Internationalism? Newspeak!

Upp till kamp emot kvalen,
sista striden det är.
Ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Men inte åt balter, polacker och de andra nya medlemsstaternas medborgare.

Hur internationell är solidariteten, egentligen, som socialdemokratin sjungit om i över hundra år?

Igår kom Göran Perssons väntade utspel: Sverige kommer sannolikt att införa särskilda övergångsregler för medborgarna från EU:s nya stater. Polackerna ska inte kunna komma hit och jobba som vanliga människor. Polackerna ska, eftersom de är osolidariska löss och parasiter utan respekt för den fackliga nomenklaturan, få undergå särskild prövning innan de släpps in på arbetsplatserna.

Polackerna, balterna och de andra ska inte få använda den enda riktiga konkurrensfördel de har, bestämmer socialdemokraterna. De är undermänniskor och ska vara svenska undersåtar, precis som på sextonhundratalet. Slavar, utan rätt att själva förfoga över kropp och arbetsinsats.

För tänk om vi började behandla balterna som medmänniskor. Hur skulle det se ut?

Det vore ju för jävligt om en vanlig svensk medelklassmänniska skulle få råd att anlita en hantverkare för att bygga om köket, istället för att göra det själv. Det vore ju hemskt om ett litet fastighetsbolag skulle kunna vända sig till någon utanför byggkartellerna för att renovera fastigheterna. Det vore ju fruktansvärt om barnfamiljerna skulle kunna skaffa städhjälp två timmar i veckan utan att bli ruinerade.

Det vore ju vansinne att låta polackerna arbeta sig upp till vår levnadsnivå. Hur skulle vi då kunna påstå att vi är bäst i världen?

Nej, riktig gammaldags socialdemokratisk solidaritet, det innebär att rycka på axlarna när grannarna i öst berövas sina rättigheter.

Göran Perssons senaste utspel är en helt logisk fortsättning på socialdemokratins eviga problem med att betrakta utlänningar som människor. Svårigheterna att acceptera att vi svenskar inte är så mycket bättre än andra. Men det duger ju inte att säga högt, så sossarna använder nyspråk.

Gränsvakter är Internationalism. Solidaritet är Förtryck. Slaveri är Frihet.

Låt oss börja använda klarspråk istället. Säga som det är.

Vi kan kalla det Baltutlämningen, del två.

Summary in english:
Sweden will probably adopt new temporary legislation when the EU expands. This will make it harder for citizens of Poland and the baltic states, for example, to compete on the Swedish market.

A new, equal right

Jag träffade Gunnar Strömmer på vägen hem. Han var nöjd. Gunnar hade haft en bra dag. Enda smolket i glädjebägaren, sa Gunnar, var att en smart bildredaktör på Dagens Nyheter hade plockat fram något gammalt fotografi där Gunnar står framför svenska flaggan, och bildsatt debattartikeln som han hade inne idag. Och det stämde inte riktigt med Gunnars intentioner. Annars var han alltså nöjd med dagen.

Det pågår en revolution där ute. Många borde vara rädda om sina positioner. Men kanske har de inget märkt.

Ända sedan mitten av sextiotalet har unga vänsterrörelser haft monopol på positivt värdeladdade ord som solidaritet, frihet, systerskap och jämställdhet. Den människa som velat sträcka ut en hand till en nödlidande har med automatik lotsats till någon organisation på vänsterkanten. Nu är det inte så längre.

Personer som Gunnar Strömmer, Tove Lifvendahl, Fredrik Malm, Johanna Möllerström och Carolin Dahlman har, utan att vänstern reagerat, smugit fram och norpat åt sig de där fina orden. Stuvat ner dem i den liberala kappsäcken.

Vem vänder sig den hemlöse och hungrige till? Tove Lifvendahl jobbar som volontär på Stadsmissionen i Stockholm.

Vem vänder sig den till som vill stötta ett förtryckt folk? Fredrik Malm smugglar in böcker och pengar till fängslade dissidenters familjer på Kuba.

Vem vänder man sig till när man blivit orättfärdigt behandlad av myndigheterna? Gunnar Strömmer driver en juristbyrå på ideell basis.

Fram tills bara några år sedan kunde man inte kämpa för kvinnosaken utan att hamna i vänstern. Johanna Möllerström och Carolin Dahlman ändrade på det med boken "Frihet och feminism". Och fram tills nyligen var Mona Sahlin synonymt med integration. I höstas bodde Tove Lifvendahl fem veckor i Rosengård för att skriva "Vem kastar första stenen", som grusar alla föreställningar om att högern inte bryr sig om integration. Och den som ville ge sitt stöd till de fattiga i tredje världen har alltid hänvisats till böss-skramlare utanför systembolaget. Men inte längre. Idag hörs ingen starkare röst till stöd för tredje världen än Johan Norberg. Hans bok "Till världskapitalismens försvar" är en internationell bästsäljare och förändrar synen på u-landspolitik på global nivå.

Och vad gör vänstern? Kastar sten.

Idag var det alltså Gunnar Strömmers tur. Uppsala Universitet har infört etnisk kvotering i intagningen till juristlinjen, och Strömmers byrå Centrum för Rättvisa lämnade idag in en stämningsansökan. Till och med Tomas Östros tvingas hålla med om att antagningsreglerna vilar på skakig grund.

Gunnar Strömmer är, som alla ovanstående, ideologisk avkomma till en viss person - Mauricio Rojas. Jag misstänker att exemplen ovan bara är början på Rojas revolution. Han har ju, exempelvis, redan börjat avskaffa partiväsendet; han sitter som riksdagsman för Folkpartiet utan att vara partimedlem, och har genomdrivit försöken med öppna kandidaturer i valen. Vad vore Socialdemokraterna utan partiväsendet?

Detta är bara början.

Och vad gör vänstern? Kastar sten.

Summary in english:
Uppsala University was sued today, by former youth chairman of the Moderate Party (Moderata ungdomsförbundet) Gunnar Strömmer and his non-profit public interest law organization Center for Justice. The University has adopted positive discrimination to get more immigrant´s children into law school. Positive discrimination on the basis of ethnicity is prohibited in Sweden.

Balancing ideals against realpolitik

Det är naturligtvis lätt för mig att sitta här och vara idealist. Jag har min varma polo i merinoull, raggsockorna på, och kulturradion i örat. En stillsam tisdagkväll för en man vars yttranden inte har nån större betydelse för nån.

Det är svårare för Jaques Chirac. Allt han säger vägs på guldvåg av såväl statschefer som mediemoguler. Varje tvivelaktigt yttrande kan tas till intäkt för att racka ner på en hel nation av gultandade grodätare. Stackars Jacques måste alltid ta hänsyn till realiteten. Nej, det kan inte vara lätt för Jacques Chirac att vara idealist. Om han nu har några ideal, vill säga.

Jacques skulle aldrig kunna ställa sig upp och säga till Kinas president Hu Jintao att "hördudu monsieur Hu, vore det inte poäng att rikta missilerna bort från det demokratiska frihandelsundret Taiwan?"

Nej, det skulle inte gå för sig. Bättre då att hålla middagstal och säga att Taiwans försök att rösta om stärkt försvar som svar på hotet från den kommunistiska diktaturen är ett "gravt misstag". Bättre att säga att man stödjer Kinas stabiliserande politik. Bättre att bruna ner näsan i diktatorsarschlet. Verkligheten kräver det. Då kan man inte komma med några ideal och vifta.

Jacques skulle aldrig kunna lyfta en bägare och önska det frihetssträvande Taiwan lycka till i sina försök att bryta sig loss från den kommunistiska diktaturen. En skål för friheten, monsieur Jintao?

Nej, nej, nej. Bättre då att säga "att bryta status quo med ett destabiliserande och ensidigt initiativ, vilket det än är, inklusive omröstningar, skulle gynna splittring snarare än enighet". Enigheten kräver det. Då duger det inte med honnörsord.

Ingen kan förneka, naturligtvis, att Kina på flera sätt har bytt in på ett bättre spår än de låg i innan. Även en partiell marknadsekonomi kan ha en förödande effekt på en diktatur. Kina är inte ensamt i historien om att ha infört marknader och selektiv äganderätt på områden där planekonomin skapat allt för stora svältkatastrofer. Många socialistiska stater har i omgångar tillåtit exempelvis bönder att hålla en liten jordlott för att förhindra svältdöd. Jordlotter som efter ett tag stått för merparten av landets jordbruksproduktion. Många socialistiska stater har åter dragit in jordbruksrätterna.

Och det är ju lätt för mig att sitta här och säga att vi borde trycka på Kina mer så att de inte kantrar tillbaks igen. Att vi lite fint kunde påpeka att de kunde komplettera sina marknader med friheter på övriga områden, och då bli ännu mer rika och välmående. Att de kunde satsa lite mindre på missiler och lite mer på mötesfrihet. Ja, det är lätt för mig att säga.

Stackas Jacques. Jag vet ju att han vill så väl. Men verkligheten tillåter det inte. Han skulle, helt enkelt, inte kunna gå omkring och vara idealist. Inte ens om han hade några ideal.

Man undrar hur vassa franska bloggen Merde in France kommer att skriva om detta.

Summary in english:
The French president once again shows his fingerspitzgefuhl balancing ideals against brownnosing. Yesterday Jacques Chirac backed China in it´s dispute with Taiwan, regarding Taiwan´s proposed referendum on strengthened defences.

"Breaking the status quo with a unilateral destabilising initiative, whatever it is, including a referendum, would favour division over unity", Chirac said.

Unity. Better than freedom. I wonder what Merde in France will write about this.

In the belly of the beast

Tillbringade en särdeles trevlig lördagkväll med min gamle kompis Hasse. Vi lärde känna varandra för snart femton år sedan i Uppsalas rockfestivalsvänster, och umgås fortfarande då och då. Hasse är ekonom, och har tills nyligen jobbat på skitnödigt hippa designbyrån (eller vad man ska kalla det) Snowcrash, döpt efter Neal Stephensons roman, om nu nån trodde nåt annat. Men nu har Hasse startat eget med en kompis, och de ska sälja blomlådor. Faktiskt. Snart i ett fönster nära dig.

