En oemotståndlig inledning på dagens korta ledartext i Svenska Dagbladet (pdf), om jag får säga det själv. Hur torr är inte den som lägger ifrån sig tidningen efter detta?
För några år sedan besökte jag världens mest berömda bordell, The Moonlite Bunny Ranch i Nevada.
Det känns ironiskt att bli citerad i P3:s Kvällspasset, för aftonen lett av Johan Hilton, som i onsdags den 27e gjorde en grej baserad på min artikel i Svenskan om Islamic Rage Boy, och höra att de bjudit in Jan Hjärpe att kommentera. Hjärpe.
Nu angav ju inte Hilton att det var mina formuleringar (han nämnde dock hedervärt, som jag, snapped shot) han snyltade på, vilket jag i normalfallet skulle tycka ruttet om, men den här gången har visst överseende med.
Jag citeras, alltså finns jag, som en klok person skrev i kommentarsfältet. Hon borde veta - hon är forskare.
Centerpartiet, igen, är föremål för dagens ledare (pdf):
Ett frågetecken vad gäller Alliansens livskraft har varit hur den skulle klara av idéutvecklingen när den väl hamnat i regeringsställning. Partiledare och ministrar måste ju sätta regeringsarbetet före partiet, vilket med nödvändighet gör att de anstränger sig till det yttersta för att visa upp ett yttre som inte ska krackelera ens i frågor där partierna historiskt varit oense, och i Rosenbad arbetar horder med tjänstemän för att blästra bort eventuella återstående ojämnheter i fasaden.På midsommardagen publicerades en annan betraktelse över centerpolitik, De Nya Mauderaterna.
Men när Maud Olofsson i går presenterade Skattevision 2014, direktiven för centerns framtidsgrupp i skattefrågor, illustrerades att det faktiskt finns fönster i muren så att de enskilda partierna kan sikta framåt och staka ut en riktning utan att rädas rubriker om splittring.
Nu var det dock inte mycket vision att tala om. Den partifalang vi kallar Stureplanscentern skålar nog inte i rosébubbel i kväll – de tycker troligen att direktiven mer liknade platt fall än platt skatt.
Det har blivit en del mediekritik de senaste dagarna, och jag blir tvungen att lägga till ytterligare en grej.
Vi journalister använder medvetet stereotyper därför att vi vill förenkla komplicerade skeenden eller företeelser. Men vi är också slavar under ett förenklat stereotypiserande tänkande, oftast utan hänsyn vare sig till dem som medverkar i våra journalistiska produkter eller till konsumenterna av dem. Kanske beror det på att vi arbetar med vad som närmast skulle kallas dramaturgiska formler utan att alltid reflektera över det..
Moderata politikern Anna Ibrisagic beskriver i en intressant krönika på bloggen balkanpress hur det känns att bli en journalistisk stereotyp.
Mitt värsta exempel kommer dock från SVT. En programledare ringde mig under valrörelsen 2002 och sa att SVT kommer att ha en serie med fyra program där man på olika sätt belyser svensk politik. Ett program skulle handla om hur långt svenska politiker är beredda att gå för att få vara med i media, det andra programmet om unga i politiken, det tredje om kvinnor i politiken och det sista om invandrare i politiken. Kan ni gissa vilket program de tyckte att jag borde delta i?Hon skriver programledare, men det var en researcher som ringde. Nämligen jag. Tro mig när jag säger att jag vet hur det funkar.
Trots att min profil passade in i alla fyra program blev jag alltså erbjuden att delta i programmet som handlade om invandrare i politiken. Jag svarade nej.
Nu när jag är anställd av SvD får jag väl inte säga att Sydsvenska Dagbladet är landets bästa tidning, antar jag. Så när jag nu tipsar om läsning så får det bli i landets näst bästa tidning...
Missa inte Rakel Chukris krönika "Vem stoppar en jihadist", som handlar om Mohammed Sidique Khan, snällast i familjen och jihadkrigare.
Samtidigt som tvåårsdagen närmar sig flödar också konspirationsteorierna om 7/7. I en undersökning gjord av brittiska Channel 4 uppger en fjärdedel av de tillfrågade muslimerna att regeringen eller säkerhetstjänsten var inblandade och att de fyra utpekade männen var oskyldiga. Och när brodern till Mohammad Sidique Khan får frågan om bombattentatet var haram eller halal enligt Koranen svarar han ”inga kommentarer”. Och så beskriver han återigen sin bror som den snällaste i familjen.
Sommaren är här, och det känns som att jag borde göra mitt för att läsekretsen ska komma bort från tangentborden och få lite färg. Varför inte skaffa en stärkande hobby?
Mina vänner Patrik och Patric letar köpare till dunderfina kustkryssaren Saima, som jag kan garantera är en perfekt farkost för mindre familjer eller seglare med lägre krav på hastighet än komfort.
Båten, som ligger i Stockholm, säljes billigt, trots det goda skicket.
Mer info på Patriks blogg.
Landkrabbor kan också fynda just nu. Penny Lane vill hitta en ny och kärleksfull ägare till sin snygga Volvo Duett, just nu parkerad i Stockholm.
Tokbilligt. Mer info på Lindas blogg.
Dagens ledare i SvD (pdf) handlar om Islamic Rage Boy. Det var inget problem alls att hitta honom i nyhetsbyråns arkiv - en sökning på kashmir + protest var allt som behövdes. Den bästa sammanställningen av bilder har snapped shot. Och den bästa texten har Christopher Hitchens skrivit.
Hur ska man förresten översätta Islamic Rage Boy? Min text använder begreppet "arga unga muslimska män", för kvinnor få ju sällan vara med i fundamentalistgängen, och bilderna på kvinnor tillhör en annan genre - gråterskorna. Ett citat:
Just nu är det adlandet av Salman Rushdie som ger upphov till bilderna, men det skulle förstås ha kunnat vara snart sagt vilken händelse som helst här i västerlandet.Uppdatering:
Om påven håller tal så kommer det arga unga män. Om en tidning avbildar profeten Mohammed så kommer det arga unga män. Om en amerikansk soldat glömmer att ta på sig handskarna när han ska vidröra Koranen så kommer det arga unga män. Världen verkar vara full av dem, och det är lätt att få intrycket att det vore en god idé att hålla igen på vad det månde vara för att de inte ska bli så förbannade, dessa män.
Vi började fundera. Hur kommer det sig att demonstranterna finns på vår gata så kort tid efter det att de har fjuttat på danska ambassaden, fem kilometer bort. Har de promenerat? Tagit en taxi?
Knappast. Senare visade det sig att de var ditkörda på lastbilsflak. Faktum var att polis och brandkår var på plats vid norska ambassaden innan demonstranterna hade kommit dit.
Ytterst välplanerat alltså. Men regimens goda minne, givetvis.
Ett danskt sällskap vid namn Stop Islamiseringen Af Danmark brände under midsommar tre avbildningar av profeten Muhammed, i vad de själva menar var en nytolkning av traditionen att bränna på bål en avbildning av en häxa på Sankt Hans afton, men som snarare ligger nära något slags hetsbrott givet deras slogan om ett Danmark fritt från muslimer.
Den första branden finns på film på YouTube. Filmen är musiksatt med den värsta version av The Doors klassiker Light My Fire jag hört. Tveklöst kommer agerandet att få konsekvenser. Detta är inte första gången danskar utmanar den goda smaken.
(via LGF)
Uppdatering:
Det här är förstås ett jobb för Islamic Rage Boy!
Robert D Putnams tes, som jag skrev om häromdagen, att mångetniska samhällen resulterar i att medborgarna har lägre förtroende för varandra får stöd i svensk ekonomisk forskning.
Henrik Jordahl och Magnus Gustavsson publicerade i höstas ett working paper, Inequality and Trust in Sweden: Some Inequalities are More Harmful than Others (pdf), där de konstaterade att andelen utlänningar i ett samhälle påverkar graden av tillit.
Abstract:
We present new evidence on the influence of income inequality on generalized trust. Using individual panel data from Swedish counties together with an instrumental variable strategy, we find that differences in disposable income, and especially differences among people in the bottom half of the income distribution, are associated with lower trust. The relationship between income inequality and trust is particularly strong for people with a strong aversion against income differentials. We also find that the proportion of people born in a foreign country is negatively associated with trust.
I en häpnadsväckande text i Sydsvenska Dagbladet ger Jan Hjärpe, professor i islamologi, Israel tio år till att existera.
