Svenskar i FARC?

Enligt uppgift ska det finnas svenskar aktiva i Colombianska kommunistiska gerillan, knarkligan och terroriströrelsen FARC (Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia–Ejército del Pueblo).

TT:

En i Colombia bosatt nederländsk statsvetare uppgav nyligen i en tidningsintervju att det finns ett 20-tal européer, bland dem troligen även svenskar, i Farc.

Uppgifterna har kommit fram sedan den colombianska militären, efter en attack mot gerillan, hittat en dagbok skriven av Tanja Nijmeijer, en nederländsk kvinna som gick med i gerillan för fem år sedan.

Till El Tiempo säger holländska statsvetaren Ludwine Zimpolle:

Además, sabemos que hay cerca de 18 europeos en diferentes frentes. Por lo menos dos noruegas y es probable que los demás sean de Dinamarca, Suecia, Bélgica, y posiblemente de España y Grecia.

Svenskarna lär inte leva något vidare trevligt liv. Marxistiska FARC är, exempelvis, lika misogyna som alla andra totalitära rörelser.

Utdrag ur Tanja Nijmeijers dagbok:

Dear Jans, there's a party today. But of course the commandants and their women have had their own private party. It's so corrupt. And now all the lower ranks are allowed to drink whatever the head honchos couldn't manage to pour down their throats yesterday (...) Yesterday that idiot Margaret offered me some sweets. That bitch had a great big bag of sweets. I felt so humiliated. A woman who is with one of the commandants is in a totally different class. They have privileges and they give orders. But they also have to produce children.

Nå. Är det någon som vet något?

Att FARC har stort stöd bland vissa latinamerikanska och vänstergrupper i Sverige är känt. Jag tror även att jag hört någon gång att FARC har haft någon form av propagandacentral här (webbsajten, kanske, styrd härifrån? eller nyhetsbyrån?). Men finns det någon som vet något mer påtagligt?

Dagens citat

Åsa Linderborg till Flamman om att Forum för levande historia ska upplysa om kommunismens brott:

Det handlar om att slå mot hela arbetarrörelsen, mot folkhemmet och solidariteten.

(Tack, B, för tipset)

Chockattack på riksklenod

Som utlovat förekommer Jan Guillou i min senaste ledare i SvD. Jag menar att hans kalender står kvar på den tionde september 2001.

Intentionen är förstås att man ska läsa Jan Guillous nya satiriska roman Fienden inom oss (Piratförlaget) och känna hur verkligheten kryper sig på. Det blir inte riktigt som författaren tänkt sig.

I Guillous bild av verkligheten beslagtar den rasistiska polismakten några gödselsäckar och lite järnskrot vid kolonilotterna för att sätta dit människor som inte har en endaste ond avsikt. I den verkliga verkligheten där vi andra vistas rullar nyheterna bilder på tillslaget i Tyskland: tre män, tränade i Pakistan, gripna med 700 kilo kemikalier och konkreta planer på terrordåd.

I skrattspegeln är de fundamentalistiska islamisterna bara skrytande tonårspojkar utan religiös förankring. I verkligheten rapporteras att konstnären Lars Vilks hotats till livet av en medelålders kvinna med orden ”Du ska slaktas, vi ska skära strupen av dig.” Förundersökningen beskriver kvinnan som ”genuint övertygad och troende muslim”, och polisen uttrycker oro över att kvinnan ”står helt för vad hon säger”.

I satiren trakasserar säkerhetspolisen en grönsakshandlare med förflutet som frihetskämpe i hemlandet. I verkligheten sägs att den förre grönsakshandlaren försvunnit ur myndigheternas sökarljus och att Säpo sannolikt inte vet var han är längre. Han är en av USA terrorstämplad svensk medborgare med förflutet i terrorgruppen GIA, enligt uppgift utbildad på al Qaidas träningsläger i Khalden, Afghanistan.

I fiktionen står kändisarna på kö för att samla in pengar till ”Ansar al-Islam som enbart sysslade med daghem, äldreomsorg, distribution av mat och liknande civila verksamheter”. I verkligheten har gruppen hundratals liv på sitt samvete och, tyvärr, väl dokumenterade förgreningar i Sverige. I romanen framkallar statens repression de få terroristbrott som förekommer. I den bistra verkligheten får vi snart se varför ungdomar i den svenska välfärdsstaten valt att bli jihadkrigare, i Oscar Hedins dokumentärfilm Det svider i hjärtat (premiär i oktober).

Förresten - jag har fått förlängt på Svenskan och jobbar kvar till nyår, åtminstone. Vilket betyder att bloggen gudmundson kommer fortsätta vara lite svajig (eftersom alla bra skrivaridéer går åt på jobbet). Man bloggar ju på Ledarbloggen också.

Jag har kul, i alla fall.

Är det verkligen Fred vi vill ha?

I natt kom det in nytt blod i det republikanska presidentkandidatsomloppet. Fred Thompson, skådespelaren och bloggfavoriten, tillkännagav slutligen att han ställer upp. Själv tror jag mer på Giuliani, men den som har 15 minuter över kan gärna slösa dem på Thompsons kungörelse i videoklippet.



Det finns en transkription också, för den som har bråttom.

Den här anekdoten är fin:

Recently, I talked to a young Marine at Walter Reed Hospital. He had lost both legs in Iraq but was looking to the future. I asked him what he planned to do? He said he wanted to work with a nonprofit organization that was doing a lot to help people. Then he looked at me and said “I just thought it was time I gave something back.”

Fienden inom oss

Förra gången jag figurerade i en roman hade jag legat med författaren. Den här gången slapp jag lyckligtvis det.

Jag betraktar det likväl som en hedersbetygelse att citeras i Jan Guillous nya roman Fienden inom oss. Romanens titel anspelar förvånade nog inte på Guillou själv, utan på den grupp hämndlystna ungdomar som Guillou menar framföds av hätska ledarskribenter och en allmänt fascistiserad tillvaro. I Guillous ögon är det som så, som bekant, att terroristerna, i den mån de alls existerar, är en produkt av att polisen och journalistkåren förföljer muslimer, och inte, som man annars kulle kunna tro, att polisövervakning och medieintresse är en följd av att det finns radikala och våldsbenägna islamister.

Nåväl. I en roman som annars till stor del präglas av författarens rika fantasi, finns faktiskt ett direkt citat. Det kommer från en kolumn av mig.

Sidan 175 (inledningen av kap 6) i Fienden inom oss:

Den halvt avsomnade terroristaffären hade fått nytt liv, åtminstone i medierna eller snarare på ledar- eller kultursidor. Framträdandet av Svenska Akademiens ständige sekreterare var avgjort en succé och hälsades med ovationer på kultursidorna, där mer eller mindre långsökta skämt om vådan av att belönas med Nobelpriset radades upp. Särskilt förtjusta var kulturredaktörerna över terroristmisstankar mot André Gide.

Ledarsidorna splittrades politiskt och förutsägbart. "Själv är jag ganska glad över att Mirsad Bektasevic, som drömde om att bli Sveriges förste självmordsbombare, faktiskt dömdes till femton års fängelse innan han hann begå något terrordåd. Vilket knappast hänt om han inte varit föremål för övervakning i det fördolda", skrev en kolumnist på den största högertidningens ledarsida. Därmed kopplades diskussionen in på en omdiskuterad proposition till riksdagen om att utöka de elektroniska avlyssningsmöjligheterna för Försvarets radioanstalt.

Till Jan Guillou kan jag bara säga: vi ses i min nästa kolumn.

Dagens citat

Mikael Odenberg på presskonferensen då han annonserat sin avgång som försvarsminister:

Nu kommer jag att ägna mig åt en del Djurgårdspromenader.

Tvillingarnas, Godthem, Hasselbacken, Tyrol, Carl Michael, Lisa på udden - någon borde skriva in koordinaterna i Google Earths särskilda Odenbergfilter...

En bild säger mer än tusen ord

Mona Sahlin lägger ned en krans vid Arafats grav.

SAP har fortlöpande bevakning med bilder och filmklipp från Mona Sahlins besök i Mellanöstern. Till TT har hon sagt att inget möte med Hamas "finns inplanerat". Men hej, hon kan ju inte rå för, förstås, om en representant skulle råka dyka upp på nåt mingel under resans gång.

Mörkar Försäkringskassan om fuskets art?

På måndagen presenterade Försäkringskassan nya siffror på hur stort fusket uppskattas vara i deras sektor av försäkringssystemen. Gott så. Men i regleringsbrevet ställdes också krav på att redovisa fuskarna efter ursprungsland. Detta valde Försäkringskassan att ignorera.

På sidan 8 i rapporten Felaktiga utbetalningar och brott mot socialförsäkringen (pdf), där man redogör för "Utredningar av misstanke om brott samt lagförda brott mot socialförsäkringen" ges förklaringen att ärendemängden var så liten att den omöjliggör redovisning enligt kravet. Under första halvan av 2007 registrerades över 6000 felaktiga utbetalningar och över 3000 polisanmälningar - betydligt fler än vad som brukar krävas för att utgöra gott statistiskt underlag. Citatet nedan antyder dock att Försäkringskassan menar att ursprungsland ger felaktiga signaler om vad som spelar roll för överutnyttjande i försäkringssystemen - man skulle hellre velat tala om boendemiljö och inkomst.

Försäkringskassan har valt att inte följa regleringsbrevets redovisningskrav att särredovisa födelseland då det totala antalet ärenden är lågt. Vidare anser Försäkringskassan att en nyanserad bild även bör innehålla redovisning av andra faktorer än födelseland så som exempelvis boendemiljö och inkomst.

På sidan 12, där antalet ärenden verkligen är ganska lågt, ges dock en annan förklaring till varför man avviker från regeringens krav på redovisning. Här gäller frågan ärenden som varit till rättssystemet och vänt - och kommit tillbaks som strafföreläggande, dom, frikännande eller nedlagt ärende.

De återrapporterade ärendena saknar personnummer eftersom Försäkringskassan inte har rätt att föra ett sådant register. En redovisning enligt regleringsbrevets krav på utrikes respektive inrikes födda män och kvinnor är därför inte möjlig.