Vi tog några bira på ett anständigt ställe på Kungsholmen, som heter Baguz, och några bira på ett annat anständigt ställe på söder, El Mundo, och sen avrundade vi på Malmen. Klassiskt.

En extra rolig grej med Hasse är att han har en fantastisk fru. Hon heter Anna. Anna hänger också med sen Uppsalatiden, kan man säga. Anna är jättebra. Jag tror att alla killar som känner henne har haft en crush på henne nån gång i tiden.

Anna jobbar som presschef för Socialdemokratiska arbetarpartiet. SAP. Hela partiet. Det är en rätt tung post. Tyvärr är Anna obrottsligt lojal, så hon har aldrig gett mig minsta scoop. Hon är ett proffs.

Anna har en kul hobby. Anna dansar magdans på libanesiska krogar i trakten. Nu kan man ju förstås tycka att det är nåt märkligt med att presschefen i det statsbärande partiet dansar i paljett-bh på kvällarna. Men det är det inte alls det. Magdans är som vilken folkdans som helst. Lite mer avklätt, bara. Fast inte naket. Bara axlar, bar mage och så. Inget oanständigt. Också är man barfota, och det är kanske inte så kul på vintern, med all modd som folk drar in med sina Timberlands.

Nåväl.

Undrar om Margareta Winberg dansar magdans? Eller Inger Segelström? Det vore inget fel med det. Nej, nej. Inte alls.

Nå.

Anna hämtade upp oss i bil efter vår lilla krogrond, vid Boxargrillen. Det var tjusigt. Anna hade varit ute och magdansat, på Baalbeck och Carte Blanche, och för att kunna hinna med flera gig på en kväll så var det behändigt med bil.

Ja, ja.

Det finns hopp för socialdemokratin. Det var väl det jag ville säga.

Summary in english:
My friend Anna drove me home, yesterday, after a night out on town. She had been bellydancing. She does that on weekends. It´s her hobby, I guess. Anna is also Head of Press in swedish ruling Social Democratic Party. There is hope for the world, after all.

More guilt-by-association.

I svallet efter en tidigare text, fick jag en del gliringar för att jag använde den förmodat dåliga argumentationstekniken guilt-by-association. Som vanligt var det sveriges svar på Elena Ceaucescu som fick ta smällarna; den ljuvliga America Vera Zavala. Och saken gällde oroligheterna i Irak.

Jag kanske ska påminna om ett citat jag använde:

"Vem det än är som genomför attackerna så har de all rätt i världen att utföra dem, så länge de riktar sig mot det som är ockupationsmakten."

Jag vill ihärdigt påstå att den som delar de värderingar som kommer i uttryck i citatet sympatiserar med terrorister. Och det är inte vilka terrorister som helst, gott folk, som ni väljer att förbrödra er med.

I torsdags greps Hasan Guhl. Guhl är en pakistan-född vetaran inom Al Quaida. Han har varit aktiv i terrornätverket sedan tidigt nittiotal. Guhl sägs vara känd i terroristkretsar som Grindvakten, vad det nu ska mena.

Nåväl.

Förra fredagen avslöjade dessutom koalitionsstyrkorna att de tidigare gripit Husan al Yemeni. Al Yemeni anses vara högt uppsatt, faktiskt nummer två efter den mycket eftersökte Abu Musab al-Zarqawi, i terroristgruppen Ansar al-Islam, som tros samarbeta med Al Quaida. Al-Zarqawi ska ha lett Al Quaidas terrorist-träningsläger.

Jag tar citatet igen.

"Vem det än är som genomför attackerna så har de all rätt i världen att utföra dem, så länge de riktar sig mot det som är ockupationsmakten."

Medlöpare!

Summary in english.
Coalition forces have announced the capture of two high-rank Al Qaeda operatives, Hasan Guhl and Husan al Yemeni.

Anyone who declares sympathy towards the so-called resistance is, in fact, as I have previously stated, a blind follower of evil. A blind follower.

Who wants to be a reporter?

Jag arbetar som journalist, men innerst inne drömmer jag om ett riktigt jobb. Ett jobb som tar mig och min kreativitet på allvar. Ett jobb som innebär en utmaning. Ett jobb som känns i hela kroppen.

Från och med idag tror jag att jag vet var jag ska söka mig. Jag ska skriva pressmeddelanden åt finansdepartementet. För där räcker det inte med att bara försöka skildra världen som den är, nej där måste man göra något större. Något som liknar världen, men som är något helt annat. Ja, som konst, ungefär.

Ta bara dagens pressmeddelande. Det heter Att öka sin arbetsinsats lönar sig. Det är en titel som för en journalist betyder något helt annat än för en press-informatör. Det är en mening som för en journalist är helt trivial, men som i en riktigt skicklig informatörs mun är stor konst.

En vanlig människa tror förstås att en text med rubriken Att öka sin arbetsinsats lönar sig handlar om att det är lönsamt att jobba. Och så är det, förstås. Om det är en journalistisk text. Men detta är en informatörs text som ska beskriva en rapport, så den handlar om något helt annat. Den handlar, om man läser annat än ingressen, rubrikerna och slutklämmen, om att sjukskrivna och arbetslösa inte skulle tjäna något på att skaffa jobb. För det är ju så det är. Incitamentet att börja arbeta är praktiskt taget noll. Men det kan man inte skriva i en rubrik. I brödtexten, en bit ner, går det bättre.

"Utsatta grupper har svaga ekonomiska drivkrafter. Att ta steget till arbete från arbetslöshet eller sjukskrivning lönar sig särskilt dåligt för personer med låg inkomst, ofta unga eller lågutbildade. Beräkningarna visar att grupper som löper större risk att bli arbetslösa eller sjukskrivna har svagare ekonomisk drivkraft att arbeta. En extra arbetsinsats lönar sig dåligt för ensamstående med barn, arbetslösa och deltidsarbetande. För ensamstående mödrar är det särskilt vanligt att skatte- och bidragssystemen samverkar på ett sätt som ger svaga drivkrafter för arbete."

Men en god informatör ska inte låta sig nedslås. En god informatör petar in en sjysst mellanrubrik. Folk uppfattar ändå inte mer än rubrikerna.

"För många lönar sig arbete"

Ja, det står så. För många lönar sig arbete. Det är ett vackert sätt att säga att för de allra flesta lönar det sig inget vidare att knega. Men det skulle ju aldrig en bra informatör på finansdepartementet skriva. Han skulle lägga den biten näst längst ner. Varför näst längst ner? Jo, därför att de allra flesta som kommer i kontakt med texten läser bara ingressen, mellanrubrikerna, och slutklämmen.

Näst längst ner i pressmeddelandet Att öka sin arbetsinsats lönar sig står det alltså:

"Många med låg inkomst har svårt att förbättra sin levnadsstandard genom att utöka sin arbetsinsats, söka ett arbete med högre lön, utbilda sig eller flytta för att få ett mer välbetalt arbete. Det finns en risk att om man inte kortsiktigt vinner på att öka sin arbetsinkomst, så stannar man kvar i en situation med låg levnadsstandard."

Nej, det är inte roligt att vara journalist. En journalist skulle aldrig kunna skriva en text som förklarar varför vi har exceptionellt höga sjuktal i Sverige - och sen rubriksätta med:

"Extra arbetsinsats lönar sig mer"

För det är faktiskt det som är mellanrubriken ovanför detta stycke:

"Den ekonomiska drivkraften att börja arbeta vid arbetslöshet eller sjukskrivning är betydligt svagare. År 2003 är den genomsnittliga ersättningsgraden vid arbetslöshet 79 procent, dvs. hushållet behåller 79 procent av sin disponibla inkomst. Motsvarande siffra vid sjukskrivning är 84 procent. Drivkrafterna att börja arbeta är således svagare vid sjukskrivning än vid arbetslöshet."

Och det är ändå en skönmålning av verkligheten! Längre ner fortsätter resonemanget om sjuktalen:

"Vid sjukskrivning är ersättningsgraden minst 90 procent för mer än var tredje person. De förlorar med andra ord mindre än 10 procent av sin disponibla inkomst om de blir arbetslösa eller sjukskrivna. Beaktar man även att en majoritet har avtalsersättningar som kompletterar de offentliga försäkringarna blir det privatekonomiska utbytet av arbete än svagare."

Nej du. Journalist. Vem fan vill vara journalist? Finansdepartementet, här kommer jag!

Summary in english:
The swedish department of finance has just released a report on peoples economic rewards of work. The report shows that for workers on sick-leave, and for people out of work, there are practically no incentives to go back to, or find, a job. But the hilarious thing is that the press announcement reads: "It pays good to work more".

Please judge! Don´t free him!

Ett av de tyngre argumenten för att hålla Mijailo Mijailovic inlåst för överskådlig tid presenterades i saligen avsomnade Svenska Hustler 1990. Tyvärr har argumentet fallit i glömska, och en mer släpphänt hållning i rättsfrågor har kunnat etablera sig.

Självfallet var Christer Pettersson, mannen som mördade Olof Palme, dömdes för mordet, och sen friades i Svea Hovrätt, inblandad. Hela argumentet kretsar kring honom, faktiskt.

Varför ska vi hålla Mijailo Mijailovic inlåst? Jo, för att annars blir det såhär, såhär, och såhär.

Snälla rätten! Lås in honom!

Summary in english:
The foremost argument for putting Mijailo Mijailovic in the slammer for the foreseeable future was presented by the swedish edition of Hustler, Svenska Hustler, in 1990.

Sadly enough, the argument has since drifted into oblivion, and a more liberal approach towards the judicial system has taken root.

The argument does of course revolve around the man who killed prime minister Olof Palme, was sentenced for it - and then freed in a higher court: Christer Pettersson.

So, why should we lock Mijailo Mijailovic up? Well, because we don´t want this, this, or this.

Please, judge! Don´t put him free!

Remember betamax? Porn rules tech now too!

Vänsterpartistiska EU-parlamentarikern Marianne Eriksson presenterade idag, på en hearing i parlamentet, huvuddelarna i en rapport om sexindustrin i Europa som hon gjort på unionens uppdrag.

I rapporten hänvisar Marianne Eriksson till en mätning av porrens andel i internet-kommersen. År 2001 stod porrsajterna för 70 procent av omsättningen, menar Eriksson.

