Kommunikation

Man trodde ju, för två veckor sedan, att man hade sett allt. Men som vanligt hade man fel.

Ni kommer säkert ihåg tillfället. Regeringen står på trappan på Harpsund, ledigt klädda för lantliga överläggningar. Längst fram Bosse Ringholm med Klara, Lena Hallengrens nyfödda dotter, i famnen.

Finansministern med spädbarn i famnen.

En bild så kvalmig att till och med Leni Riefenstahl hade strukit den ur manuset. Det är fullt begripligt att informationsavdelningen i Socialdemokratiska arbetarepartiet möbleras om efter den händelsen. Fullt begripligt att Lars Stjernkvist flyttar hem till Norrköping.

Man kunde ju tro att de borgerliga propagandaenheterna skrattade högt åt Ringholms klumpiga pr-trick. Men det gjorde de inte. De imponerades.

Man trodde att man hade sett allt, som sagt.

Men när den borgerliga fyrklövern idag skulle manifestera sin enighet uppe i Högfors så slogs faktiskt nytt rekord i valhänt symbolhantering. Och det är inte badtunnan på Maud Olofssons tomt jag tänker på. Den är nyskapande i symbolspråket.

De planterade träd.

Inte ett öga torrt, som Joseph Goebbels skulle ha sagt.

Man får hoppas att ett antal kommunikationskonsulter sitter löst just nu.

Nåväl.

Jag skakade hand med dagens mest lyckade pr-man i eftermiddags: PJ Anders Linder. Han verkade tillfreds. Han har drivit kampanj om borgerligt samarbete på ledarplats i månader nu - och äntligen ville varje morgonsoffa ha honom med. Men det var ju bara det ena. Hans blogg har fått enorm uppmärksamhet, och marknadsförs dessutom ganska aggressivt i den egna tidningen. Linder visar att högern (eller ska jag säga right-of-center?) har ett kraftigt försprång i bloggosfären. Och, precis som Media Culpa skriver, är det Timbro som ligger bakom. PJ är ju gammal vd på Timbro (tankesmedjan som givit oss Johan Norbergs GlobLog och Dick Erixons I hjärtat rebell, men som också har kopplingar in på JKLs Agenda). Man kan undra om det tjogtal uttalat liberala bloggar som finns demförutan hade uppstått utan att Timbro brutit isen.

Man kan bara spekulera.

Timbros nästa steg är i vilket fall att involvera bloggosfärens stjärnskott från Spectator/Stambord: Michael Moynihan. Det är redaktören för Timbros tidskrift Smedjan Carl Rudbeck som bjuder in till kulturafton i högkvarteret.

Du är välkommen till en kulturskymning där Stockholm Spectators Michael Moynihan redogör för plagiatens omfattning och berättar om Dagens Nyheters hantering av denna historia

Michael Moynihans inledning samt efterföljande diskussion äger rum på engelska.

Tid: fredag 3 september, kl: 17.00 - 19.00
Plats: Grev Turegatan 19, 7 tr.

Dryck och snacks serveras.

O S A till info@timbro.se senast fredag före kl 12.00.

Törs man gissa att Timbro rent av kan vara intresserade av att ge ekonomisk hjälp åt den tänkta papperstidningen Spectator?

Den missade talibanen

Talibanen Säpo missade - i heligt krig i Afghanistan

Mannen på bilden heter Abu Abdullah, och kallas numer Shaheed Abu Abdulla As Somalee. Shaheed betyder att han är martyr, och As Somalee betyder att han är bördig från Somalia.

Han ser lycklig ut, Abu Abdullah. Kanske gläds han över att han snart ska få offra sitt liv i kampen mot den västerländska demokratin. För det är nämligen vad han gjort, enligt uppgifter på muslimska debattfora.

Bilden kommer från en 54 minuter lång propagandafilm för det heliga kriget (ladda ner filmen: 60 meg). Tyvärr begriper jag inte språket, men bilderna, som ska vara tagna i år, talar för sig själva.

Det är talibankrigare i Afghanistan.

Nu vore väl detta inte så upphetsande om det inte vore för en liten detalj.

Abu Abdullah är "svensk". Han har bott i Sverige.

Enligt islamistiska nät-debattören "Abu-Usama El Swede", av Aftonbladet tidigare utpekad som terroristvän (och att döma av hans inlägg på olika muslimska fora så är han det), var Abdullah en hårt arbetande muslim. Och han borde ju veta, eftersom de tydligen bott ihop.

