Ba, ba, ba, ba, bar, ba, ra!

Allhelgonahelgen gör att lördag är en tidningslös dag, så idag skriver jag en särskild ledare för SvD.se, om Iran. Det är en ganska lång text, som väver ihop ett par trådar. Ett utdrag:

I torsdags kom beskedet att Iran hade släppt den svenske medborgare som suttit fängslad sedan i somras. Iran hade hållit mannen, som är försäljningschef för kosmetikaföretaget Oriflame, anklagad för att ha försökt skada Irans säkerhet. Eller för att ha bedrivit pyramidspel. Irans rättsväsende är lite svajigt när det gäller brottsanklagelser.

I torsdags gästades också riksdagen av ett parlamentariskt besök ifrån Iran, vilket väckte berättigade frågor. Ska verkligen vår demokratiska riksdag skänka legitimitet åt det iranska förtrycket? Socialdemokraten Urban Ahlin tillhörde dem som försvarade besöket, och menade att det utgjorde ett gott tillfälle att komma med kritik mot människorättsbrotten i den islamiska republiken.

Men en annan intressant aspekt är att frisläppandet och besöket inträffade i princip samtidigt. Det är inte första gången.

I februari 2007 reste en svensk politisk delegation till Iran, också ledd av Urban Ahlin. Även då väcktes helt berättigade frågor. Iranska medier rapporterade från besöket som om Sverige visade enighet med Iran i fråga om atomprogrammet, och som om Sverige ansåg att Irans regim spelade en konstruktiv roll i regionen. Ahlin fick mycket kritik för att han lät sig utnyttjas och för att Sveriges anseende skadats.

Men kort efter det svenska besöket släpptes de svenska byggarbetare som länge hållits fängslade i Iran, anklagade för spioneri.

Även då, alltså, i princip samtidigt.

Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att ana ett samband. Sverige skänker Iran legitimitet – Iran släpper fångar.

Och blogginläggets rubrik? Syftar på John McCains groda i presidentvalet, så klart.

Minnenas television

En av de mer beryktade händelserna under de månader denna blogg har legat i dvala inträffade under årets politikervecka i Almedalen. Sverigedemokraterna hade bjudit in Robert Spencer, för många känd – och för ännu fler ökänd – islamkritiker, till ett seminarium. Det var Sverigedemokraternas första politiska seminarium i Almedalen någonsin. De var stolta i den fullsatta salen, och andäktiga.

Jag gick dit, och trotsade hallelujastämningen genom att ställa en (1!) kritisk fråga, nämligen om hur Spencer såg på sina samarbetspartners. Robert Spencer har ju på senare tid synts i allt mer extrema sammanhang - han har gått från försvar av upplysningen till English Defence League, kan man säga. För mig skulle ett sådant sammanhang utgöra ett problem. Jag ville veta hur Spencer såg på saken.

Min engelska var förstås pinsamt stapplande, oförberedd som jag var, men jag kände ändå att någon borde vara ifrågasättande – allt annat vore ju att acceptera en Sverigedemokratisk, ja, sektmentalitet, som det kändes.

Jag fick en duktig avhyvling, som har förekommit på bloggar världen över. I skrivande stund har klippet setts nästan 20000 gånger.



Och inte fick jag svar på frågan.

Jaja, vad säger man? Jag bjuder på det...

När Expressen griper in...

När Expressen griper in, brukade det ju heta i marknadsföringen av de egna avslöjandena och dessas konsekvenser. Tanken har aldrig varit att denna blogg skulle fungera så, men mitt avslöjande om Jönköpings Unga Muslimers tidningsplaner med kända antisemiter fick till konsekvens att föreningen lade ner hela tidningsprojektet.

Vilket rapporteras av så diametralt motsatta nyhetskällor som antirasistiska Expo och motsatsen Nationell Idag, men förmodligen med helt olika bevekelsegrunder.

Jag tycker förstås att det är bra om etablerade ungdomsförbund kan hålla rent mot antisemitismen, men beklagar om uppmärksamheten lett till att man helt skulle upphöra med utåtriktad verksamhet. Det var verkligen inte min mening. Jag hoppas att ungdomarna i Jönköping kommer igång med sin förening snart igen, i ny och mindre tvivelaktig kostym.

Jag är heller inte motståndare till att sådana som Mohamed Omar ska få publicera sig, som vissa tycks tro. Tvärtom är jag för en vidsträckt yttrandefrihet, och tycker närmast att det är bra att min fiende kan visa upp sina svamlerier ("judendomen, den judiska statens legitimitet, den officiella bilden av det som brukar kallas för förintelsen, den officiella utredningen om 911, de nykoloniala krigen, den sionistiska makteliten och sionismen överhuvudtaget, samt härtill anknytande frågor", som Lasse Wilhelmsson så fint sammanfattar det).

Däremot menar jag att Jönköpings Unga Muslimer (och moderföreningen Sveriges Unga Muslimer) måste fjärma sig från konspirationsteoretiker och förintelseförnekare, om de ska ha en chans att verka som breda ungdomsrörelser. Det gläder mig därför att Expo kan rapportera att Sveriges Unga Muslimers ledare Mohammed Amin Kharraki "tar det här på allvar".

The lunatics have taken over the asylum

Värna förmågan att ge asyl, skriver jag idag på SvD:s ledarsida.

Migrationsminister Tobias Billström gjorde en stor insats när han öppnade upp Sverige för arbetskraftsinvandring. Därmed levde han inte bara upp till idealet om fri rörlighet, han införde också en reform som på sikt kan omdana synen på invandrare, från kostnad till resurs.

Tanken var också att avlasta asylsystemet. I princip råder ju fri invandring till Sverige, med det enda kravet att man ska ha en anställning. Således saknas skäl för de ogrundade asylansökningar som leder resurser bort från verkligt skyddsbehövande.

Men antalet ansökningar har inte sjunkit. Under årets första tio månader ansökte 26771 personer om asyl. Hittills under året har 24426 asylärenden avgjorts av Migrationsverket. Av dem har 7329, alltså 30 procent, fått bifall, efter en genomsnittlig handläggningstid på 133 dagar.

Av dem som fått bifall räknas 1612 personer som flyktingar enligt de internationella konventioner som Sverige förbundit sig att följa. Sverige har dock föresatt sig att ha en generösare attityd än så, varför uppehållstillstånd ges även för andra skyddsbehov eller ömmande omständigheter. Även med denna vidare tolkning av asylbegreppet kan konstateras att mer än två tredjedelar av alla asylansökningar är ogrundade.

I år har exempelvis 5578 personer med serbiskt medborgarskap ansökt om asyl – 1542 bara i oktober. Det har föranlett vissa besvär för Migrationsverket, som nu hyr campingar och stugbyar för att leva upp till kravet på att logera de sökande. Livet i Serbien är förvisso fattigt och svårt för många – särskilt romer – men situationen är för den skull inte asylgrundande. Risken är att människor ruinerar sig för att ta sig hit på falska premisser.

Och ja, blogginläggets rubrik är inte illa ment, men en ordlek som refererar till en gammal åttiotalsdänga.

Allt du skulle vilja veta om Shabaab, men varit för skraj att fråga om

I Göteborg står två svensksomalier åtalade för terroristbrott. Hur kan det komma sig att somalisk terrorism är en fråga i Sverige?

I våras skrev forskarna Michael Taarnby och Lars Hallundbaek en utmärkt rapport till det danska justitieministeriet, Al-Shabaab – The Internationalization of Militant Islamism in Somalia and the Implications for Radicalisation Processes in Europe, om somalisk terrorism och hur den är kopplad till våra nordliga länder. Här beskrivs den militanta islamismens rötter – och den går långt tillbaka i historien – och här beskrivs kontakterna över sundet i den nordiska somaliska diasporan.

Det är mycket lärorik läsning.

En sak är dock tragisk. I notapparaten så hänvisar forskarna nästan hela tiden till annan forskning eller till etablerade nyhetsmedier. Men i de svenska delarna kommer flera hänvisningar till denna blogg. Smickrande för undertecknad, förvisso, men tyder inte det på att våra svenska nyhetsjournalister är sämre på att rapportera dessa frågor än i andra länder?

