Jag är med i Godmorgon Världen klockan 09.45 i P1:
Panelen diskuterar bl a Göran Perssons privatekonomiska prioriteringar och om fackföreningarnas syn på de unga. Helle Klein, Aftonbladet, Per Gudmundson, Svd, och Johan Hammarqvist, Norra Skåne, diskuterar.
Indiska CNN, eller nåt, har intervjuat Islamic Rage Boy. Det är naturligtvis roligt, men det vore ju mer spännande att se en intervju med den fotograf och de redaktörer som skapat honom.
Tyvärr är klippet otextat, men en rudimentär översättning i kommentarsfältet hos Hot Air antyder i alla fall vad som sades.
The video is from an Indian TV station, which explains the lack of translation. Anyway, here’s a rough translation. Fair warning, my Urdu is quite lackluster, so I may have missed some of the nuance.
The first little soliloquy:
“Look, I don’t work for the Hurriyat Conference [a seperatist group in Kashmir]. I have told you this before. When America commits injustices against Muslims, then I come out here. When Israel commits injustices against Muslims, then I come out here. When Britain commits injustices against Muslims, then I come out here.”The second bit, talking about his sobriquet:
“This name is not correct. My name is straightforward - Shakeel Ahmed Bhatt [Well, something like that]. [I didn’t really get the last sentence but I think it’s…] The Muslims who are committing crimes, I am fighting against them. [Either that, or “They’re commiting crimes against Muslims, and I am fighting against them”… that might be more plausible]”
Oscar Hedin har lagt upp trailer och infomaterial på en specialsajt inför sin dokumentär om svenska jihadister, som har premiär den 19 oktober.
Filmen Det svider i hjärtat tar sig in i värld av jihad och martyroperationer, en verklighet bakom rubrikerna om Al Qaida mitt ibland oss. Vi möter de som drömmer om martyrskapet och de som predikar om det. Vi finner de som gjort valet, de som försökte genomföra en självmordsoperation, och de som dog när de sökte martyrdöden.
Var kan man knalla in på en regnig lördageftermiddag och ta del av den fetaste utställning om The Velvet Undergrounds debutskiva som någonsin gjorts, exceptionellt guidad av legendariske undergroundkännaren och samlaren Johan Kugelberg (som verkligen är nere på frimärkssamlarnivå men ändå förmår entusiasmera)? Moderna museet? Kulturhuset? Valfri skattefinansierad kulturinstitution?
Nix. Varuhuset PUB, alltså akronymen för Paul U. Bergström, vid Hötorget i Stockholm. Jag vet inte om det beror på att det är högkonjunktur, men just nu känns det som att all initiativkraft i Stockholms kulturliv kommer från privata aktörer. Vem behöver kulturpolitik när PUB gör bättre utställningar än Musikmuseet och gallerierna på Hudiksvallsgatan samlar mer samtida konst än Moderna Museet?
På översta våningen pågår, sedan invigningen idag av galleriet Operatingplace, en otroligt fin utställning, ursprungligen uppkommen för att fira att det gått fyrtio år sedan The Velvet Underground & Nico gavs ut, och visad på Glenn Horowitz Gallery i New York. Massor med fina foton, skivor och detaljer.
Särskilt roligt var det för mig därför att Kugelberg påstod att tillverkningsprocessen av omslaget (bananen, ni vet) och omständigheter man upptäcker när man lägger flera förstautgåvor bredvid varandra (de är inte identiska!) innebär att man inte kan betrakta skivomslaget som något annat än en Andy Warhol-seriegrafi. Varje förstautgåva (det finns omkring femtio tusen stycken) är alltså ett Warhol-original.
Och jag som äger ett exemplar gillar att höra sånt...
I torsdags höll jag föredrag om Islamism på Frihetsfrontens talarkväll. Det var en kul kväll, och jag försökte summera vad som egentligen går att veta om islamismens utbredning i Sverige på ett avslappnat sätt. Föredraget blev förhållandevis välbesökt, men det kanske har att göra med att Frihetsfronten är en rörelse som själv haft anledning att fundera över radikaliseringsprocesser inom ideologiskt tillåtande miljöer.
Några besökare blev säkerligen besvikna över att jag höll en tämligen hoppfull ton, men det faktum att jag grottat ner mig i terrorismfrågan betyder ju inte att jag tror att demokratin kommer att förlora och att vi måste ligga och gråta av skräck på nätterna. Eller så berodde mitt goda humör på att jag bar min randiga favoritkavaj av märket Pingvin, från PUB någon gång på mitten av sextiotalet - köpt på Myrorna Hornsgatan.
Höjdpunkten (bortsett från öldrickandet, förstås, i den avloppsdoftande Bar Siam) var frågestunden. Åhörarna hade otroligt bra och välgrundade frågeställningar, vilket helt perfekt kompletterade mitt anspråkslösa anförande.
Flera bloggare (som roligt nog är lika intellektuellt stimulerande IRL som på nätet) har recenserat framträdandet: Markus Lake Berglund, Sebastian på Kulturrevolution, Johan på Kulturrevolution, Hax, och Erik Starcks Framtidstanken.
Det ska gudarna veta att folkölet spelat roll i mitt liv, och inte enbart en negativ sådan. Men det måste ändå sägas:
Folkölet är den kulinariska inkarnationen av välfärdsstatens paternalism: ett särskilt effektsvagt öl som ställts till förfogande i byggandet av den nya bättre människan, precis som -hygien, -bildning, -gemenskap och andra institutioner som förärats prefixet folk. Att inte redan Myrdalarna tänkte på det!Texten handlar naturligtvis om något helt annat. Men jag vill bara påpeka att när folköl debatteras på SvDs ledarsida (pdf) är det på grund av mig.
Bloggen Islamologi har ett foto-reportage från en propagandautställning Hizbollah arrangerar i en av Beiruts södra förorter. Den som står ut med den lätt skeva historieskrivningen "Man ser döda barn, martyrer, bombade hus, israeliska soldater i tårar och modiga Hizbollah-soldater göra V-tecknet" får en god inblick i terroristernas propagandaarbete för hemmafronten.
Nu har NEFA Foundation publicerat hela hotet från al Qaida i engelsk översättning (pdf). Nedan följer det avsnitt som berör Sverige.
"Ni har alla hört talas om den hedersamma och sant muslimska kvinnan Dua [Khalil Aswad] som blev brutalt mördad mitt på blanka dagen av ett gäng djävulsdyrkare. Som svar svor en grupp muslimska lejon att hämnas hennes död - särskilt efter att man [kurdiska yazidier] vägrat att överlämna mördarna till rättvisan. Vi ska fortsätta att slå mot dem tills dess att deras sataniska ledare går med på att yazidier kan konvertera till islam. Världen har bevittnat våra handlingar - har vi hämnat din död, Dua? Jag föreställer mig, Dua, att du viskar till mig att det inte riktigt ännu är dags att sätta stopp, eftersom de som mördade dig fortfarande går fria på jorden. Jag lovar dig, syster, att vi inte ska upphöra med våra aktioner förrän dina mördare överlämnas.Uppdatering:
Andra som tidigare påstått sig vara neutrala har också attackerat oss muslimer. Ett utmärkt exempel på detta är det degenererade korsfararlandet Sverige, där de har publicerat teckningar där profeten Muhamed avbildas som en hund. Vi bevittnar hur varje enskild skurk attackerar oss - allt från dem som dyrkar korset till dem som tillber kor. Vi bevittnar hur vårt blod tappas, och hur vår heder tas från oss. Vi huggs i ryggen varje gång vi försöker stå rakryggade och slåss för att återta våra förfäders arv. Vi säger nu till alla er, korsets och de jordiska tillgångarnas slavar, att vi är en nation välsignad av islam. Ni kommer att få lära er att huka i förödmjukelse. Ni kommer att lära er att officiellt be om ursäkt för ert brott mot vår profet Muhamed. Vi vet hur man bäst får er att retirera och be om ursäkt för era handlingar. Vi förbehåller oss rätten att straffa brottslingarna. Om ni inte ber om ursäkt kommer era industrijättar att anfallas. Företag såsom Ericsson, Skandia, Volvo, Ikea, Electrolux och andra kommer att anses som legitima mål. Ni har blivit varnade.
Från och med nu uppmanar vi till att döda tecknaren Lars [Vilks] som utförde dessa avskyvärda handlingar mot vår profet Muhamed. Vi utlyser en belöning på 100 000 dollar till den som dödar denne otrogne brottsling. Belöningen är 150 000 dollar för den som dödar honom genom att skilja hans huvud från hans kropp. Vi utlyser också en belöning på 50 000 dollar till den som dödar chefredaktören för tidningen. O, muslimer: eftersträva belöningarna, be om förlåtelse, och döda dessa två hedningar!"
