Samtal med Najafi

I veckan fick Babak Najafi Guldbaggen för bästa film, för Sebbe. Det påminde mig om att jag deltog tillsammans med honom i ett rundabordssamtal i Sveriges bästa filmtidskrift FLM i somras. Samtalet handlade om klass.

Överklassen är kall, underklassen består av ensamstående mammor och medelklassen har ångest. Eller hur skildras klass i svensk film egentligen? Hynek Pallas leder ett samtal mellan kritikern och författaren Anneli Jordahl, ledarskribenten Per Gudmundson och regissören Babak Najafi.

Några exempel på vad jag sade:

PG: Jag tror att vår önskan i det här gänget att se film som behandlar klass säger något om oss också. Vi har en förförståelse av hur filmer som behandlar klass ska se ut, som är präglad av Bo Widerberg på 1960-talet, eller vad det nu må vara. Men att vi därmed också missar när klass behandlas i bred folklig film. För jag tror att klass alltid finns och har funnits närvarande i våra stora svenska berättelser. Fast det kanske är klyftan mellan landsbygd och stad som behandlas istället. I allting från Åsa-Nisse till Änglagård, och i den dimensionen inbäddas nog klassproblematiken. Den stora revolutionen på 1900-talet var hur svenskarna gick från att vara bönder till att vara stadsbor. Och det finns jättemycket filmer som behandlar den här skiljelinjen, och det är där som klasskildringarna har hamnat.

Men idag så är det schablonartat naturligtvis, och inte kanske då så intellektuellt eller ingående som vi kring det här bordet vill ha det.

[...]

PG: Men är inte klass en väldigt väl fungerande motor? Jag tänker på Bröllopsfotografen av Ulf Malmros. Malmros är kanske vår mest effektive berättare: det går klaff klaff klaff när han berättar. I Bröllopsfotografen fungerar klass mer som en motor i berättelsen än det är ett perspektiv på filmen. Darling är däremot en betraktelse över klass som fenomen. I Bröllopsfotografen är det en dramaturgisk struktur helt enkelt.

Och jag tror att man genom tiderna har försökt experimentera med filmberättande med just sådana här byggstenar. Om man tar 60-talets politiska filmrevolution så har man en berättarteknik som är snudd på marxistisk i sin uppbyggnad där varje aktör representerar ett klassintresse i Sven Klangs kvintett.

Jag tycker det var roligt när Mikael Marcimain och Peter Birro skulle återuppliva hela 60- och 70-talets revolutionära rörelse i sin tv-serie Upp till kamp. Där man då också återupplivade den här berättarstrukturen med dekadent överklasspojke i livslång envig mot mustig arbetargrabb. Det är en helt marxistisk uppbyggnad av berättelsen, ett sätt att använda klass som dramaturgiskt grepp. Jag tror att det är ett väldigt intellektuellt sätt att använda klass, och det går inte hem i breda folklager.

FLM har lagt ut artikeln "Klassamtal" på webben, för den som är intresserad.

Inte, men...

Det är inte utan att man undrar hur man ska tolka professor Mattias Gardells uttalande, på ABF idag, som journalisten Margit Silberstein refererar på Twitter.

Har Gardell hittat ett vattentätt sätt att svartmåla någon utan att göra det de facto?

Jag testar: Mattias Gardell är inte en idiot, men han förmedlar sådana föreställningar.

Åkesson vann, tyvärr

Uttalar mig i SvD med anledning av dagens debatt i riksdagen, som Sverigedemokraterna tagit initiativ till med anledning av frågorna omkring den islamistiska terrorismen i Sverige.

Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet.

Vem tycker du vinner på att debatten hölls?

– Alla vi som tycker att islamistisk terror är ett problem vinner naturligtvis på att våra politiker tvingas att brottas med åtföljande problemställningar.

Vem tycker du vann debatten?

– Jimmie Åkesson, som alla andra naturligen måste förhålla sig till, var debattens vinnare. Folkpartiets Johan Pehrson klarade sig hyggligt, eftersom han inte försökte relativisera eller bortförklara problemet. Och justitieminister Beatrice Ask fick in en bra poäng, när hon påpekade att Sverigedemokraterna i själva verket blockerar europeiskt kontraterroristsamarbetet – ett elegant sätt att visa att SD kanske inte är de mest lämpade att hantera saken, utan att förringa problemet.

Med tanke på ämnet, hur skiljde sig den här debatten från andra riksdagsdebatter?

– Debatten var som andra. Partiernas företrädare försökte vrida frågeställningen för att gynna den egna saken.

Var det något speciellt under debatten som du reagerade på?

– Det är plågsamt att se hur Jimmie Åkesson kan springa i cirklar runt de andra. Han är bättre påläst och säger dessutom det uppenbara: islamistisk terrorism är ett hot som bör granskas mer. De andra partiernas företrädare bottnar sällan i frågeställningen, utan slösar bort tiden med att försöka relativisera och förringa problemen. Det är ett löjligt spel. Om Jimmie Åkesson säger att ett plus ett är två, måste de andra säga tre, för att slippa vara överens med Sverigedemokraterna.

Experter: Nordiska länder extra terrorhotade

Nyhetsbyrån Reuters har en bra Q&A om trenderna inom den internationella terrorismen. En rad namnkunniga experter deltar. För svensk del kan det vara värt att notera att de nordiska länderna pekas ut som tillhörande de mest hotade i Västvärlden.

WHAT ARE THE LIKELY TOP WESTERN TARGETS IN 2011?

Transport hubs and iconic landmarks remain favored targets. But the record of recent years shows that media companies linked to the publication of cartoons of the Prophet Mohammad, deemed offensive to Muslims, are at particularly high risk.

The most threatened Western countries include the United States, Britain, France, Germany and Nordic nations, experts say.

Security analysts also expect al Qaeda allies operating in the West to try to copy the 2008 fight-to-the-death-style raid by Islamist militants on the Indian financial center of Mumbai.

"The movement seems undeterred from the same grand homicidal ambitions it demonstrated on September 11, 2001," U.S. terrorism expert Bruce Hoffman wrote in an article for Site Intelligence.

Sveriges 38:e viktigaste opinionsbildare

Tidskriften DSM och dess redaktör Jan Gillberg har för 37:e året rankat "Sveriges Viktigaste Opinionsbildare", genom en enkät till 300 elektorer bestående av "journalister typ ledarskribenter, debattredaktörer, krönikörer och andra med samhällsbevakning som inriktning".

Som vanligt hamnar stats- och finansministrar i topp. Varefter följer högt profilerade politiker som Folkpartiets Jan Björklund och Nyamko Sabuni, politiska kommentatorer som Aftonbladets Lena Mellin samt kungligheter. Därefter dräller det, på DSM:s lista, av journalister.

Undertecknad, som är med på listan för tredje året i rad, klättrar i år hela 49 steg och hamnar på 38:e plats (med 88 poäng). Möjligen kan det bero på att det har varit valår, varför opinionsbildare som kommenterar dagspolitik torde ha haft större betydelse än annars.

2008 hamnade jag på plats 93. Året efter klättrade jag till 87. För 2010 blev det alltså på en hedrande plats 38. Fyra platser sämre än Thomas Bodström, förvisso, men ändå 11 placeringar högre än min chef PJ Anders Linder och faktiskt bäst placerad av alla på SvD.

Rankar man enbart journalisterna på listan hamnar jag på plats 18. Smickrande!

Svenske Shabaabledaren tar över Puntland

Fuad Mohamed "Shongole" Khalaf, som levde 12 år i Sverige innan han blev islamistledare i Somalia, har fått nya arbetsuppgifter inom terroriströrelsen Shabaab, rapporterar Walta info. Han blir nu ledare för Shabaab i regionen Puntland.

Following the recent decision by Hizbul Islam to join Al-Shabaab, and the takeover of the last Hizbul Islam positions by Al-Shabaab fighters, the integration of the two groups has given rise to a number of developments on the ground, including changes in the leadership of Al-Shabaab. The new overall commander of the group is to be Ibrahim Al-Afghani, replacing Emir Ahmed Abdi Godane, while a decentralized system has been set up to accommodate other leading figures.

Ahmed Godane “Abu Zubeyr” is in charge of Al-Shabaab operations in Somaliland; Fuad Shongole is to concentrate on Puntland; Sheikh Muktar Robow will continue to have responsibility for Bay and Bakool, and Hassan Turki to have charge of Lower Juba including Kismayo. Mogadishu and the surrounding areas are to be under Sheikh Ali Dhere and Abdallah Fazul. Sheikh Hassan Dahir Aweys is to be engaged in the central regions though for the time being he has gone to Kismayo for “rehabilitation”. He is, of course, now working once again with former colleagues from both Al-Itihaad and the Islamic Courts Union when he was active in both groups in trying to manage differences between so-called moderates and extremists. Reports suggest that senior Hizbul Islam officials will be undergoing a period of briefing from Al-Shabaab, and Hizbul Islam fighters of training in Al-Shabaab’s methods of conflict.

This merger underlines what A Week in the Horn has consistently argued – that Hizbul Islam was no different from Al-Shabaab and it has never been ready to join the peace process.

Den som är nyfiken på hur det blir när "svensken" Shongole styr ska läsa Expressen från den 10 januari, då man för ovanlighetens skull drog på stort i frågan.

Ismael var först ut. Han minns inte så mycket mer än att två män tog tag i honom. Innan dess hade de knutit ett medicinskt gummiband runt hans armmuskel. Det sista Ismael såg var en av milismännen som höjde en jättekniv.