Rapporten innehåller mycket mer om Sverige, men nedan citerar jag bara det kapitel som har just den rubriken.

Sweden
The Somali diaspora in Scandinavia has been comparatively more active in supporting ICU and al- Shabaab, particularly in Sweden and Denmark. Sweden takes a prominent role in the recruitment to Somalia because of the actual numbers of Swedish citizens or residents who have joined the insurgents. Equally interesting is the current role of a former imam in Sweden who presently occupies a senior position in al-Shabaab. According to SÄPO, the Swedish intelligence service, an estimated 20 individuals have left Sweden for Somali to train in militant camps or to fight with al- Shabaab. Of these, about five have been killed in fighting and ten are still believed to be active in Somalia. The security service added that this number might be higher, since the traffic is ongoing and increasing. The Swedish fighters are primarily of Somali origin but individuals with other ethnic backgrounds have also been attracted, and they were between the age of 20 and 30. Noteworthy is the fact that some of the young men have left without telling their families, which resembles the pattern of disappearance noted in other countries. Somali government officials who have visited Sweden have expressed their concern over the recruitment of Somalis in Sweden who take up arms with al-Shabaab ad have called for greater vigilance.

An early case from 2006 linked a Swedish citizen with Yemen and militant Islamist from the ICU in Somalia. Abdo Osman was arrested in October 2006 in Yemen where he had held meetings with a Yemeni arms dealer, Abdullah Awad al-Masri. Osman had expressed interest in purchasing surface-to-air missiles, sniper rifles, Kalashnikovs, and ammunition on behalf of his controller, known as Qarqaz from the ICU. Initially charged with weapons and explosives trafficking from Yemen to Somalia, Osman was later acquitted and released.

In January 2007, Somali government officials stated that Swedish citizens aligned with the ICU had been killed in the fighting. Another Swede would be killed in June the same year in northeastern Somalia when his group of foreign fighters was targeted in a U.S. air strike. Five different passports were recovered after the battle, identifying the deceased as coming from Sweden, the U.S., Eritrea, the UK and Yemen. Furthermore, a Swedish couple was arrested by the Ethiopians in 2007, but were later returned to Sweden after having been detained for three months in Ethiopia suspected of terrorist affiliations. They were trying to escape the fighting and the young pregnant women was in the company of Maldonado’s wife which attracted the interest of several intelligence agencies. Safia Benaouda and her husband, Munir Awad, would be arrested once again in Pakistan in August 2009 in the company of former Guantanamo inmate Mehdi Ghezali, also from Sweden. Pakistani authorities suspected the group of foreigners, who also included other nationaities, of travelling to a terrorist meeting in Waziristan.

Probably the most prominent foreign fighter from Europe left Sweden for good to resettle in Somalia in 2004. Fouad Mohamed Qalaf, better known as Fouad Shongole, had actively supported militant Islamists in Somalia for an extended period. He lived in Sweden from 1994 but decided to leave when he felt the unwanted attention of the security service. In the 1990s he served as the imam of a small mosque in Rinkeby outside Stockholm where he was known as a skilled orator who could capture his audience. In an interview with Swedish media, a Somali who knew Shongole while he lived in Sweden, described him as a hardcore guy who would preach Jihad from his mosque and also went to Afghanistan to fight. He was very clear in his views during the sermons and said that Americans and Jews should be exterminated. During the rule of the ICU, Shongole belonged to the inner circle of the leadership and actually occupied the position as minister of education. Sources inside al-Shabaab have indicated that at the time Shongole was centrally placed to handle the recruitment of foreign fighters. At an ICU rally outside Mogadishu in 2006, presided by Sheikh Sharif Ahmed, Shongole was also present to receive a financial donation from a delegation of Somalis who had travelled from Sweden. Shongole used the occasion to encourage all Somalis living in Europe to move back to Somalia. To live among the infidels was unacceptable and he used his own example of migration with his family to encourage others to follow. The exact role of Fouad Shongole was somewhat murky for a while, but he has since emerged as one of the principal leaders and ideologues of al-Shabaab. His influence and standing reached a new level when he appeared as the third on the list of al-Shabaab leaders who signed the declaration of the official merger with al-Turki’s Ras Komboni Brigade in late January 2010. He is currently residing in Kismayo where he has played a crucial role in the implementation of Sharia justice. The stoning of Asho Duhulow mentioned previously was conducted according to Shongole’s orders as was the punishment by amputation of convicted thieves.

Gouled Hassan Dourad, alias Guleed Hassan Ahmed and Hanad, was born in Somalia but his family sent him abroad when the civil war began in 1991. He arrived in Germany and subsequently relocated to Sweden in 1993 where he gained asylum. Dourad attended a mosque in Sweden where the imam facilitated his travel to the Khalden training camp in Afghanistan for ten months in 1996. It has not been established if the organizer was Fouad Shongole though this appears very likely. After finishing a course in assassination techniques, Dourad returned to Somalia in late 1996 where he joined up with al-Ittihad and became a full member of the group in 1997. He was committed to the Jihadi cause because he wanted to regain the Ogaden region from Ethiopia. He fought continuously between1997 and 2002 when he was not training al-Ittihad recruits. When Abu Talha as-Sudani went into hiding in Mogadishu following the Mombasa attacks in November 2002, he later recruited Dourad because of his Afghan experience, his language skills, and education. According to U.S. intelligence transcripts, Dourad was the head of an al-Ittihad cell in Mogadishu tasked with supporting al-Qaeda operatives in Somalia. He was involved in money transfers, arranging safe houses and procuring weapons and explosives and was intimately involved in various terrorist plots. His luck ran out in 2004 when he was captured in Mogadishu by U.S. backed warlords, and is presently held at Guantanamo as a high value detainee. The summary of evidence presented at the tribunal at Guantanamo stated that Dourad had been a prominent member of al- Ittihad who had received extensive training in Afghanistan and Somalia. He had personally taken part in al-Ittihad operations in Mogadishu in 2002 that targeted Ethiopians and those suspected of collaborating with them. Besides these charges, he was also identified as an al-Qaeda cell leader in Djibouti and a senior facilitator. In September and October 2003 he conducted surveillance at the U.S. base at Camp Lemonier in Djibouti on behalf of as-Sudani in preparation for a vehicle suicide bombing.

Sweden has also played an important role in relation to fundraising and distribution of propaganda on behalf of Somali Jihadis. The alqimmah.net website has distributed press releases from al- Shabaab in English and Arabic. This website is owned by Ralf Wadman, known as Abu Usama al- Swede, who is a Swedish convert and a former neo-Nazi. In September 2008, alqimmah.net organized an online session on Paltalk with Sheikh Robow and Shongole who prematurely proclaimed that Somalia would very soon become an Islamic emirate. Several Swedes with Somali background have been arrested on suspicion of fundraising for al-Shabaab. In the best known case, Yassin Ali was arrested in April 2008 together with two other suspects, but the prosecutor dropped the case in September because of insufficient evidence. Ali moved to the UK where he was arrested once again in May 2009 on identical charges. After his release he returned to Somalia where he assumed a leadership position in Hizbul-Islam which was still allied with al-Shabaab at the time. The support to al-Shabaab in Scandinavia also involves transnational linkages, especially between Sweden and Denmark, and some of these will be highlighted in the following section.

Parlamentariskt kaos - knappast!

Förresten bevakade jag partiledardebatten för SvD:s ledarsidas räkning i går. Den var osedvanligt mjuk. Det mest anmärkningsvärda där var att Alliansens uppgörelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet har krossat vänstern.

Den breda uppgörelsen om Afghanistan har verkligen förändrat blockpolitiken. Nu har Ohly ett eget.

Synd att Expressen missar poängen

Expressens Ann-Charlotte Marteus går till angrepp mot undertecknad i dagens tidning. Visserligen har hon rätt i att mitt användande av begreppet samizdat kan ha varit klumpigt – man ska inte förringa offren för kommunismen, och möjligen ska man väl vara försiktig med begrepp som DDR-Sverige och liknande. Å andra sidan är detta en blogg, och inte någon doktorsavhandling, så vissa språkliga friheter kommer det säkerligen att slinka igenom även i framtiden.