Det sägs att djävulen har de bästa låtarna, och om islamisterna med sina nasheeds representerar gud, så kanske det stämmer. I vilket fall är det ett måste att lyssna på den hetaste anti-terror-låten hittills (som förvisso är ett par år gammal, men jag hade inte hört den ännu).
Ladybug (som är ett sidoprojekt till The Bug) har, tillsammans med Warrior Queen, gjort ragga-låten Dem A Bomb We (Souljazz records), och den går att avlyssna på Ladybugs MySpace-sida.
Det svänger. Jag har, tack vare min vän och tipsare Tage, mp3:an för den som känner att det finns dansgolv att fylla med ett politiskt vällovligt budskap, för en gångs skull. Bara att mejla.
Falu-Kuriren, och övriga tidningar i koncernen Dalarnas Tidningar, är till salu.
Familjen Bengtssons 75-åriga era som ägare av Dalarnas ledande medieföretag, Dalarnas Tidningar AB, ser ut att gå mot sitt slut. Den naturliga arvtagaren finns inte bland Lennart och Sten Bengtssons barn. Därför överväger bröderna att öppna för nya ägare alternativt åstadkomma en allians med andra tidningsutgivare.Hmm. Det här försvårar mina valmöjligheter på ålderns höst. Jag som tänkte att jag alltid skulle kunna ha som pensionsförsäkring att knacka på kontorsdörren hos Håkan Bengtsson och sälja in något alster, eller bli chefredaktör, eller nåt. Nu kom Leksand ännu längre bort.
- Vi går ut och sonderar om vi kan få till ett samarbete eller hitta nya ägare. Men i dagsläget vet vi inte vad som kommer att hända, säger Lennart Bengtsson.
Expressen avslöjar att svenske Oussama Kassir utlämnas från Tjeckien till USA där han står under allmänt åtal för att ha försökt upprätta ett träningsläger för al Qaida i Bly, Oregon.
- Klockan 07.00 lämnade flygplanet Prag och det är på väg till USA, säger en tjeckisk poliskälla till Expressen.se.Kassem Hamadés artikel i Expressen är faktaspäckad och innehåller snart sagt alla detaljer om ärendet.
Häromdagen skrev jag om de evolutionära grunderna för främlingsfientligt våld. Nu tipsar Magnus Westerstrand om en intressant föreläsning av Steven Pinker på samma tema. Och nej, det är nog snarare jag som läst honom än tvärtom...
Pinker charts a history of violence from Biblical times through the present, and says modern society has a little less to feel guilty about.
Jonathan Leman skriver klokt om antisemitism, islamofobi och yttrandefrihet på SVT Opinion.
Jamal Lamhamdi från Islamiska kulturcentret i Örebro menar att "allt som har att göra med antisemitism är ett brott och islamofobi måste också bli ett brott" (P1 morgon 7 september).
Påståendet kunde inte vara mer fel men programledaren Mari Forssblad säger att Jamal "säkert har rätt". Debattören Hooman Anvari håller med och tillägger att "det är ingen överdrift att påstå att det judar gick igenom på 30-talet påminner i mångt och mycket med det muslimer går igenom idag."
Jo, Hooman, det är visst en överdrift, en grotesk sådan.
Sveriges kanske mest rakryggade politiker i modern tid skriver om fundamentalismen inom islam:
I skriften Att Förstå Islam, som togs fram av den nuvarande ordföranden för Sveriges Muslimska Förbund, Mahmoud Aldebe, kan följande läsas: "Islam ger åsikts - och yttrandefrihet åt alla medborgare i den islamiska staten, på villkor att denna rättighet utnyttjas för utbredningen av dygd och sanning och inte för spridningen av ondska och omoral. Den islamiska idén om yttrandefrihet är betydligt överlägsen den som är rådande i västerlandet."
Så vitt jag kan bedöma delas denna syn bland muslimer med auktoritet i frågan. Yttrandefriheten i religionsfrågor accepteras enbart som ett sökande efter sanningen och under inga omständigheter omfattas respektlöshet, skymf eller förnekelse av Muhammed, Allah eller islam.
Skillnaden gentemot de moderna frihetsidealen har klargjorts av muslimska experter genom att säga att den islamiska friheten har en mening och ett mål, sanningen. Den västerländska eller moderna däremot finns bara för frihetens egen skull. Och exakt så är det. Eller, som vi skulle säga, friheten finns för den fria människans skull och den fria människan är ett mål i sig, som står över religiösa övertygelser och det heligas helighet. Frihetens gräns går där den kränker andras frihet, inte där den kränker andras känslor eller trosföreställningar.
Denna konflikt är inte alls olik den mellan den förmoderna kristendomen och sekulariseringsrörelsen.
Walid Phares på Counterterrorism Blog tycker att det är ironiskt att al Qaida hotar just Sverige.
Swedish foreign policy already is the best Islamists could lobby for in the West.
Av någon outgrundlig anledning hamnade jag i en paneldebatt på fredagen. Tillsammans med Helene Lööw, Anders Carlberg och Mohsen Hakim skulle jag föreslå hur kommuner skulle kunna arbeta lokalt för att förebygga det främlingsfientliga våldet. Jag är ruskigt förkyld, och hostade mig igenom samtalet, och det jag kraxade fram kan knappast ha låtit genomtänkt, om det alls hördes. Så nu på morgonen har jag skrivit ner det jag ville ha sagt.
Det är en ganska nedslående frågeställning.
För några år sedan presenterade Integrationsverket en undersökning om medborgarnas inställning till invandring. 46 procent svarade att de vill stoppa all invandring på stubben. Man häpnade. Hur har vi kunnat hamna där?
Det är en djupt deprimerande tanke, men jag vill påstå att den siffran - att halva befolkningen inte gillar främlingar - inte är en anomali. Jag tror den representerar naturtillståndet.
Så här är det. Människan uppstod för cirka 200 000 år sedan. Ungefär. De äldsta fossilerna som visar på mänsklig existens är i vilket fall 130 000 år gamla, så vi kan lugnt räkna på att de religiösa antagandena om att vi är yngre än så är felaktiga. För cirka 10 000 år sedan började människan övergå från att vara jägare och samlare till en mer agrar tillvaro. För ungefär 6 000 år sedan uppstod de första statsbildningarna. För 2-3 000 år sedan uppkom grunderna till den civilisation vi har idag - de stora världsreligionerna grundlades och några av de stormakter vi ser än idag formades. För några hundra år sedan tillkom nationalstaten. På senare år har vi fått demokrati, upplysning och frihandel.
Under hela mänsklighetens historia har det rått krig. De senaste 6 000 åren, alltså efter att rudimentära statsbildningar uppstått, har krigen sett ut ungefär som de gör idag. Två armeer drabbar samman, den ena har ihjäl den andra. Men det gäller förstås bara de delar av jordklotet som levt under statsbildningar. De andra har levt kvar i urtillståndet.
I den absoluta merparten av historien har människan varit jägare och samlare. I ungefär 195 000 av 200 000 år, närmare bestämt. Och ni kan glömma det där ni fick höra i skolan om "den ädle vilden". Som jägare och samlare levde människan i sin flock, eller stam, i grupper om ungefär 50 till några hundra. För att försörja sig krävde de ett antal kvadratmils territorium. Varje inbrytning på detta territorium från grannflocken eller grannstammen innebar ett direkt hot mot överlevnaden. Varje chans som togs att ha ihjäl en människa från grannflocken innebar en direkt bonus för den egna. Varje grannkvinna som kidnappades och våldtogs var en vinst för den egna stammen.
Som jägare och samlare levde människan i ett tillstånd av konstant krig. Lågintensivt, men konstant, krig. Räder, bakhåll, överfall och våldtäkter var grunderna för de mellanfolkliga relationerna.
Vi tycker att vårt senaste sekel var blodigt. Och visst var det så. Aldrig har så många miljoner människor slaktats som under första och andra världskriget. Men om man börjar mäta i procent av de deltagande folkstammarna så framstår inte siffrorna som så galna (utom för judarna förstås, som nästan utplånades). Få av de deltagande länderna förlorade mer än fem procent av sin befolkning.
Det normala - urtillståndet för människan som jägare och samlare - är mycket värre. Vid varje givet tillfälle i historien, i varje givet folkslag, har omkring 20 eller 25 procent av befolkningen fallit offer för våld. Så ser det ut. Drygt en femtedel, eller en kanske rentav en fjärdedel av befolkningen har alltid dött i det ständiga kriget mot grannstammen. (Boktips: Constant Battles, Steven A LeBlanc).