Detta betyder om det är sant, borde Eriksson inse, att utan porren hade vi inte haft internet i den utbredning vi har idag. Utan porren hade vi inte kunnat utveckla betalningsrutiner för internet - vilket är grunden för en helt ny marknad. Utan porren, som ni kanske minns, hade vi ju knappt haft hemvideo. Porren driver på utvecklingen av ny teknologi, och Marianne Eriksson borde vara tacksam.

Men, nej då.

Erikssons förslagslista i rapporten inkluderar förbud för porrföretag att börsnoteras, en önskan om att alla EU-anställda ska bojkotta hotell som tillåter kabeltv-porr på rummen, en utredning om tänkbar lagstiftning mot pornografireklam samt prostitutionsannonser på nätet, en kartläggning över vilka företag och privatpersoner som har pornografi eller prostitutionsannonser på sina hemsidor så att dessa senare kan hållas ansvariga, etcetera, etcetera.

Jag tröstar mig med den hippa publikationen Fleshbot. Där är till och med indie-brudarna stolta över att vara sexiga.

Summary in english:
Swedish leftwing euro-MP Marianne Eriksson presented her report on the sex industry today, on a hearing in the EU parliament.

In the report, Eriksson says that pornography stood for 70 percent of the turnovers in the e-trade year 2001. Maybe it´s true, maybe not.

Eriksson fails to see that thus, without porn, we wouldn´t have had the widespread use of internet we now have. Without porn, there wouldn´t have been any good online paymet software developed. Without porn, as you remember, we wouldn´t even have home video. Porn is one of the main driving forces behind new technology nowadays, and Marianne Eriksson should be happy about it.

But no.

In Erikssons wishlist in the report, we find a ban on porn company IPOs, a boycott against hotels with cable porn, new laws against porn on the net, etcetera, etcetera.

I find consolation in the hip mag Fleshbot, where even the leftist girls are proud to be sexy.

Headscarf ban updated - now to include beards!

Jag har tidigare kritiserat det franska förslaget att förbjuda slöjor och andra religiösa klädesplagg och symboler i skolorna, gällande såväl lärare som elever. Men nu börjar hela historien bli så absurd så att jag nästan börjar tycka om den.

Franska politiker och chefsgrodätaren Jacques Chirac har ju alltså tidigare varit överens om att lägga ett lagförslag om detta förbud, men nu har äntligen utbildningsminister Luc Ferry kommit till skott. Men hans förslag liknar inte alls vad de tänkt sig. Ferry hade nämligen dragit förbudet till dess logiska slutpunkt.

Ferry meddelade att även den form av skägg som vissa muslimer låter växa av religiösa skäl också ska förbjudas. Han poängterade dessutom att muslimska flickor inte ska kunna kringgå den kommande lagen genom att bära en mer diskret och moderiktig snusnäsduk runt huvudet.

Hur skolpersonalen ska bära sig åt för att skilja ut dem som knyter en scarf runt håret av religiösa skäl från dem som gör det för att vara trendiga, gick ministern inte in på.

Sikherna, som av religiösa skäl inte klipper håret, ska, märkligt nog, få lov att bära någon form av diskret turban enligt ministern. Kanske för att dölja det religiösa håret, vad vet jag.

Mitt förslag: förbjud fransoserna att lägga sig i medborgarnas val av lustiga mössor.

Summary in english:
I have, in a previous post, critizised the french proposal to ban headscarves and other religious symbols in public schools. Now, the situation has become so bizarre so I´ve almost started to like it.

Earlier, Jacques Chirac and a majority of frog politicians have agreed on putting forth a proposition for the legislators. But now, finally, the minister of Education, Luc Ferry, has actually written one. It reads nothing like anyone expected. Ferry has driven the logic of the ban to the end of the road.

He wants to ban beards. Moslems wear beards. Others do too, but Ferry only wants to ban the moslem beards.

He also pointed out that moslem girls not would be allowed to circumvent the scarf-ban by wearing a chic handkerchief, or anything like that. How that could be achieved, well, he didn´t say.

The Sikhs, on the other hand, who refrain from cutting their hair, due to religion, are going to be allowed to wear a turban - to cover the religious hair, I guess.

My proposal: ban the french from banning!

Bizarre swedish electronica finally on CD!

Ett av svensk vinylhistorias mest obskyra objekt har äntligen gjorts mer tillgängligt för allmänheten. Men det är naturligtvis tveksamt om det innebär att fler vill lyssna på skivan, eftersom den inte är nåt för nybörjare, precis.

1971 släppte Hans Edler kanske världens första dataprogrammerade skiva Elektron Kukéso på den egna etiketten Marilla. Musiken hade han spelat in nattetid på EMS (Electronic Music Studio foundation) i Stockholm under extremt svåra förhållanden. Datorn i sig fyllde ett helt rum, och Hans Edler var tvungen att själv lära sig att bemästra det inte helt enkla gränssnittet - detta var långt före Windows.

Elektron Kukéso försvann snabbt i glömska. Och det är helt förståeligt. Idag kanske någon säger att Hans Edler var före sin tid, men sanningen är att musiken är snudd på outhärdlig för den som inte är grymt intresserad av elektronica. Edler försökte göra en lättillgänglig platta, inget snack om saken. Melodierna strävar mot banalitetens gräns. Men harmonierna och den stötiga rytmiken släpar in Elektron Kukéso i obskyriteten.

Ett exemplar på vinyl betingar stora belopp (jag hade tur och hittade mitt på loppis för 10 kr...), så när Elektron Kukéso nu släpps på CD är det ett fyndpris. Utgåvan rymmer dessutom 7 bonusspår som tidigare aldrig givits ut, och en jättefin booklet om 24 sidor. Tack Boy Wonder för att ni ger ut och säljer denna skiva!

Nu väntar jag bara på att Stefan Kéry ska få tummen ur arschlet och ge ut nästa efterlängtade sjuttiotalsraritet - en cdutgåva jag själv varit marginellt medverkande till. Det gäller återutgåvan av Belinda och Belindas döttrar - de två första rockskivorna med pornografiska texter, som Tom Zacharias spelade in vid sjuttiotalets början. Det är Stefan Kérys skivetikett Subliminal Sounds (som tidigare gett ut bland annat den underbara Förlorad i toner av Åke Sandin) som har lovat en release i början av detta år. Min inblandning? Jag förmedlade kontakten mellan Stefan Kéry och Tom Zacharias. Aaaah!

Summary in english:
The first-ever computer-programmed pop-album, Elektron Kukéso, recorded by Hans Edler and released 1971 on his own label Marilla is finally released on CD. The recording on vinyl is extremely rare, and sold at cruelly inflated prices, so the CD reissue is really a bargain.

The music is kinda hard to get, although Edler really wanted to make a classic pop album. But it´s not industrial music or so (well, maybe the seven bonus tracks are). The reissue is brought to us by the fantastic well-doers at Boy Wonder, who also take orders on-line!

Now I only wait for Stefan Kéry at Subliminal Sounds to get his thumbs out and finally release the long awaited reissue of the first pornographic rock´n´roll-recordings ever - Belinda, by Tom Zacharias.

Mijailovic guilty... No shit!

Det tog en halvtimme för Stockholms tingsrätt att bestämma sig. Mijailo Mijailovics skuld fastslogs alltså utan större tvekan idag. Och det kan väl alla utom en vara glada över. Nu tar rättegången paus under några veckor i väntan på en rättspsykiatrisk utredning.

Efter pausen kan rätten (förutsatt att annan bevisning inte råkar trilla in under tiden) komma fram till två saker. Antingen var Mijailovic så psykiskt sjuk att han inte kan hållas ansvarig för sin gärning och alltså får sitta på dårhus, eller så kan Mijailovic hållas ansvarig och får sitta på kåken.

Det finns en problem i synsättet på psykiskt sjuka brottslingar, som jag inte riktigt kan komma till klarhet med. Ett problem som kommer att bli allt tydligare ju större framsteg som görs inom psykofarmakologin. Och jag ber om ursäkt redan nu för att nedanstående kanske blir lite långrandigt, men jag måste bygga upp det hela med några exempel.

Det står nämligen så här i brottsbalken (1 kap, 2 §):

En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen.

Och det är ju lätt att begripa. Fullt friske A hugger ner B med flit, döms till mord. Klart. Blidberg bevisade ju uppsåtet genom att påvisa den stora mängden knivhugg Mijailovic hade delat ut. Alltså mord. Men paragrafen tar inte slut där. Det fortsätter så här, ungefär:

Har gärningen begåtts under självförvållat rus.../ /...skall detta inte föranleda att gärningen inte anses som brott.

Och det där kan ju också de flesta hålla med om. Fullt friske A super sig full, tar rohypnol, förlorar sansen, hugger ner B, och det är fortfarande ett brott. Klart. Fyllon döms dagligen för gärningar de utfört på fyllan.

Men jag kan inte riktigt begripa vad som händer om man vänder på problembilden hos A. Vi tänker oss att A inte alls är fullt frisk. Att han har en sjukdom. Man rår ju inte för om man är sjuk. Eller?

Vi börjar med en lite enklare sjukdom.

A har en motorisk störning. A har spasmer. Lyckligtvis får A en medicin som gör att spasmerna försvinner. Och det är en ruskig tur, eftersom A jobbar i en porslinsbutik. Tråkigt nog måste A ta sin medicin, som smakar jätteilla, dagligen. En dag struntar A i sin äckliga medicin, och går till jobbet ändå. Det går naturligtvis åt helvete i porslinsbutiken, och ägaren B tar saken till domstol. Här skulle nog det allmänna rättsmedvetandet (som man kallar oss vanliga människor) anse att A var ansvarig för sin gärning. Och det är ju bra, för det står faktiskt så här, i sin helhet, i ovannämnda paragraf:

Har gärningen begåtts under självförvållat rus eller var gärningsmannen på annat vis genom eget vållande tillfälligt från sina sinnens bruk, skall detta inte föranleda att gärningen inte anses som brott.