- Det var en sån där kniv som man använder för att slakta kameler med.

Ismael tappade medvetandet när de högg av hans hand, hans minns inget från när foten kapades. Senare hörde han skriken från de andra pojkarna. De fick ingen bedövning före amputationen, och bara några värktabletter efteråt.

Men mardrömmen var inte slut, efter två veckor kom svenske Fuad Shangole tillbaka. Något som rapporterats i internationella medier, bland annat The Guardian

- De kapade inte tillräckligt, det skulle varit en bit till av ditt ben, sa Shangole enligt Ismael och visade hur mycket genom att hålla upp tre av sina fingrar mot änden av benstumpen.

Då tog fångvaktarna fram en gammal bågfil och sågade av benet.

- Vi förstod att enda sättet var att samarbeta, och bygga upp ett förtroende. När en av fångvaktarna hämtade mat och medicin kunde vi rymma, vi tog en taxi och kom över till den regeringskontrollerade sidan.

al-Shababs planer var troligen att göra pojkarna till självmordsbombare.

I Medierna om terrorismbevakning

I helgen hade P1s mediegranskande magasin Medierna ett långt inslag om bevakningen av terrorism i Sverige, vilket berörde flera av de frågeställningar som drivits av undertecknad under åren.

Den saknade terroristbevakningen

Den svenska terrorism-granskningen kom ju igång - lite yrvaket får man lov att säga - i slutet av förra året, efter självmordsbomben i centrala Stockholm 11 december. Knappast någon svensk redaktion hade byggt upp en djupare kunskap om våldsbenägna islamistiska miljöer. Något som visat sig få allvarliga följder för medierapporteringen.

Bristen på en djupgående och kunnig bevakning av just det islamistiska terrorhotet blev tydlig när Thomas Heine - korrespondent på danska tidningen Jyllandsposten - nyligen skulle skriva vad som händer på terrorfronten i Sverige.

I en artikel konstaterar han att han är tvungen att följa alternativa nyhetskällor på nätet, och att man på bloggar och andra sajter skriver mer initierat än nyhetsjournalisterna i ämnet.

En av de bloggare han följer är Per Gudmundson, till vardags ledarskribent på Svenska dagbladet. Att den som är intresserad av att följa vad som händer på den våldsbenägna islamistscenen hänvisas till en blogg istället för till breda nyhetsmedier riskerar att få djupgående följder för våra medievanor, tror Thomas Heine.

Varför har det blivit så här? Vad är det som gör att just den här rapporteringen är så svår - till skillnad från mediernas bevakning av andra samhällshotande grupperingar som t ex nynazister eller organiserad brottslighet? Och vad kan det få för konsekvenser?

Det går att lyssna på nätet.

Allt om julens svenska terrorhändelser i en text

Den bästa sammanfattningen hittills av de svenska terrorhistorierna i julas, och hur de påverkar bilden av Sverige, publicerades nyligen i CTC Sentinel. Artikeln har rubriken Terrorist Awakening in Sweden och är skriven av Magnus Ranstorp. Det är den amerikanska krigsakademin West Points kontraterrorismforskningsenhet, Combating Terrorism Center, som ger ut tidskriften.

Ingressen:

For decades, Sweden has been regarded as the relative backwater of international terrorism. Even Usama bin Ladin had mentioned Sweden as immune from terrorism in an al-Jazira broadcast in October 2004. This sense of immunity was shattered twice in December 2010.

First, a suicide bomber struck in the Nordic countries for the first time ever on December 11. The Swedish security service, Säkerhetspolisen (SÄPO), had no record of the bomber before the attack, as he had studied and lived for a decade in the United Kingdom. At the same time, he admitted he had traveled to Iraq to perform jihad. Second, four Swedes were arrested later that month for planning to conduct a protracted Mumbai-style attack on the Jyllands-Posten newspaper in Copenhagen, Denmark. The men were arrested after driving from Sweden to Copenhagen to execute the attack. Third, SÄPO produced a report on violent Islamist extremism which outlined that it had identified about 200 extremists in Sweden; more than 80% were socially connected, and most lived inside the three major cities of Sweden, with more than half residing in Stockholm.

This article examines the circumstances behind these developments and their implications for the evolution of terrorism in Sweden. It illustrates the interconnectivity of terrorist social networks, and it underscores the importance of terrorist travelers to Pakistan and Somalia and the potential for a boomerang effect. To some extent, this article argues that the events in Sweden are a microcosm or reflection of broader terrorism trends.

Texten redogör sedan detaljerat för alla viktiga bitar i terrorhistorierna. Och kreddar denna blogg.

Förresten. Missa inte texten efter Ranstorps i CTC Sentinel. Den har också viss bäring på svenske självmordsbombaren Taimour Abdelwahab al-Abdaly. Rubriken är British Universities Continue to Breed Extremists.

Förvirrat i Aftonbladet

Aftonbladets ledarsida tycks anse att kritik mot irakiska självmordsbombares ideologi är samma sak som kritik mot irakiska invandrare. På annat sätt kan man knappast tolka den ledarartikel som i lördags gjorde denna blogg till exempel på en utveckling mot ett allt mer främlingsfientligt opinionsklimat, i en text som i övrigt handlade om hur regeringen hanterar irakiska flyktingar.

Men menar verkligen Aftonbladet att invandrare i allmänhet gillar självmordsbombare? Grumligt.

när språkbruket börjar hårdna är det ofta en föraning om ett skifte även i politiken.
Det ser vi i Danmark. Där har Moderaternas och Folkpartiets systerpartier redan genomfört en stor del av främlingsfientliga Dansk Folkepartis flykting- och invandringspolitik.

Även i Sverige öppnas för en ny och fränare retorik. Redaktören för den nyliberala tidningen Neo, Paulina Neuding, skrev för en tid sedan i amerikanska The Weekly Standard en uppmärksammad artikel med rubriken ”Välkommen till Ramallmö”. Beskrivningen att Malmö blivit som staden Ramallah på Västbanken följs av påståendet att Rosengård blivit symbol för ”det faktum att för många av landets arabiska invandrare tagit med sig antidemokratiska värderingar från sina hemländer”.

Ledarskribenten på Svenska Dagbladet, Per Gudmundson, skrev efter självmordsattentatet i Stockholm på sin blogg: ”En martyr dör som bekant med ett leende på läpparna. Avgör själv hur det gick med att komma till paradiset.” Han illustrerade med en ansiktsbild på självmordsbombarens lik.

Dessa strömningar skrämmer.

Man kan tycka att skribenten Anders Lindberg skulle kunna hitta bättre exempel, som åtminstone skulle kunna utmålas som "hårdnande språkbruk" inför vänsterns lättkränkta läsarkrets, snarare än att verka förvirrande i kontexten.

Eller så kan han ju pröva att argumentera. Mot något av detta, kanske, om det nu är invandring och integration han vill prata om, och inte terrorism:

Integration enligt Clint Eastwood (13/6 -09)

Invandringen borde inte kosta pengar (16/9 -09)

Invandringen bör inte innebära sju svåra år (27/11-09)

Värna asylrätten (13/3 -10)

Skydda rätten till asyl (5/11 -10)

Välkommen, min son!

På onsdagsmorgonen, den 19 januari klockan 05.41, föddes en gosse, 3070 gram tung och 47 centimeter lång. Han är förbluffande lik mig. Det lutar mot att han heter Karl.

Oussama Kassir fick avslag på överklagan

Den svenske medborgaren Oussama Kassir, som är dömd i USA till livstids fängelse för terroristbrott, fick avslag på sin överklagan. Högre instans fastslog domen på onsdagen.

AP:

A federal appeals court on Wednesday upheld the conviction of a Lebanese-born Swede who was sentenced to life in prison for plotting to open a terrorism training camp in Oregon to help al-Qaida.

The 2nd U.S. Circuit Court of Appeals in Manhattan on Wednesday issued an order finding that Oussama Kassir had a fair trial when he was convicted in 2009 of supporting al-Qaida by trying to help open the camp in Bly, Ore., a tiny community of just a few hundred residents.

Prosecutors said Kassir, who's in his 40s, tried to set up the camp in late 1999 and early 2000 so al-Qaida could take advantage of relaxed U.S. gun laws and train European recruits for Islamic militancy. They said he "trained men to become terrorists on American soil," provided lessons on how to alter an assault rifle so it could launch a grenade and told witnesses in Bly he supported Osama bin Laden.

[...]

At sentencing in September 2009, Kassir told a judge that witnesses had lied at his trial. He also said the jury couldn't have adequately studied the evidence because the deliberations lasted only two hours.

A three-judge panel of the appeals court rejected arguments that the trial judge erred by admitting evidence that was irrelevant and unfairly prejudicial and by letting a terrorism expert testify about the history of al-Qaida. The appeals court also rejected arguments that evidence was insufficient and the law used to convict was overly broad, was unconstitutionally vague and infringed on First Amendment rights.

Al-Qaida hyllar svenske självmordsbombaren Taimour al-Abdaly

Al-Qaida på Arabiska halvön har genom sitt medieorgan al-Malahim Media släppt nummer fyra av den engelskspråkiga tidskriften Inspire (pdf). Svenske självmordsbombaren Taimour Abdelwahab al-Abdaly uppmärksammas, citeras och hyllas på flera platser i tidskriften, och lyfts fram som ett föredöme enligt den gör-det-själv-doktrin som tidningen föreskriver för jihad i Västvärlden.

