Åtalade för mordplaner på Vilks är ungdomsledare vid moské

Säkerhetspolisen och åklagaren tycks ha velat tona ner kopplingarna mellan dem som står åtalade för mordplanerna på Lars Vilks och Bellevuemoskén i Göteborg. När man beslagtog en dator från en föreningslokal i anslutning till moskén sade man till GT/Expressen att:

"Det var en husrannsakan som inte har skett i själva moskén utan en administrativ del av byggnaden". 

[...] 

"Säkerhetspolisen beklagar verkligen att vi ibland måste gå in i byggnader med religiös koppling. Det har skett med största möjliga respekt och hänsyn till församlingen".

Även åklagaren betonade att tillslaget rörde en "kontorslokal som tillhör en moské", som om det hela bara rörde sig om en tillfällighet.

Men förundersökningsprotokollet visar att de åtalade är aktiva i ungdomsarbetet vid moskén, i föreningen Mångkulturella Ungdoms Center (MKUC). En av de åtalade är föreningens ordförande.

Mångkulturella Ungdoms Center är en förening som bildades 2004, och har sitt säte i skuggan av SKFs gamla industrilokaler på Stallmästargatan 5 i Gamlestaden i Göteborg. Föreningen delar därmed adress med Islamiska Sunnicentret, det vill säga Bellevue Masjid - Bellevuemoskén. Namnet till trots är föreningen i huvudsak somalisk och islamisk. MKUC bedriver föreläsningar, kulturverksamhet, teologisk utbildning, idrott och läxhjälpsverksamhet. Varje vecka håller man fredagsföreläsning, och på affischerna anges att dessa äger rum i Bellevuemoskén. Och lika lite som MKUC är någon från Islamiska sunnicentret oberoende organisation är man fristående från mer etablerade grenar av svensk islam – tvärtom är föreningen medlem i Sveriges Unga Muslimer samt medlem i det islamiska studieförbundet Ibn Rushd, och har vidare erhållit bidrag från statliga Allmänna Arvsfonden (211.000 kronor år 2009) och Göteborgs stad (blygsamma 3.000 kronor 2010). Föreningen säger sig ha cirka 300 medlemmar.

I förhörsprotokollen framgår det vilken roll de åtalade har i föreningen och vilken roll föreningen spelar för de åtalades kontakter och umgänge:

"[AAM] berättar att han är ordförande i föreningen MKUC, Mångkulturella Ungdoms Center. Det betyder mycket ansvar då det är hans uppgift att se till att allt fungerar med bokningar och pengar. Det finns en kassör i föreningen men det är [AAM] som har hand om pengarna. Han gör t. ex olika inköp till föreningen. 

Det är i den föreningen som han har lärt känna [AWM], [MSS] och [Frisläppt]. De träffas på fredags- och helgbönerna i moskén. Det är mest där de umgås."

[...] 

"[AAM] uppger att de personer som var tillsammans med honom då de greps är nära vänner som brukar gå på samma moské som han själv. De muslimer som han själv och brukar vistas i moskén på fredagar. En av kamraterna är kurd. De är medlem i samma förening, MKUC, mångkulturella ungdomscenter. Detta är en ungdomsförening som finns i moskén. De brukar bland annat spela fotboll fredagar och lördagar. 

De som var tillsammans med [AAM] då de greps var [MSS], [Frisläppt] och [AWM]. 

[AAM] har känt [MSS] i nästan ett och ett halvt år. [AAMs] och [MSSs] fruar är kompisar. [MSS] brukar hjälpa till vid konferenser och liknande, vid föreningens temadagar. Det är mest via föreningen de lärt känna varandra. Vid temadagarna, som brukar äga rum i en lokal i Kortedala brukar [MSS] dela ut reklam, ta fram broschyrer, fixa mat, utsmyckning av lokalen etc. [AAM] är sällan hemma hos [MSS], man har inte den typen av umgänge som muslimer, man ses mest i moskén. 

På fråga om [AAM] och [MSS] brukar vara ute på stan svarar [AAM] att man mestadels ses i mosken. 

På fråga om [AAMs] relation till [Frisläppt] uppger [AAM] att han är sportledare i föreningen. [AAM] själv är ordförande i föreningen, vilket gör att de har en hel del gemensamt, de har nära kontakt, de är nära vänner. 

[...] 

[AWM] är före detta sportledare i föreningen, han har dock hoppat av föreningen. Han vill inte längre vara inblandad i föreningslivet. Han bor själv i gamlestan, nära föreningen, nära till moskén. Ibland hälsar [AAM] på honom, de träffas och umgås dock mest i föreningen. I moskén ses man på fredagarna och på helgerna. 

Föreningen ligger vid Generalgatan, samma gata som Bellevuemoskén. Föreningslokalen ligger i Bellevue. Det finns två byggnader vid Bellevuemoskén, i den ena ligger föreningslokalen. På andra sidan ligger Bellevuemoskén. Inne i föreningslokalen finns datorer, kontor, föreläsningssalar, där klasser kan studera arabiska, det finns ett rum där man lär sig hur man fixar datorerna. Biljardbord fanns tidigare men det slogs sönder, man flyttade då detta till en lokal i Hjällbo. [AAM] uppger att man låser rummet till datorerna, det finns en man som har en nyckel, det är mannen som är ekonomiansvarig, kassören. Man får ringa honom om man vill komma in i lokalen, [AR]. 

[AAM] tillfrågas vad han använder datorerna till, han uppger att han surfar, går in på olika sidor, man har ett nära samarbete med unga muslimer Stockholm, i olika former, man söker bidrag, har kontakt med olika studieförbund, föreningsarbete, samlar in pengar."

De åtalade är alltså ungdomsledare och bär ansvar för unga människors andliga och intellektuella utveckling inom det etablerade religiösa föreningslivet i Göteborg.

Den dator som beslagtogs hos MKUC (och som i förundersökningsprotokollet benämns "moskédatorn") innehöll nu inte något som var av intresse för utredningen. Datorn tillhör föreningen, och har använts av många besökare. I protokollet noteras dock:

"Vid något enstaka tillfälle har det anträffats bilder som i filsystemet döpts till Al-Shabab eller Mujaahidiin. Det går inte att klarlägga vem/vilka som sparat ned materialet."

Annat är det med föreningsordförandens hemdator. I förundersökningsprotokollet finns ett åtta sidor långt PM med de filmer, filer och bokmärken som Säkerhetspolisens utredare funnit anmärkningsvärda (exv: "Mujahid Yar from al Shabaab Mujahideen.mp4" – "Video med litet hjärntvättat barn som håller ett tal om jihad och att döda alla icke-muslimer"). Ordföranden förklarar listan i förhör, och även om förklaringen sannolikt är en lögn, är det intressant att se hur han menar att sådan jihadpropaganda är vanligt förekommande i föreningen.

[AAM] delges en lista på de filmer som finns på datorn som visar propaganda och rekryteringsfilmer för Al Shabaab, Jihad och Mujahedin.

[...]

[AAM] uppger att han visste att filmerna finns i datorn. Han har sett dem tidigare. [AAM] har jobbat med ungdomar i föreningslivet som brukar kolla på sådana saker. [AAM] får ibland filmer skickat till sig som de vill att han ska titta på. Vissa ungdomar skickar sådana filmer till andra ungdomar för att övertyga dem om att deras budskap är rätt. [AAM] brukar gå igenom sådant material för att ha koll på vad de skickar till varandra.

[...]

[AAM] räknar upp följande ur listan: Filmerna 1, 2 och 3 har en vän till [AAM] laddat ned. Han vill inte uppge vän denna vän är. Han laddade ned dem för att visa [AAM] att de finns. [AAM] uppger att anledningen till att hans vän vill visa dem för [AAM] är ”olika saker”. [AAM] uppger att de flesta av filmerna är propagandafilmer. Till exempel intervjuer med Shaikh Mukhtar A M Robow har [AAM] kollat på. Filmerna 10, 13, 17, 19, 20, 21, 23 uppger [AAM] att det är han som har laddat ned. Filmen nr 12 har [AAM] sett men inte laddat ned. Filmen 22 är [AAM] osäker på om det är han som laddat ned. Han har dock sett den. De övriga känner han inte till.

[AAM] får frågan om det är hans bookmarks som finns på datorn t ex alla föreläsningar av al-Awlaki. [AAM] uppger att han lyssnar på vissa föreläsningar som han har gjort. Inte alla.

Beslagtagen box med al-Awlaki,
utgiven av Abu Usama el Swede.

Motsvarande material, fast i ännu större mängd, finns även i datorer och mediespelare hemma hos [MSS].

FL1 undrar hur [MSS] som har en CD-samling med 173 eller 178 föreläsningar av Anwar al-Awlaki, som hade en iPod med dig den kväll du greps med 200 föreläsningar, om [MSS] mot den bakgrunden ser Anwar Al-Awlaki som en inspiratör. 

[MSS] uppger att det Anwar al-Awlaki berättar om i dessa föreläsningar är om Mohammeds liv, som är [MSSs] förebild. Annars hade han inte lyssnat på Anwar al-Awlaki om det inte handlade om Mohammeds liv. 

FL1 undrar om Anwar al-Awlaki är en martyr. 

[MSS] undrar om Anwar al-Awlaki är död. Han vet att det stått i tidningen men han tror inte på tidningarna utan att vi får vänta och se vad som hänt med honom.

Det är nu inte kriminellt att inneha jihadpropaganda i stora kvantiteter. Och det är vidare högst osäkert om bevisningen i förundersökningen kommer att räcka till en fällande dom, även om det kan anses bestickande med för hand avskrivna instruktioner om jihad från al-Qaidas tidskrift Inspire, rekognoscering vid och en att-göra-lista med tydlig koppling till konstmässan där man trodde Lars Vilks skulle framträda, nyinköpta knivar, etcetera.

Men det är ändå anmärkningsvärt att samtliga tre av de åtalade är (eller har varit tills nyss) ungdomsledare i en etablerad religiös förening. Även den fjärde person som greps, men som senare släpptes, är aktiv i föreningen. Och i utredningen förekommer dessutom ett femte namn, som arbetar i en ungdomsförening i Angered som fritidsledare.

Återigen får man intrycket att så kallade moderata muslimer, som ryms inom islams breda mittfåra, har svårt att se extremisterna.

I Rinkeby anställde moskén en ungdomsledare för verksamheten i Kreativhuset. Han, Yassin Ismail Ahmed, visade sig vara rekryterare åt somaliska terroriströrelsen al-Shabaab. Själva ordföranden för paraplyorganisationen Sveriges Muslimska Råd, Helena Benaouda, förnekade att hon sett några extremister. Det visade sig att hennes egen svärson i tur och ordning gripits i Somalia, i Pakistan och på väg mot Jyllands-Posten. Och nu, i Göteborg, visar det sig att de som misstänks ha planlagt mord på Lars Vilks är ledare i en ungdomsförening som är väl sedd medlem i både det stora studieförbundet Ibn Rushd och i ungdomsparaplyorganisationen SUM, och dessutom mottagare av offentliga medel.

Att Säkerhetspolisen och åklagaren tonar ner kopplingen mellan mordplanerna och det etablerade religiösa föreningslivet är politiskt begripligt. Det är känslig terräng. Men samtidigt sviker man då de föräldrar som intet ont anande släpper iväg sina barn till en miljö som i själva verket är extrem.

Vill du släppa iväg din tonåring på aktiviteter där ledarna står åtalade för att ha planerat heligt krig?

Göteborgsjihadisten Mirsad Bektasevics mamma berättade en gång för Sydsvenskan om hur hennes son blev aspirerande självmordsbombare:

Han var en vanlig tonåring som ägnade fritiden åt boxning. Men efter ett moskébesök förvandlades tillvaron för [Mirsad]. 

Han odlade skägg, gick till skolan i fotsid klädedräkt, vägrade att beröra kvinnor.  

Sedan fyra veckor sitter [Mirsad] fängslad i Sarajevo, anklagad för att ha planlagt ett självmordsattentat mot en västambassad. 

Gissa tre gånger vilken moské det gällde!

Så vitt undertecknad kan se har inte ens Göteborgstidningarna berört att de misstänkta är ungdomsledare. Det är tråkigt, för här finns en nyhet som både är politiskt brännbar och högst relevant för föräldrarna i läsekretsen. Och pressen behöver ju inte göra samma bedömning som Säkerhetspolisen.

Ny martyrbiografi över Mohamed Moumou

En ny martyrbiografi har publicerats i dagarna över Mohamed Moumou, den svenske medborgare som slutade sina dagar hösten 2008 som andreman i al-Qaida i Irak. Moumou blev förvisso redan strax efter sin död föremål för en officiell hyllningsfilm från al-Qaida i Irak, vilken faktiskt nämns i den nya texten. Den nya eulogin är en personlig minnesteckning av tiden i träningsläger i Afghanistan, där Moumou, tillsammans med några andra med svensk bakgrund, ska ha ingått ingått i den algeriska kontingenten.