Man kan undra varför Försäkringskassan kan välja att inte följa regleringsbrevens krav på ett område, när man tydligen inte haft några problem i de andra. En misstanke som inställer sig gäller naturligtvis att Försäkringskassan drar sig för att redovisa siffror som är politiskt känsliga.

Men jag är ingen statistiker. Kan inget om hur ärendehanteringen eventuellt leder till perfekt avidentifierade handlingar. Kanske är verkligen antalet fall för litet.

Men tanken gnager. Försäkringskassan kan ha gjort ett allvarligt misstag. Det är bättre att redovisa alla siffror, annars misstänkliggörs hela verksamheten.

Uppdatering:

Dennis Katallaxi gräver begåvat vidare i frågan.

Glasskamp!

SVTs storslagna dramasatsning Upp till kamp, som har premiär ikväll, är verkligen så bra som svensk tv kan bli. Foto, klippning, scenografi, musikläggning, kostym, manus - toppnivå. Och spelet är inte så tokigt heller - men historien berättas förbluffande mycket i bild och i händelser snarare än i normalyxig svensk dialog.

Jag skriver om Upp till kamp på ledarsidan i SvD idag.

I kväll visar SVT första avsnittet i den stora dramasatsningen Upp till kamp. Serien utspelar sig i Göte­borg mellan 1965 och -75, och handlingen är förlagd till autentiska platser och skeenden: legendariska rockklubben Cue Club, ockupationen av Hagahuset, varvsnedläggningarna och IB-affären vid Sahlgrenska sjukhuset. Inte bara för oss som har ett snudd på osunt intresse för perioden är serien fantastisk. Bättre tv kan Sverige inte åstadkomma. Foto, klippning, bildberättande och inte minst det kongeniala bruket av musik (på Cue Club låter det verkligen 60-tal, i kollektivet spelar man verkligen en pastisch på kollektivhäcklande proggduon Risken Finns) ligger på högsta nivå.

Men så kommer man till politiken. Maoism, stalinism och dum dyrkan av spirande diktatorer i u-länder. Trots det marxistiska berättargreppet, där den livshungrande arbetargrabben ställs mot den blaserade överklassgossen, skildrar Peter Birros manus galenskaperna i detta på ett förtjänstfullt sätt – det är inte där problemet ligger.

I vänsterns självbild och historieskrivning beror den här tidens kulturella och kreativa explosion på ett ideologiskt uppvaknande i breda folklager, en reaktion på den västliga kolonialismens reträtt, skräcken för det överhängande kärnvapenhotet, krigsbarnsgenerationens längtan efter fred och på vänsterrörelsens idoga och målmedvetna kulturella arbete, ungefär.

Det finns andra förklaringar. En ligger i att västvärlden under sextiotalet såg framväxten av en ny klass – medelklassen. Deras barn gavs tillträde till högre utbildning, och erövrade alltså därmed de konstnärliga redskapen att definiera sin egen kultur. Konstskolor och universitet belägrades av köpstarka, nyfikna och kåta medelklassungar på jakt efter en egen identitet, en medelklassens kultur. Även Birro missar här. Det låter förstås inte lika bra i vänsterromantikernas öron att det var välstånd och tillväxt som skapade den gyllene eran.

Godmorgon världen

Jag deltog nyss i panelen i Godmorgon Världen. Känner mig, som alltid efter att ha varit med i etermedia, som en idiot. Men, för den som vill gotta sig i andras pinsamma stunder, det går att lyssna på nätet.

Framfusig svensk utrikespolitisk attityd

Jag vet inte varför detta inte toppar nyheterna: Carl Bildt och Tobias Billström är i Bagdad!

Alla dessa dagar:

Tillsammans med Tobias Billström har jag just anlänt till Iraks huvudstad Bagdad för samtal om landets och regionens franmtid.

Jag lämnade Belgrad rätt tidigt på morgonen för att fara till Amman i Jordanien, och därifrån tog vi ett helt vanligt kommersiellt flyg till Bagdad. Det finns faktiskt åtskilliga sådana.

Syftet med mitt besök här är att försöka att stimulera och fördjupa den politiska dialogen.

Vi är i ett närmast desperat behov av först en nationell kompromiss om hur Irak skall styras, sedan en regional kompromiss om Iraks stabilitet och dessutom självklart en global kompromiss om politiken i regionen i dess helhet.

Utan sådana kompromisser fruktar jag att vi går mot fortsatt splittring, söndring och strid. Och det kommer att drabba oss alla.

Att jag nu besöker Bagdad går tillbaka på den inbjudan jag fick av min irakiske kollega Zebari när han var i Stockholm i början av året. Redan då sade jag att det var min avsikt att åka.

Låt mig omformulera: Vi kan kalla det skadereduktion

Det bästa som skrivits om hur och om Sverigedemokraterna ska bemötas publicerades i Neo (pdf), där Dennis Josefsson och Louise Persson förklarade varför det är lönlöst att "ta debatten" om man inte är beredd att lösa de underliggande problemen.

Att gräva fram graverande fakta om att vissa Sd-aktivister har sina rötter i nynazistiska organisationer, är bidragstagare, fuskar, är kriminella och så vidare är retoriskt goda poänger eftersom deras politiska plattform består i att lyfta fram invandrare som bidragstagare, fuskare och kriminella. Men retorisk finess löser inte de bakomliggande problemen.

I stället för att ifrågasätta förlegade modeller för välfärd och arbetsmarknad försvaras de. I stället för att problematisera huruvida vår invandringspolitik kanske bidrar till problem genom att den utesluter kompetent utländsk arbetskraft, för-
svaras den. Att blunda för problemen och peka finger åt Sverigedemokraterna är en usel strategi, eftersom de får både problemformuleringsprivilegiet och kan diskutera lösningar på sina egna villkor.

Ett sätt att ta tillbaka politisk trovärdighet i debatten är att ifrågasätta varför vi tillåtit välfärds- och arbetsmarknadspolitiken att se människor som kostnader. För det är ju den nuvarande politiken som gör det både lätt och logiskt att populistiskt spela ut grupper mot varandra.

I mina ögon är, självfallet, den bästa lösningen att vi förändrar vår arbetsmarknadspolitik så att de som flyttar hit kan etablera sig i arbetslivet, förändrar vår välfärdspolitik så att den inte uppmuntrar till bidragsberoende, förändrar vår kriminalpolitik så att medborgarna skyddas från brott, samt förändrar vår asylpolitik så att de som har rätt till asyl får det medan de som inte har rätt till asyl får söka andra vägar - som arbetskraft, exempelvis - att flytta till Sverige om de nu vill det. I detta, tyvärr tämligen avlägsna, scenario åtnjuter människor friheten att flytta dit de vill. Människor uppfattas där inte som en belastning på välfärdssystemet, utan som den tillgång de är och har potential att vara.

Men, dessa reformer skulle ta lång tid att genomföra, om det överhuvudtaget fanns en vilja att föra politiken i den riktningen.

Sverigedemokraterna är en realitet i riksdagen redan efter nästa val. På Tommy Funebos granskande sajt Objektiv sd-blogg brukar ibland konstateras att partiledaren Jimmie Åkesson är en treprocentskille. Jag tror Funebo underskattar, och gissar att sd i nästa val kommer en god bit ovanför spärren. Kanske är Åkesson rentav en sjuprocentskille - större träbockar har nått de nivåerna.

Förklaringen är enkel. Missnöjet med invandringspolitiken är omfattande i Sverige. I en studie från Integrationsverket år 2005, publicerad på DN debatt, uppgav 46 procent av de svarande att de instämde helt eller delvis i påståendet "Vi bör inte släppa in fler invandrare i Sverige".

Jag tillhör dem som tror att rasismen inte är särskilt stark i Sverige. De 46 procenten kommer sig av något annat. De 46 procenten kopplar viss kriminalitet till invandring, och ser invandrare som en ekonomisk belastning, tror jag.

Ovan nämnda reformpaket skulle kunna minska denna väldigt stora opinion. Men om man inte kan genomföra reformerna, så är det bara en tidsfråga innan ett populistiskt parti exploaterar opinionen. Det är det jag påstår vi ser just nu. Sverigedemokraterna kommer att komma in i riksdagen.

Oviljan att styra om arbetsmarknadspolitiken och välfärdssystemet ställer oss då inför en valsituation. Lite som pest eller kolera. Frysa ut, och se populistpartiet växa ännu mer (som i exempelvis Norge), eller inlemma.

Om man väljer det förstnämnda får man till slut ett stort parti, på omkring eller över 20 procent (Integrationsverket på DN debatt: "Invandrarfientligt parti lockar var fjärde svensk"), med avgörande inflytande i politiken. Och eftersom populistpartier nästan per definition är protektionistiska, opportunistiska och dåligt organiserade kan man räkna med att detta skulle vara förödande för allt vad liberala principer heter.

Att tidigt inlemma populistpartiet i regeringsunderlaget skulle kunna vara en väg ur detta dilemma. Men det kräver förstås att inlemmandet inte bara blir symboliskt. Medborgarna måste rimligtvis få sitt missnöje uppmärksammat på åtminstone någon eller några punkter - annars kommer de fortsätta rösta med populistpartiet.

Kanske kan man genomföra ett par symboliskt viktiga reformer på det invandringspolitiska området, och därmed stilla missnöjet. Man kan tänka sig: hårdare tag mot tvångsgifte, krav på id-handlingar för att få asylansökan prövad, utvisning vid brottslighet eller varför inte språktest för medborgarskap. Dessa reformer skulle inte skada det humanitära i samhället i allt för hög grad, även om det skulle göra viss åverkan, förstås. Kopplas detta dessutom till underlättad arbetskraftsinvandring kanske man kan betrakta det som att humanismen tar igen på gungorna vad den förlorat på karusellerna.

I Danmark är debatten stundtals fruktansvärd. Dansk Folkeparti inrymmer åtskilliga företrädare som är mer eller mindre bindgalna. Deras retorik är ibland avskyvärd.