"det var en ära för mig att bo med denna man !

Vi bodde några bröder i ett Nordisk land 2000,2001 och vi jobba vi var ca 8 bröder från sverige mesta dels somalier. Jag och Abu Abdallah delade rum. Han var masallah , vi bodde med några lite mindre religösa bröder som pratade Qabil ect... Han lämna alltid huset vid dom tillfällena han bruka säg till mig att komma. Han hatade Qabil ect.. och brukade varna bröderna från dessa shitan saker !

Vet denna man Han vakan tidigt på Morgonen han gick alltid ut och Jogga innan jobbet , Han hadde 2 helttids jobb , då han lovat sin mor i somalia som nästan var blind att ta henne till Hajji vilket löfte han höll !

Efter Hajj med sin Mamma kom han tbx. Och fortsatte jobba ! Han var ofta i Stockholm och i bland körde han mig från de Landet vi befann oss i till Göteborg.

Han hadde nästan spenderat 10 år i Afgahistan ( fram och tillbaka ) han berättade det bästa som fanns , var att rida runt på häst vilket han gilla.

En bror berätta som var med han under den tiden , om vad Afghanerna sa om han ; Den galna "Mörka Mannen" på Hästen

Efter han kom tilbaka från Hajj föröskte han ta sig till ett annat land , men gick inte tyvärr och det var då han begav sig tbx till Afgahistan och bröderna."

En ära att bo med denna man. Skriver alltså "Abu-Usama El Swede" på muslimska debattplatsen Noor.se (reg krävs). Och det kan man ju tycka om man har som dröm att störta demokratierna och införa islamsk teokratisk diktatur.

Vi andra undrar förstås hur många det finns i Sverige som går och drömmer om det heliga kriget. Vi andra hoppas på att det finns moderata muslimska krafter som har sökarljuset riktat mot de islamofascistiska extremisterna som infiltrerar moskéerna. Vi andra hoppas att säkerhetspolisen (och pressen - varför har ingen uppmärksammat denna taliban?) har koll.

Säkerhetspolisen, ja.

Enligt "Abu-Usama El Swede" hade Säpo faktiskt koll på Abu Abdullah. Men inte tillräckligt. För ovanstående citat avslutas med följande:

Och kan bara påpeka att Säpo försökte ta han vid detta tillfälle men utan att lyckas

Det Säpo missar städar USA upp. Lyckligtvis.

Uppdatering (mars 2009):

Abu Usama El Swede har identifierat fler bilder på den man han nu kallar Abu Abdallah al somal, och som alltså blev "svensk" martyr i Afghanistan.

Westergaard på irrvägar

Jag missade tyvärr Motståndsfestivalen i Riddarhyttan. Det hade varit en fröjd, tror jag, att höra det föredrag som hölls av Robin Terranova, redaktör för tidskriften Green Anarchy.

Tydligen var det en stark upplevelse. Debatten svallar på både revolutionära socialism.nu och primitivistiska Pangea. Å ena sidan finns de som tycker att Terranovas minst sagt civilisationskritiska ideer är ren galenskap, och å andra sidan finns…

…Grön Ungdoms språkrör Einar Westergaard!

I diskussionsforumet på Pangea har signaturen Westergaard startat tråden "Terranova kommer till Sverige".

"Robin Terranova är redaktör för den radikala gröna tidningen Green Anarchy. Är även förgrundsgestalt för den gröna anarkistiska rörelsen i USA.

Terranova kommer till Sverige för att hålla ett tal på moståndsfestivalen i Riddarhyttan den 11 augusti och har därför lämnat önskemål om att passa på att besöka Pangea för att knyta kontakter och hålla föreläsningar mellan den 11 och 24 augusti.

Jag tycker det hela låter jättespännande. Vad säger ni andra?"

Westergaard återkommer senare i ämnet, där det framstår som uppenbart att det är han själv som arrangerar Terranovas framträdanden.

"Jag kommer föreslå för honom att vi har en föreläsning i Stockholm och en annan i Lund/Malmö."

Missförstå mig inte nu. Jag gillar Einar Westergaard. Han är ung, han är smart, han är hipp, han är queer. Allt man kan önska hos en ungdomsförbundsordförande.

Men nu är han ute och cyklar.

Eller så är Miljöpartiet så mycket radikalare än vi hittills förstått.