Författaren kallar sig Abu Alaini Khorasani, och tycks vara i färd med att skriva ett större verk över de personligheter han ska ha kommit i kontakt med i al-Qaidas träningsläger i Khalden. Minnesteckningen över svenske Mohamed Moumou är nummer sju i den serie han har nedtecknat under året. Som tidigare meddelats behandlade del två en annan svensk medborgare, Redouane Laadjal (alias Abu Bilal Moataz), här hemma senast omskriven för sitt äktenskap med "fredsagenten" Ann Ferm i Umeå. Hans namn förekommer även i denna sjunde del.

Nedan följer martyrbiografin i sin helhet, bristfälligt översatt genom hjälp av google (bättre översättning mottages tacksamt).

Minnen 7, martyren Talha marockanen
I Allahs den barmhärtiges namn, tacka, prisa och välsigna Allah. Be om frid för dem som stridit för profeten och hans budbärare, familj och följeslagare, och följt dem i sanningen till domedagen, som profeten, skrattande i vänners lag, dödande fienden. 

Jag skriver denna krönika över en krigare jag lärde känna för länge sen, för att bringa glädjebudskapet om den som inte lät sig stoppas av att förlora sina nära och kära eller av att kompanjonen tre år senare dödades i Tora Bora, utan överlevde för att åter söka upp jihad i ett nytt land och bekämpa Allahs fiender amerikanerna och shiiterna. 

Sommaren 1996 reste marockanen Talha till Afghanistan. Han hade stött jihad i Algeriet från Sverige med sina bröder Jafar och Moataz. De stödde det heliga kriget i Algeriet med alla till buds stående medel, både materiellt och genom informationsspridning, och arbetade för att få GIA på rätt spår efter att rörelsen infiltrerats algeriska spioner. 

Talha och Jafar beslöt sig för att lämna Sverige för att fullfölja förpliktelsen att förbereda sig för jihad. De gav sig av på sommaren, och reste till Pakistan, och därifrån till Khost och Khalden. Jag frågade aldrig vilken väg de tog, men eftersom talibanerna ännu inte kontrollerade Jalalabad och Torkham reste de antagligen över Miranshah. När jag själv tog mig till Khalden tog det dock en månad eller två, minst. 

Med det skandinaviska landet i norr bakom sig påbörjade Talha och vännen Jafar de ansträngande dagliga övningarna under enkla förhållanden, ledda av lägrets befälhavare. 

Talha var ljus med ett kort skägg och av medellängd. Men exercisen, idrotten och de dagliga marscherna lyfte bort fettet och Talha var alltid bland de tio första att återkomma till exercisplanen efter en timme i fiendeterrängen, på fälten och sluttningarna runt lägret. 

Och efter exercisen ropade han alltid efter kocken: Hur står det till? Är allting klart? 

Det blev som en stående ordväxling mellan honom och kocken. Om det serverades bönor, så hette det att bönor är aldrig så goda som efter en övning. Och på Talhas fråga om hur frukosten är idag, så svarade kocken att "han står förnöjt och tvinnar mustascherna" menande att frukosten var utsökt. 

Man kunde alltid se Talha stå och skoja med kockarna och bagarna. Och fast afghanerna ville snåla med brödet hade Talha goda kontakter med bagarna. När brödet var slut kunde han ändå plötsligt leende plocka fram några skivor ur skjortärmen och säga åt Jafar att hålla tyst och inte skvallra. Han älskade verkligen mat, men vem gjorde inte det i Khalden? Vi kände matens välsignelse 

Men eftersom de var stora jämfört med mig, då jag vägde säkert femtio kilo mindre, räckte den portion som tillfredsställde min lilla mage inte för dem. 

Talha var en guds välsignelse för stämningen i lägret med sitt skämtlynne. Även när han var modfälld skämtade han, och han kunde skratta med alla, arab som inföding. Till och med när folk inte förstod språket – han sade bara "Nå, predika du, broder" och skrattade! 

Den rättfärdige Talha räddade sin broder Jafar en gång, när den senare begick ett misstag ute i fält. Som han berättade det själv för mig visste inte Jafar hur vapnet fungerade. När han skulle ladda ur gick vapnet av, vilket resulterade i ett brutet ben och ett stort köttsår. Han hade troligen glömt att säkra vapnet, vilket vi alla väl har råkat göra i början. Guds frid, Talha tog i alla fall Jafar snabbt – och när jag säger snabbt menar jag i alla fall två timmar, så svår är terrängen – till sjukhuset i Khost, och han remitterades sedan till Peshawar. Jafar var borta från Afghanistan länge. Behandlingen tog så lång tid som sex månader, eftersom han förlorat nästan tio centimeter av benets omkrets. 

Det hela ledde till att de algeriska bröderna var kvar ett år längre hos Abu Zubaydah och byggde upp sin organisation. Broder Talha lämnade sin sårade vän, återvände och tog upp träningen igen. Det tycks ha varit en lärorik tid under Abu Zubaydah. Talha påverkades mycket av vad som hade hänt hans broder och kollega. Han slutförde beslutsamt kursen i gerillakrigföring på två månader, trots dess svårighetsgrad och hans oro på det privata planet. Det blev vinter, och träningsledaren var en i högsta grad militärisk man som aldrig sågs le, och som aldrig pratade med andra i lägret. Han bara bad, och gick in till sina kvarter. Han agerade ofta på uppdrag av Sheikh Ibn al-Libi som lägrets ställföreträdande emir, och jag var rädd att prata med honom om mina farhågor om att jag inte skulle få avancera, då jag inte fullgjort kursens alla moment. 

Då uppmuntrade Talha mig, och med ett marockanskt talesätt gav han mig mod att tala med ledaren. Många vågade inte tala med den tyste och seriöse Abu Omar. Men jag försökte övertyga honom med mitt viktiga ärende, och han svarade: Gott, om gud vill. 

Jag kan knappt minnas hur länge vi väntade ute på lägrets gårdsplan när namnen ropades upp på de unga män som skulle få komma ut och bilda en egen styrka. När nästan alla hade blivit kallade, kom till sist mitt namn. Gud gjorde mig inte besviken efter min begäran, trots att jag var tämligen ny i lägret. 

Vi byggde ett separat logement för medlemmarna i denna särskilda grupp, skilt från resten av ungdomarna i lägret, som vi bara umgicks med i moskén. Vi följde ett särskilt program, i allt från plats i kön och tider i kantinen till träningspassen. Vi var halvt isolerade från lägret, och Talha delade rum med mig i två månader. Vi hade inte mycket tid för snack och umgänge, men när det dock blev tillfälle stod han i gruppens centrum och vi lyssnade på skämt. Rummet dominerades av den algeriska dialekten från de stora algeriska bröderna från Sverige, och de skämtade med bröderna från Mesopotamien. Men vi studerade också fatwor från de lärda och stöptes i artiklar av Abu Qatada och Abu Walid palestiniern, såväl som Abu Basir. 

Våra kunskaper berikades också av stunderna i moskén med Abu Abdullah al-Muhajir, med lektionerna i statskunskap och standarder, om avvikande sekter och andra föreläsningar av varierande slag. Han gillade inte våra sånger annat än ytterst sällan, och när han en gång skrattade med oss avbröt han sig och sade åt oss att hålla tyst och förklarade att för mycket skratt gör hjärtat stumt. Men varje gång jag bad om vägledning fick jag ett korrekt utlåtande som enade bröderna. 

Allahs barmhärtighet låg som en strimma av ljus över denna tid, och jag älskade det tionde som kom från en hemlig insamlingsorganisation, som hjälp med reservdelar, pengar och allt som kunde ge bröderna i lägret fördelar. 

Under denna period förde Abu Omar en hård regim där vi inte kunde få något som inte var absolut nödvändigt, och han hindrade oss om vi försökte. I den bittra kölden var det en yngling som värmde vatten för att tvätta sig på kvällen och på morgonen, men Abu Omar sade att varmt tvättvatten inte var tillåtet, fast vi visste att det fanns en källa i nere dalen. Vi höll tyst om saken, men Talha sade till honom. "Har Abu Omar sagt åt oss trolla bort källan? Att källan är förbjuden?" Talha skrattade. "Vid Allah, Sheikh, du vet att du måste säga det också i så fall." Abu Omar log och lämnade oss i fred. Talha skrattade, och gick följde sedan efter Abu Omar och bad honom att trolla lite med varmvattnet för att rå på en förkylning. 

Självfallet gjorde han inte så för att såra sina bröder, men för att han gillade att skämta i allt vi företog oss, och vi älskade Talha. 

Under den här perioden gick vår träning in i en fas som kallades nattlig räd mot fiendeläger. Bland de nya spreds ryktet, från emirens närmaste, att Khalden omringats av lokala stammar som skulle kunna anfalla när som helst, och annat som skulle skapa förvirring. Inte ens Abu Omar fick veta vilken natt det skulle kunna tänkas ske, det hela hölls bara på emirens nivå. En dag när vi var ute på marsch med proviant i packningen, och allt från lätta vapen till Dushka, Grinov, raketgevär och pansarskott, kom beskedet. Abu Omar delade upp oss i grupper, alla med var sitt vapenslag, och jag och Talha fick raketgevär. 

När det var mitt i natten trängde de första av oss in i lägret. De tog sig förbi vakterna på bägge sidor, och tog sig ner till flodbädden där de tände eld på några buskar. Det var signalen till oss utanför med raketgevär, och luftvärnsraketerna dånade i natten. Abu Omar sade åt oss att sikta över tälten, och Talha laddade på. När skottet gick en meter ovanför taket på biblioteket, inte långt från det tält där det sov grabbar inte äldre än sexton år, sade han till mig och Talha "Allahs måltid!" 

Abu Omar hade beordrat oss att göra attacken så verklig som möjligt för de unga, och sagt åt oss att prata en smula pashto som vi hade lärt oss. Men när Talha såg Abu Omar, och jag hade lobbat så nära huset och det var tydligt var explosionen hamnade, ropade han "Sheikh, du dödar dina bröder" och fast jag varit mån om att inte skada blev jag rädd att mitt handlande hade fått ödesdigra konsekvenser. Han sa åt oss att stanna på vår position och fortsätta räden, men det övertygade inte Talha och mig. Talha drog iväg en raket upp i skyn över bergen. Jag vet inte var jag själv sköt och blev rädd att någon skulle skadas, och för vad Abu Omar skulle säga. Men svaret blev "Allah siktar åt dig." 

Himlen över lägret lystes upp av allsköns anmmunition, eldar kantade floden, och när räden var över efter fem minuter kom de unga ut ur sina tält och logement. Förstås var deras befäl med dem, som hindrade dem från att komma ut innan elden upphört. 

Jag frågade Talha varför han skjutit över bergen. Han sade att jag hade varit nära att eliminera bröderna, men jag svarade att jag var säker på att inga hade träffats. "Jo, Allah räddade dem" svarade han med ett leende. 

Vi fick återgå till våra kvarter för en stunds vila innan det var dags att tvätta ur öronen. Talha älskade predikningarna med Abu Abdulla al-Mujahir och satt alltid nära Sheikhen, och han läste ofta efter honom i särskilda fraser, och ibland var det Talha som fick säga dem istället för Abu Abdullah. 

Talha var ingen stor talare. Han var välformulerad, men fåordig. Han var uppriktig, och orden hade betydelse. En natt gav Abu Omar oss i uppdrag att sköta varsin andakt efter eget hjärta. Den dag då det var Talhas tur vid podiet läste han en bön från Maghreb, lovprisade gud, bad för profeten och gav några råd. Men sedan blev han tyst. Sedan sade han att i vissa fall är tungans oförmåga det äkta uttrycket. Han  förblev tyst, och satte sig. 

Vi från Maghreb var inte de mest vältaliga. Många av de andra var studenter, skriftlärda eller präster, men vi kom från Europa och längtade efter jihad. 

Efter den här kursen, som var lång och hård, valdes Talha ut till den grupp som skulle till lägret i Jalalabad med Asadullah för att lära sig sprängämnen. Han råkade bli skadad när en vätska exploderade och blev ersatt av en kurd. Under tiden i Jalalabad kom vännen Moataz, en algerier från Sverige, också till Khalden. 