I nästan två hundra tusen år. Och mer ändå. Fem miljoner år bakåt i tiden skiljer vi oss i det evolutionära trädet ifrån dem som skulle bli våra bröder chimpanserna. Vi kan alltså sluta oss till att dessa fem miljoner år har inneburit en tillvaro som varit en blandning av mänskliga villkor och chimpansens. Chimpanser är heller inga "ädla vildar". Räder, bakhåll, överfall och våldtäkter är normen i chimpansflockarna. Precis som för människan.
Det säger sig självt att det evolutionära trycket har varit ganska hårt på att utveckla människan till en varelse som misstror människor från konkurrerande flockar - något som ger perspektiv på "främlingsfientligt våld". Det är först de senaste hundratalen år som vi ens börjar se på främlingsfientligt våld som något annat än en samhällelig tillgång.
Så hur ska man göra för att bryta denna fruktansvärda historia?
Jag tror att främlingsfientligheten lever kvar hos dem som har anledning att uppleva "främlingar" som en belastning för den "egna flocken". På de platser där invandring är en uppenbar belastning på välfärdssystemen eller tryggheten är främlingsfientligheten stark. På de platser där människor berövats den egna möjligheten till försörjning - som där industrier lagts ner - är främlingsfientligheten stark.
Vill man minska främlingsfientligheten måste man alltså skapa ett samhälle dit migrationen blir en uppenbar tillgång. Ett samhälle som möjliggör för nyinflyttade att försörja sig själva, och som försvårar för de lycksökare som ägnar sig åt brottslighet. Decennier av socialism har tyvärr fört oss ganska långt ifrån en sådan utveckling. Idag är invandrare överrepresenterade i brottslighet och utnyttjande av välfärdssystemen, och underrepresenterade vad gäller egenförsörjning.
På lokal nivå kan man alltså se till att man skapar ett gott företagsklimat, satsa hårt på språkkunskaper hos de nyinflyttade, skapa en stadskärna eller stadsdel som kan inrymma småhandel och familjeföretag av den typ som invandrare ofta kan starta upp med egna eller små resurser. Man kan skapa trygghet med belysning på gator och torg, social kontroll över ungdomsgäng genom vuxenpatruller eller fritidsgårdar, och försöka få polismakten att förstå att deras närvaro förebygger brott.
Det kan man göra åt främlingsfientlighteten. Men våldet då?
Jag tror att det främlingsfientliga våldet består av två delar. En del av våldet utförs organiserat av nazistgrupper. Nazisterna ska förföljas och fängslas för de brott som begås. Redan här misslyckas samhället. Hur många gånger har man inte läst om överfall på politiska motståndare som inte resulterat i dom eller straff? Vidare ska man behandla det politiskt motiverade våldet för vad det är. Det är inte vanligt våld. Det är politiska handlingar. De som utför politiska handlingar ska granskas av medierna. Nazisterna (och de andra våldsverkarna) ska namnges som vore de lokalpolitiker. Anonymiteten ska inte kunna tillåtas bli ett hjälpmedel för våldsverkare.
På lokal nivå kan man förebygga att ungdomar blir nazister, på samma sätt man förebygger andra skadliga utvecklingsriktningar. Se till att det finns möjligheter till fritidssysselsättning, stimulera kreativa subkulturer, motverka de destruktiva. Se till att skolan fungerar, att mobbning bestraffas, att inte gängkulturer etableras. Bjud in överlevande. Åk på skolresa till ett koncentrationsläger.
Det andra våldet är svårare. Det andra främlingsfientliga våldet, som inte utförs organiserat av nazister, är mer som kvinnomisshandel, tror jag. Det är groteskt, men otroligt svårt att göra något åt. Precis som att män spöar kvinnor när de upplever att de förlorar kontroll över parrelationen (alltså grunden för reproduktionen), så spöar män främlingar när de upplevs som hot på det ena eller andra sättet. På dansbanan, eller i ungdomsgängens evigt upprepade strider om territoriell kontroll över kvarteren.
Här kan man lokalt förebygga uppkomsten av gäng som baseras på etnisk tillhörighet. Se till att man inte bygger stadsdelar som kan förvandlas till enklaver eller ghetton. Se till att skolklasser inte ger möjlighet till uppdelning efter etniska linjer. I övrigt fungerar nog normala trygghetsskapande åtgärder. Belysning på gator och torg, ordning och reda i kvarteren, och en känsla av att man gemensamt ansvarar för trivseln i sin stadsdel - ett positivt uttryck för social kontroll. Sedan får man böna och be om ett fungerande rättsväsende, som kan fängsla och straffa våldsverkare, men det avgörs ju inte lokalt.
Det är svåra frågor. Men en del tror jag mig begripa. Det är naivt att inbilla sig att man kan förändra människans natur. Och det är naivt att tro att alla människor är goda innerst inne och gör gott om man bara låter dem vara. Men däremot kan man skapa ett samhälle där människorna inte i onödan ges ursäkter att leva ut sina primitiva instinkter. Ett samhälle där grannen inte ses som en belastning, där det är enklare att göra rätt för sig än att fuska, där missdåd bestraffas och välgärningar belönas. Efter decennier av socialism är det långt dit. Men det borde vara möjligt.
Hamas tv-kanal Al Aqsa tv har tillverkat en poppig musikvideo, och dedikerat den till arabiska och palestinska grupper i Sverige.
Texten är ungefär lika smaklig som bilderna.
En önskedröm vore förstås att en gigant som Victor Davis Hanson skulle citera mig i någon text. Men det lär aldrig hända i verkligheten, så jag nöjer mig med att påpeka att det i alla fall inte är omöjligt i drömmen.
Victor Davis Hanson i dag:
In 2004, bin Laden objected to our logical conclusion that he instead hated the West simply for its freedom. He posed this rhetorical question: "Contrary to what Bush says and claims -- that we hate freedom -- let him tell us then, 'Why did we not attack Sweden?'"Jag i lördags:
I think we can now answer that by pointing out that al-Qaida has just put out a $100,000 murder bounty on a Swedish cartoonist who was a little too free in his caricatures of Islam. Note that Sweden has no troops in Iraq or Afghanistan, lets in plenty of Middle Eastern Muslims and wants no part of George Bush's "war on terror."
Från och med idag är Sverige, svenska företag och svenskar en högst legitim och sannolik måltavla för den internationella terrorismen. Abu Omar al-Baghdadi, ledaren för Islamiska staten i Irak, en paraplyorganisation för al Qaida i Irak, har utfäst en belöning för den som mördar antingen konstnären Lars Vilks eller chefredaktören Ulf Johansson på Nerikes Allehanda...
...Återigen visas hur naivt det är att tro att man skonas från islamistisk terrorism bara man har en undergiven utrikespolitik. Det spelar ingen roll om man har trupp i Irak, och det hjälper inte om man ber om ursäkt för sin pressfrihet - islamistiska fundamentalister kommer alltid att hitta något de anser berättigar våld eftersom de är emot hela vårt demokratiska samhälle...
...När Usama bin Ladin för några år sedan sade att Sverige inte var en måltavla för att vi inte deltog i krigen ljög han...
Stig-Björn Ljunggren om rondellhunden, yttrandefriheten och vänstern:
Svensk vänster är rutten. Den är moralistisk, tungsint och har på gamla dagar blivit småreligiös.
Pedagogen Anders Borg förklarar i direktsändning sin frihetliga politik:
...fjärde decimalen på Gini-koefficienten...
Den kallas islamofobi, den känslan jag fick.
Två timmar in i seminariet stormar sex eller åtta män nerför trapporna. De hade inte varit med och lyssnat på föredragen, utan suttit en våning upp i kafeterian, för sig själva. Nu, när det snart var dags för publikens frågor, ställer sig männen med korslagda armar i gångarna mellan stolsraderna. De har yviga skägg. Huvudbonader. Den man som ser ut att vara deras ledare har kaftan. De tränger sig framåt. Markerar närvaro.
Kontrasten kunde inte vara tydligare. Framme vid podiet står tre kvinnor som flytt islamistisk fascism i Iran, och nu som många andra gånger ägnat sin fritid åt det ideella arbetet med att upplysa om det institutionaliserade religiösa kvinnoförtrycket, genom den organisation de bildat för ex-muslimer. I gångarna män. Bestämda män. Män som utsett sig själva till representanter för mer än en miljard människor. Män av den rätta läran. Män med uppgift att visa att avfällingar aldrig kommer att respekteras. Män på besök i det lilla andningshål i historien vi kallar för moderniteten, upplysningen.
Vid podiet står också konstnären Lars Vilks, sedan månader mordhotad av bokstavstroende, och Dilsa Demirbag, sedan år förföljd av rättrogna.
Jag är rädd, och mitt hjärta bultar. Jag skäms för det. Rädd för vad då? Fromma människor?