Men har Danmark på något avgörande sätt lämnat vår sfär av civiliserade humanistiska stater? Jag har svårt att se det. Antalet människor som migrerar till Danmark ligger på en högre nivå än
vid millennieskiftet. Antalet utfärdade uppehållstillstånd till utomeuropeiska medborgare är högre. Flyktingar - och människor som utger sig för att vara flyktingar - har fått det svårare att komma till Danmark. Det känns sorgligt. Många tragiska människoöden går garanterat att hitta i den spalten. Men samtidigt strömmar arbetskraftsinvandringen till som aldrig förr.

Och Dansk Folkeparti har slutat växa.

Är det värt det? Ja, det är i alla fall värt att ställa sig frågan.

Släpp in dem!

Hur ska man bete sig när ett missnöjesparti tränger sig på?

Låt oss fundera över några scenarier.

I Norge har man försökt stänga ute Fremskrittspartiet från regeringsmakten gång på gång. När FRP fick 10 procent i valet så fick de ingen plats i regeringen. Borgarna regerade själva och struntade i missnöjespartiet. När de fick 20 procent i regeringen blev de uteslutna igen. Det gick att bilda regering utan missnöjespartiet. Och, senast, när den borgerliga regeringen hängde på stödet från FRP, så sade borgerligheten att de inte ville regera med FRP. Trots att det funnes majoritet om man omfamnat populisterna. Makten gick till sossarna. I opinionsmätningarna fortsätter FRP att stiga.

I Europa är mönstret likadant. Vlaams blok/vlaams belang har börjat som ett nationalistiskt missnöje. I takt med att regimen har fördömt deras aktiviteter har de växt. Efter hand, när de stora partierna letat koalitioner för att utesluta dem från makten, så har de växt ännu mer.

Till slut, så står fremskrittspartiet - fortfarande med växtkraft - och vlaams belang - med lika stor växtkraft - som segrare. De vanliga partierna förlorar, trots att deras politik är betydligt mer verklighetstrogen. De populistiska partierna växer, just för att de är utestängda.

Det är då det är intressant att tänka på Danmark. I Danmark har Dansk Folkeparti exploaterat den opinion som finns i alla länder. Men de har inte blivit det största partiet. Varför?

I Danmark har man gjort tvärtom. I Danmark har man inbegripit Dansk Folkeparti.

Låt mig svara: Dansk Folkeparti är fortfarande på 12 procent därför att den borgerliga regeringen har tagit till sig några argument ifrån DFs politik, och bjudit in DF att medverka i regeringsunderlaget. Om detta inte hade hänt så hade DF nått 25 procent.

Man kan nu tycka att det är förskräckligt att DF har inflytande över politiken. Men då vet man inte vad som hänt. Under de senaste 4 åren har Danmark ökat sin utomeuropeiska invandring med 100 procent. Under de senaste 4 åren har den genomsnittlige dansken blivit mer nöjd med invandringspolitiken.

Det tål att tänka på. Genom att blidka det populistiska partiet kan man dubbla invandringen, och få medborgarna att tycka att det är bra.

(ovanstående är skrivet efter ett par snapsar - jag är beredd att tänka om)

Uppdatering:

På morgonen efter framstår mycket riktigt inte inlägget som det mest välskrivna, och ett eller annat faktafel kan man ju hitta om man är ambitiös.

Invandringen till Danmark har inte fördubblats på de senaste åren, såvitt man kan avläsa i dansk officiell statistik. Men antalet upphållstillstånd till utlänningar från länder utanför EU har fördubblats. Jyllands-Posten:

Danmark modtager stadig flere udlændinge, men de kommer af andre grunde end for blot seks år siden, viser årsopgørelsen for opholdstilladelser i 2006.

Samlet set fik over 46.000 udlændinge opholdstilladelse i Danmark i fjor, men omkring 30.000 af dem gik til personer, der kom hertil for at arbejde eller studere. Det er det største tal nogensinde.

Siden 2001 er antallet af nytilkomne udlændinge fra lande uden for EU mere end fordoblet. Det samme gælder antallet af opholdsbeviser til borgere fra de gamle EU-lande og EØS-landene (f.eks. Norge), som er fordoblet fra knap 6.000 til ca. 13.000.

Danmark har ökat sin arbetskraftsinvandring. I stor grad ger detta ett inflöde från öst. Jyllands-Posten:

Udlændinge - især polakker og borgere fra de andre nye EU-lande - valfarter til Danmark som aldrig før for at udfylde hullerne på det danske arbejdsmarked.

Alene i årets første seks måneder er der indgivet cirka 17.000 ansøgninger om at komme hertil for at arbejde - og kun ganske få procent får afslag.

Detta får intressanta bieffekter. Jyllands-Posten:

Udlændinge er mindre kriminelle end tidligere. Især m.h.t. til voldsforbrydelser er der sket en bedring. Udlændinge bliver dog stadig dømt oftere end danskere.

Men jag tror att min konklusion håller. Om man verkligen vill förhindra att ett populistparti med invandringsfrågor på dagordningen äter upp sig till 20 procent kan det vara värt att fundera över om man inte ska släppa in det i regeringsunderlaget.

Mirsad Bektasevics mobil fällde kollegorna

The Guardian har en ny twist på den verksamhet som bedrevs av svenske terroristen Mirsad Bektasevics polare i England. Det visar sig att de använde nätet som främsta arena för den brottslighet som skulle finansiera det heliga kriget. Pengar från stulna kreditkortsuppgifter tvättades på pokersajter.

Men det gick som det gick.

In the end, the trio weren't however captured by some brilliant surveillance of activity on online gambling sites, even allowing for Betfair's protestations. Instead, it came after a 19-year-old Swede of Bosnian origin, Mirsad Bektasevic, was caught: he had saved one of their numbers on his personal mobile phone.

Evenemangstips: Yttrandefrihet och politisk islam

Ett evenemangstips för de stockholmare som har så mycket som tre veckors framförhållning här i livet:

Till försvar av yttrandefriheten

Centralrådet för ex-muslimerna i Sverige och Humanisterna i Stockholm, inbjuder till öppet seminarium mot politisk islam och för ett sekulärt samhälle.

Tisdagen 18 september, kl. 18, 30 – 21 00
Plats: Sveriges Radio, Studio 3, Oxenstiernsgatan 20.
Samling från kl. 18.00. Seminariet börjar 18.30

Inledning: Karim Shamohammadi
Moderator: Nima Daryamadj

Medverkande:
Dilsa Demirbag - Sten, Humanisternas förbundsstyrelse. Mina Ahadi, ordförande för Ex- muslimerna i Tyskland. Lars Vilks, konstnär. Arne Ruth, före detta redaktör för DN, publicist, Mahin Alipour, ordförande för Ex- muslimerna i Skandinavien. Afsaneh Vahdat, ordförande för Ex-muslimerna i Sverige. Mahnaz Masori, vice ordförande för Ex- muslimerna i Sverige och Ingwar Åhman- Eklund, ordförande för Humanisterna Stockholm.

I decennier har människornas vardagsliv i Iran, Afghanistan, Saudiarabien och andra "islamiska länder" styrts av politisk islam. Den politiska islam har samma roll i 2000- talet som kristendomen hade under medeltiden.

Den har skapat fruktan och oro runtom i världen och har hittills dödat, avrättat, stenat, torterat och amputerat tusentals människor framförallt i Afghanistan, Iran, Nigeria och Irak.

I västvärlden försöker den begränsa de mänskliga rättigheterna genom att hota och trakassera dem som kritiserar islam. Ska vi låta de bakåtsträvande tankarna som tillhör det förflutna sprida sig i moderna länder?

Hur ska man motverka den rädsla som finns bland journalister och författare och vanligt folk för kritik av religioner och islam?

Hur ska vi göra för att bevara det sekulära samhället, yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna?

Välkommen! Delta och tyck till!

Anmäl dig gärna till seminariet!

Humanisterna Stockholm: stockholm@humanisterna.se

Ett evigt dilemma

Vi tycker illa om förutfattade meningar. Men de är både oundvikliga och rationella. Även om vi skulle vilja göra annorlunda är vi av rationella skäl tvungna att utgå från fördomen.

Om det handlar min ledare i SvD idag. Jag utgår från doktor House, men skriver egentligen om utredningen som Sveriges kommuner och landsting presenterade igår.

Varje avsnitt av den populära tv-serien House (på tisdagar i TV4) följer samma formel. Ett till synes enkelt fall kommer in till sjukhuset. Normal behandling inleds – och misslyckas. Den misantropiske doktor House, spelad av Hugh Laurie, och medarbetare tillkallas.

Alternativa behandlingar vidtar, varefter House tänker utanför ramarna och löser problemet som visar sig vara allt annat än alldagligt. Som underliggande tema belyses en lögn som har betydelse för händelseutvecklingen. Sensmoralen blir varje gång att saker inte är vad de ser ut att vara; vi är fångar i ett spel av fördom och förställning...

...Ett tankeexperiment är att för sitt inre spela upp ett avsnitt av House baklänges, och när patienten rullas in börja med den minst sannolika och mest riskfyllda behandlingen. Det vore inte bra, eller hur?

Problemet med fördomar är att de ofta stämmer. Lösningen är att vara medveten om dem.

Pakistans reaktion ord för ord

Pakistanska utrikesdepartementets uttalande om Nerikes Allehanda och Lars Vilks verk Muhammed som rondellhund, i sin helhet:

PR. No.234/2007

Date: 30/08/2007

PAKISTAN CONDEMNS THE PUBLICATION OF OFFENSIVE SKETCH IN SWEDEN

Pakistan condemns, in the strongest terms, the publication of an offensive and blasphemous sketch of the Holy Prophet (PBUH) in the Swedish newspaper “Nerikes Allehanda” in the city of Orebro. Regrettably, the tendency among some Europeans to mix the freedom of expression with an outright and deliberate insult to 1.3 billion Muslims in the world is on the rise. In the past also sketches and caricatures of this nature have been published in Europe in the name of the ‘freedom of expression'. Such acts deeply undermine the efforts of those who seek to promote respect and understanding among religions and civilizations.