Expressens text, anser jag vidare, gör väl heller inte riktigt mina argument rättvisa. Jag tycker exempelvis inte synd om rasister. Tvärtom har jag alltid berömt Expo, till exempel, för deras hårda bevakning av svenska rasiströrelser, även när den gränsat till övernitisk (bättre med för hård granskning än ingen alls). Men som offentlig person får man tåla att ens resonemang förvanskas en smula. Det är bra att folk tycker olika, så det är ingen anledning att gnälla, även om det naturligtvis svider en stund när man blir utmålad som smygrasist i en av landets större dagstidningar.

Det som bekymrar mig är något annat. Jag bloggade alltså om att en rutinerad journalist som hela sin karriär stått i offentlighetens ljus känner sig tvungen – av säkerhetsskäl eller rädsla för utmobbning – att skriva under pseudonym när hon gör samma jobb om invandrings- och integrationsfrågor. Men när detta nu uppmärksammas blir nyheten inte att en svensk journalist känner sig tvungen att gå under jorden och att andra möjligen tiger helt – utan att jag har varit fräck nog att blogga om saken. Inte bara Expressen, utan även Medievärlden missade den uppenbara yttrandefrihetsfrågan. Tråkigt.

Belgien: PKK har militära träningsläger i Sverige

Den 22 oktober greps den turkiske medborgaren Sait Ike på Arlanda. Han var efterlyst via Interpol av belgiska myndigheter, som menar att Ike – kurd och aktiv i PKK – gjort sig skyldig till terroristbrott och kidnappning.

Sait Ike kom till Arlanda med flyg från Syrien. En given fråga är förstås varför han valde att resa genom Sverige.

Enligt den belgiska åklagarmyndighetens uttalanden till den turkiska tidningen Today´s Zaman finns det en förklaring som möjligen är lika bekymrande som att våra flygplatser betraktas som säkra genomfarter av efterlysta terroristmisstänkta. Åklagarens talesman menar att PKK tvingar ungdomar att genomgå träningsläger för PKK:s väpnade kamp – i Sverige.

"Explaining the charges against İke, Belgian federal prosecutor’s office spokeswoman Lieve Pellens said Kurdish youngsters were being forced to participate in the PKK’s terrorist activities after being trained at various camps in Western Europe. “We have evidence that the training is being conducted at certain military camps in Belgium, Greece, Germany, Italy, Sweden and France, as well as in Iraq,” she said at the time."

Man ska ha i åtanke att den turkiska statens utpekanden av enskilda kurder (eller andra) som terrorister kan vara minst sagt tvivelaktiga. Men nu är det den belgiska åklagarmyndigheten som säger att PKK har militära träningsläger i Sverige, försåvitt man får tro Today's Zaman.

Tyvärr förmedlades inte den belgiska åklagarens ståndpunkt i svensk press i samband med gripandet eller utlämnandet. En driftig nyhetsjournalist skulle kanske kunna hitta en bra story här.

Vi etablerade opinionsbildare bär skulden för samizdat-kulturen

Känner du till Julia Caesar? Ja, skådespelarskan har förstås alla sett, som barsk ragata med hjärta av guld, i allt från Pensionat Paradiset till Åsa-Nisse. Men känner du till skribenten Julia Caesar?

Många verkar chockade över att Sverigedemokraterna valts in i riksdagen. Ska man tro de etablerade opinionsbildarna så verkar det ju inte finns en enda vanlig människa som delar Sverigedemokraternas hållning. Men i skuggan av den traditionella pressen har det växt fram en parallell nyhets- och debattförmedling på internet. Webbsidan Politiskt inkorrekt, till exempel, har växt explosionsartat och är idag en av landets 100 mest lästa nyhetssajter, om jag har förstått statistiken rätt. Sajten, för den som till äventyrs missat den, stödjer SD öppet, och har ett kommentarsfält och en jargong som svajar betänkligt vid gränsen mot vad många skulle betrakta som rasism. Men den rapporterar systematiskt om frågor som behandlas lättvindigt i våra större medier.

Julia Caesar skriver söndagskrönikor på den svensk-danska bloggen Snaphanen. Precis som vad gäller Politiskt inkorrekt är Snaphanen en tämligen hårt nischad blogg, där läsaren får möta en alternativ verklighetsbeskrivning, som ligger långt ifrån den etablerade Sverigebilden. Åtskilliga som hamnar där skulle därmed ha svårt att instämma - men många skulle å andra sidan antagligen glädjas över att det finns fora som ifrågasätter den officiella sanningen.

Julia Caesars långa texter är färgade av ett återhållet raseri. Hon kritiserar företeelser som att asylsystemet är släpphänt vad gäller asylsökande utan korrekta identitetshandlingar, pekar på journalistkårens likriktning i invandringsfrågor, refererar forskning som visar på att ett mångkulturellt samhälle minskar tilliten medborgare emellan, eller skäller ut kvinnorörelsen för att den ser mellan fingrarna på kvinnoförtrycket inom islam.

Att döma av Julia Caesars krönika på valdagen röstade hon med Sverigedemokraterna. Det är vi många som aldrig skulle göra. Men är hon för det en rasistisk galning?

Skribenten heter naturligtvis inte Julia Caesar egentligen. I själva verket är personen bakom signaturen en sedan länge väl etablerad svensk journalist, nu pensionerad men tidigare erkänd och hyllad för sina socialreportage för ett av landets största och mest seriösa medier. Men när hon skriver om invandringspolitiken och dess följder vågar hon inte använda sitt rätta namn. Hon fruktar för sin egen och barnens säkerhet.

Bland Sverigedemokraternas väljare finns det såklart en rasistisk mobb. Det är bara att titta i valfritt kommentarsfält på internet för den som betvivlar detta. Men det är svårt att tro att Sverigedemokraterna vann 5,7 procent – drygt 330 000 – av svenska folkets röster tack vare partiets rötter i 1980-talets nazistmiljöer. Det finns tvärtom anledning att tro att SD vann väljarna trots den besvärande bakgrunden. Enligt vallokalsundersökningen ValU var den lätt träige Jimmie Åkesson en tungt vägande orsak till SD:s valframgång. Man kan säga mycket om Åkesson, men någon nazist ger han inte sken av att vara.

Sverige är heller inte ett rasistiskt land. Sverige är världens mest toleranta samhälle, och har världens mest liberala invandringspolitik. Sverige sticker faktiskt ut på den punkten. Men vi har fått ett opinionsklimat där den som ifrågasätter det rimliga i att invandringspolitiken går back med 1,5 till 2 procent av BNP årligen, som pekar på överrepresentationen i brottsstatistiken, eller som varnar för att kvinnosynen inom islams mittfåra är mer medeltida än modern, inte törs skriva under eget namn.

Det hela påminner om de stencilerade underjordiska skrifterna som cirkulerade i hemliga nätverk under kommunismen. Vi har fått en samizdat-kultur.

Kanske har de människor som deltar i den underjordiska debatten inte haft något alternativ. Om man nu vill vill diskutera om huruvida Sverige exempelvis borde ha en invandring på en nivå som motsvarar genomsnittet i Europa, eller kanske vill fördjupa sig i frågor om kostnader för asylboenden, vart ska man vända sig? Likadant torde det vara i politiken. I vilket parti ska man aktivera sig om man är oroad för att Malmö håller på att bli obeboeligt för judar? De etablerade riksdagspartierna för inte den debatten. När de försöker, som Folkpartiet gjort, blir de utskällda. De få etablerade opinionsbildare som försöker föra ett samtal om de frågor som Sverigedemokraterna profilerat sig inom, utmålas omedelbart – främst av Expressens skribenter – som tvivelaktiga.

För några veckor sedan kom Julia Caesar ut med två böcker, tryckta på eget förlag: Världsmästarna och Fler ministrar borde gråta. Jag har bara kastat ett getöga i dem, så kan inte ge någon recension, och har ingen aning om kvaliteten. Men jag nämner dem, som en slags sorgesång över den förlust för det demokratiska samhället som det innebär att en rutinerad journalist och debattör inte törs publicera i eget namn. Det är också min förklaring till varför Sverigedemokraterna gick framåt så mycket i valet.