Ingen av dessa småstater, Libanon, Israel, Jordanien, Palestina, kan överleva utan massiva subventioner och hjälp utifrån. Och när hjälpen upphör (och det gör den förr eller senare; inget imperium har varat för evigt), så är det slut. Ingen stat har heller existerat i evighet.(via Per Wirtén)
Finns det då ingen lösning på Israel-Palestinakaoset? Enstatslösning, tvåstatslösning, trestatslösning? Ett grundläggande fel i de bedömningar och i de politiska beslut som görs är att man utgår från att ”stater” är de väsentliga aktörerna i skeendet. Vi ser ju att så inte är fallet. Jämför med Irak. Är det staten som är en aktör där? De väsentliga aktörerna är andra.
Jag kan inte se någon annan möjlighet än någon form av ”ingenstatslösning”. Man måste nog inse att romantikens idé om homogena nationalstater är överspelad. Kommer någon av dessa småstater att finnas som självständiga enheter om tio år?
I ett mycket långt perspektiv skulle kanske någon sorts federativ ordning kunna skapas som omfattar hela Mellanöstern, ett Mellanösterns EU. Men fredsprocesser mellan ”stater” – det är kört.
Stången höll i år. Hedern är återupprättad.
Förra midsommar så gick stången i Hjortnäs av när den rests till ungefär 45 grader. Det kändes i själen på alla närvarande. Folk blev modstulna av att dansa runt en stump. Tvivlade på meningen. Nativiteten i byn sjönk.
I år kom den upp. Ordningen är återställd.
Tyvärr hade dock bredbandet i byn havererat, varför jag inte kunnat upplysa läsekretsen om de enastående epos som SvD har lånat sitt namn till.
På lördagen bidrog jag med en text om Centerpartiet, kallad De Nya Mauderaterna, med anledning av Torbjörn Nilssons fina reportage i Fokus.
När Reinfeldt vänder sig mot mitten för att vinna socialdemokratiska röster kan Olofsson smyga upp bakom hans rygg, som De Nya Mauderaterna.På fredagen skrev jag (pdf) om Robert Putnam, och hans nya upptäckt om vad som händer med etniskt heterogena samhällen.
I dagarna publicerade Scandinavian Political Studies (2007/2) den föreläsning som Robert D Putnam, världsberömd statsvetarprofessor vid Harvard som lanserat idén om socialt kapital, höll när han förra året mottog Skytteanska priset i Uppsala. Här presenterar han sina senaste forskningsrön om vad som händer i samhället i dessa tider av omfattande migration och ökande etnisk diversitet. I bakhuvudet fanns arbetshypotesen att människor som bor på mångkulturella orter utvecklar större förståelse för varandra. Resultatet blev det motsatta:Nåväl.
Ju fler etniciteter det finns i ett samhälle, desto större misstro hyser invånarna mot varandra. Putnam finner att i etniskt heterogena samhällen råder lägre förtroende för lokala politiker och medier, lägre tro på det egna inflytandet, lägre valdeltagande, lägre benägenhet att delta i gemensamma projekt och lägre vilja att arbeta med välgörenhet. Vidare menar Putnam att människor i dessa samhällen har färre nära vänner, upplever sämre livskvalitet, samt tillbringar mer tid framför tv-apparaterna.
Jag mådde förstås som en prins när Annika Lantz citerade min antinazistkrönika i Lantz i P1 häromveckan (7/6). Hon har ju ändå utsetts till landets roligaste kvinna. Rätt eller fel, så måste det ju betyda något att bli nämnd av en sån. Sen visade det sig att en kollega samma vecka blev uppmärksammad i en Rocky-strip, och i och med detta tog udden av min prestation. Höjden av coolhet måste vara att få sina idéer omskrivna i Rocky, även om det gäller citybanan.
Och när jag öppnade magasinet DiEGO, alltså Dagens Industris magasin trés yuppie nouveau, så visade det sig att jag listats som en av framtidens opinionsbildare. Vilket också kändes roligt tills jag insåg att jag snarast är medelålders och att jag dessutom känner artikelförfattaren (Olle med bloggen Vassa Eggen).
Men nu.
I en spalt i International Herald Tribune. Detta i en text som samtidigt går i Monocle Magazine (Wallpaper-ikonen Tyler Brûlés senaste och tokhyllade skapelse).
There is something special about the cool, ordered, mature beauty of Stockholm. The city at dusk, with its church towers and bridges, is a sight that will stay with you. And beauty, for sure, is one of Stockholm's trump cards: the beauty of its people, of its buildings, of its waters and parks. But there are other reasons for Stockholmers to be proud of their city. "I've lived in Stockholm for 13 years, and I think the quality of life is constantly getting better," says Per Gudmundson, an editorial writer for the Stockholm daily Svenska Dagbladet. "When I moved here, bars closed at 01.00. Today, the whole restaurant sector is much more diversified. Then, we of course have the problem that Stockholm is bloody cold in winter - but for me, coming from the north, it's not too bad."Det ska väl inte gå att förstöra?
I USA:s kongress har Robert Wexler, ordförande för The House Subcommittee on Europe, idag haft en hearing för att sätta press på EU att terrorstämpla Hizbollah.
Bland talarna fanns James Phillips, terrorism- och mellanösternexpert från The Heritage Foundation, som påpekade att Hizbollah är verksamt bland annat i Sverige, och att Europeiska länder riskerar att åter bli utsatt för organisationens våld:
Hezbollah operatives are deployed throughout Europe according to intelligence officials, including Belgium, Bosnia, Britain, Bulgaria, Croatia, Cyprus, Denmark, France, Germany, Greece, Italy, Lithuania, Norway, Romania, Russia, Slovenia, Spain, Sweden, Switzerland, Turkey, and Ukraine.Michael Jacobson, från Washington Institute for Near East Policy och deras särskilda terrorismenhet The Stein Program on Terrorism, Intelligence & Policy, beskriver i sitt anförande varför EU inte terrorstämplat Hizbollah. Han identifierar Frankrike som den främsta motståndaren till tanken, men räknar också Spanien, Grekland Italien och Belgien dit. Förespråkarna för en terrorstämpling pekas också ut: Storbritannien, Tyskland och Holland. Vårt Sverige nämns inte, men det är väl inte en dum gissning att vi förespråkar dialog även med det här terroristgänget, vilket ungefär är vad Alexander Ritzmann, från The European Foundation for Democracy sade i sitt anförande, där det påpekas att Sverige länge motsatt sig terrorstämpling.
Europe’s vacation from Hezbollah terrorist attacks could come to a swift end if Hezbollah succeeds in its attempts to convert European Muslims to its harsh ideology. Young Muslim militants in Berlin, asked in a television interview to explain their hatred of the United States and Jews, cited Hezbollah’s al-Manar TV as one of their main sources of information. Ideas have consequences. In July 2006, four months after Hezbollah leader Hassan Nasrallah, in an interview broadcast on al-Manar TV, called for Muslims to take a decisive stand against the Danish cartoons featuring the prophet Mohammed, two Lebanese students sought to bomb two trains in Germany as a reprisal for the cartoons, but the bombs failed to detonate.
Clearly, Europeans are exposing themselves to increased risks of terrorism as long as they allow Hezbollah’s political and propaganda apparatus to spew a witch’s brew of hatred, incitement, and calls for vengeance.
According to Secretary General Hassan Nasrallah, the effect of this action would be devastating. In a widely quoted 2005 interview, Nasrallah commented that an EU ban would ““destroy” the organization as “[t]he sources of our funding will dry up and the sources of moral, political and material support will be destroyed.”En kollega till Jacobson, Matthew Levitt, berättar i sitt anförande om den kriminella aktivitet som skulle kunna avslöjas om Hizbollah terrorstämplades i EU, vilket har hänt på andra platser. Men även Levitt anser att finansieringsfrågan är huvudsaken. I anförandet hänvisar han till en israelisk rapport från 2003 som pekar ut Al Aqsa-stiftelserna som Hizbollah-finansiärer, dock utan att specifikt peka på Al Aqsa Spannmål i Malmö.
While Nasrallah may be somewhat overstating the likely impact, Hezbollah does have reason to be nervous. Until now, Europe has been a permissive operating environment for the group, in large part because there were no EU-wide little restrictions.
För att debatten i dagens tidigare inlägg inte ska förvirras ytterligare (public service, arkitektur och integration är svårt att avhandla i samma tråd) länkar jag här (pdf) till den andra av mina texter i dagens SvD. Den handlar om k-märkningen (eller blåmärkningen som det tydligen heter nu) av ett av huvudstadens mest avskydda parkeringshus, vilket sker i samband med en inventering av modernistiska hus i city.
P-huset Parkaden på Regeringsgatan, ritat av Hans Asplund och byggt 1962, är mycket riktigt en modernistisk byggnad. Men känns den verkligen som en omistlig del av kulturarvet?
Det är inte länge sedan man k-märkte byggnader som Drottningholmsteatern. Nu är man inne på 70-talet, och rentav 80-talet. Fortsätter man i den här takten måste man snart k-märka redan på ritbordet – varför inte citybanan eller den flytande badbaljan på Riddarfjärden?