Today the Swedish Charge d'Affaires was summoned to the Foreign Office by Additional Secretary (Europe) and a strong protest lodged with him. The Swedish Charge d'Affaires was told that the publication of the sketch had caused grave affront to the religious sentiments of Muslims. He was further told that the Government of Pakistan expected greater sensitivity on the part of the Swedish government on this issue. The Swedish Cd'A explained that the Swedish government fully shared the views of the Muslim community and termed the publication as unfortunate.

Pakistan will also hold consultations with the OIC to determine the future course of action against the repetition of such provocative publications. The Government of Pakistan will continue to work, with like-mined countries, in the UN to find ways of addressing the recurring issue of defamation of Islam and its sacred personalities.

Islamabad

30 August, 2007

TT/DNs text, AFPs text.

Tjeckisk hovrätt: Oussama Kassir kan utlämnas

Ekot, som samtidigt på oklara grunder påstår att svensken Oussama Kassir riskerar tortyr i det amerikanska rättssystemet, berättar att hovrätten i Tjeckien beslutat att det är möjligt att utlämna Kassir till USA.

Den 41-årige svenske medborgare som sitter häktad i Tjeckien misstänkt för terroristbrott ska utlämnas till USA. Det har nu även en högre domstol i Tjeckien beslutat. Beslutet fattades trots att mannen riskerar tortyr och ett mycket hårt straff i USA och att svenska myndigheter bedömt att bevisen mot honom inte håller.

Redan i april beslutade en domstol i Prag att den 41-årige svensken skulle utlämnas till USA. Domen överklagades och tanken var att svensken skulle få en ny rättegång i en högre domstol.

Men nu kommer alltså beskedet att Tjeckiens High Court, en motsvarighet till den svenska hovrätten, efter en hemlig förhandling i mitten av juli fastställt beslutet om utlämning.

– I detta besked står det att de har godkänt detta och finner att underlaget för beslutet är riktigt, säger Catherine von Heidenstam, Sveriges ambassadör i Prag.

Beslutet nådde den terrormisstänkte svensken i förra veckan. Varken han eller ambassaden kände då till att det hade varit någon ny rättegång.

41-åringen har suttit häktad under mycket knappa förhållanden sedan i december 2005. Det var då han greps på flygplatsen i Prag under en mellanlandning på väg från Stockholm till Beirut. Han var internationellt efterlyst av USA, misstänkt för terroristbrott, bland annat för att ha byggt upp ett träningsläger för terrorister i Oregon i USA.

"Knappa förhållanden", "bedömt att bevisen mot honom inte håller" och "riskerar tortyr". Det tunga artilleriet. Men vilka bevis har svenska myndigheter värderat? På vilket sätt riskerar människor som står under allmänt åtal i USA tortyr? Och är tjeckiska fängelser osedvanligt knappa i sina förhållanden jämfört med eu-snittet? Det borde granskningsnämnden fråga.

Faktaspäckat om Kassirs påstådda Al Qaida-läger

I Family Security Matters har publicerats en sällsynt faktaspäckat artikel i tre delar om fallet med Al Qaidas träningsläger i Bly, Oregon, som ju berör Sverige i och med att svensken Oussama Kassir är en av dem som står under åtal. Artikeln fokuserar på de andra inblandade, och presenterar inget nytt om Kassir, men är matnyttig läsning för den som undrar vad det handlar om.

Del 1, del 2, del 3.

Folkhälsoinstitutets argument mot Systemet

I min ledare i SvD (pdf) idag skriver jag om Alkoholmonopolet.

Folkhälsoinstitutet presenterade igår en konsekvensanalys av vad som skulle ske om alkoholmonopolet och dess cirka 400 försäljningsställen slopades. Några av institutets antaganden:

• ”En hög andel av den svenska dagligvaruhandeln skulle sälja alkohol, potentiellt upp till 8 000 butiker.”

• ”Öppettiderna skulle bli de rådande inom dagligvaruhandeln och förväntas vara 84 timmar per vecka inkluderat söndag.”

• ”Butikerna inom dagligvaruhandeln förväntas lagerföra lågprisprodukter som Systembolaget inte säljer för närvarande, som ’ICA’ vin, ’SPAR’ vin... ...Liksom en lägre prissatt ’SPAR’ vodka. Effekten av ett sådant produkturval väntas medföra en genomsnittlig prissänkning på 5%”

• ”Butikerna skulle subventionera priset på utvalda alkoholdrycker med intäkter från andra produkter för att skapa kundtillströmning till butikerna.”

Vad väntar vi på?

Där kunde artikeln ha slutat, men det gör den inte.

Nå.

Alkoholupproret är en sajt för dig som vill protestera.

Filmtips

Bergmanbits samlar torrents för Bergmanfilmer.

Dagens citat

Dagens uttalanden från LO-bossen Wanja Lundby-Wedin är bara så talande. Att hennes medlemmar får det bättre av regeringens politik är ett problem, och inte ett glädjeämne, för henne.

TT (via mig själv på SvDs blogg):

LO oroas av medlemstapp

Stockholm(TT)

LO-basen Wanja Lundby-Wedin är orolig för att den borgerliga regeringens politik har fått många medlemmar att lämna förbundet, eftersom den stora merparten av löntagarna har fått bättre ekonomi.

Enligt Lundby-Wedin har nio av tio löntagare fått skattesänkningar i år.

– De allra flesta löntagarna har fått ökad köpkraft, sade LO:s ordförande vid Transports kongress.

Och den borgerliga politiken kommer för de stora flertalet inte att märkas på något negativt sätt i det korta perspektivet.

– För de flesta kommer det inte att göra det, sade hon.

Hela texten

Idag i SvD förklarar jag hur det står till i Folkpartiet, med anledning av det kommande landsmötet.

Mia Franzén i Rönninge har motionerat till folkpartiets landsmöte, som börjar den sjätte september, om behovet av en ny partisång. Franzén tycker att den gamla dängan Folkpartimarschen är för krånglig, och har därför författat en egen visa.

”Folkpartiet blåklint å en sång
Folkpartiet med buller å med bång
Folkpartiet går framåt nästa val
om vi enar social och liberal!”

Det är där någonstans, i refrängens ”om vi enar social och liberal”, diskussionen om folkpartiets politiska riktning brukar hamna. I referaten framställs det ofta som att halva partiet utgörs av en samvetsöm social falang, som för tillfället domineras av en taktiserande liberal – eller snarare kravliberal – gren.

Förvisso finns spännvidden i partiet. Luntan med handlingar inför landsmötet är enorm – långt över 500 sidor tjock.

Bortsett från partistyrelseförslag och särskilda utredningar finns sammanlagt 509 enskilda motioner att behandla. Så nu vet vi vad lärarkåren, där ju partiet är sällsynt starkt, sysselsätter sig med sig på alla lärarlösa lektioner. Om tendensen håller i sig står det inte på innan partiet har fler motioner än väljare.

Nu är ni förstås nyfikna på sången. Det handlar om motion o-6. Hela texten ser ut så här:

Om Du är social
och dessutom liberal
börja le för du har funnit ditt parti (två ggr, för att se
om någon börjar le...)

Du kan skratta å va glad
för det finns fler som du och jag
med visheten och värmen inuti.

refr.
Folkpartiet (alt.liberaler) blåklint å en sång
Folkpartiet med buller å med bång
Folkpartiet går framåt nästa val
om vi enar social och liberal!

Iranska konspirationsteorier

Den islamiska republiken/diktaturen Iran har officiellt protesterat hos svenska ambassadrådet Gunilla von Bahr mot att Nerikes Allehanda publicerat en teckning av Lars Vilks föreställande Muhammed som en rondellhund, rapporterar TT.

I iranska statsmedier betonar man att publiceringen kan röra sig om en konspiration av "vissa grupper" som vill hindra samarbete mellan Sverige och muslimska länder.

Islamic Republic News Agency (IRNA):

In the absence of Swedish ambassador to Tehran, the caretaker of the embassy was summoned to Iran's Foreign Ministry on Monday.

According to the Information and Press Bureau of the Foreign Ministry, Director General for Central and North Europe at the Ministry of Foreign Affairs Ali Baqeri on Monday strongly condemned printing of a blasphemous photo of Prophet Mohammad (PBUH) in a Swedish daily and described it as an sacrilege to religious sentiments of over one billion Muslims throughout the world.

Referring to freedom of press and media, he said such a freedom should not lead to blasphemous acts against followers of other religions.

Since in a free society, respect for other beliefs and opinions is considered as part of freedom, he called for condemnation of the move by the Swedish government.

The act might be masterminded by some groups who seek to mar ties between Sweden and other Muslim states, he said.

ISNA och Press TV har i princip samma telegram.

Ska vi ha vadslagning om vilka grupper som menas så gissar jag på kosmopoliter och judar. Eller?

Uppdatering:

Jag vann vadet.

IRNA:

President Mahmoud Ahmadinejad on Tuesday castigated a Swedish daily for publishing blasphemy against Prophet Mohammad (PBUH) and said that the Zionists, who do not believe in religion, are behind such a dirty job.

"Religions call for friendship, equality, justice, peace and respect for divine prophets (Peace Be Upon Them). The Zionists only pretend to believe in religion. They are telling lies. They are perpetrating oppression against the Europeans and putting at risk the prestige of Europe."
He said that the Zionists are the minority whose population is very small, but, they are doing things in an organized manner.

They are suffering from psychological complex since blasphemy against one prophet accounts for blasphemy against all of them.

Svd/TT:

Irans president Mahmoud Ahmadinejad kommenterade på tisdagen publiceringen av Muhammedteckningen i Nerikes Allehanda. Han sade att "sionister" låg bakom.

- De vill inte att Sveriges regering ska ha vänskapliga relationer med andra länder. Jag misstänker starkt att de ligger bakom.

På den här länken kan man teckna prenumeration på Nerikes Allehanda.