När utbildningen avslutats reste Talha åter till Sverige för att återse sina föräldrar, som han hade varit borta från i ett år. Han hade hustru och tre barn. De flesta bröderna han tränat med i lägret stannade kvar i Afghanistan efter att han rest, och anslöt sig till fronten eller till Sheikh Usama, Allah välsigne honom. 1999, jag kommer inte ihåg vilken månad, föll algeriern Moataz i främsta ledet i Kabul, och samma år reste Talha tillbaks till Pakistan och mötte upp i Jafars hus i Peshawar, ledsen att ha förlorat en vän. Men han hade med en gåva till mig från Sverige, en liten mobiltelefon, och vi umgicks alla tre. Och Talha lovade att gifta sin marockanska syster med Jafar, och han skickade efter henne, och jag vet inte om släktingarna känner till alla detaljerna om detta, men vad jag vill säga är att vi var de lyckligaste av människor hemma hos Jafar, med all marockansk mat! 

Och den dagen berättade Talha om sin son som trots sin låga ålder kände igen bilder på tyranner och kunde utbrista till sin fader hemma eller på gatan "Pappa, pappa, en avgudadyrkare!", och förklara att tyrannen ville förgöra oss. Och hur Talha när han såg på tv kunde visa sin son de värsta tyrannerna av arabernas tyranner och fråga honom "Känner du igen den mannen? En tyrann!" Och hur han inte kommenterade bilderna på gatan med annat än "arabtyrann!" 

Det var sista gången jag mötte Abu Talha marockanen. 

Vet ni vem det är, Talha marockanen? 

Det är det rytande lejonet i Mesopotamien som kämpat mot amerikanerna och deras allierade, de orena shiiterna. Omar al-Baghdadi hade ingen mer trofast, må Allah vara barmhärtig mot honom. 

Det är Abu Qaswarah, emiren i den norra sektorn av den marockanska Islamiska staten i Irak, som kämpade mot amerikanerna till sin död i Mosul tillsammans med några andra bröder. På den här länken kan ni se vad som sagts till hans minne.  

http://www.youtube.com/watch?v=vgRUVr5T-1k

Gud välsigne Abu Talha Qaswarah marockanen och min kompanjon som gick före honom i tron Moataz algeriern, martyr i Kabul, och Jafar algeriern, martyr i Tora Bora. Må de leva i det högsta paradiset! 

Amen, och be till Allah, Muhammed, hans familj och följeslagare.

Översättningen ovan är högst rudimentär, och bör inte användas för citat utan snarare ses som en möjlighet att snabbt få en översikt över innehållet vad beträffar namn, platser och tider. Nedan följer originalet hämtat från as-ansar.com.

بسم الله الرحمن الرحيم

الحمد لله حمداً كثيراً طيباً مباركاً فيه,, 

و الصلاة و السلام على الضحوك القتال صفوة المرسلين وخاتم النبيين و على آله و صحبه أجمعين و من تبعهم بإحسان إلى يوم الدين,,

الضحوك القتال صفة لنبي الرحمة ، يضحك لأصحابه و يقتل أعداءه 

و لما قررت كتابة هذه الذكرى عن مجاهد عرفته في زمن مضى كان ضحوكاً مع إخوانه لا ينفك يمازحهم و يدخل السرور و الغبطة على قلوبهم إلى أن ذهبت تلك الإبتسامة بمقتل أحد أحبابه و بعد ذلك بثلاثة أعوام قتل رفيق دربه الثاني على ذرى تورابورا ، وقد عاش بعدهم سنين يكابد ليلحق بأرض الجهاد مرة أخرى و يقاتل أعداء الله الأمريكان و حلفائهم الروافض . 

توجه طلحة المغربي إلى أفغانستان صيف سنة 1996 بعد أن كان مناصراً للجهاد في الجزائر من السويد مع إخوانه جعفر و معتز فقد كانوا يدعمون الجهاد في الجزائر بكل ما أتيح لهم من وسائل سواء أكانت مادية أم إعلامية إلى أن انحرفت الجماعة المسلحة عن مسارها و نهجت نهج الخوارج الزرق بعد أن اخترقت من قبل المخابرات الجزائرية,,

فقرر حينئذ طلحة و جعفر مغادرة السويد إلى أفغانستان لأداء فريضة الإعداد لقناعتهما التامة بفرضية الجهاد العينية ، فتوجها في صيف ذلك العام إلى باكستان و من ثم إلى خوست ثم خلدن و لم أسأل الإخوة عن الطريق الذي سلكوه أيامها لأن طالبان لم تكن تسيطر على جلال أباد و طورخم فأظنهم سلكوا طريق ميران شاه على أي حال فحين قدومي إلى خلدن وجدتهما هناك قد مضوا شهرا أو شهرين على الأقل

فملامح القادم من بلاد سكندينافيا شمال أوروبا قد ولت عن محيا طلحة و صديقه جعفر من كثرة التمارين الرياضية و الجهد المبذول يوميا ناهيك عن حياة التقشف المفروضة في معسكر خلدن 

كان طلحة أبيض البشرة لحيته الخفيفة قصيرة لا تطول ، متوسط القامة إلا أنه كان ممتلأ الجسم لكن التمارين الرياضية و الطابور اليومي ستأخذ من ذلك الشحم الكثير و سيصبح طلحة من العشرة الأوائل الذين يدخلون ساحة التمرين بعد ساعة من العدو الريفي بين السهول و الوديان المحيطة بخلدن 

و كان بعد التمرين ينادي الطباخ : نبي استازا كيف حالك ؟ هل كل شيء تمام ؟ ليس مشكل ؟

و كان يقصد بذلك ان كانت الفاصوليا لذيدة و كأنه خطاب مشفر بينه و بين الطباخ !!!

فما ألذ تلك الفاصوليا بعد التمارين الرياضية !

أما إذا كان الأخرس هو الطباخ فكان يقف له طلحة فيسأله بالاشارة " كيف هو الفطور اليوم ؟ " فيجيبه الأخرس بالاشارة " يفتل شاربه و يقبل إصبعيه " إشارة منه أن الفطور لذيذ 

كنت أنظر إلى طلحة يتفاعل مع الطباخين بكل حبور و يضحك معهم و كذلك كان يفعل مع الخبازين 

و لا أخفيكم يا شباب أن رائحة الخبز الأفغاني كانت تدوخ العقول و تجعلنا نريد أن نستزيد أكثر من الرغيف الذي كان حصة الواحد منا ، و طلحة كانت له "علاقات" خاصة مع الطباخين و الخبازين ، فحين كان يكمل رغيفه كان يخرج رغيفا آخر من تحت جعبته و يقول لجعفر " اسكت و لا تخبر أحدا ! " و هو يبتسم رحمهما الله كانا يحبان الأكل و من منا لم يكن يحب الأكل في خلدن ؟! فقد كنا نستشعر نعمة الطعام لقلته ( ابتسامة )

لكن لأنهما كانا سمينين بالمقارنة معي مثلاً فأنا وزني كان فوق الخمسين كيلوغرام بقليل إذن معدتي كانت صغيرة فما يشبعني أنا لم يكن ليشبع طلحة البتة ! 

المهم تلك من طرائف طلحة في المعسكر و كان رحمه الله كثير المزاح لم أره مرة في تلك الأيام مغموماً و حتى و إن كان حزيناً في قرارة نفسه كان يضحك ، و يضحك مع كل أحد سواء أكان عربياً أو أعجمياً سواء فهم الآخر نكتته أو لم يفهما و إن لم يفهمها يقول له " بعدين ستفهمها إن شاء الله أبشر أخي !" ثم يضحك 

و سيفجع طلحة لأول مرة في صديقه جعفر لأن هذا الأخير رمى على نفسه بالخطأ ، أثناء الحراسة ، كان تحت العريش و حسب ما روى لي جعفر نفسه أنه لم يعرف كيف خرجت الطلقة و اخترقت ساقه محدثة كسراً كبيراً في عظم ساقه و ثقباً كبيراً أيضا ، و أظنه نسي تأمين سلاحه و قد حدث لي نفس الشيء في بداية أمرى مع الإعداد إلا أن الله سلم ، فأخذ جعفر على جناح السرعة إلى خوست ، و طبعا حين أقول جناح السرعة فقد كانت مدة السفر ساعتين على الأقل لأن الطريق وعرة جداً ، و ذهب طلحة معه و أسعف أوليا في مستشفى خوست إلا أنه نقل إلى بيشاور و منذ ذلك الحين لم يعد جعفر إلى أفغانستان و دام علاجه أكثر من 6 أشهر لأنه فقد حوالي 10 سنتيميترا من عظم ساقه مما أدى إلى التسبب في عرجته و بقي في مضافة أبي زبيدة حوالي السنة إلى أن بدأ الإخوة الجزائريون ينظمون أنفسهم في جماعة فتقلد مسؤولية الإستقابل و التسفير في بيشاور ، يبدو أنه استفاد كثيرا من جلوسه كل تلك الفترة مع أبي زبيدة .

عودا لأخينا طلحة : رجع بعد أن ودع صديقه الجريح و استمر في تدريبه إلا أنه كان متأثراً جداً مما حدث لأخيه و رفيق دربه 

و حلت تلك الدورة التي جمعتني به لمدة شهرين و هي دورة حرب العصابات ، و كانت غاية في الصعوبة و الشدة على جميع المستويات

خاصة و أنها جاءت في فصل الشتاء ، و المدرب كان رجلاً عسكرياً بامتياز قليلاً ما كنا نراه يبتسم لا يتكلم مع أحد في المعسكر ، يصلي صلاته ثم ينصرف إلى غرفته ، كان غالباً ما ينوب عن ابن الشيخ في إمارة المعسكر 

و قد حدثته لأول مرة و كنت متردداً جداً لخوفي أن يقابل طلبي بالرفض لأني لم أكن أكملت جميع مراحل التدريب للحاق بتلك الدورة ، فشجعني طلحة أن أذهب للحديث معه قائلا لي " سير أصاحبي اهدر معاه ما غاديش ياكلك ! " بالعامية المغربية يقصد أن أذهب للحديث معه فإنه لن يأكلني إن تكلمت معه . و ذلك أن أبا عمر لم يكن أحد يجرؤ للتحدث معه لكثرة صمته و مهابته . المهم كلمته في الموضوع و حاولت إقناعه فقال لي "خير إن شاء الله "

و لا أذكر كم انتظرنا من الوقت فجمعنا في ساحة المعسكر و بدأ ينادي بأسماء الشباب الذين سيلحقون بدورته

ليخرجوا و يكونوا طابوراً مستقلاً ، فبعد أن نادى تقريبا جميع الأفراد ناداني فحمدت الله أنه لم يخيب طلبي رغم حداثة وجودي في المعسكر.

بنيت لنا غرفة خاصة جمع فيها جميع أفراد هذه الدورة الخاصة فكنا لا نخالط بقية الشباب في المعسكر و لا نجتمع معهم إلا في المسجد ، فكان لنا برنامج خاص سواء في توقيت الطابور و توقيت الطعام و توقيت التدريب فكنا في شبه عزلة عن المعسكر، إذن فقد كان طلحة معي في نفس الغرفة لمدة شهرين لكن لم يكن لنا وقت للسمر و تجاذب الحديث و حين تكون هناك فرصة كان هو من يتوسط الإخوة و يمازحهم و كنا نستمع لطرائفه و كانت قد غلبت عليه اللكنة الجزائرية من كثرة ما خالط الإخوة الجزائريين في السويد ، و كان يمازح الإخوة من بلاد الحرمين و يناقشهم في مسألة ولاة الأمور و غير ذلك من فتاوى علماء ذلك الوقت و كان متشبعاً بمقالات أبي قتادة و أبي الوليد الفلسطيني و كذا أبي بصير الطرطوسي .

ثم أثرى معارفه بتلك الحلقات التي كنا نحضرها في المسجد مع أبي عبد الله المهاجر ، من دروس في الحاكمية و التوحيد و الطوائف الضالة و غيرها من الدروس المتنوعة ، كان لا يحب سماع الأناشيد إلا فيما ندر 

و الغريب في الأمر أنه كان أكثرنا ضحكا ثم يتوقف عن الضحك فيقول آمرا " أسكت كثرة الضحك تميت القلب "! 

كان خفيف الظل رحمه الله أحبه كل من عاشره ، و استنصحه كل من احتاج إلى نصح فقد كان ذا رأي سديد 

كان يصالح بين الأخوين إذا تنازعوا ، جواد اليد لا يبخل على أحد و يتصدق سراً و سباقاً إلى المساهمة بماله في كل ما يجلب النفع للإخوة في المعسكر.