Det var vi i etablissemanget som gjorde det.

Antisemitism hos Jönköpings Unga Muslimer

Om du var verksam som förebild för unga, var aktiv i en paraplyorganisation som tidigare har haft problem med antisemitiska och homofobiska inslag, och om du skulle starta en tidning för att visa de goda sidorna med din livsåskådning – skulle du då anlita Mohamed Omar som kolumnist och inleda projektet med att intervjua Lasse Wilhelmsson?

Jönköpings Unga Muslimer (JUM), som är en organisation ansluten till Sveriges Unga Muslimer (SUM), uppvisar en bekymrande tendens. På många sätt är JUM förstås som vilken normal ungdomsförening som helst, med vanlig föreningsverksamhet för de cirka 40 medlemmarna. Men i det utåtriktade arbetet tycks föreningen ha en dragning till judehatare, förintelseförnekare och konspirationsteoretiker. Allra mest tydlig är tendensen i föreningens projekt med att starta Tidskriften As-sirat. Den ska ges ut på papper, enligt planen, men finns än så länge bara på internet.



Men det som finns på webbsajten är illavarslande nog. Här intervjuas den ökände Lasse Wilhelmsson, i en text stort uppslagen i två delar. Wilhelmsson är, för den som inte vet, en person som förfäktar antisemitiska konspirationsteorier och förringar förintelsen - till den ringa grad att även vänsterns värsta terroristapologeter tar avstånd.

Och i presentationen av den kommande pappersutgåvan gör redaktionen klart att man kontrakterat Mohamed Omar – den tidigare uppburne lyrikern som blev islamist och som numera tillbringar sina dagar med att sprida förintelseförnekelse och antisemitism, ivrigt påhejad av den svenska naziströrelsen. Även intervjun med Wilhelmsson ska ingå i pappersutgåvan.

Även i redaktionens egna textproduktion smyger sig en antisemitisk myt in. Man menar här, med en lätt omskrivning, att judarna styr pressen: "Idag har vi massmedian med vilken Israel – som styr det heliga landet idag, försöker rättfärdiga sina massmord och krigsbrott."

Ovanstående är förstås inte helt förvånande. I många muslimska stater är antisemitism statsreligion, och tyvärr finns det även tämligen hållfasta teologiska grunder inom islam för judehatet, vilket åtskilliga av de tunga muslimska auktoriteterna sprider kontinuerligt.

Men ändå är det illa. Det är uppseendeväckande att Jönköpings Islamiska Församling låter ungdomarna utvecklas i denna riktning (och dessutom gör reklam för den antisemitiska tidskriftsverksamheten på sin sajt). Det är vidare skrämmande att paraplyorganisationen SUM tycks se mellan fingrarna – i synnerhet eftersom SUM tidigare varit i blåsväder såväl på grund av extremism som judehat. Åtminstone officiellt menar ju SUM att man försöker motarbeta antisemitism och extremism.

Men kanske är det så att Jönköpings Unga Muslimer verkar i en tillåtande miljö. På föreningens sida på Facebook visas bilder från en demonstration i Jönköping, där gamla och unga går under Hamas-flagg, till synes utan att reagera på att Hamas faktiskt är en antisemitisk terroristorganisation med utplånandet av den judiska staten inskrivet i stadgarna. Det beror inte på omedvetenhet. På Facebook beskriver föreningen bildens innehåll: "Palestinas flagga och Hamas banderoll i bakgrunden." Det är lätt att misstänka att Jönköpings vuxna muslimer inte håller rågången de heller.

Inte heller aktiviteterna hos Sveriges Unga Muslimer tycks motverka Jönköpingsungdomarnas tendenser. Tvärtom skriver JUM:s aktivister om att SUM:s konferenser och föredrag varit väldigt inspirerande. På YouTube-kanalen, som för övrigt visar ett typiskt intresse för Lars Vilks och konspirationsteorier om elfte september, finns flera videofilmer inspelade på SUM:s stora konferens.

Sveriges Unga Muslimer borde omedelbart åtgärda den annalkande radikaliseringen.

Uppdatering:

Något dygn efter ovanstående publicerats har JUM stängt ner det mesta av verksamheten på länkarna. Jag tycker förstås att det är bra om etablerade ungdomsförbund kan hålla rent mot antisemitismen, men beklagar om uppmärksamheten lett till att man helt skulle upphöra med utåtriktad verksamhet. Det var verkligen inte min mening. Jag hoppas att ungdomarna i Jönköping kommer igång med sin förening snart igen, i ny och mindre tvivelaktig kostym.

Jag är heller inte motståndare till att sådana som Omar ska få publicera sig, som Lasse Wilhelmsson tycks tro. Tvärtom är jag för en vidsträckt yttrandefrihet, och tycker närmast att det är bra att min fiende får utrymme att visa upp sina galenskaper ("judendomen, den judiska statens legitimitet, den officiella bilden av det som brukar kallas för förintelsen, den officiella utredningen om 911, de nykoloniala krigen, den sionistiska makteliten och sionismen överhuvudtaget, samt härtill anknytande frågor").

Däremot menar jag att SUM (och JUM) måste fjärma sig från konspirationsteoretiker och förintelseförnekare, om de ska ha en chans att verka som breda ungdomsrörelser.

Den danska länken som förklarar två svenska terroristfall

7/12-2006: Den svenske medborgaren med marockanskt ursprung Mohamed Moumou, bosatt i Brandbergen i Stockholm, terroriststämplas av FN, befinns försvunnen ur landet, och dyker långt senare upp, men då som nyss dödad andreman för al Qaida i Irak.

26/3-07: Två unga män, en marockan vid namn Abdelali Miftah och en jordanier, Thaer Alhalah, grips i Märsta, och utlämnas till Tyskland där de sedermera åtalas för att ha rekryterat krigare till al Qaida i Irak.

Hur hängde det ihop?

Tack vare ett unikt utvisningsärende i Danmark har det nyligen framkommit detaljer som tyvärr inte har redovisats i svensk press. Informationen från utvisningsärendet väcker dessutom frågor om det fanns ytterligare svenska kopplingar som aldrig avslöjats.

I december 2008 blev den irakiske turkmenen Amer Saeed (Amir, Ameer) upplyst om att han skulle utvisas från Danmark utan annan förklaring än att han befanns vara en säkerhetsrisk. Det var ett beslut vars grunder var hemligstämplade, vilket skapade viss kontrovers. Efter påföljande lagändring fick Danmark en helt ny process vid säkerhetsärenden, varför Saeeds ärende nu föredras i en särskild juridisk instans med tämligen stor insyn.

Den danska säkerhetspolisen PET menar att Amer Saeed har fungerat som organisatör och sambandsman för personer som ville bli krigare för al Qaida i Irak. Som bevis framförs bland annat stora mängder avlyssnade telefonsamtal. Telefontrafiken innehåller en hel del komiska element vad gäller instruktioner för hur rekryterna ska kunna identifiera sig för kontaktmännen i Syrien. Information (14/9):

Ifølge PET fik de unge kommende selvmordsbombere i Damaskus en kodet ordre om, hvor og hvornår de kunne møde den kontaktmand, der skulle sørge for deres videre rejse til Irak.

Typisk kunne ordren være, at de skulle begive sig hen til et bestemt sted, f.eks. Yahas gravsted i Al-Ammawi-moskeen i tiden efter eftermiddagsbønnen.

Der skulle de stå med en pakke cigaretter og en cola (endelig ikke Fanta, som det blev understreget!), hvorefter en mand med en sort hat ville stille følgende spørgsmål: Hvor ligger Noureddins forretning? Hertil var det rigtige svar: På den anden side af gaden ...