Helår (12 månader) för 2 149 kr.
6 månader för 1 265 kr.
4 månader för 895 kr.
2 månader för 470 kr.

Logisk nationalsymbol

Är det inte ironiskt att palestinasjalens utveckling har fulländats till att nu även innehålla dödskallar i mönstret? Logiskt, liksom. Men man tvivlar förstås på att ungdomarna begriper varför.


Olika varianter finns på Silverbullet.se, som den ovan, men jag har också sett en modell på Åhlens.

Allmänreporter

Kanske försöker chefen säga något. Men i byline till dagens ledare i SvD har jag fått nya personuppgifter. Kalla mig hädanefter för Namn Efternamn. Jag har fått nya arbetsuppgifter också. Skriver mest om Bevakningsområde, tydligen. Begreppet allmänreporter får en helt ny betydelse.

Så här till åren kommen hade jag hellre sett att de tagit sig an fotot snarare än namnet.

Skamligt dåligt skydd av samhället

Nu har det hänt igen. Ett fredligt politiskt möte har stormats av våldsamma meningsmotståndare, och reaktionen har varit sorglig att se.

Denna gång är det Vänsterpartiets ungdomsorganisation Ung Vänster som drabbats. 15 till 20 maskerade män har attackerat deras konsert mot rasism i Farsta, med flaskor och tillhyggen, varefter flera evenemangsbesökare fått föras till sjukhus. Ännu har ingen gripits.

Det är helt sjukt. Tänk efter. Hur kan det ens vara möjligt att mer än ett dussin människor kan dra fram med tillhyggen i närheten av ett politiskt evenemang utan att det uppmärksammas av polis? Hur kan det komma sig att polis inte är på plats innan våldsmännen kommit undan?

En mening i Dagens Nyheter förklarar läget:

Ärendet har inte varit högprioriterat under helgen.

Skyddet för våra demokratiska grundrättigheter framstår som fullkomligt obefintliga. Det är på gränsen till systematiserat vansinne.

Attackerna på demokratin fortsätter därför att de är i princip riskfria att genomföra. Det är skamligt att samhället inte kan skydda ens själva fundamentet för dess legitimitet. Våldsverkarna ska fångas och straffas, och ännu hellre hindras innan de lyckas hota och skada människor.

Uppdatering:

Nazister har erkänt att de låg bakom våldet. De borde spärras in.

Tidningens clou

Min ledare i dagens SvD (pdf) sprudlar av snapsromantik. Det är kräfttider, och även om jag snarare föredrar ostronen av skaldjuren kan jag inte låta bli att smittas av glädjen från Carl Bildts blogg:

Sedan bär det av till Harpsund igen. I media läser jag att det handlar om att regeringen skall diskutera budgeten. Och det är ju inte alldeles orimligt.

Men tänk om det bara är ett försök till seriös förevändning för kvällens kräftfest med kollegorna?

I går koordinerade vi i alla fall införskaffandet av häften med de sånger som brukar höra till.

First things first.

Även Henrik Brors på konkurrenten (ännu ej på nätet) använder sig av kräftskivan som förevändning att skriva om politik, men eftersom det är min födelsedag idag hävdar jag att min text är bättre. Mycket bättre.

Det är inte utan skräckblandad förtjusning jag läser på Carl Bildts blogg att det är han som har ansvaret för sånghäftena på regeringens kräftskiva på Harpsund. Att höra Bildts famösa behandling av bensinmacksfavoriten "Fyra bugg och en coca-cola" var ju lite som att passera en frontalkrockad småbil; man mår illa men kan inte låta bli att titta. Jag antar att uppdraget har delats ut till Bildt just på grund av hans atonalitet. Det är den sortens lekfulla pikar som förekommer i sammansvetsade kompisgäng. Och när slängen tas emot med entusiasm – så nöjd är Bildt över förtroendet att han nästan tycks sätta kräftskivan före budgetarbetet – kan man vara säker på att det inte handlar om pennalism.

Minnet bleknar snabbt. I synnerhet när det är kräftor inblandade. Men det är inte alltid som budgetförhandlingarna haft prägel av allsång. Tvärtom. Om man tittar i rullorna blir det ganska tydligt att när det andra blocket tagit ton så har det snarast varit fullkomligt ostämt mellan sånganförarna i helan, halvan och tersen.

Sjuuung hopp fadderallan leeej!

Födelsedag

Idag fyller jag år. Detta firas med alla vänner som har lust vid Festen i Vinterviken, som är gratis, familjevänlig, och späckad med gammal progg. Presenter vill jag inte ha några, utan jag är glad om jag får jazza med min brorson till Bo Hansson. För det ska ju böjas i tid.

Rykten om Fidel

Norra Skåne ropar hej "EXTRA! EXTRA! UPPGIFTER FRÅN MIAMI: CASTRO DÖD!" men inga nyhetsbyråer har tagit upp saken, så det är nog bäst att ha den där nypan salt beredd innan man klickar påå länken.

Gauche caviar

Socialdemokratiska toppnamnet Ulrika Messing hoppar av.

Hon har ju fått ihop det med en miljardär - och Expressen skriver att Messing ska bli... hemmafru!

Ulrica Messing är nykär i miljardären Torsten Jansson - och nu lämnar hon politiken för nya uppgifter.

- Hon ska bli hemmafru, säger en centralt placerad källa inom socialdemokraterna till Expressen.se.

Palme: Var glad att du får dö på din post!

I dagens ledare i SvD jämför jag det långa socialdemokratiska maktinnehavet med Norrmalmstorgsdramat. Stockholmssyndromet förkroppsligas av Sven Otto Littorin, som i inställningen till arbetsmarknadsfrågor uppvisat en inte så lite socialdemokratisk världsbild.

I dag är det på dagen 34 år sedan Jan Erik ”Janne” Olsson, beväpnad med kulsprutepistol, gick in på Kreditbanken vid Norrmalmstorg. Han tog tre kvinnor ur bankpersonalen som gisslan och krävde tre miljoner kronor i kontanter, Clark Olofssons frisläppande, två pistoler, hjälmar, skottsäkra västar och en flyktbil. Clark Olofsson hämtades från fängelset och släpptes in i banken, varvid ytterligare en anställd kidnappades.

Under de sex dagar som brottslingarna höll gisslan i bankens valv utspelades ett av Sveriges mest uppmärksammade kriminalfall. Vad som gav berömmelsen var dock inte brottet i sig. Det speciella med Norrmalmstorgsdramat var att offren trots förövarnas grymhet (för att förhindra att polisen skulle spruta in gas i valvet tvangs bankpersonalen stå mot väggen med hängsnaror om halsen) började sympatisera med sina kidnappare. Efter fem nätter hade offren tagit över gärningsmännens världsbild, och långt efter fritagningen försvarade offren förövarna i intervjuer.

När arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin på onsdagen presenterade sin vision för en bättre arbetsmiljö fanns det all anledning att oroa sig för den variant av stockholmssyndromet som genererats av ett snudd på oavbrutet sjuttioårigt socialdemokratiskt maktinnehav. Det fanns tecken, som att Littorin utnämnt socialdemokraten Mikael Sjöberg, tidigare chef för det genompolitiserade Arbetslivsinstitutet, dessförinnan Lars Engkvists närmaste man på socialdepartementet och inte minst känd som Göran Perssons kusin, till generaldirektör för Arbetsmiljöverket.

Men kanske var det inte så konstigt att bankpersonalen började ty sig till rånarna, givet hur omvärlden var beskaffad. Wikipedia har en anekdot:

Kristin Enmark har hävdat att vid telefonsamtal med Olof Palme nämnde hon att hon "likaväl kan dö inne i valvet som i en buske". Palme skulle då ha svarat: "Är det inte bättre att du får dö på din post?"

TV-tips

Missa inte MEMRIs klipp från iransk tv, där reportern förfasar sig över hårdrock och dekadenta ungdomar. Ja, han vet inte riktigt vad det handlar om, och har väl inte hajat mycket mer än att det är judarna som ligger bakom, såklart, men att hårdrocken är ett steg på vägen mot det goda samhällets undergång står klart.

Obetalbart.

Dagens citat

Johan Jakobsson blir konsult på Kreab, och rivstartar uppnosigt i Dagens Media:

Du blir konkurrent till Göran Persson?

- Jag har noterat att han är i samma bransch. Det är bra att han kan försörja sig själv.

Lästips

Har du 30 minuter över? Läs, bara läs. Bättre text om medborgarskap och kriminalitet kommer du inte att se detta år. Det handlar om de jobbiga ögonblick i verkligheten som fick Andrew Anthony att byta sida.

Alexanderhugg

Dagens ledare i SvD drar lärdom från en av myterna om Alexander den store, men handlar så klart om sjukskrivningar och långtidsarbetslöshet.

Det är en otacksam position som Alliansregeringen sätter sig i. En bred allmänhet får det bättre, men i så liten grad och i så långsam takt att det riskerar att vara bortglömt vid nästa val, samtidigt som vissa särintressen, och en ganska ansenlig mängd marginaliserade och ekonomiskt trängda medborgare, kommer att hata regeringen Reinfeldt för all framtid.

Regeringen är redan impopulär. Även om gårdagens mätning från Sifo visar att läget inte är lika illa som befarats – skillnaden mellan blocken är här 7,8 procentenheter till oppositionens fördel – är det ändå tydligt. Regeringen upplevs som defensivt trevande efter gångbara lösningar. De drar i en repstump här, pillar på en ögla där.

Ändå behöver man inte vara doktor i nationalekonomi för att kunna urskilja vad det är som trasslar ihop de två ändarna.

Jag menar förstås att det är arbetsmarknadens brister som är felet.

Radiotips

Jag är med i panelen i Godmorgon Världen idag på söndagsmorgonen kl 09.45!

Panelen om bl a synen på utbrändhet och om sommaröppen Riksdag. Jesper Bengtsson, Aftonbladet, Per Gudmundson, SvD, och Heidi Avellan, Sydsvenskan, deltar.

Jag antar redan nu att jag kommer att känna mig som en idiot efteråt. Det är svårt att tala sammanhängande.