Deras ledare får mikrofonen. Han presenterar sig som Husam. Efter några meningar på bruten svenska om hur sårade rättrogna muslimer är vänder han sig direkt till Lars Vilks. Men för själva hotet använder han arabiska, vilket tolkas omgående av en panelist. "Jag hoppas att ditt öde blir en lärdom för andra", säger han menande. Exakt hur Lars Vilks öde kommer att gestalta sig lämnade han till fantasin.
Husam förklarar sedan hur "en sann muslim" är. "Han älskar Muhammed mer än sin fru, mer än sina barn, och mer än livet självt".
Det där med livet självt känns extra verkligt. Utanför Berwaldhallen stod flera polisbilar. I entrén användes metalldetektor. Bara anmälda släpptes in. Inga ytterkläder tilläts därinne. Två Säpo-män, den ene välbyggd, med manchesterkavaj som putade ut under armen och snäcka i örat, den andre krum och med ett trött utseende som bara snutar kan få, vaktade inne. Att det fanns en hotbild mot arrangören Humanisterna, och paneldeltagarna, var tydligt. Jag gissar att pådraget var lite större än brukligt vid teologiseminarier.
Till de iranska kvinnorna och de andra i föreningen för ex-muslimer sade Husam: "Det finns en domedag". Vi åhörare fick veta att "de som inte följer profeten nu kommer att gå med jävlarna".
Jag blev faktiskt rädd. På riktigt. Och skämdes, som sagt. Jag kom att tänka på en frågeställning i SVT. Det var efter att al Qaida utlyst en belöning på 100 000 dollar för den som mördar Lars Vilks - 50 000 extra om han slaktas som ett lamm. Den självklara frågeställningen i SVT då var om detta kunde öka islamofobin i Sverige. Problemet var alltså inte att fundamentalistiska fascistiska islamister hade hotat Lars Vilks, den fria konsten och det fria ordet. Problemet var den oro som människor känner inför detta hot. En högst berättigad oro för fascismens återkomst som slentrianmässigt buntas ihop med rasistiska vanföreställningar.
Det är galet på så många plan. Problemet, om jag får uttrycka mig drastiskt, är inte i det här fallet islamofobin, utan att islamofoberna alltför ofta har rätt.
När jag satt där i publiken kände jag en jävligt berättigad rädsla för islamistisk fundamentalism. En grupp bokstavstroende män som utan att bemöda sig om att delta i dialogen stormar ner i seminariet för att hota en konstnär till livet och bespotta några befriade kvinnor, för att sedan marschera ut igen utan att ens lyssna på de efterföljande svaren. Om det inte är islamofascism finns det inget ord som passar. Ni kan kalla mig islamofob. Men jag känner en fullt rationell skräck - tyvärr. Män som Husam Medini (om han nu stavar så) är lika skräckinjagande som medeltiden.
I övrigt var seminariet uppfriskande.
Först talade Afsaneh Vahdat, en persisk kvinna som är ordförande i Ex-muslimer i Sverige. Hon betonade hur lam den svenska offentligheten står inför den organiserade islamismen. Ett av hennes exempel var "en moské i Jakobsberg som drivs av iranska regeringen och som rekryterar självmordsbombare", vilket enligt Vahdat orsakat för få ifrågasättanden.
Sedan kom Dilsa Demirbag-Sten, som föredrog hur hon anser att islam står i vägen för kvinnor. Resonemanget sammanfattas bra i Humanisternas broschyr, där Dilsa säger att hon är Humanist därför att "Religion har alltid varit ett hinder i kampen för kvinnors och homosexuellas rättigheter". Hon avslutade sitt anförande genom att läsa upp filosofiprofessor Per Bauhns debattartikel i SvD i sin helhet. "Om fundamentalister känner sig marginaliserade, så är det helt i sin ordning. I ett fritt samhälle bör de vara marginaliserade."
Efter talade Mahin Alipour. Hennes personliga berättelse gav kött åt teokratins galenskap. Hon blev, sade hon, politisk aktiv efter att ha nekats skilsmässa av sin religiösa ledare. Hon är skild sedan 1992, men om hon landar i Iran så är hon någons maka. Hon har nu två barn och ny man, men om hon åker till Iran blir hon stenad till döds, eftersom hon alltså enligt Sharialagen har två män. Med förskräckelse såg hon hur Sharialagen lever också i Sverige: "Det finns folk som har fyra fruar. En som registreras och de andra enligt Sharia. Och jag kan lova att det i Sverige finns elvaåringar som gifts bort."
Arne Ruth var kvällens mest vältalige. I sitt anförande betonade han individualismen som synsätt, och klandrade såväl religiösa ledare som utger sig för att representera andra, som oss som utan reflektion sprider myten om en islamisk homogenitet vidare. "Det sägs att vi har 300 000, ibland 400 000, muslimer i Sverige. Men ingen har frågat dem om de är troende."
Vidare talade Ruth om yttrandefrihetens grundprinciper, och de svårigheter som uppstår när den krockar med religiositet. Ruth hade ett kul exempel. En österrikisk skämttecknare, Gerhard Haderer, fick en enorm framgång med sin bok Das Leben des Jesus. Den översattes till flera språk, bland annat till grekiska. Men när boken publicerades i Grekland blev österrikaren åtalad för brott mot hädelseparagrafen. Och eftersom Österrike i kraft av EU-medlemskapet har utlämningsavtal med Grekland hotades alltså tecknaren av utvisning till flerårigt fängelsestraff. Lyckligtvis vann satirikern i Högsta Domstolen, men anekdoten ger ändå anledning att fundera över de rättigheter vi tar för självklara.
Tyskan Mina Ahadi, som grundat Ex-muslimerna, berättade varför. När hon flytt från diktaturen i Iran hamnade hon i ett Europa som omedelbart stämplade henne som muslim. "Men jag har varit ateist i trettio år", sade hon.
Konstnären Lars Vilks var tänkt som kvällens höjdpunkt. Och han var verkligen både rolig och
tankeväckande i sina ord. Först visade han - om jag förstod rätt för första gången offentligt - konstverket Muhammed som rondellhund. En anspråkslös teckning, högst ett A4 inklusive ram, som ser väldigt mycket ut som den skiss som tryckts i bland annat Nerikes Allehanda. Sen talade han om de olika krumbukter som förekommit i diskussionen om den (att den är en tom provokation, att den är dålig, att den inte provocerar alls och så vidare). Men eftersom Vilks betraktar inte bara själva teckningen som konstverket, utan också allt som sker omkring den, vidgades frågeställningarna snabbt. "Al Qaida är en färgklick i en komposition. Irans president gör sig också bra som konst. Pakistanska flaggbrännare och iranska presidenter gör sig faktiskt bäst som konstverk. Hade de bara stannat där hade världen varit bättre."
Även Vilks behandlade frågan om hädelseparagrafer i lagstiftningen. Vilks hade nämligen nyss intervjuats i norsk radio, eftersom rondellhundsbråket även nått dit, och eftersom det i Norge reses krav på att åtala mot Vilks rondellhund enligt den sedan länge vilande hädelselagstiftningen. På frågan om vad han tyckte om det hade Vilks svarat: "Ska ni börja bränna häxor också?"
Ordföranden för Humanisterna Stockholm, Ingwar Åhman-Eklund, avslutade anförandedelen med en genial ordvits som andades förhoppning om att utvecklingen faktiskt ska fortsätta att gå framåt. "Låt Lars Vilks rondellhund bli en vändpunkt!"
Det var meningen, tror jag, att alltihop skulle sluta i den positiva tonen. Men det var då islamistern stormade in, och vi fick erfara att seminariet inte bara var en tankelek för Stockholms intellektuella. Vi fick se en fatwa utdelas. Med rak rygg, klar röst, stenhård tro och iskallt hjärta.
Visst, kalla mig islamofob. Men det finns anledning att vara rädd för fundamentalisterna. I synnerhet om du är kvinna, fritänkare eller konstnär. När jag kom hem rapporterade tidningarna om att attacker mot svenska företag diskuteras på islamistiska debattfora.
"Jag hoppas att ditt öde blir en lärdom för andra". Precis så sade han.
Sedan slutet på december sitter en svensk medborgare fängslad i Marocko, misstänkt för delaktighet i en grupp som ska ha rekryterat terrorister till kriget i Irak. Då Marockos rättsväsende inte är att lita på kan man knappt ana vilket lidande den mannen genomgått, och man kan heller inte veta något om hans eventuella skuld. Av vad som rapporterats i svenska medier går det dock att sluta sig till att den misstänkte har haft visst samröre med Mohamed Moumou, svenskmarockanen som är terrorstämplad av USA.
I fredags skulle domstolen i Rabat ha behandlat mannens ärende, men rättegången sköts upp till den 22 september.