Var inte en av modernismens principer att förändring var önskvärd? Hur ska det bli möjligt om det aldrig går att riva?
Idag skriver jag i Svenska Dagbladet (pdf) om public service och opartiskhet, med anledning av den lysande rapport som BBC publicerade i måndags där man konstaterade att man haft svåra problem med opartiskheten. Rubriken är "Om BBC är partiskt, vad är SVT då?".
När jag arbetade på Sveriges Television hamnade jag en gång i samspråk med en av de tyngsta nyhetscheferna. Vi pratade om den kritik som regelbundet inflöt om att vi i företaget inte bevakade omvärlden opartiskt. Jag nämnde det då nyss avslutade italienska valet, och fick svaret att det var en jävla tur att ingen hade granskat rapporteringen om det. Både jag och nyhetschefen hade intrycket av att vi ensidigt utmålat Silvio Berlusconi som en skurk och Romano Prodi som Italiens räddning.Jag gissar att BBCs granskning av sig själva kommer att få en efterföljare i Sverige, då svensk public service ju har BBC som stor förebild. Sannolikt diskuteras det på ganska många luncher just nu i tv-huset.
Det är ingen orimlig gissning att ungefär samma dialog har utspelat sig den senaste månaden, fast då om den förespeglat råe fransosen Nicolas Sarkozy och den sköna Ségolène Royal. Och strax kan man nog räkna med att det är dags igen, men med den förmodat reaktionäre Rudy Giuliani i gangsterrollen och den progressiva Hillary Clinton (eller ännu hellre mediegunstlingen Barack Obama) som den amerikanska nationens hopp.
För ett år sedan gästades Sverige av Robert Putnam, den världsberömde Harvardprofessorn i statsvetenskap som fått hela landets folkrörelsedrömmares blod att koka med boken "Den ensamme bowlaren". Han erhöll då nämligen landets (och en av världens, faktiskt) finaste utmärkelse för statsvetenskapliga studier - Skytteanska priset.
I samband med detta höll Putnam en föreläsning om sin nya forskning, i närvaro av höjdare såsom sessan Victoria och Leif Pagrotsky. Man kan förstås tänka sig att detta skulle mötts med total fascination av våra medier och intresserade samhällsdebattörer - men det blev knäpptyst efteråt. Putnam berättade nämligen om något vi inte vill prata om: att etniskt diversifierade samhällen tycks skapa misstro mellan människor.
I dagarna har hans Skytteanska föreläsning publicerats i Scandinavian Political Studies, vilket uppmärksammas i New York Times.
In highly diverse cities and towns like Los Angeles, Houston and Yakima, Wash., the survey found, the residents were about half as likely to trust people of other races as in homogenous places like Fremont, Mich., or rural South Dakota, where, Putnam noted, “diversity means inviting a few Norwegians to the annual Swedish picnic.”Putnams Skytteanska föreläsning finns i fulltext på nätet: E Pluribus Unum: Diversity and Community in the Twenty-first Century (även i pdf på samma plats). Några utdrag:
More significant, they were also half as likely to trust people of their own race. They claimed fewer close friends. They were more apt to agree that “television is my most important form of entertainment.” They had less confidence in local government and less confidence in their own ability to exert political influence. They were more likely to join protest marches but less likely to register to vote. They rated their happiness as generally lower. And this diversity effect continued to show up even when a community’s population density, average income, crime levels, rates of home ownership and a host of other factors were taken into account.
It was not a result that Putnam, the author of the much-discussed 2000 book “Bowling Alone,” was looking for when he sat down six years ago to examine the mass of data he had collected.
The more ethnically diverse the people we live around, the less we trust them.Och snart kanske det kommer en rapport i en dagstidning nära dig. Nej, just ja. Skojar bara. Såna här saker skriver vi ju inte om.
[...] In highly diverse Los Angeles or San Francisco, for example, roughly 30 percent of the inhabitants say that they trust their neighbours ‘a lot’, whereas in the ethnically homogeneous communities of North and South Dakota, 70–80 percent of the inhabitants say the same. In more diverse communities, people trust their neighbours less.
[...] in-group trust, too, is lower in more diverse settings [...] In other words, in more diverse settings, Americans distrust not merely people who do not look like them, but even people who do.
[...] Diversity seems to trigger not in-group/out-group division, but anomie or social isolation. In colloquial language, people living in ethnically diverse settings appear to ‘hunker down’ – that is, to pull in like a turtle.
[...] In areas of greater diversity, our respondents demonstrate:
• Lower confidence in local government, local leaders and the local news media.
• Lower political efficacy – that is, confidence in their own influence.
• Lower frequency of registering to vote, but more interest and knowledge about politics and more participation in protest marches and social reform groups.
• Less expectation that others will cooperate to solve dilemmas of collective action (e.g., voluntary conservation to ease a water or energy shortage).
• Less likelihood of working on a community project.
• Lower likelihood of giving to charity or volunteering.
• Fewer close friends and confidants.
• Less happiness and lower perceived quality of life.
• More time spent watching television and more agreement that ‘television is my most important form of entertainment’.
[...] inhabitants of diverse communities tend to withdraw from collective life, to distrust their neighbours, regardless of the colour of their skin, to withdraw even from close friends, to expect the worst from their community and its leaders, to volunteer less, give less to charity and work on community projects less often, to register to vote less, to agitate for social reform more, but have less faith that they can actually make a difference, and to huddle unhappily in front of the television. Note that this pattern encompasses attitudes and behavior, bridging and bonding social capital, public and private connections. Diversity, at least in the short run, seems to bring out the turtle in all of us.
Klubb Super 8, som distribuerar filmerna från den tid då den svenska synden var ett begrepp, ska vara med hos Ekdal och Hakelius på torsdag kväll. Tillsammans med Christina Lindberg.
"Torsdag 21 juni kl 22.35, har TV4s Kvällsöppet med Ekdal och Hakelius temat svenskens bild av Sverige och utlandets bild av svensken.
Bland annat kommer man att diskutera synen på Sverige som den sexuella frigjordhetens land, och filmerna som förmedlade bilden av den svenska synden till omvärlden.
Gäster är bl a Klubb Super 8s Rickard Gramfors, 70-talets exploitationstjärna Christina Lindberg, från bl a Anita (1973), Exponerad (1971) och Thriller (1974)... För musiken står Torsson."
När flera läsare mejlar och tipsar om en artikel betyder det väl något.
Prospect har låtit Edward Luttwak skriva om Mellanöstern - och om varför vi konstant överskattar regionens betydelse. Han skriver underhållande, elegant och med god argumentation.
We devote far too much attention to the middle east, a mostly stagnant region where almost nothing is created in science or the arts—excluding Israel, per capita patent production of countries in the middle east is one fifth that of sub-Saharan Africa. The people of the middle east (only about five per cent of the world's population) are remarkably unproductive, with a high proportion not in the labour force at all.Det är god läsning. Men jag håller inte med Luttwak. Vi kan inte svika folk bara för att de råkar vara födda i fel länder. Bush hade rätt. Vi måste sprida friheten.
Enligt bosniska tidningen Dnevni Avaz så ska den svenske självmordsbombaren Mirsad Bektasevic fått sitt straff nästan halverat, från femton, till åtta år och fyra månader. Men TT/DN har inte lyckats få nyheten bekräftad, och på domstolens annars utmärkta hemsida finns ingen information om saken.
Frågan rycker plötsligt närmare. Hur ska Bektasevic bemötas vid sin hemkomst? Kommer han att bli satt under permanent bevakning, trots att han enligt traditionellt sätt att se på brott faktiskt avtjänat sitt straff? Så blir det nog.
Nå. Håll ögonen öppna efter kommentarer från Bektasevic hos hans vän, jihadisten som kallar sig Abu Usama El Swede, som tycks ha bättre kanaler än svensk press och ju tidigare publicerat livstecken från terroristen.
Uppdatering:
Nu finns ett pressmeddelande och hela domen (pdf) tillgänglig hos domstolen.
Uppdatering 2:
Även domen från första instans finns i fulltext på engelska (pdf)
Det som Friktion skriver verkar illavarslande, om det nu är sant. Jag har inte kollat uppgifterna. Och det finns säkert en god förklaring. Men det kan vara läsvärt ändå.
Hört talas om Fairfax University i USA? Förmodligen inte. Universitetet har inte utmärkt sig genom högrankade utbildningar eller forskning i världsklass, utan som en mindre nogräknad institution som säljer examina. En av dess tidigare studenter tycks vara Sveriges arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.Nu fäster vi ju ingen vikt vid akademiska meriter i Sverige (vilket gynnar såna som mig, som på sex år i Uppsala inte lyckades med mycket mer än så kallat nätverkande) men det kan ändå vara bestickande att åberopa meriter som inte är helt, eh, meriterande.