Vilks-utställningen inställd?

Nyligen sade sig tidskriften Minaret tillsammans med Semus, Sekulära muslimer i Sverige, vilja anordna en visning av Lars Vilks bilder av Muhammed som rondellhund och en debatt omkring detta.

Nu tycks det hela hänga i luften. Minarets redaktör Mohamed Omar verkar ha ändrat sig. I ett mejl skriver han att han inte vill arrangera en visning:

Det har framkommit att det finns de som anser att vi genom att arrangera ett samtal mellan Lars Vilks och diverse muslimska kulturpersonligheter därmed blir de första som de facto publicerar hans "verk". Detta var en aspekt som tidigare undgått mig. Jag hade uppfattat publiceringen på nätet som en publicering. Det var en felbedömning.

En utställning i samband med dialogen skulle i så fall innebära att vi blir ansvariga för att publicera Lars Vilks teckningar. Det är ett ansvar jag inte kan axla. Dialog är något gott. Men att bli den som publicerar teckningarna. Nej tack. Med tanke på den kritik jag riktat mot Jyllands-Posten för att de publicerade sina karikatyrer vore det dessutom inkonsekvent och emot mina etiska och konstnärliga principer.

På grund av detta vill jag nu meddela att dialogen blir av och Vilks är som sagt varmt välkommen. Men publiceringen/utställningen av hans bilder får han sköta själv. Tyvärr har tidningar som rapporterat om vårt initiativ endast fokuserat på den eventuella utställningen och inte på dialogen som ju var det centrala då jag fattade mitt beslut.

Mohamed Omar

Semus verkar inte vara med på noterna, utan argumenterar fortfarande för en visning:

I den debatt som vi har följt om Lars Vilks teckningar har vi hamnat i ett låst läge. Detta är på flera plan:
1- Som försvar för yttrandefriheten anser många att de måste visas.
2- De som upplever dessa teckningar kränkande vill inte att de ska visas därför att de upplever dem som en grov överträdelse av en gräns för det som upplevs heligt.
3- Debatten fokuseras i det här fallet på yttrandefrihet kontra självcensur som muslimer blir ansvariga för.

Hur kan man komma ut ur den här positionen? Hur kan vi gå vidare så att debatten om islam kommer till en intelligent nivå där framförallt muslimer är med och sätter agendan för den inomislamiska debatten?

Mitt syfte till att låta visa Lars Vilks teckningar en gång för alla är att vi tar ett steg fram i den här debatten.
SEMUS primära syfte har varit att kunna föra en dialog kring yttrandefrihet, religionsfrihet, konst och demokrati.

DET ÄR DIALOGEN SOM ÄR MÅLET OCH FÖR ATT KUNNA FÖRA DIALOGEN ÄR DET NÖDVÄNDIGT ATT TECKNNIGARNA VISAS UPP.

Om Lars Vilks teckningar inte visas upp, hur kan vi föra en dialog om saken?

Jag tycker det vore djupt beklagligt om visningen inte blev av. Som vi bloggat på SvD:

Minaret med högt i tak

Den muslimska idé- och kulturtidskriften Minaret har tillsammans med föreningen Sekulära muslimer i Sverige, Semus, tagit initiativ att anordna en utställning med konstnären Lars Vilks teckningar av Muhammed.

Ett bättre forum finns inte. Som konstverk har bilderna redan, i och med refuseringsdebatten som varit, uppfyllt sitt syfte att påvisa konstvärldens självpåtvingade gränsdragningar. Nu desarmeras den spända situationen på ett intelligent sätt, och diskussionen kan höjas ett snäpp.

Kanske var vi för snabba i bedömningen av takhöjden.

Uppdatering:

Utställningen blir av. Semus visar bilderna, Minarets Mohamed Omar står för arrangemanget med diskussionen. Men någon utställning är det inte tal om. Kul ändå.

SEMUS verkar för att möjliggöra att teckningrna visas upp.
Minaret verkar för att, efter att tecknnigarna visats upp arrangera, en dialog med Lars Vilks, muslimska företrädare och relevanta samtalsdeltagare.

Lästips

Peggy Noonan skriver en fantastiskt fin kolumn i Wall Street Journal, med anledning av att NYPD publicerat en rapport om hemodlad terrorism.

Whenever I think of war, I think of this: It was 1982 or '83, I was in Northern Ireland, and a local reporter was showing me around Derry, then a center of the Protestant-Catholic conflict. The neighborhood we were in was beat up, poor, with Irish Republican Army graffiti on tired walls. There were some scraggly kids on the street.

Suddenly an armored British army vehicle slowly rounded the corner, and the street came alive with kids pouring out of houses, grabbing the heavy metal lids of garbage bins, and smashing them against the pavement. They made quite a racket.

A woman came out. She was 35 or 40, her short hair standing up, uncombed. It was late afternoon, but she was in an old robe, and you could tell it was the robe she lived in. She stood there and smirked as the soldiers went by. She'd come out to register her dislike for the Brits, and to show the children she approved of their protest.

As I watched this nothing sort of scene, I thought: That's where it comes from. That's what keeps it alive.

Ett budskap till dig från Rudy

"Ska - är inte det ett modalt hjälpverb?"

Det var svaret jag fick från chefen när jag försökte peta in en popkulturell referens i underrubriken till dagens ledare i SvD (pdf). Jag ville ge texten underrubriken "Ett budskap till dig från Rudy". Men det gick inte.

Artikeln är ett referat av Rudy Giulianis utrikes- och säkerhetspolitik, som han beskrivit i en lång artikel i Foreign Affairs.

Den som enbart följer svensk press kan lätt få intrycket att det amerikanska presidentvalet står mellan demokratiska partiets Hillary Clinton och Barack Obama. Men det är minst lika sannolikt att nästa president är republikan. En av valets centrala frågor kommer att röra säkerhetspolitik, och på det området har republikanerna ett historiskt försprång.

Hur charmerande Barack Obamas ungdomlighet än är har hans framträdanden inte kunnat undgå att röja en viss orutin när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik. Exempelvis deklarerade han nyligen att han, om han blev president, var beredd att sitta ner i samtal med Irans ledare, vilket omedelbart ledde till kritik. Senare förklarade han att han kunde tänka sig att anfalla Pakistan. Det föll heller inte i god jord.

Och hur karismatisk Hillary Clinton än är så ligger det henne i fatet att hon vinglat fram och tillbaks i fråga om Irak, och att hon anses för hökaktig för partivänstern och för mjuk för den amerikanska mitten.

Medan Clinton och obama har dribblat och dabbat i säkerhetsfrågorna har den främste republikanske kandidaten, Rudy Giuliani, passat på att presentera en egen säkerhetspolitisk linje i en lång artikel i tidskriften Foreign Affairs. Det är intressant läsning, inte bara med tanke på att innehållet kan komma att påverka även oss svenskar de närmaste åren.

Till skillnad från sina demokratiska konkurrenter diskuterar inte Giuliani hur man så snabbt som möjligt ska kunna ta hem trupperna från Irak. Han vill inte heller reducera övervakning och kontroll på hemmaplan. Giuliani identifierar tre huvuduppgifter. Den första är att finna en väg till seger i kriget mot terrorismen, den andra att stärka det internationella system som terroristerna vill förstöra, och den tredje att sprida säkerhet och stabilitet i världen via detta internationella system.

Dagens citat

Lisa Abramowicz i veckobrevet Snabbnytt som ges ut av Svensk Israel-Information:

Jag blev något konfunderad när jag läste Dagens Nyheters (13 augusti) icke undertecknade ledare med titel “Fred i vår tid”. Var har jag hört denna fras förut?

Gitmo-dansken häktad

I Danmark har polisen häktat den så kallade Guantanamo-dansken, Slimane Hadj Abderrahmane (som idag dock har bytt namn). Han är misstänkt för bedrägeri.

Abderrahmane släpptes 2004 efter att ha suttit på Gitmo i över två år - han hade gripits i Afghanistan nära gränsen mot Pakistan och under tiden på Guantanamo restes inga anklagelser emot honom. När han hade släppts påstod han att han under tiden i fångenskap utsatts för tortyr, och han skrev också en bok: Danskeren på Guantanamo - den personlige beretning (som jag skrivit om förr). Vidare framkom att han en gång tidigare även fängslats i Algeriet, efter att ha försökt ta värvning i GSPC, en terroristorganisation som idag anslutit sig till Al Qaida. I intervjuer efter sitt frisläppande deklarerade han rakt att danska soldater var legitima måltavlor och att han själv ville resa till Tjetjenien och kriga.

Nu har han hamnat i trubbel med danska rättvisan. Polisen påstår att Abderrahmane i sitt jobb på posten stulit brevförsändelser med kreditkortshandlingar och på så sätt tillskansat sig omkring 100 000 kronor. Dessutom misstänks han ha stulit flera danska pass. Danska polisen har vid husrannsakan hittat pengar, men inte tillnärmelsevis så mycket att det motsvarar det stulna beloppet. Om det finns medbrottslingar vet man inte. Danska Säpo, PET, har kommenterat det hela i ett pressmeddelande, men uttalar sig inte i fråga om Abderrahmane kan ha haft jihadistisk verksamhet på gång.

Politiken:

Siden fik manden et job som postbud, og det var i den forbindelse, at han tilsyneladende har begået bedrageri. I hvert fald sigter Midt- og Vestsjællands Politi ham for at have stjålet breve med både hævekort og pinkoder til to firmaer og en privat kvinde i Greve. I går fængslede en dommer i Roskilde ham for to uger.

Chefen for PET, politimester Jakob Scharf, besluttede i dag at kommentere sagen. Blandt andet i lyset af kriminalsagen fra Roskilde vil PET »også fremover foretage løbende vurderinger af de sikkerhedsmæssige forhold i forbindelse med den pågældende person«, hedder det i en udtalelse.

