Dagens citat

Godmorgon, världen! om Stalins bevekelsegrunder att avböja Marshallhjälpen.

- Josef Stalin var misstänksam, och tackade nej.

Det kan ju inte varit så att Marshallplanen motverkade hans egen plan om världsherravälde...

Vänstern och våldet

Jag får ganska ofta frågan varför jag lämnade den vänster som jag tillhört sedan tonåren och gick till högerblocket. I Svenska Dagbladet idag (pdf) skriver jag en smula om det.

För mig blev Göteborg 2001 vändpunkten.

Jag tillhörde den frihetliga vänstern, och får ibland frågan varför jag lämnade den. ”Frihetlig” var ändå en bekväm etikett som gav viss distans till den övriga vänstern. Precis som t ex tidskriften Arena i dag var jag radikal, upplyst och utan ansvar för resten av blocket. Som frihetlig var jag helt enkelt med i något odefinierat solidariskt på vänsterkanten.

Tv-bilderna från kravallerna klargjorde för mig att detta var en illusion. Mina vänner försökte verkligen döda poliser med gatstenar. Varför hade jag inte förstått det?

Artikeln är nu inte skriven som någon bikt, utan är tillkommen med anledning av G8-mötet i Heiligendamm och kravallerna i Rostock. I måndags lade jag fram idén för redaktionen att jag ville recensera Salka Sandéns nyutkomna roman Deltagänget, på pigga förlaget Vertigo, i anslutning till de kommande G8-kravallerna. Att det skulle bli kravaller var ju nämligen förutsägbart. Det är inte så som exempelvis Ekot rapporterar idag, att demonstrationerna "urartade". Nej våldet är en integrerad del, planerad månader i förväg.

Det brukar heta att en svans av bråkstakar kidnappat en i övrigt fredlig protest. Men det är ingen svans. Det är den knutna näve som så gott som alltid finns med vid större vänsterdemonstrationer. Och den andra handen vet mycket väl vad näven gör.

I artikeln förekommer ett citat inifrån anarkiströrelsen (uppsnappat under den tidsperiod som Sandéns roman beskriver) som Säpo nedtecknat.

”All revolutionär verksamhet i dagens Sverige måste arbeta både på ett legalt och ett illegalt plan. Inte samma personer nödvändigtvis; det räcker med att kampen på de båda sidorna på något sätt håller kontakt med varandra och samverkar.”

Det citatet beskriver väl hur de autonoma ser på sin verksamhet. Och så länge inte de i den bredare vänstern avbryter all gemensam verksamhet med de autonoma beskriver det även dem.

Citatet (SOU 2002:91, s 346) har ännu en funktion i texten. Sammanhanget det är taget ur är talande. I synnerhet för den som menar kravallvänstern egentligen är ointressant ur demokratiskt perspektiv eftersom deras våld aldrig når över nivån glaskrossning och stenkastning. På anarkistkonferensen deltog två personer dömda för inblandning i kidnappningsförsöket mot Anna-Greta Leijon, alltså Norbert Kröchers gamla gäng som såg sig som en gren av den tyska sjuttiotalsterrorismen.

De autonoma ser själva med stolthet på den kontinuiteten i rörelsen. I rörelsens handbok för utomparlamentariska aktiviteter, Lila Svarta, ges lärdomarna från Kröcher-affären stort utrymme. Dessa lärdomar är inte att man bör avstå från terrorism, men att man bör avstå från att tjalla.

Jag läste Lila Svarta för första gången när jag satt framför tv:n och tittade på kravallerna i Göteborg. Plötsligt blev det mig uppenbart att det inte var frågan om några urartade protester, utan att våldet för många var en självklar del av vänsterrörelsens kamp. Åt dessa skulle jag aldrig mer agera mänsklig sköld.

Senare under 2001 kom elfte september. Då hamnade resten av vänstern på fel sida i den centrala konfliktlinjen. Mina vänner menade att det var rätt åt USA, eller att USA hade sig själva att skylla. Och att det absolut vore fel att störta talibanerna.

Men det får bli en annan artikel.

Internationellt om svenskt pass i Somalia

Ett svenskt pass har upphittats i samband med en attack i Somalias fria delstat Puntland mot islamister tillhörande antingen Al Qaida eller Islamiska Domstolarnas Förbund.

Expressen:

Tidigt på lördagsmorgonen öppnade en amerikansk jagare eld med en kanon mot en by i nordöstra Somalia, enligt en Somalias vice president Hassan Dahir Mohamoud som AP har talat med.

I attacken ska åtta utländska militanta islamister ha dött.

En av dessa åtta islamister ska ha varit svensk. Somaliska säkerhetsstyrkor uppger att de hittade ett svenskt pass på mannen.

- USA-militären siktade in sig på al-Qaida-gömstället, säger Mussa Jelle Yusuf, guvernör i regionen Barri, till AFP.

DN:

UD försöker nu få uppgifterna bekräftade men eftersom Sverige inte har någon ambassad i Somalia måste alla kontakter gå genom ambassaden i Nairobi.

AP:

Puntland Vice President Hassan Dahir Mohamoud said eight foreign militants were killed in the fighting and Somali forces were pursuing five others. He told The Associated Press there were no civilian casualties because the area is uninhabited.
Mohamoud said the Puntland government had requested the U.S. navy to help fight the militants.

He said that the government knew the nationalities of five of the foreign militants: the U.S., Britain, Sweden, Eritrea, and Yemen. He said security forces identified them from their passports.

"We have successfully completed the operation against the terrorists who came here and we are chasing the other five," said Mohamoud, speaking from Puntland's capital, Garowe. He said the total number of militants was 13; government officials earlier reported as many as 35.

Muse Gelle, a regional governor, said the militants arrived in the area near the port town of Bargal by speedboat on Wednesday. He said a U.S. destroyer attacked late Friday.

Musa Ismail Mohamed, a former government economist who lives in Puntland, compared the area where the fighting took place to Afghanistan's Tora Bora, which U.S. forces beseiged in 2001 in a failed effort to flush out Osama bin Laden.

"Americans should strike it harder than yesterday and then they will succeed. If they do not do that, then may be Bargal may become a stronghold for terrorists," Mohamed said Saturday, speaking on the phone from Puntland's main port, Bossaso.

A task force of coalition ships, called CTF-150, is permanently based in the northern Indian Ocean and patrols the Somali coast in hopes of intercepting international terrorists. U.S. destroyers are normally assigned to the task force and patrol in pairs.

Bryan Whitman, a Pentagon spokesman, could not confirm U.S. involvement in Friday's fighting, but added: "The very nature of some of our operations, as well as the success of those operations is often predicated on our ability to work quietly with our partners and allies."

Puntland's minister of information, Mohamed Abdulrahman Banga, told the AP that the extremists arrived heavily armed in two fishing boats from southern Somalia, which they controlled for six months last year before being routed by Ethiopian troops.

"They had their own small boats and guns," he said.

Reuters:

"Missiles fired from a ship hit the mountains where the Islamic fighters and foreigners are hiding," one resident, who asked not to be named, told Reuters by radio phone on Saturday. "A plane was circling and guiding the ship where to hit."

He said Puntland forces were also pursuing the group, which one senior local official said were remnants of an Islamic Courts movement that ruled much of southern Somalia last year.

Local media said Puntland troops on trucks fitted with heavy guns raced to the area after the air strikes. The forces also blocked roads and refused to let journalists reach the scene.

Another Barga resident said at least two uniformed U.S. military officers had arrived in the port late on Friday.

"They were driven by Puntland troops and were carrying telecommunications equipment," he said. "It looks like Puntland gave the Americans permission to fire at the wanted Islamists."

Shabelle 31/5:

Musse Gelle, the governor of Bari province, told Shabelle by the phone today, that Islamic insurgents from southern Somalia arrived in the settlement.

"We have been tipped that they were heavily armed and were aboard two speed boats, so our forces were deployed in the area to confront the Islamists," he said.

The president of the regional administration, Adde Musse, stopped short to comment on the situation after he was asked about the Islamists presence in the Puntland.

The Union of Islamic fighters were routed by the Ethiopian forces backing the tenuous interim government late last year after have gun battles in which hundreds perished and forced of thousands Somali civilians to flee.

Gelle said at least 35 Islamic radicals, most of them foreigners, arrived in the tiny coastal settlement and clashed with a small number of Puntland troops satationed in the area.

"They are the foreign Islamic extremists that have been beaten in Raskomboni near the Kenaya border and now they came here in Puntland to agitate locals, but we will get rid of them," he told Shabelle.

Shabelle 2/6:

U.S. officials have long suspected that some of those responsible for the embassy attacks have been hiding in the war-torn East African country. (Map)

The nearly simultaneous bombings on August 7, 1998, killed 213 people in Nairobi, Kenya, and 11 in Dar es Salaam, Tanzania. Among the dead in Nairobi were 12 Americans.

Shabelle 2/6:

Meanwhile several government officials have been slain in the past days by what the interim government called the remnants of the Islamic Courts.

Hassan Farey, Hawlwadag district commissioner, was killed on Friday. Witnesses told Shabelle that three men armed with two pistols and one AK 47 rifle gunned down the victim while getting out of a mosque in the neighborhood.

Also the head of the security forces in the port town of Kismayu was shot dead by unknown gunman last night, according to officials in the port city, which is 500 kilometers south of the capital Mogadishu.

StrategyPage:

In Puntland, two boatloads of Islamic terrorists, most of them non-Somali, landed near a small village a few days ago. When security forces confronted them today, there was gunfire, and about 30 Islamic terrorists fled into the bush. An American destroyer arrived shortly thereafter, and bombarded the suspected location of the terrorists, with its 127mm gun. The two boats were believed to have come from a jungle area near the Kenyan border, where many Islamic terrorists had fled to in April, after being chased out of Mogadishu. Apparently, there are some U.S. SOCOM (Special Operations) troops in the area, because someone has to call in the naval gun fire.

