Say that in front of the union

Billy McCormac på JKL Blog tipsar om de uttalanden Leif Pagrotsky levererade på The World Economic Forum (som har en egen WEF-blog!).

Det är märkligt hur socialdemokrater blir tillväxtvänner, förändringsivrare och allmänt progressiva när de inte har någon väljarbas som lyssnar.

"The ten new members are used to change, imagine the pace of change in the last 15 years they have been through and compare it to the change in our Countries. The ability to live through change is a major sign of creativity and dynamism."

När sågs förändring som något positivt i Sverige? Paggan fortsätter:

"I have always been in favor of competition. I don't see the new members as competitors but as people who will bring more competitivy and growth in the future. We should see enlargment as a vitamin injection to our EU affairs."

Säg det när LO lyssnar också!

Read the whole thing here.

Got a brand new dance!

Gamle vännen Malin Elgán (som bland annat var med på husockupationen på Bäverns Gränd jag skrivit om tidigare) är numer hyllad koreograf. Jag sprang på henne (och fotografen Julia Hetta - fortfarande ett bombnedslag - som nyss flyttat hem från Amsterdam) på onsdagkvällen.

Hennes nya uppsättning "Då säger vi så" dansas i två dagar till på Dansens hus. Man behöver inte vara dansvetare för att titta, menade Malin. Julia intygade.

Så här säger reklamen:

Mottagandet i pressen var strålande när Malin Elgán presenterade sitt debutverk Rewind i ”Supernova” på Moderna Dansteatern senvåren 2003. Hon var en av tre medverkande och kallades i pressen för den mest överraskande och spännande nykomlingen. Svenska Dagbladet menade att föreställningen hade ”både form och udda material som väcker frågor om var den tunna gränsens går mellan rörelsens autonomi och styrning” och Dagens Nyheter såg ett ”publikt tilltal” och en ”eggande, härlig humor”.

I Då säger vi så arbetar Elgán som tidigare utifrån improvisation, hon tar till vara dansarnas erfarenheter och kunskaper, med utgångspunkt ifrån specifika frågeställningar. Det blir en process som leder fram till föreställningen. Det handlar om kropp, rörelse, gester och dans.

Så jag får väl gå och titta imorgon.

Summary in English:
My old friend Malin Elgán is a choreographer, and her new show is running on Dansens hus in Stockholm for another two days. Go and see!

Frank and friendly with Bush

Vi kan inte veta vad de sade under mötet, statsministern och presidenten. Men så här sa de efteråt:

Remarks by President George W Bush and Swedish Prime Minister Göran Persson in Photo Opportunity.

The Oval Office.

PRESIDENT BUSH: Okay, listen. There will be two opening statements. We'll answer a couple of questions. We'll alternate Americans. Not yet, a couple of opening statements. Thank you.

Welcome. Mr. Prime Minister, thanks for coming. We just had a really good discussion about common opportunities. The Prime Minister has got a clear vision about freedom and opportunity. And he's an optimistic person. He's optimistic that by working together we can achieve great things in the 21st century. We had a good discussion about bilateral relations. I reminded him there's a lot of Swedish Americans who are really proud of their heritage, proud of their home country.

So Mr. Prime Minister, welcome back. Thanks for your time. Thanks for your consideration.

PRIME MINISTER PERSSON: Thank you, sir. And let me also underline that we have had a very fruitful discussion, not least with the backdrop to improve strength for the transatlantic relations between U.S. and Europe. It's not only about security and foreign policy, it's also about economic relations and international cooperations, not least inside multilateral structures like United Nations. With that as a framework, we have covered a discussion about Iraq, Palestinian-Israel conflict, the situation in Afghanistan, also North Korea and European matters.

And thank you, Mr. President, for receiving me. As always, frank and friendly discussion.

PRESIDENT BUSH: Frank and friendly. Deb.

Q Mr. President, is it going to take an all out military offensive to put down the insurgency in Fallujah? And can you really have a successful transfer of power in 60 days if Iraq is wracked by violence?

PRESIDENT BUSH: First, we will have a successful transfer of power. I assured the Prime Minister that the June 30th date is a solid date. And I appreciate so very much the work by the United Nations and Mr. Brahimi to lay the groundwork for the transfer of sovereignty.

Secondly, I have laid out a broad strategy that says that Iraq will be as secure as possible; that we will deal with those who want to stop the march to freedom. And that's exactly what's happening in Fallujah. Our commanders on the ground have got the authorities necessary to take action to help the Iraqi people realize a free and peaceful society. And what you must realize is happening in a place like Fallujah is, the closer we come to passing sovereignty, the more likely it is that foreign fighters, disgruntled Baathists or friends of the Shia cleric will try to stop progress. That's what's happening. They want to kill innocent life to try to get us to quit. And we're not going to. And our military commanders will take whatever action is necessary to secure Fallujah on behalf of the Iraqi people.

I'm pleased to -- I had a meeting with General Abizaid today. He's the commander in charge of the theater. He was reporting that there will be joint patrols with Iraqi police in Fallujah. Most of Fallujah is returning to normal. There are pockets of resistance, and we will -- our military, along with Iraqis, will make sure it's secure.

Q Mr. President, what will happen to the Swedish prisoner at Guantanamo Bay?

PRESIDENT BUSH: The Prime Minister -- the first matter he brought up was the Swedish prisoner. He was very forthright, very frank and very concerned about the prisoner. I told him we want to work closely with our friends. We have done so with other countries and we will do so with Sweden. There is a delegation coming over so that we can fully understand the facts and the consequences. But the Prime Minister made it clear he expects this to be resolved. I made it clear to him we want to work with him.

I think that's an accurate statement.

PRIME MINISTER PERSSON: It is.

Q How do you comment on that, -- Persson?

PRIME MINISTER PERSSON: I think it's necessary to have that time to reply, because he has been there for two years. He should be released or brought to trial. That is the two alternatives, and we need to come to an end with this discussion. And I've expressed it clearly and had good response from the President.

PRESIDENT BUSH: Adam.

Q Yes, thank you, Mr. President. What does Vice President Cheney bring to your 9/11 testimony that you couldn't provide alone? And don't you owe history and the 9/11 families a transcript or a recording?

PRESIDENT BUSH: What he's asking about is a meeting I'm going to have tomorrow morning, talking with this 9/11 Commission about -- my attitude and the attitude of the Vice President about our country, our security, what happened on that particular date, what happened leading up to that. And I look forward to the discussion. I look forward to giving the commissioners a chance to question both of us. And it's a -- it will be an ample -- it will be a good opportunity for people to help write a report that hopefully will help future Presidents deal with terrorist threats to the country.

PRIME MINISTER PERSSON: The Evening Star.

PRESIDENT BUSH: Evening Star? (Laughter.) I've never heard a leader call a reporter a "star." (Laughter.)

Q Mr. President, you're a Republican and our PM is Social Democrat. What do you have in common, what do you not have in common?

PRESIDENT BUSH: First of all, we have the ability to not talk politics, but talk policy. We've been given great responsibilities and we spend a lot of time talking about our mutual desire for the world to be peaceful. And we understand that free societies are peaceful societies.

One of the great things about the Prime Minister is -- I don't want to put words in his mouth, he can correct me if I'm wrong, but nevertheless -- he has this great sense of optimism that people want to be free and that people have the ability to self-govern. And to me, it's a wonderful spirit and it gives us a chance to share our strategies about how to spread freedom.

We talked about a lot of issues. We talked about the plight of the people in North Korea and the danger of a dictator in North Korea. We talked about the Palestinian/Israeli issue. I reminded him that I was the first President ever to articulate the vision of a Palestinian state. No other President has ever done that. I was pleased to do so because I believe that is the best hope for the Palestinian people and the best way to promote peace.

But, no, our discussions -- we don't spend any time on politics, you'll be happy to hear. We spend time on what's best for our respective countries and how we can work together.

PRIME MINISTER PERSSON: We talked about all people's freedom and peace in the whole world, and then we touched upon some specific issues that is of mutual interest to us. We can discuss them because we are both democrats and we are both strongly in favor of freedom and building democratic institutions. That what's -- is what we have in common. And then, also, we realize that Europe -- and Sweden is a part of Europe -- and U.S. are interdependent and we need each other for the future good development of the world.

PRESIDENT BUSH: Thank you all.

Alltihop taget härifrån.

Mötet mellan Persson och Bush tycks inte gett större intryck internationellt, samma text från AP cirkulerar i alla tidningarna.

Protectionist PTA

Jag tänkte att jag skulle skriva nåt raljant om Riksförbundet Hem och Skola, som strider för svensk skolmat.

"Skolbarn ska serveras svenskt nötkött, kräver Hem och skolas riksförbund. Samtidigt rasar föräldrar mot att kravet på svenskt nötkött i skolan tagits bort."

Det står i måndagens Expressen.

"Föräldrarna påpekar också att eleverna får lära sig att svenskt nötkött är säkert och bra."

- Det blir väldigt konstigt om de därefter serveras utländskt nötkött i skolbespisningen. Det är en dubbelmoral som vi inte vill ha i skolan, säger Jan Alvind, talesman för Hem och skolas riksförbund till Expressen.

Här skulle det passa med något elakt. Men jag nöjer mig med att citera den mer öppet främlingsfientliga protektionismen i Sverigedemokraternas utspel från 1997, signerat Jimmie Åkesson:

"Sverigedemokraterna i Sölvesborg anser att all mat som serveras vid skolor, daghem och äldreomsorg skall komma från svenska förhållanden, och dessutom vara helt ekologiskt framställd, viket innebär KRAV-märkning. Detta gynnar inte bara vårt eget näringsliv och natur, utan visar också vårt avståndstagande från diverse plågsamma djurhållningssätt och ritualslakter."