و في تلك الدورة كان أبو عمر انتهج سياسة عاملا بالآية " لا تسألوا عن أشياء إن تبد لكم تسؤكم " فكان كلما طلب منه شيء منعه عنا ، ففي ذلك البرد القارس كان الشباب يسخنون الماء للوضوء ليلاً و في الفجر ، فعلم ذلك أبو عمر فبينما و نحن مجتمعين معه قال لنا " ممنوع تسخين الماء للوضوء ، توضؤوا بماء السيل ! " و كنا نعلم أن هناك عين تصب في الوادي تخرج الماء دافئاً فسكتنا عن ذلك ، إلا أن طلحة قال له " أخي أبا عمر لكن مسموح لنا أن نتوضأ من العين !؟ " فأجابه " حتى من العين ممنوع ! " فضحك طلحة و قال له " و الله يا شيخ كنت أعلم أنك ستقول لنا ذلك ! " فابتسم أبو عمر و تركنا ، و هجمنا على طلحة نعاتبه و هو يضحك 

و بعدها ذهب عند أبي عمر يطلب لنفسه الإجازة أن يتوضأ بالماء الساخن لأنه مريض بالبواسير ( ابتسامة ) 

و طبعا فإنه لم يفعل ذلك قصد إيذاء إخوانه الا أنه كان يحب الطرفة في كل شيء لذلك لم نجد في أنفسنا من طلحة شيء لأننا كنا نحبه .

و إبان تلك الدورة دخلنا في تدريبات ما يسمى بالغارة على معسكر العدو ليلاً ، فلم يعلم أبو عمر إلا أمراء المعسكر ليحدثوا في مجموعات الجدد نوعاً من القلق : أن خلدن محاط بقبائل من البدو الذين قد يهاجموه في أية لحظة لينهبوه و غير ذلك من الكلام الذي يحدث نوعاً من الإرتباك عند الجدد ، لكن ليلة الغارة بقيت سرية بين الأمراء فقط ، فخرجنا يوماً في مسيرة مزودين بطعامنا و أسلحتنا المتنوعة الخفيفة و المتوسطة من مضاد للطائرات و دوشكا و غرينوف و مضادات الدروع 

قسمنا أبو عمر إلى مجموعات كل مجموعة لها سلاحها فكنت مع طلحة على الآر بي جي ، فلما تسلل الشباب بعد منتصف الليل إلى المعسكر سيطروا على الحراس من كلا الجهتين و كانا حارسين جديدين فكبلاهما و أغمضوا عينيهما ثم دخلت مجموعة الحرق التي أحرقت بعض الشجيرات على ضفتي السيل ( الغدير ) و لما أعطيت لنا الإشارة بالرماية و طبعا بدأ مضاد الطائرات يزأر في ذلك الليل الهادئ بطلقاته المضيئة أمرني أبو عمر أن أرمي فوق الخيام ، فوضع طلحة القذيفة في سبطانة الآر بي جي و نشنت من خلال الدربين الليلي فوق المكتبة بمتر واحد و ليس بعيد عن خيمة كانت تضم شباباً لا تتعدى أعمارهم 16 عشر سنة ، فقال لي طلحة " والله غير جبتها فالخيمة !! " 

كان أبو عمر قد أمرنا أن نجعل الشباب يظنون أنها غارة حقيقية ، و قال لنا أن نتحدث بالقليل من البشتو الذي تعلمناه .

فلما رأى أبو عمر أني رميت قريباً جداً من السكن قال لي و قد رأى مكان انفجار القذيفة " يا شيخ قتلت إخوانك ! " و هو يعلم أني لم أصب أحداً بضرر لكنني ارتعبت و خشيت أن أكون قد فعلت ما لا يحمد عقباه فهممت بالذهاب إلى المكان فقال لي " ابق مكانك وواصلوا الغارة " لكن ذلك لم يطمئنا أنا و طلحة ، ثم أعطيت القاذف لطلحة فرمى لكنه رمى فوق الجبل و ذهبت القذيفة في السماء لا ندرى أين نزلت ، و قد فعل ذلك من شدة خوفه أن يصيب أحداً ، فما سمع من أبي عمر إلا " الله يهديك وين رميتها !؟ " 

انتهت تلك الغارة في أقل من خمس دقائق أضاءت فيها سماء المعسكر بكل أنواع الذخيرة و بالنيران التي أوقدت جنبات السيل ، خرج الجدد مذعورون من خيامهم و غرفهم وطبعاً كان معهم مدربيهم الذين أمروهم بعدم الخروج حتى ينتهي " القتال " .

فقلت لطلحة " لماذا رميت فوق الجبل ؟ " فقال لي " انت مسخوط بغيتي تسالي مع الإخوة " يعني أنني شقي و كنت على وشك القضاء على الإخوة فأضحكني و قلت له " لا يا أخي لقد كنت متيقناً من تنشيني و أني رميت بعيداً " فقال لي مبتسماً " نعم نعم ! الله حفظ " فانصرفنا إلى الغرفة لأخذ قسط من الراحة قبل أذان الصبح . 

و كان طلحة يحب دروس أبي عبد الله المهاجر فيسرع ليأخذ مكاناً قريباً من الشيخ الذي كان يردد دائماً هذه العبارة " و دون ذلك خرط القتاد " و أحيانا كان طلحة هو الذي يقولها بدلا من أبي عبد الله.

لم يكن طلحة خطيباً مفوهاً بل كانت كلماته قليلة لكنها صادقة مؤثرة ففي ليلة من ليالي تلك الدورة و كان أبو عمر أمرنا أن نحضر كل حسب دوره و يومه موعظة و كان ذلك اليوم يوم طلحة فقام عند المنبر بعد صلاة المغرب فحمد الله و أثنى عليه ثم صلى على نبيه و سلم فأعطى بعض النصائح فسكت ثم قال " و في الجعبة كتير لكن الله غالب عجز اللسان عن التعبير " فسكت ثم جلس ،

و نحن أهل المغرب العربي لم نكن أهل خطابة كأهل الجزيرة فكثير منهم كانوا طلاب معاهد دينية و بعضم تلاميذ مشايخ و علماء أما نحن فأغلبنا جاء من أوروبا ممن تاب الله عليهم ثم نفروا إلى الجهاد .

بعد أن أنهينا تلك الدورة الطويلة و الشاقة كنت مع طلحة في المجموعة التي أختيرت للحاق بجلال أباد و معسكر أسد الله فتدربنا في دورة على المتفجرات و حدث أن بترت يد أسد رحمه الله في انفجار لمادة سائلة ثم عوضه أحد الإخوة الأكراد .و خلال وجوده في جلال أباد جاء صديقه معتز الجزائري من السويد ليلتحق بمعسكر خلدن ثم بعد أن أنهى طلحة تلك الدورة سافر إلى السويد ليلحق بأهله بعد أن قضى زهاء السنة بعيداً عنهم ، فيومها كان لطلحة ثلاثة أطفال ، و بقيت في أفغانستان بعد أن سافر معظم الإخوة الذين شاركوا في تلك الدورات ، و منهم من التحق بالخط الأول في كابل أو التحق بالشيخ أسامة رحمه الله. و في عام 1999 لا أذكر بالضبط أي شهر قتل معتز الجزائري في الخط الأول في كابل و في تلك السنة رجع طلحة إلى باكستان و ألتقيت به في بيت جعفر في بيشاور و كان حزيناً لفقد صديق عزيز عليه لكنه جاءني بهدية من السويد و كانت هاتفاً نقالاً صغيراً ، فتجاذبنا الحديث نحن الثلاثة ، و كان لطلحة فضل في تزويج جعفر الجزائري رحمه الله من أخت مغربية فهو من أرسل تلك الأخت أو جاء بها و لعلها من أقاربه لا أعرف تفاصيل هذا الأمر ، المهم أني كنت أسعد الناس حينما كان جعفر يستضيفني في بيته فقد كان الطعام مغربياً !

و في ذلك اليوم حدثنا طلحة عن ابنه و كيف أنه رغم صغر سنه كان يعرف صور الطواغيت فيقول لأبيه و هو في الشارع " أبي أبي شوف شوف الطاغوت ! " فيقول له طلحة " اسكت آولدي واش بغيتي تباصينا " يعني أن اسكت أتريد أن تهلكنا ! و ذلك أن طلحة حينما كان يشاهد الأخبار فيظهر طاغوت من الطواغيت العرب على الشاشة يقول لإبنه " هل عرفت ذلك الشخص يا ولدي؟ إنه طاغوت! " و لا يعلق صورهم في الشوارع إلا الطواغيت العرب !

كان ذلك آخر لقاء لي بطلحة المغربي

هل عرفتم من هو طلحة المغربي ؟

إنه ذلك الأسد أسد الأطلس الذي زأر في بلاد الرافدين و قاتل الأمريكان و حلفائهم الروافض الأنجاس و لا أزيد فقد رثاه أمير المؤمنين أبي عمر البغدادي رحمه الله

إنه أبو قسورة المغربي أمير القاطع الشمالي بدولة العراق الإسلامية الذي قاتل الأمريكان إلى أن قتل هو و بعض إخوانه في الموصل فأترككم مع هذا الرابط لتتعرفوا إليه أكثر مما قلته عنه في هذه الذكريات

http://www.youtube.com/watch?v=vgRUVr5T-1k

رحم الله طلحة أبي قسورة المغربي و ألحقه بأخويه و رفيقي دربه الذين سبقوه بالإيمان معتز الجزائري شهيد كابل و جعفر الجزائري شهيد تورابورا ، و أسكنهم جميعا الفردوس الأعلى على سرر متقابلين

آمين آمين آمين

و صل اللهم على سيدنا محمد و على آله و صحبه أجمعين

ذكرياتي 1 || بقلم أحد الذين منّ الله عليهم بالجهاد في خراسان ||

ذكرياتي 2 " الأمير أبو بلال معتز الجزائري رحمه الله " 

ذكرياتي 2 " الأمير أبو بلال الجزائري رحمه الله "تتمة"

ذكرياتي 3 " الخاتمة " قصة الأمير إبن الشيخ الليبي رحمه الله "

ذكرياتي 4 " الأمير أبو سليمان أسد الله الجزائري رحمه الله"

ذكرياتي 4 " الأمير أبو سليمان أسد الله الجزائري رحمه الله"

ذكرياتي5" الأمير صلاح الدين المغربي رحمه الله"

ذكرياتي 6 " الشهيد أبو الشهيد المغربي "

Ett år efter Taimour

Idag, ett år efter att Taimour Abdulwahab sprängde sig på Bryggargatan, fokuserar många svenska medier på hur terrorn har förändrat Sverige. Jag vill påstå att Sverige fortfarande ligger långt efter.

Dansk tv, exempelvis, förde samma resonemang redan i slutet av sommaren. Niels Brinch, som är en av Danmarks mest namnkunniga samhälls- och kriminalreportrar, gjorde i somras en serie program om terrorism för TV2, och ett avsnitt handlade om Stockholm. Serien hette "I terrorns fotspår" och frågan i vår huvudstad löd: Vad hade Sverige lärt sig på det halvår som gått?

Jag var den ene av två intervjuade, vid en extremt solglänsande Riddarfjärd.

"Femte afsnit bringer os til Skandinavien og foregår i den svenske hovedstad Stockholm. Den første selvmordsbomber i Norden sprængte sig selv ihjel i december 2010. Niels Brinch møder øjenvidnet og journalisten Per Gudmundson fra Svenska Dagbladet, samt den svenske terrorekspert Magnus Ranstorp."

Här går det att se programmet.

Al-Qaida i islamiska Maghreb håller svensk som gisslan

Al-Qaida i islamiska Maghreb (AQIM) har igår låtit publicera ett fotografi på de kidnappade och bekräftar därmed vad som befarats: en svensk medborgare hålls som gisslan sedan den 25 november.

I en kommuniké som skickats till nyhetsbyråerna AFP och ANI menar gruppen att kidnappningen primärt är en krigshandling huvudsakligen riktad mot Frankrike.

يسرنا في هذا البيان أن نبشر إخواننا المسلمين ونعلن للرأي العام مسئولية التنظيم عن العمليتين البطوليتين الناجحتين اللتين نفّذهما المجاهدون الأبطال في مالي:

العملية الأولى: ليلة الخميس ٢٤/11/ ٢٠١١ م شرق مالي، حيث تمكنت زمرة من مجاهدي مغرب الإسلام من اختطاف رجلين من المخابرات الفرنسية :"فيليب فاردون" و"سيرج لازيرفيك".

العملية الثانية: يوم الجمعة ٢٥/11/2011 بمدينة "تيمبوكتو" بمالي، حيث وفّق الله عز وجلّ زمرة ثانية من أحفاد يوسف بن تاشفين لاختطاف ٣ أوربيين آخرين.

ومن جهة ثانية: فإننا ننفي مسؤولية التنظيم عن عملية خطف الأوربيين بمخيمات تيندوف بالجزائر.

كما نعلن عبر هذا البيان بأن المجاهدين سيبلغون مطالبهم المشروعة لفرنسا ومالي لاحقا.