Dagens andra citat

Fredrik Reinfeldt har träffat Angela Merkel, och i Ekots rapportering understryks hur nöjd kanslern är med det svenska stödet för att rekonstruera konstitutionen.

– Om alla länder vore som Sverige skulle det varit lätt att vara ordförande i EU, sa Angela Merkel i går kväll här i Berlin när hon mötte den svenska statsministern.

Alltså, inga paralleller i övrigt, men nog ger det lite dåliga vibbar när man får beröm för sin samarbetsvilja av en tysk ledare som vill ena Europa? Det är inte svårt att höra führerns beröm inom sig:

- Om alla länder vore som Sverige skulle det varit lätt att leda Europa.

Men det sa han aldrig, vad jag vet.

Dagens citat

Idag skriver jag en kort hyllning (pdf) till Sjöräddningssällskapet, som fyller hundra år, och som alla borde stödja. Men det bästa citatet i dagens Svenska Dagbladet kommer från huvudledaren. Det handlar om utredningen av public service, som verkar fullständigt fri från låsta positioner, vilket ger den här halsbrytande parallellen till några andra låsta positioner:

De som enbart kan acceptera att public service har rätt att existera inom 1967 års gränser och kräver omedelbart återlämnande av de ockuperade frekvensområdena, friställande av de politiska kommentatorerna samt ovillkorlig rätt till återbäring på licensen har lika lite att hämta som de som vill förneka folket rätten att fritt välja sin fredagsfilm.

Jag tror att det där talesättet kommer att slå an bland liberaler. "Jag är för public service - men bara inom 1967 års gränser".

Tyvärr kan jag inte berätta vem som skrivit den osignerade ledaren med mindre än att jag dödar er.

LO prioriterar

Idag skriver jag i Svenska Dagbladet (pdf) om LO:s eftervalsanalys, som ju bortsett från konstaterandet att regeringsmakten förlorades för att Alliansen vann tjänstemännens förtroende innehöll nyheten om hur stora Sverigedemokraterna är i LO-kollektivet.

Om enbart LO-medlemmar röstat i höstens val hade sverigedemokraterna suttit i riksdagen nu. Av LO-kollektivet röstade 4,1 procent sverigedemokratiskt.

Att döma av valanalysen kommer dock LO att lägga sitt krut på att vinna tillbaks tjänstemännens förtroende. Uppenbarligen ser man Alliansen som det större samhällsproblemet.

Evenemangstips

För den som är i Stockholm den 8 juni:

Yttrandefrihet i Mellanöstern

Vad får man säga eller inte säga i dagens Mellanöstern? Hur ser det egentligen ut med yttrandefriheten? Vilken roll spelar medierna och hur påverkas debattens gränser av händelser i omvärlden som karikatyrstriden i Danmark, USAs krig mot terrorn och stridigheterna i Irak.

Re:Orient och Svenska PEN anordnar i samarbete med Svenska Institutet och Södra Teatern en temakväll om yttrandefrihet i Mellanöstern.

Deltagare:

Sawsan Zaidah, journalist och producent på internetradiostationen Ammanet, Jordanien. Zaidah har tidigare varit producent för kvinnoprogrammet Tabu och arbetar för tillfället som producent för det mediegranskande programmen Eye On Media.

Daoud Kuttab, Palestinsk kolumnist och chef för Institute of Modern Media, Ramallah. Kuttab, som har fängslats av både palestinska och israeliska myndigheter, publicerar sig regelbundet i internationella medier och har mottagit ett stort antal priser, bl a PEN USA West Freedom of Writing Award och Leipzig Media Award. Grundare av Ammanet.

Faraj Bayrakdar, författare från Syrien, satt fängslad som politisk fånge i 14 år och kom till Stockholm som fristadsförfattare 2005-2006. Bayrakdar, numera bosatt i Stockholm, gav nyligen ut "Språkets och Tystnadens Otaliga Svek" om sina erfarenheter i Syriens fängelsesystem.

Magdi Abdelhadi, journalist/analytiker på BBCs Mellanösternavdelning, London. Abdelhadi har tidigare verkat som journalist i Sverige.

Cecilia Uddén, Sveriges Radios korrespondent i Mellanöstern är moderator.

Plats: Södra Teatern, stora scen
Tid: 8 juni kl 17.00
Fri entré.

(Tack för tipset, F!)

Birth, school, work, death

Att ha skrivandet som yrke inverkar menligt på den här bloggen. Man dräneras på lust att skriva, och vaktar på idéerna ifall man kommer att behöva dem senare. Nu när jag går upp på heltid på Svenska Dagbladet torde jag väl prestera ännu sämre.

En delfunktion för denna plats är att utgöra dagbok för de signerade texter jag levererar. I dagens tidning handlar min text om SAS-konflikten. Jag låter ny svensk film (halvlyckade Nina Frisk och fina Darling) bli ingång till en reflektion om yrkesroller.

Jag skulle gissa, om det nu är lönt att spå om varför arbetet fått huvudrollen i en massa nya filmer, att det är ett led i filmbolagens reaktion på att kvinnors biljettpengar spelar större roll idag, och att förhållandet till yrkesrollen är en stor fråga för unga kvinnor. Hannes Holm har tydligen snart premiär för sin inspelning av Martina Haags Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också bra), förresten. Tre är en trend.

Fortfarande är Karin Olssons krönika i Expressen det bästa som skrivits om SAS, dock. Hon är briljant. Det är väl som jag brukar hävda: att skönhet och begåvning går hand i hand. Vilket inte bådar gott för oss fula gubbar.

Äkta kritik

Martin Aagård brottas i en understreckare med kulturelitens äkthetsparadigm. Jag är inte säker på vem som vinner, men intressant läsning är det. Texten hade gjort sig ännu bättre med hyperlänkar.

Ett klipp med The Monkees (I'm not your) Steppin Stone illustrerar. Blunda, och du hör en rasande tonårsrevolt. Öppna ögonen och du ser en cynisk tv-produkt.



Äkta? Både och.

Internet-kärlek

Jag har inga illusioner om de vane-onanister som läser här, men vill ändå hjälpa till när det kommer en chans att bryta mönster. Carolin Dahlman, som är en het tjej med entreprenöregenskaper, har skrivit en bok som kan hjälpa just dig. Och nu vill hon ha ditt nummer.

Inför lanseringen av ”Hitta kärlek” – min coachingbok för singlar – tänkte jag ge några singlar gratis coaching vid fem tillfällen (under maj-augusti).

Jag söker nu dessa personer som är beredda att tänka, agera och välja smartare i kärlekslivet. Det kan kräva en del hemläxor där man funderar över sina egna drivkrafter, bilder av kärlek och vad man egentligen söker i livet, så jag vill enbart ha seriösa singlar J Känner du någon? Vill du själv vara med…? Läs mer på www.hittakarlek.com

Hjärtliga hälsningar

Carolin Dahlman
trendanalytiker / society trend analyst
kärlekscoach/ love coach
+ 46 709 16 99 73

Det här är din chans, Bulten.

Svenskt bistånd till Nordkorea: USA-kritisk bibbla

New York Sun berättar idag en kul anekdot om hur ett FN-organ, finansierat med svenska pengar, skeppat USA-kritiska böcker till Nordkorea när syftet egentligen var nedrustning.

Till Kim Jong Ils bibliotek har de svenska skattemedlen, enligt artikeln, givit:

Taming American Power: The Global Response to U.S. Primacy,
The End of Iraq: How American Incompetence Created a War Without End,
State of War: The Secret History of the CIA and the Bush Administration,

och 26 andra titlar om vapenhandel eller stormaktspolitik. Till överpris, dessutom.

Det är skönt med värdegemenskap, va?

På Savoy

Jag var på blixtvisit i Malmö igår, för att skriva om Svenskt Näringslivs framtidsmöte. Texten kom att bli ett slags naturlyrik, som jag i normalfallet inte brukar hänge mig åt.

I fonden reser sig den imponerande Turning Torso, byggnaden som ser ut att vara i rörelse. När jag betraktar den undrar jag hur det kan funka. Påfrestningarna måste vara enorma, både från konstruktionen i sig och från det öppna havet. Och ändå denna eviga rörelse. Torson måste ha en fantastisk ryggrad.

Det är naturligtvis ingen slump att Svenskt Näringsliv förlagt sitt framtidsmöte till Malmö. Under promenaden från järnvägsstationen till mässhallarna slås man av nybyggarandan i området. Kranarna tornar upp sig överallt. På varannan gata står jobbare och dirigerar tunga fordon. På de gamla magasinsbyggnaderna skyltas med företagslogotyper jag inte tidigare kände till. Här ligger Malmö högskola med dess satsning på högteknologi. Och här i hamnen möter Sverige Europa.

Jag blir lika betuttad varje gång jag är i Skåne. Tyvärr var schemat tajt, så det var med nöd och näppe jag hann kasta i mig en Kronenbourg och en Gammeldansk på underbara klassikern Savoy (som nuförtiden drivs kompetent under baneret Café Le Fil Du Rasoir). Där ska jag sitta längre nästa gång.

Lika förtjust är jag nog inte av den nya loggan för Fri företagsamhet. I mina ögon ser det mest ut som något slags abnormt ljumskbråck.

Jag antar att det är en uppdatering av den gamla bilden där gubben var sysselsatt med att försöka bryta sig ur den ring han nu står ovanpå. Men hur många kommer ihåg den?

Min gissning är att kidsen kommer att reagera: Fri företagsamhet = hängpung.

