Queer miljöpolitik

Visste ni att det finns ett etablerat nätverk, med förgreningar i bland annat Grön Ungdom, som arbetar för polyamori?

Det visste inte jag heller, tills jag kom till jobbet idag.

Folk får ju göra som de vill, förstås. Jag visste inte, bara.

Jag visste ju att Grön Ungdom driver frågan om att de flesta samlevnadsformerna, bland annat månggifte, ska lagligen respekteras. Och jag visste ju att Grön Ungdom hade frågan uppe i moderpartiet på förra kongressen, men förlorade i omröstningen. Och jag visste ju att det snackas om alternativa samlevnadsformer i framförallt miljörörelsen. I dess extremaste form syns ju svenskan och norrbaggen som knullar för regnskogens skull, som jag skrivit massor om tidigare, och uteliggarparet här i Stockholm som vill leva fria som apor, befria porren och knulla bort bostadsbristen - och dem har jag ju också skrivit om tidigare.

Men nätverk?

Tydligen finns det alltså ett polyamori-nätverk. Här skulle man förstås kunna argumentera att alla ungdomsförbunds hela raison d'etre är att vara polyamorösa nätverk (ni kommer väl ihåg bråket om relationskartan i Ung Vänster, som jag naturligtvis skrivit om tidigare?) - men jag tror inte att det är så de menar.

De vill helt enkelt riva ner den heteronormativa tillvaron. Eller nåt. Tror jag.

I vilket fall tycks det inte gå så bra med nätverket. För i dagarna ska Grön Ungdoms språkrör Einar Westergaard lansera ett nytt nätverk. Det sker i samband med Pridefestivalen, som ju inleddes av biskop Caroline Krook(!) på onsdagen.

Om jag förstod saken rätt, och det är alls inte säkert, ska det tvärpolitiska nätverket heta Queer Underground, och ha som syfte att se till att inte gay-rörelsen fastnar i par-relationernas fängelse. Att se till att kampen inom gay-rörelsen inte handlar om att de homosexuella ska bli så lika heteron i livsstilen som möjligt. Att bli lite friare.

Men. Det handlar inte om att bejaka porr och prostitution, tror jag. Det brukar inte ses med blida ögon i vänsterblocket, dit man väl får räkna Grön Ungdom (ni minns väl vänsterpartistiske kommunpolitikern tillika porrskådisen Göran Eurenius, som blev utesluten, och ni minns väl vänsterpartisten tillika prostitutions- och drogliberalen Jan Sjunnesson, som också blev utesluten, men nu syns debattera i Johan Lönnroths nätverk Vägval vänster?).

Så vi får väl anta att det handlar om det vanliga: sex med människor som inte rakar sig under armarna. Som Falu Folkmusikfestival, ungefär.

Det kvittar.

Jag tycker folk ska få göka som de vill, jag.

Men det är kul, det som händer i miljörörelsen. De förvandlas liksom hela tiden. Först var de skogsmullar. Sen blev de knäppgökar. Och nu vill de vara bonoboer.

Eller så är det bara så att unge språkröret Einar Westergaard har svårt att nå ut - att språkrörskollegan Zaida Catalán liksom stjäl strålkastarljuset med sin näpna skönhet - och att han därför måste hitta sin egen publik. Och att han identifierat den inom HBT.

Men det är trångt om saligheten. Det är ju tre ungdomsförbundsordföranden som tävlar om the gay vote. Tre, jovisst. Einar Westergaard är också öppet homosexuell (vilket gör att jag alltså hade fel i min tidigare post).