وقد جاء اختطاف الجاسوسين الفرنسيين والأوربيين الثلاثة في سياق العدوان المتكرر لفرنسا ضد المسلمين بدول الساحل، وكرد فعل مشروع على السياسات الحمقاء المستمرة لساركوزي، وقد اختار المجاهدون أرض مالي عن قصد لتنفيذ العمليتين نظرا للتورط المتكرر غير المبرر لنظام آمادو توري في حرب المجاهدين رضوخا منه للضغوطات الفرنسية والأمريكية ونذكر من ذلك:

اعتقال الأخ المجاهد محمد الأمين ولد امبالة المعروف بمعاوية وتسليمه إلى النظام الموريتاني العميل. •

اعتقال الأخ المجاهد أبي سعيد الأزوادي . •

اعتقال الأخ أبي يونس المالي . •

المشاركة مع موريتانيا في الحملات العسكرية الأخيرة ضد المجاهدين بغابة "واغادو" . •

تسخير مطار "منكة" للجيش الفرنسي كقاعدة جوية ينطلق منها الصليبيون للهجوم على المجاهدين. •

وعليه فإننا نوجه رسالة للعقلاء في النظام المالي:

أنّ الاعتداءات المتكررة على المجاهدين بقتالهم وأسرهم إرضاء لأمريكا وفرنسا ساركوزي، هي سياسة خاطئة وظالمة تنافي الشرع والعقل، ولن تمر دون عقاب، ولن تجلب لكم غير ويلات حرب أنتم في غنى عنها فاتعظوا وراجعوا أنفسكم وانتهوا عن قتل وأسر المسلمين إرضاء للكفرة الصليبيين.

ورسالة ثانية نوجهها للرئيس الفرنسي ساركوزي:

ها قد انضاف لرعاياك الأربعة المأسورين في آرليت فرنسيان آخران من رعاياك تتحمل أنت وحدك تبعات أسرهم، وهي أرقام لا تذكر أمام الآلاف من قتلى وجرحى وأسرى المسلمين المكتوين بنار مظالمكم في أفغانستان وغيرها، فإن شئت فإنك تملك الحفاظ على حياتهم وإطلاق سراحهم في أقرب وقت بالاستجابة

لمطالب المجاهدين المشروعة، وإن شئت فإنك تملك قرار قتلهم سواءً برفضك لذلك أو تسرعك وارتكابك لأية حماقة أخرى غير محسوبة.

Men denna kidnappning har troligen även en del ekonomiska motiv. Det har uppskattats att AQIM, som är en heterogen rörelse som innehåller allt från vapen- och drogsmugglare i vanliga rövargäng till islamistiska terrorister, finansieras till 90 procent av kidnappning och lösesummor. Särskilt västerländska offer betyder bra affärer. The Terror Finance Blog skrev för ett år sedan att "The average ransom for the release of a Western hostage is $6.5 million." Inte sällan kidnappas personer av lokala gäng och säljs vidare.

Svensken, en man från Karlstad född 1975 som äventyrsturistar på motorcykel genom Afrika, föll offer för en synnerligen blodig kidnappning i Timbuktu, Mali. När kidnapparna kom gjorde en tysk man i sällskapet motstånd. Han sköts, och vittnesuppgifter säger att hans hjärnsubstans splattrade mot skåpbilen bakom.

Det är en grotesk form av terror. Någon tröst kan dock finnas i att gisslan är mer värd levande än död, och att svensken med högsta sannolikhet kommer att kunna komma hem igen.

Uppdatering 12/12:

Nu har AQIMs kommuniké gått ut på jihadwebben, dels på arabiska och dels på franska:

Al-Qaïda au Maghreb Islamique: L'adoption d'enlèvement de deux espions français et trois Européens au Mali 

Nous sommes heureux d'informer notre Oumma et l'opinion publique responsabilité de l'organisation à l'égard de ces deux la réussite des opérations menées par nos héros au Mali: 

Première opération: - 24/11/2011 jeudi soir dans l'est du Mali, une sélection de moudjahidines du Maghreb islamique atteint le enlèvement de deux agents des services de renseignement français: Fardon et Serge Laservic Felipe. 

Deuxième opération: - 25/11/2011 vendredi et avec l'aide et bénédictions d'Allah Tout-Puissant un autre groupe de moudjahidin, petits-enfants Ibn Youssef Tachafin ont fait l'enlèvement de trois Européens. 

D'autre part, nous déclinons toute responsabilité pour notre organisatio dans le fonctionnement de kidnapper des Européens dans les camps de Tindouf en Algérie 

Nous avons également annoncé via ce communiqué de presse qui Moudjahidin obtiendrez leurs revendications légitimes à la fois France et au Mali. 

L'enlèvement des deux agents des services de renseignement Français et trois autres Européens est la réaction logique à la répétition Interventions du gouvernement français et de leur hostilité évidente envers Musulmans dans les pays du Sahel, et est donc le résultat la politique erronée développée par Nicolas Sarkozy en ces lieux. 

Cependant, le territoire malien a été choisie par les moudjahidin pour mener à bien les deux opérations en réponse à l'implication Amadou répétées Tore régime dans la guerre contre le djihad et Moudjahidin. Ainsi soumettant son pays à la pression française et Amérique du Nord, et a mentionné comme exemple d'entre eux: 

- L'arrestation du frère de Mohammad Al Mujahid Forfaits Ould Amin, connu comme Muauia et la livraison au traître régime mauritanien 

- L'arrestation du frère moudjahid Abou Saïd Al Azuadi 

- L'arrestation du frère Abou Younes Al Mali 

- Participation avec la Mauritanie au cours des dernières opérations militaires contre les moudjahidin dans la forêt ¨ ¨ Guaghado 

- · Définir Manka Aéroport · armée française comme disponibles base aérienne et le point de départ des attaques des infidèles contre les moudjahidin 

Et donc nous sommes allés à la sage du régime Mali 

Des attaques répétées et les agressions menées contre les Moudjahidin, tuant et en les détenant chercher approbation de l'Amérique du Nord et la France de Sarkozy, est une politique mal qui contredit la charia et de la logique, et ne restera pas impuni, et n'apportera pas plus que le fléau de la guerre qui n'a rien à voir avec vous. Raison de réfléchir et de donner à votre inversée engagement et arrêter de tuer des musulmans dans le but de satisfaire les croisés infidèles. 

Nous avons effectué un autre message au président français Sarkozy: 

Nous venons d'ajouter vos quatre ressortissants enlevés en ° ¨ Arlete deux Français, et vous seul êtes responsable des conséquences de leurs enlèvements. En effet pas comparer les chiffres des milliers de musulmans tués et blessés en raison de votre l'injustice en Afghanistan et ailleurs. Si vous voulez dans votre les mains libération immédiate soumettre à nos légitimes réclamations. D'un autre côté si vous le souhaitez, dans vos mains mort si vous refusez ce que nous demandons ou si vous pensez commettre un autre folie de conséquences imprévues.

Svensk självmordsbombare i ny propagandafilm från al-Qaida

Den 14 november förra året kom dödsbudet på olika jihadistiska webbforum. Den svenske medborgaren Makram Ben Salem Mejri hade dött i ett självmordsattentat. På världens då största jihadistforum utlovades i samma veva en martyrbiografi. Först nu har den kommit.


I en nysläppt 20 minuter lång arabiskspråkig film, nummer fem i serien "De återuppstår med livet" från propagandaorganet Al Furqan, visas Makram Ben Salem Mejri när han läser upp sitt testamente inför sin självmordsattack. I filmen kallas han Abu al-Bara'a Maqram al-Majri al-Tunisi.



Makram Ben Salem Mejri föddes i Tunisien 1974 och kom till Sverige år 2000. Han bodde i Rinkeby med sin svenska hustru och blev far till fyra barn, av vilka det sista föddes när han redan hade dragit iväg till jihad. Han tog värvning i den Islamiska staten, en organisation som i Sverige är mest känd för att ha satt ett pris på Lars Vilks huvud men som är en blodsbesudlad front för al-Qaida i Irak, någon gång under vintern 2006/07. Han ska enligt uppgifter då ha fått täcknamnet Abu Mua'az. Täcknamnet framgår i hans värvningsdokument, som återfinns i The Sinjar Records – beslagtagna irakiska terroristrullor som utgör forskningsunderlag på den amerikanska militärakademin West Point. Det var när de dokumenten blev offentliga som undertecknad kunde avslöja historien om Mejri i Svenska Dagbladet.

Makram Ben Salem Mejri var inte inte den förste svenske medborgaren som tog värvning i det heliga kriget i Irak. Han föregicks av den mest namnkunnige av svenska jihadister: Mohamed Moumou, som slutade sina dagar som andreman i al-Qaida i Irak, "emir" över norra Irak. Moumou är den ende svensk förutom dagens föremål som tidigare hedrats med en egen martyrfilm från al-Qaida.

Omständigheterna för Makram Ben Salem Mejris död har varit oklara. Enligt värvningsdokumenten var hans ambition att bli fotsoldat och inte självmordsbombare. Men när dödsbudet kom framstod det ändå som om han hade blivit det sistnämnda. Men vad som skrevs på de olika jihadforumen var kryptiskt. Inte ens hans hustru, som fick dödsbudet via ett kort telefonsamtal, fick veta mer än att han dött. Sedermera, för att få veta mer, sökte hon upp vad som synes vara en av propagandagrenarna för al-Qaida i Irak på internet – något som dokumenterades i en rapport från Memri. På Facebook kallar sig hustrun för Um Al-Bara; maken kallar hon för Abu Al-Bara.

Vad som hänt har hela tiden varit oklart. I det svenska folkbokföringsregistret anges inte att Makram Ben Salem Mejri har dött. Där står att han är "utvandrad 2011-07-27".

Hustrun bor kvar i Rinkeby. Hon bloggar under pseudonymen Shariaah, och har vid ett flertal tillfällen uttryckt stöd för sin makes val att lämna Sverige och gå med i al-Qaida, något som undertecknad som första journalist kunde visa efter att ha pratat med henne för ett reportage i Magasinet Neo i november 2009.

Men för två dagar sedan kom alltså slutligen den utlovade martyrbiografin över Makram Ben Salem Mejri. Tyvärr är filmen arabiskspråkig, men budskapet är solklart.

Den svenske medborgaren Makram Ben Salem Mejri är en av många som offrat sitt liv i en självmordsattack för al-Qaida. Hans sista vilja var att locka fler att bli som han.

Uppdatering 10/12 kl 23.20:

Jihadisterna på webbforumet as-ansar har publicerat en transkribering. Filmen innehåller – bortsett från de aktuella martyrernas testamenten – visdomsord ur en predikan av Abdullah Azzam (som givit filmen dess namn) och en historisk förankring av det heliga kriget genom citat av Ibn Taymiyah. Därutöver hörs ljudklipp från Islamiska statens tidigare ledare Omar al-Baghdadi samt al-Qaidas Usama Bin Ladin.

Utöver svensken hyllas en Abu Islam al-Ansari, en Abu Hussein al-Shami och en Abu Sulayman Khalid Maslamani libyern.

Svensken Makram Ben Salem Mejris uttalande lyder:

الأخ أبو البراء مقرم الماجري التّونسي رحمه الله 

الحمد لله رب العالمين والعاقبة للمتقين والصلاة والسلام على أرشرف الأنبياء والمرسلين محمد بن عبد الله المبعوث رحمة للعالمين, وعلى آله وصحبه ومن تبعهم بإحسان إلى يوم الدّين. أمّا بعد ; 

الحمد لله رب العالمين والعاقبة للمتقين والصلاة والسلام على أرشرف الأنبياء والمرسلين محمد بن عبد الله المبعوث رحمة للعالمين, وعلى آله وصحبه ومن تبعهم بإحسان إلى يوم الدّين. أمّا بعد ; أمتي الغالية, إن أعداء الدين من اليهود والنصارى والرّوافض الحاقدين والمرتدين قد تكالبت عليك من كل حدب وصوب وقاموا بما لايختر على البال من أسر وقتل وتشريد وهتك للأعراض, ولذلك أقدمت على العملية الإستشهادية. وأسأل الله أن يجعل دمي نورا لإخواني من بعدي ونارا على أعداء الله. أما والديّ الحبيبين فأقول لهم, إن أتاكم خبر استشهادي فاصبروا فأسأل الله أن أكون لكما شفيعا يوم القيامة, وأما زوجتي فأقول لها اصبري والملتقى الجنّة إن شاء الله. سلامي إلى إخوتي من المهاجرين والأنصار وخاصة إخوتي في ديالى وأقول لهم : يا من نقشتم محبتكم على قلبي والله ما أنسى معزّتكم, فالثّبات الثبات الثّبات الثبات والملتقى الجنة إن شاء الله. اللهم ارفع الضّيم عن أمتي, اللهم ارفع الضّيم عن أمتي, اللهم ارفع الضّيم عن أمتي, اللهم أعد عزّ أمتي, اللهم أعد عزّ أمتي, اللهم أعد عزّ أمتي, اللهم لاعيش إلا عيش الآخرة, اللهم لاعيش إلا عيش الآخرة, اللهم لاعيش إلا عيش الآخرة.