Som de flesta av sina regeringskolleger har Sven Otto Littorin (m) inte mycket till akademiska meriter att ståta med. Av hans biografi att döma blev det ingen examen från Lunds universitet, där han läste 1988 till 1991, om än en C-uppsats i nationalekonomi. Han tycks ha varit desto flitigare i studentpolitiken.
Däremot ska Littorin 1997 ha tagit en MBA-examen från Fairfax University i USA. Han skrev en masteruppsats om “ett tjänsteföretags etableringsstrategi i USA.” Därmed skulle Littorin, förutom Tobias Billström, master i historia från Cambridge, vara den ende som skaffat en examen vid ett utländskt universitet.
Om det nu inte vore för att Fairfax University — av allt att döma — är ett så kallat diploma mill — ett bluffuniversitet.
Daily Telegraph skildrar förvåningen.
"They're firing at us, firing RPGs, firing mortars. We're not Jews," the brother of Jamal Abu Jediyan, a Fatah commander, pleaded during a live telephone conversation with a Palestinian radio station.Precis så.
Minutes later both men were dragged into the streets and riddled with bullets.
Idag skriver jag kort i Svenska Dagbladet (pdf) om situationen i Mellanöstern, vars logik liknar den i sagan om anden i flaskan. Man får vad man önskar sig, men inte som man tänkt sig.
Vi önskade fria val och folket röstade fram en terroristorganisation. Vi drömde om att rensa ut mutkolvarna i palestinska myndigheten och fick gudsstaten Hamastan. Vi bönade om en tvåstatslösning, och nu har vi fått det - en stat i Gaza och en stat på Västbanken.
Nu önskar vi oss fred, och jag fruktar att den kommer när allt motstånd mot gevärspiporna slutligen tystats.
Jag ser inget substantiellt nytt i vad Expressen.se skriver nu, men det kan ändå vara värt att notera att det fortfarande finns oklarheter i hur många svenskar som varit i Somalia under Islamiska Domstolarnas styre och vad de gjort där.
Expressen - Svenskar kan ha blivit dödade i Somalia:
Expressen.se har under fredagen tagit del av tidigare hemligstämplat UD-material som nu har lämnats ut. Där framgår att fler svenskar fortfarande saknas i Somalia.
Det är mycket möjligt att det kan finnas situationer då hoten mot rikets säkerhet är sådana att man måste inskränka medborgarnas fri- och rättigheter och inkräkta på deras integritet. Det är rent av möjligt att så kan vara fallet just nu.
Men om ansvariga politiker vill göra detta, så bör hotbilden vara så tydlig att en bredare överenskommelse kan träffas. Säkerhetspolitiken kan inte vara grundad på bräckliga majoriteter i riksdagen. Frågor om rikets säkerhet kan inte hänga på enstaka frampiskade riksdagsmandat. Det behövs en diskussion som förklarar för såväl medborgare som parlamentariker vad vi står inför, och hur vi ska bemöta det.
Idag skriver jag i Svenska Dagbladet (pdf) om Mikael Odenbergs misslyckande att föra den debatt om säkerhetspolitik som krävs. Att riksdagen förpassat hans avlyssningsförslag till frysboxen ger tillfälle att äntligen diskutera de nya hot som uppstått efter kalla kriget.
Utan en vettigt analyserad hotbild, väl förklarad och tungt förankrad, kan integritetsinskränkningarna inte accepteras.
Odenbergs förslag speglar den hisnande omvälvning som hoten mot vårt land genomgått på ganska kort tid. Efter det kalla krigets slut har väpnade konflikter, från att huvudsakligen vara krig mellan stater, mer och mer övergått till att vara krig mot/mellan organisationer eller löst sammansatta nätverk.Jag har tidigare argumenterat mot dem som på ren ryggmärgsreflex vill stoppa förslaget, och påpekat att vi står inför nya skrämmande hot. Jag har då fått kritik för att jag själv inte tydligt nog uttryckt vilken grad av övervakning som kan vara motiverad. Svaret på den frågan hänger fortfarande i luften. Jag vet inte. Men jag vet att det definitivt är orimligt att införa allvarliga inskränkningar i medborgarnas integritet utan att kunna argumentera för det - vilket Mikael Odenberg försökt göra. Om försvarsministern vill fortsätta driva avlyssningsförslaget bör han använda det här året till att diskutera säkerhetspolitik, och vifta mindre med partipiskan.
I globaliseringens spår blir inte bara tomater och datorer billigare. Kostnaden för att mörda ett stort antal människor sjunker också, vilket stärker terroristgrupper som tidigare inte haft råd eller kraft att utgöra något egentligt hot.
Detta förändrar hotbilden på avgörande sätt, och påverkar naturligtvis de behov som under- rättelseverksamheten har. Hur dessa nya hotbilder ska bemötas, och på vilket sätt detta om möjligt skulle kunna legitimera vissa integritetsinskränkningar, har tyvärr inte varit föremål för debatt.
Istället har Odenberg presenterat ett förslag med oacceptabla inskränkningar i medborgarnas integritet. Argumentet att man inte kan kämpa för friheten genom att inskränka den får tills vidare anses obesegrat.
I samband med att tidningen Resumé utnämnt Roland Poirier Martinssons reportage "Sanningen om det svarta Amerika", i Neo, till månadens näst bästa reportage har redaktionen nu lagt ut texten, så att säga.
Den som inte redan läst i papperstidningen anbefalles härmed att kolla in den nu nätpublicerade texten. Det är rasande välskrivet, tankeväckande, och som i alla fall av god journalistik, utmanande mot ens föreställningar.
Ett utdrag ur artikeln, som tar avstamp i den resa från vänster till höger som hjälparbetaren Dave, länge bosatt i slummen för att kunna bistå de fattiga, gjort efter att ha fått nya insikter (pdf):
På Bob Marleys sista skiva sjöng den svarte ikonen: ”Emancipate yourselves from mental slavery/None but ourselves can free our minds”. Orden lägger ansvaret på de svarta att spränga sina bojor. Häromåret talade komikern och doktorn i pedagogik, Bill Cosby, om att svarta måste sluta skylla ifrån sig.
Något hade hänt mellan Marley och Cosby. Medan ingen lyssnade på Marleys uppmaning svepte Cosbys kommentarer genom medierna som en prärieeld.
Trenden i USA är tydlig – inte minst bland svarta opinionsbildare. De svarta i gettot har möjligheter, men tar inte vara på dem.
Dave säger just det. Roten till problemet finner han i den svarte mannens makabra självbild. Nigga sitter i portgången med sina homies, fast i drogmissbruk, utan jobb och utbildning, av dessa skäl: han är lat, promiskuös och vägrar ta ansvar. Han kommer att hamna i fängelse eftersom han reagerar som ett barn med omedelbart våld på förolämpningar. Respect! Han är stolt över detta fjantiga beteende. Att försöka lämna skiten bemöts med hån av dem som inte vill se en brother förvandlas till en Oreo cookie: mörk på utsidan och vit på insidan.
Att vara svart blir då att vara en förlorare. Slit sönder de mentala bojorna och du är vit, doppad i choklad.
Jag har förstått att vissa ser islam som något slags virus på samhällskroppen, eller känner det som att det pågår en islamisering av Sverige, och jag oroar mig för om det är på väg att uppstå en brist på förståelse för religionsfrihetens betydelse som hörnpelare i demokratin. Här skrivs ju mycket om den politiska rörelse som jag anser är ett hot mot demokratin, den totalitära islamismen, men det vore olyckligt om detta tolkades som att jag är motståndare till, eller uppmuntrar allmänt förakt gentemot, muslimer.
Jag är ateist, förstås. Och därför betraktar jag islam som lika mycket hokus pokus som kristendom eller virvlat vatten. Men det är en annan fråga.
Två svenska bloggar jag upptäckt nyligen rekommenderas varmt för den som ser islam som en monolitisk rörelse (vilket tycks vara vanligt såväl bland muslimer som andra).
Forskare och studenter inom islamologiområdet vid Lunds Universitet har en gruppblogg, islamologi.se, som inte bara bevakar utvecklingen inom det egna forskningsfältet, utan också pekar på trender och företeelser med koppling till de olika dimensionerna av islam.
Utmärkta Tidskriften Minarets redaktör Mohamed Omar, som verkligen kan vara ett salt i debatten om islams betydelse i samhället, har en blogg som heter Doctor Alazerius.
Nu kan man förstås med allt fog undra varför islams mittfåra, alltså den som påstås företrädas av imamer och våra stora muslimska organisationer, inte verkar lika dynamisk som vad som kan läsas på ovannämnda bloggar. Det är en fråga att grunna på när man läser.