Den svenske självmordsbombaren förekommer först i tidskriftens sida med nyhetsklipp, News Flash, på sidan 7. Man menar att dådet haft effekt i hela Europa:

"Att han levde ett komfortabelt liv, med fru och barn, hindrade inte Taimour Abdulwahhab al-Abdaly från att svara när det heliga kriget kallade. Han genomförde en martyrskapsoperation i Stockholm, Sverige, som skakade hela EU. Det heliga krigets järnnäve är mer påtaglig än någonsin mitt ibland de otrogna. Detta är den andra operationen inom en månad i Europa. Må Allah acceptera vår broder som martyr."

Nyhetstexten ackompanjeras av en liten puff: "Vi behöver fler som han!"

Även i tidskriftens citatsamling "Hear the world" förekommer svensken. Här ges ett kort utdrag ur "martyrskapsbombarens" testamente (den engelska versionen):

"Stop your drawings of our prophet Muhammad [Arabic], withdraw your soldiers from Afghanistan and no more oppression against Islam or Muslims will be tolerated. [...] Our actions will speak for themselves. Now your children, your daughters and your sisters will die as our brothers, our sisters and our children are dying."

Men det är i en artikel av Muhammad al Sana'ani, med rubriken "Roshonara & Taimour: den gränslösa lojalitetens tillbedjare", som den svenske självmordsbombaren verkligen görs till betydelsefull symbol.

Artikeln behandlar två exempel på individuell jihad, som bägge uppkommit ur föreställningen om en gränsöverskridande religiös gemenskap - vilket betyder att det heliga kriget kan föras var som helst, även i Sverige.

Exemplen är Roshanara Choudry, som knivhögg den brittiska parlamentsledamoten Stephen Timms vid ett politiskt möte den 14 maj 2010, för vilket hon avtjänar ett livstids fängelsestraff (i realiteten minimum 15 år), samt Taimour Abdelwahab al-Abdaly.

Om svensken heter det:

I Sverige fullgjorde hjälten Taimour Abdulwahab al-Abdaly, må Allah acceptera honom som en martyr, sin individuella plikt gentemot Allah genom en länge välförtjänt operation i syfte att påminna Sverige om att dess hädelse gentemot Allahs budbärare och att dess deltagande i ockupationen av Afghanistan inte kommer att passera ostraffade.

Det är på tiden att den svenska regeringen tänker om sin position gentemot islam och muslimer innan de heliga krigarna slår till igen. Sverige var en nation som sheikh Usama nämnde som exempel på länder som de heliga krigarna inte hade för avsikt att slå till mot. Men det ser ut som att svenskarna är inställda på att visa upp sin motvilja mot muslimer och är ivriga att gå med i den grupp stater som är fientliga mot islam och muslimer. Den här operationen borde tjäna som en tankeställare för den svenska regeringen och det svenska folket att ompröva inställningen, innan listan över förbrytelser mot oss blir för lång och det blir för sent.

Vi säger till de otrogna: Den gränslösa lojaliteten är en religiös övertygelse bland folk mitt ibland er. Så länge som muslimerna står i ert fokus, kommer ni att vara i vårt. Oberoende av vilka säkerhetsförberedelser ni vidtar, kan ni aldrig döda en gränslös idé.

Artikeln avslutas med en bildsatt fråga: Roshanara & Taimour valde paradiset - vad väljer du?

Att Inspire handlar om Taimour al-Abdaly är ett kvitto, tyvärr, på att Sverige har växt i symbolisk betydelse för al Qaida. Inte bara bland anonyma nätsurfare och frifräsare, utan bland riktiga jihadister med kopplingar till centrala al-Qaida.

Inspire är en betydelsefull produkt. Förvisso gjord på engelska och primärt för en västerländsk publik, men definitivt med godkännande och gillande från centralt placerade figurer.

Bakom produktionen av Inspire står amerikanen Samir Khan. Det kan vara värt att notera att bloggen Internet Haganah, genom att kartlägga sociala medier, funnit en ganska nära koppling mellan Taimour al-Abdaly och Samir Khan.

En annan tråkighet med Inspire tycks vara att även andra svenska fall finns i dess strålkastarljus. På den återkommande sida som uppmanar att släppa muslimska fångar fria återfinns svensken Mirsad Bektasevic.

Att Sverige hamnar allt mer i jihadisternas blickfång är inte bra ur ett säkerhetsperspektiv.

Emir i Rönneberga

Gårdagen tillbringades på Byggnads utsökt modernistiska kursgård Rönneberga, byggd 1967-69 ute på Lidingö. Där hade Socialdemokraternas kriskommission öppet seminarium, som jag skrev om till SvD:s ledarsida.

Vart är socialdemokratin på väg? Det är frågan Anne-Marie Lindgren ställer på Kriskommissionens öppna seminarium vid fackägda kursgården Rönneberga ute på Lidingö.

Hon skulle lika gärna kunna fråga ”Var är den?” På fyra bänkrader sitter de tänkare, debattörer, politiker och framtidsnamn som tillsammans ska nöta och blöta de idéer som ska leda arbetarrörelsen ur krisen. Jag räknar till 34 huvuden. Då är möjligen också arrangörerna inräknade.

Att jämföras med omvärldens förväntningar. På pressläktaren trängs 36 reportrar, fotograferna medräknade.

Morgan Johansson sitter på främsta raden. Ulf Bjereld på den andra. Lena Sommestad på den tredje. Wanja Lundby-Wedin hälsade jag på i trappan. Efter ett tag ansluter Leif Pagrotsky.

Vilka är inte här? Den förre SSU-basen Niklas Nordström, som arbetat som PR-konsult och då försökt påverka rörelsen i tillväxtvänlig riktning, och därför hotas av uteslutning, är inte här, exempelvis. Möjligen dyker hans namn upp senare. Man kanske gör en docka av honom och kastar sten på.

Läsare av papperstidningen fick också njuta av bildtexten "S samlade sina framtidsnamn" under en bild av Anne-Marie Lindgren.

Omvärldsbevakning

En del av mitt jobb går ut på att bli uppmärksammad. Ibland är det roligt.


Ibland är det förvånande.


Själv resonerar jag mer som Stig Larsson, och skulle aldrig twittra, med mindre än att jag rökt skelört.

Per Gudmundson, årets En Humanare Värld-stipendiat

Vissa saker vet man inte riktigt hur man ska säga.

Jag har precis fått ett pressmeddelande där det står att jag utsetts till "årets En Humanare Värld-stipendiat" av den nya föreningen Security & Human Development. Jag är naturligtvis fantastiskt stolt.

Så här lyder den motivering som skickats ut:

Den nybildade föreningen Security & Human Development kommer årligen utse en stipendiat som under en längre tid hjälpt oss svenskar att få en större förståelse för hur nationell/regional instabilitet kan medföra globala konsekvenser både avseende säkerhet såväl som ekonomisk och mänsklig utveckling.

Detta år har vi valt att ge priset till journalisten Per Gudmundsson som i både nya och gamla medier gett oss både breda perspektiv och djupare analyser av hur terrorismen i Afrika och mellanöstern kunnat länkas till Sverige. Per har bland annat gång på gång visat hur islamistiska terrorister i princip obehindrat kunnat använda Sverige som bas för sina operationer i länder såsom exempelvis i Mellanöstern, Nordafrika och Asien. Detta detektiv- och upplysningsarbete har Per kunnat förmedla utan att någon gång falla i den Islamofoba fällan. För oss är det glädjande att kunna belöna en svensk journalist som lyckats med denna delikata balansgång.

Prissumman på 40.000 SEK kommer att utdelas i en mindre ceremoni i slutet av Januari.

Security & Human Development är en religiöst och politiskt obunden förening som verkar för att lyfta fram globala säkerhets- och utvecklingsfrågor på den svenska agendan.

Vid frågor kontakta:
David Eriksson
david.eriksson@sechd.se
0722-010000

Föreningen, som är baserad i Stockholm, har en sajt. När föreningen grundades skrev man som följer:

Som de Maghrebofiler som vi är har vi genom åren sett att den svenska bevakningen av händelser i Afrika i de fall de inte helt saknas ofta inte alls är verklighetsförankrad. Journalister och politiker har i bästa fall en postkolonial kalla kriget syn på konflikterna i Afrika och i värsta fall en missriktad välvilja som om deras idéer förverkligades skulle innebära ett ofantligt lidande för Afrikas befolkning.

De mer insatta politiker vi mött som haft en mer realistisk syn på dessa konflikter har av realpolitiska skäl beslutat att hålla en låg profil och därmed lämnat walkover till de mer aggressiva drömmarna.

Något vi tagit fasta på är att all utveckling bygger på att man lyckas tillhandahålla ett minimum av säkerhet för befolkningen. Utan en stat som kan beskydda sin befolkning från övergrepp från exempelvis religiösa extremister, miliser eller andra terrorister blir alla andra ekonomiska och sociala framsteg meningslösa. Inte bara för att det är omöjligt att skapa reformer i ett sånt klimat utan också för att rekryteringsgrunden för demokratins fiender ökar när inga andra alternativ återstår för den förtvivlade befolkningen.

Medan övriga Sverige med rätta har ögonen på befintliga konflikter i Afghanistan och Somalia försöker vi peka på potentiella framtida oroshärdar betydligt närmare våra egna hem. Genom denna blygsamma kartläggning hoppas vi att man kan arbeta progressivt för att hindra dessa från att blossa upp och bli ett nytt Somalia.