Jimmie Åkesson är Sverigedemokraternas andrekandidat till Europaparlamentet. Åkesson är förbundsordförande i Sverigedemokraternas ungdomsförbund (SDU) och kommunfullmäktigledamot i Sölvesborg.

På senare år har Sverigedemokraterna av marknadsföringsskäl tonat ner det där med ritualslakt, och skriver istället i sitt uttalande om skolpolitik:

"Vi bör också sträva efter att skolmaten i största möjliga mån är svenskproducerad, ekologiskt framställd, och helt kostnadsfri för eleverna."

Men vi vet ju vad de menar, Sverigedemokraterna och Hem och Skola.

Summary in English:
Swedish national PTA yesterday went protectionist, and now wants only Swedish food products in the schools.

Bullshit walks, money talks

När blir man accepterad av omgivningen? När räknas man som en bland andra?

När man kan betala för sig.

Ni kommer ihåg snacket om rosa pengar för ett par år sedan. Annonsörer, tillverkare och tjänsteproducenter uppmärksammades på att gay-sverige representerade en sammanlagd marknad om 16,6 miljarder kronor. Företag började helt plötsligt marknadsföra sig mot bögar och flator. Ett progressivt IKEA byggde en hel reklamkampanj på bilden av ett homosexuellt manligt par som letade möbler. De homosexuella som dittills varit en marginaliserad grupp togs emot med öppna famnen av näringslivet.

Imorgon onsdag presenteras en banbrytande rapport, Den mångkulturella marknaden, på Timbro. Konsultfirman Veritas har mätt invandrarnas köpkraft. Och den är inte dålig. Invandrarnas köpkraft uppgår till 185 miljarder kronor, eller 18 procent av landets.

Det är en pilotstudie, så man kanske ska akta sig för att tro att varje krona är uppmätt på bästa sätt. Men det torde i alla fall vara en fingervisning om vilken slags kaka företagen har att dela på när de väljer inriktning på sitt sortiment.

För självklart har den person andra preferenser som kommer från Iran än den som är född i Borlänge. Man kanske väljer telebolag efter andra kriterier. Man kanske eftersöker en viss sorts banktjänster. Eller kanske vill man ha sitt kött slaktat på ett visst sätt.

Det blir viktigt för företagen att ha kunskaper om de olika kundgrupperna med invandrarbakgrund. Helt klart. Kanske blir det till och med attraktivt att anställa människor som besitter specialkunskapen: invandrare.

Tänk bara på pengarna. En fjärdedel av hushållens köpkraft i Stockholm tillhör familjer med invandrarbakgrund.

Invandrare från Sydeuropa kan spendera 17,5 miljarder om året i Sverige. Invandrarna från Mellanöstern/Nordafrika kan bränna 16 miljarder om året. Inte smågrus för den företagare som fattar.

En banbrytande rapport är vad det är. Integrationspolitik när den är som bäst. Extra glädjande är att den är tillverkad av Bijan Fahimi, själv invandrad från Iran och grundare av byrån Veritas, men mest känd som före detta styrelseledamot i Folkpartiet. Det är så här Folkpartiet ska bedriva integrationspolitik. Skippa språktesterna!

- Bullshit walks, money talks.

Det enda som saknas är ett slagkraftigt namn. Rosa pengar blev ett begrepp på nolltid, någonting som inte kommer att hända med något så snårigt som den mångkulturella marknaden.

Och de kan ju inte gärna kalla det för svarta pengar…

Summary in English:
A new report measures the purchasing power, household disposable income, in the different groups of immigrants. People from Southern Europe have a disposible income of 17,5 billion crowns a year, for example. People from the Middle East and Northern Africa have 16 billion a year.

The immigrant total purchasing power is 185 billion crowns, which equals circa 18 percent of the spending power of all of the households in Sweden.

A law

Män är i regel olika kvinnor. Inte bara när det gäller uppenbara yttre egenskaper, såsom storlek och muskelkraft, utan även vad gäller beteende och preferenser.

Olikheterna medför ett problem för marknadsekonomin. Marknaden är nämligen till sin natur diskriminerande, eftersom förväntningar och generaliseringar styr prissättningen. Och diskriminering är ju inte bra.

En frisör, som av erfarenhet vet att kvinnliga kunder i gemen tar mer arbetstid och högre kompetens i anspråk för sina frisyrer än vad män vanligtvis gör, kan göra sin tillvaro lite enklare genom att välja att ta hundra kronor lägre avgift för herrar, istället för att ta betalt per minut och hårvårdsprodukt. På detta sätt diskrimineras den kvinna som bryter mönstret.

En krögare som vill ha många kunder subventionerar drinkarna för kvinnor som agerar magneter för de köpstarka manliga kunderna. På så sätt diskrimineras männen i bardisken.

Ett försäkringsbolag som känner till statistik över livslängd vet att ta högre premieavgifter av kvinnor eftersom de i regel blir dyrare på utbetalningssidan. Den kvinna som har fräckheten att dö för tidigt diskrimineras.

Det här är ett svårt problem. Bråket om huruvida man ska individualisera föräldraförsäkringen, som i nuvarande form spär på arbetsgivarens redan ruttna förväntningar på kvinnliga löntagare och alltså hjälper till att diskriminera de kvinnor som avstår från barn, visar hur krångligt problemet är att lösa.

EU arbetar nu för en lagstiftning på området, enligt papperstidningarna. Och vem vet? Det kanske kan funka. Frisören kanske inför minutpriser. Försäkringsbolaget kanske kan ta betalt efter individuell förväntad livslängd. Krögaren kanske kan anställa prostituerade.

Olikheterna mellan könen lär inte försvinna, dock. De har en biologisk förklaring. De beror på den sexuella selektionen.

Jag ska ge ett självutlämnande exempel.

Jag slutade stöta på brudar för tio år sedan, ungefär. Dessförinnan var jag, utan att skryta, tämligen framgångsrik på området. Jag kan luta mig tillbaka och konstatera att jag haft min beskärda del av underbara kvinnor. Åtminstone en har doktorerat, och ett par till är på god väg. Någon är framgångsrik konstnär, en annan är musiker. Två har arbetat som modeller. Några har jag ingen aning om vad de gör idag, de flesta har jag god kontakt med. De fyra kvinnor som jag haft långvariga förhållanden med är så fantastiska att de borde få Nobelpriset allihop. Minst. Mina kortvarigare erövringar är heller inte så pjåkiga.

För fan! Ett av mina samlag finns till och med omsjunget i litteraturen.

Jag skojar inte. Läs på sidan 43 i hyllade författaren och poeten Anna Jörgensdotters självbiografiska debutroman Pappa Pralin.

”En kille hon knullade med nån gång innan hon blev sjuk och tappade lusten till nästan allt.”

Japp. Det är jag. Men jag bär bara en del av skulden till huvudpersonens anorexia.

Nåväl.

Jag har alltså varit rätt bra med brudar. Men jag lade av att ragga för så där tio år sedan.

Mina väninnor klagade ofta på att de inte fick vara ifred när de exempelvis gick på krogen. En massa grabbar skulle hela tiden fram och stöta. Tjejerna kunde helt enkelt inte ta en bira i lugn och ro.

På jobbet var det ännu värre för tjejerna. Manliga kollegor intresserade sig på inte rent yrkesmässiga vägnar. Tjejerna togs inte på allvar.

Jag tog till mig av det där. Tycker fortfarande att det är fördjävligt att brudarna inte kan gå ut och dela en vinare utan att bli störda. Tycker fortfarande att det skulle kännas kymigt om min chef kommenterade mitt utseende dagligen.

Jag slutade stöta på brudar. Jag går aldrig fram och antastar främlingar på krogen längre. Jag slutade ge komplimanger (vilket är direkt plågsamt med tanke på hur mycket vackra kvinnor det finns i tv-branschen som jag skulle vilja knäfalla inför). Ingen kvinna på min arbetsplats har fått så mycket som en antydan om att jag skulle kunna se på henne som något annat än yrkesman.

Man kan tro att kvinnorna skulle premiera ett sånt beteende. Men då är man dum i huvet.

Under dessa tio år har jag blivit raggad på vid ett tillfälle. Det var en sedvanligt blöt personalfest då en kollega friade till mig (vilket jag vänligt avböjde), och en annan kollega ville hångla med mig (vilket inte gick eftersom hon är gift). Ett tillfälle på tio år. Och då har jag ändå, vis av erfarenheten, med flit (och inte utan risk för egna hälsan) utsatt mig för miljöer där kvinnor konsumerar alkohol.

Jag överväger nu att skippa den här strategin. Den funkar sådär, liksom. Jag anser mig ändå vara ett hyggligt kap, och möter inga som helst framgångar.

Kvinnor vill bli uppvaktade – i alla fall när det passar dem.

Den som sett igelkottar para sig vet hur det funkar. Under ett par timmars tid vänder honan bort rumpan från hannen som springer runt runt tills det blir en gångstig i gräset. Till slut har han sprungit så länge att honan förstår att han menar allvar, och då slutar hon att snurra. Hannen släpps upp för ett par sekunders lek.

Vissa egenskaper är bra att ha när man raggar brudar. Envishet. Oräddhet. Oförmåga att ta hänsyn till de feministiska grundkraven på lika bemötande oavsett kön.

Om man som jag lägger ner vapnen så slutar man som singel. Sexuell selektion i vardagen.

Jag har nu varit singel i två år. Lagstifta bort det, den som kan!

Summary in English:
The EU is planning a new law against discrimination based on gender. Especially insurance companies are targeted, since they are prone to charge females higher rates, due to long lives, and thus higher risks.

Get well soon, Helene!

Min arbetskompis Helene har blivit påkörd av ett rattfyllo. Hon mår efter omständigheterna bra och har fått lämna sjukhuset. Att det skulle bli sådan medial uppståndelse hade hon dock inte väntat sig, smsar hon.