Jag tror inte att den förvirrade svenske konvertit till militant islam som kallar sig Abu Usama El Swede kommer att blomma ut till terrorist. Det tror han nog inte heller själv, givet att Säpo och andra bevakar honom. Ändå kan det vara intressant att läsa vad som sägs vara hans egen beskrivning, plockad från slutna debattforumet Noor.se, av sin ungdom och hur han fann den rätta läran.
Några punkter är särskilt talande, tycker jag. Han är gammal nazist , vilket tycks tyda på viss fallenhet för totalitära ideologier. Han är före detta fotbollshuligan, vilket antyder våldsromantik. Han är tidigare småbrottsling, vilket är vanligt ibland de unga muslimer som radikaliseras i västerlandet. Han fann sin variant av islam i fängelset, ett fenomen som uppmärksammats tidigare i samband med Oussama Kassir och Kerim Chatty.
Och han är snudd på analfabet, vilket bara bekräftar mina fördomar om idioter.
Salam AliykomStackars mamman. Man kan se samtalet framför sig:
Jag vill inte att denna text hamnar utanför noor.se den får inte postats på något annat forum eller annan sida. Jazak Allahu Khairen Hoppas ni kan respektera det.
Hur Jag blev Muslim
Jag är svensk och uppvuxen i Sverige , Min pappa från Sverige och mamma från Danmark
Helt uppvuxen i Göteborg . Jag var som ung ganska jobbig och strulig. Jag var som dom mesta ungdomarna spela Fotboll och Handboll på min fritid och var mycket sporintresserad. Jag börja som 12 åring strula till det och var min första gång som jag blev gripen av polis för stöld med 2 andra Polare. Fick sitta på polisstationen och vänta på Mamma, Hon fick chock när hon fick veta att grejerna vi ’hitta’ var värda runt 60.000:- ( Då min mamma trodde detta handla om någon sk. Snatteri) . Skolan gick ganska ok och jag strula till det lite på frititden ibland. Jag åkte fast ytterliggare 2 ggr innan jag fyllt 15 år. Min Mamma började tröttna ganska mycket på mig , plus jag börja slarva med min idrott som blev mindre och mindre. Jag börja dricka på helgerna och jag började i stället för att spela fotboll , gå och 'titta' på Fotboll till jag blev presenterad till min stora passion Slagsmål runt Matchen ’Huliganism' att försvara min stad Göteborg och mitt kära Fotbolls lag IFK Göteborg, Jag stack i väg hemifrån 15 år ålder på bortmatcher i Stockholm och Norrköping ect med dom stora grabbarna. Och vi härja runt jag och 2 andra kompisar i min ålder , då han kusin var med dom äldre så vi små glin fick följa med dom som Lärlingar , vi var killarna som dom skulle lära upp.
I allfall jag började umgås med lite äldre kamrater när jag nyss fyllt 15 , Mina ’vänner’ var runt 20-24 år och var Högerextremister ganska grova sådana, så skolavslutningen i 9:an ( var där typ några veckor totalt i 9 an ) dunsa vi in stupfulla kl 10 på morgonen. Iallfall senare under den sommaren var vi ute i stan och knacka(slå ner,Misshandla) lite bögar och invandare. Sen skedde ett av mina större kaotiska stunder i mitt liv jag och mina vänner var ute och festa en sommarkväll vid en sjö då en ’jävla blatte jävel’ som lever på min pappas och äldre svenskar skatte pengar gick runt i min svenska fina natur och tog åt sig som en ’jävla arab’ så jag och mina polare tog hand om killen jag och min polare ’Dansa’ runt lite med honom. Det hela slutade Lyckligt om jag skall säga så Han överlevde i allfall jag och min polare försökte dränka honom i sjön vi var vid. Han spelade död ( det var nog det som rädda hans liv ), jag hoppa några gånger på han i vattnet för vara säker på ’arab djävulen’ var död. Vi tog med hans skor hem som en triumf ( till min polares) hus , vi spika upp dom på vägen och fortsatt och fira att vi dödat en blodsugare. Dagen efter storma polisen mitt hem , min mamma fatta inget och dom tog med mig till polishuset. Jag fick som 15 åring min första rättegång och dömdes till 2 år villkorlig dom och böter min ’ariska broder’ fick 4 år men senare lyckades få 7 år till, då han under en permission skulle hem och hälsa på sin mamma , så jaga han hugga ner folk och en polisman i centrala Göteborg, Sen försökte vi bränna ner en flyktingförläggning men vi var för fulla och branden själv dog och folk hann ut. Sen var det mest fotboll som gällde och fotbollsvåldet. Därefter träffa jag några blattar som jag gilla och börja hänga med dom och bytte mina åsikter. Jag blev snabbt indragen i massa kontiga saker , iallfall för göra denna Historia så kort som möjligt så han det bli ytterliggare 2 rättegångar innan jag flytt 18 , Sen när nyss fyllt 18 dömdes jag för första gången till Fängelse för Misshandel och under dom två sista åren i mitt Kaffier liv åkte jag in på anstalt 2ggr till och satt mycket häktad ( frihets berövad) och pilla runt ganska mycket med droger.Under tiden hade jag en Muslimsk polare som var religiös ibland så och brukade göra dawa på mig. Under min sista fängelse vistelse , så brukade bibliotekarien komma förbi cellen och fråga om man vill låna böcker så jag sa till henne hämta alla böcker om religion hon bara ok nästa vecka kommer dom. När böckerna kom , börja jag små läsa så där ! Men jag fastna fort för religion, eftersom jag alltid trott på Gud men var religions lös . Jag läste alla böcker utom kapitlen dom om islam , asså hade fördomar ville inte läsa om dessa krigs araber ect?
Men när jag till slut läste dom kapitlen om Islam eftersom det var så långtråkigt i min cell och jag hade inget att göra så jag slog upp dessa kapitel och läste om islam. Innan har jag sett bibeln som sagor ect , Men jag hade min egen tanke gång om Gud och hans änglar och om helvete och paradiset. När jag till min stora förvåning läste om islam ,blev jag helt chockad , det var precis så som jag trodde på redan, Om änglar och Jinn , paradiset och helvete ect , liksom själva basen inom Islam bara stämde in på min lilla filosofi om hur jag trodde Gud och dess skapelse var. Jag blev jätte Intresserad. Jag var helt inne nu på religion och Gud frågor ect. Jag Mucka ( frisläppt ) från fängelset , och jag hade meriterat lite i cellen och be Gud ( utan religion ) om att sköta mig och sluta upp med att vara en dålig människa ( dricka , knarka , misshandla , stjäla ect..) Jag hade lovat och utgett löfte till Gud att vara en sann och bra och ärlig människa i utbyte att han vägleder mig i livet. Eftersom 75 % av mina polare som jag umgicks med hamna alla på anstalt , min bästis på den tiden fick 7,5 år för Mord ( då han endast var 17 år ) andra polare fick 8 år för en del andra saker , en andra polare åkte in på 4-6 år för olika andra saker. Kvar var bara jag ute i friheten , kom hem ny släppt från fängelse till min förort. Jag föll rakt i händerna på några mindre bättre polare, och 1 vecka balla jag ut helt ! Sen en dag skulle jag ha fest hemma i min lägenhet. Jag hade bjudit in en hel bunt med polare som skulle festa hos mig. Eftersom jag var en van drickare så började jag dricka lite öl innan dom skulle komma hem till mig och festa , jag satte mig ner och hämta lite kalla öl från kylskåpet och satt mig framför tv , då var det en film på tv , Malcolm x om hans liv , det finns en sekvens i filmen då dom gör ’dawah’ på han och det finns en kille som prata med honom , om Djävulen om hur han missvägleder folk och hur han vill dra in en i fördärv och ta med honom till helvete ect då , blev jag så rädd , när han läste en ayat ut koranen , att jag stängde av tv. Och då kom alla tankar som jag haft i min lilla cell. Min lilla meditation som jag haft , allt kom fram ut mig och jag tänkte , jag hade ju lovat att inte dricka , och hålla på med detta skärp sakerna. Jag tog på mig jackan och hämta en öl till och tog en cigg och jag gick ut för ta en sväng och tänka egenom allt som flög i min skalle. Jag tog min lilla sväng och då slog det mig ALDRIG MER , Jag skall bli Muslim och sköt mig , jag kasta min öl burk och kasta mina cigg och stack hem , under tiden märkte jag att jag hade blivit full , vilket är ovanligt, jag brukade klara dricka ganska mycket öl utan att något hände , i alla fall jag gick hem och öppna kylskåpet och kasta ut all öl jag hade köpt och mina cigg. Samtidigt so mina polare knacka på dörren och jag öppnar och ber dom gå och säger till dom att ingen fest finns ect. Lite tjafs var det men allt gick ok till , sen gick jag in på sängen och lite full som jag var , bad jag till Gud och sa : Min Herre förlåt mig för mina synder och att jag inte har uppfyllt mina löften , Jag lovar att i morgon skall jag bli Muslim , snälla förlåt mig. Jag somna som ett barn och vakna nästa dag och gick ner till min granne Ismail ( en somalisk broder som gjort lite dawa på mig under sista året ) , jag knacka på hans dörr och sa ( tidigt på morgonen ) Brorsan ta mig till Moskén , jag vill bli Muslim , hans svar var till mig , Gå upp och lägg dig , du kan inte komma hit full du vet , kom du nyss från stan eller vad ? , Jag bara Ismail jag är nykter och har sovit hela natten ! Han kolla konstigt på mig och sa : är du säker , du har inte rökt något ( hasch) eller så ? , Jag vara nej , då lös han upp som ett ljus och sa kom in , jag steg på in i hans famlij och sen stog jag i hallen sen sa han nej nej nej stick hem duchsh sen kom tbx jag bara ok , sen stack vi till Mosken och jag gjorde shahada , Allahdulliah .