Det finns mycket vi kan göra för att hjälpa Afrika uppnå detta minimum av säkerhet som krävs för att kunna förbättra den sociala och ekonomiska utvecklingen. Bland annat följande enkla åtgärder:

* Sverige och EU måste följa USAs exempel och börja samarbeta mer aktivt med säkerhetstjänsterna i Afrika.
* Sverige får inte längre vara en fristad för terrorister verkande i andra länder. Ett terroristangrepp mot mål i Afrika är ett angrepp mot Europa också. Sverige är ingen ö i världen.
* Sverige måste belöna stater som gör successiva sociala framsteg. Rom byggdes inte på en dag.
* Sverige måste hjälpa till att stärka redan svaga stater för att undvika skapandet av ett nytt Somalia. Detta görs enklast genom en ansvarsfull utrikespolitik fritt från radikala influenser.

Dessa åtgärder är bara ett axplock av de åtgärder som krävs för att skapa ett säkert Afrika. Som tendensen ser ut nu där terrorgrupper öppet kan utmana staten i regelrätta strider som i Mali eller där Frankrike bara kan titta på där Al Qaida öppet kidnappar och dödar franska medborgare i Niger så ser det mycket allvarligt ut.

Vårt arbete kommer att fokuseras på att samla och sammanställa information kring aktuella händelser i Afrika och försöka presentera dessa i sammanhang där vi har möjlighet att påverka opinionen i Sverige.

Och David Eriksson, som leder föreningen, vet jag inte mycket mer om än att han driver ett företag i mobiltelefonibranschen som heter MobCons. Och ja, jag har frågat, firman är döpt efter The Jams All Mod Cons.



Uppdatering:

Till allt detta författades också en debattartikel, publicerad på Newsmill. Ett citat:

Vi har följt Per Gudmundsons blogg och ledarsidor genom åren och anser att han står för mycket av det vi vill kommunicera. Per har exempelvis som få andra journalister i världen(!) lyckats genomlysa den globala islamistiska terrorismen utan att någon gång förfalla till Islamofobi. Per är en frisk fläkt i en debatt som alltför länge dominerats av kulturrelativister eller islamofoba krafter.

Därför är vi stolta över att få möjlighet att ge detta modesta pris till journalisten Per Gudmundsson. Vi hoppas med detta pris få medverka till fler svenska exempel på djärva och ståndaktiga debattörer som klarar av att hålla flera tankar i huvudet samtidigt.

Morgonstund

Här kan man se debatten i TV4:s Nyhetsmorgon, om Helena Benaouda och Sveriges Muslimska Råd.

"Om avsnittet

Helena Benaouda bör lämna sin post i Sveriges muslimska råd menar kritiker. Debatt mellan Per Gudmundson, SvD och Mohammed Kharraki, Sveriges muslimska råd."

Benaouda är olämplig

I måndags skrev jag på SvD.se att Helena Benaouda är olämplig som ordförande för Sveriges Muslimska Råd.

I förra veckan blev jag intervjuad två gånger av dansk press. Både Jyllands-Postens och Politikens reportrar undrade hur man skulle se på saken att svärsonen till ordföranden på Sveriges Muslimska Råd sitter gripen, för tredje gången, misstänkt för terrorism. Det är en fråga som antyder att Helena Benaouda är något slags extremist, åtminstone i smyg.

Jag svarade som jag har svarat varje gång den här frågan har kommit upp den senaste två åren. Att Helena Benaouda har en familjetragedi att hantera, och att det är fullt begripligt om hon väljer att försöka skydda sin dotter. Det behöver inte betyda att Benouda är en extremist, utan snarast bara betyda att hon är en mor.

Men hon är inte bara en mor. Hon är också genom sitt ordförandeskap representant för tiotusentals muslimer. Och i den rollen kan hon inte se genom fingrarna när det gäller extremism och terrorism. När allmänheten står berättigat frågande inför relationen mellan islam och terror, och undrar hur de svenska muslimska samfunden förhåller sig till den våldsamma islamismen, så kan inte den främsta talespersonen hålla sig gömd. När vanliga fromma muslimer riskerar att misstänkliggöras för eventuella kopplingar till våldsbejakande islamism, så kan inte deras representant med trovärdighet avfärda den kopplingen, om hennes egen dotter och svärson är inblandade.

Det är möjligen begripligt att Helena Benaouda själv inte ser problemet. Att hon själv inte inser, i denna svåra period, att hon måste välja mellan rollen som skyddande mor och rollen som representant för islams mittfåra i Sverige. Men så är det. Ordföranden för Sveriges Muslimska Råd kan inte skydda terroristmisstänkta och extremister. En mor kan, men inte en ordförande.

Det må vara Helena Benaouda förlåtet om hon inte begriper detta just nu. Hon har en familjetragedi att hantera.

Att styrelsen för Sveriges Muslimska Råd i söndags gav henne förnyat förtroende, som framgår av artikeln i DN, är däremot oförsvarligt och mycket, mycket illavarslande. En hel organisation kan inte undgå att se problemet.

Ett exempel på hur jag tidigare resonerat om Helena Benaouda kontra radikal islamism finns i Neo nr 6/2009, där jag skrev om hustrun till en svensk al Qaida-krigare ("Gunilla"), en intervju som gjordes samtidigt som Benaoudas dotter satt fängslad i Pakistan:

Det är onsdag den 14 oktober. Mehdi Ghezali har nu varit hemma i Sverige i tre dygn. Varken han eller hans reskamrater har ännu gett några intervjuer.

Han greps den 28 augusti i ett sällskap om tolv personer. Med ogiltiga dokument hade de bilat från Iran in i Pakistan på väg mot den talibantäta regionen Waziristan.

När Ghezali kom hem till Sverige från fånglägret i Guantánamo i juli 2004 blev han något av en galjonsfigur för dem som ville protestera mot de oförrätter som onekligen begåtts i kriget mot terrorismen. Men Ghezali var tillbakadragen och skydde offentligheten. När han väl framträdde var det dock ingen dålig uppbackning han fick. Den här gången låter det annorlunda.

Mehdi Ghezali greps i sällskap med tre andra svenska medborgare: paret Munir Awad och Safia Benaouda, samt deras tvååriga barn. Inte heller för Awad och Benaouda är det en ny erfarenhet att hållas fängslade efter att ha gripits i en stridszon. De bägge greps vintern 2007 på flykt undan Etiopiens invasion av Somalia, som syftade till att störta de Islamiska domstolarna från makten. Safia Benaouda, då sjutton år gammal och gravid, greps tillsammans med hustrun till en man som sedermera erkänt att han tränat med al-Qaida i Somalia och därför dömts till fängelse i USA för terroristbrott. Benaouda och den nio år äldre Awad hade tagit sig till Somalia från Dubai, där de enligt egen uppgift varit på semesterresa. Senare förklarades resan till Somalia med att paret blivit besvikna på Dubai, och att de två därför velat besöka ”ett riktigt muslimskt land”.

Vad som aldrig kommenterades, dock, var de i religiös bemärkelse konstiga detaljerna i det unga parets berättelse. En omyndig rättrogen muslimsk kvinna på resa i arabvärlden utan sällskap av en manlig släkting, men med pojkvän, är till exempel mycket sällsynt. I Dubai är det till och med förbjudet. Den enda rimliga förklaringen är att paret redan då varit gifta enligt muslimsk rättstradition.

Även den sjuttonåriga Safia Benaoudas graviditet torde – om allt gått rätt till enligt sedvänjorna – ha krävt ett äktenskap. Detta är inget märkligt för muslimska kulturer, även om det går stick i stäv med svensk praxis och myndighetsutövning att låta minderåriga ingå äktenskap.

Mamman till Safia Benaouda, det vill säga ordföranden i Sveriges muslimska råd, Helena Benaouda, menade då att dottern ”kidnappades och fängslades”. Den här gången talar hon ut, efter en lång tids tystnad, i SVT:s Uppdrag granskning. ”Vi ville bara se hur det ser ut”, ska vara dotterns förklaring den här gången. Tyvärr ges inga svar på vad som drivit henne till Pakistan, eller vilka kretsar hon umgås i. I studiosamtalet efteråt framför Mohammed Amin Kharraki från föreningen Sveriges unga muslimer åter sin tes att bevakning av jihadiströrelser innebär ett skuldbeläggande av muslimer.

– Som mor tycker jag inte att det var alltför bright att ge sig iväg på en sån här resa med ett litet barn. Jag vet inte vad deras syfte var med att åka dit.

Nej, Gunilla vill inte säga så mycket om Mehdi Ghezali, Safia Benaouda och Munir Awad. Men hon avfärdar tanken på att Helena Benaouda i det fördolda skulle sympatisera med dotterns av allt att döma radikala ideologi.

– Hon delar inte mina åsikter, kan jag säga.

Att ordföranden för Sveriges muslimska råd och al-Qaida-hustrun inte delar varandras åsikter kan tyckas vara ett onödigt påpekande. Men det är väldigt viktigt. Dels för att en vanlig from muslim som Helena Benaouda inte ska misstänkliggöras, och inte minst för att det understryker klyftan mellan jihadisterna och de breda muslimska organisationerna. Jihadisterna tycker att vanliga muslimer är avfällingar från den rätta läran, och hymlar inte med det. Extremiströrelser är till sin natur exkluderande. Men breda rörelser vill vara inbjudande och allomfattande – ibland till den grad att de tycks försvara extremisterna.