Helene är en tuff tjej. Hon har räddat mitt arschle många gånger när jag varit på väg att göra ett dåligt jobb. Helene säger nämligen alltid ifrån när nåt är fel eller halvdant. Nu när hon blivit påkörd av en idiot passar hon på att opinionsbilda mot rattfylleriet och för cykelhjälm istället för att tiga och lida. Strongt.

Summary in English:
My friend and colleague Helene has been hit by a drunk driver. She is, considering the circumstances, feeling well and has left the hospital.

Go and see!

Ibland är man tvungen att bege sig till Södermalm. Nu är ett sådant tillfälle.

På Seriegalleriet ställer Lars Hillersberg ut sina tryck och teckningar. Många av hans klassiska seriegrafier säljs till vrakpriset 100 kronor!

Själv köpte jag ett lite dyrare tusch-original (Nyhets-ankaret), men ångrar redan att jag inte köpte tio billiga seriegrafier samtidigt - bra att ha när kompisarna fyller år...

Hillersberg har ofta anklagats för att vara antisemit - vilket han naturligtvis inte är - av människor som inte förstår skämtteckningskonstens ikonografi. Låt inte dessa anklagelser skymma sikten! Hans enastående grova humor är väl värd uppmärksamheten.

Utställningen varar till 19 maj, och galleriet ligger på Sankt Paulsgatan 14.

Summary in English:
The provocative artist Lars Hillersberg has an exhibition at Seriegalleriet, Sankt Paulsgatan 14.

New reggae dealer

Ett tips till HedJohan och alla andra som fortfarande är fast i reggaeträsket:

Sankt Eriksgatan befäster sin position som skivhandlar-Mecka. Senast in på plan är Ashman, vars butik är belägen på Kungsholmens del av gatan, nummer 48, närmare bestämt. Ashman är stället för den som letar Jamaica-pressar. Definitivt. Håll i plånboken!

Tyvärr fick utmärkta handlaren Mojo ta ner skylten för att Ashman skulle kunna sätta upp sin. Vi som gillar jättegammal musik får handla på Smokestack Blues på Hälsingegatan eller på nätet.

Summary in English:
An excellent new reggaedealer has opened on Sankt Eriksgatan 48: Ashman Records.

Police planning for mayday

Lagom till första maj har Polisen publicerat en rapport om vad som gick fel förra året, när man lät Reclaim the streets slå sönder Stureplan.

De som granskat insatsen antyder att polismakten använde för mjuka tag, och att polisen i högre grad borde ha använt vad som idag kallas preemptive strikes - alltså att snutarna i högre grad skulle ingripa före bråket. Och det kanske är sant.

Jag kan bara tolka publiceringen av rapporten som en varning till aktivisterna (som i år förlägger bråket till Karlaplan) om att polisen planerar att byta taktik, och att polisen hoppas att det ska verka avskräckande.

Vi håller tummarna.

Summary in English:
The Swedish Police has released a report (Swedish only) on what went wrong tha last first of May, when Reclaim the streets gravely vandalized Stureplan - policemen standing aside, looking. I suppose this is a warning to activists planning streetfights this year.

Mayday!

Första maj närmar sig, och alla de aktivister som förgyller tv-fotografernas tillvaro ligger i hårdträning inför den stora dagen.

Den del av första maj som de senaste åren kallats Reclaim the streets har i år bytt skepnad till en så kallad gatufest på pirat-tema (faktiskt!). De som planerat jippot har i år jobbat extra hårt på massmedie-exponering, och därför förlagt kravallerna till Karlaplan, 700 meter från tv-huset på Gärdet. Klockan 18.37 ska slagsmålet börja, och såvitt jag begriper har klockslaget ingen symbolisk betydelse. Men kryptörer är välkomna att försöka tolka.

Tydligen råder det en liten strid ibland aktivisterna om pirat-temat som ersätter det etablerade varumärket Reclaim. Den ena falangen tycker att det blir svårt att locka nyttiga idioter och mänskliga sköldar med det lite solkade Reclaim-namnet, eftersom vanliga demonstranter oftast tycker att det är jobbigt att förknippas med gatuvåld, och vill därför ha pirat-maskerad. Den andra falangen tror att bråkstakar från förorten kanske inte dyker upp om det inte garanteras kravaller, och därför behövs Reclaim-namnet, så att inte viktiga slagskämpar stannar hemma.

Några nyttiga idioter har i vilket fall redan anmält sitt intresse och för ändamålet startat en web-sajt för att rekrytera godtrogna Anders Carlberg-typer. Vuxna i vägen säger att de är ett "obundet, löst knutet nätverk" (sic!). Humor har de, i alla fall, idioterna.

Även mitt älskade Vasastan kommer att bli skådeplats för en sannolikt mer traditionell demonstration. Piratbyrån ska marschera för rätten att stjäla, med start på Odenplan klockan 13.30. Så tidigt på dagen kommer det inte att bli några gatustrider, lyckligtvis. Men Piratbyråns anhängare kommer säkert att gå på pirat-kravallen på Karlaplan.

Det roligaste med pirat-temat är att aktivisterna lånat den gamla logotypen mot hemkopiering av lp-skivor. Förra gången musik-industrin var i kris skyllde de nämligen på kassettbanden. "Home taping is killing music", stod det på innerpåsarna i LP-konvoluten. Sen kom två fantastiska decennier för musik-industrin. Det hade visst nåt med medborgarnas köpkraft att göra, och inget med kassetterna, såklart.

Nåväl.

Det ska vara en pirat i år, säger vänstern. Och om ni måste hänge er åt pirater, kära läsare, så tycker jag att ni istället för att slå sönder Karlaplan, ska hyra Pirates of the Caribbean, som är en hyfsad popcornrulle med en fantastisk Johnny Depp i huvudrollen.

Summary in English:
The first of May is approaching. The left and the anarchists are this year abandoning the Reclaim the streets-trademark. Instead they are marketing their planned streetfights with a pirate-theme. Fighting for the right to steal, as always.

Close but no cigar

Stackars Marianne Eriksson.

Det skulle blivit Mariannes stora dag.

Hon hade jobbat så hårt. Och hon hade mottagits så väl. Förvånande väl! Människor hade nickat i korridorerna, hälsat artigt, och behandlat henne som om hon nästan var en av dem.

Mariannes stund var kommen. Äntligen skulle hon visa världen!

Som en man, förlåt, person, skulle Europaparlamentet resa sig i en hyllningskör inför den vältaliga svenska vänsterpartisten.

Europas politiker skulle tillsammans införa den svenska statsfeminismen.

TV-apparater skulle kastas ut från hotellrum. Internet skulle släckas ner. Prostituerade skulle interneras. Män skulle inte få börsnotera företag. Renhetslagar skulle antas. Europa skulle knäböja inför det svenska statsfeministiska stålet.

Och kanske, kanske, väntade en ambassadörspost i Brasilien, eller nåt annat land där mogna framgångsrika kvinnor kan köpa den uppskattning de förtjänar.

Äntligen! Äntligen var det dags för Marianne Eriksson!

Men, nej.

Hur kan livet vara så grymt?

Det blev inte ens votering. I stället beslutade parlamentet med siffrorna 127-59 att avföra Mariannes initiativ från dagordningen, och skicka tillbaks det till utskottet.

- Men där är det färdigbehandlat. Det var bara ett diplomatiskt sätt att dödförklara frågan, säger Marianne Eriksson till Dagens Nyheter.

En liten tröst för Marianne var att bara en svensk visade öppet förakt för hennes förslag.

- Frågan hör inte hemma i parlamentet. Det vore klåfingrighet, precis som med lakritspipor, om EU skulle lägga sig i, säger Peder Wachtmeister.

Elakt av Peder. Men det vinner min röst.

För vänstern här hemma kan behöva uppleva att den svenska socialismen faktiskt är en marginalföreteelse. Att inte hela världen står på kö för att införa förbudssamhälle, 60 procents skattetryck och för att överlämna makten över sina kroppar till politikerna.

Vänstern kan behöva få höra att det inte duger med att hela tiden påstå sig vara emot överstatlighet, för att sedan vilja förbjuda allt som finns så fort chansen gives.

Stackars Marianne. Låt oss hjälpa henne och hennes kamrater hem den 13 juni!

Summary in English:
Close but no cigar, as Bill Clinton would have said.

A report compiled by Swedish MEP Marianne Eriksson warned that globalisation has caused an explosion in the sex industry.

She wanted backing from tomorrow’s planned debate in Strasbourg for an official study into “the reasons behind the sexual behaviour of men”.

Her report only narrowly made it through the Parliament’s Women’s Rights Committee earlier this month to reach the debating chamber.

Then, on Monday, MEPs voted at the last minute to remove the item – “The Consequences of the Sex Industry in the EU” – from the agenda.

Read the whole story in The Scotsman.

Media bias

Man kan tycka att den stora medienyheten just nu är lanseringen av NRA News. Men jag tror snarare att kvällens fight nere vid plattan blir mer omskriven imorgon.

Det var nämligen en rolig debatt på Publicistklubben ikväll. Den kommer säkert att hamna i kvällstidningarna imorgon, eftersom det i stora drag var en uppgörelse mellan två av journalistikens tyngsta namn, Jan Guillou och Janne Josefsson.

Eftersom Guillou ikväll skulle hålla sin sista debatt som ordförande för Publicistklubben, ville han avsluta grandiost med att visa att han fortfarande äter uppkomlingarna i branschen till frukost.

Guillou har ju varit på krigsstigen ett tag mot genren grävande journalistik, som Guillou naturligtvis tycker befunnit sig i fritt fall sedan han själv friade Keith Cederholm. Snarare än att exponera makten, menar Guillou, är den grävande journalistiken ett forum för påhopp och grovt förtal.

Och när "undergrävande journalistik", som Guillou kallar det, ska kritiseras så är det Janne Josefsson som är den föredragna måltavlan.