Maghreb Arabe Presse:
Earlier in the day, the same court postponed to September 22, the trial of twenty-seven suspects, including a Moroccan-born Swedish citizen, believed to be members of a "terrorist cell having international links with recruiting volunteers" for Iraq.Uppdatering:
The suspects are tried for conspiracy, fund raising and management to perpetrate terrorist acts. They pleaded not guilty, especially on charges of recruiting volunteers to fight in Iraq.
Preliminary investigations had revealed that the alleged terrorists have "ideological links and provide financial and logistical support to international terrorist organizations, including Al-Qaeda, the Algerian Salafist Group for Preaching and Combat (GSPC) - which changed name to "Al-Qaeda Organization in the Islamic Maghreb"-, the Moroccan Islamic Combatant Group (GICM), and other individuals linked to international terrorism."
Riksdagsledamoten Henrik von Sydows hemsida har hackats (med en redirect till teskilati-bordo.com/isvec/) av islamister, arga , förstås, på grund av att vi har yttrandefrihet - som Sanna Rayman noterat. Hackarna kallar sig för Cyber-Warrior TIM, och påstår sig vara den största hackersgruppen i Turkiet. De går att hitta på cyber-warrior.org.
Hotet från al Qaida in Iraq och Islamic state of Iraq gentemot konstnären Lars Vilks, chefredaktören Ulf Johansson och svenska företag rapporteras flitigt i alla medier. Vad som kan kännas märkligt är att ingen redaktion tycks ha översatt inspelningen in extenso, utan att alla verkar förlita sig på de korta stycken som publicerats av SITE institute. Inte heller ser jag om någon publicerat själva inspelningen.
Här ges dock en chans att höra med egna öron hotet från al Qaida. Klicka på SplashCast-fönstret nedan (ljudfilen ligger först i kanalen, efter följer lite filmer och tv-program om islamism och annat).
Ungefär 20 minuter in handlar det om Sverige.Al-Furqan Foundation for Media Productions
Audio Speech from the Emir of the Believers, Shaykh Abu 'Omar Al-Qurayshi, Al-Hussaini, Al-Baghdadi (may Allah preserve him), titled:
“They Were Plotting and Allah, Too, Was Plotting”
Från och med idag är Sverige, svenska företag och svenskar en högst legitim och sannolik måltavla för den internationella terrorismen. Abu Omar al-Baghdadi, ledaren för Islamiska staten i Irak, en paraplyorganisation för al Qaida i Irak, har utfäst en belöning för den som mördar antingen konstnären Lars Vilks eller chefredaktören Ulf Johansson på Nerikes Allehanda.
DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, NA, och många andra rapporterar. SITE institute har detaljer (och hela översättningen för prenumeranter):
Abu Omar al-Baghdadi, the Emir of the Believers in the Islamic State of Iraq, on the occasion of Ramadan, speaks in a 31:50 minute speech titled, “They Were Plotting and Allah, Too, Was Plotting”. The speech was issued to jihadist forums today, Friday, September 14, 2007. Baghdadi speaks to Muslims, both with words of comfort and incitement, instructing that the “door of repentance” is open during Ramadan for those Muslims who have aligned with the enemy, while at the same time, urging reprisals against Sweden for the most recent insult to the Prophet Muhammad. Here he offers cash rewards for the murder of Lars Vilks, the artist of the caricature, and the editor of the paper, Nerikes Allehanda. He adds, speaking of Swedish corporations: “We retain the right to punish those who committed this crime. And we know how we can force you to retreat and apologize. If you don’t, just wait for hits on your economy, such as your huge companies as “Ericsson, Scania, Volvo, Ikea, and Electrolux”, and this is a warning and threat.”Återigen visas hur naivt det är att tro att man skonas från islamistisk terrorism bara man har en undergiven utrikespolitik. Det spelar ingen roll om man har trupp i Irak, och det hjälper inte om man ber om ursäkt för sin pressfrihet - islamistiska fundamentalister kommer alltid att hitta något de anser berättigar våld eftersom de är emot hela vårt demokratiska samhälle. Oavsett vad Jan Guillou säger:
Motsvarande hot finns inte mot Sverige. Bakom alla dessa terrorattacker finns politiska motiv som inte berör Sverige. Vi deltar ju inte som de angripna länderna i det Krig mot Terrorismen som George W Bush förklarade efter 11 september 2001.Men Guillou och hans vänner har fel. När Usama bin Ladin för några år sedan sade att Sverige inte var en måltavla för att vi inte deltog i krigen ljög han:
Vår utrikespolitik är alltså ena ledet i försvaret mot terrorism.
People of America this talk of mine is for you and concerns the ideal way to prevent another Manhattan, and deals with the war and its causes and results.Hur kunde bin Ladins lögn gå hem? Jo, därför att hela västvärldens vänsterkultur är uppbyggd omkring ett antagande om den egna skulden: att vår rikedom är orsaken till andras fattigdom, att terroriströrelser är restprodukter av vår kolonialism. Detta förstår bin Ladin, och detta utnyttjar han ännu, vilket visades i hans senaste marxist-influerade tal, skräddarsytt för västvärldens vänsterrörelser.
Before I begin, I say to you that security is an indispensable pillar of human life and that free men do not forfeit their security, contrary to Bush's claim that we hate freedom.
If so, then let him explain to us why we don't strike for example - Sweden?
Abu Usama el Swede, den förvirrade göteborgaren, har nu nått klimax i sitt liv, och blivit omskriven i Washington Post i det sämsta av sällskap.
Converts To Islam Move Up In CellsI somras hade Svenska Dagbladet en ledare som blev grundligt utskälld (vill minnas att Jan Guillou också blev arg - "Stoppa terrorn mot världens muslimer" skrev han 8/7) för att den menade att religionen var en faktor i sig, när det gällde hotet från terrorismen.
Arrests in Europe Illuminate Shift
Religious converts are playing an increasingly influential role in Islamic militant networks, having transformed themselves in recent years from curiosities to key players in terrorist cells in Europe, according to counterterrorism officials and analysts.
Myt 3: Islam har inget med terrorismen att göra.I mina ögon stärks SvD-tesen ytterligare när man tänker på konvertiterna i WaPo-artikeln. Islam har ett problem. Religionen behöver en reformation. Förvisso pågår det redan en, men tyvärr i helt fel riktning.
Innan de misstänkta anställdes i den brittiska sjukvården hade de bara en sak gemensamt. En av de misstänkta uppges vara från Jordanien, en annan från Indien, en tredje från Libanon, en fjärde ska vara född i Saudiarabien. De bor inte på samma plats. Några misstänkta bor utanför Glasgow, en annan bor i Liverpool, en tredje bor söder om Brisbane i Australien.
Däremot uppges alla gripna, i den mån det rapporterats, vara starkt troende muslimer. Den gripna kvinnan gick klädd i burqa.
Samtidigt som MI5 berättade om de 1200 övervakade jihadisterna pekade de också på ett annat allvarligt problem som framkommit i opinionsmätningar. Av landets mellan 1,5 och 2 miljoner muslimer var 400000 i någon grad sympatiskt inställda till våldsamt jihad i världens olika hörn.
Detta betyder inte att alla muslimer är terrorister eller sympatisörer. Men det betyder att det finns ett enormt problem någonstans inne i islam. Någonstans där finns en tolerans för en religionstolkning som kan övertyga läkare att helt överge Hippokrates ed och vilja bli mördare.
Myterna står i vägen för ett viktigt arbete. Nu skrotar vi dem.
Min ledare i SvD idag handlar om hur det ska gå för den amerikanska idealismen efter Bush.
Säga vad man vill om Bush, men han har betytt mycket för idéutvecklingen i den samtida politiken. Den vänster som i decennier fördömt amerikansk utrikespolitik som cynisk, hyllar idag Henry Kissinger och förespråkar stabilitet i diktaturer. Samma vänster som alltid dömt ut alla religösa auktoriteter talar idag varmt om dialog med mullorna i Iran och fundamentalisterna i Hamas och Hizbollah. Den höger som så ofta varit isolationistisk ivrar nu för revolutioner i främmande land.Det är i princip en fortsättning, eller variant på, gårdagens text.
Eller ivrade, kanske är rätt tempus. Utrymmet för idealism har krympt. Beskedet från president Bush att han följer general David Petraeus råd att till sommaren återgå till den nivå på insatsen som gällde innan the surge är förvisso ingen reträtt – snarast ett sista försök med den Bushdoktrin som upphovsmannen själv skött så valhänt att katastroferna stått på rad i Irak. Men spelet som föregått detta beslut antyder att efterträdaren, vem det nu blir, knappast kommer att axla något större ansvar. Irak lämnas inte i sticket, men kommer inte att blomstra. Mellanösterns folk får vänta på friheten. Politikerna talar om The American interest. Det är ingen tid för idealism.