Mycket grovt översatt (med hjälp av google, bättre översättningar mottages tacksamt): 

Broder Abu Bara Makram Mejri tunisiern, Allahs barmhärtighet. 

Lovprisa Allah, världarnas härskare, be för och välsigna profeten Muhammed och hans budbärare som sändes som en välsignelse till jorden, samt hans följeslagare och dem som gick vid hans sida i sanning intill domedagen. 

Mina kära, vår religion är belägrad av fiender, judar, kristna, shiiter och avfällingar. De hemsöker oss över hela jorden och drabbar oss med mord, våldtäkt och fördrivning. Därför gick jag till verket med denna martyrskapsoperation. Jag ber Allah att göra mitt blod till ljus åt mina bröder och till ett skydd mot elden från Allahs fiender. 

Jag vill berätta för våra föräldrar nyheten om martyrskapet, och ber Allah att vara en skyddsvakt fram till återuppståndelsens dag, och säga till min hustru att jag väntar tålmodigt i paradiset, om Allah vill.  

Jag skickar hälsningar alla bröder, särskilt mina bröder i Diyala, och säger till dem, kärlek i mitt hjärta, er uthållighet och fasthet leder till paradiset, om Allah vill.
O, Allah, lyft orättvisorna från mitt folk. O, Allah, förbered mitt folk för äran. O, Allah, att leva men att leva i efterlivet.

Diyala är en provins i Irak som drabbats hårt av al-Qaida. Att döma av "testamentet" är det där svensken har varit verksam. Var och när "martyrskapsoperationen" ägt rum framgår inte.

JIhadkrigare i Somalia: Mitt befäl var från Sverige

I en självbiografisk skildring av en resa till det heliga kriget nämns att berättarens befäl, vid fronten i Somalias huvudstad Mogadishu, kommer från Sverige.

Några namn nämns tyvärr inte, men förekommande nationaliteter, beskrivningar av träningsläger och skildringar av resvägar torde kunna vara av intresse.

Jihadskildringen är postad på al-Shabaabs halvofficiella webbforum alqimmah.net (som styrs från Göteborg) av användaren AbuuDujaana AlGareeb den 12 februari 2011. Vem som författat skildringen framgår inte, även om det förekommer uppgifter om att det är AbuuDujaana AlGareeb själv.

Ett utdrag:

لبسناها .... وبعدها نادى الامير للجمع اليومي واعلن عن انتهاء المعسكر

وتعالت اصوات التكبير ..... ووزعت علينا الاسلحة والادوار

وقال الامير .... اما الآن فانتظروا وصول سيارات الجند لنقل الجيش الى ساحات النزال والشهادة

الله اكبر الله اكبر الله اكبر

صاحت الاسود الجائعة للقاء المرتدين والكفار الصليبيين وبالتكبير بدأنا وبالتكبير انتهينا

تحرك الجيش المتعطش للقتال والعاشق للشهادة الى ميدان الرجال

وانا معهم وعيني وروحي الى رؤية خالقي سبحانه وتعالى بعد الشهادة

فكم تمنيت ان اكون في ثغر من الثغور .... وها انا في طريقي الى مايسره الله لي

وصلنا الى العاصمة مقديشو بعد رحلة طويله مليئه بالاحاسيس مشتاقة الى الجهاد

تم اخذنا الى مناطق تجمع الجيش وبعد ايام معدودة تم نقلنا الى الجبهة الامامية .... تم توزيعنا الى مجموعات وتم توصيلنا الى نقاط المواجهة ....

وصلت وانتظرت الامر من قائد المجموعة لتوجيهي

كان اميرنا هو احد الاخوة المهاجرين من السويد .... احببته منذ رأيته ... وكأني ارى في عينيه الشهادة ..... طيب القلب رقيق .. دائم القراءة لكتاب الله ... فقال لي

تعال واجلس هنا ... واذا رأيت العدو ... اطلق النار ...

لم افهم ماقاله الا بعد ان جلست في موقعي

جلست فرأيت امامي .... رجال سود الوجوه مغبره عفنه ... تركض في الامام وتطلق النار علينا

انتظرت ثواني قليلة حتى علمت انهم المرتدين قاتلهم الله

بدأت في اطلاق النار من سلاحي AK47 كلاشنكوف

جائني الامير وقال لا تطلق النار كثيرا فهذا مايريدونه... انتظر حتى تراهم يتقدمون

فقال خذ سلاحي الBK الرشاش واطلق بطلقه طلقه

فقلت حسنا

ولم تمض نصف ساعة الا وقمت بقنص مرتد في رأسه

فقمت بالتكبير ... فجاء الامير ورأى ما فعلت ... فقال ابشر يا اخي ... فقد اخذت مكانه في الجنه

فاستبشرت وفرحت ... فكنت لا اترك موقعي حتى ولو انتهى وقتي في الحراسة

بعد يومين جائنا الامر بالتقدم لمواجهة العدو وكان في وقت العصر

قبل الامر جائنا احد الاخوة من الجزيرة العربية وكان معه احد الاخوة اليمنيين وقال رحبوا بضيفنا ... فقلت .. ينقصنا التمر والقهوة العربية

فقال الاخ .. انا والله لا املك غير الشاي

فقلت جيد ... سنجيئك انا والامير ان شاء الله ... فقال اذا انتظركم بعد صلاة العصر ان شاء الله

ولكن امر التقدم لمواجهة العدو قد جاء... فقلت للامير مازحا مارأيك هل نشرب الشاي ثم نتقدم ام ماذا؟

قال الامير

بل نتقدم واذا استشهدنا سنشربه في الجنه ان شاء الله ومد اصبعه للسماء

قلت حسنا

وجاء امر التقدم ... فاسطفينا صفا وتقدمنا ونحن نطلق النار ... فرد العدو علينا ... واصيب الامير واحد الاخوة .... فاكملنا التقدم .... فقمت بالزحف الى احد المنازل ... وتفاجأت بالعدو في وجهي .... وخرج لي احد المرتدين فاطلقت النار في وجهه فسقط ميتا وخرج الثاني فاصبته في كتفه وهرب

اندحرالعدو خائفا كالفئران

بعدها رجعت الى الامير المصاب فرأيته يبتسم ... واصبعه تشير الى السماء وكأنه يقول لي

(انتظرك في الجنه لنشرب ذاك الشاي فلا تتأخر)

فاستشهد الامير وهو يبتسم مستبشرا ... اسأل الله ان القاك في الجنه يا حبيبي في الله

ربح البيع يا اخي ....

ربح البيع

واستمر القتال ولازال مستمرا ... حتى النصر او الشهادة

جلست يوما وفي يدي سلاحي وفي صدري جعبتي وانا احلم بذالك اليوم الذي سيلحقني الله بركب الشهداء .... كم من الاخوة والصحب استشهدوا ....جنسيات من كل بقاع الارض ... ما جاءوا الا لرفع راية لا اله الا الله .... وعينهم وعيننا دائما الى القدس

اللهم الحقنا بالشهداء .... اللهم الحقنا بالشهداء .... اللهم الحقنا بالشهداء

سبحانك اللهم وبحمدك اشهد ان لا اله الا انت استغفرك واتوب اليك

Användaren AbuuDujaana AlGareeb, som är en av moderatorerna på alqimmah och normalt postar på somaliska, har också ett konto på YouTube.

Förresten. Sannolikt är det bara en tillfällighet. Täcknamnet "Abu Dujana" är tämligen vanligt förekommande. Men det kan ändå vara värt att notera att en av de personer som förekommer i stämningsansökan i Göteborgs tingsrätt (inte som åtalad, men som ena parten i ett samtal som avlyssnats) i åtalet för mordförsök på Lars Vilks kallar sig Abu Dujana på Facebook.



Uppdatering:

Sannolikt rör sig ovanstående skildring om samma vittnesmål som rapporterades här på bloggen i november 2009, den gången översatt till engelska av NEFA:

"I arrived and waited for orders from the group’s commander to direct me. Our Amir was one of the muhajireen [immigrants] brothers from Sweden. I love him when I saw him, as if I saw martyrdom in his eyes; kind-hearted and soft, and always reading the Quran. He told me ‘come sit here, and if you see the enemy, fire!’ I didn’t understand what he said until I sat in my position. I sat and saw in front of me dark-skinned men, dusty and moldy-looking, running in the front and shooting at us. We waited for a few seconds until I figured that they were apostates, and I began firing my AK-47. The Amir came over and asked me to not fire much because that is what they wanted, ‘wait until you see them coming forward.’ Then he said ‘take my BK automatic weapon and shoot one bullet at a time. I said ‘OK.’ Not even half an hour passed that I shot an apostate in his head. I prayed, and the Amir saw what I did, and then said ‘good news brother, you have just taken his place in heaven.’ I was happy, and I used to not leave my position even if my time was over for guarding. Two days later, order came to move forward to face the enemy, and it was afternoon time."

"Before the orders came, one of the brothers came from the Arabian Peninsula and with him was a Yemeni brother, and they asked to greet the guest, so I said ‘we’re missing dates and Arabic coffee.’ The brother said that he only has tea. I said that was alright, and that the Amir and myself were to come over. So he said ‘I will wait for you after prayer, Allah-willing.’ But, the orders had come to face the enemy, so I said jokingly to the Amir ‘what do you think about drinking tea first then we move forward, what you think? The Amir said ‘we’ll move forward, and if we martyred, then we’ll drink it in paradise Allah-willing,’ and he pointed towards the sky."

"The orders came to move forward, so we lined up in one line and moved forward while firing our weapons, and the enemy responded. The Amir was hit along with one of the brothers. We finished moving forward, and I crawled to one of the houses, and was surprised with the enemy in my face, and one of the apostates came out and I shot him in his face, and then he dropped dead, and the second came out and I shot him in his shoulder and then ran away. The enemy was defeated and left scared like mice. After I went back to the wounded Amir, he smiled and with his finger pointing to the sky like he was telling me ‘I’m waiting for you in paradise to drink tea, so do not be late.’ He was martyred while smiling. I ask Allah to meet you in paradise, O beloved in Allah. It was a fruitful trade brother."

Säpo: Så gjorde Taimour Abdulwahab

Glappkontakt. Det var förklaringen till att den svenske självmordsbombaren Taimour Abdulwahab inte kunde utlösa sina sprängladdningar som tänkt. Det uppgav Säkerhetspolisen vid en presskonferens idag.

Taimour Abdulwahab hade tre så kallade tryckkokarbomber – vanliga tryckkokare fyllda med upp till fyra kilo sprängmedel styck. Den första hade han placerat i bilens högra framsäte. I bilen fanns även fyra femliters bensindunkar, fyra enliters gasoltuber, samt fyrverkeripjäser, vilka man kan se smälla på de filmer som fångade förloppet (1, 2, 3). När bilen parkerats på Olof Palmes gata satte han eld på den och rörde sig längs Drottninggatan mot Bryggargatan.

De andra två tryckkokarbomberna bar Taimour Abdulwahab på sig: en i ryggsäcken och en hängd på magen.

Runt tryckkokaren i ryggsäcken hade han placerat sex enliters aluminiumflaskor, som även de var fyllda med sprängmedel, samt metallkulor. På flaskorna satt mängder med småskruv och spik fasttejpade.

Runt tryckkokaren på magen hade han satt fyra pollenpressar, även de fyllda med sprängmedel. Pollenpressarna ska ha varit inköpta på internet – övrigt bombmaterial ska enligt Säkerhetspolisen ha införskaffats som vilka inköp som helst i vanliga järnaffärer.

Totalt bar han cirka nio kilo sprängmedel på ryggen och fyra kilo på magen. Vilken eller vilka sorters sprängmedel som använts avslöjade Säkerhetspolisen inte.

Taimour Abdulwahabs plan gick fel. Tryckkokaren i den brinnande bilen skulle utlösas via en walkie-talkie, men troligen förstörde elden apparaturen. Glappkontakt förhindrade sedan korrekt detonation på de bomber han bar på sig.

Att döma av filmerna från övervakningskamera försöker Abdulwahab upprepade gånger att spränga sig på Drottninggatan. Däremellan går han in på Bryggargatan för att rätta till utrustningen.



Självmordsbombaren dör när en del av en tryckkokarbomb exploderar.

Planen tycks annars ha varit utstuderad. Först har han tänkt locka fram en folksamling runt den brinnande bilen medan han själv förflyttar sig till tryggt avstånd. Därefter ville han utlösa tryckkokarbomben i bilen, vilket skulle ha resulterat i många skadade och döda, samt en uppskrämd rusande folkmassa i riktning mot honom själv.