Kanske rör det sig om en trosgiven lojalitet mellan bröder och systrar, som gör att företrädare för de stora muslimska organisationerna sammanblandar terroristjakt med förföljelse av muslimer. En lojalitet som kan utnyttjas.

På onsdagsmorgonen debatterade jag saken med Mohammed Amin Kharraki i TV4:s Nyhetsmorgon.

Sunday morning coming down

Söndagmorgonen den 9 januari deltog jag i panelen i P1:s Godmorgon, världen!

Panelen: väntar blå-grön röra?

Panelen om risken borgerlig kannibalism och den svenska kärnkraftens status. Per Gudmundson, Svd, Karin Pettersson, Aftonbladet, och Göran Greider, Dala-Demokraten, deltar.

Från Johan Kinde till Bengt Göransson

Lördagen den 8 januari skrev jag på SvD:s ledarsida om att Lustans Lakejers comeback till stor del finansieras av fansen. Liberala fans, dessutom.

På måndag släpper Lustans Lakejer singeln Förbjuden frukt, som den 26 januari följs av albumet Elixir.

Johan Kindes band grundades för mer än 30 år sedan, och utgjorde på den tiden en slags subkulturell vattendelare. Det var ett band som definierade en livshållning. Man var antingen för eller mot.

Ska man jämföra fansens hängivenhet med något mer samtida är det kanske Broder Daniel som haft samma roll.

Lustans Lakejer har återuppstått stundtals i olika tappningar, och precis som med de flesta andra åldrade band har det roat gamla vänner och beundrare, men mer sällan tillfört något på det musikaliska planet.

Anledningen till att den här comebacken är intressant handlar mer om att den sker i ett nytt kulturekonomiskt klimat. Skivbolaget – Stranded! – är förvisso detsamma, återuppväckt även det, men förutsättningarna är annorlunda i dessa piratkopieringens tider när det kan vara svårt att ta betalt för musiken. Därför har Johan Kinde bildat ett aktiebolag och plockat in medfinansiärer som täcker inspelningskostnaderna, medan skivbolaget i princip enbart agerar distributör.

Medfinansiärerna är gamla trogna fans.

Johan Norberg är mest känd som debattör och författare. Hans försvar för liberalismens och marknadsekonomins idéer har gjort honom välkänd även utanför landets gränser, på ett sätt som få svenska intellektuella lyckas konkurrera med. Gunnar Sonesson driver Diplomat PR men har också han en lång historia av liberal idédebatt inom exempelvis tankesmedjorna Fores och Bertil Ohlininstitutet. Alexander Johansson driver reklambyrån Soft.

Tillsammans är de Johan Kindes riskkapitalister.

Inte nödvändigtvis för att de tror att de kommer att gå med vinst. Mer för att de vill höra en ny platta med Lustans Lakejer. Och för att de är intresserade av nya former för att skapa kultur.

Det är inte första gången Johan Kinde förekommer på ledarsidan. Jag skrev om hans roman också, när det begav sig (och ännu en gång!). Anledningen är naturligtvis att jag var en av de där tonåringarna som definierade mitt liv utifrån Lustans. Och att en ledarsida måste försöka hitta annorlunda sätt att skriva om politik, ekonomi och samhälle.

Komiskt nog fann förre kulturministern Bengt Göransson (S) stoff här, till en gliring till undertecknad, i Dagens Nyheter, i en artikel som handlar om finansieringen av ett nytt operahus. Sök upp de direktörer som gillar opera, menar Göransson. Så gjorde man förr.

De mecenater som donerade utgjorde ett statsbärande skikt, de var på sitt sätt staten och agerade med den känslan som grund. Och de satsade på sådant som de själva gillade. Till deras heder ska sägas att de därvid vågade tycka om ett och annat som var radikalt och omstritt, men också då var det som samhällsbärare de framträdde. Sponsorsystemets svaghet är dock att det personliga intresset ibland skymmer förmågan att se det nya.

Detta belystes närmast komiskt i en ledare i Svenska Dagbladet häromdagen när Per Gudmundson skriver om en nyutgåva av en Lustans Lakejer-skiva. Den har finansierats av gruppens gamla supportergäng. ”En glimt av framtiden” kallar han utgivningen trots att den ”snarast kan förväntas vara museal redan vid släppfesten”. Medelålders män som försöker hålla sin ungdom kvar är kanske inte de som bäst förnyar kulturen.

Dagens sponsorer ser sig sällan som samhällsbärare, oftare som det offentliga samhällets motparter. De har emellertid liksom mecenaten ett behov av att bli bekräftade, personligen och/eller som representanter för företag, institutioner och organisationer som behöver stärka sina egon. (Också de senare har faktiskt ett slags ego.) Och då satsar de på sådant som roar dem.

Komiskt, som sagt. Jag kan bara konstatera att jag och Göransson tycks överens. Låt dem som är intresserade betala, om det nu beror på fåfänga eller kulturpatos. För några decennier sedan hade en S-kulturminister tyckt att bygget självklart skulle finansieras av skattebetalarna. Nu tycks man ha insett att det ledde till sämre och mindre kultur. Gott så.

Att staten har en roll i kulturfinansiering tycker nog för övrigt både jag och Göransson också. Men inte all finansiering, och inte all kultur. Kul att se att vänstern har frisknat till.

I Politiken om Helena Benaouda

Den 9 januari hade Politiken ett reportage om Sverige, "Når turister rimer på terrorister" (ej på nätet, men Snaphanen har visst utdrag), där jag uttalade mig om förtroendet för Helena Benaouda och Sveriges Muslimska Råd.

Nu står hun utvivlsomt med et forklaringsproblem, siger Per Gudmundson , der er blogger og lederskribent ved Svenska Dagbladet. Han tror dog alligevel ikke, at Helena Benaouda har kendt til svigersønnens nærmere aktiviteter. Der er nok snarere tale om en familietragedie: »Der er en klar skillelinje mellem Helena Benaouda og ekstremisterne. Derfor vil jeg på ingen måde bidrage til en mistænkeliggørelse af hende. Men der er opstået en uholdbar situation, hvor hun både skal håndtere sin egen familie og samtidig sin rolle som ordførende for Sveriges Muslimske Råd. Det er to roller, der ikke kan forenes«, siger Per Gudmundson.

I Jyllands-Posten om Sveriges islamismdebatt

Den 7 januari hade Jyllands-Posten ett reportage om Sverige: "Da islamismen kom till Sverige" (ej på nätet). Där intervjuades Magnus Ranstorp, Aje Carlbom och undertecknad. Utgångspunkten för artikeln var frågeställningen om huruvida det offentliga Sverige hittills ryggat för en uppriktig debatt om islamismen.

Per Gudmundson, lederskribent på Svenska Dagbladet, blogger med speciale i militant islamisme og i Mattias Gardells optik endnu en islamofob, mener, at de fleste islamologer og andre forskere i Sverige har et »vældigt udglattende og undskyldende syn«, når det gælder politisk islam og militant islam.

»Man havner altid i et ”det-er-synd-for”-syndrom, hvor forklaringerne er fattigdom, marginalisering, udenforskab og tilmed undertrykkelse, mens faktum er, at de militante ofte er veluddannede, veletablerede og skolede i islamisk doktrin. Det er dybt rodfæstet i den svenske debattradition, at det er os, der gør noget forkert, selv når vi bliver angrebet af galninge,« siger Gudmundson.

Forklaringen på fænomenet er, mener Per Gudmundson, dels Sveriges historiske opfattelse af sig selv som en brobygger – tidligere mellem kommunisme og kapitalisme, nu mellem Vesten og islam – dels den udbredte konsensus-kultur i Sverige.

»En høj grad af konfliktskyhed råder i det offentlige rum i Sverige,« konstaterer han.

Sjöng hyllning till självmordsbombaren i Stockholm – gripen

Häromdagen uppmärksammades, här på bloggen, den olidliga nasheed som producerats till Taimour Abdelwahab al-Abdalys ära, och postats på diverse jihadforum.

Upphovsmannen, den amerikanske studenten Emerson Begolly, som kallar sig Asadullah Alshishani när han bedriver jihadpropaganda, har uppmärksammats även av FBI, visar det sig. De har spanat på honom, eftersom han är en märklig enstöring med extrema åsikter och som ofta bär automatvapen på sina promenader, och när två FBI-agenter approcherade honom i tisdags, slutade det hela med våldsamt motstånd. Begolly, som bar skarpladdad pistol, bet de bägge agenterna.

AP/WP:

Emerson Begolly was arrested Tuesday by two FBI agents in New Bethlehem, about 50 miles northeast of Pittsburgh.

The agents, with his mother's help, found him sitting alone in the front seat of a car parked in a fast-food restaurant when one agent opened the vehicle door. That's when Begolly screamed and reached into his jacket, at which time both agents tried to keep him from grabbing what they believed was a gun, a criminal complaint said.

"Agents attempted to control Begolly, Begolly bit both agents and drew blood," the complaint said, adding that agents then found a loaded 9mm handgun inside his jacket, with the safety in the off position and one round in the chamber.

The Jawa Report har all info, och ska ha credd för att ha grävt fram bilder, musik och bisarrerier.

Uppdatering 14/1:

Hot Air beskriver nya fynd, bland annat en film där Begolly har skytteträning iklädd al Qaida-camos. Tillsammans med pappa. Härlig familj.

Islamiska Staten i Irak tar på sig självmordsattentatet i Stockholm

Terrorismexperten Evan Kohlmann säger på twitter att Islamiska Staten i Irak kommer att ta på sig ansvaret för självmordsbombaren i Stockholm.