Övergången från bloggare till etablissemang är fullbordad. Tidningen Fokus listar mig som en av "Sveriges 100 mäktigaste mediemänniskor i urval". Bäva månde jorden om det finns så mycket som ett uns sanning i det utpekandet.
Nu väntar jag bara på mutorna. Ett par hundra tusen i en konsumkasse skulle inte sitta fel.
Inatt bevakade jag George W Bushs besked om insatserna i Irak, och skrev en ganska lång bit på Svd.se om detta.
På de nio månader som gått sedan George Bush fattade beslut om truppförstärkningar i Irak har presidenten fundamentalt förändrat den politiska spelplanen i USA. Truppförstärkningarna - the surge - tillkom när president Bush och hans republikanska parti just förlorat makten över kongressen, och kritiken mot presidenten och kriget i Irak var som starkast. Kritikerna, som med tiden alltmer använt Irakkriget som bricka i det inrikespolitiska spelet, krävde ett slut på kriget, eller åtminstone en konkret tidsplan för att göra slut på det. En tillfällig truppförstärkning, efter general Petraeus önskemål, blev svaret från Bush. Inrikespolitiskt såg det mest ut som en chans för presidenten att hämta andan.
Men genom att ge general Petraeus de resurser han bett om, och genom att nu följa de rekommendationer Petraeus kommit med efter att ha sammanfattat och analyserat läget i Irak, har Bush lyft ansvar från sina egna axlar och placerat på militärens. Som en följd av detta uppfattas det demokratiska partiets retorik mot presidenten som direkt kritik mot militären. När demokratpolitikerna säger att Bush är inkompetent idiotförklarar de den amerikanska militären. När demokratpolitikerna säger att de vill dra sig ur Irak inkompetensförklarar de militärledningen. Och så vidare.
En biståndsdebatt är under uppseglande. Så skilda organisationer som SIDA och Timbro arrangerar kritiska seminarier om biståndets effekter, och regeringen arbetar på en ny smalare inriktning.
Undrar dock om någon kommer att bedöma följande graf som trovärdig. CAMERA, Committee for Accuracy in Middle East Reporting in America, ställer biståndsnivå mot palestinsk mordfrekvens året efter.
These statistics do not mean that foreign aid causes violence; but they do raise questions about the effectiveness of using foreign donations to promote moderation and combat terrorism. The graphs reveal that the increased budgetary aid to the Palestinian government after the start of the second Intifada in September 2000 was accompanied by a corresponding increase in the number of Palestinian homicides in 2001 and 2002. After mid-2002, Israeli countermeasures against suicide bombers began to reduce the number of Israeli dead. By August 2003, the first portion of the security barrier was in place, leading to a rapid decline in homicides in 2003. The appointment of Salam Fayyad, a moderate technocrat, to the finance ministry in late 2002 also resulted in reduced aid as Israeli tax revenue was restored to the Palestinian government. While Israeli countermeasures reduced the number of Israeli victims, Palestinian factional violence took an ever increasing toll. When including Palestinian victims of Palestinian violence as well as Israeli victims, the correlation between aid and homicides continues beyond 2003.
Hur förklarar vi vad det är som hänt?
Brittiska BBC har en särskild satsning för barn, får jag veta via The Belmont Club. I den är USA skyldiga till allt. Ja, man vet inte om al Qaida verkligen har gjort något, men hur som helst är det USAs fel.
Why did they do it?I min ledare i SvD idag försöker jag förklara varför Usama bin Ladin låter som en marxist i det ena av sina senaste framträdanden. Kort sagt, kan jag säga här, är det för att ge argument åt sådana som journalisterna på BBC.
The way America has got involved in conflicts in regions like the Middle East has made some people very angry, including a group called al-Qaeda - who are widely thought to have been behind the attacks.
Vem har sagt att ”det kapitalistiska systemet försöker göra hela världen till ett storföretagens hertigdöme, under parollen att ‘globalisering‘ skyddar demokratin”?
Jan Myrdal? Åsa Linderborg? Ali Esbati? Nej.
Lagom till årsdagen av den 11/9 kom två tal av Usama bin Ladin, tyvärr mest omskrivna på grund av att al Qaida-ledaren färgat skägget. Det ena är helt traditionellt och hyllar på reli-giös grund en av de nitton flygplanskaparna. Det andra talet innehåller citatet ovan.
Bin Ladin refererar också till vänsterikonen Noam Chomskys ”nyktra omdömen”. Han pekar ut Bush, Blair, Sarkozy och Brown som hycklare i frågor om mänskliga rättigheter. Han försöker visa likheter med Vietnamtiden. Och han förklarar att det är kapitalismens fel att vi ”dignar under bördor av räntor, avbetalningar, galna skatter, klimathot, samt fattigdom och hunger i Afrika.”
Till och med en expert på al-Jazeera frågade sig efter att ha hört talet: Har Usama bin Ladin blivit marxist?
Det här, från LA Times, har man ju känt på sig.
Study finds left-wing brainUppdatering:
In a simple experiment reported today in the journal Nature Neuroscience, scientists at New York University and UCLA show that political orientation is related to differences in how the brain processes information.
Previous psychological studies have found that conservatives tend to be more structured and persistent in their judgments whereas liberals are more open to new experiences. The latest study found those traits are not confined to political situations but also influence everyday decisions.
The results show "there are two cognitive styles -- a liberal style and a conservative style," said UCLA neurologist Dr. Marco Iacoboni, who was not connected to the latest research.
Participants were college students whose politics ranged from "very liberal" to "very conservative." They were instructed to tap a keyboard when an M appeared on a computer monitor and to refrain from tapping when they saw a W.
M appeared four times more frequently than W, conditioning participants to press a key in knee-jerk fashion whenever they saw a letter.
Each participant was wired to an electroencephalograph that recorded activity in the anterior cingulate cortex, the part of the brain that detects conflicts between a habitual tendency (pressing a key) and a more appropriate response (not pressing the key). Liberals had more brain activity and made fewer mistakes than conservatives when they saw a W, researchers said. Liberals and conservatives were equally accurate in recognizing M.
Researchers got the same results when they repeated the experiment in reverse, asking another set of participants to tap when a W appeared.
Frank J. Sulloway, a researcher at UC Berkeley's Institute of Personality and Social Research who was not connected to the study, said the results "provided an elegant demonstration that individual differences on a conservative-liberal dimension are strongly related to brain activity."
Analyzing the data, Sulloway said liberals were 4.9 times as likely as conservatives to show activity in the brain circuits that deal with conflicts, and 2.2 times as likely to score in the top half of the distribution for accuracy.
Missa inte att Fredrik Malm lyckats få fram ett foto av den fruktade kränkande swimmingpoolen. Bilden finns här.
Swimmingpoolen är oerhört kränkande. Det är mycket allvarligt. Den territoriella integriteten är hotad. Här berättar Malm historien.
Bassängen ligger i Kayapinar i Diyarbekir och anses av de turkiska myndigheterna ha en form som är alltför lik nationen Kurdistan. Hur myndigheterna kommit till den slutsatsen är svårt att förstå eftersom Turkiet förnekar att just den nationen existerar.
Just nu pågår rättegång mot en inblandad entreprenör och en ingenjör. Domstolen har begärt in en karta över Kurdistan från den lokala polismyndigheten för att jämföra med simbassängens form. Borgmästaren är också indragen i processen.
I Storbritannien har The Times avslöjanden om den muslimske hatpredikanten och antisemiten Riyadh Ul Haq väckt stor uppståndelse. Att han år 2005 föreläste i Stockholmsmoskén på Södermalm, den svenska moské som mest anses representera islams mittfåra, på inbjudan av Sveriges Unga Muslimer, den cirka 10 000 medlemmar starka ungdomsorganisation som säger sig förespråka "balanserad och tolerant islam", är snarast bortglömt.
The Times beskriver Riyadh ul Haq som en predikant som:
"stödjer väpnad jihad och predikar förakt för judar, kristna och hinduer"I inbjudan (pdf) till Forumet för unga muslimer i Stockholm, som hölls 19-20/11 2005, presenteras Abu Yusuf riyadul haqq med det omdömet att han
(min övers)
"är bland de mest kända föreläsarna i England och Kanada, och det är väldigt positivt att han kunde tänka sig att ställa upp under denna helg trots hans späckade schema. Han behärskar flytande och förståelig engelska och har en tendens och fånga uppmärksamhet bland de unga. Det vore synd och gå miste om denna chans och få kunskap av denna shaykh."The Times presenterar utdrag ur hans predikningar:
Om judar: "De är alla likadana. Judarna behöver inte vara i Israel för att bete sig så. Det spelar ingen roll om de är i New York, Houston, St Louis, London, Birmingham, Bradford, Manchester. De är alla likadana. De har monopoliserat allt: förintelsen, gud, pengar, ränta, ocker, världsekonomin, media, politiska institutioner... De har monopoliserat tyranni och förtryck också. Och orättvisa."Den som letar fler exempel på predikantens tvivelaktiga människosyn kan läsa hans predikan om "judisk fundamentalism", eller någon av de andra som The Times har godheten att vidarebefordra in extenso. Predikantens webbplats har mer.