Rambo v. Rimbaud igen

Häromdagen skrev jag i Svenska Dagbladet om Michael Moores nya film Sicko, vars upphöjelse jag till del förklarade med "att filmjournalistiken sedan länge skiljts från det jordiska".

I sin senaste film, Sicko, transporterar han några av räddningsarbetarna från elfte september till Kuba. Där får de gratis den vård deras försäkringar inte täcker i USA, och där kan de köpa dyra mediciner för en spottstyver.

Att sjukvården är betald av förslavade kubaner verkar knappt vara ett aber i sammanhanget. Och att regeringskritiska filmare inte brukar bli långvariga på Kuba tycks heller inte vara ett problem för trovärdigheten. Tvärtom fick Sicko varma applåder vid lördagens premiärvisning i Cannes.

Då menade jag förstås inte Emma Gray Munthe, där jag ser att gamla kompisen Hynek Pallas börjat blogga om film. Han har redan avverkat tunga ämnen som kritikens roll i tre inlägg (1, 2, 3) och varför det kommer att bli ännu fler piratfilmer. Har ni sett killen på bilden förut kan det bero på Uppsala, Snottys, eller SvD, där han ju skriver om film ibland.

Hoppet är inte helt ute för filmjournalistiken, alltså.

Tottos val

Det slog mig när jag läste Roger på unga men redan utmärkta bloggen Bögjävlar.

Bögklubben är en av de få manliga bastionerna som inte ifrågasätts. Där det är okej att förbjuda tjejer för att de förstör raggstämningen.

För en vecka sedan blev det ju visst rabalder för att Totto Littorin är medlem i herrklubben Sällskapet. Kanske det alltså finns en lösning på hans dilemma. För nog är det så att det blivit andra rubriker om Totto varit med i en exkluderande bögklubb?

TT-kritik

En ledare i Barometern, av Sylvia Asklöf, behandlar vad många irriterar sig på:

”För det kan ju inte gärna vara den åtta månader gamla borgerliga regeringen som ligger bakom det faktum, som Reinfeldt upprepade som ett mantra i Washington, att Sverige lyckats förena en klok klimat- och miljöpolitik med stigande tillväxt. Det har ju uppenbarligen varit förenligt med den gröna skatteväxlingen, som den nya regeringen snabbt avvecklade.”

Är det möjligen en ledare i Östra Småland? Nej. Är det något ur Arena eller ETC? Nej. Är det någon till dessa kretsar kopplad bloggare? Nej. Är det en miljöorganisation som står som upphovsman till texten? Nej.

Det är en text publicerad av Tidningarnas Telegrambyrå, TT. Upplysningsvis levererar TT texter till i princip hela Sveriges dagspress. Stommen i nyhetsförmedlingen, kallar man sig själv. Syftet är att leverera objektiva nyhetstexter och analyser, som ska gå på ren nyhetsplats.

(Tack, Ev, för tipset!)

Lika som bär

Jag tillhör ju dem som gillar konceptet upphovsrätt, men en kul spaning är ju alltid värd att ta till sig.

Bloggen Fria Iranvänner beskrev fascistregimens övervakning i samband med Irans utrikesministers besök för någon vecka sedan:

Det mest skrämmande med Mottakis följe var tre filmare och fotografer som fanns med. Dessa ägnade hela föreläsningen att med skrämmande precision och noggrannhet filma alla som befann sig i lokalen. Medan SVT: s och TV4s kameror var riktade mot Mottaki och scenen spenderade regimens kameramän sin tid åt att filma publiken.

Idag rapporterar Fredrik Strage i Dagens Nyheter om visningen av Pirates of the Caribbean. Vid världens ände [sic].

Det mest fascinerande med "Vid världens ände" är att filmbolaget anlitat en vakt som videofilmar publiken under förhandsvisningen. Vakten spejar ut över salongen, zoomar in bänkraderna på jakt efter inspelningsutrustning, men piraterna ligger lågt.

(Tack, Gunnar!)

Näthatet

Jag skriver om det så kallade näthatet i Svenska Dagbladet (pdf).

Enligt medielogiken skildras nya företeelser som hot mot den rådande ordningen. Det spelar oftast blygsam roll vilka positiva effekter den nya produkten eller det nya beteendet ger. Fokus ligger på eventuella skador.

Häromdagen läste jag ett reportage om broar. Det var tydligen ett stort problem att våra nya fina broar utnyttjades av självmordskandidater. Hur många måste dö, Vägverket, innan broarna rivs?

Under hela mobiltelefonirevolutionen, som på ett positivt sätt påverkat människors livsförhållanden, har löpsedlarna handlat om misstänkt strålning. Hur många måste dö, Telia, innan lurarna dras in?

När Peter Forsberg lät designa en ny sko som blev en internationell försäljningssuccé skrev tidningarna om att den kan alstra statisk elektricitet vilket är en risk i högteknologiska sjukhusmiljöer. Hur många måste dö, Foppa, innan toffeln stoppas?

Detta alltså med anledning av att jag hamnade på Publicistklubben i måndags. Den kvällen hade egentligen alla förutsättningar för en kille som har en lätt sexualiserad syn på samhällsdebatt. Natalia Kazmierska från Expressen. Åsa Linderborg från Aftonbladet. Karin Pettersson från Fokus. Ni hajar.

Men det blev ganska tråkigt. Kul dock att träffa Isobel, Magnus, Redaktörn, Erik, Waldemar, Peter och förstås pappersgänget på Fokus.

Alessi skriver vad som borde sagts:

Det är nämligen viktigt att inse att kommentarfunktionen i sig är ett publicistiskt verktyg, en miniblogg i bloggen om man så vill, och dessutom ett otroligt tacksamt sådant.

Uppdatering:

I undantagsfall försöker jag klämma in någon enstaka faktauppgift i mina haranger. När så sker blir det omedelbart fel. Jag är nu plågsamt medveten om att Foppa inte designat själva toffeln, utan bara är dess agent.

Nu undrar jag istället varför toffeljäveln ser ut som den gör.

Lästips

Ska jag välja en mening ur bloggen Pressyltas briljanta kritik av Melanie Phillips och oss som beundrade hennes framställan på Neos seminarium om Islamism i Europa blir det den här:

Multikulturalismen är gnällhögerns Straw Man.

Vänstern får också sina slängar, i god demokratisk ordning.

Obligatorisk läsning.

Fatah al Islam i Sverige?

I min eviga serie om svenska kopplingar till internationell terrorism har turen idag kommit till Fatah al-Islam, som de senaste dagarna varit föremål för omfattande och blodiga strider i norra Libanon. Det visar sig nämligen att en av de dödade islamisterna är nära släkt med en misstänkt terrorist som tidigare bodde i Sverige.

Idag tillkännagav libanesiska myndigheter att en av de tio kroppar som hittats i en stormad fastighet i Tripoli identifierats som Saddam el-Hajdib, enligt uppgift den fjärde högst rankade ledaren i Fatah al-Islam.

Minnesgoda läsare känner igen efternamnet el-Hajdib. Namnet figurerade i internationell press i våras, då flera ur klanen el-Hajdib beskrevs som misstänkta för inblandning i den misslyckade terrorattacken i Tyskland den 31 juli 2006, och en ung släkting, K, visade sig bosatt i Sverige. Då beskrevs hans bostad här som en träffpunkt för extremistiska islamister. Ja, i svensk press utan namns nämnande, förstås.

Sverigeanknutne K hålls i libanesiskt förvar i väntan på rättegång för ovanstående bombdåd. Saddam el-Hajdib, kusin till K, var fram till sin död häktad i sin frånvaro i Libanon, där han väntade åtal för detsamma.

Melanie Phillips om liberalism

Melanie Phillips anförande på Neos konferens Islamism i Europa finns nu att läsa i sin helhet. Det är värt all tid i världen.

The problem is that we seem to suffer from the innate weakness of liberalism while failing to benefit from its strengths. Those strengths lie in its claim to universalism, its governing belief that liberty and equality are the inalienable rights of human beings everywhere. But we don’t uphold this because multiculturalism tells us it’s wrong to impose our standards on those who don’t share them.

At the same time, we have the innate weakness of liberalism in spades. We see everything through the prism of the profound liberal delusion that the world is governed by reason and that all people have goodwill. This means that liberals cannot grasp that some of the things that divide people are insuperable barriers and are not susceptible to reason. They cannot acknowledge the transcendent and irreducible nature of religious fanaticism. They think instead that everything is subject to negotiation and compromise. So their instinct is to reach out to Islamists to reason with them, to draw the poison of this extremism by giving it rewards and inducements that will play to the fanatic’s self-interest and turn him into a pillar of western society. That is why liberals do appeasement; and Britain, the cradle of liberalism, does it better than anyone else.

Liberals also think they are superior in intelligence to everyone else. So they don’t understand that the Islamists are actually playing them for suckers, exploiting the intrinsic weakness of a liberal society they correctly assess as decadent: no longer prepared to fight for its values because it no longer even knows what they are.

What we are living through in the west is nothing short of a repudiation of the Enlightenment, a repudiation of reason; and its substitution by irrationality, obscurantism, bigotry and clerical totalitarianism — all facilitated by our so-called ‘liberal’ society, and all in the name of ‘human rights’. Western liberalism now embraces its Islamist mortal enemies and attacks its American and Israeli allies in the fight to defend civilisation.

We are giving the Islamists the message that we are theirs for the taking. This is how liberalism may disappear up its own backside.

Oj. Min förkylning gick över.

Underskattning

Undrar ni som jag varför Mona Sahlin klarade sig så dåligt i debatten med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson? Han borde ju rimligen vara flera storlekar mindre, liksom.