Guillou och Josefsson avskyr varandra.

De kallade varandra för lögnare åtskilliga gånger. På Publicistklubben, som är en ärevördig förening för fina journalister som är så uppburna att de kallar sig publicister, är alla journalister uppfyllda av det heliga uppdraget (något om sanning och relevans), och i sånt sällskap är lögnare ett fult ord. Publiken skrattade gott.

Men det stannade inte där. Bästa smockan kom från Josefsson, rakt i solar plexus på Guillou.

- Jag börjar snart tro på din gamla mamma, som säger att du inte kan skilja på verklighet och fantasi.

Kul. Personangrepp på högsta nivå.

De pucklade på varandra i nästan två timmar, påhejade av frilansaren och journalistpris-nobbaren Dan Josefsson, journalistikprofessorn Sigurd Allern, mediemagasinaren Sofia Djiobaridis och chefen för Uppdrag Granskning Nils Hanson.

Om de kom fram till nåt?

Dan Josefsson höll en hygglig analys om det dramaturgiska problemet med så kallad grävande journalistik - att reportern mallar sin historia så mycket att sanningen någonstans går förlorad - och sen övergick man till slagsmål istället.

Ingen av de församlade publicisterna misstyckte.

Jag misstänker att den nye ordföranden Stig Fredrikson, som ni känner som utrikespolitisk kommentator på Aktuellt, och som jag känner som en mycket stillsam, artig och trevlig man, inte kommer att arrangera lika roliga fighter.

Men jag ska nog börja gå på Publicistklubben i alla fall. Jag tror det går att ragga brudar där.

Summary in English:
The biased media gets corrected in NRA News. Great wholesome fun. But they won´t report that the Swedish Publicist Club has a new chairman, Stig Fredrikson. He´s a co-worker of mine.

Mystic River mood

Aftonbladet har under veckan haft en artikelserie om att det är skrämmande många barn som begår självmord. Givet världens allmänna ruttenhet och att tillvaron är nog så plågsam även i ljusa stunder måste jag säga att det är förvånande att inte fler barn tar livet av sig.

Men det är väl de onda nyliberala läkemedelsbolagen som förblindade av vinstintresse dumpar sitt Prozac på skolkuratorerna, förstås. Man kan alltid skylla på vinstintresset.

Mystic River är en djupt deprimerande film. Clint Eastwood har regisserat en samling storartade skådespelare, som Kevin Bacon, Sean Penn, Tim Robbins och Marcia Gay Harden i en historia som saknar minsta tillstymmelse av hoppfullhet. Tre pojkars förstörda liv sammanflätas efter 25 år på grund av ett mord. Och trots att jag är filmvetare, och alltså tycker att bra film är bra film även om man vet vem som är mördaren, tänker jag inte berätta mer om handlingen.

Mystic River är nämligen inte en bra film. Den är klart sevärd, förstås, som allt Clint Eastwood gör. Men det är knappast något mästerverk. Eastwood gör ju i viss mening sjuttiotalsfilm, hans formspråk andas sjuttiotal, och det kan ju vara lovvärt – men det är inte precis banbrytande.

Mystic River är skådespelardriven, som så ofta när romaner filmatiseras, och Tim Robbins skildring av en människa vars liv totalt ruinerats av ett sexuellt övergrepp i barndomen är genial. Tim Robbins borde få medalj av Ecpat, eller nåt.

Den objektiva rättvisan är helt frånvarande i Eastwoods arbetarklassiga Bostonkvarter. Alla är offer, alla är förövare, alla plågas.

Sånt är livet, som Anita Lindblom sjöng.

Jag förvånas över att människor tar för givet att att andra också tycker att livet är något positivt. Att livet är en gåva. Jag ser livet som en evighet av aktiv förträngning interfolierad av korta välsignade ögonblick av glömska. Oftast direkt plågsamt, mer sällan en behaglig slummer. Hade jag blivit bjuden hade jag tackat nej. Men föräldrar frågar inte först, utan tar för givet att barnet ska tacka och ta emot. Sen skyller de på Marilyn Manson när fekalierna slår i fläkten.

Men man behöver ju inte vara Hamas-ledare för att räkna ut att livet saknar mening, liksom.

Sånt är livet, som Anita Lindblom sjöng.

Och det är just så det är. Livet är. Varken mer eller mindre.

Summary in English:
Swedish tabloid Aftonbladet is running a series on child suicides. Roughly 40 kids a year end their lives this way in Sweden. Given the hardships of everyday life I would say that surprisingly few kill themselves. I became this moody by watching Mystic River.

HIV shakes porn biz again

När exempelvis John Holmes smittades av HIV var den amerikanska porrindustrin inte lika välorganiserad som den är idag. Ändå är porrbranschen i svår kris efter de senaste HIV-fallen.

Darren James testade hiv-positivt den 13 april. Det finns tre teorier om var han plockat upp viruset. Den ena möjligheten är att han smittats vid en filminspelning i Brasilien. Den andra, som skrämmer branschen mer, är att han smittats vid någon inspelning i Los Angeles. Den tredje, att han blivit smittad i Canada för flera månader sedan, är inte alls trevlig den heller.

Man kunde förstås föreställa sig att personer inom porrbranschen skulle reagera med hat mot Darren James. Att det skulle bli ett drev, som det brukar bli mot så kallade HIV-män. Men porrbranschens nyhetsförmedlare (för raka nyheter rekommenderas AVN, för elakt skvaller Luke Ford - som, trots att det inte är den fantastiske "Luke Ford" själv som skriver längre, är snabbast och bäst på att hänga ut folk) berättar om sympatiyttringar, bistånd och lugn, trots det svåra läget.

Darren James beskrivs som en respekterad medarbetare, omtyckt av alla för sin professionalitet och ödmjukhet. Han tillhör inte legenderna, men har arbetat länge, närmare sju år, i branschen.

Branschen tar HIV på allvar. Tro inget annat.

Sharon Mitchell är en legend i porrindustrin, som verkligen förtjänat sin stjärna i Hustler´s Hollywood Hall of Fame. Sharon Mitchell grundade (efter ett kvartssekel i porrbranschen som strippa, skådis och regissör) AIM, Adult Industry Medical Health Care Foundation, som sköter testningarna åt branschens aktörer, ger ut branschrekommendationer och riktlinjer för smittskydd, och undervisar sexarbetare. AIM är en privat välgörenhetsorganisation för porrbranschen, helt enkelt.

Det är AIM som sköter utredningen och testar personerna runt Darren James.

Branschen tar ansvar. De stora filmbolagen har, även svenskstyrda Private, lagt sina produktioner på is tills dess att utredningarna om alla inblandade är klara. På onsdag ska det hållas ett branschmöte, och en gissning är att man kommer att diskutera kondomanvändandet (bara 17 procent av aktörerna använder kådis, sägs det).

De som jobbat med Darren James - och tråkigt nog har han varit väldigt flitig - har av branschen satts i karantän:

Persia, spelade ihop 19 mars, i karantän till 19 april
Jocelyn, spelade ihop 19 mars, i karantän till 19 april
LAURA ROXX, spelade ihop 24 mars, SMITTAD
Jessica Dee, spelade ihop 24 mars, i karantän till 24 april
Mark Anthony, spelade ihop 24 mars, i karantän till 24 april
Dynasty, spelade ihop 25 mars, i karantän till 25 april
Annie Cruz, spelade ihop 29 mars, i karantän till 29 april
Banesca, spelade ihop 30 mars, i karantän till 30 april
Miss Arroyo, spelade ihop 30 mars, i karantän till 30 april
Kayla Marie, spelade ihop 7 april, i karantän till 7 maj
Deserie Clark, spelade ihop 8 april, i karantän till 8 maj
Skylar Banks, spelade ihop 8 april, i karantän till 8 maj
Kayla Marie, spelade ihop 8 april, i karantän till 8 maj
Candy Ray, spelade ihop 8 april, i karantän till 8 maj
Patrice Petite, spelade ihop 8 april, i karantän till 8 maj

Världens största porrstjärna, Jenna Jameson, tar verkligen sitt ansvar i branschen. Hon har startat en fond, Adultfund, där de som hamnar i ekonomiskt trångmål på grund av karantänen eller av produktionsstoppet kan ansöka om bistånd.

De i den andra generationen, de som alltså jobbat med nån som jobbat med James, uppmanas att inte ha sex fram tills dess att de testats och befunnits friska:

Mark, jobbat med Jessica Dee, 1 april
Brock, jobbat med Jessica Dee, 4 april
Sean Michaels, jobbat med Jessica Dee, 7 april
Julian St. Jox, jobbat med Jessica Dee, 7 april
Carlos Mendes, jobbat med Jessica Dee, 12 april
Mark Ashley, jobbat med Patrice Petite, 12 april
Judy Starr, jobbat med Patrice Petite, 12 april
TT Boy, jobbat med Skylar Banks, 8 april
Marco T, jobbat med ??
Jason Zupalo, jobbat med ??
Mark Davis, jobbat med ??
Okänd aktör benämnd DP Guy, jobbat med Sean Michaels, 7 april
LT Turner, jobbat med Jocelyn, 24 mars
Dwayne Cummings, jobbat med Jocelyn, 28 mars
Dominico, jobbat med Persia, 24 mars
Brian Pumper, jobbat med Persia, 22 mars (enligt Luke Ford)
Kelli Starr, jobbat med Persia, 30 mars
Alex Sanders, jobbat med Persia, 31 mars
Rhiannon Bray, jobbat med Persia, 31 mars
Mr. Pete, jobbat med Annie Cruz, 29 mars
Jean Val Jean, jobbat med Annie Cruz, 30 mars
Brian Surewood, jobbat med Annie Cruz, 1 april
Sledge Hammer, jobbat med Annie Cruz, 1 april
Tony Sexton, jobbat med Miss Arroyo, 1 april
Max Blacc, jobbat med Miss Arroyo, 5 april
Jim Beem, jobbat med Banesca, 19 mars
Alberto Ray, jobbat med Banesca, 2 april
John Strong, jobbat med Banesca, 2 april
Steven St. Croix, jobbat med Banesca, 9 april
Jay Ashley, jobbat med Banesca, 9 april
Tony Tedeschi, jobbat med Banesca, 9 april
Marc Anthony, jobbat med Dynasty, 25 mars

Laura Roxx, som alltså gjorde en scen med Darren James den 24 mars, testade hiv-positivt den 15 april. Laura Roxx är också känd under namnet Laura Coxx. Lyckligtvis har hon inte hunnit med så många filminspelningar som James. Hon tros ha smittats vid en "double anal" med Mark Anthony och Darren James, en scen som olyckligtvis avslutades med att James tömde sin sats i henne (så nu kanske folk kan begripa varför filmerna oftast innehåller scener där satsen hamnar utanpå flickan!). En alternativ teori är att hon burit på viruset i flera månader och att det är hon som smittat Jones i Canada.