Green Anarchy och Robin Terranova är väldigt radikala. Väldigt. De vill avskaffa all civilisation och bokstavligen återgå till apstadiet.

Jag skojar inte.

Först väpnad revolution och sen återgång till ett för-civilisatoriskt liv i harmoni med naturen. De kallar de re-wilding. Eller som de skriver i "What is Green Anarchy" (pdf) i senaste numret:

"For most green/anti-civilization/primitivist anarchists, rewilding and reconnecting with the earth is a life project. It is not limited to intellectual comprehension or the practice of primitive skills, but instead, it is a deep understanding of the pervasive ways in which we are domesticated, fractured, and dislocated from our selves, each other, and the world, and the enormous and daily undertaking to be whole again. Rewilding has a physical component which involves reclaiming skills and developing methods for a sustainable co-existence, including how to feed, shelter, and heal ourselves with the plants, animals, and materials occurring naturally in our bioregion. It also includes the dismantling of the physical manifestations, apparatus, and infrastructure of civilization. Rewilding has an emotional component, which involves healing ourselves and each other from the 10,000 year-old wounds which run deep, learning how to live together in non-hierarchical and non-oppressive communities, and deconstructing the domesticating mindset in our social patterns. Rewilding involves prioritizing direct experience and passion over mediation and alienation, re-thinking every dynamic and aspect of our reality, connecting with our feral fury to defend our lives and to fight for a liberated existence, developing more trust in our intuition and being more connected to our instincts, and regaining the balance that has been virtually destroyed after thousands of years of patriarchal control and domestication. Rewilding is the process of becoming uncivilized."

Ni kanske tycker att det låter intellektuellt och trevligt. Många fina ord. Men det står faktiskt "avskaffandet av civilisationens fysiska manifestation, system, och infrastruktur."

Nu är det ju inte så många som tycker att detta är en bra idé. I själva verket kan jag bara komma på ett par stycken i Sverige. Mest kända är väl uteliggarparet David och Sara, som i sin förening "Den amazonska valkyrian" propagerar för att människan bör anamma bonoboernas livsstil (ja, de har samlagsbilder på hemsidan, och ja, jag har skrivit om dem tidigare). Knäppgökar, alltså.

Kul, visst - men i grunden knäppgökar.

Och så Einar Westergaard.

Jag vet inte vad han tänkte på när han bjöd in denna Terranova. Men så mycket förstår jag att han översåg med några saker som, ehum, problematiserar Green Anarchys politiska hållning.

Jag ska bara ge ett exempel.

Green Anarchy har en lista på hemsidan över "politiska fångar". Meningsfränder, alltså, som förtryckarstaten fängslat.

"North American Political Prisoners
The following are being held by the state for politically-motivated activities."

/…/

"Ted Kaczynski #04475-046, US Pen-Admin Max Facility, PO Box 8500, Florence Colorado 81226. Sentenced to multiple lifetimes in prison for the "Unabomber" bombing attacks against the architects of the New World Order."

UNA-bombaren. Det, Einar Westergaard, är Green Anarchy i praktiken.

Fridolin på irrvägar

När alla andra riksdagsledamöter sitter i sina trånga tjänsterum och tragglar med förberedelserna inför det årliga tillfälle då de får visa väljarna att inget intresse är för vagt eller smalt för att uppmärksammas i kammaren, alltså motionsfloden, så väljer miljöpartistiske stjärnskottet Gustav Fridolin att fokusera på sin favoritfråga: att bekämpa mellanösterns enda fungerande demokrati.

Man kan naturligtvis invända mot att jag, nu när det händer så mycket intressant i inrikespolitiken, istället uppmärksammar Fridolins extraordinära insatser till förmån för den internationella terrorismen. Man kan påvisa att ämnet redan är väl täckt i bloggosfären, som hos Israeliskt.com, som förtjänstfullt nyanserar den svenska offentliga debatten om palestinakonflikten, eller hos TT-kritik, som granskar hur viktiga nyhetsbyrån TT sköter informationsförmedlingen därifrån, eller hos den veritabla armada av liberala bloggare som vuxit fram. Och det är ju sant. Man kan hävda att Israel inte precis är någon dununge, exempelvis, och att det inte alls är orimligt att höja en röst till palestiniernas stöd. Och det är också helt korrekt.

Men den här gången är Fridolin så långt ute på extremistkanten att jag inte kan låta bli att reagera.