Well, Richard Slätt har nu fått höra varför det gick som det gick. Hon hade inte förberett sig ett dugg inför tv-duellen:

Mona Sahlin gjorde ingenting speciellt för att förbereda sig, inför vad som kallades en historisk debatt. Förstår ni att hon sitter inför sändningen och säger att hon inte ens sett debatterna med Schlingman och Ullenhag?

Kryst

Jag tror jag lyckades peta in fem vitsar i dagens signerade ledare i SvD (pdf). Säkert rekord av nåt slag. I en bisats nämner jag samarbete med högerblocket, och det ska visst avhandlas seriöst av Expressens Svend Dahl idag, så håll ögonen öppna. Han är nog mer optimist om detta än jag, och skulle kruta på rejält. Vi följer den uppdelningen: statsvetaren tar det seriösa greppet, jag som är filmvetare tar de billiga poängerna.

Förkylningen släpper inte, så förmågan till seriöst tänkande lär inte vara på topp idag heller. Funderar på om man kan pusha för Paul Wolfowitz som ny ledare för Folkpartiet, som ett alternativ för oss som tycker att Björklund är lite för såssig. Kan det vara nåt? Eller Sveriges Radio kanske?

Utflykt i det gröna

Jag är, trots en jobbig förkylning, på väg till Miljöpartiets kongress i Norrköping som invigs 13.30 idag. Höjdpunkter blir förstås underhållningsmomenten (ett är en teaterföreställning med namnet Insektsgalan - småkrypen gör upp!). Men det blir väl en del politik också.

Under den här bloggens förra liv så hände det att jag gjorde små reportage och utflykter ut på fältet i samband med politiska möten. År 2004 var jag så på MUFs 70-årsjubileum vilket resulterade i texten Lucia i Sollentuna, hållbar än idag. Samma höst besökte jag Socialistiskt Forum, vilket heller inte blev så tokigt skildrat i stycket Stackars Lönnroth. Men jag antar att jag inte kan skriva på samma sätt åt Svenskans ledarsida...

En Al Qaida-såpa

Jerry Zucker, som skapade 80-talets klassiska crazy-komedier - som Titta vi flyger! och Den nakna pistolen - är en av få i Hollywood som upprätthåller den fina gamla traditionen att driva gäck med fienden snarare än att göra reklam för den.

På sin nya sajt med podcasts, National Banana, har han lagt ut två avsnitt av en såpopera-spoof, gjord direkt för webben, som tar heder och ära av islamister samtidigt som den levererar ett par skratt och några solida genre-blinkningar.

Avsnitt 1 av Sands of Passion - an Al Qaeda soap opera:

Avsnitt 2 av Sands of Passion - an Al Qaeda soap opera:

(via Hot Air)

Familjenytt

Det roligaste med spionhärvan i Kosovo, där alltså en kvinnlig svensk Kfor-officer spridit hemliga uppgifter till sin serbiska pojkvän/spion är för mig något helt annat. I vareviga tidningsartikel och tv-inslag dyker gamla gymnasiekompisen från Haga i Borlänge, John Daniels, upp. Ingen trodde nog på gymnasiet att John, ehuru mycket duglig, skulle bli chef för Försvarsmaktens säkerhetskontor på Must, Militära underrättelsetjänsten.

Lästips

I dagens Svenska Dagbladet (pdf) skriver jag en kort text om vad som bör göras på Sveriges Radio efter att Peter Örn avgått, under rubriken "Rekrytera internt, hoppet är ändå ute". Jag skulle tycka att Hanna Stjärne vore ett bra val. Hon anställde mig en gång i tiden.

Man kan med fördel samtidigt läsa min gamla debattartikel på SVT Opinion där jag drev tesen att public service saknar funktion, men ändå aldrig kommer att gå att lägga ner.

Klarspråk

Tyska författningsskyddet, Verfassungsschutz, alltså motsvarigheten till Säpo, beskriver intressant varför de övervakar inte bara misstänkta terrorister utan även så kallade konstitutionellt inriktade islamister, alltså sådana som genom att föreslå särlagstiftning och arbeta med andra juridiska och politiska medel försöker påverka samhället i islamistisk riktning.

Ur årsrapporten 2005 (sid 189):

Andra islamistgrupper i Tyskland som betraktar sig som representanter för en stor del av de cirka tre miljoner muslimer som bor här följer en bredare strategi. Samtidigt som de arbetar för att ersätta nuvarande regimer i hemländerna med islamistiska styren, anstränger de sig också för att med juridiska medel skapa enklaver för sina supportrar i Tyskland så att de kan leva i enlighet med sharia-lag. I deras ögon är sharia ett juridiskt system som reglerar alla livets olika aspekter, och införandet av ett sådant system i Tyskland är en förutsättning för att kunna leva i enlighet med sann islam.

Kärnan i deras islamistiska ideologi är påståendet att statens auktoritet inte ska bygga på folkviljan, utan att den kommer från Allah, vars testamente - som det uppenbaras i koranen - representerar den enda sanningen för alla människor.

Det ovillkorliga i detta påstående står i oupplöslig motsats till de grundläggande värderingarna och principerna i en fri demokratisk samhällsordning, exempelvis principen om folksuveränitet, principen om majoritetsstyre eller rätten att bilda och utgöra parlamentarisk opposition. Dessa "legalistiska" islamistgrupper utgör ett speciellt hot mot vårt samhälles inre sammanhållning. Bland annat används deras omfattande islamistiskt orienterade skol- och stödaktiviteter, särskilt för barn och unga i invandrarfamiljer, för att gynna uppkomst och tillväxt av en islamistmiljö i Tyskland. Detta går i motsatt riktning mot de ansträngningar som görs av myndigheter på statlig och delstatlig nivå för att integrera invandrare. Det föreligger också risk att dessa miljöer kan utgöra en grund för fortsatt radikalisering.
(min övers.)

Säger alltså tyska staten via sitt författningsskydd.

Dagens eh?

Svenska mästarna på utspelspolitik slår till igen.

Förbjud garderober på krogen

2007-05-14 10:31

- Förslaget att polisen tar över ansvaret för krogvakterna är mycket bra. Dessutom borde garderoberna förbjudas på krogen. De kan lätt tas bort. Många behåller nog hellre jackan än tvingas betala garderobsavgift rakt i fickan på den organiserade brottsligheten, som dessutom inte tar något ansvar för kläderna i garderoben.

Det säger Cecilia Wigström (fp), ledamot i riksdagens justiteutskott, med anledning av förslaget från Länsstyrelsen i Stockholm om att ge polisen ansvar för krogvakterna.

- Läget är akut. Garderoberna är idag genomkriminella. Något måste göras. Samhället måste trappa upp kampen mot den organiserade brottsligheten på bred front. Denna brottslighet utgör ett allvarligt hot mot rättsstaten. En total sanering behövs av krogentréerna. Ett förbud mot garderober i den form vi ser idag på krogarna kunde vara ett led i denna kamp.

Cecilia Wigström, riksdagsledamot (fp)

Läget är akut. Något måste göras. Rättsstaten är hotad. Minst.

Islamism i Sverige

Fredagens konferens med temat Islamism i Europa, som jag skriver om i SvD idag, var på många sätt fantastisk. Föreläsningarna av exempelvis Melanie Phillips, om multikulturalism kontra pluralism, och Irsjad Manji, om behovet av och möjligheten att muslimer börjar ifrågasätta koranens roll som ofelbar text, var i sig tillräckliga för att göra min dag fulländad.

Men när heldagen var slut kände jag ändå att det saknades en pusselbit. Jag ville se en kvantifiering av problemet. Hur omfattande är den militanta islamismen i Sverige?

En konferens av det här slaget rymmer dock stora möjligheter att mingla med experter på området. Under en av pauserna visade det sig att terrorismforskaren Magnus Norell tillsammans med Karl Sörenson har skrivit en artikel med namnet Islamism in Sweden, som kommer att publiceras efter sommaren i en internationell vetenskaplig tidskrift.

I Islamism in Sweden ger författarna, utlovar de, för första gången en någorlunda robust sammanfattning av hur islamismen ser ut här hemma. De uppdelar fenomenet i tre kategorier: nationalistisk islamism, konstitutionell islamism och jihadistisk islamism, om jag nu kommer ihåg rätt. I den nationalistiska gruppen placeras anhängare till organisationer som Hamas och Hizbollah. Detta är personer som visserligen stödjer politiskt våld, men som bedriver sin kamp främst i hemlandet - och alltså inte utgör något direkt säkerhetshot i Sverige. I den konstitutionellt inriktade islamistfalangen hittar vi dem som vill ändra det svenska samhället i riktning mot sharia - på samma sätt som Mahmoud Aldebe för något år sedan föreslog särlagstiftning för muslimer i Sverige. Här finns egentligen inte heller något direkt säkerhetshot - kanske kan man som sekulär snarast uppleva dem som påträngande och debattglada Livets Ord:are eller Jehovas Vittnen. Om det nu inte är så att de trakasserar medlemmar av den egna folkgruppen för att de försvenskats eller lever utsvävande enligt den religiösa dogmen. Det är i den tredje gruppen säkerhetshoten finns. Och det är också dessa människor som är svårast att hålla uppsikt över. Jihadisterna kan ju, som fallet Mirsad Bektasevic visat, blomma ut till terrorister på ganska kort tid, och rentav sakna koppling till någon svensk grupp, utan istället helt och hållet radikaliseras genom internetkontakter.

Men någon kvantifiering kommer artikeln inte att innehålla. Säkerhetspolisen i Sverige publicerar inte sina uppskattningar, och några andra mätningar tycks inte finnas.