Det sista ledet i planen tycks ha varit att spränga sig själv med de två tryckkokarbomberna – mitt i den våg av människor som bilbomben skulle ha drivit mot honom i höjd med Bryggargatan.

Det är omöjligt att gissa hur många dödsoffer som hade krävts om planen lyckats. Säkerhetspolisen ville inte ge någon uppskattning, och ville heller inte kännas vid de tidningsuppgifter som refererat kvalificerade beräkningar som kommit fram till 30 till 40 personer. De provsprängningar som gjorts - med tre i stället för fyra kilo sprängmedel – visar på en kraftig verkan.



Säkerhetspolisen har hittills inte funnit något i utredningen som tyder på att Taimour Abdulwahab har haft medhjälpare på plats vid dådet.

På presskonferensen ville Säkerhetspolisen inte kommentera uppgifter kring det åtal som väckts i Skottland, där en misstänkt finansiär ska ställas inför skranket i början av nästa år. Och mycket kort nämndes Taimour Abdulwahabs hustru Mona Thwany: man konstaterade att hon tidigare varit misstänkt i den skotska utredningen men nu avförts.

Säkerhetspolisen menade att utredningen kommit fram till att Taimour Abdulwahab har varit en terrorist med få kontakter. Man har inte kunnat hitta kopplingar till kända jihadister i Sverige (de svenska jihadister man har koll på har enligt Säpo reagerat på dådet med avståndstagande), och vad gällde Taimours internationella kontakter och påstådda terrorträning hos al-Qaida i Irak meddelade man att utredningen om de sakerna fortfarande pågår. Huruvida svensk personal fått möjlighet att förhöra de irakiska källorna framgick inte.

De få kontakterna förklarades dock – något motsägelsefullt – av att Taimour Abdulwahab har varit mån om att sopa igen spåren efter sig. Som exempel nämndes att han har använt en simkortsväxlare i sin mobiltelefon för att försvåra avlyssning och spårning.

En stor mängd frågor återstår alltså att utreda. Inga svar har givits om de internationella delarna av brottet, inget har sagts om den ideologiska miljö som fött fram dådet, och ingenting har berättats om sådant som kan relateras till internet. Säkerhetspolisen distribuerade exempelvis enbart den svenskspråkiga versionen av Taimour Abdulwahabs testamente - men vidrörde inte hur hustrun Mona Thwany fullföljde makens propagandaspridande till den internationella publiken.

Självmordsdådet i Stockholms julrusch 2010 kommer inte att kunna betraktas som genomlyst innan det irakiska spåret är uppföljt, och innehållet i familjen Abdulwahabs datorer redogjorts. Det var inget vanligt brott där det räcker att kartlägga rörelserna på själva brottsplatsen den 11 december för att fullgöra utredningsuppdraget.


Tryckkokarbomberna förklarar mycket, men inte allt.

Uppdatering 23.53:

Bomberna innehöll ammoniumnitrat, ett gödselmedel, skriver Svenska Dagbladet.

Uppdatering 8/12:

Några slarvigt nedtecknade uppgifter om innehållet i de olika sprängladdningarna i texten ovan har korrigerats.

Åtal väckt i Göteborg för förberedelse till mord på Vilks

Åtal har i dag väckts i Göteborgs tingsrätt mot de tre män som misstänks ha förberett mord på Lars Vilks, och som ursprungligen greps under rubriken terrorbrott.

Göteborgs-Posten refererar stämningsansökan.

- Männen hade i sin ägo början till en plan, nedskriven på A 4-papper, för att genomföra mordet på Lars Vilks. De hade sammanställt information om Vilks och hans göromål, säger Agnetha Hilding Qvarnström.

Männen greps i samband med en konstbiennal i Röda Stens konsthall, belägen vid Älvsborgsbrons fäste.

- De hade rekognoserat i och kring konsthallen, och var dessutom knivbeväpnade när de greps, summerar Hilding Qvarnström.
Ingenstans i stämningsansökan finns dock något som kan tolkas som om männen uttryckt en vilja att döda Vilks.

Telefonavlyssning innehåller exempelvis bevis för att de planerat köpa en bil, att den ene planerat att köpa en kniv, och att de tre planerat att se sig omkring i området runt Röda Sten.

Åklagaren hänvisar till mängder av tidskrifter, intervjuer, föreläsning och annat skriftligt material som skall styrka att det existerar en hotbild mot Lars Vilks. Detta är dock ett sedan tidigare mycket välkänd faktum.

Även uttalanden gjorda av självmordsbombaren Taimour Abdulwahab kommer att läsas upp, för att ytterligare visa hoten runt Vilks.

Att 24-åringen läst tidskriften Inspire skall styrka att han haft för avsikt att "göra jihad" - med vilket troligen menas att "delta i det heliga kriget".

På Facebook cirkulerar sedan en några veckor ett upprop "Guilty until proven innocent" bland dem som är kritiska mot "det odemokratiska tillvägagångssättet som Säpo har valt" under utredningen. Bland de ganska få (i skrivande stund 72) användare som uttryckt sitt gillande för uppropet finns ett par intressanta namn från den svenska jihadistiska internetscenen.

Uppdatering 15.50:

Lite förvånat noterar jag att bloggen gudmundson förekommer i stämningsansökan, under rubriken "Skriftlig bevisning". Tydligen har man hämtat al-Shabaabs hot mot Vilks härifrån.

"4. Uttalande från al-Shabaab till styrkande av hotbilden mot Lars Vilks (Gudmundssons blogg). Sid 212 i fu-prot."

Det beror gissningsvis på att andra medier mer sällan erbjuder transkriberingar eller fylliga hänvisningar till källmaterialet i original. Antagligen är det bloggposten Svensk man i terrorpropaganda: 'Mörda Lars Vilks' som avses.

Uppdatering 23.06:

Gärningsbeskrivningen i Stämningsansökan lyder:

"Under perioden den 10 september 2011 - den 13 november 2011 har det i konsthallen Röda Sten i Göteborg pågått en konstbiennal, 'Göteborgs Internationella konstbiennal'.

Den 6 september 2011 har konstnären Lars Vilks på sin blogg gett uttryck för att han skulle besöka konstbiennalen, vilket skett på ett sådant sätt att det kan förstås som om han skulle göra detta besök under invigningen den 10 - 11 september 2011.

AAM, SSM och AWM har, gemensamt och i samråd, under september månad 2011 i Göteborg, beslutat sig för att med kniv beröva Lars Vilks livet. De har med uppsåt att utföra mordet förberett gärningen genom att sammanställa information om pågående konstbiennal i Röda Stens konsthall i Göteborg genom att skriv a av precisa uppgifter om pågående konstutställning från dess oficiella program för invigningsdagarna den 10 och 11 september 2011 samt genom att rekognosera i området kring Röda Sten den 8 september och den 10 september 2011, och i byggnaden Röda Sten den 10 september 2011. De har vidare försökt att köpa bil den 9 september, respektive hyra bil den 10 september 2011. I samband med gripandet den 10 september 2011 vid centralstationen i Göteborg har de alla tre innehaft knivar, av vilka i vart fall AAM införskaffat sin samma dag. Sammanställningen av information om Röda Sten, rekognosering i och utanför Röda Sten, försök till anskaffande av bil och innehav av kniv är i enlighet med nedskriven och för alla gemensam plan för mordet.

Fara för brottets fullbordan har inte varit ringa."

Den muntliga bevisningen som anförs består i princip av förhör med personer som kan styrka att det finns en hotbild mot Vilks, att någon av de tilltalade verkligen försökt hyra bil, att någon rekat vid Röda Sten och så vidare, samt ett vittnesförhör med den gruppchef hos RPS som kan berätta om "de iakttagelser av de misstänka som gjorts under dagarna innan den 10 september, och under den 10 september".

Den skriftliga bevisningen tycks ha som huvudnummer beslagtagna anteckningar som de misstänkta gjort, och som enligt åtalet visar vilka planer de haft. Därtill kommer tidningsurklipp (eller möjligen loggar över besökta tidningsartiklar på nätet) som ska bevisa de misstänktas intresse för Vilks. Därutöver ryms ett spaningsprotokoll och bilder från övervakningskameror, samt ett förfalskat körkort och därtill hörande pappersexercis.

Som bevis för en av de misstänktas jihadism anförs ett sparat exemplar av Inspire, och som exempel på hotbilden mot Vilks förekommer bland annat utdrag ur Anwar Al-Awlakis föreläsning "The dust will never settle down" (ett anförande från december 2007, där Awlaki nämner Vilks ochSverige ett par gånger).

Till skriftlig bevisning räknas också transkriberade avlyssnade telefonsamtal. En mängd sådan anförs, de flesta mellan de misstänkta. Ett par avlyssnade samtal går också till andra namngivna personer. Intressant nog förekommer inte namnet på den fjärde, frisläppta, man som greps samtidigt som de tre misstänkta. Inte heller återfinns några spår som leder mot Norge - där ju Kurt Westergaard förhindrades att framträda av säkerhetsskäl i samma veva. Däremot återfinns en tydlig koppling till radikala islamistkretsar i Göteborg.

Det första avlyssnade samtalet i uppräkningen är daterat 6/9-11, det vill säga två dagar innan gärningsbeskrivningens berättelse börjar. Det kan förstås handla om ett sms –stämningsansökan är en smula otydlig på den punkten – men antyder annars att det finns en bakomliggande historia som ännu inte är känd.

Uppdatering:

GT/Expressen publicerar namn och bild på de åtalade. Lars Vilks bloggar citat ur de beslagtagna anteckningar som sägs utgöra mordplanen:

”Ta olika vägar dit.”
”Ha extra kläder.”
”Raka lördag morgon”
”Åk med bil eller fixa svarttaxi.”
”Fixa biljetter till festival.”
”Memorera byggnaden.”
”Lägg leksaker utanför, sen efter ett eller någonting, när du har varit inne gå ut och hämta dem” 

Under rubriken ”Gör inte ” står det:
”Inte spår eller buss dit eller därifrån.”

Nya uppgifter om svenske självmordsbombaren

Svenska Dagbladet har grävt fram nya uppgifter omkring den svenske självmordsbombaren Taimour Abdulwahab al-Abdaly, genom att intervjua anonyma källor med insyn i utredningen av attentatet och vittnen.

En spännande uppgift bygger på ögonvittnen på plats.

Men endast 30 sekunder efter explosionen på Bryggargatan kom en hittills okänd person dit. Han dök upp lika hastigt som han försvann. Detta är nya uppgifter från två oberoende ögonvittnen, som SvD har intervjuat. De ger ett samstämmigt signalement: mannen som var drygt 180 centimeter lång hade en professionell kamera med ett cirka 25 centimeter långt objektiv. Han bar svart jacka och blå jeans, var 40 till 45 år och hade mörkt hår eller mössa.

Under endast 15 till 20 sekunder dokumenterade han med sin kamera noggrant Taimour Abdulwahabs sargade kropp och resterna av sprängladdningarna.

–Han stod inte ens en meter från den dödes huvud. Mannen hade en professionell kamera med lite längre zoom. Jag tänkte att det var väldigt snabbt som journalisterna var på plats, säger det första vittnet.

Tanken är logisk eftersom SvD:s redaktion hade sin bakdörr mot Bryggargatan. Det gjorde att SvD:s fotograf var förste journalist på plats, inom tre minuter efter smällen. Det är samtidigt som den första polisbilen svänger in på Bryggargatan. Då hade mannen med kameran redan hunnit försvinna spårlöst.

Det andra vittnet som befann sig närmast både Taimour Abdulwahab och mannen med kameran fick en mycket obehaglig känsla.

–För alla andra var denne man en tursam fotograf som precis träffade på händelsen. Men för mig var han någonting mer. Det var som om han hade stått och väntat på smällen.

Ögonvittnesskildringar i allmänhet är notoriskt opålitliga, och om de stämmer kan det ändå finnas en rad naturliga förklaringar.

Men när det nu börjar luta mot åt att bombdådet var en tämligen komplex operation (med en misstänkt finansiär i Storbritannien och uppgifter om träning i terroristmiljöer i Mellanöstern) är det naturligtvis viktigt att vända på varje sten för att se om det även funnits en medhjälpare på plats.

Det är heller inte ovanligt att jihadister dokumenterar sina attacker av propagandaskäl. Detta förekommer dock uteslutande (?) i stridszoner, som Irak, Afghanistan eller Somalia.

SvDs reportrar reser också frågor omkring "en rödbrun Volkswagen Golf, trolig årsmodell 1989–90, som står utan förare, men med tända framlyktor", fångad på film minuterna efter dådet i korsningen Korgmakargränd/Bryggargatan. Men givet hur svårt det är att köra bil i city även när det inte är julrusch, och givet att självmordsbombaren av allt att döma inte hade för avsikt att spränga sig just på Bryggargatan, är det långtifrån klart att bilen kan kopplas till dådet.