Jag vill först bara understryka att jag gillar Gustav Fridolin. Han är en av de mest färgstarka och begåvade unga politiker detta sällsynt grå politikerklimat frambringat. Men nu är han ute och cyklar. Och det är ungefär lika illa som när han samarbetade med ISM, ni vet de mänskliga skjöldarna som aktivt understödjer terroristernas arbete, och blev portad från Israel.

Den 7:e till 11:e september anordnas i Göteborg något som går under rubriken "Solidaritetskonferens". På fredagens förmiddag talar Gustav Fridolin. Enligt programmet (pdf) ska han avhandla "möjligheten av bojkott och sanktioner mot Israel" och ställa frågan "Hur ska vi sätta press på vår regering för att de ska bojkotta Israel?"

Och så långt är ju allt som det brukar. Jag menar, i Sverige tycker ju till och med ärkebiskopen att man ska bojkotta Israel men inte, exempelvis, Nordkorea. Så det är inte Fridolins krav på bojkott som gör mig brydd.

Det är sällskapet.

"Solidaritetskonferensen" arrangeras av Revolutionär Kommunistisk Ungdom (förkortas RKU). RKU är, som bekant, ungdomsförbundet tillhörande Kommunistiska Partiet Marxist-Leninisterna (revolutionärerna), i korthet KPML(r).

Vi pratar galenpannor. Sektvänster.

Erik Andersson, internationell sekreterare i KPML(r) och Martin Schibbye från RKU har en programpunkt under den så kallade "solidaritetskonferensen" som ska behandla "Förändringar i världsordningen och hur dessa påverkar solidariteten med världens motståndsrörelser mot imperialism och för nationell frigörelse."

Och för den som inte vet det, kan jag ju förklara att "världsordningen" betyder det fria västerländska samhället, med "världens motståndsrörelser mot imperialism" menas alla som vill ta till vapen för att störta det fria västerländska samhället, och "nationell frigörelse" är synonymt med väpnad revolution för att bilda ett nytt Nordkorea eller ett nytt Kuba.

Jag lovar.

KPML(r) tycker att Nordkorea är ett föregångsland. KPML(r) tycker att arbetarna ska göra väpnad revolution. KPML(r) tycker dessutom att invandrarna stjäl jobb som tillhör svenskarna.

Jag säger det igen. Vi pratar galenpannor. Sektvänster.

Varför vill Gustav Fridolin synas i detta sällskap?

Vilken drivkraft är det som är så stark att man kan välja att samarbeta med landets tokigaste sekterister?

Några andra, mer fristående galenpannor, kommer också att visa upp sig. Halvkassa konstnären Dror Feiler, som ju gav Israels ambassadör Zvi Mazel blodstörtning med sin självmordsbombar-installation i vintras, ska tala om sina erfarenheter. Och det är ju bra att han inte räds att visa politisk färg.

Jag är inte kunnig nog att bedöma kvaliteten på övriga talare under den så kallade "solidaritetskonferensen". Men nog tycker man att det låter intressant att få höra en docent (Ayyoub Othman) från Al Aqsa-universitetet. Nog låter det spännande att få höra en representant (Salaha Abed al Aty) från The Palestinian Progressive Youth Union (PPYU är en organisation som skryter på hemsidan om att de "Boycotted the Norwegian youth conference which invited the union because an Israeli delegation was also present. We have done that because we refuse normalization with Israelis") tala om "rätten att göra motstånd".

Men, som sagt, vilka de är har jag ingen vidare koll på.

Svenskarna som framträder vet jag mer om. Författaren och journalisten Staffan Beckman, till exempel, är medlem i KPML(r) – trots att han tycker att partiet kunde vara mer militant (!) - och uttalad anhängare av terrororganisationen PFLP (Popular Front for the Liberation of Palestine). Dessutom är han en favorit hos Ahmed Rahmi, vilket man kan förstå när man läser att Beckman tyckte att Saddam Husseins Irak var "det enda hyfsat självständiga samhällsbygge som existerat i östra arabvärlden". Beckman ska tala om vad som kallas "samspelet mellan sionism och antisemitism", vilket brukar betyda föreställningen att judarna underblåser anti-semitismen för att det gynnar dem själva. Smakfullt.

Nåväl.

Det är inte bara prat på konferensen. Det blir en del hopp och lek också.