Man får söka sig utomlands för att få en uppfattning. Exempelvis offentliggjorde ju Storbritannien nyligen en siffra på antalet militanta islamister som stod under säkerhetstjänsternas övervakning - MI5 sade sig övervaka 2.000 personer med terroristkoppling.

Den bästa beskrivningen i siffror har dock det tyska författningsskyddet. Verfassungsschutz publicerade sin årsrapport 2005 på engelska (pdf), och däri finns en prydlig uppräkning av militanta islamiströrelser och deras numerär. Tyskland, med sina 80 miljoner invånare, ansåg sig 2005 ha 32.100 islamister. Och då Tyskland har en alldeles egenartad befolkningssammansättning vad gäller det stora turkiska inslaget beräknades anhängarna av olika turkiska islamiströrelser utgöra lejonparten, 27.250, av dessa. Anhängare av arabiska grupper uppgick till 3.350, persiska till 150, och övriga islamister till 1.350.

Tyskland är nästan tio gånger så stort som Sverige. Så om vi, efter att för enkelhetens skull ha exkluderat den turkiska rörelsen, dividerar de tyska siffrorna med 10 så får vi en uppfattning om hur många personer det rör sig om här hemma, grovt men lågt räknat.

Grupp. Antal i Tyskland. Grovt uppskattat antal i Sverige.

Hizbollah: 900. 90.
Hizb ut-Tahrir: 300. 30.
Hamas: 300. 30.
Muslimska brödraskapet: 1300. 130.
Tablighi Jama'at: 500. 50.
Tjetjenska separatiströrelsen: 500. 50.
Övriga: 1050. 105.
Totalt: 4.850. 485.

Det är, som alla kan se, inga stora siffror. Inte ens när man på en höft lägger till de turkiska islamister vi torde ha i landet, eller nyare företeelser som supportrar till Islamiska Domstolarna i Somalia blir man överväldigad. Säg att det finns ungefär 500 personer som är anhängare av militanta islamistiska rörelser i Sverige, som det därför finns skäl för vår säkerhetsapparat att bevaka.

Mer än så kan vi inte veta.

Uppdatering:

I Magasinet Neo (4/2007) uppskattar Magnus Norell antalet islamister i Sverige till 1500. Se mer här.

Rätt låt vann - igen!

Även i årets Eurovision Song Contest vann rätt låt, nämligen Poupée de Cire, Poupée de Son, framförd med sedvanlig skärpa av France Gall 1965.

Stödgala för The Puff - obligatorisk närvaro

Onsdagen den 16 maj klockan 19.00 till 03.00 på Debaser, Slussen, Stockholm.

Islamism in Europe

Jag befinner mig nu under fredagen på magasinet Neos brännande aktuella seminarium Islamism in Europe, ett evenamang jag kommer att ha anledning att återkomma till. I väntan på det finns det mer aktuellt bloggande hos Henrik Alexandersson, Dick Erixon och självfallet Neos blogg - som alla mer eller mindre livebloggar evenemanget.

Två svenska talare har tyvärr hindrats att delta på grund av våldsamheterna i Irak. Svenske forskaren Khalid Saleh, som ju arbetar för den kurdiska regionen i Irak, har blivit förhindrad att komma på grund av ett terrordåd riktat mot inrikesministeriets byggnad i Erbil. Saleh ska ha klarat sig oskadd, men andra ska tragiskt nog ha dödats. Dessutom kan den modige svenske journalisten Salam Karam inte lämna Baghdad på grund av säkerhetsläget. Sorgligt.

Hittills - nu är det lunchrast - har frågan om islamism i Sverige ännu inte berörts. Men det kommer, förhoppningsvis.

Apropå det. I förbigående noterar jag att Etiopien ännu en gång uttalat sig om de svenskar som hålls fångna misstänkta för att ha stridit med islamisterna i Somalia.

Det är somaliska Shabelle Media Network som intervjuat Etiopiens sändebud i Somalia, Fiseha Shawel:

Shabelle: Many suspects were sized during the fighting between Ethiopian troops backing the Somali forces and the Islamic fighters. Where are these prisoners held and when will they be on a court dock?

Shawel: The prisoners that have been caught in the fighting are in the Somali government custodies and as the transitional government was readying the court processes the defendants will face trial soon. But I can assure you that the prisoners are Islamists—Al-Shawab groups that were the strong forces of the Islamic Courts and we are still pursuing other Al-Shawab fighters that are active in their fight against us and the government.

Shabelle: there are more prisoners snatched from Somalia and deployed to Addis Ababa. When will those either be released or tried?

Shawel: First of all, I want to make one thing clear. There are no Somali inmates that were moved out of Somalia to Ethiopia. The Somalis captured in the fighting are in the Somali interim government’s jails. We have in Ethiopia the foreign terrorists that are internationally wanted. We believe they hail from 23 countries including America, Sweden, Australia, Britain, Lebanon, Yemen, Kenya, Uganda, Tanzania and many other countries. Some of them were in the forefront of the war. We will release those who are not extremists and keep the hardliners. Some of the prisoners whose governments have embassies in Addis Ababa are being cared for by their governments which made contacts with Ethiopia. They will all be tried in the future.

Shabelle: The international human rights agencies have been very much concerned about the wellbeing of the prisoners that include children in Addis Abab jails. How do you react to that?

Shawel: The children whose terrorist parents in Addis Ababa penitentiaries are between three and two years old and we have them separately in places that are not prisons. There are some people who are assigned to nursing them. Also young persons under the age of 18 are well taken care of in special places. They have everything in life. They have food, shelter and anything they need. But they are separated from their parents.

Som vanligt när man tar del av budskap från den Etiopiska regimen ska man ha i åtanke att Etiopien på inget sätt är ett demokratiskt föredöme eller på annat sätt pålitligt sanningsvittne i konflikten. Men det kan vara värt att notera att sändebudet benämner fångarna som "internationellt efterlysta terrorister".

Fortsatt integritetsdebatt

Debatten om integritet som startats av magasinet Neo fortsätter. Kvalificerad kritik, mot mig såklart, hittas exempelvis hos Dennis blogg Sänd mina rötter regn, som ju alltid är läsvärd:

Per har förstås helt rätt i att vi inte bör utgå från dagens situation när vi går igenom vad som bör göras. Men Kristian var inne på en fundamental sak i sin artikel, och jag tycker att Per duckar för just den frågan. Det krävs att vi avgör vad som faktiskt fungerar innan vi bestämmer vilka gränsdragningar som bör göras. Och då kan vi knappast, likt generalerna, utgå från vad som fungerar idag utan vilka landvinningar som görs bland de som försöker undvika övervakningen. Samtidigt som kostnaderna för terrordåd minskar, så ökar de för en effektiv övervakning. Det komplicerar gränsdragningsfrågan en hel del.

Jag svarar på Neos blogg

På magasinet Neos blogg har jag svarat Kristian Karlsson. Där kan intresserade ta del av ett (som vanligt lite slängigt) resonemang om hotbild kontra integritet.

Jag sköter snart sagt all kommunikation via Googles produkter. Mina mejl går genom Googles Gmail. Min kalender handhas av Google Calender. Med hjälp av Google Reader prenumererar jag på texter från ungefär hundra bloggare och på nyhetstexter som väljs ut med specifika nyckelbegrepp. Mina bloggtexter publiceras via Google-ägda Blogger, och de kommentarer jag får på dem likaså. Google Analytics registrerar ip-numren på dem som läser mig, och på varifrån jag själv loggar in. Min Google Toolbar registrerar vilka sökbegrepp jag använder i min webbläsare. Google vet med vilka jag kommunicerar, om vad vi kommunicerar, när och var vi kommunicerar, vad jag är intresserad av, vilka som är intresserade av mig, var jag kommer att befinna mig imorgon och var jag var igår.

Kommentarsfälten i Neos blogg rymmer redan intressanta invändningar (främst mot mig, som ju valt att inta en storebrorshållning) och lämpar sig väl för fortsatt debatt i ämnet.

Den som verkligen intresserar sig för frågeställningen rekommenderar jag dock att dessutom läsa Erik Starcks blogg Framtidstanken. Idag kommenterar han, i ett inlägg som väcker många angelägna frågeställningar, debatten mellan mig och Karlsson.

(De som helt struntar i ovanstående rekommenderas istället att kolla ett inslag från ABC, alltså SVT:s regionala nyhetsprogram för ABC-länen, där min brors gamle kompis Micke Löwe och hans Lena figurerar, eftersom de har kartlagt torp i halva Norduppland. Kreativa människor är svåra att få stopp på.)

Kristian Karlsson svarar

En artikel i nya NEO av Kristian Karlsson (pdf) fick mig att reagera både en och två gånger. Nu har Karlsson via NEOs blogg svarat på min kritik. Tråkigt nog för debatten är han vänligt inställd till mina argument.

...det är möjligt att jag har fel, att hotbilden i framtiden kommer att vara mer än tillräcklig för att motivera svepande telefonavlyssning och avskaffad brevhemlighet. Men beredningen och nyttoanalysen måste bli mycket bättre innan det kan komma på tal att ge Mikael Odenberg nyckeln till våra privatliv.

Jag kommer dock i mitt svar att utgå från att han kunde kritiserat mig stenhårt, och inte från att han erkänner att han kan ha fel. Frågan är helt enkelt så viktig att jag är beredd att hjälpa motståndaren på traven.

Om ett dygn, eller så, kommer svaret.

Man måste se med egna ögon

Vissa saker måste man se själv, för att det helt enkelt inte går att få in i skallen exakt hur skruvad världen kan vara.

Jag menar, Dick Erixon noterade häromdagen att en anti-Israelisk Musse Pigg har dykt upp i barnprogrammen i Hamas tv-kanal. Och det ju låter galet.