PET-chefen slår samtidig fast, at PET vil »træffe de nødvendige foranstaltninger«, hvis man mener, at manden er involveret i terrorrelaterede aktiviteter. I øvrigt har efterretningstjenesten løbende siden den 34-åriges hjemkomst i 2004 forsøgt at vurdere, om han udgør en sikkerhedsmæssig trussel.

Politiets efterretningstjeneste (PET):

Efter hjemkomsten har PET løbende vurderet, hvorvidt den pågældende udgør en sikkerhedsmæssig trussel i forbindelse med terrorisme. PET vil - bl.a. i lyset af den konkrete straffesag, som nu efterforskes af Midt- og Vestsjællands politi - også fremover foretage løbende vurderinger af de sikkerhedsmæssige forhold i forbindelse med den pågældende person. Hvis PET finder, at den pågældende person er involveret i terrorrelaterede aktiviteter, vil PET træffe de nødvendige foranstaltninger.

Lästips

Bloggen Islamologi.se, som drivs av studerande och forskare i Lund, belyser islamistpartiet Hizb ut-Tahrir. Partiet är inte etablerat i Sverige, men det är kanske bara en tidsfråga. Sympatisörer torde finnas i landet. Mohammed Omar beskrev för några år sedan i Aftonbladet hur han besökt ett möte med partiet i Uppsala, till exempel.

Få verkar dock öppet sprida partiets propaganda. Daniel Lillmans sajt Alternativmedia.net är det enda exempel jag stött på. Lillman publicerar där en rak översättning till svenska av en artikel från Hizb ut-Tahrirs sajt Khilafah.com (om "Hur kolonialismen förstörde Kalifatet").

Islamologi.se:

Hur är deras syn på demokrati?

Eftersom HT anser att den huvudsakliga suveränen är Gud, tar partiet klart avstånd från demokratiska system, som man anser bygger på att folket förfogar över statens suveränitet. Med andra ord förkastar de demokrati eftersom det då är folket som stiftar lagar istället för att följa sharia.

Hur förhåller sig de sig till terrorism?

I partiets partiprogram tar man klart och tydligt avstånd från våld. Partiet begränsar sin verksamhet till intellektuella, politiska och kulturella aktiviteter. De tar således avstånd från terrorverksamhet eftersom de anser att våld mot civila är förkastligt. Det bör dock nämnas att partiet ett flertal gånger uttalat sitt stöd för t ex självmordsbomningar i Israel som legitima martyrhandlingar.

Rothstein: Putnam motsägs av Sverige

Kristna tidningen Dagen uppmärksammar Robert Putnams forskning om att etnisk mångfald minskar förtroendet mellan folk i ett samhälle, och statsvetarprofessor Bo Rothstein kommenterar. Rothstein menar att i ett samhälle med starka institutioner - som Sverige - uteblir den negativa effekten Putnam beskriver: sänkt förtroende mellan människor har inte uppmätts i Sverige.

- Vi har kommit fram till att i den mån människor som kommer hit uppfattar att de blir korrekt behandlade av myndigheterna, och i den mån de inte lever allt för segregerat i egna enklaver, så ser man inte att mångfalden får någon negativ effekt för förtroendet. Vi kan heller inte se den effekt Putnam visar på i de nordiska länderna.

Är det inte en kombination: Både institutionerna och de medborgare du möter bidrar väl till vilken uppfattning du får om ett samhälle?

- Ja, fast sannolikheten att människor som du inte känner nära ska uppträda hederligt ökar om de offentliga institutionerna fungerar. Vi började upptäcka det för sju, åtta år sedan, när vi hittade tydliga samband mellan förtroendet för polis och domstol och förtroendet för andra människor.

- Vi förstod först inte hur det hängde ihop. Då började vi tänka: polis och domstol har en särskild roll, att upptäcka och bestraffa de som uppträder ohederligt. Och om de gör detta någorlunda väl, så tänker de flesta att merparten andra människor också är att lita på.

Det handlar möjligen inte om olika politisk grundsyn, med tanke på att du fokuserar det politiska och Putnam det privata?

- Nej, jag har jobbat med honom och det skulle jag nog inte säga. Men vi lever i olika samhällen.

Hemodlat

Erik Brattberg skriver i Global Politician om hotet från hemodlade jihadister:

When accounting for why the small prosperous and traditionally peaceful Nordic countries have become so susceptible to this new type of homegrown terrorism in the post-9/11 security climate, three general patterns stand out. First, Denmark, Norway and Sweden all have considerable Muslim minorities. Large-scale immigration begun after the Second World War when the Nordic countries opened up their borders for labor immigrants from southern Europe, the Balkans and Turkey. During the 1980s and 90’s, a new wave of economic, political and religious refugees arrived from the Middle East (mainly Iran, Iraq, Lebanon, Turkey and the Palestinian territories) and the horn of Africa. Today there are an estimated 275.000 practicing Muslims in Denmark, 76.000 in Norway and over 300.000 in Sweden.

Furthermore, the often poorly integrated immigrant communities have systematically become dependent on government subsidies as their chief means of income. This has a resulted in a high unemployment level for non-European immigrants. In 2001, persons born outside of Sweden on average received seven times more in social security assistance than Swedish-born nationals. The figures for Denmark and Norway are close to those of Sweden. Whereas the policies of the welfare state in the short term can reduce the economic poverty of low-income takers and thus have a pacifying effect on unassimilated immigrants, the same policies tend, in the long run, to create a dependence on the state which in effect can lead to further alienation from the indigenous society.

Lastly, terrorists and their indigenous sympathizers have been successful in exploiting the benefits of the Scandinavian open liberal democracies with their modern infrastructure offerings. These enlightened and sophisticated systems have enabled substate perpetrators in the name of "higher principles" to engage in propaganda activities, secure safe-havens, raise funds, purchase weapons and provide logistical support to overseas terrorist organizations.

In the wake of September 11, the Scandinavian governments worked hard to address the terrorism threat and the radicalization of its Muslim immigrants. Despite proven progress, more policy and law-making attention are still required in conjunction with stronger efforts to increase the public awareness over the challenge posed by Islamic radicalism. Despite Islamic radicalization being an equally serious threat in Scandinavia as it is in many other European countries, many Scandinavians unfortunately still view their countries as immune.

I New York har polisen precis släppt en imponerande rapport (pdf) om hur NYPD ser på homegrowns. Den är på nittio sidor och inte helt lätt att sammanfatta, men man kan säga att de har identifierat ett mönster - fyra steg i radikaliseringsprocessen - som de kan använda som utgångspunkt för spaningen. Profilering, anklagar vissa religiösa intressegrupper, men det stämmer nog inte. Nyttig läsning för varje polis och underrätelseman är det i vilket fall. Törs man hoppas att några ex hamnar hos Säpo och Must?

The Blotter skrev om rapporten:

The report by the NYPD intelligence division, "Radicalization in the West and the Homegrown Threat," plots "the trajectory of radicalization" and tracks the path of a non-radicalized individual to an individual with the willingness to commit an act of terror, multiple sources say.

"The threat is real; this is not some bogey man we are creating here. There are individuals who are proselytizing, inciting angry young men to go down this path," said Jenkins, who reviewed and contributed to the NYPD report.

The report identifies mosques, bookstores, cafes, prisons and flop houses as what it calls "radicalization incubators" that provide "extremist fodder or fuel for radicalization."

Uppdatering:

Terrorismforskare, den titel jag först gav Erik Brattberg, ser ut att ha varit ett för starkt ord, skriver Bulten i Bo. Så jag ändrade.

Rockgymnasium till Elvis Minne

Idag är det trettio år sedan Elvis dog. Om man nu tror på det, alltså.

För att fira tänkte jag starta ett rockgymnasium här på bloggen. Applikationen SplashCast ger ju användaren ett par tv-kanaler till sajten, och tidigare har jag ju samlat politik i en kanal, så varför inte samla musik i en annan?

Jag tänker mig formatet tre låtar på ett tema, så att varje program håller sig runt tio minuter. Och eftersom jag är arkeologiskt intresserad kommer det här inte att bli senaste hitsen. Det här kommer att vara nåt för den som gillar att leta sig bakåt i historien. Och så slänger jag in lite reklamfilmer också. Så välkomna till första upplagan av Three Strikes. Den handlar om knark, för Elvis hette ju Aaron, och Aaron skrev så bra om det i Expressen häromdagen, och det är ju inte bara i reggaen man knarkat. Det var värre på femtitalet, som Jerzy Sarnecki skulle sagt.

Add Rock'n'Roll Hi School to your page

Expressen misstänkliggör Sd

"Det kan ligga i Sverigedemokraternas intresse att framstå som politiska martyrer. Finns det en risk att de på något sätt kan ha iscensatt attacken själva?"

"Jag tycker illa om Sverigedemokraternas politik och lät detta påverka mitt omdöme. Därmed anslöt jag mig till en redaktionell tradition på Sydsvenskan och, vågar jag påstå, på de flesta andra nyhetsredaktioner."

Två citat från Niklas Orrenius, Sydsvenska Dagbladet, varav det ena ur en nyhetsartikel och det andra ur Publicistklubbens årsbok där han förklarar varför han i texten förvanskade verklighetsbilden av attacken mot Sverigedemokraterna och antydde att det var partiet självt som stod bakom våldet.

Man kunde tro att journalistkåren läser årsboken och lyssnar när några av landets tyngsta journalister berättar om etiska fällor.

Idag har Sverigedemokraterna på nytt attackerats. Biträdande pressekreteraren och ordföranden för ungdomsorganisationen Martin Kinnunens sambo (!) togs tillfånga av tre män som släpade ut henne i trapphuset, bakband henne och tejpade hennes mun. Alltsammans under knivhot.

Det är fruktansvärt, och måste fördömas på alla plan, utan undantag. Våldet som Sverigedemokraterna möter har tyvärr länge ignorerats, och de organisationer och individer som utför det har därför blivit allt mer vågade i sin brottslighet. Våldsamheterna kan bara stävjas om samhället sätter hårt mot hårt mot våldsverkarna.

Journalistkåren har förvisso äntligen börjat skriva om våldsamheterna - länge tegs det när våldet drabbade sådana som journalisterna ansåg förtjänade det - men kvar finns ibland den ton av misstänkliggörande som Orrenius illustrerar med citaten ovan.