Inte heller i Irak tycks kontakterna ha varit smärtfria. Information (13/9):

Samtalerne drejede sig bl.a. om, hvordan fire unge mænd skulle møde op på et lokalt marked et sted i Irak, hvor de hver skulle stå med nogle røde Panodoler, dvs. hovedpinepiller, i hånden. Formålet med pillerne var, at en kontaktmand kunne identificere de unge mænd, der i telefonsamtalerne blev omtalt som »brudgomme«.

Kontakten mislykkedes dog flere gange, først fordi de unge brudgomme ikke fik købt de rigtige piller, anden gang fordi de blev så bange, at de havde glemt de kodeord, de skulle sige, når de blev kontaktet. Først tredje gang fik de kontakt med ‘nogen’ i Irak.

Men det som gör det hela riktigt intressant för Sverige är att PET lägger fram bevis för att Saeed var den man som organiserade den svenske medborgaren Mohamed Moumous resa till Irak. Moumou reste, enligt PET, från Kastrup till Damaskus den 1 maj 2006. Information (3/9):

En af de personer, hvor Saeed i samarbejde med MH ifølge PET havde haft en finger med i organiseringen af rejsen, var den nu afdøde svenske statsborger af marokkansk oprindelse, Mohamed Moumou, som har optrådt på FN’s liste over al-Qaeda-terrorister siden december 2006. Et halvt år før udrejste han fra Københavns lufthavn til Damaskus i Syrien. Moumou døde under et militært sammenstød med amerikanske soldater i Irak i oktober 2008. Den 1. maj 2006, hvor Moumou rejste fra Kastrup, og de følgende dage var der livlig kontakt mellem MH i København og en Kamal Juma, der opholdt sig i Syrien: »Min kammerat er ankommet til sin moster,« fik MH oplyst af Juma, der også har rødder i Danmark, selv om han angiveligt de sidste år har siddet fængslet i Irak.

Men det stannar inte där. Även den marockan som svensk säkerhetspolis grep i Märsta på tysk begäran dyker upp i fallet. Tyvärr medger inte de danska processreglerna full öppenhet – men något kan pressen ändå berätta – exempelvis att Abdelahi Miftah sov över hos Saeed.

På et tidspunkt spurgte en af meddommerne ret uskyldigt om, hvorvidt Saeed på en bestemt dato var kørt fra Århus til København sammen med en person, der senere blev identificeret som en Abdelahi Miftah.

Ifølge PET har denne Miftah spillet en vigtig rolle i det samme netværk, som Saeed har været en del af - et netværk, hvis opgave har været at organisere rejser fra Europa til Syrien med henblik på at smugle kommende selvmordsbombere videre til Irak.

Før nogen kunne nå at svare på dommerens spørgsmål, greb PET’s juridiske chef, Lykke Sørensen, ordet: »Ja, øh, vi har jo noget med den åbne og den lukkede del,« som hun sagde, hvortil retsformand Karsten Bo Knudsen nøjedes med at sige: »Ja, okay.«

Derimod måtte offentligheden, repræsenteret ved tre tilhørere fra pressen, gerne høre detaljer om, hvordan Saeed var blevet vækket midt om natten kl. 03 og snorksøvnig var taget fra København til Århus for at møde Abdelahi Miftah, som han senere samme dag fulgtes med tilbage til København. Her skyggede og fotograferede PET dem, mens Saeed og andre turkmenere spiste mad sammen med Miftah på en lokal kebab-café, gik rundt på gaderne på ydre Nørrebro, købte ind i Netto, og endelig da Miftah overnattede hos Saeed.

Da Miftah næste dag tog toget fra Nørreport til lufthavnen, blev han straks skygget af PET - også da kystbanetoget på grund af tekniske problemer blevet taget ud af drift, hvorefter Miftah rendte forvirret rundt på Hovedbanegården … Men hvorfor præcis køreturen fra Århus til København hørte til sagens lukkede del, kunne man ikke få en forklaring på.

Vid den här tiden fanns det fler svenskkopplade ärenden med beröringsytor till såväl Marocko som Irak. Exempelvis var jag först i svensk press att beskriva hur Abu Mua'az, svensktunisier från Rinkeby, tog värvning i al Qaida i Irak, en resa som gick via Syrien. Senare bekräftade hans hustru för mig att paret var vänner med Mohamed Moumou. Samtidigt var en svenskmarockansk man länge fängslad i Marocko, med anledning av rekrytering till Irak - han var också bekant med Moumou. Därtill fanns en yngling, vars namn jag inte känner till, som utvisades till Marocko, och det enda som blev känt var just kopplingen till Moumou. Man kan nästan ana att danska PET har mer. Det är många trådar som löper ihop i ett enda ärende.

Extra spännande är det ju med tanke på att Moumou greps av tungt beväpnad dansk polis redan i april 2004, "i en lagerlokal i Ishöj utanför Köpenhamn" där han "hjälpte en kompis att flytta".

Men det danska utvisningsärendet väcker också ett stort frågetecken. Vem var Muhamed Oasis, som åkte från Malmö till Köpenhamn – några veckor efter Moumou – för att bli al Qaida-krigare i Irak, men som ångrade sig. Enligt PET tog han tåget tillbaks. Vart tog han vägen sen?

Da endnu en formodet kandidat ved navn Muhamed Oasis godt tre uger senere skulle flyve fra Københavns lufthavn via Wien til Damaskus, var PET tidlig på færde og indrettede en observationspost i lufthavnen fra kl. o5.

De fotograferede manden, der med lang sort hestehale, rød jakke, rygsæk og kuffert steg af toget fra Malmø. PET observede ham fortsat, mens han tidligt om morgenen tjekkede ind til et fly på et falskt fransk pas, og helt ud i Gate 6B, hvor han ifølge PET-folkene sad i 40 minutter, mens han blev mere og mere nervøs.

Manden »stenede«, som PET-folkene skrev i deres observationsrapport, der blev læst op i retten.

Pludselig rejste den skyggede mand sig op. Han gik hurtigt tilbage til ankomsthallen og derfra ned på togperronen til Sverige, og her mistede PET kontakten. Mandens kuffert blev imidlertid pillet ud af flyet og senere ransaget med henblik på fingeraftryk og dna.

Den indeholdt dog ikke andet end et par nye sko, et par nye bukser, barbergrejer og et armbåndsur, der var pakket ind i staniol. Straks samme dag blev MH aflyttet, og ifølge PET forsøgte han samme eftermiddag fem gange at sende sms’er til Juma i Syrien.

Senere samme nat ringede MH til Juma og spurgte, hvor hans fætter var.

»Han dukkede ikke op,« svarede Juma.

Du gubbe fäll din krycka ner, och du, du yngling, lyd min lag

Alkoholens likhet med politik, är temat i dagens text på SvD:s ledarsida. Detta med anledning av Rikrevisionens granskning av regeringens försök att minska ungdomars supande och med anledning av ny brittisk forskning som visar att alkohol är den farligaste drogen.

Alla är överens om att stävja ungdomsfylleri. Även undertecknad. En ambitiös politiker vill i det läget inte verka handlingsförlamad. Något (oklart vad och med vilken effekt) måste göras. Ett förbud, en satsning – det är viktigt att ta upp kampen!

Så går skattepengarna ut i arbete. Till projekt utan mål eller resultat. Samtidigt, på grund av en allmän hälsotrend eller på att Nintendo Wii kräver mindre sprit för att bli roligt än forna tiders knivslagsmål, krökar kidsen allt mindre. Även där tillsynen minskats (som RR ger exempel på).

Var och en kan dra egna slutsatser. Men det är inte givet att lösningen alltid är mer politik.

I själva verket har politik ganska mycket gemensamt med drickande. Det är inte särskilt svårt att uppfinna anledningar att ta sig ett glas. Det svåra är att veta när man ska låta bli.

Well. Vissa av oss har enklare nöjen. Vi ska också läsa tidningen.

Nyliberalismens spöke i Karlstad

En ny avhandling från Karlstad Universitet, av Ulrika Jansson vid Fakulteten för ekonomi, kommunikation och IT, Arbetsvetenskap, måste vara det mest bloggvärdiga wackademia har producerat på länge. Titeln är Den paradoxalt nödvändiga kvinnan: Könsdiskurser i Svenskt Näringsliv - ett nyliberalt drama.