Men än idag glömmer jag aldrig min mamma ord efter jag blivit Muslim och börjat leva som en. Utan droger och dumheter och fängelse ect. Hon sa följande : Min son , jag vet inte vad du håller på med eller vad detta Islamidaner är för något eller så , men det jag vet är att du fortsätter med det då det gör dig till en bra människa du har ändrat hela ditt liv och jag var så orolig och trodde inte att du skulle leva så länge min första son , så fortsätt med det du håller på med för jag ser att det gör dig lycklig och att du lever ett fint liv och det gör mig lycklig.
Sen glömmer jag inte min kära Somaliska farbror (Shiri) som är runt nu idag 67 år (kan inte ett ord svenska) han bodde nära mig , och när han såg denna ’Shaitan tjuv’ i Mosken gick han till Attack ... , min kompis Ismail stoppa han och förklara på somaliska och sa han skall bli Muslim han skall säga Shahada , lös han upp som en sol och krama mig ... , han sa : Jag trodde denna mannen var den sista människa i Sverige som skulle bli Muslim ?
Jag hoppas att detta har varit något läsbart för er , jag ville bara dela med mig av min historia. Våra kära broder Ibrahim Abdallah som skrivit ’inse ändmålet’ om konvertiters berättelser fråga mig ett antal gånger och sa jag kunde vara anonym detta var för många många årsen , men jag var inte redo att berätta , men jag har valt att nu skriva ner det och inte minst posta det på noor.se. Hoppas jag inte tog eran tid !
Wa Salam Aliykom Eran Broder Abu Usama El Swede
Den svenske konvertit till islam som kallar sig Abu Usama El Swede, och som under många år propagerat för jihad på olika debattfora på nätet, har nu skaffat sig en blogg på blogspot: http://abuusamaelswede.blogspot.com/.
Bland annat berättar han att han har kontakt med den svenske självmordsbombaren in spe Mirsad "Maximus" Bektasevic, som nu avtjänar femton års fängelse i Bosnien.
Våran Broder ringde nyss när han återkom från DomstolenI övrigt handlar bloggen om jihad på olika fronter i världen, men oftast utan svensk inblandning. I sin bloggrulle tipsar han om en annan bloggare, Shaheedah, som är något så sällsynt som en kvinnlig svensk jihad-supporter i det offentliga. Hon bloggar på bloggspace: http://shaheedahs.bloggspace.se/.
Våran broder och 2 med-åtalade var idag i Högsta domstolen i Sarajevo.
Under förhandlingarna så somna våran broders advokat ett antal gånger och brodern sa högt under förhandlingen att kolla inte konstigt att man fått 15 år.
När broderns tid kom för att prata så undrar han varför han fått 15 år och vad han gjort ?
Han nämnde ett fall som hände för ett tag sedan i Bosnien och det var så att en Kroat sköt en missil / Grant mot en Moske. Denna Kafir fick ca 1,5 år och brodern sa vad har jag gjort ? Inget och ni har gett mig 15 år. Domaren i målet som var influgen från Tyskland som assisterade 2 serbiska domare tystade honom och sa att det är inte samma sak. Dom (Domarna) ville komma till att det endast var politiska motiv.
Broder kommer att få en skriftlig brev angående vad som sker med hans överklagan.
Jag återkommer mer senare när han fått detta brev Insh Allah
Glöm inte våran Broder i era dua
Statens haverikommission ska under nio månader granska ballongkaoset i Stockholm, avslöjar Dagens Nyheter. Enligt säkra uppgifter är Lars Danielsson redan kallad till förhör om vad han egentligen gjorde på söndagkvällen.
Under helgen har det varit för fint att skriva. Jag har spenderat mycket tid i solen och på uteserveringarna. En osunt stor del av min tid har gått åt att fundera över de vackraste tu inom svensk kulturjournalistik: Expressens Natalia Kazmierska och Svenska Dagbladets Martin Aagård, också känd från Doktor Kosmos. Man hoppas att de skaffar barn, som ett slags kulturjournalistisk eugenik. En überkritiker skulle det bli.
Nåväl.
Dagens ledartext (pdf) handlar om integration, jämställdhet och krav.
För svenskar skiljer 4,6 procentenheter mellan könen när det gäller sysselsättningsgrad. Mellan utlandsfödda är gapet dubbelt så stort. Många av dessa kvinnor lever kanske i patriarkala familjer eller kommer ifrån regioner där de behandlats som andra klassens medborgare, vilket kanske påverkat möjligheten till försörjning, men det är ingen ursäkt för att de ska känna sig så även i Sverige.
Här ligger en enorm utmaning. Integration i praktiken stavas arbete. Därmed inte sagt att arbetsmarknads- och finansministrarna är de enda Nyamko Sabuni behöver arbeta med. De nya jobben kommer enligt statistiken främst de invandrade männen tillgodo. Det skulle troligtvis krävas ett osannolikt uppsving på arbetsmarknaden för att invandrarkvinnorna automatiskt skulle slussas in. Här skulle folkpartiets tankar om krav på motprestation i-bidragssystemen verkligen kunna ha effekt, genom att leda fattiga invandrarkvinnor till utbildning för arbetsmarknadsbehov eller företagande. Det kanske är lättare att bryta en påtvingad tradition om-staten ger incitamenten.
Att invandrarkvinnorna också vill in på arbetsmarknaden är självklart. De är inte annorlunda än vi. Men någonting hindrar dem. Kanske är det vår rädsla för krav.
På nationaldagen bevakade jag Vasastan. Tennstopet, Wasahof, Tranan och Orontes Kebab klarade sig alla utan skavanker. I själva verket var det ganska återhållna drabbningar mellan dem som försökte stoppa nazistdemonstrationen och polisen. Intressantaste nyheten var produktutvecklingen, eller vad man ska kalla det, på motdemonstrantsidan. Många av solbadarna i Vasaparken visade sig, på ett givet kommando, vara antinazister. Billiga överfallslarm aktiverades och kastades in under bilar längs en stor del av nazisternas marschväg. Men på det hela taget verkade det som att antinazisterna, kanske på grund av det numerära underläget gentemot polismakten, sökte mindre konfrontation än vanligt. Det är hur som helst en välkommen utveckling. Nazisterna vinner bara sympati när motståndarna tar till våld.
Jag skriver om "Folkets marsch" på Svenska Dagbladets ledarsida (pdf):
När förre chefen för Säkerhetspolisens kontraspionage, Tore Forsberg, i sin bok Spioner och spioner som spionerar på spioner (Hjalmarson och Högberg, 2003) summerar 40 års övervakning av samhällsomstörtande grupper i Sverige får maoisterna omkring KFML, SKP och tidningen Gnistan ett fint och lite otippat betyg.På plats träffade jag också Jonas och Stina Morian (bakom den här texten?), vilket ju var kul. De hade Anders Andrén, pressis åt Jan Björklund, i släptåg. Jag pressade honom om vilka namn som finns på listorna inför de utrensningar jag föreställer mig ska komma efter Björklunds maktövertagande i Folkpartiet. Jag frågade också, så klart, om jag fick föreslå namn. Det finns ju, som jag ser det, några angelägna fall. Men det blir inga utrensningar, sa Anders. Inga ishackor. Trots besvikelsen kändes det ändå bra att höra att det fanns riktiga demokrater på stan den dagen.
”Om vi kommit i krig med Sovjetunionen är jag övertygad om att just denna elit av ungdom skulle ha kommit att utgöra kärnan till en svensk patriotisk motståndsrörelse mot Sovjetkommunismen, vilket många av oss på Säpo insåg.”