De som jobbat med Laura Roxx:

Maxxx, spelade ihop 24 mars
Mark Anthony, spelade ihop 24 mars
DARREN JAMES, spelade ihop 24 mars
Tyler Knight, spelade ihop 25 mars

De i den andra generationen, som alltså jobbat med dem som jobbat med Laura Roxx, är inte förbjudna att arbeta, men uppmanas att avstå, tills deras tester är klara:

Mya Mason, jobbat med Tyler, 27 mars
Sin Starr, jobbat med Tyler, 2 april
Summer Lee, jobbat med Tyler, 6 april
Eva Lux, jobbat med Tyler, 8 april
X-Rated, jobbat med Tyler, 13 april
Rayveness, jobbat med Maxxx, 8 april

Denna förteckning kommer från AIM som senast uppdaterade den fredag 16 april klockan 15.15. Ett tillägg kommer från Luke Ford.

Obekräftade uppgifter förekommer också om att veteranen Dynasty skulle vara smittad, men det förnekas i samma skrift.

Kanske ska jag tillägga att det var Gene Ross som var först med nyheten om Darren James.

Summary in English:
Gene Ross, AIM, AVN, Hardcore Gossip and Luke Ford keep you updated on the HIV scare in porn Hollywood.

Fröken Sverige förlorade oskulden ikväll

Ikväll utses den nya porrigare fröken Sverige på Café Opera. Aftonbladet rasar. Att fröken blivit porrigare är flickfotografen Bingo Rimérs förtjänst, eller vad man ska kalla det. Hans herrtidning Moore gör idag den tävling som förr administrerades av sunda Vecko-Revyn. Fast annorlunda.

- Vi har skrotat det där med fred på jorden, säger Bingo till Aftonbladet.

Och jag tror det var nödvändigt. Det är samma sak som med idrotten. Det är samma sak som med musikunderhållningen i folkparkerna. Det är samma sak som händer alla folkrörelser förr eller senare. Det kommer att hända i framtiden också – jag tror att partiväsende och röstningsprocess kommer att stå på tur ganska snart. Nu senast var det alltså fröken Sverige som gjorde det - förlorade oskulden.

Och dagen efter hänger man ut sitt blodiga lakan på balkongen för att visa att man är vuxen och produktiv. Att man lämnat lekstadiet. Att man är redo att börja jobba. Den oskuldsfulla folkrörelsen har efter en lite plågsam natt förvandlats till en effektiv industri som inte skäms att säga att det handlar om pengar. Bra, växande, arbetande, samhällsnyttiga pengar.

Ett synnerligen aktuellt exempel på folkrörelsernas förlorade oskuld är djupt problematiskt för min hemstad Leksand.

Hockeylaget åkte ur Elitserien. Igen. Det berodde på att bygdens traditionalister inte insåg att hockeyspelet blev av med oskulden för länge sedan.

Traditionalister vill gärna se idrotten som moraliskt uppbygglig, och drömmer om fina frisksportande ungdomar som kan sköta kroppsarbetet i bruket. Se bara HedJohans inlägg som gladdes över Leksands uttåg – Johan anser att hockey förvandlar fina ungdomar till ligister och därför saknar den större värde.

Hockey är djupt rotat i Leksand, helt klart. Nedflyttningsbeskedet tog hårt även fast jag inte är någon fanatiker. Jag försöker själv se nån match om året, och jag gjorde väl någon termin i hockeyskola när jag var barn. Så banden finns. För alla som kommer från Leksand. Men det handlar inte längre om en moraliskt fostrande folkrörelse.

Det är en industri.

Leksands kommunledning, företag och hockeylag insåg det försent. Nu står de inför ett gigantiskt dilemma. Intressenterna har under de senaste åren planerat att göra det enda ett mindre samhälle kan göra för att underhålla ett idrottslag på elitnivå. Man har planerat att göra som i Karlstad, där bygget av den nya arenan givit underlag för de intäkter som fortlöpande genererar Färjestads sportsliga framgångar. Isladan skulle förvandlas till ett nöjestempel där hela familjer och arbetslag skulle kunna konsumera upplevelser och varor.

På fredag fattas beslut om bygget, som beräknas kosta 125 miljoner kronor, i Leksands IFs styrelse. Privata intressenter - det finns många starka företag i Leksands kommun, till exempel Clas Ohlson, Leksandsbröd och handsktillverkaren Ejendals - har lovat att ställa upp med delfinansiering. Kommunen har lovat bort okänt antal miljoner ur medborgarnas fickor för att finansiera infrastrukturen runt Ejendals Arena, som den i så fall kommer att heta.

Men nu har Leksand halkat ur högsta serien, och kalkylen ändrats. Ingen vettig människa bilar fem mil från Borlänge för att se ett lag spela i Division 1, eller Allsvenskan, eller vad det heter. Ingen köper en keps som det står Division 1 på. Inget företag bjuder sina anställda på restaurangbesök med utsikt över en match i Division 1. Folk vill ha underhållning och bra produkter.

Leksand vaknade för sent. Oskulden togs för många, många år sedan, och den går inte att sy dit igen. Och att bygga en elitseriearena åt ett lag i lägre division är ingen vidare bra affär.

Det är svårt att korrekt bedöma betydelsen för Leksand som ort, i synnerhet turist-ort, av att ha ett hockeylag som marknadsföringsinstrument. Att laget som sådant genererar arbetstillfällen är ju klart. Bara de anställda i lag och administration betyder inte så lite i en ort med fjorton tusen invånare. Och hockeyskolan ska man inte glömma, som drar hundratals knattelirar-familjer till dyra hotellnätter i Leksands-bygden. Men marknadsföringsvinsten är ännu större, sannolikt, för turismen i Leksand. De ekonomiska konsekvenserna av Leksands IF är jättemånga och svåra att beräkna – men det är helt klart att det ger plus åt bygden.

Eller gav.

Såväl idrotts- som ekonomiintresserade följer beslutet i Leksands IF. Tänk om det går att finansiera ett återinträde till högsta serien genom att bygga ny arena? Många fullmäktige- och hockeystyrelseledamöter ligger sömnlösa inatt. Tänk om.

Men chansen är nog ute för Leksand. Ejendals privata kapital sattes in för sent. Det kanske är dags att stoppa blodfödet, och investera i något som kan generera intäkter i framtiden istället.

Vi får se om Leksands IF klarar av att ta ansvar för ett sådant beslut.

Som sagt. Ikväll förlorade fröken Sverige oskulden. Det var på tiden. Det finns pengar att tjäna därute. Jobb att göra. Tillväxt. Klart Aftonbladet rasar.

Mijailovic appeals

Som väntat överklagade Mijailo Mijailovic och ombudet Peter Ahltin tingsrättsdomen idag. Vid midnatt skulle möjligheten att överklaga vara förverkad, och det har ju spekulerats i om Mijailovic trivs bättre i Kronobergshäktet än på anstalt. På häktet gör det ju inget om man råkar tappa tvålen, liksom.

Å andra sidan har Leif GW Persson förutspått en fin framtid för Mijailovic på kåken. Fylld av respekt. Som jämförande exempel åtnjuter Christer Pettersson stor respekt på gatan, trots att han bara är småbus, och i dåligt fysiskt skick därtill.

Nåväl.

"Mijailo Mijailovic har bestritt och bestrider alltjämt att han haft någon som helst uppsåt att döda", står det tydligen i överklagan. De där otaliga knivhuggen var ju inte Mijailovics idé, som ni kommer ihåg.

"Rösterna var så starka att han inte kunde motstå dessa. Det hela var en impulshandling och det var en slump att det var Anna Lindh som han knivskar. Mijailovic har aldrig haft någon avsikt att döda Anna Lindh."

Den där spökrösten, som vi tidigare konstaterade tillhör Althin, spökar alltså även i överklagan. Mijailovic vidhåller att rösten gav honom en impuls att, nota bene, angripa.

"Mijailovic kände sig desperat över sin livssituation, deprimerad och förföljd. När han såg Anna Lindh i Filippa K-butiken var det första gången han såg henne. Han såg henne klart och tydligt och hörde röster som beordrade honom att angripa henne."

Som ni kommer ihåg var det så att Mijailovic mådde dåligt.

Personer med mindre skev rättsuppfattning antar nog att offrets anhöriga mådde sämre. Förhoppningsvis uppvärderar Svea Hovrätt familjens lidande snarare än Mijailovics.

Summary in English:
Mijailo Mijailovic, the man who murdered Swedish Foreign Minister Anna Lindh, has appealed his life sentence to Svea Hovrätt. Go figure.

Feeling good

Jag har inte gjort många bra saker. Det ska gudarna veta.