# Al-Arabiya Channel will reportedly soon air a video from the "Islamic State of Iraq" claiming credit for Stockholm bomber Taimour Abdaly.

# During the video, a representative of the Islamic State of Iraq allegedly boasts that Abdaly spent 3 months in Mosul training with Al-Qaida.

Uppdatering 17.09:

Inte riktigt, men nästan. Nu bevisas att Islamiska Staten i Irak låg bakom attentatet i Stockholm. Al Arabiya har en första version av nyheten ute, hämtad ur den dokumentär som sänds senare. SvD:

Taimour Abdulwahab ska ha tränats i den irakiska staden Mosul. Under tre månader lärde han sig bland annat att tillverka sprängladdningar. Det uppger Zia Alkanani, chef för Iraks myndighet som bekämpar terrorism, för den stora arabiska tv-kanalen al-Arabiya.

Taimour Abdulwahab ska ha tagit sig in i Irak via Turkiet.

Två månader innan attentatet i Stockholm den 11 december ska den irakiska säkerhetstjänsten fått upp ögonen för Taimour Abdulwahab.

Tillfångatagna al-Qaida-medlemmar ska ha uppgett att terrororganistationen planerade attacker mot USA och Europa – och ett av målen ska ha varit Sverige. Attackerna ska ha varit planerade att genomföras i slutet av december 2010.

Informationen ska ha skickats vidare till den amerikanska säkerhetsjänsten – men det är oklart om Sverige fick ta del av uppgifterna.

Uppdatering 8/1 kl 17.00:

Arabiskspråkiga eller specialintresserade kan se det 25 minuter långa programmet "Dödens industri".

Dreggel, Batuta och gudmundson...

Jyllands-Posten häpnar efter bombdådet i julruschen över att terrorismbevakningen är så dålig i svensk press. Tidningens korrespondent skriver idag om hur han får följa alternativa nyhetskällor för att få veta vad som hänt, under rubriken "Guerilla -medierne slår til" (ej på webben).

"Med to formodede attentatforsøg i december er den islamistiske terrortrussel rykket tæt på Sverige. Men for de svenskere, der søger nyt på terrorfronten, er det langtfra tilstrækkeligt at se på tv, lytte til radio eller læse aviser, hvad enten det handler om papir-eller netvarianter.

I stedet gælder det om at følge udvalgte tråde på det kontroversielle svenske netforum Flashback, studere alternative nyhedskilder som den stærkt indvandrings-og islamkritiske side Politiskt Inkorrekt (PI) og læse blogs som "gudmundson", hvor Svenska Dagbladets lederskribent Per Gudmundson skriver langt mere detaljeret og kvalificeret om islamistiske terrortrusler, end hvad man kan læse på nyhedssiderne i samme avis.

[...]

Tre dage efter attentatforsøget i Stockholm kunne Flashback-skribenten "Dreggel" henvise til YouTubeadressen "mona123timo", med en uredigeret version af det lydbånds-" testamente", som Abdaly havde sendt til det svenske sikkerhedspoliti, Säpo, og til nyhedsbureauet TT lige før sin død. Batuta kunne snart efter koble kontoen til selvmordsbomberens hustru, Mona Thwany.

Den israelske blog Internet Haganah og den svenske blogger Per Gudmundson forskede videre og præsenterede flere detaljer om YouTube-kontoen, der tydede på, at Thwany var mere involveret i mandens forehavende, end hun selv gav udtryk for. Men først i mandags, tre uger efter Flashback-afsløringen, nåede historien ud til den brede offentlighed via en artikel i Aftonbladet.

[...]

Mange indlæg på Flashback er tendentiøse, nogle er vildledende, nogle direkte løgnagtige. Men kritikere påstår, at en anden del af forklaringen er de etablerede mediers ønske om at være politisk korrekte.

»Der har været en gigantisk underrapportering om militant islamisme i svenske medier. Ofte har man måttet læse min blog for at få noget at vide om f. eks. svenske statsborgere, der støtter al-Shabaab i Somalia. Det er pinligt. Jeg er ikke ekspert, men har tilegnet mig en del viden, fordi jeg følger emnet tæt, altovervejende via åbne kilder på nettet. Det er mærkværdigt, at dette arbejde ikke udføres af de store medieredaktioner,« siger bloggeren og lederskribenten Per Gudmundson.

Batuta, der har skrevet godt 1.900 af i alt over 26 millioner indlæg på Flashback, erkender, at det ikke er noget problemfrit forum, og at uskyldige mennesker med jævne mellemrum udråbes som skurke og banditter.

»Men der er ikke noget alternativ, så længe de, der har til opgave at formidle nyheder, ikke gør deres arbejde,« mener han.

Tvärdrag på korståg

SSU:s idétidskrift Tvärdrag är alltid späckad men hungrig. I dagens ledare i SvD skriver jag om den radikala vänsterretorik som genomsyrar eftervalsanalysen, och konstaterar att den hjälper borgerligheten.

Vänstern är fånge i sin egen retorik. Väljarna såg ingen ”stupstock”, och de känner knappast igen sig nu när Tvärdrag konstaterar att ”luften har gått ur den europeiska civilisationen”.

I höstas publicerades antologin Högerns svarta bok (Verbal förlag), en anspelning på Kommunismens svarta bok, den franska debattklassiker som 1997 beräknade kommunismens dödsoffer till cirka 94 miljoner människor.

Men det är inte helt lätt att belägga att svensk borgerlighet stött några folkmord. Istället skriver man om nedläggningen av Arbetslivsinstitutet, eller kritiserar Göran Hägglunds begrepp ”verklighetens folk”.

Retorikens avstånd till väljaren är långt. Även den som älskar arbetslivsfrågor torde ha svårt att se avvecklingen av ALI som ett folkrättsbrott. De flesta ser skillnad på Hägglund och Hitler.

Möjligen är retoriken nödvändig för att relativisera egna missgrepp. Den gör det liksom enklare att skratta förtjust när Jan Myrdal delar ut Leninpriset till Maj Wechselmann.

Men man vinner säkerligen inga val på att kalla Fredrik Reinfeldt för slaktare.

Självmordsbombarhustrun: Jag lade ut ljudfilerna

Svenske självmordsbombaren Taimour Abdulwahabs hustru erkänner att – precis som antagits här tidigare – det var hon som publicerade ljudfilerna med hans testamente på YouTube, i en intervju som sänts i TV4 Nyheterna.

– Jag trodde folk var intresserade om sanningen om varför han gjorde det, säger Mona Thwany.

Intervjun är, precis som den häromdagen i News of the world, gjord av den kontroversiella journalisten och konvertiten Yvonne Ridley, vilket tycks innebära att inga kritiska följdfrågor ställs. Tittarna får inte veta varför ljudklippen bildsattes med martyrromantik (en hustru torde ha svårt att smälta konceptet med de 72 jungfrurna), varför hon lade ut alla tre filerna när "sanningen" rimligen enbart krävde en, eller hur det kom sig att hon att döma av aktiviteten på hans Facebooksida bejakade hans radikalisering (och inte tog avstånd som hon säger att hon gör nu).

Man får heller ingen förklaring till varför hon ytterligare någon dag senare, efter att ha publicerat ljudfilerna, ändrade bakgrundsbilderna så att YouTubekontot närmast fick karaktären av hyllningssajt. Och så vidare.

Människor kan naturligtvis reagera på olika sätt vid nära anhörigas död, och den stress som husrannsakan och några förhör medför, kan förstås leda till de mest oväntade reaktioner. Ändå är det svårt, för en betraktare, att inte gripas av misstanken att hustrun, även om hon inte på förhand kände till dådet, trots allt delar ideologi med maken.

En mer väntad reaktion vore kanske att gripas av ändlös sorg, oro och desperation. Kanske söka professionell hjälp och vård, eller sluta sig tätt in till de närmaste i familjen. Att sätta sig ett par timmar vid redigeringen i datorn, adda lite nya kanaler på YouTube, plocka bilder från Facebook, kan verka, säg, udda. Men alla är ju olika.

Men det är klart: om makan delar gärningsmannens extrema ideologi, och känner viss stolthet över att han startat anfallskrig mot Sverige och därmed blivit martyr – så framstår reaktionen som mer rimlig. Då är beteendet bara ett lojalt fullföljande av hans vilja, som också är i linje med hennes övertygelse.

Det är naturligtvis inget olagligt i detta. Det är lagligt att vara extremist på det här sättet, precis som det är lagligt att vara stolt hustru till en nazistisk mördare. Men det är en politisk handling som förtjänar granskning.

Det saknas nu inte möjligheter att granska vad hustrun påstår. Loggar över telefonsamtal skulle kunna visa om hon verkligen fick så många frågor om vad han gjort som hon påstår. Kopiorna av hennes beteende på hans Facebooksida, som finns nedsparade, kan visa om hon kan ha varit ovetande om hans ideologiska utveckling. Förhören med henne, som polisen rimligen gjort flera stycken av, skulle kunna visa om hon berättar samma historia hela tiden.

Det mesta kommer förstås att komma fram i polisutredningen, men det vore ju spännande om journalistkåren kunde ligga före internets privatsnokar för en gång skull.

Uppdatering 5/1 kl 09.01:

Aftonbladet lyckas få ställa en kritisk fråga, med anledning av att hustrun faktiskt postat tre ljudfiler; en bildsatt med Hoor-al-Ayn (benämningen på de 72 jungfrur en martyr får i paradiset), en med islams baner i lågor, samt en med självmordsbombarens porträtt (se skärmdumpen ovan).