"Studien visar hur kvinnor på olika sätt införlivas", heter det i webbsammanfattningen, "i en föreställningsvärld om marknaden som alldeles nödvändig", vilket onekligen lockar till vidare läsning. Man undrar ju hur ett mänskligt samhälle utan marknad skulle manifestera sig, och hur bra det går för kvinnorna där.

Förordet är kanske det mest verklighetsfrämmande jag läst i år.

Ett spöke går runt världen – nyliberalismens spöke för att travestera Karl Marx och Friedrich Engels. Att skriva en avhandling i Sverige i början av 2000-talet är på många sätt ett nyliberalt projekt. Akademin är numera, liksom det privata näringslivet, en arena som styrs av en samling ideal och föreställningar som kan betecknas som nyliberala – spöket går även där…

Den doktorerande kvinnan (och mannen) förväntas ta rationella beslut, vara effektiv och objektiv. I syfte att öka den doktorerande kvinnans humankapital förväntas hon inte bara styra sig själv utan också att bli styrd av andra (handledare och individuella studieplaner). Dessutom finns det ett stort antal normer och föreställningar om vad som kan sägas känneteckna god vetenskap, som i allra högsta grad är närvarande och styrande. Att vara en doktorerande kvinna är dessutom att vara entreprenör. Den doktorerande kvinnan formas kring krav på näringslivsdugliga innovationer, eller åtminstone användbara forskningsresultat, som skall kunna tillgodose marknadens ständiga behov av utveckling. Att forska om jämställdhet behöver inte innebära att man forskar för jämställdhet – i mitt fall är det dock så. Just den här doktorerande kvinnan hoppas att hennes forskning skall göra skillnad och vara användbar. Även om nyliberalismen nu är ständigt närvarande i avhandlingsarbetet har det emellertid visat sig att andra värden och ideal också ryms inom det samma – tack och lov!

Vetenskap baserad på rationalitet, effektivitet och objektivitet och de andra kriterier som utgör god vetenskaplig sed är alltså nyliberal maktutövning. Till skillnad från den vetenskapliga socialismen, får man förmoda.

Uppmanade till mord på Lars Vilks - erkände terrorbrott i USA

Svenska nyhetsjournalister tycks ha missat att en man som uppmanat till mord på konstnären Lars Vilks har åtalats för och erkänt terrorbrott i USA. Zachary Adam Chesser (alias Abu Talhah al-Amrikee), som varit en flitig bloggare och internetdebattör, greps när han försökte flyga ner till de stridande islamisterna i Somalia.

Åtalet handlar om många saker, varav uppmaningarna att mörda skaparna av tv-serien South park rönt störst intresse. Men här beskrivs också svenska kopplingar. Dels gäller det uppmaningar att mörda Lars Vilks (åtalet fokuserar dock på mordhot mot amerikanska medborgare). Dels spelar inläggen på det svenskdrivna islamistforumet Al Qimmah (för närvarande nedsläckt av oklar anledning) en stor roll i bevisningen mot Chesser.

Relevanta utdrag:

"AlQimmah" is a website that was the official web forum for al-Shabaab, and which
contained Islamic postings and information. The "AlQimmah" website contains a "Home Page" that displays a symbol in the upper left corner of the screen, and the "Black Banner" commonly associated with the Mujahideen in the upper right corner. The home page includes information that is written in Somali, but contains a link to the website's "English Section." CHESSER posted on the AlQimmah website numerous articles, comments, and other material concerning violent jihad.

/.../

On or about April 18,2010, CHESSER produced and posted on the AlQimmah website, his Al Quran WaAIaHadeeth youtube.com website, and his themujahidblog.com website, a video titled "Defense of the Prophet Campaign." The video was narrated by CHESSER, and contained:

A. statements by CHESSER regarding the South Park episode that featured a
character in a bear costume, who various other characters stated was Muhammad;

B. the audio of a speech by Anwar Al-Awlaki, explaining the Islamic justification for killing those who insult or defame Muhammad,

C. photographs of TP, MS, van Gogh, Hirsi AH, and others who have been publically targeted for death for insulting Muhammad and/or Islam, including Salman Rushdie, Geert Wilders, Kurt Westergaard, and Lars Vilks.

/.../

On or about May 15, 2010, CHESSER posted to the AlQimmah website a news article he titled "Home of Lars Vilks Firebombed - Kafir News" regarding the firebombing of the home of Lars Vilks that day, as well as an attack on him at a lecture earlier that week.

/.../

On or about June 20, 2010, CHESSER posted to the AlQimmah website audio clips of a sermon by Anwar Al-Awlaki, titled "The Dust Will Never Settle Down," calling for the assassination of anyone who has "defamed" Muhammad, saying, "Harming Allah and his messenger is a reason to encourage Muslims to kill whoever does that."

/.../

In light of the recent history of attacks and attempted attacks against individuals alleged to have defamed or insulted Islam or its prophet, the postings on the internet by CHESSER objectively constituted messages to an audience that likely included individuals around the world who

A. Were inclined to engage in violent jihad against what they believed to be the enemies of Islam;
B. Understood the messages to constitute requests to attack MS, TP,and JG; and
C. Could potentially be willing and capable to attack MS, -TP, and JG in response
to those messages.

/.../

On or about June 8, 2010, CHESSER posted to the AlQimmah website and to the Al Fallujah Islamic Forums website a link to an article titled "Jihadi Calls for 'Suspicious Bags' To Be Left Throughout DC and NYC," with the statement that "it should be noted that the article mentions that this type of thing has actually been successful." The article reported that an internal FBI report warned federal, state, and local authorities to be alert for a potential new tool in the jihadi terror arsenal - the placing of suspicious, but harmless, bags in public places to inspire fear, disrupt public transportation and tie up police and bomb squads.

/.../

On or about June 9,2010, CHESSER posted on the AlQimmah website a link to 200 books on Jihad, Islam and Warfare, and in which, under a section titled "Preparation," he included a book, titled "Guerilla Air Defense, Antiaircraft Weapons and Techniques for Guerrilla Forces" containing, among other items, information on the construction of antiaircraft missiles, and tactics, techniques and weapons for targeting aircraft, including jet airplanes and helicopters.

/.../

On or about May 13, 2010, CHESSER posted on the AlQimmah website Parts 1 - 7 of the Counter Counter Terrorism series, made as separate posts tandem to each other.

/.../

On or about May 30,2010, CHESSER posted on the AlQimmah website a video titled "Do the Mujahidiin in Somalia Really Kill Civilians?"

/.../

On or about May 31, 2010, CHESSER posted on the AlQimmah website a video titled
"Raid on The HQ of Apostasy - The Rule Is Only For Allah," showing an attack by Al-Shabaab on government building in Mogadishu.

/.../

On or about June 9, 2010, CHESSER posted on the AlQimmah website a link titled
"200 plus books on various beneficial subjects," which he further described therein as "books on Jihad, Islam and Warfare," and which, under a section titled "Preparation," contained, among other items, four sections of what CHESSER described as the "Al Qaeda Manual," setting forth instructions concerning such subjects as "Communications," "Transportation," "Security," "Weapons Acquisition and Storage," "Guidelines for Beating and Killing Hostages," and "Espionage," all in support of violent jihad.

/.../

On or about June 9,2010, CHESSER posted on the AlQimmah website a video titled
"Munaafiq Of Parliament Exposes AMISOM As True Killer Of Non-Combatants In Somalia,"
regarding the killing and mishandling of civilians by African Union troops in Somalia.

/.../

On or about June 15, 2010, CHESSER posted on the AlQimmah website a video entitled "Hizbul Islam Merges with Al-Shabaab in Beledweyne Alxamdulillah," regarding the merger of Al-Shabaab with another organization.

/.../

On or about June 28, 2010, CHESSER posted on the AlQimmah website an article
he wrote titled "Raising Al-Qaaida: A Look into the Long Term Obligation of the Global Jihad Movement," which highlighted the need to teach children to love jihad and aspire to be mujahideen, and stated that "[w]hile we might currently be at war with America, this does not stop us from looking into the success they [the Americans] had in building their ideology and learning from it."