Men exakt hur vansinnigt de stackars palestinierna indoktrineras går inte att begripa innan man sett själva klippet, som av outgrundlig anledning då och då tycks försvinna från YouTube.

Man skrattar - fast situationen är så bottenlöst sorglig.

You can't make this stuff up!

(via Israel Matzav)

Uppdatering:

Länken ovan tycks körd. Klippet finns nu, i olika varianter, idag, att se:
här (med engelsk text), här (med hebreisk text), och här.

Public Relations

Göran Persson blir PR-konsult.

- Jag ska bli senior advisor två dagar i veckan för JKL, säger Göran Persson till DN.se.

Det kan bli kul. Persson kan verkligen det här med medier, vilket ju illustrerats i Aftonbladet.

I själva verket tycks "Stick för fan" vara Perssons generella råd. Även vad gäller konsulter.

Viggo Cavling på Resumé fyller i:

Jag intervjuade Persson under valrörelsen 2006 och undrade då om några konsulter ingick i det råd som höll i valrörelsen. Persson garanterade att det var konsultfritt och trodde inte alls på externa krafter när väljarna skulle övertygas.

Gitmo-svensken internationell celebritet

Även nyhetsbyrån McClatchy skriver om den somalier som värvades till det heliga kriget under sin tid i Sverige, och som nu sitter på Guantanamo Bay.

Ahmed earlier had been identified by intelligence agencies as Gouled Hassan Dourad. He acknowledged taking paramilitary training in Afghanistan, but denied he'd also trained at Lugh, Somalia.

"My training was solely for the purpose of fighting in Somalia, but not against Americans," he's quoted as saying.

He denied being a member of al-Ittihad, but said, "I did fight jihad alongside al-Ittihad against Ethiopians, which is my right to do."

The hearing didn't specify what militant action Ahmed took part in, although in 2002 Mogadishu was awash in violence between Somali police forces and a loose network of clan-based militias, some of which were supported by Ethiopian forces.

According to the White House report, Ahmed was born in Mogadishu. When civil war broke out in 1991, his family sent him to Germany, where he lived in a refugee camp before gaining asylum in Sweden.

USAs anklagelser mot mannen finns summerade på ett dokument (pdf), för den händelse att en svensk journalist vill göra som de i den stora världen. Den slappe kan ta del av min översättning.

Irans utrikesminister i Sverige

Min text i Svenska Dagbladet idag (pdf) handlar om Iran, och ställer frågan om vilket språk diktaturen egentligen begriper.

Vad ska man säga till en regim som förnekar förintelsen och samtidigt agerar som om man tyckte att Hitler inte gjorde jobbet tillräckligt grundligt? Kan man formulera en protest så stark att den ger rättvisa åt dem som ­lever ­under ett institutionaliserat ­religiöst, ­etniskt och könsmässigt förtryck? Finns det något språk som biter på en diktatur vars ­nukleära ambitioner inte avskräcks av någon tänkbar sanktion?

Uppenbarligen hoppas stora delar av världens ledare fortfarande på dialog med Iran. På annat sätt kan man inte tolka att landets utrikesminister inbjudits på Europaturné.

Igår var det Carl Bildts och Maud Olofssons tur att försöka påverka, när Irans utrikesminister Manouchehr Mottaki besökte Stockholm bland annat för att ­föreläsa om ”multilateral diplomati och global säkerhet”.

Jodå. Den som jagat efter en ny definition på ironi när Henrik Schyffert och Kristian Luuk slitit ut den gamla kan sluta leta nu.

Kanske förstår Teheran senatorn och presidentkandidaten John McCain, som på ett möte häromsisten började nynna på Beach Boys låt Barbara Ann, fast med en helt annan text.

Carl Bildt sammanfattar på sin blogg:

Det går väl inte att säga att det skedde något större genombrott i någon fråga vid mötet med den iranske utrikesminister Mottaki i Stockholm i går.

Och bloggen Fria Iranvänner sammanfattar intrycken från föreläsningen:

Det var också intressant att notera vilka andra som befann sig i rummet. Bortsett från Mottakis följe som till stor del bestod av folk från den Iranska ambassaden däribland ambassadören. Fanns också representanter från en rad andra ambassader och diktaturer som Kuba, Zimbabwe, Venezuela och Vitryssland.

Det mest skrämmande med Mottakis följe var tre filmare och fotografer som fanns med. Dessa ägnade hela föreläsningen att med skrämmande precision och noggrannhet filma alla som befann sig i lokalen. Medan SVT: s och TV4s kameror var riktade mot Mottaki och scenen spenderade regimens kameramän sin tid åt att filma publiken.

Uppdatering:

Fredrik Malm granskar de Iranska statskontrollerade mediernas version av mötet.

IRNA hävdar:
1. Att Olofsson-Mottaki diskuterat vägar att stärka banden mellan Sverige och Iran.
2. Att Olofsson hänvisat till att det finns "potential för bilateralt samarbete på energiområdet" och att "Stockholm och Teheran har uppnått märkbar utveckling på detta område, och den positiva utvecklingen fortsätter".

Propagandalögner, naturligtvis.

Det okända

Det tråkiga med att åldras är att det blir svårare och svårare att upptäcka något man inte redan visste. Man har hört alla skivor. Sett alla band. Tror man.

Men man vet aldrig vad som kommer att drabba en.

Plötsligt får man höra något som man inte visste fanns. Som låter som inget annat, men ändå märkligt bekant. Som väcker nya frågor. Som får en att leta efter något helt okänt på en plats man inte tidigare känt till.

Min bror Anders och sambon Ellen spelade Lito Barrientos för mig häromdagen. Hans sanslöst svängiga "Cumbia en do menor" är rent guld. Herregud vilket röj!

Nu hopar sig frågorna i mitt huvud. Hur kan det komma sig att Colombiansk dansmusik innehåller så mycket träblås när resten av västvärlden byggt den på bleck? Hur kan det låta som ska utan att innehålla baktakt? Hur kan det komma sig att ingen spelat Cumbia för mig tidigare? Hur kan jag ha missat detta råsväng?

Jo.

Man vet aldrig vad som drabbar en.

Och då vet man ju heller inte vad man ska leta efter.

Jag vet inte om ni läser Neo. Ni borde göra det. Det nya numret kommer på diskarna på tisdag, och prenumeranter har redan fått det. Däri finns en bra artikel av Kristian Karlsson, som redaktionen också lagt ut på nätet (pdf). Texten handlar om huruvida det är en rimlig proportionalitet i den nya lagstiftning som föreslås ge FRA rätt att snoka i din och min kommunikation. Huruvida integritetskränkningarna och spaningsinsatserna är motiverade givet den ganska lindriga terrorism som Sverige varit utsatt för genom historien. Huruvida hotet är så stort att det kan berättiga kontrollapparaten. Kristian Karlsson kommer fram till att så inte är fallet.

Men jag har en invändning. Och den handlar just om det okända. Om att man aldrig vet vad som drabbar en.

Jag kommenterade nyligen Karlssons text, på annan plats. Jag hänvisade då till det gamla talesättet om att dåliga generaler planerar för det senaste kriget snarare än för det kommande. Alltså, vi vet hur terrorismen i Sverige sett ut genom åren - en sprängd ambassad, ett kapat flygplan, några mord, några bränder, en självmordsbombare - och det är lätt hänt att samhället baserar sina övervakningsinsatser på föreställningen att det är så det kommer att se ut även nästa gång.

Men.

Man vet aldrig vad som drabbar en.

Bloggen Framtidstanken har påpekat några gånger att kostnaden för att ta livet av stora mängder människor krymper stadigt, och framsynt nog ställt frågan om vilka skyddsmekanismer det ska finnas i ett samhälle där alla har råd med en vätebomb.

Bomb, förresten. Det behöver såklart inte vara en bomb. Gifter eller virus är ju också helt tänkbart. Men vi har ingen aning. Före den 11 september 2001 var det inte många som betraktade passagerarflygplan och pappersknivar som hot.

Vem som står för hotet också helt okänt.

Visste ni att ett av den svenska statens största orosmoment på 1970-talet var japaner? Man var livrädd för japaner. Inte japaner i allmänhet, förstås, utan de i Japanska Röda Armén, som antogs vara synnerligen aktiva här i Sverige. Det låter kanske helt galet idag, men understryker att vi inte heller kan veta varifrån hotet kommer. Det är inte bara så att vi kommer att befinna oss i en värld där vem som helst kan skaffa massförstörelsevapen, denne vem som helst kan verkligen vara vem som helst.

Just nu är det galna islamister som känns som det mest sannolika terroristhotet. Men det finns ingenting, tyvärr, som utesluter att galna kommunister, nazister, separatister eller miljöfundamentalister axlar manteln om några år.

Eller galna kommunistiska separatistiska islamister, rentav.

Det är lite kul: Som vanligt var jag ute och tittade på kommunister på första maj i år. Jag började dagen med SKP på Hötorget, som tillsammans med sju (!) andra partier lyckades samla omkring hundra man. Runt ett dussin per parti, alltså. Sen gick jag och tittade på Kommunistiska Partiet (fd KPMLr), och de lyckades samla runt hundra personer också, inklusive Sven Wollter, fast helt själva. Så, för er som varit oroliga: den kommunistiska väpnade revolutionen är inte nära förestående. Allt är som vanligt i sektvänstern.

Sen gick jag och tittade på Vänsterpartiets tåg, och det var här jag såg årets nyhet. Något jag faktiskt inte kunnat förutse. Ganska långt bak i tåget kom helt plötsligt omkring hundra somalier. Någon var helt täckt i burqa. Flera hade plakat med porträtt av Sharif Sheikh Ahmed, förre ledaren för Islamiska Domstolarnas Förbund i Somalia, som ju ledde Somalia under den korta tiden som Sharia-stat.