Svaret visar att hustrun antingen inte förstår frågan – eller ljuger.

Nu erkänner Mona att det var hon som publicerade klippen:

– Alla svar fanns i hans meddelanden. Det kändes så smärtsamt att berätta vad han sagt om och om igen. Lite naivt tänkte jag att folk var intresserade av att få veta sanningen om varför han gjort det, så jag la ut dem på hans Youtube-kanal, berättar hon.

Men när Aftonbladet via Yvonne Ridley sent i går kväll konfronterade Mona med frågor om de bilder som illustrerade Taimours testamente på Youtube är hon oförstående:

– Jag har inte varit inblandad i nåt sånt och jag har ingen aning om vem som har gjort det. Jag laddade upp ljudfilen med en stillbild av min man och ingenting annat. Jag vet ingenting om någon referens till 72 jungfrur, det är första gången jag hör talas om det, säger hon.

Uppdatering 5/1 kl 12.04:

Nu är YouTubekontot nerstängt "eftersom användaren har avslutat sitt konto". Bland det sista som hände på kanalen var, bisarrt nog, att en prenumeration på "SwedishDictatorship" inleddes, samt att svenska tv4-tittare frågade i kommentarsfältet på mona123timo om det inte var möjligt att visa Taimourklippen igen, något som avvisades av användaren av "security reasons" - det skulle kunna vara farligt att reta upp någon.

Han sjöng hyllningen till självmordsbombaren i Stockholm

Bara några dagar efter att Taimour Abdelwahab al-Abdaly exploderade mitt i julruschen i centrala Stockholm spreds en hyllningssång till honom på internets olika jihadistforum.

Inspelningen kan vara värd att höra, inte minst som påminnelse om hur stark, välorganiserad, andligt motiverad och talangfull motståndaren är. Eller inte.

Intro: läsning ur Taimour Abdelwahabs testamente

Refräng:
Grab my Gun and my Ammo
Strap my kamarband onto my chest
Get dressed up in my camo
Martyrdom is what I wanted best

Hit them with my rocket laucher
Refräng

Blow their heads right off their shoulders
Refräng

Pack my pick up with explosives
Refräng

Railroad spikes prepared as shrapnel
Refräng

Exploding like a super nova
Refräng

I am not afraid to die
Refräng

We're at war and I'm a soldier
Refräng

For my brothers and my sisters
Refräng

This is revenge for your war crimes
Refräng

The Hoor al Ayn are waiting for me
Refräng

Amber's blue eyes and her blonde hair
Refräng

My words are bullets coming at you
Refräng

Detta tämligen blodtörstiga försök till nasheed lanserades under artistnamnet Asadullah Alshishani, "tjetjenen". Det är ett namn som stått bakom andra jihadsånger, exempelvis till Usama Bin Ladins ära.

Men som bloggarna Jawa Report och Big Peace rapporterade dagarna före jul, så döljer det sig ingen skräckinjagande person bakom pseudonymen. Snarare en amerikansk student vid namn Emerson Begolly.

Emerson Begolly läser humaniora vid Penn State, och tillbringar fritiden med att hetsa mot judar och propagera för heligt krig.

Han har också ett historieintresse. Han har länge deltagit i diskussioner i Axis History Forum, en sajt helt dedikerad till axelmakterna. Intresset tycks löpa som en röd tråd i hans liv.

Emerson Begolly titulerade sig redan i skolåren "Assistant Deputy Reichsleiter":


Som Jawa Report sade när bilderna hittades: You can't make this shit up.

Och ja, hans nasheed är lika dålig bildsatt.

Terrorjakt, islamofobi, Kaplan, jag & SVT

Deltar på måndagen i Gomorron Sverige i SVT:

7.15 Kan terroristjakt bli likställt med islamofobi? Per Gudmundsson, ledarskribent SvD och Mehmet Kaplan (MP) diskuterar.

Frågeställningen anknyter till min ledare i SvD från nyårsafton, som väckt förbluffande mycket känslor. Exempelvis skriver folkpartisten Helena von Schantz på Newsmill under rubriken: "Ordförande i Liberala Kvinnor: Expressens ledarsida har mycket att lära av SvD:s Per Gudmundsson".

Uppdatering 3/1 kl 08.45:

Diskussionen går att beskåda på SVT Play:

Professor Mattias Gardells tajming: "Inga muslimska bomber i år heller"

I professor Mattias Gardells bok Islamofobi från i höstas summerades 2010 lite väl tidigt.

Sidan 113:

"Frånvaron av islamisk terror fick inget genomslag i media år 2010, inte heller åren dessförinnan. Inga braskande rubriker i kvällspressen lockade med "Rädslan för islamisk terror överdriven", "Muslimer extremt fredliga" eller "Inga muslimska bomber i år heller". Dokument inifrån gjorde inga avslöjande reportage om fredsbudskapen i de muslimska friskolorna, ingen talade om källarmoskéer som underjordiska fredscentraler och Nalin Pekgul tog inte tillfället i akt att berätta att hon minsann träffat fredliga muslimer i Tensta. Istället närde media allmänhetens fruktan för islamisk terror genom dramatiska rubriker om terrorgripna och terrorsvenskar då svenska muslimer arresterats på, som det skulle visa sig, lösa boliner. Så skedde exempelvis i februari 2008 då polisen arresterade tre Somaliasvenskar i Rinkeby och i september 2009 då Mehdi Ghezali, Awad Munir och Safia Benaouda gripits i Pakistan. När samtliga senare släpptes utan att åtal väckts blev rubriksättningen föga dramatisk och sannolikt gjorde rättens bedömning mindre avtryck hos allmänheten än de slutsatser media dragit på förhand. Så bidrar media till att befästa en bild utan underlag där det som är empiriskt möjligt att fastställa – frånvaron av islamisk terror – vänds till sin motsats".

Gardell lyckas påstå att 2010 passerade utan terrordåd trots att en svensk medborgare sprängde sig mitt i Stockholms city, lyckas nämna Munir Awad, gripen i Danmark, lyckas peka ut svensksomaliern Ali Yassin "Beynax" som var med och grundade det Hizbul Islaam som idag ingår i Shabaab, och lyckas dessutom påstå att det är hans egen verklighetsbeskrivning som är empiriskt bevisad, i samma stycke.

En bedrift. Inte konstigt att DN Kultur gång på gång kallar boken för "standardverk".

Farid?

Dagen före nyårsafton publicerade en rad medier uppgiften att en 50-årig affärsman i Stockholm pekades ut som inblandad i internationell terrorism, och då kanske även som "hjärnan" bakom den planerade jul-attacken mot Jyllands-Posten.

Till Expressen sade den svenske terrorismforskaren Magnus Ranstorp att "Han är en central person i extremistcirklar i Stockholm".

Ursprunget till att den här mannen blivit aktuell är att Jyllands-Posten tagit del av förhören med David Coleman Headley, den amerikan som på uppdrag av superterroristen Ilyas Kashmiri planerade en attack mot Jyllands-Posten. I samband med planeringen av detta dåd besökte Headley Stockholm och mötte en marockansk man som pekats ut i förhören som "Farid". Headley försökte värva honom till uppdraget, men han avböjde, enligt förhörsprotokollet med anledning av att "han stod under konstant bevakning" (mer JP: 1,2,3 /hat tip Batuta!).

Frågan är om julens försök att attackera JP är en förlängning av Headleys planer.

En svenskmarockansk "Farid" har figurerat tidigare i frågor om internationell terrorism. När den svenske medborgaren och marockanen Mohamed Moumou (sedermera ihjälsprängd under namnet Abu Qaswarah, andreman i al Qaida i Irak) först listades som terrorist av USA och FN och efterlystes av Interpol angavs Farids adress – där hade alltså Moumou bott.

Det finns alltså fog att fundera över huruvida detta gamla svenskmarockanska nätverk har kontakter som leder till de nu gripna. (Till nätverket kan man exempelvis även räkna svensken Ahmed Essafri, nu i fängelse i Marocko, danskmarockanen Said Mansour, nu i fängelse i Danmark, svensktunisiern Makram Ben Salem "Abu Mua'az" Mejri, död i Irak, marockanen Abdelali Miftah, gripen i Märsta och utlämnad till Tyskland, jordaniern Thaer Alhalah, samtidigt gripen i Märsta och utlämnad, danskirakiske turkmenen Amer Saeed, nu inför rätten i Danmark, samt den mystiske Muhamed Oasis i Malmö, som ingen vet var han är...)

De svenskar som nu i veckan gripits misstänkta för att ha planerat att attackera Jyllandsposten har börjat beskrivas ganska ingående (Aftonbladet: Terrorns ansikten), men ännu tycks ingen ha presenterat kopplingen. Hur känner de varandra, de gripna och Farid?

Uppdatering 16.34:

Dagens Expressen har sammanställt "nätverk". Ambitiöst.

Uppdatering 2/1 kl 02.26:

I det svenskmarockanska nätverket kan man också räkna in Abdirizzak Jabri, som nekades uppehälle i Sverige på grund av hans koppling till Mohamed Moumous så kallade moské i Brandbergen. Andra i nätverket reagerade...

Jagar någon ens den svenske självmordsbombarens medhjälpare?

Någon publicerade den svenske självmordsbombaren Taimour Abdelwahabs testamente på internet, på arabiska, engelska och svenska. Det var inte svensk press, och inte Säkerhetspolisen. Det ljudbudskap som figurerade i pressen samtidigt var det som TT fått på attentatsdagen, lätt förvrängt av sekretesskäl.