KPML(r)s idrottsförening Proletären FF anordnar Fredsloppet, där man genom att springa i Slottsskogen ska försöka stoppa barriärbygget, oklart exakt hur. Men det ska nog gå, eftersom "Idrottsföreningen Proletären FF har en väldigt lång erfarenhet av sportbojkott under kampen mot apartheid i Sydafrika, Chile och Israel", som det står i programmet. Och på torsdagen blir det fotbollsmatch också, vid Proletären FFs klubbhus i Tynnered. Och föredrag om klubbens historia.

Vi pratar galenpannor. Sektvänster.

Varför vill Gustav Fridolin, som alltså är en betydelsefull man i staten och just nu sitter i budgetförhandlingar med regeringen, synas i detta sällskap?

Man undrar om Fridolin tänker delta i de andra övningarna på den så kallade "solidaritetskonferensen".

Ska Fridolin delta i seminariet på torsdagkvällen som går under rubriken "Stöd motståndskampen i Irak!"?

Ska Fridolin medverka på lördagens "anti-imperialistiska tribunal" där representanter från de paradisiska länderna Syrien, Libanon, Jordanien, Kuba och Nordkorea ska ställa USA till svars för dess brottsliga imperialism?

Ska Fridolin delta i avslutningsfestligheterna i Marx-Engels-huset (!) på lördagen?

Galenpannor. Sektvänster.

Varför vill riksdagsmannen Gustav Fridolin synas i detta sällskap?

Uppdatering:
Gustaf Fridolin har avbokat sitt engagemang, meddelar RKU den 1/9.

Adopt a sniper

En vanlig dag på jobbet i Najaf.

"Help real snipers get the real gear they need to help keep us safe."

Adopt a Sniper

Knark är najs

Det var väl bara en tidsfråga innan sällsynt dumma kampanjen Knark är bajs började parodieras. Nu finns kampanjsajten Knark är najs, som har lånat form och uttryck rakt av.

"Det finns många anledningar att inte testa knark"
Knark är bajs

"Det finns många anledningar att testa knark"
Knark är najs

"Bad Cash Quartet och ostbågar är det enda som jag tycker är OK att missbruka."
Gustav Gelin - Knark är bajs

"Kriminalisering av konsumtion av narkotika har inte resulterat i en minskning av missbruket utan är mer ett utslag av politisk opportunism. Ingen narkoman slutar att missbruka heroin för att han riskerar att åtalas för det. Det är alltså en helt meningslös reform."
Thomas Bodström - Knark är najs

Reklambyrån Futurniture (Robin, styr upp kollegorna!) har fått mycket beröm och credd genom tiderna och är förtjänstfullt modiga i sina jobb, men bajs-kampanjen borde nog inte gjorts. Av flera anledningar.

För det första: knark är bajs, och det är inget fel i det. Tvärtom. Pundare har i alla tider använd ordet shit (på svenska: kitt) som namn på olika droger, men främst på rökat.

För det andra är det uppenbart att bajs rimmar på najs.

För det tredje vet alla redan att det är dumt och dåligt med knark. Även användarna.

Mobilisering mot narkotika, som alltså köpt kampanjen av Futurniture för mina skattepengar, är nöjda. Mätningar visar att de som sett kampanjen i hög grad sympatiserar med budskapet. Intressant nog redovisar man inte inställningen till budskapet innan kampanjen. Troligtvis är det samma siffra.

Sveriges drug czar Björn Fries är lyrisk.

- Jag är inte förvånad över att undersökningarna visar att budskapen gick hem så bra. Jag var själv på Hultsfredsfestivalen och såg hur budskapen togs emot och vilket bra diskussionsunderlag de var. Inte minst budskapet "Fred på jorden" uppfattades som ett nytt och bra argument för många som ville påverka sina vänner.

Fred på jorden? Nån som är emot?

(vi lyfter på hatten åt bloggen Cannabiskultur som först skrev om detta.)

Kaffe utan grädde

Efter detta dygn kan jag inte längre påstå att den svenska journalistiken helt saknar effekter.

Jag har tillbringat ett dygn på "konferens". Ni vet hur det går till. Man samlas i ett rum med gratis pennor och block, också tar man kaffepaus, matpaus, kaffepaus, bensträckare, matpaus och kaffepaus. Mest av allt är det till för att man ska "lära känna varann", men den lilla redaktion som jag arbetar i är så slimmad och hoparbetad så att vi redan känner varandra väldigt bra. Dessutom är ingen av tjejerna singel. Så egentligen var vi väl mest på kollo, typ. Trevligt som bara den, i vilket fall.