Jag blev uppriktigt förvånad. När blev religiös fundamentalism okej i vänstern? Min kompis Johan, som bloggar i Fisksätra, blev också förbluffad. Han kunde liksom inte känna igen sin gamla vänsterrörelse:

I think it's very disturbing when fundamentalist Muslims dressed in burqas, people who support the most extreme, oppressive and brutal religious views, join the demonstration. Most leftist in Sweden seems to view the US as the Big Enemy - and all enemies of the Big Enemy are friends. I totally disagree.

Men denna märkliga syn gick att skratta åt också. En annan sektion av tåget bestod nämligen av perser som demonstrerade mot den islamistiska regeringen i Iran. Alltså den helt motsatta politiska åsikten.

Roligare än så blir inte demonstrationståg. Och så säger de att det är lågt i tak i vänstern. Tvärtom. Alla ska med. Även islamistiska fundamentalister.

Som sagt.

Man vet inte vad som kommer att drabba en.

Jag går ofta på loppmarknader. Varje ledig dag strosar jag runt och rotar i grejer på loppis. Idag var jag ner en sväng på Hötorget, till exempel, där det alltid är marknad på söndagarna. Om någon skulle fråga vad jag letar efter så skulle jag inte ha något svar. Jag vet vad jag letar efter först när jag ser det.

Jag lägger ner enormt mycket tid på loppmarknader. Man kan verkligen undra varför. Om det är värt det. Och här kommer det okända in igen.

Jag tror att man tycker att det är värt det just för att man inte har en aning om vad man ska hitta. Det påminner om att spela på Lotto. Utdelningen kan bli väldigt stor, även om sannolikheten är låg. Man kan, precis som jag för någon månad sedan, hitta ett grafiskt blad av Lena Cronqvist för 600 kronor. Ett riktigt fynd. Ramvärdet, liksom. Hur många loppisbesök är det värt att genomgå för att hitta en Lena Cronqvist? Det går inte att säga, men ganska många, va? Eller: hur många loppisbesök är det värt för att hitta en Rembrant? Jättemånga. I själva verket är det en omöjlig ekvation. Vad är den proportionerliga arbetsinsatsen för att hitta det okända?

På Hötorget idag så hittade jag, för 20 kronor, ett signerat exemplar av Thomas Kangers och Jonas Gummesons bok "Kommunistjägarna - Socialdemokraternas politiska spioneri mot det svenska folket", som ju handlar om vilka insatser som stora delar av Sveriges politiska ledning ansåg befogad för att kontrollera ett känt hot. Man var beredd att ta till ganska hårda tag för att stoppa en kommunistisk statskupp, revolution eller Quisling-regering. Den fulla omfattningen av denna övervakning blev klarlagd av Säkerhetstjänstkommissionen 2002. Och hårt kritiserad för att det ju aldrig blev någon revolution. Mer sällan ger man kommunistjägarna rätt. Faktum är nog att vi helt enkelt inte vet, ens när hotet är välkänt, vilken intensitet i insatserna som är motiverad.

Hur ska man då kunna räkna på det okända?

Som jag frågade på Svenskans ledarblogg: vad är den proportionellt korrekta insatsen mot ett hot vi inte kan uppskatta?

Man vet aldrig vad som kommer att drabba en.

Men Lito Barrientos lär oss att det garanterat kommer.

Kanske är det bäst ändå att hålla ögon och öron öppna.

Sexradikalismen lever

Den här bilden på vänsterpartistiska riksdagsledamoten Josefin Brink är för bra för att inte spridas. Det är skönt att inte alla politiker jobbar för att "stoppa sexualiseringen av det offentliga rummet".

(via Anna Herdy)

Gitmosvensken internationellt uppmärksammad

Svenska nyhetsjournalister har konsekvent undlåtit att berätta historien om somaliern som under sina tre år i Sverige värvades till den internationella terrorismen, och så tycks även bli fallet nu när protokollen från hans militärtribunal offentliggjorts, som denna blogg kunde annonsera tidigare idag.

Det är naturligtvis ironiskt men talande att Ekots utmärkte reporter Fredrik Furtenbach besökte Guantanamo Bay för en vecka sedan, och förtjänstfullt beskrev problematiken vad gäller rättssäkerheten, men alltså helt missade att berätta om "svensken" vars militärtribunal pågick samtidigt!

Det saknas sannerligen inte uppslag att utforska för den intresserade. Uppgiften att mannen uppmuntrades av en imam i en svensk moské att åka på Al Qaidas träningsläger i Afghanistan är ett exempel - det är inte utan att tankarna leds till svensksomaliska imamen Fuad Mohamed Qalaf, som ju enligt uppgift i Metro aktivt värvade till det heliga kriget under sina år i Stockholm.

Internationellt uppmärksammas dock fallet i samband med att protokollen ifrån tribunalen den 28 april på fredagen offentliggjorts (pdf).

APs text återfinns i exempelvis Washington Post. Ett utdrag:

A Somali man accused by U.S. officials of belonging to a group affiliated with al-Qaeda acknowledged to a U.S. military tribunal that he trained in Afghanistan for holy war in his homeland but denied any link to al-Qaeda.

Gouled Hassan Dourad, allegedly a member of al-Ittihad al-Islami, an organization listed by the United States as a terrorist group linked to al-Qaeda, is one of 14 so-called high-value detainees who were transferred in September to the U.S. prison at Guantanamo Bay, Cuba, after being held by the CIA in secret prisons abroad.

Nyhetsbyrån Reuters skriver liknande:

A "high value" Somali prisoner at Guantanamo denied having al Qaeda ties but said he fought Ethiopian soldiers in his homeland and had the right to do so, according to a Pentagon transcript released Friday.

The U.S. military says Guleed Hassan Ahmed, a Somali in his early 30s, was a member of al-Ittihad al-Islami, a militant Islamist group the U.S. government classifies as a terrorist organization. The military has previously given the man's name as Gouled Hassan Dourad.

Sammandrag av texterna återfinns naturligtvis också i somaliska medier som Shabelle News och Garowe Online.

I Sverige är det, såvitt jag kan se, tyst - utom på min blogg.

Gitmo-svensken: Jag deltog i Jihad

Sedan i höstas sitter en man fängslad på Guantanamo Bay som enligt amerikanska underrättelser värvades till den internationella terrorismen under de tre år han bodde i Sverige. Mannen ska ha blivit uppmuntrad av en imam i Sverige att resa till Afghanistan för att utbildas i Al Qaidas träningsläger i Khalden, för att senare bli verksam terrorist med gruppen Al Ittihad al Islami i Somalia. Hans karriär ska ha krönts av att han utsetts till Al Qaidas man i Djibouti.

"Svensken" erkänner nu att han deltagit i Jihad - det heliga kriget.

På fredagen publicerades protokollet från den militärtribunal - The Combatant Status Review Tribunal - som avgör om Gouled Hassan Dourad, alias Guleed Hassan Ahmed, är att betrakta som stridande fiende till USA. "Svensken" vägrade att närvara under förhandlingarna men lämnade ett skriftligt uttalande som hans representant läste upp.

Anklagelserna mot "svensken" summeras i protokollet. USA menar att han med terroristgruppen Al Itihaad Al Islamiya deltagit i planering och genomförande av terroristdåd - bland annat mord på etiopier och människor som samarbetat med Etiopien, och att han varit Al Qaidas representant i Djibouti.

§ A. Fången rekryterades av en erfaren Al Qaida-medlem som 1988 deltog i bombdådet mot amerikanska ambassaden i Kenya och i attackerna 2002 i Mombasa i Kenya. Denne erfarne Al Qaida-medlem ansåg sig vara Al Qaidas ledare på Afrikas Horn.

§ B. Fången har identifierats som en framstående medlem i Al Ittihad Al Islami.

§ C. USAs Department of Homeland Security har listat Al Ittihad Al Islami som terroristorganisation.

§ D. Terroristorganisationen Al Ittihad Al Islami led ett betydande nederlag när fången och tre andra individer greps.

§ E. Under 2004 var Al Ittihad Al Islami på Afrikas Horn knutet till Al Qaida, och hade direkt kontakt med Al Qaida-medlemmar i Pakistan.

§ F. Fången var en vältränad krigare som övat gerillakrigstaktik, sprängmedelshantering och prickskytte under det tidiga 90-talet i området på gränsen mellan Afghanistan och Pakistan. Fången tränades senare i ett läger i Lugh i Somalia, som drevs av Al Ittihad Al Islami.

§ G. År 2002 deltog fången i terroristoperationer med Al ittihad Al Islami - bland annat mördades etiopiska medborgare och individer som antogs samarbeta med Etiopien.

§ H. Fången utsågs till Al Qaidas ledare i Djibouti.
(min övers.)

"Svensken" nekade i sitt skriftliga uttalande till delar av anklagelserna, men erkände villigt att han deltagit i Jihad - det heliga kriget.

Ang. § B. Jag är inte medlem i Al Ittihad Al Islams jihadist-gren. Dock stred jag vid deras sida i det heliga kriget mot etiopierna - vilket jag är i min fulla rätt att göra.

Ang. § E. Jag greps och internerades 2004. Men inte heller före 2004 hade Al Ittihads koppling till Al Qaida någon betydelse, eftersom jag ju inte var medlem i Al Ittihad, och inte hade någon som helst kunskap om denna koppling.

Ang. § F. Min träning syftade helt och hållet till att jag skulle strida i Somalia - men inte emot amerikaner. Jag har aldrig tränats i lägret i Lugh i Somalia. Varför skulle jag behöva tränas i Somalia om jag redan hade utbildats i Afghanistan?