Men i söndags skrev jag en bra text om Ung Vänsters presskonferens som jag besökte. Läs den. Visst, det är inte Hunter S Thompson, det är inte PJ O´Rourke, det är inte Carl Hiaasen, det är inte Joe Queenan, ja, det är inte ens Johan Hakelius. Men det är en bra text. En bra scen, dessutom. Det var längesen jag kände mig så nöjd. Läs den, sa jag!

Summary in English:
My sunday post (Swedish only) on the Young Left came out good. Not as good as Hunter S Thompson, PJ O´Rourke, Carl Hiaasen, or Joe Queenan, but, still good. I feel good.

Danish PM outed!

Det var så länge sedan jag hörde något från utsökt elaka grevinnan Ebba Sparre att jag trodde hon lagt peruken på hyllan. Men nu är hon tillbaks. Och hon svarar på frågor.

Henrik Tornberg kan skatta sig lycklig som har en så bra skvallerskribent i garderoben, förlåt, redaktionen. Allt här i världen handlar inte om den redan utkomne Peter Jöback, även om han är nog så viktig.

Ebba Sparre skriver alltså skvallret på Sprays gamla, nu Emunitys, bög-sajt Sylvester. Och skvallret går ofta ut på vem som egentligen är vad. I grevinnans återkomst till Sylvester outas således Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen. Och det är ju kul. Det kanske blir svårare, mindre politiskt korrekt, att hacka på honom om det blir känt. Eller så blir det lättare att hacka på honom för att han driver frågor som den om samkönade äktenskap, vilka han ju är för. Vad vet jag? Jag tycker att folk ska få göka och gifta sig precis som de vill, jag med. Likhet inför lagen, liksom. Inget krångligt alls.

Men de konservativa gillar inte att folk bögar sig. Just bögeriet tycks vara kärnfrågan för dem, inte nån allmän moralism som man lätt kan tro. För de konservativa tyckte ju inte att Lennart Daléus var en olämplig politisk ledare trots att han är praktiserande nudist. Det är väl så det är. Heteromän får visa kuken hur mycket de vill. Bögarna får det inte.

Nåväl.

Senast jag hörde nåt från Ebba Sparre var när hon sågade länsstyrelsens samordnare i utskänkningsfrågor, som hon påstod gick att hitta på US Video då och då. Men det var länge sedan. Jag hoppas att Sparre kommer att publicera sig mer regelbundet nu.

Av någon outgrundlig anledning gillar inte Ebba Sparre Aftonbladets hov- och kändisreporter Daniel Nyhlén. Personligen tycker jag att han gör ett bra jobb i en svår nisch. Till exempel blev det ju en stor nyhet att svenska porrstjärnan Tag Eriksson, eller Jakob Eklund som han egentligen heter, deltog i festandet på Göta Källare. Alltför sällan får vi läsa om de svenska porrstjärnor som faktiskt finns. Tyvärr verkar Nyhlén ha missat att intervjua själva porrstjärnan, trots att de säkert skulle kunna komma överens, för att istället fokusera på frågan om det eventuella koppleriet. Chansen kommer säkert igen.

Nåväl.

Välkommen tillbaks, Ebba Sparre!

Summary in English:
A gossip-columnist in Stockholm, Ebba Sparre, has outed the Danish prime minister Anders Fogh Rasmussen.

Not that there´s anything wrong with that...

Rättelse och ursäkt till Olofsson

Jag har i en tidigare text felaktigt beskrivit Andreas Olofsson. För detta ber jag om ursäkt. Jag har strukit felaktigheterna i texten och publicerar nedan Olofssons replik.

"Jag har aldrig haft några som helst kopplingar till Engelbrekt. Även Björn Fries gick ut till mitt försvar i media när det begav sig och sa att "Olofsson är en bra kille", brittiska granskningsnämnden gav mig rätt på mitt klagomål om att jag inte skulle relateras till Engelbrekt och jag har arbetat för människovärde och mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering som kommunpolitiker och KDU:are. Allt detta verkar ha undgått dig."

"Faktum är att jag INTE byggde Engelbrekts hemsida. När man driver webbhotell upplåter man bara utrymme. Faktum är att de i KDU Värmlands namn köpte ett webbhotellutrymme av mitt företag, som de betalade fullpris för. Hur skulle jag kunna veta vad sidan var avsedd till? När jag insåg att det inte stod rätt till hävde jag avtalet. Jag hade inte granskat alla texter på hemsidan som de lade upp, vilket är omöjligt att göra när man driver webbhotell. Men så fort jag fick veta hur det låg till, kanske tack vare dig? (Jag vet inte vem du är) så avslutade jag deras konto. De personer som fanns i Engelbrekts innersta krets har lämnat KDU nu, vilket du säkert också vet."

Skriver alltså Andreas Olofsson, som kandiderar till ordförandeposten i KDU.

New chairperson!

Hur blev det med folkölet? Förbjöd ni det?

Jag gick direkt på kärnfrågan. De andra journalisterna missade den.

De andra, förresten. Det var en ganska sorglig samling. Som drev betraktat ganska tamt. Det var en dam från TT, en plåtis från Pressens Bild och SVTs yngsta politiska reporter.

Också jag.

Jag kom fem minuter för sent (vilket är den första journalistiska dödssynden) och satte mig vid ett eget bord på Kafé Marx så att de andra inte skulle märka att jag luktade sprit. Gårdagens middag - vitlöksspäckad lammstek med couscous-sallad, hoummos, babaganousch, tzatziki, beska droppar och två dunkar lådvin - kändes som uthälld över kavajen. Jag var ohyggligt bakfull.

America Vera-Zavala, som stod och lurade i vassen, frågade om jag betade av presskonferensen på vägen hem från festen. Jag mumlade nåt om lammstek och mellanöstern-mat. Herregud vad snygg hon är, tänkte jag.

Det var inte America som var huvudperson. Hon var bara där och markerade inflytande, kunde man ana. Huvudpersonen var den nya förbundsordföranden för Ung Vänster.

Tååve.

Det uttalas så.

Tååve.

Det ska tydligen vara nåt norskt. Fraurud i efternamn. Tåååve Fraurud. Hon höll föredrag om hur eniga de var i vänstern, och om hur de fastslagit ett dokument, och om hur viktigt det var att uppmärksamma könsbaserade maktstrukturer. TT-tanten ställde ohyggligt dåliga frågor (så bråket är överspelat och nu är ni sams?), men det visade sig att hon själv var kommunist (jag stod ju själv på barrikaderna som ung...). Herregud.

Jag satt och tänkte på folkölet.

Snacka om infekterad strid, liksom. Ena falangen vill förbjuda folkölet (eller åtminstone bara tillåta försäljning på Systembolaget), den andra falangen vill ha fartfyllda demonstrationståg.

Tove Fraurud pratade ingenting om folkölet. Hon mörkade hela folkölsproblemet. Helt klart.

Jag gick till kaffe-baren och pratade med America istället. Herregud vad snygg hon är! Eftersom jag inte hade vare sig kamera eller bandspelare berättade hon sanningen för mig. Att det inte fanns några fraktioner annat än i huvudet på Ali Esbati. Att det var Ali Esbati som hade fantiserat ihop allting. Att kongressens beslut skulle tolkas som ett gigantiskt misstroendevotum mot Ali Esbati. Att Ali Esbati var en klant. Att hon ville ligga med mig.

Okej, det där sista la jag till själv.

Jag är inte så ofta ute på fältet. Min journalistik uppstår i normalfallet vid telefonen. Jag går sällan ut och möter verkligheten. Och det kanske är tur det. Jag gjorde nog inget gott intryck. Och Kafé Marx gjorde inget vidare intryck heller, för den delen. Tur att America var där.

Hur gick det med folkölet? Förbjöd ni det?

Det var den enda frågan jag hade förberett. America tyckte uppenbarligen inte att det var en profilfråga för förbundet.

- Om vi kommer till makten lär du märka det på andra sätt än att din folkölskonsumtion kommer att påverkas, sa hon och skrattade.

Hon kan komma med såna där hot, America. Det gör inget. Hon är toksnygg. Och skrattar efter hotet. Jag tar det igen.

- Om vi kommer till makten lär du märka det på andra sätt än att din folkölskonsumtion kommer att påverkas.

Ett historiskt uttalande, gott folk. Och dessutom sant, visade det sig. Hemliga kongressen hade nämligen strukit folkölsfrågan ur sitt drogpolitiska dokument.

- Vilket väl måste tolkas som att du får fortsätta handla folköl på Prisextra, sa America.

Tack, Ung Vänster, för det. Och välkommen, Tove Fraurud, till journalistikens underbara värld!

Summary in English:
The Young Left today presented their new chairperson. Tove Fraurud is her name. Impossible to pronounce correctly.

Fix the hole!

Under en veckas tid har jag levt i föreställningen att den inrikespolitiska kartan inte längre stämde med terrängen. I tron att världen var uppochner har jag svävat fritt utan förankring i verkligheten.

Nu har jag landat på arschlet.

Allt är uppenbarligen som vanligt. I Dagens Nyheter så talar Göran Persson om skattehöjningar (i synnerhet skatterna på arbete verkar vara möjliga att öka i det oändliga), och i artikeln skrivs det om TIO procent. Tio procent. Tio procent.

- Om det inte räcker till måste vi ta mer pengar ur den kaka vi skapar, säger storpotäten Persson.

Häromdagen återuppstod även fondsocialismen. Anne-Marie Lindgren på sossarnas tankesmedja Idé och Tendens förespråkar att staten ska äga mer av företagen och på så sätt ta större del i företagens vinster.

- Jag menar läkemedelsbolagens vinster kommer till icke ringa del från det av samhället finansierade sjukvårdssystemet, så varför skulle vi inte kunna ta tillbaka en del av det vid avkastningen på aktier som samhället äger, säger ränksmidaren Lindgren.

Det jag tycker är sorgligast är att de här förslagen kommer trots bättre vetande.