Dramat i Göteborg över för den här gången

De två män som har suttit anhållna misstänkta för förberedelse till terrorbrott i Göteborg har släppts. Samtliga fyra som greps vid insatsen är alltså försatta på fri fot. Men utredningen fortsätter.

Säkerhetspolisen har tagit över utredningen från Göteborgspolisen, och misstankarna om brott kvarstår alltså.

Med all sannolikhet kommer en rad frågor att debatteras i den kommande veckan. Om det nu finns misstankar om terroristbrott - hur kan då de berörda personerna släppas? Om det inte fanns saklig grund för misstankarna om terroristbrott - varför då detta stora tillslag?

Här lider det säkerhetspolisiära arbetet av ett strukturellt problem. Föremålen för insatsen, de gripna och deras familjer, kan tala ut i medierna, som mer än gärna förmedlar bilden av inkompetens, eller underliggande rasism i kåren, eller undfallenhet mot USA:s krig mot terrorismen eller behov att måla upp hotbilder i budgettider. Säkerhetstjänster, däremot, kan inget säga om varför de agerat som de gjort.

Men säkerhetspolisens arbetsmetod går ut på att förhindra brott. Det betyder att tillslag kan ske på ett så tidigt stadium att det aldrig hinner uppstå några bevis för brottslig verksamhet tillräckliga för en domstol. Det kan man tycka är obehagligt, som en försmak på en polisstat. Eller så kan man tycka det är tryggt, förstås. Men det är definitivt ett pedagogiskt problem.

De kommande dagarna kommer att visa upp en debatt efter känt mönster. Vissa debattörer kommer att säga att Säpo har muslimska hjärnspöken. De gripna kommer att bedyra sin oskuld. Enstaka debattörer, som undertecknad, kommer att säga att det är på tok för tidigt för att dra några specifika slutsatser om insatsen.

Det här är ett läge där man ska minnas Mohamed Moumou. "Säpo har förföljt mig i tio år", sade han till Dagens Nyheter. En gift fembarnsfar som jobbat som personlig assistent innan sjukskrivningen, varför skulle Säpo bry sig om honom? Det fanns ju aldrig några som helst bevis mot honom, och ändå blev han ständigt gripen eller kallad till förhör. Moumou visste vad han skulle säga för optimal effekt: "säkerhetspolisens intresse för honom beror på att han är praktiserande muslim".

Några år senare var han andreman för al Qaida i Irak.

Tillslagen sker alltså inte så lättvindigt som det kan se ut. Det kan dröja mycket länge innan bilden klarnar.

King Diamond

I dag skriver jag på SvD:s ledarsida om professor Jared Diamond, och hans förklaringsmodeller vad gäller rikedom och fattigdom.

Ta ett land, på en så kall del av jordklotet att där bara går att odla en skörd om året, som saknar stora råvarutillgångar, vars jordar till stor del ligger under havsnivån och som därtill i närtid ockuperats av en angränsande stormakt. Jämför med ett annat land, i en varm del av världen, som har ett överflöd av mineraler och naturresurser och som inte upplevt krig på länge. Vilket land har bäst förutsättningar?

Tja, Nederländerna är ungefär hundra gånger rikare än Zambia.

Varför är vissa samhällen rika och andra fattiga? Det var frågan när Jared Diamond, professor i geografi och fysiologi vid UCLA, föreläste i tisdags på Nobelmuseet i Stockholm. Han har skrivit flera bästsäljande populärvetenskapliga böcker, varav de två senaste och mest välkända, behandlar föredragets frågeställning: främst Guns, Germs and Steel från 1997 (på svenska Vete, vapen och virus, Norstedts 1999) men också Collapse från 2005 (Undergång – Civilisationernas uppgång eller fall, Norstedts 2005).

Fungerande institutioner duger inte som full förklaring, påstår Diamond, som i stället undersöker under vilka förutsättningar dessa fungerande institutioner kan uppstå. Plötsligt handlar inte frågan längre enbart om de senaste seklens välståndsexplosion, utan om hela mänsklighetens historia.

Det finns flera föredrag av Jared Diamond på nätet, för den stackare som inte fick plats i det lilla intima Nobelmuseet i tisdags.

Är det viktigt att berätta att de gripna är palestinier?

De två män som sitter i förvar i Göteborg, misstänkta för förberedelse till terrorbrott, tillhör en familj palestinier ursprungligen från Syrien, rapporterar Ekot, nästan i förbigående. Vilket är en viktig pusselbit för den som försöker förstå terrorhotets art.

När det gäller rapportering om terrorism är annars känsliga eller ovidkommande uppgifter om nationalitet och religiös tillhörighet viktiga. Tyvärr väljer pressen ibland att avstå från att rapportera just sådant, kanske av rädsla för att bryta mot de etiska reglerna eller för att underblåsa rasism.

Terrorism i Europa kan delas upp i två sorter. Å ena sidan har vi den nationalistiska, separatistiska. Den står för mängdbrotten. Här är det av vikt huruvida de misstänkta är irländare, katalaner eller kurder. Å andra sidan har vi den religiöst motiverade terrorn. Den är mer sällsynt vad gäller antal dåd, men mer dödlig. Här är religiös tillhörighet avgörande. Jag har svårt att se ett enda tillfälle i nyhetsrapportering om terrorism där religion och nationalitet vore ovidkommande. Det är ju de två enskilt viktigaste faktorerna!

Svensk medborgare friad i brittiskt terrormål

Den svenske medborgare som greps i sitt hem i Storbritannien i maj 2008, anklagad för att ha samlat in pengar till terrorism i Somalia och för att ha bedrivit terrorpropaganda, friades slutligen av domstolen även från den senare anklagelsen.

A 33-year-old man said to have stored thousands of computer files for terrorism walked free from the Old Bailey as he was formally cleared of terrorism charges.

The court heard that two hard drives containing the files were found at the home of Somalian-born Musse Yusuf in Higgs Close, Leicester, in May 2008.

They were said to include "terrorist videos and manuals", among them a step-by-step guide on how to make a suicide vest.

Yusuf denied four counts of having documents or records for terrorism, saying he was collecting material to help oppressed Somalian resistance fighters.

Jurors were unable to reach a verdict.

It was the second time Yusuf had faced trial on the charges after a jury in a previous trial also failed to reach a decision.

After today's jury was discharged, prosecutors said they would offer no evidence and Judge Peter Beaumont, the Recorder of London, formally entered not guilty verdicts to all four counts.

Från rättegången vid domstolen Old Bailey rapporterades att mannen, som är bosatt i Higgs Close i Leicester, har innehaft stora mängder terroristmanualer och terroristpropaganda. Något som brittiska terrorlagar alltså reglerar spridningen av, till skillnad från svensk lag.

Rätten beskådade bland annat en 26 minuter lång instruktionsfilm om hur man tillverkar självmordsbombarvästar. En annan video visade hur man gör splitterbomber med hjälp av kullager.

Åklagaren Max Hill baserade bevisningen på material från två hårddiskar, där man hittat stora kvantiteter "terroristvideor och terroristmanualer eller handböcker."

– Dessa filmer innehåller praktisk information om hur man tillverkar självmordsbombarvästar, improviserade sprängladdningar eller bomber och manualerna har titlar som the Mujahideen Terrorist Handbook och the Mujahideen Explosives Handbook.

– Materialet innehåller vidsträckta instruktioner om hur man utför militär aktivitet genom bombningar, gerillakrig, handeldvapen, improviserade sprängmedel och mycket mer.

– Materialet antyder stöd för Al Qaida i Irak och Afghanistan, legitimerar martyrskapsoperationer samt uppmuntrar till heligt krig runtom i världen.

En rättegång har redan hållits mot honom, men då juryn inte kunde enas, och därför upplöstes, beslöts – märkligt nog – att mannen skulle prövas på nytt.

Den svenske medborgaren, som är av somaliskt ursprung, åtalades på fyra punkter som berör innehav och spridning av terroristpropaganda. Han förnekade brott.