Genom eget vållande tillfälligt från sina sinnens bruk. Just så. Vi höjer insatserna lite, och ger A en psykisk sjukdom. Eller strunta i A förresten. Vi kan kalla honom Mijailo. Mijailo har en psykisk störning, för vilken han ordinerats två mediciner, Remeron och Zeldox som han intar klockan åtta varje kväll. Kvällen innan han hugger ner Anna Lindh struntar han i medicinerna. Genom eget vållande tillfälligt från sina sinnens bruk, skulle man kunna säga.

Det förutsätter naturligtvis att medicinerna är effektiva. Och vi får ju allt bättre mediciner. Effektivare även mot psykiska åkommor. Och eftersom Mijailo sprungit på massor med läkarbesök för att få sina mediciner, utan att någonsin plockas in för tvångsvård, så kanske vi bör tro att hans mediciner funkat.

Eftersom jag är journalist har jag bedrivit lite grävande i Mijailovicärendet. Jag ringde min förra tjej, som är jurist. Hon gissade också att en sjuk man som blir frisk av sina mediciner, men struntar i tabletterna skulle anses skyldig. Bra, tänkte jag. Men hon sa också att han med all sannolikhet skulle hamna i sluten psykiatrisk vård.

Men han var ju frisk, sa vi? Bara han tog sina piller? Att han faktiskt kunde ha tagit sin medicin? Och då borde han ju få ett straff? Eller?

Så här står det i brottsbalken (30 kap. 6 §):

Den som har begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning får inte dömas till fängelse. Om rätten i ett sådant fall finner att inte heller någon annan påföljd bör ådömas, skall den tilltalade vara fri från påföljd.

Mijailovic har en allvarlig psykisk störning. Alltså döms han till psykvård. Oavsett om det kan korrigeras med piller, som han redan har i bakfickan. Det sa hon, juristen. Men samtidigt sa hon att jag inte skulle oroa mig, för ingen läkare skulle våga, av rädsla om eget rykte, släppa ut Mijailovic. Så han sitter inne resten av livet, eller så. Sa hon.

Ja, han ja. Men alla andra mördare, mordbrännare och psykon då? De som inte kan påverka läkarens rykte?

De släpps rimligtvis ut när de är medicinskt färdigbehandlade, och därtill visar mognad och motivation att äta piller. Eller?

Fängelsestraff finns av två anledningar. Dels så vill man avskräcka människor från att begå brott, och dels vill man skydda omgivningen från dem som begår brott. Sluten psykiatrisk vård bedrivs i syfte att bota en sjuk. Var finns incitamentet för en psyksjuk, men medicinerad, att avstå från brott?

Rätten kan ju lägga vissa krav på läkarna, förstås. Som det står i brottsbalken (31 kap. 3 §):

Har brottet begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning, får rätten besluta att särskild utskrivningsprövning enligt lagen om rättspsykiatrisk vård skall äga rum vid vården, om det till följd av den psykiska störningen finns risk för att han återfaller i brottslighet, som är av allvarligt slag.

Utskrivningsprövningen gör att det är Länsrätten, och inte läkaren, som bestämmer om frigång, exempelvis. Men jag undrar ju om när mördaren får komma ut. Och då säger lagen om rättspsykiatrisk vård (16 §) så här:

Beträffande den som genomgår rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 § brottsbalken med särskild utskrivningsprövning skall vården upphöra när
1. det inte längre till följd av den psykiska störning som föranlett beslutet om särskild utskrivningsprövning finns risk för att patienten återfaller i brottslighet som är av allvarligt slag och
2. det inte heller annars med hänsyn till patientens psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsberövande och annat tvång.

Klart som korvspad. När psyksjukan är bortmedicinerad, och när mördaren i övrigt tycks vara sund i själ och kropp, då skall vården upphöra.

Frågan är om inte modern psykofarmaka gör att vi måste revidera detta. Komplettera vården, helt enkelt. Så att när mördaren efter en månad på Karsudden har fått äta upp sig några kilo får gå vidare rakt in i fängelse. Utan att passera gå.

Eller har jag missuppfattat alltihop?

Summary in english:
Mijailo Mijailovic was today found guilty of killing foreign minister Anna Lindh. There is a big probability that he will be sentenced not to prison, but to psychiatric care. We will know in a couple of weeks.

Evolution at work in Iraq.

Herregud. Jag skriver en superlång story om sex, prostitution och kändisar, och inte en människa tycks reagera. När jag för någon vecka sedan kallade Maud Olofsson idiot blev jag omedelbart citerad i blogosfären. Folk måste få ordning på prioriteringarna, helt uppenbart.

Nåväl. Det finns ju fler knäppgökar. En av mina favoritknäppisar är America Vera Zavala. Hon fick ta mycket skit i Gomorron världen i morse. Men sånt klarar America. Inget fastnar på henne.

Men idag kanske America har varit nedstämd av en annan, och mindre uppmärksammad, anledning. En av Americas förtrogna i kampen förolyckades nämligen igår.

En vit Mercedes, med tre personer i, exploderade på en gata i Tikrit sent på lördagseftermiddagen. Bilisterna stod på Americas sida i Irakfrågan. Den där sidan som tillverkar spikbomber och mördar oskyldiga fotgängare, ni vet.

Den vita Mercedesen var sedan en tid efterspanad av amerikanska styrkor, eftersom den tycktes ha varit inblandad i ett par bombdåd i Tikrit, till exempel det som skadade tre amerikanska soldater den 16 december. Nu hittades bilen.

I denna vita Mercedes satt alltså tre män. En av dem hade en hemmagjord bomb, tillverkad av bland annat gamla artilleripjäser, i knäet. I ivern att attackera de amerikanska infanteristerna råkade bombmannen spränga sig själv och sin ena kollega till döds.

Särskilt ledsen blev nog America när hon fick veta att mannen med bomben i knäet var en släkting till Saddam Hussein.

America Vera Zavala tillhör den obehagliga gruppen människor som påstår att "motståndet" i Irak är legitimt och förståeligt. America menar att det är en sund folklig reaktion. Men ovanstående torde väl klargöra att det inte är något som helst folkligt med America Vera Zavalas vapenbröder. Det är skrupelfria mördare, som längtar efter diktaturens makt och privilegier, och inget annat.

Så här uttryckte sig America när Röda korset hade blivit mördarnas måltavla i höstas, i en studiodebatt i P1 Morgon:

- Jag har svårt att se hur man kan sitta här och vara moraliskt indignerad över att Röda Korset är en måltavla. Jag tycker att vi måste tillbaka till kärnfrågan. Har irakierna rätt att bekämpa ockupationen? Ja, det har de!

När hon senare gavs utrymme att förtydliga sånt som kan ha blivit rumphugget i radion skrev hon (tillsammans med gamla pojkvännen Magnus Hörnqvist) bland annat så här:

- Vi vet inte särskilt mycket om vilka politiska krafter som genomför attackerna – om det är Saddam-anhängare, al-Qaida eller om det rör sig om mer folkliga attacker. Vem det än är som genomför attackerna så har de all rätt i världen att utföra dem, så länge de riktar sig mot det som är ockupationsmakten.

Att det är skrupelfria mördare vet naturligtvis America Vera Zavala om. Men hon väljer att samarbeta med dem, eftersom de delar samma slutmål: egen lycka genom totalt förtryck i det planekonomiska helvetet (men de brukar uttrycka sig lite mer diplomatiskt, typ en annan värld är möjlig).

Inga oskyldiga omkom i gårdagens bombning.

Summary in english.
Yesterday a young relative to Saddam Hussein blew himself, and one of his co-terrorists, to pieces in a white mercedes previously seen in Tikrit bombings. Evolution at work, one might call it. The bombing also helps to prove (to the sceptics, I mean) that the "resistance" is no popular movement, whatsoever. Ruthless murderers longing for the lost privileges of dictatorship, that´s all.

No innocents were killed in yesterdays bombing.

Bankrupt prostitute

Jag har träffat en del prostituerade genom åren. När jag jobbade åt Robban Aschberg var det, i princip, mitt bevakningsområde.

Jag har varit på världens mest berömda bordell. The Moonlite Bunnyranch, strax utanför Carson city, Nevada. Herregud, vilket äventyr det var. Hela idén med att åka dit kom sig av att en svensk tjej, Alexa Wolf, hade gjort en dokumentär om porrutbudet i kabeltv. Wolf menade, i princip, att drogade kvinnor våldtogs regelbundet i porrfilmerna, och att det var skamligt att tv-kanalerna kunde sända sådana kriminella handlingar. Alexa Wolf, och det gäller nog de flesta som hatar porrindustrin, hade nog aldrig träffat några porrskådisar eller prostituerade.

Nåväl. Som huvudnummer i Alexa Wolfs dokumentär Shocking Truth uppvisades en förmodat drogad och våldtagen kvinna. Mila kallade hon sig för, med tillnamnet The Queen of nasty. Eftersom Alexa Wolfs film utgick ifrån att alla inom porrbranschen är sjuka och utnyttjade fick aldrig Mila uttala sig. Jag ändrade på det.

Jag letade upp Mila Shegol. Hon arbetade just då alltså på Dennis Hofs Moonlite Bunnyranch, som är en mycket mediaprofilerad lyxbordell i en kommun i Nevada där prostitution inte är förbjudet. Robban, fotografen och jag spenderade en märklig eftermiddag där. Det visade sig att Mila Shegol var en tuff judisk tjej som mycket väl visste vad hon gjorde. En stund med henne betingade för en kund närmare tre tusen dollar, varav bordellen tog hälften. Det är bra pengar, det. Hon berättade naturligtvis att hon inte alls hade varit drogad. Att hon inte alls blivit våldtagen. Det var inte ett helt enkelt reportage, dock. Mila var lite fientligt inställd till en början. Hon befarade att vi skulle svartmåla henne och branschen. Hon och Robban fann varandra efter ett tag, tack och lov. Robban berättade, i lunchmatsalen på bordellen, att han haft svenskt mästerskap i lavemang i sin talkshow - och det tyckte Mila var jättekul. Hon arbetade själv en del med Ass Art, berättade hon. Det går ut på att man stoppar upp målarfärg i arschlet och sen sprutlackerar duken.

Nåväl. När konstdiskussionerna var avklarade så gick jobbet som en dans. Mila Shegol var öppenhjärtlig, tålmodig och vältalig. En reko tjej.