Expressen idag:

Finns det några tidigare exempel på fingerade attacker, för att söka sympatier?

Expressenartikeln är ett undantag den här gången. Det är bra, men undantaget är illa nog.

Uppdatering:

Citat från debattören Salemo på forumet Socialism.nu:

en anhörig till SD hittades bunden i trapp hus.

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

Uppdatering 2:

Och DN tystar debatten...

Dagens Nyheter tycks ha stängt av Twingly - systemet som länkar bloggosfären ihop med tidningen - för nyheterna om attacken mot Kinnunen och sambon. Knuff noterar att 6 bloggar länkar till DNs artikel Politikers sambo överfölls i hemmet (kl 02.00). Vid artikeln finns inte en enda länk till bloggarna.

Är det här ytterligare ett steg mot kvävd debatt i Dagens Nyheters regi? Tidigare har många bloggare uppmärksammat att prostituerade inte tillåtits länk via Twingly på DN.se. Utvidgar de den våta filten nu?

Uppdatering 3:

Och TV3 text gör som Expressen: "ska ha överfallits".

Perspektiv på trygghet

Andreas Malm har skrivit ett reportage från Libanon i Arbetaren, där han målar Hizbollah i ett rosigt skimmer. Malm döljer inte att han ser Hizbollah som en trygghetsskapande och stabiliserande faktor i Libanon och regionen.

Liksom alla andra vi talar med är Um Shadi övertygad om att kriget kommer tillbaka. Hizbollah har gått ut med bedömningen att Israel kommer att invadera igen någon gång inom sex år, och spekulationerna gäller snarast vilka som kommer att dras med: Syrien? Iran? Andra libanesiska aktörer?

Shadiya berättar om hur de flydde nedför vägen till Rumeish under ett uppehåll i bombningarna på den tredje dagen. Där är invånarna sympatiskt inställda, men längre bort i mörkret dansar ljusen från Ain Ebel, en välmående kristen by med en lång historia av att samarbeta med Israel.

Också Shadiya tillhör, självklart, Hizbollah. Unga kvinnor som hon kan få rudimentär militär träning under några månader, men de hålls utanför stridande kommandon, enligt rapporter med stor frustration som resultat.

Hon vet att israelerna kommer. Hon ler, och de svarta ögonen glittrar när hon säger:

– Låt dem komma. Jag är inte rädd. Jag är stark.

Kriget år 2006, som i Libanon går under namnet Harb al-Tummuz, ”julikriget”, avslutades utan att Israel och USA nått sitt mål: att utplåna den starkaste folkliga kraft i Mellanöstern som står emot deras intressen, som stöder det palestinska motståndet, hotar västvänliga regimer och i stället lierar sig med den antivästliga axeln Damaskus-Teheran. Hizbollah finns kvar, i högsta grad. Efter segern på slagfältet i augusti var partiet starkare än någonsin.

Malms text bör läsas bredvid Michael Tottens skildring av hur tryggt invånare i Irak har det under Muqtada Al Sadr och hans Mahdi-armé; Hizbollahs släkting i Irak.

“Even Saddam was better than Jaysh al Mahdi,” he said. “They treat everyone bad. Americans treat us good. Sadr does not. They say Americans rape our women. They lie. It is just propaganda. Americans have plenty of women. Jaysh al Mahdi rapes our women for real. They are animals. But soon enough their day is coming.”

He got antsy and seemed to feel he spent too much time talking to me. He had to get back to work before someone noticed him missing.

“I cry all the time,” he said just before he set off. “I wish I was outside Iraq where I would not have to be afraid.”

I shook his hand. He returned to his post. And I felt useless. What could I do for this man? There are so many with stories like his in Iraq.

“What kind of country is this,” Feris said to me in a trembling voice, “where people do this sort of thing to their own people?”

Meanwhile, or at least so it appeared, I was safer at that outpost because the Mahdi Army was there.

Lästips

Johan Hakelius avslöjar sina gamla raggningsknep i en ganska komisk kolumn i Aftonbladet.

De tror, på allvar, att hela det komplicerade parningsspelet, efter tusentals år, plötsligt är nedlagt. Inte att det förändrats, stöpts om, klätts i nya ord. Utan att det försvunnit. Att allt blivit NATURLIGT.

Häromdagen gick jag förbi en parkbänk. På den satt en tanig tonårskille i fjunig skepparkrans och Afa-svart. Bredvid honom satt en tvättbjörnsögd, trulig tonårstjej med ett par ringar i underläppen. Unga, fria själar, alltså. Sin generations, enligt uppgift, ormgropande spjutspets. Killen blängde vädjande på tjejen, som uttråkat stirrade på sina kängor. Och medan min ledbrutna medelålderslekamen hasade förbi hann den höra detta:

Kille: Jag är väldigt intresserad av förspel ...

Tjej: Mm

Kille: Jag menar, killar är ju vanligtvis ... eller SOM JAG HAR HÖRT är killar mest intresserade av penetrationssex ...

Tjej: Mm

Kille: ... som män, alltså.

Tjej: Mm

Man fattade ju ungefär vad killen hade tänkt sig. Och man fattade ju ungefär vad tjejen inte hade tänkt sig. Och man kände ju igen sig.

Eller, förresten: som jag minns det brukade ett blandband och en flaska Beyaz räcka för att komma någonstans. Nu krävs tydligen 20 poäng i genusteori och begrepp som ”penetrationssex”.

"de säkerhetsproblem som kan uppstå"

Att en konstinstitution anser att den behöver bekymra sig mer för liv och lem än för kvalitet är en skam för ett öppet samhälle, skriver jag i min ledare i SvD idag.

Tilltaget att porträttera Muhammed är inte någon lågbrynt eller rasistisk provokation. Lars Vilks är professor emeritus i konstteori och i sin konstnärliga gärning har han återkommande utforskat frågeställningar om konstens plats i det offentliga. I och med refuseringarna har Vilks blottlagt en självpåtagen censur och en ideologisk likriktning inom kulturvärlden och ritat ut på kartan exakt var gränsen går. Den är snävt dragen.

På Lars Vilks blogg fortsätter den frejdiga diskussionen om konsten, men i det senaste inlägget finns ett mörkare stråk:

Hur som helst ser vi ett exempel på hur demokratin ryggar tillbaka för ett utomparlamentariskt hot. Svårligen kan man se detta på annat sätt än som en klar framgång för skapare av dylika hotbilder: Hota på, det lönar sig, vi böjer oss.

Det är sorgligt.

Födelsedagen flyttad

Vad som tidigare annonserats som festen på långholmen heter nu på förekommen anledning Festen i Vinterviken.



Det är gratis. Det är på min födelsedag. Det är obligatoriskt.

Fint sällskap, Oussama

Svenske Oussama "jag älskar Bin Ladin" Kassirs förmodade kollega James Ujaama har erkänt att han försökt upprätta ett träningsläger för Al Qaida i Oregon, något Ujaama dessutom lovat peka ut Kassir som delaktig i.

Därför kan det kännas fint att minnas en demonstration som anordnades av Eurocolors, en konst- och kulturförening som ville "använda konst som vapen mot fördomar, hat, diskriminering, krig, rasism, extremism, fanatism, destruktivitet, våld, agression, terrorism, brott mot mänskliga rättigheter, förstörelse och missbruk av naturen samt djurplågeri."


"Den 4 juli 2006 (på USA's national dag), anordnade Eurocolors ett protesttåg mot existens av skrämmande fängelser och det så kallade 'Guantanamo-systemet'... Alla i protesttåget bar orange t-shirts, kända som 'Guantanamo tröjor'"






"Vi bar även hade bild på den svenske medborgare Usama Kassir som USA stämplade som terrormisstänkt, utan att redovisa bevismaterial mot honom, helt enkelt för att den saknades. På lösa grunder begärde USA hans utlämning och på så sätt bröt mot FN-s stadgar, Human Rights och Genévekonvektionen."




"Med oss var även Mehdi Ghezali, tidigare fånge i Guantanamo, som fick tala offentligt för första gången efter 2 år sedan han släptes fri."









"Följande personer talande utanför ambassaden: Eva Björklund (Vänsterpartiet)"










"Helena Benaouda (Sveriges Muslimska Råd)"










"Yvonne Ruwaida... Gustav Hjertén (Miljöpartiet)"









Alla bilder från Eurocolors.

Minnenas afton

Nu när svenske Oussama Kassirs förmodade kollega James Ujaama har erkänt att han försökt upprätta ett träningsläger för Al Qaida i Oregon, något Ujaama dessutom lovat peka ut Kassir som delaktig i, finns det anledning att påminna om de politiker som prompt ville att Kassir skulle hämtas hem till Sverige och absolut inte utlämnas till USA.

Alice Åström, vice ordf i Vänsterpartiet, i skriftlig fråga till utrikesministern:

Mot bakgrund av det som stegvis blivit känt om USA:s behandling av människor som på lösa grunder anklagas för terroristbrott, och mot bakgrund av att svensk flathet mot amerikanska propåer tidigare utsatts för berättigad internationell kritik, blir denna situation än mer allvarlig. Det måste rimligen vara viktigt att utveckla en rättssäker och självständig svensk praxis, så att inte USA:s ensidiga agerande i ”kriget mot terrorismen” riskerar att köra över medborgerliga rättigheter.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Avser utrikesministern att agera för att Sverige formellt av Tjeckien ska kräva ett utlämnande av Usama Kassir till Sverige?

Gustav Fridolin, numera journalist, tidigare riksdagsman och partistyrelseledamot i Miljöpartiet, i skriftlig fråga till utrikesministern:

En utlämning av Kassir till USA äventyrar, så vitt vi känner till om och har erfarenhet av USA:s hantering av personer som utpekas för samröre med den här typen av brottslighet, allvarligt hans mänskliga rättigheter.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utrikesministern vilka åtgärder han avser att vidta för att verka för att Usama Kassir inte utlämnas till USA.