Oscar Hedins jihadistdokumentär Det svider i hjärtat. Wadman driver sedan tidigare det slutna forumet Noor och forumet Al Qimmah, som fokuserar på att sprida propaganda för "det heliga kriget" i Somalia, på somaliska och arabiska, men det nya Noor At-Tawheed riktar sig mer till en svensk- och engelskspråkig publik. Till skillnad från i Noor finns en öppen del för oregistrerade besökare, syftande till propagandaspridning.

På sin profilsida citerar Wadman den förre ledaren för Al Qaida i Irak.

Sannerligen så kämpar vi för att göra Allahs ord det högsta, och att göra religionen helt för Allaah.

"Och strid mot dem tills det inte finns mer Fitnah, och all dyrkan [ad-Deen] blir för Allah." [Al-Anfāl: 39]

Så vem som än motsätter sig detta ändamål, eller står i vägen för detta mål – då är han en fiende till oss, och ett mål för våra svärd, oavsett hans namn eller härstamning.

Sannerligen, så har vi en religion som Allaah har sänt ner som en skala och domare. Dess uttalande är avgörande, och dess dom är inget skämt.

Detta är förhållandet vi har med mänskligheten. Och därför är – och all tacksamhet tillhör Allaah – vår standard himmelsk, och våra domar är Koraniska, och våra beslut är baserade på de Profetiska lagarna. Den Amerikanska Muslimen är vår älskade broder, och den Arabiska avfällingen är vår hatade fiende, även om vi kom ut ifrån samma livmoder.

[Shaykh Abū Mus’ab Az-Zarqāwī (Rh)]
Enligt forumets lista finns för närvarande 65 medlemmar. Medlem blir man efter rekommendation, och man ska väl inte förvänta sig att det blir någon raggfest. Deltagarna lovar.
§ 3. Att du inte kommer att skicka någon information som är sexuellt orienterat eller kan uppfattas som onödig beblandning mellan könen.
Och admin bestämmer.
vi har förbjudit uttryck så som ” l o l / l o q / r o f l ” och liknande, eftersom det visar tendenser utav omogenhet och barnslighet, och det kan leda till Fitnah då det görs öppet så att andra könet kan se
Låter kul.

Men nu är det förstås inte menat att vara skoj, utan
att sprida rätta förståelse av islam
vilket uppenbarligen innebär att hylla de jihadkrigare som mycket väl kan anses hota svensk trupp i Afghanistan, eller ett religiöst rättfärdigande av attacker mot de polismän som vi tränat för att bygga upp ett demokratiskt Irak.

Jag börjar allt mer luta åt att det är dags att låta Ralf Wadman utstå en hårdare medial granskning. Att han bedriver politik och söker offentlighet för sina verksamheter är uppenbart, så det torde inte föreligga några hinder att betrakta honom som en makt att granska. Han framstår allt mer som centralpunkten för svensk jihadism, och jag vill påstå att han aktivt motarbetar landets säkerhetspolitik, på ett sätt som i allvarligare väpnade konflikter skulle kunna vara åtalbart. Han är personligen vän med Sveriges förste självmordsbombare in spe, Mirsad Bektasevic, och det faktum att även andra personer i hans direkta närhet sägs ha dragit ut i jihad, gör att det är lätt att misstänka att Wadmans verksamhet fungerar.

Eller som han skrev om senaste nyheterna från Bektasevic häromdagen:
Och nu vill jag uppdatera med lite glada nyheter till mina syskon.

Fick samtal av broder Mirsad i Fredags då han berätta mig dessa goda Nyheter

Våra broder har nu fått efter långväntan papperna från UD och ombedes att skriva på om överflyttning så nu är processen i full gång därför vill jag nu passa på att uppmana mina kära syskon att göra mycket Du´a för att detta skall gå vägen.
Det handlar alltså om att be till gud för att en dömd terrorist, som inte ångrar sina dåd, ska tas till Sverige. Knäppt? Inte om din specifika religionstolkning också är din politiska ideologi, och alla som delar din åsikt därför per definition är oskyldiga, medan alla som inte delar den skall dödas. Och det är exakt det som åsyftas med det koranbaserade Zarkawi-citatet på profilsidan.

fredag, augusti 01, 2008

De una nota

När Brasiliens kulturminister och Israels premiärminister, på samma dag, deklarerar avgångar kan det bara bli musik på SvD:s ledarsida.

I onsdags meddelade Gilberto Gil, bossanovalegendaren från 1960-talets inflytelserika brasilianska Tropicália-rörelse, att han efter fyra och ett halvt år avgår från posten som vänsterregeringens kulturminister. ”Jag lämnar politiken för att kunna ge mer tid åt mina artistiska strävanden”, sade Gil. ”Det känns som om jag har gått varvet runt och vill flytta på mig själv. Jag har känt ett stort tryck på min konst, ett tryck som bara blivit större.”

Vi kan skratta, för det är inte precis en fråga om liv eller död vem som för närvarande styr över Brasiliens kulturbudget. Tvärtom stämmer det väl med den bild vi har. Precis som bossanovan tassar Gil vidare. Lätt på foten.

Det är inte på alla platser på jorden man kan ha samma förhållningssätt till politiken.