Om New York: "Jew York... Förlåt, New York... Tungan slant."
Om Talibanerna: "Den enda grupp människor på jorden som upprättar Sharia, Allahs lagar."
"Vilket brott har Afghanistans regim begått? Det enda de gjort är att vägra utlämna en person vars skuld ännu inte bevisats. På grund av detta straffas en hel nation. Och som en följd, eftersom de strävar efter att representera islam, demoniseras hela religionen. Och som ett resultat av detta diskrimineras muslimer jorden runt."
Om integration: "Allah har varnat oss i koranen, bli inte vän med de otrogna, umgås inte med de otrogna."
Om det heliga kriget, jihad: "Så fort vi säger något stämplas vi som fanatiker, terrorister, extremister. Och ingen vågar använda j-ordet. J-ordet har blivit tabu. J-ordet kan aldrig yttras, och om någon yttrar det så stirrar till och med muslimer på varandra. Så mycket händer och vi förväntas hålla käft."
Om Europa: "Europa har klargjort: de kommer inte att tolerera en muslimsk kraft eller makt i Europa. Och om det betyder massakrer på muslimer, om det betyder folkmord, om det betyder en ny förintelse i Europa, så får det väl bli så. Den här gången är muslimerna måltavlan."
Om julen (!): "Muslimer som firar jul. Det är otroligt! Vi tror att det är oskyldigt. Det är det inte."
Om opera (!!): "I vissa muslimska länder, så har de byggt operahus för många hundra miljoner pund. Varför? För vem? Muslimer, araber går på opera för att lyssna på en fransos som sjunger på italienska. Så lågt har vi sjunkit."
(min övers)
Enligt uppgift ska det finnas svenskar aktiva i Colombianska kommunistiska gerillan, knarkligan och terroriströrelsen FARC (Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia–Ejército del Pueblo).
TT:
En i Colombia bosatt nederländsk statsvetare uppgav nyligen i en tidningsintervju att det finns ett 20-tal européer, bland dem troligen även svenskar, i Farc.Till El Tiempo säger holländska statsvetaren Ludwine Zimpolle:
Uppgifterna har kommit fram sedan den colombianska militären, efter en attack mot gerillan, hittat en dagbok skriven av Tanja Nijmeijer, en nederländsk kvinna som gick med i gerillan för fem år sedan.
Además, sabemos que hay cerca de 18 europeos en diferentes frentes. Por lo menos dos noruegas y es probable que los demás sean de Dinamarca, Suecia, Bélgica, y posiblemente de España y Grecia.Svenskarna lär inte leva något vidare trevligt liv. Marxistiska FARC är, exempelvis, lika misogyna som alla andra totalitära rörelser.
Dear Jans, there's a party today. But of course the commandants and their women have had their own private party. It's so corrupt. And now all the lower ranks are allowed to drink whatever the head honchos couldn't manage to pour down their throats yesterday (...) Yesterday that idiot Margaret offered me some sweets. That bitch had a great big bag of sweets. I felt so humiliated. A woman who is with one of the commandants is in a totally different class. They have privileges and they give orders. But they also have to produce children.Nå. Är det någon som vet något?
Åsa Linderborg till Flamman om att Forum för levande historia ska upplysa om kommunismens brott:
Det handlar om att slå mot hela arbetarrörelsen, mot folkhemmet och solidariteten.(Tack, B, för tipset)
Som utlovat förekommer Jan Guillou i min senaste ledare i SvD. Jag menar att hans kalender står kvar på den tionde september 2001.
Intentionen är förstås att man ska läsa Jan Guillous nya satiriska roman Fienden inom oss (Piratförlaget) och känna hur verkligheten kryper sig på. Det blir inte riktigt som författaren tänkt sig.Förresten - jag har fått förlängt på Svenskan och jobbar kvar till nyår, åtminstone. Vilket betyder att bloggen gudmundson kommer fortsätta vara lite svajig (eftersom alla bra skrivaridéer går åt på jobbet). Man bloggar ju på Ledarbloggen också.
I Guillous bild av verkligheten beslagtar den rasistiska polismakten några gödselsäckar och lite järnskrot vid kolonilotterna för att sätta dit människor som inte har en endaste ond avsikt. I den verkliga verkligheten där vi andra vistas rullar nyheterna bilder på tillslaget i Tyskland: tre män, tränade i Pakistan, gripna med 700 kilo kemikalier och konkreta planer på terrordåd.
I skrattspegeln är de fundamentalistiska islamisterna bara skrytande tonårspojkar utan religiös förankring. I verkligheten rapporteras att konstnären Lars Vilks hotats till livet av en medelålders kvinna med orden ”Du ska slaktas, vi ska skära strupen av dig.” Förundersökningen beskriver kvinnan som ”genuint övertygad och troende muslim”, och polisen uttrycker oro över att kvinnan ”står helt för vad hon säger”.
I satiren trakasserar säkerhetspolisen en grönsakshandlare med förflutet som frihetskämpe i hemlandet. I verkligheten sägs att den förre grönsakshandlaren försvunnit ur myndigheternas sökarljus och att Säpo sannolikt inte vet var han är längre. Han är en av USA terrorstämplad svensk medborgare med förflutet i terrorgruppen GIA, enligt uppgift utbildad på al Qaidas träningsläger i Khalden, Afghanistan.
I fiktionen står kändisarna på kö för att samla in pengar till ”Ansar al-Islam som enbart sysslade med daghem, äldreomsorg, distribution av mat och liknande civila verksamheter”. I verkligheten har gruppen hundratals liv på sitt samvete och, tyvärr, väl dokumenterade förgreningar i Sverige. I romanen framkallar statens repression de få terroristbrott som förekommer. I den bistra verkligheten får vi snart se varför ungdomar i den svenska välfärdsstaten valt att bli jihadkrigare, i Oscar Hedins dokumentärfilm Det svider i hjärtat (premiär i oktober).
I natt kom det in nytt blod i det republikanska presidentkandidatsomloppet. Fred Thompson, skådespelaren och bloggfavoriten, tillkännagav slutligen att han ställer upp. Själv tror jag mer på Giuliani, men den som har 15 minuter över kan gärna slösa dem på Thompsons kungörelse i videoklippet.
Det finns en transkription också, för den som har bråttom.
Den här anekdoten är fin:
Recently, I talked to a young Marine at Walter Reed Hospital. He had lost both legs in Iraq but was looking to the future. I asked him what he planned to do? He said he wanted to work with a nonprofit organization that was doing a lot to help people. Then he looked at me and said “I just thought it was time I gave something back.”
Förra gången jag figurerade i en roman hade jag legat med författaren. Den här gången slapp jag lyckligtvis det.
Jag betraktar det likväl som en hedersbetygelse att citeras i Jan Guillous nya roman Fienden inom oss. Romanens titel anspelar förvånade nog inte på Guillou själv, utan på den grupp hämndlystna ungdomar som Guillou menar framföds av hätska ledarskribenter och en allmänt fascistiserad tillvaro. I Guillous ögon är det som så, som bekant, att terroristerna, i den mån de alls existerar, är en produkt av att polisen och journalistkåren förföljer muslimer, och inte, som man annars kulle kunna tro, att polisövervakning och medieintresse är en följd av att det finns radikala och våldsbenägna islamister.
Nåväl. I en roman som annars till stor del präglas av författarens rika fantasi, finns faktiskt ett direkt citat. Det kommer från en kolumn av mig.
Sidan 175 (inledningen av kap 6) i Fienden inom oss:
Den halvt avsomnade terroristaffären hade fått nytt liv, åtminstone i medierna eller snarare på ledar- eller kultursidor. Framträdandet av Svenska Akademiens ständige sekreterare var avgjort en succé och hälsades med ovationer på kultursidorna, där mer eller mindre långsökta skämt om vådan av att belönas med Nobelpriset radades upp. Särskilt förtjusta var kulturredaktörerna över terroristmisstankar mot André Gide.Till Jan Guillou kan jag bara säga: vi ses i min nästa kolumn.