I samma bok beskrivs nynazisternas eskalerande våldsamheter som ett växande hot mot rikets säkerhet. Det måste svida till ordentligt i bröstet på landets nazister, i den mån de läser böcker, att till och med Kina-kramande kommunister bedöms som mer värdefulla för nationen när svenska folkets representanter rangordnar sina antidemokratiska motståndare.
När jag vid Odenplan på nationaldagen ser Sveriges samlade nationalsocialister masa sig förbi ter det sig nämligen ganska självklart att de här lirarna, hur mycket de än anser det själva, inte skulle ha en chans ens om den lede fi skickade en invasionsarmé av pantomimdansare. Det är den tröttaste samling svenskar jag sett. Många av dem har antagligen inte sett sina egna fötter på åratal, och skulle ha svårt att använda kängor om inte någon utlänning uppfunnit kardborrebanden. För att undvika spott och spe från åskådarna låter de ett knippe späda fjortistjejer gå i främsta ledet. Det ser, milt uttryckt, inte precis ut som någon intresseorganisation för övermänniskor.
Om det här förlorargänget verkligen vore nationens sista försvarslinje skulle det vara lika bra att emigrera.
Wow. Martin Jönsson avslöjar i sin medieblogg på SvD att K-G Bergström ska få en egen talkshow i SVT från och med i höst. Nu pratar vi. Riktig public service!
När jag jobbade på SVT hade jag ibland förmånen att ha att göra med K-G. Jag säger förmånen, trots att få personer kan få en att känna sig så obetydlig som han, för han är enstående kunnig och hans humor är faktiskt mycket underskattad om den överhuvudtaget är känd.
Denna förmåga att få andra att känna underläge kommer att garantera att det blir bra tv av hans intervjuer, om det nu inte räcker med sakkunskap och integritet.
För första gången på länge gör jag vågen för SVT!
Lilla trädgårdskooperativet Beda Trädgård är ämnet för min ledare i SvD (pdf) idag.
Företaget lever den socialistiska drömmen. Arbetarna styr produktionsmedlen, leder och fördelar arbetet. I företaget utgår lika lön oavsett arbetsuppgift. Det kollektivavtal som företaget tecknat ger arbetarna 35 timmars arbetsvecka.
Ändå har fackförbundet Kommunal varslat Beda Trädgård om stridsåtgärder. Att arbetarna inte efterfrågat Kommunals beskydd, eftersom de redan har sina intressen eftersedda av syndikalistiska SAC, spelar ingen roll. Det är med Kommunal kollektivavtal ska tecknas.
Fråga: Slåss Kommunal för arbetarnas, det offentligas, organiseringens eller socialismens väl?Denna sagolika story behandlas också i Arbetaren, Göteborgs Fria, Yelah, Ekot och GP.
Svar: Vad trodde ni?
Min bror Anders Gudmundson, hans sambo Ellen Cronholm, och deras vänner Lars Nyberg och sambon Lina Nordenström ställer nu ut grafik på bildgalleriet Rediviva i Varberg.
Hallands Nyheter ger fin kritik (även om det måste kännas lite over-the-top för Lars att bli jämförd med Rembrandt):
Lars Nyberg har jämförts med en annan mästare; Rembrandt. En norrländsk ganska kärv Rembrandt i så fall. Nybergs bilder kräver ett viss mått av ansträngning. De bjuder inte omedelbart på sig själva men öppnar en hel liten mikrovärld när man väl hittar in. Tunna linjer, enorm precision, små berättelser med ett före och efter man själv får fylla i. Ofta avbildas det försummade, övergivna. En åldrande byggnad, en kapsejsad flotte, ett avloppsdike. Dramatiken ligger i det man anar mellan torrnålens streck.Ni som är i närheten beordras dit (ta med plånboken!).
Mer handfast och tydlig, men med samma förkärlek för förfallet, är Ellen Cronholm. Hon arbetar i en teknik kallad limtryck som ger frikostigt utrymme åt både ljuset och svärtan. I en serie bilder har hon botaniserat bland linjer och former i vad som förefaller vara en övergiven industrianläggning. Vittrad betong, trappor som inte leder någon stans, räcken som rostat. En vacker och apokalyptisk bild av världen.
Anders Gudmundsson lägger sig i sina bilder någonstans mitt emellan det föreställande och det abstrakta, mellan ordning och kaos. Ur etsningens gråskala och de till synes slumpartade formerna lockas städer och landskap fram, under sårigt rispade himlar. Det är stora bilder i ett litet format, mycket rymd och luft. Pussel som kan bli till allt och ingenting; som i drömmen.
Lina Nordenström har utvecklat sin grafik mot reliefen och monokromen. Vitt mot vitt, det svarta lämnar hon därhän. Också här får man gå nära inpå bilden, där konstfulla mönster mejslats ut ur det vita papperet. Ibland sirliga vävar som blomster, ibland strikta mekaniska figurer, poetiska maskiner. Det finns en asiatisk klang i det stilrena och sparsmakade, bilder som viskar varsamt.
I Stockholm drar det ihop sig till Re:Orient-festival, vilket inte bara betyder spännande musik från världens olika hörn, utan även ett par intressanta seminarier - gratis och öppna för allmänheten.
Jag grämer mig oerhört för att jag inte kommer att kunna gå på:
Jag vill bli martyr…Det är inte så att jag är så sugen på att se Mattias Gardell släta över samtidsproblemen - snarare skulle jag vilja lyssna på Oskar Hedin som driver produktionsbolaget Laika och alltså granskat svenska "martyrer".
Ett samtal kring sökander efter martyrskap mellan Mattias Gardell och Oskar Hedin, under samtalsledning av Tithi Hahn (SRs Människor och tro). Dokumentärfilmaren Oskar Hedin har skildrat sex skandinaviska unga män som drömt eller drömmer om att bli martyrer i islams namn. Ett par av dem har dött, ett par av dom har försökt och någon går och väntar. Filmen Det svider i hjärtat ger en unik inblick i dessa mäns föreställningsvärld, bakgrund och tro. Religionshistorikern Mattias Gardell har utforskat islams politiska landskap, senast i boken bin Ladin i våra hjärtan. Bland hans pågående projekt finns Självmordsbombare och paradiset, där han granskar 207 palestinier som tagit livet av andra genom att använda sina egna liv som vapen; deras bakgrund, omgivning och tankar.
tors 7 juni, kl 17.00, Kägelbanan/Södra Teatern. Fri entré
Historien om min politiska omvändelse väckte viss förvåning. Men det finns skönare exempel. En underbar artikel i Los Angeles Times skildrar hur 68-generationens hippies i Haight-Ashbury reagerar på dagens ungdom.
SAN FRANCISCO — From his second-floor apartment at the counterculture crossing of Haight and Ashbury streets, Arthur Evans watches a new generation of wayward youth invade his free-spirited neighborhood.(via Michelle Malkin)
The former flower child was among the legions of idealistic wanderers who migrated here during the Vietnam War to "tune in, turn on and drop out."
But Evans, who has lived at the same address for 34 years, says he has never seen anything like this crowd, who use his flower bed as a bathroom and sell pot outside his window.
They're known as gutter punks, these homeless kids with dirty dreadlocks and nose rings, lime-green mohawks and orange spray-painted faces, who panhandle with cardboard signs that riff on their lifestyles. "Please Help Us Get Un-Sober," one reads. Another: "Please Give Us Weed, Beer or Money."
Sometimes aggressive, they block sidewalks as they strum guitars or bang on bongos. Gangs of them skateboard down the middle of Haight Street. Some throw used hypodermic needles into a nearby pond they call Hep-C Lake.
Evans, 64, says they should get help, clean up or go home.
"I used to be a hippie. I wore beads and grew my hair long," he said. "But my generation had something these kids do not: a standard of civilized behavior."
Godmorgon, världen! om Stalins bevekelsegrunder att avböja Marshallhjälpen.
- Josef Stalin var misstänksam, och tackade nej.Det kan ju inte varit så att Marshallplanen motverkade hans egen plan om världsherravälde...
Jag får ganska ofta frågan varför jag lämnade den vänster som jag tillhört sedan tonåren och gick till högerblocket. I Svenska Dagbladet idag (pdf) skriver jag en smula om det.
För mig blev Göteborg 2001 vändpunkten.Artikeln är nu inte skriven som någon bikt, utan är tillkommen med anledning av G8-mötet i Heiligendamm och kravallerna i Rostock. I måndags lade jag fram idén för redaktionen att jag ville recensera Salka Sandéns nyutkomna roman Deltagänget, på pigga förlaget Vertigo, i anslutning till de kommande G8-kravallerna. Att det skulle bli kravaller var ju nämligen förutsägbart. Det är inte så som exempelvis Ekot rapporterar idag, att demonstrationerna "urartade". Nej våldet är en integrerad del, planerad månader i förväg.