Socialdemokraterna vet ju att staten är dålig på företagande. Att statligt ägande petrifierar ekonomin - det har prövats i otaliga socialistiska stater med katastrofala följder.

Göran Persson har faktiskt grundläggande kunskaper i ekonomi. Under nittiotalet var Göran Persson världsmästare i budgetsanering. Han vet att man måste skära ner på utgifterna när det inte går ihop.

Men nu verkar han ha gett upp.

I torsdags kunde Ekot (det är numer en institution i svensk politisk journalistik att gamle popmusikern Fredrik Furtenbach på Ekot avslöjar innehållet i såväl finansplan som budget - man undrar vad han har för källa) berätta att statens ekonomi är i mycket sämre skick än vad man trott.

"Staten måste alltså låna 62 miljarder i år, omkring 20 miljarder mer än vad hela försvaret kostar på ett år. Det är också 20 miljarder mer än regeringen trodde i höstas."

Ni kommer väl ihåg nittiotalets vackra ord?

"Den som är satt i skuld är icke fri."

Helt ute. Omodernt. Gammalt. Nu gäller andra grejer.

"Bonderörelsens nuvarande uppsving är en väldig tilldragelse, LEVE MAO TSE-TUNGS OÖVERVINNERLIGA TÄNKANDE!"

Summary in English:
Swedish economy is going down the drain. The government will have to borrow 62 billion crowns this year. Prime minister Göran Persson is again talking about raising taxes, of course, instead of fixing the hole.

Me? I´m dreaming of moving.

Links for the weekend

Vad som förr var årets längsta dag, långfredagen, närmar sig, varför jag antar att blogläsarna behöver lite underhållning. Uppbygglig sådan, förstås.

Nya numret av Friktion hänger ut medlöparna i Folkpartiets höger-rusning. Dessutom har Friktion tagit mitt inlägg om vänsterpartisten som inte tror på månlandningen och gjort till sitt. Friktion är alltid läsvärd. Formgiven av bloggaren Mothugg, förresten.

Mina favoritbloggare från Timbro-sfären är två killar som inte precis håller jämn publiceringstakt. Dick Erixon, som är rolig och bitsk (dessutom ser han ut som en karikatyr på en höger-tyckare med fluga och cigarr) publicerar flera gånger om dagen, och har många internationella källor. Liberal-Jesus Johan Norberg skriver högst en text per arbetsdag, och är distinkt och kortfattad. Alltid bäst i Sverige.

På tv-fronten vill jag rekommendera Pressklubben (streamat i en vecka framåt), där Carl Rudbeck från Smedjan, frilansjournalisten och historikern Åsa Linderborg, samt SSU-redaktören Nisha Besara benar ut varför inrikespolitiken är helt uppochnervänd - vilket jag skrev lite grann om igår. De pratar en del om liberal-Judas Leijonborg - honom kan ni se utfrågas i Korseld (som streamas fram till tisdag) av superliberala moderaten Ulrika Karlsson och Miljöpartiets saltaste böna Zaida Catalán.

Händelserna i Irak följer ni bäst genom irakiska bloggarna Healing Iraq, Iraq at a glance, Hammorabi och Road of a nation. Och de har i sin tur massor med andra blog-länkar i marginalerna. Tro inte på Al-Jazeera!

Hos The Bio-Rational Institute hittar ni alla förklaringar till de vårkänslor som spritter i kroppen. Plus en massa andra vetenskapsartiklar - ur ett evolutionärt perspektiv. Se upp för de enstaka rasbiologer som nästlat sig in ibland länkarna, bara.

Och eftersom ni sitter framför datorn antar jag att ni inte får utlopp för vårkänslorna på det traditionella sättet. Fleshbot och Get Swank är den smarta och smakfulla räddningen.

Summary in English:
Easter weekend is coming right up. My links provide the necessary entertainment and enlightenment for the holidays. English readers might like Johan Norberg, Healing Iraq, Iraq at a glance, Hammorabi och Road of a nation, The Bio-Rational Institute, Fleshbot and Get Swank. That´s a good mix of politics, science and sex.

Upside down

Det har varit tyst här på gudmundson ett tag. Det beror på att världen helt plötsligt är uppochner.

Jag är en såpass traditionell kille så att jag inte vet hur jag ska hantera det oväntade. I normalfallet består min krishantering av lika delar mellanöl och gammeldansk, men jag tror inte att det funkar på problem av inrikespolitisk karaktär.

Världen är uppochner, som ni märker.

Helt plötsligt är vänstern för Europa. Som en blixt från klar himmel kräver LO sänkt skatt. Utan förvarning svär sig nye kd-ledaren Göran Hägglund fri från Jesus. Och när det står klart att folkpartiledningen blivit brun, då snurrar Maud Olofsson helt om och kommer ut som liberal. Moderaterna gör det enda rätta – kniper käft – och är nu största parti i Stockholm.

Vad fan ska man tro?

Det tar inte slut där, förresten. I helgen har Ung Vänster kongress för att få slut på knullerierna.

Hemlig kongress, säger jag. Extrakongress, säger Ung Vänster.

Inga utomstående släpps in. Inte ens kongressdelegaterna känner till vilka som kan bli efterträdare till Ali Esbati. Så pass vet jag i alla fall, att det är fyra kandidater till ordförandeposten. En är från Linköping, och en är från Sundsvall. Jag har pratat med Ung Vänsters kansli och bett dem välja en stockholmare, så att det blir billigare att ha dem med i tv-programmen. De skulle se vad de kunde göra, sa kansliet. På söndag klockan elva är det presskonferens på Kafé Marx, Kungsgatan 84, och då avtäcks den nya bysten. Vi ses där.

KDU, ungdomsförbundet som hör till Kristdemokraterna, ska också välja nytt, men det är minst en månad dit. De stackarna har bara två kandidater att välja mellan. Den ene, Erik Slottner, är bög. Den andre, Andreas Olofsson, väljer etiketten värdekonservativ om sig själv.

Bögen vet jag inget om. Men han lär få häcken full om han blir vald.

Olofsson och jag däremot, we go way back. Way, way back. Och värdekonservativ är inte riktigt det ord som återfinns i mina minnesanteckningar. (här är ett felaktigt värdeomdöme struket den 11/4).

När jag jobbade på TV3 gjorde vi ett reportage om det nybildade ultrakonservativa nätverket Engelbrekt. De där grejerna låg rätt i tiden på den tiden. Tidskriften Salt levde i högsta välmåga, till exempel.

Engelbrekt är nu en liten diskussionsklubb på nätet. Då var det en nystartad rörelse som ingen riktigt visste vart den skulle ta vägen. Det som gjorde Engelbrekt intressant var dels att de hade tagit stora delar av sitt program från främlingsfientliga Sverigedemokraterna, dels att deras ledning bestod av personer som var framträdande KDU:are, främst från Värmland.

Engelbrekts program var en riktigt brun nationalistisk sörja. I debattforumet härjade, under pseudonym, etablerade nazister som diskuterade ”judeproblemet” med de nationella kristdemokraterna.

Extra roligt var det ju också med Kristdemokraternas historiska problem med nazister. Redan strax efter att partiet grundades på sextiotalet fick man ju utesluta en del ledande funktionär då det visade sig att de var nazister. Vilket den mest namnkunnige, Lennart Aae, fortfarande är, förresten, fast i Tyskland.

Kort och gott fanns alla ingredienser för ett habilt tabloid-knäck.

Blå-bruna kristdemokratiska ungdomar bildar nationalistiskt nätverk med Sverigedemokraternas partiprogram som grund, berättade vi. För att riktigt understryka kopplingen till Kristdemokraterna berättade vi också att killen som (här är ett felaktigt påstående struket den 11/4) levererade webhotell-tjänsten var KDU:are. Dessutom hade han blivit utnämnd till ambassadör mot främlingsfientlighet och rasism av Ulrika Messing, eller nåt. Pikant.

Vi hängde alltså ut ungdomarna och lät Kristdemokraternas partisekreterare komma till studion och ta avstånd. Vilket han gjorde med besked. Han hotade med uteslutning och hela paketet. Bra tv, som det heter.

Andreas Olofsson, han som kandiderar till ny ordförande för Kristdemokratisk Ungdom och kallar sig värdekonservativ, var dock inte så nöjd. Det var han som, i egna företaget Andol IT, levererat web-tjänsterna till Engelbrekt. Ambassadören mot främlingsfientlighet och rasism. I egen hög person. Inte nöjd alls.

Olofsson klagade hos ITC, som är den brittiska granskningsnämnd TV3 lyder under. Jag fick spendera ett par arbetsdagar med att skriva förklarande inlagor till ITC, vilket jag gjorde med viss flit, eftersom en fällning där betalas med procent på kanalens omsättning. Vilket ju kan bli ganska dyrt.

Nåväl.

Jag hörde inget mer från ITC, så jag antar att jag friades. (här är ett felaktigt värdeomdöme struket den 11/4)

Eller så är ITC slapphänta i sin granskning. Vad vet jag?

Nuförtiden är Andreas Olofsson som sagt värdekonservativ. Det vore kul om han förlorade valet mot en bög.

Uppdatering:
Jag har felaktigt beskrivit Andreas Olofsson (och nu strukit felaktigheterna).

Han skriver själv:
"Jag har aldrig haft några som helst kopplingar till Engelbrekt."

"När man driver webbhotell upplåter man bara utrymme. Faktum är att de i KDU Värmlands namn köpte ett webbhotellutrymme av mitt företag, som de betalade fullpris för. Hur skulle jag kunna veta vad sidan var avsedd till? När jag insåg att det inte stod rätt till hävde jag avtalet. Jag hade inte granskat alla texter på hemsidan som de lade upp, vilket är omöjligt att göra när man driver webbhotell. Men så fort jag fick veta hur det låg till, kanske tack vare dig? (Jag vet inte vem du är) så avslutade jag deras konto. De personer som fanns i Engelbrekts innersta krets har lämnat KDU nu, vilket du säkert också vet."