Ledarsidorna splittrades politiskt och förutsägbart. "Själv är jag ganska glad över att Mirsad Bektasevic, som drömde om att bli Sveriges förste självmordsbombare, faktiskt dömdes till femton års fängelse innan han hann begå något terrordåd. Vilket knappast hänt om han inte varit föremål för övervakning i det fördolda", skrev en kolumnist på den största högertidningens ledarsida. Därmed kopplades diskussionen in på en omdiskuterad proposition till riksdagen om att utöka de elektroniska avlyssningsmöjligheterna för Försvarets radioanstalt.
Mikael Odenberg på presskonferensen då han annonserat sin avgång som försvarsminister:
Nu kommer jag att ägna mig åt en del Djurgårdspromenader.Tvillingarnas, Godthem, Hasselbacken, Tyrol, Carl Michael, Lisa på udden - någon borde skriva in koordinaterna i Google Earths särskilda Odenbergfilter...
På måndagen presenterade Försäkringskassan nya siffror på hur stort fusket uppskattas vara i deras sektor av försäkringssystemen. Gott så. Men i regleringsbrevet ställdes också krav på att redovisa fuskarna efter ursprungsland. Detta valde Försäkringskassan att ignorera.
På sidan 8 i rapporten Felaktiga utbetalningar och brott mot socialförsäkringen (pdf), där man redogör för "Utredningar av misstanke om brott samt lagförda brott mot socialförsäkringen" ges förklaringen att ärendemängden var så liten att den omöjliggör redovisning enligt kravet. Under första halvan av 2007 registrerades över 6000 felaktiga utbetalningar och över 3000 polisanmälningar - betydligt fler än vad som brukar krävas för att utgöra gott statistiskt underlag. Citatet nedan antyder dock att Försäkringskassan menar att ursprungsland ger felaktiga signaler om vad som spelar roll för överutnyttjande i försäkringssystemen - man skulle hellre velat tala om boendemiljö och inkomst.
Försäkringskassan har valt att inte följa regleringsbrevets redovisningskrav att särredovisa födelseland då det totala antalet ärenden är lågt. Vidare anser Försäkringskassan att en nyanserad bild även bör innehålla redovisning av andra faktorer än födelseland så som exempelvis boendemiljö och inkomst.På sidan 12, där antalet ärenden verkligen är ganska lågt, ges dock en annan förklaring till varför man avviker från regeringens krav på redovisning. Här gäller frågan ärenden som varit till rättssystemet och vänt - och kommit tillbaks som strafföreläggande, dom, frikännande eller nedlagt ärende.
De återrapporterade ärendena saknar personnummer eftersom Försäkringskassan inte har rätt att föra ett sådant register. En redovisning enligt regleringsbrevets krav på utrikes respektive inrikes födda män och kvinnor är därför inte möjlig.Man kan undra varför Försäkringskassan kan välja att inte följa regleringsbrevens krav på ett område, när man tydligen inte haft några problem i de andra. En misstanke som inställer sig gäller naturligtvis att Försäkringskassan drar sig för att redovisa siffror som är politiskt känsliga.
SVTs storslagna dramasatsning Upp till kamp, som har premiär ikväll, är verkligen så bra som svensk tv kan bli. Foto, klippning, scenografi, musikläggning, kostym, manus - toppnivå. Och spelet är inte så tokigt heller - men historien berättas förbluffande mycket i bild och i händelser snarare än i normalyxig svensk dialog.
Jag skriver om Upp till kamp på ledarsidan i SvD idag.
I kväll visar SVT första avsnittet i den stora dramasatsningen Upp till kamp. Serien utspelar sig i Göteborg mellan 1965 och -75, och handlingen är förlagd till autentiska platser och skeenden: legendariska rockklubben Cue Club, ockupationen av Hagahuset, varvsnedläggningarna och IB-affären vid Sahlgrenska sjukhuset. Inte bara för oss som har ett snudd på osunt intresse för perioden är serien fantastisk. Bättre tv kan Sverige inte åstadkomma. Foto, klippning, bildberättande och inte minst det kongeniala bruket av musik (på Cue Club låter det verkligen 60-tal, i kollektivet spelar man verkligen en pastisch på kollektivhäcklande proggduon Risken Finns) ligger på högsta nivå.
Men så kommer man till politiken. Maoism, stalinism och dum dyrkan av spirande diktatorer i u-länder. Trots det marxistiska berättargreppet, där den livshungrande arbetargrabben ställs mot den blaserade överklassgossen, skildrar Peter Birros manus galenskaperna i detta på ett förtjänstfullt sätt – det är inte där problemet ligger.
I vänsterns självbild och historieskrivning beror den här tidens kulturella och kreativa explosion på ett ideologiskt uppvaknande i breda folklager, en reaktion på den västliga kolonialismens reträtt, skräcken för det överhängande kärnvapenhotet, krigsbarnsgenerationens längtan efter fred och på vänsterrörelsens idoga och målmedvetna kulturella arbete, ungefär.
Det finns andra förklaringar. En ligger i att västvärlden under sextiotalet såg framväxten av en ny klass – medelklassen. Deras barn gavs tillträde till högre utbildning, och erövrade alltså därmed de konstnärliga redskapen att definiera sin egen kultur. Konstskolor och universitet belägrades av köpstarka, nyfikna och kåta medelklassungar på jakt efter en egen identitet, en medelklassens kultur. Även Birro missar här. Det låter förstås inte lika bra i vänsterromantikernas öron att det var välstånd och tillväxt som skapade den gyllene eran.
Jag deltog nyss i panelen i Godmorgon Världen. Känner mig, som alltid efter att ha varit med i etermedia, som en idiot. Men, för den som vill gotta sig i andras pinsamma stunder, det går att lyssna på nätet.
Jag vet inte varför detta inte toppar nyheterna: Carl Bildt och Tobias Billström är i Bagdad!
Alla dessa dagar:
Tillsammans med Tobias Billström har jag just anlänt till Iraks huvudstad Bagdad för samtal om landets och regionens franmtid.
Jag lämnade Belgrad rätt tidigt på morgonen för att fara till Amman i Jordanien, och därifrån tog vi ett helt vanligt kommersiellt flyg till Bagdad. Det finns faktiskt åtskilliga sådana.
Syftet med mitt besök här är att försöka att stimulera och fördjupa den politiska dialogen.
Vi är i ett närmast desperat behov av först en nationell kompromiss om hur Irak skall styras, sedan en regional kompromiss om Iraks stabilitet och dessutom självklart en global kompromiss om politiken i regionen i dess helhet.
Utan sådana kompromisser fruktar jag att vi går mot fortsatt splittring, söndring och strid. Och det kommer att drabba oss alla.
Att jag nu besöker Bagdad går tillbaka på den inbjudan jag fick av min irakiske kollega Zebari när han var i Stockholm i början av året. Redan då sade jag att det var min avsikt att åka.
Det bästa som skrivits om hur och om Sverigedemokraterna ska bemötas publicerades i Neo (pdf), där Dennis Josefsson och Louise Persson förklarade varför det är lönlöst att "ta debatten" om man inte är beredd att lösa de underliggande problemen.
Att gräva fram graverande fakta om att vissa Sd-aktivister har sina rötter i nynazistiska organisationer, är bidragstagare, fuskar, är kriminella och så vidare är retoriskt goda poänger eftersom deras politiska plattform består i att lyfta fram invandrare som bidragstagare, fuskare och kriminella. Men retorisk finess löser inte de bakomliggande problemen.I mina ögon är, självfallet, den bästa lösningen att vi förändrar vår arbetsmarknadspolitik så att de som flyttar hit kan etablera sig i arbetslivet, förändrar vår välfärdspolitik så att den inte uppmuntrar till bidragsberoende, förändrar vår kriminalpolitik så att medborgarna skyddas från brott, samt förändrar vår asylpolitik så att de som har rätt till asyl får det medan de som inte har rätt till asyl får söka andra vägar - som arbetskraft, exempelvis - att flytta till Sverige om de nu vill det. I detta, tyvärr tämligen avlägsna, scenario åtnjuter människor friheten att flytta dit de vill. Människor uppfattas där inte som en belastning på välfärdssystemet, utan som den tillgång de är och har potential att vara.
I stället för att ifrågasätta förlegade modeller för välfärd och arbetsmarknad försvaras de. I stället för att problematisera huruvida vår invandringspolitik kanske bidrar till problem genom att den utesluter kompetent utländsk arbetskraft, för-
svaras den. Att blunda för problemen och peka finger åt Sverigedemokraterna är en usel strategi, eftersom de får både problemformuleringsprivilegiet och kan diskutera lösningar på sina egna villkor.
Ett sätt att ta tillbaka politisk trovärdighet i debatten är att ifrågasätta varför vi tillåtit välfärds- och arbetsmarknadspolitiken att se människor som kostnader. För det är ju den nuvarande politiken som gör det både lätt och logiskt att populistiskt spela ut grupper mot varandra.