När han greps ska han ha frågat om det var svensk eller brittisk polis som ville fängsla honom, rapporterade Leicester Mercury.

"I Sverige var vi aktiva i Islamiska Domstolarna. Mina vänner är i Sverige."

Enligt egna uttalanden i rättegången var Musse Said Yusuf aktiv, från 2006, i "Somali Network for Peace", vilket rimligen avser nu synbarligen avsomnade Somalisksvenska nätverket mot krig för fred.

En FN-rapport från den 10 mars i år pekade ut mannen som delaktig i den terroriststödjande verksamhet som förekommer i den svensk-somaliska diasporan. I rapporten nämndes att han var administratör för det svenskdrivna jihadistforumet Al Qimmah - som för närvarande tycks ligga i träda.

Svenska utrikesdepartementet erbjöd mannen rättshjälp, men han har vägrat att ta emot sådan.

– Han vill inte ha kontakt med UD, sade Ellinor Lundmark på UD när undertecknad avslöjade på SvD:s ledarblogg att han satt fängslad.

Pressen gör fortfarande fel som avstår från etnicitet

Två personer sitter i häkte efter gårdagens antiterrortillslag i Göteborg som riktades mot fyra individer, samtliga släkt med varandra. De anhållna är en 28-årig man, bördig från Syrien, och hans äldre släkting, en 48-årig man. De gripna beskrivs som praktiserande muslimer boende i Göteborgs problemområde Gårdsten.

Men bara i Aftonbladet.

Med hjälp av annan press går det knappt att teckna en vag bild av personerna. Då har ändå GT varit på hembesök hos och rentav intervjuat en av de gripna. Där kan man utläsa följande.

Två av de gripna är bröder, 33 respektive 28 år, och de bor som grannar i flerfamiljshus i Gårdsten. Storebrodern, som är trebarnsfar, är frisläppt, medan lillebrodern är anhållen "misstänkt för förberedelse till terrorbrott".

Den andre anhållne är 48 år, tvåbarnsfar och egenföretagare, och bor "i ett radhusområde". 48-åringen är anhållen på samma misstanke.

Och på en fjärde adress, men även han bor i ett radhus, greps en 39-årig man, också han egenföretagare, gift och far till "fyra små barn". 39-åringen är frisläppt, men GT:s redogörelse för förhören med mannen ger antydningar om inriktningen på utredningen.

Han fick redogöra för sina personuppgifter och livshistoria, tillfrågades om sin politiska ståndpunkt.

- De frågade vad jag gjort den 25 oktober. Jag berättade allt, säger 39-åringen.

Utredaren var särskilt intresserad av ett telefonsamtal som 39-åringen ringt till en släkting - en av de nu anhållna.

Man visade sedan några bilder. De föreställde de tre andra misstänkta: 39-åringens farbror och två av hans kusiner. Samtliga ostraffade och väletablerade i Sverige.

Intressant förvisso. Den 25 oktober snappades alltså det hot upp som satt igång utredningen, som tydligen inte gällde en sprängd lastbil i Nordstan, men ändå karaktäriseras som bombhot. Samma datum återfinns i Aftonbladet. Men saknas det inte något i GT?

GT har identitetsuppgifterna. Ändå skriver man ingenting om etnicitet eller religionstillhörighet, trots att dessa uppgifter är helt centrala för informationen. Är männen bördiga från Jemen eller Sri Lanka? Är männen muslimer eller hinduer? Det är hypotetiska frågor, men exempel på att etnicitet och religionstillhörighet kan vara centrala pusselbitar, och att journalister inte kan strunta i att förmedla dem reflexmässigt.

De etiska reglerna säger att man ska avstå från att beskriva etnicitet, nationalitet eller religiös åskådning när det saknar betydelse – men så är det sannerligen inte här.

Svensk medborgare pekas ut som hjärnan bakom terrorvåg

En svensk medborgare pekas ut som en av hjärnorna bakom en mord- och terrorvåg i Somalia. Den svenske medborgaren påstås samla in pengar i Sverige under förespeglingen att skicka dem till föräldralösa barn – men i själva verket, menar man, finansierar han dödskommandon i Somalia.

Shabelle Media Network är en oberoende nyhetsorganisation i Somalia som fått flera medarbetare mördade. Shabelle menar att de väpnade islamistiska rörelserna i landet bedriver en mordkampanj mot pressen som ett led i maktkampen i landet, och som ett straff för att journalistkåren rapporterat kritiskt om de terrordåd som begåtts. Förutom journalister ska även präster och andra civila ha mördats, hotats eller trakasserats.

Shabelle säger sig därför ha haft journalister sysselsatta i ett år för att få svar på vilka personer som ligger bakom morden. Det första avslöjandet från Shabelle rör tre namn, varav ett tillhör en svensk medborgare, som i åratal varit aktiv i den somaliska oppositionen.

Trovärdigheten i utpekandet är svår att bedöma, menar ambassadör Jöran Bjällerstedt, som är Sveriges särskilda sändebud i den somaliska fredsprocessen, men är placerad i Kenya.

– Shabelle News är ett av flera nät-nyhetsblad och trovärdigheten kan generellt sett ifrågasättas. Ibland är de emellertid mitt i prick. Hur det ligger till i detta fall vet jag inte.

– Jag känner inte på rak arm till individen och kan inte bedöma hans roll i somalisk politik. Jag kan emellertid inte påminna mig att jag sett uppgiften tidigare, svarar Bjällerstedt på fråga från undertecknad.

Den svenske medborgaren är bosatt i Rinkeby utanför Stockholm. Här i Sverige har han varit aktiv i en av de större svensk-somaliska föreningarna. Men det är huvudsakligen i somalisk politik han är känd.

Bland annat utsågs han till ansvarig för sociala frågor i den oppositionella organisationen ARS Asmara, som tog avstånd från fredsprocessen och istället valde väpnat motstånd som metod. Den svenske medborgaren anses därmed knuten till den terroristlistade ARS(A)-ledaren Sheik Hassan Dahir Aweys, som har sin bakgrund som ledare för den al Qaida-kopplade terroriströrelsen Al Ittihad al Islami, tillhörde de mest radikala i Islamiska Domstolarna, och som nu är verksam i Hizbul Islaam.

Det är inte första gången som terrorismen i Somalia sägs ha kopplingar till Sverige. En av de högsta ledarna för terroriströrelsen Shabaab, Fu'ad Mohamed Khalaf, var länge bosatt i Stockholm. En FN-rapport pekade i våras ut Sverige som en knytpunkt för rekrytering, propaganda och stöd till somaliska islamiströrelser. Just nu pågår en rättegång i Göteborg mot två personer som misstänks ha planerat terrordåd i Somalia. Och bland fångarna på Guantanamo sitter en somalier som varit bosatt i Sverige, och som enligt amerikanska underrättelser radikaliserades här.

Den svenska säkerhetspolisen har bedömt att kanske ända upp till 20 personer rest från Sverige för att delta i stridigheterna i Somalia.

Att somalisk terrorism har finansierats från Sverige har dock inte gått att föra i bevis i svensk domstol, trots långdragna försök. En svensk medborgare satt häktad i hela 105 dagar, misstänkt för terrorismfinansiering, men utredningen räckte inte till åtal. Efter att förundersökningen lagts ned reste mannen till Somalia där han deltog vid grundandet av Hizbul Islaam. Mannen har sedermera dömts för annan ekonomisk brottslighet, men har inte därefter prövats för några terrormisstankar. Dock har han svartlistats av både USA och FN.

Journalistkåren i Somalia verkar under de mest extrema förhållanden. Inte bara har landet befunnit sig i inbördeskrig i nästan två decennier – vissa stridande parter betraktar dessutom journalisterna som fiender. Exempelvis deklarerade den förre svenske medborgaren och Shabaabledaren Fu'ad Mohamed Khalaf i våras att vissa namngivna redaktörer på exempelvis BBC var ”islams fiender” som det är varje rättrogens plikt att mörda.

Shabelle Media Network har sett såväl journalister som administratörer mördas genom åren, och dessutom fått redaktionslokalerna stormade åtskilliga gånger av olika fraktioner.