Ang. § G. Jag deltog aldrig i Al Ittihad Al Islamis operationer mot etiopier i Mogadishu. Det förekom inga sådana operationer. Om medlemmar i den etiopiska militären kom till Mogadishu försvarade jag mig mot dem. Det är min rätt som somalier. Men det är emot min religion att strida mot civila.

Ang § H. Det stämmer inte att jag utsetts till Al Qaidas ledare i Djibouti.
(min övers.)

Påståendet att "svensken" varit medlem i Al Qaida är tidigare helt okänt. Uppgifterna som nu framkommit är dock till stor del kända sedan tidigare (hela protokollet från "svenskens" Combatant Status Review Tribunal finns som pdf-fil). Tidigare har hans biografi tecknats på sid. 14 i dokumentet High Value Terrorist Detainee Biographies (pdf).

Wikipedia beskriver "svensken" utförligt.

Gouled Hassan Dourad (born 1974) is a Somali-born terrorist who is currently under United States detention at the Guantánamo Bay detainment camp on Cuba.

According to the United States Director of National Intelligence, Gouled was the head of the Mogadishu-based facilitation network of al-Itihaad al-Islamiya (AIAI) members that supported al-Qaeda members in Somalia. Gouled was a member of a small, selective group of AIAI members who worked for the East African al-Qaida cell led by Abu Talha al-Sudani. Gouled's responsibilites included locating safehouses, assisting in the transfer of funds, and procuring weapons, explosives and other supplies. Gouled was privy to several terrorist plots under consideration by his AIAI cell, including shooting down an Ethiopian jetliner landing at an airport in Somalia in 2003 and kidnapping Western NGO-workers in Hargeysa, Somalia, in 2002 as a means to raise money for future AIAI operations. Following Gouled's arrest, AIAI terrorists on March 19, 2004, tried unsuccessfully to kidnap a German aid worker and murdered a Kenyan contracy employee in Hargeysa.

Gouled was born in Mogadishu, Somalia. When the Somali Civil War erupted in 1991, his parents sent him to Germany where he lived in a refugee camp. He traveled to Sweden and gained asylym there in 1993. In 1994 he attempted travel to the United States but was turned back in Iceland because of his fraudalent passport. While in Sweden, Gouled attented a Somali mosque, whose imam arranged for Gouled and his friend, future AIAI bombmaker Qasim Mohamed, to train in Afghanistan before joining the Somali war effort. Gouled trained at the Khalden camp in weapons and explosives from January through October 1996, and at another camp in Khost in assassination techniques for several months. By late 1996 he returned to Somalia.

Gouled became a member of AIAI in 1997 out of a commitment to support the Somali war against Ethiopia and to win the Ogaden region of Ethiopia back to Somalia. He fought against the Ethiopians in Ogaden off and on from 1997 to 2002 and trained AIAI fighters. He allegedly became associated with al-Qaeda because its members were in Somalia and his AIAI cell supported the al-Qaeda. Gouled was introduced to Abu Talha al-Sudani, who came to Mogadishu to hide following the Mombasa attacks in November 2003, in early 2003 by his AIAI cell leader. Gouled was recruited to work for al-Sudani, in part, because he had trained in Afghanistan: spoke Arabic, English, some Swedish and Somali, and had a high-school eduction.

Militärtribunalen har ännu inte beslutat om "svensken" fortsättningsvis ska betraktas som stridande fiende.

Ekonomijournalister ointresserade av bloggar

I vintras blev jag intervjuad av två företagsekonomiforskare från Uppsala Universitet om bloggar och journalistik. En första preliminär delstudie finns nu publicerad på forskarnas blogg Företag, ansvar och media.

* 40 % av artiklarna i den svenska affärspressen år 2006 (från jan, april, sep, dec), som innehåller ordet blogg, refererar till bloggar. 15 % av dessa citerar också bloggar.

* Det finns stora skillnader i attityd till användning av bloggar bland de ekonomijournalister som svarade på enkäten.

* Ungefär 20 % av ekonomijournalisterna uppger att bloggar har blivit ”en viktig del av medielandskapet”, och en lika stor andel anser att det i deras arbete är en ”fördel att veta vad som diskuteras i bloggsfären”.

* Ett fåtal respondenter (knappa 9 %) uppger att de använder bloggar för att hitta information som de kan använda i sitt journalistiska arbete, medan majoriteten (77 %) hävdar att de inte hänvisar till bloggar i deras nyhetsarbete.

* De ekonomijournalister som deltog i enkäten uppger att de använder andra nyhetskällor på Internet i högre utsträckning. Ungefär 50 % av respondenterna uppger att de använder wikis (ex. Wikipedia) för att hitta information som de kan använda i sitt arbete och drygt 80 % använder företags hemsidor.

Rapporten heter Blogging and Business Journalism: News Production in Transformation och finns i fulltext (pdf). En ny version på svenska planeras till början av sommaren, berättar Maria Grafström (damn, jag är fortfarande säker på att jag träffat henne förut, men det kanske är önsketänkande) och Karolina Windell.

Suicide is painless

Jag tycker att det här är en bra inledning på en text om den svenska avtalsrörelsen:

Det händer att sydkoreanska arbetare tar livet av sig som ett led i den fackliga kampen. På WTO-mötet i Cancun 2003 begick en farmare självmord genom att hugga sig själv med kniv rakt in i hjärtat. Två år senare tog två bönder livet av sig genom att dricka insektsbekämpningsmedel. Inte bara bönder tar livet av sig. Till exempel har sydkoreanska varvsarbetare hittats hängande i byggkranar. Och det är heller inget nytt fenomen. På sjuttiotalet brände sig en sydkoreansk facklig aktivist till döds.

Självmord ger fina rubriker, men som förhandlingsmetod är det naturligtvis tvivelaktigt.

Åtminstone jag skulle läst vidare. Citatet kommer från min debut idag som ledarskribent på Svenska Dagbladet: Elektrikerna är svenska modellens sydkoreaner.

(Och ja, ungjävlar, bloggrubriken hänvisar till titelspåret i MASH, som ju utspelar sig i Sydkorea)

Ledarskribent

Idag är jag lite nervös, eftersom jag gör min första dag på nya jobbet. Från och med nu fram till den sista augusti är jag anställd som ledarskribent på Svenska Dagbladet.

Håll tummarna.

Den tredje mannen

Cageprisoners, lobbygruppen som arbetar för att ge utökade rättigheter åt dem som fängslats i kriget mot terrorismen, har publicerat en rapport om dem som tillfångatagits med anledning av konflikten i Somalia. De tre personer med anknytning till Sverige som fortfarande sitter i förvar avhandlas naturligtvis däri.

Två av dem har beskrivits tidigare i svenska medier. Men den tredje, som är den person som följde med frigivna svenskan Safia Benaouda och hennes så kallade fästman till Somalia från Dubai, har hittills inte lämnat så stora avtryck i pressen. I rapporten (pdf) förklaras hans närvaro i Somalia med att han var i landet för att leta bostad och försörjning åt sig och sin familj.

On 18th December 2006 Youssef left his family in Dubai in order to explore the possibility of moving the family to Somalia however was unsure of the safety of the country and thus wanted to assess the situation there first.

When he arrived the Union of Islamic Courts was still very much in control, however everything changed on the 24th December 2006 when Ethiopia invaded Somalia. Following directions from the Swedish government to go to a neighbouring country with a Swedish embassy, Youssef went to Kenya where like so many others he was detained.

Man kan naturligtvis tycka att just Somalia är ett dåligt val om man vill ge sin familj trygghet och försörjning. Men hade man en annan utgångspunkt var Somalia i höstas kanske inte så galet ändå.

Svenske medborgaren - och före detta imamen i Stockholm - Fuad Mohamed Qalaf, som ju varit högt uppsatt i Islamiska Domstolarnas Förbund, uppmanade exilsomalier i höstas att flytta sina familjer till Somalia och delta i Jihad.

"Jag uppmanar alla somalier i de otrognas länder att flytta till hemlandet Somalia med barn och familjer."

"Jag ber alla somaliska muslimer i västerlandet om två saker. Först, att ansluta till Jihad för att skydda landet från en yttre fiende. Jihad betyder försvar för den islamiska religionen och kamp mot korsfararna. I andra hand, att flytta barnen från de otrognas länder. Det är den yttersta förlusten att leva i ett icke-muslimskt land."
(min övers.)

Att Somalia under Islamiska Domstolarnas Förbunds regim haft en viss lockelse på muslimer tyder också Safia Benaoudas uttalande om:

... I was excited about visiting Somalia as it was a new Muslim country
and I wanted to see what that was like.

Viljan att uppleva en sant islamisk stat behöver i sig inte innebära en vilja att delta i väpnad strid för den. Men när en i sammanhanget inflytelserik imam kopplar dem samman är det kanske inte så konstigt att misstanken väcks.

Lästips

Journalisten Thomas Gustafsson, som nyligen gav ut den tegelsten som väntas bli det svenska referensverket vad gäller Kuba, har startat en blogg på Aftonbladet. Där kommer garanterat initierade kommentarer att dyka upp, till exempel om varför Fidel Castro inte syntes på första maj:

Att inte Fidel Castro dök upp innebär att det nu står klart för alla kubaner att han uppenbarligen är i betydligt sämre kondition än hans allierade Hugo Chavez ideligen påstår (enligt Chavez deltar Fidel Castro nu fullt ut i regeringsarbetet). Det som är ett faktum är att Fidel Castro är gammal, sjuk och trött. Om tre månader fyller han 81 år. Han har genomgått flera komplicerade operationer. Enligt mina källor har inte Fidel Castro cancer, men han är så svårt sjuk att han aldrig kommer att orka återgå i sina tidigare maktfunktioner.