SvD utlovar även uppföljning i morgondagens tidning ("Viktig information om attentatet kan ha gått förlorad") vilket totalt borgar för att det kommer att finnas många spännande frågor på Säkerhetspolisens presskonferens på onsdag.

Svenska martyrer fortfarande vid liv enligt Sverige

Den 2 juli 2009 dödades den svenske medborgaren Shuaib Ali Sheikh Mohamed, då han stred för den somaliska terroriströrelsen al-Shabaab mot den Afrikanska Unionens styrkor. Det har konstaterats av FN i en rapport som kom 2010.

"Shu’ayb Ali Hassan, from the Stockholm suburb of Rinkeby, was initially recruited into the Anoole faction of Hizbul Islam, he reportedly requested a transfer to Al-Shabaab, where there were more young people from the diaspora for him to socialize with. He was killed on 2 July 2009 while fighting for Al-Shabaab in Mogadishu."

Svenska Säkerhetspolisen har fastslagit samma sak i ett PM:

"Shuaib avled den andra juli 2009. Uppgifter om hans död har figurerat i både svensk och utländsk media. Bland annat publicerade vissa webbsidor bilder på hans döda kropp."

Bilderna på Shuaib Ali Sheikh Mohameds kropp ska ha varit skrämmande. Det framgår i ett förhör med Billé Ilias Mohamed, som sedermera dömdes för terroristbrott i Göteborgs Tingsrätt men senare friades i hovrätten. Ur förundersökningsprotokollet:

"FL1 undrar hur Shuaib försvann. MOHAMED svarar på frågan att Shuaib åkte till Somalia men att han inte vet hur Shuaib försvann. MOHAMED försökte få tag på honom och då ringde Shuaib tillbaka till MOHAMED. I samtalet berättade Shuaib varför han gjorde det han gjorde, och att han inte hade några planer på att komma tillbaka till Sverige. MOHAMED uppger att han åkte för tre år sedan och att han är död.

På FL1:s fråga om MOHAMED vet hur han dog uppger MOHAMED att han inte vet något konkret, bara att han hört att Shuaib blev skjuten av ugandiska soldater. MOHAMED berättar att han sett bilder av Shuaibs kropp, och att han blev upprörd över hur kroppen såg ut, hur den hade blivit misshandlad och sparkad. MOHAMED säger att han tror att Shuaib dog i juli, men att han inte förrän i oktober hade förmått sig att titta på dom. På fråga från FL1 bekräftar MOHAMED att han tror att det var ugandiska soldater som dödade Shuaib och att detta skedde i juli 2009."

Även Shuaib Ali Sheikh Mohameds familj i Sverige har konstaterat att han är död. En av hans biologiska systrar, som använder pseudonymen Loyal Mujahida på Facebook och aloyalservant1 på Youtube, har återkommande hyllat sin bror martyren på internet. På Facebook har det hetat "R. I. Jannah Baby Shuaib" och "REST IN PARADISE A LOYAL SERVANT SHUAIB .. 1982-2009". I kommentarsfält på Youtube har hon berättat att "MY BROTHER IS A MARTYR.. MAY ALLAH ACCEPT THEM ALL AMIIIN".

Men i det svenska folkbokföringsregistret lever Shuaib Ali Sheikh Mohamed. Förvisso uppges att han står "utan känd hemvist", men han är bokförd som levande.

Den 5 oktober 2008 dog den svenske medborgaren Mohamed Moumou, då amerikanska styrkor gjorde en räd mot hans gömställe i Mosul i norra Irak – enligt uppgift sprängde han sig själv när han övermannats. Dödsfallet tillkännagavs av amerikansk militär vid en presskonferens några dagar senare, och det hela blev mycket omskrivet på grund av uppgiften att svenskmarockanen var andreman för al-Qaida i Irak. Drygt två veckor senare bekräftades Moumous död – och hans position inom jihadrörelsen – då Islamiska Staten i Irak tillägnade honom en martyrbiografi, utgiven av egna propagandabyrån Al-Furqan.

Enligt marockansk press förvaras Moumous kropp än idag på rättsmedicinska avdelningen vid centrallasarettet i Bagdad – förhandlingar lär pågå mellan Marocko och Irak om hanteringen av kvarlevorna från en rad terrorister varav Moumou är en.

Men i det svenska folkbokföringsregistret är Mohamed Moumou "utvandrad 2008-11-07".

Den 14 november 2010 spreds meddelandet på olika jihadforum att den svenske medborgaren Makram Ben Salem Mejri – som hade täcknamnet Abu Mua'az men också gick under namnet Abu Al-Bara här hemma– hade dött som martyr i strid för al-Qaida i Irak. Några dagar senare plockades budskapet upp av en vidare krets.

Jihadistens frispråkiga hustru bekräftade för Expressen att hon nåtts av dödsbudet:

"I måndags ringde telefonen.

- Det var en man som ringde mig. Han sa väldigt kort: 'Din man är död. Han har blivit martyr.' Och la på."

Tyvärr saknas tillförlitlig information om exakt hur Makram Ben Salem Mejri dog. Inte ens hans hustru har fått veta, vilket åskådliggjorts i en MEMRI-rapport (som egentligen behandlar hur jihadister använder sociala medier). Där dokumenterades hur hustrun, som kallar sig Shariaah i bloggosfären och Um Al-Bara på Facebook, sökte sig till den numera avstängda Facebookgruppen Jihad Al-Ummah för att finna fakta om makens död:

"Evidence of the involvement of Jihad Al-Ummah administrators in the global jihad world, and of their authoritative status, can be seen in correspondence between them and the widow of a suicide bomber, which they then posted on the Jihad Al-Ummah page. A November 14, 2010 post on Shumukh by a fairly senior member announced that one Makram Al-Majeri, aka Abu Al-Bara, a Swedish citizen of Tunisian origin married to a Swedish woman, had carried out a suicide attack in Mosul, Iraq. The local Swedish press reported that his widow, referred to only as "Anna," had received a phone call telling her that her husband had died "a martyr" in Iraq. Apparently, at this point, the widow, who also goes by the name Um Al-Bara, appealed to the administrators of Jihad Al-Ummah, asking for confirmation of his death and for any information of the circumstances in which he died. The administrators replied that they had indeed received credible information from the jihadi forums, and that they would try to find out more details and would then pass them on to her. It can be assumed that further contact was maintained via private channels. In any event, this incident proves that Jihad Al-Ummah is recognized as a credible, trustworthy source of information within global jihad circles."

Det faktum att Makram Ben Salem Mejri är död lär det dock inte råda tvekan om.

Men i det svenska folkbokföringsregistret uppges att Makram Ben Salem Mejri är "utvandrad 2011-07-27".

Snart rättegång mot handgriplig jihadist

Den 15 december klockan 13 är det huvudförhandling i Attunda tingsrätt. Målet (B 594-11) gäller en grov misshandel förra året, där två män slog och sparkade en 17-årig pojke så kraftigt att han fick hjärnblödning. Men rättegången är notabel också för att en av de åtalade därmed står inför skranket för andra gången för religiöst motiverad våldsbrottslighet.

Ärendet har uppmärksammats för att, som Expo skrev, "anledningen till misshandeln ska vara att pojken ansågs vara shiamuslim".

Den åtalade heter Said Sofri, är född 1986, och har lämnat flera avtryck i belastningsregistret. Mest spektakulärt i normal mening är kanske att han den 17 februari 2004 dömdes för rån, begånget den 22 oktober 2003. Mer intressant för den här bloggen är dock den dom som föll den 13 augusti 2009 i Attunda tingsrätt, då Sofri dömdes för misshandel ("ett flertal slag mot huvudet med ett tillhygge") och olaga hot till fängelse i sex månader.

Även det ärendet blev i viss mån omskrivet, då den utlösande faktorn var att brottsoffret skämtade om gud, som framgår i domen:

"Said Sofri har närmare hörd över åtalet uppgett främst följande. När han stod inne på toaletten för att tvätta händerna kom AD förbi på en truck. Ytterligare någon person befann sig på trucken. AD sade något om Gud som han blev provocerad av. På fråga från AD svarade han att han kom från Marocko. Han blev mycket irriterad och efter att han efter en stund träffat AD på ett annat ställe i lokalen träffades de på nytt i närheten av toaletten. Dessförinnan hade han i närheten ställt en lättare aluminiumskyffel som han skulle använda senare. Eftersom han fortfarande var mycket upprörd attackerade han AD med skyffeln..."

En småkriminell man ifrån Rinkeby med stark gudstro och sällsynt kort stubin vore i normalfallet inte särskilt uppseendeväckande. Men det här fallet skiljer sig från andra.

Said Sofri förekom nämligen i utredningen i det terroristbrottmål som avhandlades i Göteborgs Tingsrätt för ett år sedan, då de två åtalade befanns skyldiga i lägre instans men friades i hovrätten. Målet gällde de svenska medborgarna Mohamoud Jama och Billé Ilias Mohamed, som bägge hade rest till Somalia för att ansluta sig till terroriströrelsen al-Shabaab. I utredningen lades stor kraft på att bevisa hur andra svenska Shabaab-krigare, som de åtalade kommunicerade med, stått i kontakt med personer i Sverige. En av de personer i Sverige vars telefonsamtal alltså avlyssnades, och som också förhördes med anledning av kontakterna med al-Shabaab, var Said Sofri.

I förundersökningsprotokollet återges fyra samtal mellan Sofri och Yassin Ismail Ahmed, född 1979 och mest känd som den fritidsledare anställd av moskén i Rinkeby som värvade krigare till al-Shabaab (en bekantskap som Sofri komiskt nog förnekar inledningsvis i förhöret). Av samtalen framgår att Sofri är väl införstådd med al-Shabaabs verksamhet, att han jublar över de svenska medborgare som blivit martyrer i strid för al-Shabaab, att han är behjälplig vid pengainsamling till svenskar som tagit värvning i al-Shabaab, och så vidare. Han är, kort sagt, sympatisör och medhjälpare med ett utbrett kontaktnät bland likasinnade.

För övrigt kan man notera att ett av samtalen också berörde den misshandel med skyffel som Sofri begått, en nyhet som uppenbarligen hade spridit sig ända till svenskkolonin i Mogadishu:

"Ya: ja, jag, jag vet, jag hörde nyheter om dig, det har hänt lite saker.
Sa: vad?
Ya: du, en svor över Gud..
Sa: ja, jag slog honom och krossade hans huvud
Ya: Gud är stor, jag blev mycket glad när jag hörde det.
Sa: prisad vare Gud."

Det är svårt att få en bild av en persons liv utifrån rättsliga protokoll. Viss ledning kan dock hämtas från Facebook, där Said Sofris hustru har ett konto. Bland hennes få men träffsäkra kontakter (21 vänner) återfinns Sveriges mest kända niqab-bärande kvinna Alia Khalifa, och hustrun till en svensktunisisk martyr för al-Qaida i Irak.

Vad som ytterligare gör fallet Said Sofri intressant utöver det normala är hans familjeband. Hans far Ahmed Sofri, svensk medborgare född 1952 och bosatt i Rinkeby, dömdes nämligen 2008 till tre års fängelse för terroristbrott, i hemlandet Marocko. Han greps 2006, släpptes 2009, och påstods vara en länk i den kedja av kontakter som förmedlade frivilliga till al-Qaida i Irak. Domen mot honom blev hårt kritiserad – Marocko är, för att uttrycka det milt, knappast någon fulländad rättsstat. Hans fall har också uppmärksammats av svenska så kallade MR-aktivister. Inte minst har de sistnämnda kritiserat att bevisningen delvis tycktes härröra från Sverige, från det faktum att Ahmed Sofri stundtals besökte den lägenhetsmoské i Brandbergen som drevs av en annan svenskmarockan, Mohamed Moumou, som slutade sina dagar som andreman för al-Qaida i Irak.

Ingen tror naturligtvis att terroristbrottslighet normalt går i arv. Men detta vore inte första gången en problematisk religiös uppfattning (som här alltså också är en våldsförhärligande politisk ideologi) överförs från en generation till nästa.

Said Sofri tycks vara mer av en handlingens man än en tankens. Hur som helst utgör han en tydlig länk mellan det äldre nätverk av nordafrikanskt fokuserad terroristverksamhet och den senare tidens somaliskt inriktade jihadism. I kombination med småbrottslighet och våldsbenägenhet kan det bli en häftig cocktail.

Uppdatering 17/1:

Förhandlingen inställdes då rätten inte hade lyckats delgiva den medåtalade HA. Samma sak hände då huvudförhandlingen var inplanerad första gången, den 6 september 2011. Nytt datum för rättegången är satt till den 12 april.