Jag ber om ursäkt.

Summary in English:
Politics in Sweden are upside down right now. The left have embraced Europe, the union supports lower taxes, the liberal party is going brown and the christian democrats have denounced Jesus. I don´t know what to write anymore.

Persson not leaving yet

Göran Persson tänker inte avgå på mellankongressen i mitten av april.

Det spekuleras ju en del nu när han köpt gård och allt. Flera tänkbara pensionstillfällen finns. Extrakongressen har utpekats som ett. Men så blir det inte, alltså.

Jag har det från säker källa. Eller rättare sagt: jag har det från en källa som vet. Om hon talar sanning vet jag inte.

Lördagkvällen tillbringades nämligen med att titta på när presschefen för Socialdemokratiska Arbetarpartiet dansade magdans på restaurang Carte Blanche. Jag och Hasse, hennes man som gått och blivit företagare i krukväxter, fick följa med när Anna Forsberg, som hon heter, skulle uppträda. Vi beställde in råbiff och bärs. Har ni aldrig ätit libanesisk råbiff, kebbe orfali, så har ni missat nåt.

- Anna. Nu har vi känt varann i snart femton år. Du har fortfarande inte gett mig ett enda scoop. Hur blir det? Sitter han kvar?

Frågade jag, alltså. Anna är ett proffs. Hon säger vanligtvis ingenting. Jag har försökt. Försökt igen. Mussla. När hon väl säger nåt, så skrattar hon efteråt på ett sätt så att man inte har en aning om hon talar sanning eller inte.

- Nej, han ska inte avgå på extrakongressen i alla fall. Det säger jag som har pratat med valberedningen.

Sa Anna. Också skrattade hon sådär. Men det lät sant. Persson sitter kvar, alltså. Åtminstone fram till nästa ordinarie kongress, kan man gissa. Och det dröjer ju nåt år.

Anna brukar inte diskutera parti-angelägenheter med mig, och så blev det inte nu heller. Anna var mest bekymrad över att hon fick så lite trafik till sin hemsida. Trots att det finns fina bilder, och allt. Så nu får ni ta och surfa dit, kära läsare, så blir Anna glad. Det har jag lovat henne. Hon vill att folk ska länka till henne också, så att hon kommer lite högre i Google-index.

Nåväl.

Jag frågade om de följer Vita Huset där i partikansliet. Om de sitter och fantiserar om vem som är den svenska motsvarigheten till Sam Seaborn, och om vem som är Donna Moss, liksom. Jag tänkte att Anna skulle säga att hon var CJ Cregg, eller nåt. Fast hon är tydligen Toby Ziegler om man går efter titlarna.

Det är ingen dum fråga. När jag jobbade på Ekot var det faktiskt tävling med prisutdelning, rena Oscarsgalan, där man utsåg Ekots motsvarigheter till staben i Vita Huset. Nyhetschefen Rolf Stengård utsågs till president Bartlett, och tackade med ett förinspelat tal. Redaktions-hunken Johan Wangström var Sam Seaborn.

Alla på Ekot följer Vita Huset. Det är en tv-serie som får dem som sysslar med politik att framstå som både betydelsefulla, sympatiska och sexiga. Och det vill man gärna tro om man sysslar med politik hela dagarna. En serie som förvrider huvudet på politiker och politiska reportrar, alltså.

- Vi snackar mest om Six feet under, svarade Anna.

Ett talande svar.

En tv-serie om begravningsentreprenörer. Det är så de ser sig själva.

Summary in English:
Prime minister Göran Persson, who recently bought a farm in Sörmland (cost 12.5 million), is supposedly planning for retirement. He will not, though, announce his retirement on the party congress in april, something that people have speculated about. Anna Forsberg, the Toby Ziegler of the ruling party, told me so yesterday.

kill citizen bill!

Det förhatliga och osannolikt jobbiga partiet Sverigedemokraterna har lyckligtvis ännu inte representation i landets alla fullmäktigen. Gud vet hur vi ska kunna förhindra det med hedern i behåll.

Främlingsfientliga Sverigedemokraterna (vi journalister har gett dem det stående epitetet främlingsfientliga - och vi älskar att de tycker illa om det) har haft en ansenlig tid att bygga en strategi för att få genombrott i de kommunala församlingarna, trots att de motarbetas med mer eller mindre demokratiska medel. I någon kommun har man minskat antalet platser i fullmäktige, exempelvis, för att antalet röster per mandat skulle bli högre, och på så vis missgynnat de små partierna. Men det är ju inte en taktik som funkar överallt.

I kommuner där främlingsfientliga (oops, nu skrev jag det igen) Sverigedemokraterna inte har representation använder de sig av en smart modell för att göra sin röst hörd. De använder det instrument som kallas Medborgarförslag, vilket exempelvis Ekot berättat om.

Möjligheten att lämna in medborgarförslag infördes häromåret och i finns i dag i ungefär hälften av landets kommuner. Tanken är att öka demokratin genom att ge fler än bara de folkvalda möjlighet att lägga förslag till fullmäktige.

I vissa kommuner står främlingsfientliga (hihi) Sverigedemokraterna för över hälften av medborgarförslagen. Och därför vill en del lägga ner hela modellen.

Och det kanske är bra. Det är ju inte så att det är svårt att kontakta sin lokala ledamot. Jag vet, jag ringer politiker dagligen. De är otroligt tillgängliga. De är faktiskt så tillgängliga så jag börjar undra om de överhuvudtaget jobbar.

Nackdelen är uppenbar. Man missar såna här pärlor (som jag klippt ur FaluKuriren):

Kommunen bör medverka till att ta bort uppgifter om den första "så kallade" månlandningen från nya skolböcker, eftersom den spelades in i en filmstudio i London.

Det föreslår Lars-Olov Tillman i ett medborgarförslag.

Tillman, under många år kommunfullmäktigeledamot för vänsterpartiet, påstår att det finns felaktiga uppgifter i skolans läroböcker.

- Vad jag vet så finns det fortfarande i skolans läroböcker bilder från den första så kallade månlandningen, och uttalanden om vad dessa austronauter skulle ha sagt vid tillfället. Nu har emellertid Kissinger och en del av de andra ansvariga erkänt att bilderna från månlandningen i själva verket spelades in i en filmstudio i London, hävdar Tillman, och tillägger att studion tidigare använts av den kände filmregissören Kubrick under inspelningen av en rymdfilm.

Förslagsställaren skriver vidare att de ansvariga "erkänt att de samtal som fördes inte alls var något man kunde spara för framtiden, utan bara en massa strunt".

- Om det inte går att ta bort dessa uppgifter från läroböckerna så lägg åtminstone in en rättelse som beskriver hur det verkligen gick till att filma denna så kallade månlandning. Ni borde också be de högre skolmyndigheter som ska trycka nya skolböcker att ta bort dessa uppgifter, föreslår Lars-Olov Tillman.

Bara i Gagnef, barn. Bara i Gagnef.

Summary in English:
Many counties plan to stop the possibility for ordinary citizens to introduce bills directly to the municipal council, a reform that was introduced a couple of years ago in half of Sweden´s counties to vitalize democracy.

This because the xenophobic party Sverigedemokraterna (Swedendemocrats, like) systematically uses the “citizen´s bill” to get a voice in towns were they lack representation.

I, also, think we can drop the “citizen´s bill”. It is not very hard to get in touch with your local politician. I do it every day at work. In fact it is so easy to get to talk to them that I suspect they actually never work.

Free the east!

Det har varit ett sorgligt spel att beskåda.

Lars Leijonborg har raderat allt det förtroende han fick i present av Janne Josefsson (som faktiskt röstar på Folkpartiet, för den som inte visste) inför förra valet. Gång på gång har Leijonborg gått ut och sagt att invandrarna måste hindras från att komma hit och snylta på välfärden. Gång på gång har han förfäktat inskränkningar i friheterna - i synnerhet för svartskallarna.

Kan det vara så jävla svårt att driva ett liberalt parti?

Vad kan krävas? En uppfattning om alla människors lika värde. En vilja att ge rättvisa spelregler för alla. En kampvilja mot statligt förtryck. En övertygelse om nyttan av frihet. Voila!

Idag försvarar sig Leijonborg i Expressen. Och det låter inte precis liberalt. Det låter som Frank Baude på syra.

"Folkpartiet slår vakt om nationellt beslutsfattande och höga ambitioner på välfärdsområdet. Vår bedömning är att det inte låter sig förena med helt fri invandring..."

Kritikerna mot det nya, nationalistiska Folkpartiet beskriver han så här:

"Det är den nyliberala kritiken, som uppenbarligen vill pressa fram en nedmontering av välfärdsstaten med hjälp av den fria invandringen. De finns i en ohelig allians med varmhjärtade människor, som inte vill se att det finns en inbyggd motsättning mellan en avancerad välfärdsstat och fri rörlighet när klyftorna är stora."

Personligen har jag svårt att betrakta Erik Ullenhag som nyliberal, men det kanske är jag som har skeva värderingar. Eller menar han att Ullenhag är lurad av onda nyliberaler - och alltså inte vet vad han pratar om? Det är i såna fall ett ganska lumpet påstående.

Leijonborg måste vända skutan nu, innan han går i hamn i Danmark och skakar hand med Pia Kjaersgaard. Det är till Baltikum han ska styra, om han vill fortsätta kalla sig liberal.

Befria öststaterna!

Summary in English:
The Swedish Liberal Party is going in a scary direction. The party leader Lars Leijonborg is sounding more and more like a protectionist social democrat. Leijonborg advocates temporary rules to restrict immigration from the new EU-members, and he does it with nationalistic furor. It is painful to hear.