Jag tillhörde den frihetliga vänstern, och får ibland frågan varför jag lämnade den. ”Frihetlig” var ändå en bekväm etikett som gav viss distans till den övriga vänstern. Precis som t ex tidskriften Arena i dag var jag radikal, upplyst och utan ansvar för resten av blocket. Som frihetlig var jag helt enkelt med i något odefinierat solidariskt på vänsterkanten.
Tv-bilderna från kravallerna klargjorde för mig att detta var en illusion. Mina vänner försökte verkligen döda poliser med gatstenar. Varför hade jag inte förstått det?
Det brukar heta att en svans av bråkstakar kidnappat en i övrigt fredlig protest. Men det är ingen svans. Det är den knutna näve som så gott som alltid finns med vid större vänsterdemonstrationer. Och den andra handen vet mycket väl vad näven gör.I artikeln förekommer ett citat inifrån anarkiströrelsen (uppsnappat under den tidsperiod som Sandéns roman beskriver) som Säpo nedtecknat.
”All revolutionär verksamhet i dagens Sverige måste arbeta både på ett legalt och ett illegalt plan. Inte samma personer nödvändigtvis; det räcker med att kampen på de båda sidorna på något sätt håller kontakt med varandra och samverkar.”Det citatet beskriver väl hur de autonoma ser på sin verksamhet. Och så länge inte de i den bredare vänstern avbryter all gemensam verksamhet med de autonoma beskriver det även dem.
Ett svenskt pass har upphittats i samband med en attack i Somalias fria delstat Puntland mot islamister tillhörande antingen Al Qaida eller Islamiska Domstolarnas Förbund.
Expressen:
Tidigt på lördagsmorgonen öppnade en amerikansk jagare eld med en kanon mot en by i nordöstra Somalia, enligt en Somalias vice president Hassan Dahir Mohamoud som AP har talat med.DN:
I attacken ska åtta utländska militanta islamister ha dött.
En av dessa åtta islamister ska ha varit svensk. Somaliska säkerhetsstyrkor uppger att de hittade ett svenskt pass på mannen.
- USA-militären siktade in sig på al-Qaida-gömstället, säger Mussa Jelle Yusuf, guvernör i regionen Barri, till AFP.
UD försöker nu få uppgifterna bekräftade men eftersom Sverige inte har någon ambassad i Somalia måste alla kontakter gå genom ambassaden i Nairobi.AP:
Puntland Vice President Hassan Dahir Mohamoud said eight foreign militants were killed in the fighting and Somali forces were pursuing five others. He told The Associated Press there were no civilian casualties because the area is uninhabited.Reuters:
Mohamoud said the Puntland government had requested the U.S. navy to help fight the militants.
He said that the government knew the nationalities of five of the foreign militants: the U.S., Britain, Sweden, Eritrea, and Yemen. He said security forces identified them from their passports.
"We have successfully completed the operation against the terrorists who came here and we are chasing the other five," said Mohamoud, speaking from Puntland's capital, Garowe. He said the total number of militants was 13; government officials earlier reported as many as 35.
Muse Gelle, a regional governor, said the militants arrived in the area near the port town of Bargal by speedboat on Wednesday. He said a U.S. destroyer attacked late Friday.
Musa Ismail Mohamed, a former government economist who lives in Puntland, compared the area where the fighting took place to Afghanistan's Tora Bora, which U.S. forces beseiged in 2001 in a failed effort to flush out Osama bin Laden.
"Americans should strike it harder than yesterday and then they will succeed. If they do not do that, then may be Bargal may become a stronghold for terrorists," Mohamed said Saturday, speaking on the phone from Puntland's main port, Bossaso.
A task force of coalition ships, called CTF-150, is permanently based in the northern Indian Ocean and patrols the Somali coast in hopes of intercepting international terrorists. U.S. destroyers are normally assigned to the task force and patrol in pairs.
Bryan Whitman, a Pentagon spokesman, could not confirm U.S. involvement in Friday's fighting, but added: "The very nature of some of our operations, as well as the success of those operations is often predicated on our ability to work quietly with our partners and allies."
Puntland's minister of information, Mohamed Abdulrahman Banga, told the AP that the extremists arrived heavily armed in two fishing boats from southern Somalia, which they controlled for six months last year before being routed by Ethiopian troops.
"They had their own small boats and guns," he said.
"Missiles fired from a ship hit the mountains where the Islamic fighters and foreigners are hiding," one resident, who asked not to be named, told Reuters by radio phone on Saturday. "A plane was circling and guiding the ship where to hit."Shabelle 31/5:
He said Puntland forces were also pursuing the group, which one senior local official said were remnants of an Islamic Courts movement that ruled much of southern Somalia last year.
Local media said Puntland troops on trucks fitted with heavy guns raced to the area after the air strikes. The forces also blocked roads and refused to let journalists reach the scene.
Another Barga resident said at least two uniformed U.S. military officers had arrived in the port late on Friday.
"They were driven by Puntland troops and were carrying telecommunications equipment," he said. "It looks like Puntland gave the Americans permission to fire at the wanted Islamists."
Musse Gelle, the governor of Bari province, told Shabelle by the phone today, that Islamic insurgents from southern Somalia arrived in the settlement.Shabelle 2/6:
"We have been tipped that they were heavily armed and were aboard two speed boats, so our forces were deployed in the area to confront the Islamists," he said.
The president of the regional administration, Adde Musse, stopped short to comment on the situation after he was asked about the Islamists presence in the Puntland.
The Union of Islamic fighters were routed by the Ethiopian forces backing the tenuous interim government late last year after have gun battles in which hundreds perished and forced of thousands Somali civilians to flee.
Gelle said at least 35 Islamic radicals, most of them foreigners, arrived in the tiny coastal settlement and clashed with a small number of Puntland troops satationed in the area.
"They are the foreign Islamic extremists that have been beaten in Raskomboni near the Kenaya border and now they came here in Puntland to agitate locals, but we will get rid of them," he told Shabelle.
U.S. officials have long suspected that some of those responsible for the embassy attacks have been hiding in the war-torn East African country. (Map)Shabelle 2/6:
The nearly simultaneous bombings on August 7, 1998, killed 213 people in Nairobi, Kenya, and 11 in Dar es Salaam, Tanzania. Among the dead in Nairobi were 12 Americans.
Meanwhile several government officials have been slain in the past days by what the interim government called the remnants of the Islamic Courts.StrategyPage:
Hassan Farey, Hawlwadag district commissioner, was killed on Friday. Witnesses told Shabelle that three men armed with two pistols and one AK 47 rifle gunned down the victim while getting out of a mosque in the neighborhood.
Also the head of the security forces in the port town of Kismayu was shot dead by unknown gunman last night, according to officials in the port city, which is 500 kilometers south of the capital Mogadishu.
In Puntland, two boatloads of Islamic terrorists, most of them non-Somali, landed near a small village a few days ago. When security forces confronted them today, there was gunfire, and about 30 Islamic terrorists fled into the bush. An American destroyer arrived shortly thereafter, and bombarded the suspected location of the terrorists, with its 127mm gun. The two boats were believed to have come from a jungle area near the Kenyan border, where many Islamic terrorists had fled to in April, after being chased out of Mogadishu. Apparently, there are some U.S. SOCOM (Special Operations) troops in the area, because someone has to call in the naval gun fire.
Fredrik Reinfeldt har träffat Angela Merkel, och i Ekots rapportering understryks hur nöjd kanslern är med det svenska stödet för att rekonstruera konstitutionen.
– Om alla länder vore som Sverige skulle det varit lätt att vara ordförande i EU, sa Angela Merkel i går kväll här i Berlin när hon mötte den svenska statsministern.Alltså, inga paralleller i övrigt, men nog ger det lite dåliga vibbar när man får beröm för sin samarbetsvilja av en tysk ledare som vill ena Europa? Det är inte svårt att höra führerns beröm inom sig:
- Om alla länder vore som Sverige skulle det varit lätt att leda Europa.Men det sa han aldrig, vad jag vet.
Idag skriver jag en kort hyllning (pdf) till Sjöräddningssällskapet, som fyller hundra år, och som alla borde stödja. Men det bästa citatet i dagens Svenska Dagbladet kommer från huvudledaren. Det handlar om utredningen av public service, som verkar fullständigt fri från låsta positioner, vilket ger den här halsbrytande parallellen till några andra låsta positioner:
De som enbart kan acceptera att public service har rätt att existera inom 1967 års gränser och kräver omedelbart återlämnande av de ockuperade frekvensområdena, friställande av de politiska kommentatorerna samt ovillkorlig rätt till återbäring på licensen har lika lite att hämta som de som vill förneka folket rätten att fritt välja sin fredagsfilm.Jag tror att det där talesättet kommer att slå an bland liberaler. "Jag är för public service - men bara inom 1967 års gränser".