Och det är lite dit jag vill komma. Det är reko tjejer. Det är inte några hjärntvättade, sönderknarkade idioter.

Jag har varit på sveriges sunkigaste bordell. Den hette Lillys fyndshop, och låg, om den inte finns kvar, på Korsgatan 2 i Malmö, ett stenkast från polishuset. Där jobbade Lilian, som hon kallar sig, med loppmarknad och avrunkningar. Hela lokalen stank av urin, lump och lungsjuka. Lilian har varit i branschen sen slutet av femtiotalet, och är sammantaget en av landets mest omskrivna prostituerade. Hon har gått i bräschen för många av de rättighetsdiskussioner som förts om prostituerade. När jag och Robban var där så handlade det hela om en hyrestvist, om jag kommer ihåg rätt. Hyresvärden ville vräka hennes loppmarknad, eftersom den var en bordell, tror jag. Lilian, i sin tur, hävdade att hyresvärden var en hallick som hade henne som hyresgäst. Och det ligger det ju nånting i. Hon sade också att hon legat med Nixon, och om det är sant är jag inte helt säker på, men i det hela var hon, som man säger, en reko tant.

Jag har träffat porrskådisar. Ingrid Swede, exempelvis, tycker att det inte är någon skillnad mellan porrskådisar och prostituerade. Ingrid har verkligen skinn på näsan. Hon tycker att debatten om porr och prostitution är så skev i Sverige att hon vill göra en egen instruktionsfilm och åka runt på skolorna och föreläsa.

Jag glömmer aldrig ett tillfälle då Ingrid ringde mig. Hon var otroligt förbannad. Hon hade ansökt hos Svenska Filminstitutet om en kvarts miljon för att göra sin instruktionsfilm, men fått avslag. Hon var, som sagt, otroligt förbannad. Pål Hollender, Robinson-Pål, hade fått pengar för att åka till baltikum och knulla horor, men hon vägrades. Och hennes film var ju ändå till för barnen.

- Vem tänker på barnen, sa Ingrid Swede. Om inte filminstitutet kan lägga pengar på barnen, vem ska då göra det? Vem tänker på barnen?

Ingrid kanske inte hajar allt om filmpolitik. Men jag vill påstå att det är en jävligt skarp böna. Skinn på näsan. En reko tjej.

För en utomstående betraktare kanske det är svårt att förstå att det handlar om vanliga människor. Reko typer. Det finns botemedel, dock. Världens bästa bloggare är prostituerad. Hennes dagbok är fantastisk läsning. Jag slår vad om att hon kommer att bli publicerad i bokform snart. Det finns även en svensk nationalekonom, Lena C Edlund, som tagit de här tjejerna på allvar, och faktiskt betraktat dem som vanliga, reko, människor. Den som till äventyrs är intresserad av prostitution i skandinavien bör även kolla den här länken.

En tjej har en extra stor plats i mitt hjärta. Rosinha Sambo har fått ta mer skit än någon ska behöva. Rosinha bor i Varberg och prostituerar sig främst i göteborgstrakten. Hon har dragit många lansar för förtryckta kvinnor. Mest uppmärksamhet har hon kanske fått i samband med att hon erkänts som egen företagare av skattemyndigheten, trots att prostitution traditionellt inte anses som ett yrke av socialdemokraterna. Nu har hon, om jag fattat allt rätt, skönstaxerats, och skattemyndigheten har uppskattat hennes inkomster till 900 000 kronor. Vilket gör att hon inte har råd att betala skatten. Sverige är fantastiskt.

Jag hade med Rosinha i en studiodebatt en gång. Det var rätt kul. Hon är en skön donna. Hon stank av parfym, och ärligt talat så kunde jag inte låta bli att titta på hennes ganska massiva hylla. Men det var inte det som var roligt. Det var polismannen, prostitutionsutredaren Anders Gripenlöf som var rolig. Gripenlöf jobbade för tillfället undercover, och ville därför inte synas i tv. Så för att kunna ställa upp i studiodebatten bad han om att bli maskerad. Bad mistake! Vi styrde ut honom nåt otroligt. Han fick peruk. Vi målade på honom skäggstubb. Han fick en äcklig gammal överrock. Han såg ut som din lokala blottare, om vi säger så. Det stärkte inte hans argument.

Nåväl. Rosinha har en förmåga att ge en moderskänslor, eller vad det heter. Hon väcker beskyddarinstinkter. Det var väl därför hon blev ihop med en snut. Den där snuten, som jag tyvärr inte kommer ihåg vad han heter, arbetade med att övervaka trafficking i Västra Götaland. Han gjorde det så bra att han alltså blev ihop med en av de prostituerade. Snyggt. Men tyvärr var han en skitstövel på flera plan. Han misshandlade Rosinha. Så grovt att hans kollegor faktiskt fick rycka ut till hans hem, där han var i färd att spöa upp sin flickvän Rosinha. I brottsutredningen skyller snuten på att han fredade sitt hem från olaga intrång. Att hon trängt sig på. Visst, grabben!

Nåväl. Rosinha är en bra människa. En reko tjej. Och det är lite dit jag vill komma, som sagt. Det är vanliga människor det handlar om. Som är värda att ta på allvar. Att respektera lika mycket som våra övriga medmänniskor. Många har svårt att haja det.

Summary in english:
The swedish prostitute and women´s rights activist Rosinha Sambo is going bankrupt. Skattemyndigheten, the swedish tax authorities, ie IRS, claims that Rosinha has earned 900 000 crowns the previous year. Rosinha has no chance to pay the taxes. The irony is that Rosinha has fought hard to have her business legally filed with the tax authorities.

The voice? I know where it comes from!

Föredragningarna och förhören är över, och det är dags att bearbeta intrycken i väntan på måndagens fortsättning på rättegången. Jag kan inte säga annat än att Peter Althin gjort ett bra jobb.

I pressen råder konsensus. Det är samhällets fel. Bristen på vård, skola och omsorg mördade Anna Lindh. Det är jag, som skattebetalare, som snålat med inbetalningarna. Det är mitt fel. Visst.

Pressen skyller på psykiatrireformen. Skyller på läkare som ger mediciner istället för "vård", precis som om den revolution som skett inom psykofarmaka inte varit till någon nytta, precis som om det hade hjälpt om Mijailo Mijailovic bara fått prata lite grann. Det är psykiatrireformens fel, visst.

Som sagt, Althin har gjort ett bra jobb. För allt detta bygger på vad Mijailovic valt att berätta.

Några saker fastnar.

Margita Boström, Ekots reporter på plats i säkerhetssalen, pekade på en sak under rättegångens första dag, när hon refererade förhören med Mijailovic. Han använder ordet "traskar", sa Boström. Journalister är ofta språkmänniskor, och fäster sig vid sånt. "Traskar", alltså.

Så här står det i Expressens (ofullständiga) referat från förhören:

Just den här dagen - vad var syftet med att åka till Pub?
- Jag skulle bara traska runt, jag hade ingenting att göra, jag ville bara traska runt.
/.../
Vet du vilket plan du kommer in i när du stiger in genom den ingången?
- Nej. Jag har inget exakt minne. Jag gick bara runt på de olika planen och traskade runt.
/.../
Har du sett bilderna av dig på plan 1?
- Ja.
Är du också där och tittar?
- Ja, jag traskade runt.

Idag torsdag, när Peter Althin förhörde Eva Franchell, så trillade poletten ner. Althin frågade efter Anna Lindhs och Eva Franchells planer den dagen Lindh mördades. De skulle ut och promenera, fika och shoppa. Och då dök det där ordet upp. "Traskade". Han sa det flera gånger.

"Traskade". Det är Althins skånska idiom.

När Mijailovic "berättar" om mordet är det väl repeterat med Althin, tro inget annat.

En annan språkfråga som fastnar är den där rösten som Mijailovic påstår sig ha hört. Den som tillhör den jugoslaviska Jesus.

Vad säger den?
- Den säger "angrip henne!"

Hade rösten sagt "mörda henne" så hade ju Mijailovics läge försämrats avsevärt. Det hade styrkt att uppsåtet var att döda. Därför säger rösten "angrip henne". Jag vågar lova att "angrip" är ett ord Mijailovic aldrig använt tidigare i sitt liv.

Men varför ska jag tro på vad Mijailovic säger? Han ljuger! Han upprepar vad Althin sagt åt honom att säga! Han använder till och med Althins skånska idiom när han "berättar" om mordet. Och när åklagaren vill fråga om saker som Althin inte förberett Mijailovic på, så vägrar han att svara. Varför ska vi tro på ett enda ord som Mijailovic säger?

Mijailovic valde att erkänna mordet efter att ha tvärnekat och blåljugit i flera månader. Först efter att han hade fått ta del av hela förundersökningsmaterialet valde han, för att positionera sig inför rättegången, att erkänna. Det är alltså ingen nyhet att Mijailovic utan skrupler ljuger för att förbättra sin sits.

Men för många är det kanske en nyhet att det är försvarsadvokaten, i det här fallet en kristdemokratisk riksdagsledamot, som fabricerar lögnerna.

Althins version av hur mordet gick till handlar "om den åtalades eget privata och livslånga elände, om ett förlorat liv, om brister i psykvården, om rösterna i hans huvud, om sådant som bara han kan vittna om", som Leif GW Persson skriver i Expressen.

Låt mig presentera en annan gärningsbeskrivning.

"Mijailo är en ung kille som misslyckats med det mesta i sitt liv. Han har alltid varit otillräcklig. I skolan lyckades han aldrig. Han hoppade av gymnasiet. Han har aldrig klarat av att behålla ett riktigt jobb. Han bor hemma hos mamma och pappa vid 25 års ålder. Han har aldrig haft en tjej. Tjejerna tycker att han är en förlorare. Han har till och med försökt vara gangster, men misslyckats. Hela livet har Mijailo gått med näven knuten i fickan. Han har drömt om att kunna visa de djävlarna vad han egentligen kan. Att han är nån.

Men Mijailo har aldrig klarat av att lägga band på sig tillräckligt för att kunna prestera något. Han har aldrig klarat av att skjuta upp en belöning. Att jobba hårt nu, för att nånting ska bli bättre sen, det har aldrig varit något för Mijailo. Det är därför han är en förlorare, och det vet han om till viss del - även om Mijailo själv lägger skulden för sina problem på omgivningen, förstås.