Den som lade ut självmordsbombarens verkliga farväl gjorde sig omaket att bildsätta (bland annat med syftning på de 72 jungfrur som en martyr förväntas möta i paradiset) de intalade meddelandena, och att publicera samtliga tre. Något som har skett under det närmast följande dygnet efter att Abdulwahab sprängt sig – vilket antyder att personen inte precis var utslagen av depression och sorg.

Bakgrundsbilder och profilbilder lades till, på ett sätt som närmast skapade en hyllningsplats till självmordsbombaren. Den som publicerade valde att aktivt göra jihadpropaganda av Taimour Abdalwahab al-Abdalys testamente. Den som publicerade är möjligen en medbrottsling.

Det YouTubekonto (mona123timo) som användes är väl kartlagt av några av internets bästa snokar. Allt pekar på att det används av Taimour Abdulwahabs hustru, som heter Mona och är sminkös boende i Luton.

Några dagar efter självmordsdådet raderades YouTubeklippen, och aktiviteten avtog. Men sedan några dagar har det åter varit aktivitet på YouTubekontot. Några nya prenumerationer, med en mix av sminktips och Luton Islamic Centres kanal, har lagts till, och något nytt klipp har favoritmarkerats.

Ett par frågor infinner sig. Borde inte varenda dator vara beslagtagen i hennes hushåll? Borde inte hon sitta i dagliga förhör? Borde inte någon svensk journalist sitta på hennes tröskel och pressa henne på sanningen?

Uppdatering 2/1 kl 13.17:

Mona talar ut från säker plats – men endast för konvertiten Yvonne Ridley – i News of the world. Expressen tolkar. Inga svåra följdfrågor.

Samtidigt tycks någon ha mixtrat med YouTube-kontot.

Uppdatering 3/1 kl 08.12:

Aftonbladet gör en helsida:

Beviset för Taimour Abdulwahabs medhjälpare finns på Youtube.

Ett dygn efter sprängningen publicerades ocensurerade versioner av hans ljudinspelningar på hans eget konto.

– Det låter intressant. Vi måste titta på det, säger Mikael Gunnarsson på Säpos ledningscentral.

[...]


Men på Youtube-kanalen Mona123Timo publicerades redan den 13 december de ocensurerade klippen på samtliga tre språk. Personen som ligger bakom har alltså på egen hand haft tillgång till materialet.

De är även omsorgsfullt bildsatta. Bland annat med bilder som anspelar på de 72 jungfrur som en martyr kan vänta i paradiset.

Youtube-kanalen har varit registrerad i över fyra år och där finns filmer publicerade som endast Abdulwahab själv eller människor i hans närhet kan ha haft tillgång till. Bland annat är det videosekvenser från hans och hustrun Mona Thwanys hus i Luton, England.

Svenske terrorledaren till Obama: Konvertera annars...

Konvertera till islam, annars attackerar vi...

Det var det tjusiga erbjudandet till president Barack Obama från den "svenske" terroristledaren Fu'ad "Shongole" Muhamad Khalaf, när han gjorde ett sällsynt framträdande i Afgoye för en vecka sedan.

Mötet i Afgoye hölls för att fira sammangåendet mellan Hizbul Islaam och Shabaab, och "Shongoles" uttalande vore förstås skrattretande om det inte var så att en lång rad somaliska ungdomar i USA, precis som i Sverige, är heliga krigare för Shabaab. Inhemska attacker, om än i liten skala, är inte längre otänkbara.

AP i Washington Post:

A leader of Somalia's Islamist insurgency threatened to attack America during a speech broadcast Monday.

"We tell the American President Barack Obama to embrace Islam before we come to his country," said Fuad Mohamed "Shongole" Qalaf.

Al-Shabab has not yet launched an attack outside Africa but Western intelligence has long been worried because the group targeted young Somali-Americans for recruitment. About 20 have traveled to Somalia for training and at least three were used as suicide bombers inside Somalia.

"Shongole" bodde 12 år i Sverige, men flyttade med sin familj till Somalia 2004, varefter han ständigt tillhört toppskiktet i Islamiska Domstolarna och senare Shabaab. Efter att han själv utsatts för terrordåd har hans framträdanden blivit allt mer sällsynta, och elaka rykten säger att han förflyttar sig beslöjad i damkläder!

Det finns bilder från mötet i Afgoye, på al-qimmah.net. Shongole i mitten av podiet. Fler svenskar på bild? Här?

Svenskt pass på ugandisk Shabaab-kvinna

Ugandas tidning The Monitor berättar att en kvinna med svenskt pass gripits på väg in i landet från Somalia, misstänkt medlem i somaliska Shabaab. Ugandiska myndigheter är särskilt uppmärksamma på eventuella försök att penetrera gränserna just nu, efter en rad terrordåd:

Security operatives in the eastern town of Busia have arrested three suspected Somalis believed to be linked to the al-shabaab terrorist group who were reportedly attempting to sneak into the country.

The three suspects were on Wednesday intercepted at the border entry of Busia aboard an Akamba bus on their way from Nairobi to Kampala.

Sources told Saturday Monitor that the police got information about these people aboard the bus that they were allegedly travelling to Kampala to plant bombs following the terrorist group’s persistent threats to attack Uganda and Burundi for failure by the two countries to withdraw their forces in Somalia.

Two of the suspects had passports in Arabic. The other, a Uganda woman, possessed two passports, including one of Sweden.

Uppdatering 16.45:

Både Expressen, DN, och Aftonbladet har, ett halvt dygn senare, plockat upp nyheten.

Uppdatering 17.29:

Enligt ugandiska tidningen New Vision var de tre efterlysta.

Three Somalis, one of them a woman, arrested at the Uganda Kenya border of Busia on Wednesday trying to sneak into the country where on the security wanted list, it has emerged.

Steven candia and Robert Kintu report that though the Police yesterday only confirmed that the two of trio were on an international wanted list, but did not disclose in connection with what, other sources intimated terrorism.

Uppdatering 2/1 kl 22.45:

Personen med svenskt pass ska ha varit en man. Expressen:

Misstänkte terror-svensken som greps tillsammans med två andra reste med två pass.

- Vi blev förvånade när svenskens olika pass hade så stor ålderskillnad som nio år. Det svenska passet säger att han är född 1992 och hans kenyanska pass står det att han är född 1983, säger Judith Nabakooba, informationschef för Ugandas polisstyrkor.

Ugandas polis stoppade en buss på väg från Kenyas huvudstad Nairobi till Uganda huvudstad Kampala. Polisen grep två män och en kvinna vid gränsövergången Busia.
När gränspolisen undersökte passen närmare upptäcktes det att de tre var efterlysta av Interpol. Och att svensken hade två pass.

[...]

En av de gripna männen har ett svenskt pass med födelseåret 1992 – och en kenyanskt pass med födelseåret 1983. Den andre gripne mannen är Mohamedi Abdi Nasil med kenyanskt pass. Kvinnan är Katara Abdul, som har ett tillfälligt passdokument med okänd nationalitet.

Uppdatering 3/1 kl 08.23:

Expressen satsar, och har skickat sin duktige reporter Kassem Hamadé till Uganda. Resultatet är ett helt uppslag i dagens tidning, där såväl busschaufför som utredningsledare intervjuas. Den nya och centrala informationen är:

– Jag kan bekräfta att en av männen hade en svensk identitetshandling. Vi har underrättat svenska ambassaden men de kan inte hitta honom i registret, säger utredningsledaren Grace Akulo.

– En av männen som greps i onsdags har ett svenskt så kallat främlingspass men han har också visat upp ett kenyanskat pass, säger Teo Zetterman på UD:s presstjänst.

Främlingspass utfärdas av migrationsverket till de asylsökande personer som inte kan få ett pass i sitt hemland, Passet är försett med ett datachip som lagrar innehavarens personuppgifter, fingeravtryck och passfoto.

– Det råder fortfarande oklarheter om mannens identitet, säger Teo Zetterman.

Passhandlingen är intressant oavsett om den tillhör mannen eller inte. Pass på drift är en viktig del av den internationella terrorismens infrastruktur. Tyvärr är Sverige ganska släpphänt vad gäller passhandlingar. Hur ett svenskt pass kommer i Shabaabs ägo är en nästan lika intressant fråga som hur en svensk individ tar värvning i Shabaab. Och det är frågor som sannolikt är intimt förknippade.

Mer: 1, 2, 3.

Uppdatering 5/1 kl 09.05:

Expressen spårar mannen, som enligt det svenska främlingspasset är 18 år, till Sundsvall.

18-åringen från Sundsvall som sitter häktad i Uganda misstänkt för förberedelse till terrorism är en flitig facebookanvändare. Två dagar innan han greps av Ugandas polis gjorde han en uppdatering med mobilen; Alhamdulillah (vilket ungefär betyder "Tacka Gud").

Polisen i Uganda misstänker att al-Shabab planerade slå till med hjälp av 18-åringen som självmordsbombare på nyårsafton. Två veckor innan attentatet skrev han på sin Facebooksida:

- I will die lika a souljah! (fritt översatt: Jag kommer att dö som en soldat).
"Tror att han är i Kenya"

Den svenske misstänkte terroristen bor tillsammans med en jämnårig kamrat i Sundsvall.
- Men nu har jag inte sett honom eller killen som han bor hos på ett tag. Jag tror att han är i Kenya, säger en granne.