Mest är det farsans fel. Den jäveln har aldrig brytt sig, tycker Mijailo. Och det höll farsan på att få sota för en gång. Fett.

En förlorare. Mijailo hatar att gå och känna sig som en förlorare. Hatar. Men man behöver inte alltid känna sig som en. En av fördelarna med att nästan hugga ihjäl sin far är att man får tillgång till mycket receptbelagda läkemedel, läkemedel som faktiskt får en att känna sig lite mindre som en förlorare. Shit, vad läkare är snabba att skriva ut droger om man bara är inne i systemet. Det tycker Mijailo är bra, förstås. Får man för mycket roppar kan man ju alltid kränga.

Det bästa med roppar är att man blir lite tuffare. Man törs hota folk, till exempel. Törs säga till en tjej att man ska våldta hennes syster.

En annan fördel med att nästan hugga ihjäl sin far, tycker Mijailo, är att man blir klassad som oberäknelig. Man får lite extra kraft bakom sina hot, liksom. Också kommer man ju undan påföljd. Det är ju inte så att man kommer i fängelse, liksom. Inget kommer att hända, jag är ju "psykiskt sjuk", brukar Mijailo tänka.

När Mijailo inte pundar, då känner han sig som den förlorare han är. Och det är inte kul. För då ser inte Mijailo nåt annat än alla dessa jävlar runt omkring honom som haft det så jävla lätt. De där som inte haft en farsa som skiter i en, som inte blivit kallade blattar, de där som bara åkt på en räkmacka hela livet. De där som får alla glassiga jobb, de där som har råd att köpa märkeskläder inne på PUB och NK.

Varför ska det alltid vara så, tänker Mijailo? Varför ska alltid jag stå längst ner? Varför ska jag ta skit?

Alla andra bestämmer över mig hela tiden. Med vilken rätt? Och nu ska de rösta om nåt jävla elitprojekt. Precis som om det skulle hjälpa nån. Precis som om det inte bara är ett sätt för de jävla glidarna att sko sig. Varför ska jag tåla det? Varför ska det vara så?

Plötsligt, inne på NK, ser Mijailo ,på lite avstånd, Anna Lindh.

Nu jävlar. Idag är det slut. Idag är det jag som bestämmer. I´m calling the shots today. Idag är det faktiskt jag som har makten, makten att förändra situationen, makten att styra och ställa. Makt över liv och död.

Det känns befriande att hugga kniven i Anna Lindh. Det är samma känsla som när Mijailo högg farsan. Att få visa var gränsen går för Mijailo Mijailovic. Att visa att idag är det Mijailo Mijailovic som bestämmer."

Den här gärningsbeskrivningen har inte presenterats i rätten. Och inte kommer den att komma fram senare heller. Mijailovic har hört röster. Visst.

Men jag vet varifrån den där rösten kommer. Det är inte Jesus. Det är Peter Althin.

Summary in english:
I give my view on the trials, and the lies given by Mijailovic and his defense. The piece is too long to be translated right now.

My main point is that Mijailovic´s story is completely fabricated by his lawyer, Peter Althin. It might not be obvious to people who don´t speak swedish, though. Mijailovic´s choice of words in his testimonial bears trace of Althins influence. Some of the words are clearly not chosen by Mijailovic.

I also give my own theory of what drove Mijailovic to kill Anna Lindh: a loser´s urge to be somebody, mainly.

Mijailovic has heard a voice. Sure. The voice did not belong to Jesus, though. It belongs to Peter Althin.

Classic psychopath, says professor

Leif GW Persson uttalar sig i Svenska Dagbladet om sina intryck av Mijailovic.

– Han är påtagligt lik alla andra psykopater jag stött på i sådana här sammanhang. Totalt ointresserad av vad som hänt offret. Och den enda som det är synd om är dem själva, säger han.

I förhören med Mijailovic försökte man vädja och locka honom till att erkänna. Det är en teknik som inte fungerar, säger Persson:

– Det är helt verkningslöst på en psykopat. Han upplever det som en djup jävla orättvisa att han sitter där. Det är egentligen han som är offret, beroende på taskig familj, taskigt samhälle och elaka kamrater i skolan, inga tjejer. Alla har varit dumma mot honom. Att vädja till hans medlidande är helt verkningslöst.

Summary in english:
Leif GW Persson, professor of criminology, tells about his impressions of Mijailovic in Svenska Dagbladet.

- He is very much alike every other psychopath that I have encountered in similar occasions. Totally uninterested in what has happened to the victim. And the only one to pity are themselves, says Persson.

- He feels that it is very unfair that he is sitting there. It is really he who is the victim, depending on a lousy family, an unjust society and mean schoolmates, no girls. Everybody has been cruel against him...

Palme-killer disses Mijailovic´s defense

Aftonbladet har dagens bästa story. Alltid pålitlige Lennart "Hårdan" Håård har sökt upp Olof Palmes mördare Christer Pettersson för en kommentar.

- Det blir full pott ... livstids fängelse, säger han.

Påståendet att Mijailovic har styrts av röster är enligt Pettersson inte någon vinnande linje.

- Det går inte en psykiatriker på, säger Christer Pettersson.

Pettersson dömdes för mordet på Olof Palme i Stockholms tingsrätt, men friades senare i Svea Hovrätt.

Det är inte känt om någon tidning intervjuat den före detta huvudmisstänkte "35-åringen" i samma ärende.

Summary in english:
The tabloid Aftonbladet has located Christer Pettersson, the man who killed prime minister Olof Palme 1986, and asked for his opinion on Mijailovic´s chances in court.

- It´ll be maximum ... prison for life, he says.

Petterson doesn´t think much about Mijailovic´s defense, or the statement that he was guided by voices.

- A psychiatrist won´t buy that, says Christer Pettersson.

Christer Pettersson was sentenced in Stockholms tingsrätt for the Palme murder, but was later freed in the higher court Svea hovrätt.

No newspaper seems to have interviewed former suspect "35 year old", though.

Mijailovic crucifixion tickets already gone!

Tyvärr! Enligt morgonshowerna på radio och tv står det redan drivor med människor och köar för de tio platserna till rättegången. Dagens Nyheter berättar om en kille som varit där sedan tisdagkvällen.

Det betyder att jag klivit upp i svinottan i onödan. Jag skyller på Jesus. Eller medicinerna. Och går på Ritorno och äter frukost.

Summary in english:
Morning news tells me that the tickets to the Lindh-trial already are taken. People have been queuing since tuesday evening. Which means that I got up this early for no good. I blame Jesus. Or the medication.

Early line-up for trial tickets

Stockholms tingsrätt har meddelat hur biljetter till de tio till femton åskådarplatser som erbjuds allmänheten kommer att distribueras.

På Rådhustrappan, Scheelegatan 7, mellan klockan 07.00 och 07.30 kommer vaktmästeriet att dela ut biljetter. Jävligt tidigt. Rättegången äger sedan rum i säkerhetssalen på Bergsgatan 50 med start klockan 09.00.

Biljettproceduren kommer sedan att upprepas varje rättegångsdag, dvs 14, 15 och 19 januari.

Om jag orkar kliva upp så tidigt ska jag försöka få tag i en biljett.

Summary in english:
The court for the Lindh-trial, Stockholms tingsrätt, has announced how the public can get tickets to the show.

On Rådhustrappan, Scheelegatan 7, between 07.00 and 07.30, ten or fifteen tickets will be handed out to the public. Bloody early. But hey, it´s not everyday you get to see a crucifixion!

Jesus, going cold turkey, ordered Lindh killing

Mijailo Mijailovics erkännande har nu i sin helhet nått allmänheten. Och det är stark tobak. Mycket stark tobak.

Alla idioter därute som längtade efter en konspiration får sitt lystmäte.

Förhöret hölls den 6 januari i ett rum på Kronobergshäktet i Stockholm, och närvarande var Mijailo Mijailovic, advokat Peter Althin, överåklagare Agneta Blidberg, samt polisens förhörsledare Mikael Neselius.

Det visar sig att det är Jesus som ligger bakom det hela. Att Jesus gav order om att mörda utrikesministern. Mijailovic brukade hålla Jesus tyst med hjälp av receptbelagda läkemedel. Remeron och Zeldox, närmare bestämt.

Mijailovic: Jag brukar äta mina mediciner klockan åtta på kvällen.
Neselius: Ja, och vad äter du då?
Mijailovic: Remeron och Zeldox.
Neselius: Det där får du nog förtydliga, så att det...
Mijailovic: Remeron och Zeldox.
Neselius: Okej. Så att den här dagen hade du inte ätit några mediciner alls?
Mijailovic: Nej.
Neselius: och sen säger du att, - du säger att du hörde röster...
Mijailovic: mm...
Neselius: är det någonting som du brukar göra?
Mijailovic: Ja, jag brukar det här också, men jag får mediciner mot det.

Den 10 september hade inte Jesus fått sin dos. Mijailovic hade inte sovit på fyra dygn, så när Jesus kom med påtryckningar hade Mijailovic inte mycket att sätta emot.

Blidberg: Säger rösten till dig att du ska begå aggressiva handlingar, eller vad säger rösten?
Mijailovic: Ja, men alltså jag hade inte sovit på 3-4 dygn och sådär och så man blir psykotisk, hjärnan tar mycket stryk när man inte sover och så och så blir man, får man hallucinationer och man kan höra också röster, dom säger att man ska göra såna saker.

Det sitter ganska långt inne. Mijailovic vill inte riktigt gola på uppdragsgivaren. Men när förhöret återupptas dagen efter så kommer det fram.

Neselius: Vem är den här rösten?
Mijailovic: Jag vet inte, jag tror det är Jesus. Att han har valt ut mig.

Summary in english:
Mijailo Mijailovics confession is being published today. Everyone who wanted a conspiracy gets a fair share.

Mijailovic gave his confession january 6 in a room in Kronobergshäktet. Others present were his defense Peter Althin, chief prosecutor Agneta Blidberg and police top interrogator Mikael Neselius.

It seems that Jesus is behind all this. Jesus ordered the killing. Mijailovic usually kept Jesus quiet with prescription drugs. Remeron and Zeldox (known in the US as Geodon), to be specific.

On the day of the stabbing Jesus had not gotten his daily dose of prescription drugs. And Mijailovic hadn´t had any sleep for four nights, so when Jesus pushed the envelope, Mijailovic couldn´t take the pressure.

The interrogators have a hard time pressing Mijailovic. He´s no snitch. But on the second day of interrogations, he finally breaks.

Neselius: Who is this voice?
Mijailovic: I don´t know, I think it is Jesus. That he has chosen me.

Band of brothers

Vissa berättelser öppnar ens ögon.

För något år sedan såg jag ett reportage som sändes i Agenda. Det var Ekots intelligenta, begåvade och vackra utrikesreporter Caroline Salzinger som smugglat med sig en dv-kamera in i Nordkorea, dit hon åkt på turistvisum. Egentligen hade det räckt med en enda bild ur det reportaget.

Salzinger står på taket på hotellet i gryningen och filmar hur staden vaknar. Något som låter som flyglarm skriker i luften. Det är inte flyglarm. Det är sirener som sitter på taket på en bil som kommer åkande genom bostadsområdet. Det är väckning, och dags för ännu en arbetsdag i det socialistiska paradiset.

Den bilden hade räckt. Jag föll i gråt framför min tv.

De senaste dagarna har jag sett hela tv-serien Band of brothers. Tio avsnitt. Tio timmar. Jag kan inte erinra mig att jag någonsin gråtit lika mycket på så kort tid. Band of brothers är kanske den bästa tv-serien som någonsin gjorts. Scener ur ett äktenskap. Homicide. Vita huset. Riket. Band of brothers. Topp fem, ingen inbördes rang.

De bästa krigsskildringarna brukade vara gjorda ur ett nihilistiskt perspektiv. Krigets nedbrytande effekt, typ. Allmänt moraliskt kaos. Järnkorset. Dr Strangelove. Till och med Ingmar Bergman har gjort en krigsfilm, Skammen, ur det perspektivet.

Band of brothers bryter mot det. Band of brothers visar som det hette förr i tiden "Why we fight". I det nionde avsnittet, när Easy company utanför en sömnig småstad i södra Tyskland hittar ett koncentrationsläger, faller alla betänkligheter man kan ha inför krig.

Vissa berättelser öppnar ens ögon.

Denna vecka tillkännagav Fidel Castro att han inför ytterligare begränsningar för internet-användandet på Kuba.

Denna vecka hittade danska soldater gasfyllda granater i Irak. Troligen har de blivit över sedan kriget mot Iran.

Denna vecka visade Nordkorea för första gången sitt plutonium för amerikanska experter.

Denna vecka förlorade tolv soldater, elva amerikanska och en brittisk, livet i Irak. För vår skull.

Summary in english:
Some stories open your eyes.

A few years ago, I saw a piece about North Korea. The brilliant (and beautiful) reporter Caroline Salzinger had smuggled a dv-camera into the country, pretending she was a tourist. One picture in that story said it all.

Salzinger stands on the roof of her hotel in the early morning. Something that sounds like air-sirens rips through the tranquil morning. But it is no air-siren. The sound comes from speakers on top of a car slowly driving through the neigbourhood. It´s wake-up time, time for another workday in the socialist paradise.

That picture alone did it. I started to cry in front of my tv.

I have spent the last days viewing the full tv-series Band of brothers. Ten episodes. Ten hours. I can´t recall that I have wept that much in such short time. Band of brothers might be the best series ever. Scenes from a marriage. Homicide. West wing. The kingdom. Band of brothers. That´s tv top five.

The best war movies used to be made out of a nihilistic perspective. What war makes of men, like. The cross of iron. Dr Strangelove. You know.

Band of brothers changes all that. In episode nine, where Easy company encounters a concentration camp, all doubts about war is ended. The title of the episode is appropriate: "Why we fight".

Some stories open your eyes.

This week Fidel Castro announced further restrictions on the internet-usage on Cuba.

This week Danish soldiers found gas-grenades in Iraq. Probably, they were leftovers from the war with Iran.

This week did North Korea for the first time show their plutonium to american experts.

This week twelve soldiers, eleven american and one british, gave their lives in Iraq. For our sake.

Swede politician volunteer for mars mission!

George Bush har just förklarat att han vill inleda en ny kapplöpning inom rymdforskningen. Bush vill kolonisera Mars. Vi här i Europa jublar, för att visioner är viktiga. Det är viktigt att ha ett mål. Det är viktigt att ha en långsiktig tanke. Och det är viktigt att ha dugliga män därute, som visar omvärlden vad mänskligheten har för kapacitet.

Kolonisera Mars. Det är en vacker tanke. Jag instämmer. Inget kan vara bättre för vår civilisation än att skapa en permanent bas på mars. Och jag håller med: skicka Maud Olofsson.

Jag vet att hon vill. Vilken oberoende opinionsundersökning som helst skulle visa att folket, om de måste välja en svensk, helst av alla skulle placera Maud Olofsson i omloppsbana. Dessutom har hon själv visat intresse.

- En människa på månen förlorar nära 85 procent av sin vikt. Tänk bara - hur lite skulle jag då väga på Mars?

Orden är Olofssons. Men hennes entusiasm stannade inte där.

- Tänk bara - där ute har de varken Pizza Express eller Seven Eleven. Förutsättningarna för regionalpolitiska utspel är optimala.

Bland svenska folket är det nästan ingen som motsätter sig Maud Olofssons kandidatur. I en ny SIFO-undersökning svarar 90 procent av respondenterna att de vill hålla smittsamt avfall så långt från sina egna boplatser som möjligt.

Summary in english:
Leader of swedish idiot-party Centerpartiet has been voted "most wanted volunteer in Mars colonization program". Maud Olofssons predecessor Lennart Daléus was a nudist, but that didn´t scare the voters enough. Now, all of Sweden has embraced the new George Bush Space program, just to get rid of her, and her voters.
Colonize Mars - send Maud!

Suicidal tendencies!

Nu är det bara lite mer än en månad tills vi får beskåda det mest efterlängtade självmordet sedan Kurt Cobains.

Den 19 februari öppnar Vänsterpartiet sin kongress. Valberedningsarbetet inför partiledarvalet kommer att gå till historien. En hel serie förlorare kandiderar.

Johan Lönnroth.
Lönnroth har blivit känd för allmänheten genom att alltsomoftast i kammaren ta fram sin stickning, och försjunka i handarbetets meditativa fröjd. Väl känt är också att Lönnroth plågas av återkommande depressioner, som länge tvingat honom att vara sjukskriven från riksdagsarbetet.

Alice Åström.
Åström är för kollegorna känd som en flitig och ansvarstagande riksdagsledamot. Vanligt folk, däremot, har ingen aning om vem hon är. Man kanske får anse det som en medial bedrift av Åström, att lyckas hålla sin gamla narkomani utanför den allmänna debatten, i världens mest narkotikaintoleranta land. Men även om medborgarna inte känner till det, så vet pressen. Och det kan ju vara dåligt att ha pressens misstankar mot sig ständigt. Som när TV3 för ett år sedan avslöjade att en av Doris Hopps flickor i den så kallade Bordellhärvan i mitten av sjuttiotalet sedermera avancerat till riksdagsledamot, exempelvis. Då var det åtskilliga politiska reportrar som gissade på Alice Åström. Det var inte Åström, kanske ska tilläggas.

Peter Pedersen.
Min personliga favoritkandidat är Peter Pedersen. Han är kanske en doldis, men i det tysta har han har han formulerat det som kanske är det starkaste politiska dokumentet i svensk riksdagshistoria. Den fjärde oktober 2000 lämnade Pedersen in den legendariska motionen "Standardiserad färgsättning på mjölkförpackningar". Pedersen irriteras över att kartongerna har så konstiga färger.
"Ett irritationsmoment för landets mjölkdrickare är att färgsättningen på olika mjölkprodukters kartonger varierar över landet. I vissa områden är t.ex. standardmjölkens kartong röd, mellanmjölkens grön, lättmjölkens blå och minimjölkens gul, medan det på andra håll i landet kan vara helt annorlunda!
Detta kan vara förvirrande för mjölkkonsumenter på resande fot och kan leda till felköp. En enkel åtgärd vore därför att införa standardiserade färger för olika mjölkprodukters kartonger, oavsett var de produceras och säljs i landet."

Men listan slutar inte här. Lars Ohly ställer upp. Han vägrar att sluta kalla sig kommunist. Ulla Hoffman, som just nu utan framgång vikarierar som partiledare är intresserad om hon bara krusas tillräckligt.

Den enda som inte ställer upp är America Vera Zavala. Och det är tur. Hon har exakt de egenskaper som gjorde Gudrun Schyman till vänsterns frälsare. Hon kan säga vilka dumheter som helst utan att kritiken för detta fastnar på henne. Hon är snygg och karismatisk. Hon står på ett sluttande plan, moraliskt sett. Hon dyrkar Fidel Castro. Hon har ungdomens stöd (vilket inte minst visades på södermalmsbaren Metro för en månad sedan, då hon satt med ungdomsförbundets Ali Esbati och drack drinkar - han tindrade, minst sagt).

Utan America kommer vänsterpartiet att krypa ner till fyraprocentsnivån igen. Och det är ungefär det bästa som kan hända.

Summary in english:
Leftist party Vänsterpartiet faces new challenges. All candidates for party leadership are born losers. And I love it.

Hey. I´m sick. I need help!

Så har då Mijailo Mijailovic äntligen erkänt att han knivhögg utrikesminister Anna Lindh den 10 september 2003. Erkännandet offentliggjordes idag, och kom efter att Mijailovic under helgen fått läsa den omfattande bevisning som åklagaren kommer att rikta mot honom vid rättegången. Mijailovic har fram tills nu blånekat.

Erkännandet gör att hela Sverige kan pusta ut. Vi kan alla nu leva i visshet om att rätt man döms. Stark teknisk bevisning kombinerat med ett erkännande lämnar inget utrymme för de rättshaverister som frodas i ovissheten. Mannen som mördade statsminister Olof Palme, och dömdes därför, Christer Pettersson, erkände inte, varefter ett otal idioter kunnat sabotera polisarbete och allmän husfrid i decennier. Nu slipper vi det.

Mijailovics erkännande har naturligtvis andra syften än att trösta medborgarna. Nu kan försvararen Peter Althin inrikta sitt arbete, inte på att försvara en orimlig lögn, utan på att framföra två alternativa, och rimligare, lögner.

Försvaret kommer i första hand att påstå att Mijailovic inte begått mord. Man kommer att försöka få brottsrubriceringen dråp. Mord kräver ett visst mått av planering. Dråp, däremot, sker oöverlagt, i stundens ingivelse.

I andra hand kommer försvaret att påstå att Mijailovic varit så psykiskt sjuk att han inte kan hållas ansvarig för sin gärning.

Försvarets första linje, dråpet, försvåras naturligtvis av att Mijailovic uppenbarligen och i strid mot lagen burit med sig ett mordvapen, en morakniv, vilket typer på ett visst mått av planering. Mijailovic torde dessutom vara bekant med reglerna som begränsar bärandet av kniv på allmän plats, eftersom han tidigare dömts för att ha knivhuggit sin egen fader.

Mijailovic har i sitt erkännade, för att ytterligare förstärka intrycket av att ha handlat i stundens ingivelse, tydligen sagt att det inte låg något politiskt motiv i att han högg ner utrikesministern. Om så inte vore fallet, betyder det att han tagit sig in på NK i syfte att hugga ner en person, vilken som helst. Att det bara var en slump att det blev Anna Lindh bland de tusen kunderna i varuhuset. Eller att hon provocerat honom. Yeah, right!

Andra-linjen, att Mijailovic är psykiskt sjuk, är inte mindre lögnaktig. Jag bestrider inte att Mijailovic har en störning. Inte alls. Jag tror till och med att störningen är så allvarlig att han är en manipulativ serieförbrytare, som när han inte lyckas tvinga omgivningen till det han vill, har kniven som föredraget påtryckningsmedel. Och det är ju en störning. Men det är inte en psykisk sjukdom som har renderat honom oförmögen att fatta beslut. Tvärtom har han i sin tidigare brottsliga gärning, med illvillig beräkning använt det faktum att han bedömts som psykiskt störd. När han för några år sedan uppvaktade en flicka och fick nobben, försökte han tilltvinga sig henne genom att säga att han skulle våldta och mörda någon av hennes familjemedlemmar. Sedan viftade han bort den överhängande polisutredningen: "Det kommer inte att hända något. Jag är ju psykiskt sjuk."

Det påminner om den fantastiska talkshow-parodin Nightstand, med Dick Dietrich. Han hade som återkommande gäst en man som i ständig förnekelse försvarade sig med "Hey. I´m sick. I need help!"

Jag vill se Mijailovic dömd till lagens strängaste straff - livstids fängelse. Det kommer sannolikt att bespara många människor knivhugg i framtiden.

Summary in english.
Suspect Mijailo Mijailovic, in custody accused of murdering foreign minister Anna Lindh, have finally confessed. He did this after having spent the weekend studying the strong evidence the prosecutor will use against him. Mijailovic have not confessed in order to relieve the swedish public from grief, but to put himself and his defense in better position for the upcoming trial.

The defense will now be able not to waste time on defending an stupid lie, but instead focus on putting forth two more plausible lies.

First, defense will try to say that it was no murder. It was manslaughter. Second, they will say Mijailovic was sick.

Given his acts on the murder site and criminal record, though, we will easily see right through this. He carried with him, though prohibited in Sweden, the knife he used as murder weapon, which implies a certain amount of planning. He earlier stabbed his own father, so it´s not unfair to say that the knife is his preferred weapon. He once threated a reluctant girl that he would rape or kill a family member of hers. Faced with the possibility of being charged for "illegal threat", he said "Nothing will happen. I´m mentally ill." He uses, connivingly, the fact that he has been ordered mental treatment by a court to commit new crimes. Disturbed, yes. Not able to make rational decisions? No!

Remember the talkshow-parody Nightstand with Dick Dietrich? He always had a guest in total denial, always defending his twisted acts with: "Hey. I´m sick. I need help!"

I want him sentenced the hardest possible way. For life. That will save other people from getting stabbed in the future.

On the right to wear a funny hat.

Helgerna är över - och rätten att bära lustiga mössor ifrågasätts nu över hela Europa.

Grodätarna vill förbjuda muslimska sjalar och slöjor, judiska mössor och kristna kors i skolorna, såväl för lärare som för elever. I Tyskland pågår en liknande debatt. I Sverige löste skolverket problemet genom att låta skolorna själva avgöra om de ska tillåta beslöjat ansikte eller inte - med hänvisning till att skolorna måste kunna identifiera eleverna vid åtminstone vissa undervisningstillfällen.

Det finns all anledning att vara uppmärksam på de argument som förs fram i slöjdebatten. Vissa påstår att de är emot slöjor för kvinnornas skull. Andra hävdar att de är emot slöjor för religionsfrihetens skull. De flesta är dock emot slöjor av helt andra skäl - men det säger de oftast inte.

Låt oss bena upp argumenten.

Kyrka/stat-argumentet
Det är viktigt att i en demokrati hålla kyrka och stat separerade. Det håller alla med om. Med stöd av detta påstående vill bland annat Jacques Chirac förbjuda slöjor och andra religiösa symboler i franska offentliga skolor. Men om man nu vill hålla vattentäta skott mellan kyrkan och staten - varför begränsa sig till skolor? Borde inte all myndighetsutövning innefattas? Det finns de som tycker det också. Det tycker statsvetaren Lisbeth Lindeborg på DN Debatt, exempelvis. Men varför begränsa sig till det? Borde inte alla offentliga miljöer innefattas? Ingen seriös debattör har hittills föreslagit slöjförbud i offentliga lekplatser. Men det kommer nog snart om vi inte sätter ner foten.

Det franska lagförslaget, som alltså hänvisar till kyrka/stat-argumentet, är sprunget ur rädsla för främlingar och förakt för oliktänkande - inte ur omsorg om demokratin. Hade Chirac velat hålla staten religionsfri hade förbudet varit mer omfattande. Det franska förslaget är de styrandes svar på hotet från extremhögern. Le Pen och Nationella Fronten piskar upp hatet mot invandrarna. De styrande partierna tror att de måste kasta till honom ett ben för att hålla honom från bordet.

Det är viktigt att separera kyrka och stat. Men det leder inte automatiskt till slöjförbud. Tvärtom. Det betyder att staten inte ska lägga sig i vilken religion medborgarna väljer. Staten ska inte uppmana till den ena eller andra.

Kvinnosaks-argumentet
Slöjan förtrycker kvinnor. Detta argument uttrycks ofta i lindrigare former. Slöjan är en symbol för kvinnoförtryck, exempelvis. Och kanske är det så. Men muslimerna är ju inte de enda som låtit kvinnorna täcka sina huvuden. I exempelvis alla svenska folkdräkter finns hucklen, hättor och huvuddukar. Den som vill undvika att bli stämplad som främlingsfientlig får nog dra till med ett förbud mot dessa också, säger jag. Annars är man inte konsekvent. Men inte ens om förbudshetsarna vore konsekventa skulle jag anse att det vore argument nog. Enskilda kvinnors rätt att själva välja religion och uttrycksform för denna väger tyngre. Även om de väljer förtryck. Det är lagligt att tycka fel. Än så länge.

Slöjan-har-inte-med-religion-att-göra-argumentet
Att muslimska kvinnor ska bära slöja är bara en tolkning av religionen, inget absolut påbud. Detta argument är det roligaste, eftersom det motsäger alla förslag om regleringar som burits fram.
Om nu slöjan inte har med religion att göra - varför vill man förbjuda religiösa symboler i offentliga miljöer? Och om nu slöjan är en uniform för den som tillhör en politisk gruppering med syfte att förtrycka en viss grupp människor så - surprise!!! - är det redan förbjudet i Sverige. Det är även förbjudet att tvinga någon att klä sig på ett visst sätt. Förbjudet att tvinga någon att gå med i ett samfund. Förbjudet att tvinga i allmänhet, faktiskt.

Och om man nu vill förbjuda kvinnoförtryckande plagg i allmänhet, så vågar jag lova att många grupper vill säga sitt. Stringtrosor är en populär måltavla. Personligen kan jag ibland tycka att det är en skymf att överhuvudtaget skyla kvinnokroppen. Kanske var det så Lisbeth Lindeborg tänkte när hon vek ut sig i Mayfair, nr 1, 1974.

Tro inte på retoriken
Gå inte på vad debattörerna försöker lura i er. De vill inte huvudsakligen separera kyrkan från staten. De vill inte huvudsakligen rädda kvinnor från förtryck. De vill något helt annat - något välbekant här i Europa. De vill begränsa muslimernas och judarnas rättigheter. En fin gammal europeisk tradition, som Hitler skulle ha sagt.

Kommer någon att hindra de främlingsfientliga?
Vanligtvis när vi europeer får problem med vår bristande tolerans, så kommer USA hit och räddar oss. USA grundades nämligen som en rektion på religiös förföljelse. Men slöjdebatten finns i USA också. Se exempelvis diskussionen hos The Brights.

Gott nytt år!

Summary in english:
The debate on banning moslem headscarves (as the frogs are about to do) is bursting with seemingly good arguments. But don´t believe the rhetorics!

The first argument - that the ban is all about separating state and church - is not correct. If it was, then the ban would cover more, if not all, public places - as playgrounds, parks, streets, courtrooms and any official building.

The second argument - that the ban is necessary because headscarves opress women - is also just an excuse. Why would they then want to ban the jewish Kippah?

The third argument - that the headfscarf has nothing to do with religion - is just a pretext too (the Kippah-argument would be usable here too). If it wasn´t, then they would ban a lot of degrading items of clothing, I guess. Perhaps the thong would be targeted.

Don´t be fooled by the rhetorics. This is no noble quest of separating state and church. This is just another show of the age-old european problem that once made people want to go to America - and that is, by the way, the same problem that forces the USA to come over here to save our asses now and then.

We are no good at tolerance.

Happy new year!