På kvällen var det ostbricka och en låda vin. Eftersom vi hade bedömt detta som otillräckligt hade vi redan på eftermiddagen skickat iväg en arbetsgrupp till närmaste centralort med systembolag, vilket alltså inte belastade licens- eller skattebetalarna. Vi blev slutligen bra på lyset allihop, vilket ju är väldigt förbrödrande och positivt för den framtida arbetsmiljön.

I rummet ovanför satt det en annan konferens. De hade jobbat med konflikthantering under dagen. Konferensdeltagarna hade, ironiskt nog, sin dagliga utkomst genom arbete på Miljöpartiets riksdagskansli. Och där kan det nog finnas behov av kunskaper inom konflikthantering.

Miljöpartisterna avslutade också kvällen med ostbricka och vin. De drack dock inte Vino Verde, som man kunde tro, utan istället det sjaskiga, eh, jag menar förbluffande prisvärda Chill Out på kartong.

Lådvin och frigjorda trädkramare lät som en bra källa till skvaller, tänkte jag, och smög upp en våning när vårt eget dricka tagit slut. Tänkte mig att jag i vimlet skulle kunna snika åt mig ett glas.

Och det var då jag förstod att den journalistiska verksamheten faktiskt har viss effekt. Att drevet efter Jan O Karlsson, Mats Hulth och alla andra faktiskt tagit skruv.

Alla miljöpartiklarna hade gått till sängs utom en. Och hon var bara jurist i kansliet, och hade inte ens partibok. Och skulle dessutom ändå byta jobb snart. Jag frågade henne varför all gått och lagt sig.

- Vi tar 25 kronor glaset för vinet.

- Tar ni betalt för vinet av era egna anställda?

- 25 kronor glaset.

- Tar ni överpris på sjaskigt lådvin av era anställda på sommarkollo?

- 25 kronor glaset.

Jag köpte ett glas till mig och ett till henne. Det var jag skyldig.

Go! Go! Go!

Uppmuntrade av läsarnas stöd (och ekonomiska bidrag, förmodar jag) har nu de två bloggande bröderna Ali och Mohammed Fadhil, som driver iraqthemodel.blogspot.com lanserat sin kandidatur till Iraks nya parlament.

De demokrati-älskande bloggarbröderna, vars existens faktiskt betvivlats av vänsterinriktade läsare, ställer upp för Iraq Pro-Democracy Party, enligt ett pressmeddelande på partiets hemsida och i en post på den egna bloggen.

We believe that we represent an important segment of the Iraqi people that was never organized before under any category as a result of the oppression of the past regime. Now this segment has come to see the necessity to contribute to the building of a new Iraq in a way that is entirely different from the old ways that are still dominant in the Middle East and that are governed by religious fanaticism and pan-Arab nationalism.

We see that remaining silent is not an option in our battle towards democracy and freedom and that everyone who seeks a better future should take part in this battle.

علي فاضل (Ali Fadhil)

Through our writings in our weblog and communication with different opinions and view points we find ourselves committed to reconsider the way in which we can serve our nation.

We also saw that our somewhat daring opinions were accepted by many people whether westerners or Iraqis and we see that we have the capability to clarify our vision about Iraq's future through talking to Iraqis directly.

Our work on the weblog opened our minds more, made us bolder and encouraged us to communicate with our fellow citizens as they're the ones who can make the change and they're the ones we started to write for their sake.

محمد فاضل (Mohammed Fadhil)

Är detta det slutgiltiga beviset för bloggandets potential?

Ja, jag blir i alla fall rörd till tårar när jag läser om hur deras beslut växt fram.

For sometime we thought that we can help by doing our jobs and by posting our opinions here on the blog, and while we still think it does help, the battle against tyranny and fanaticism in our country demands more than that. It demands that each one of us put all the effort he/she can make and take an active stand regardless of how difficult or dangerous it may seem. We simply cannot just stand and watch and we hope that we will encourage others also to do their best in order to achieve our freedom and establish democracy in a country that suffered more than enough from wars, dictators, terrorists and fanatics.

We believe that democracy is the only cure to all those diseases and the only answers to all threats. As hard the battle seems now and as far victory may look, we believe in our people and we believe in our friends and we know we will win.

Den här nyheten såg jag först hos LGF, förresten.

Steyn gisslar GP

Tips:
Den alltid läsvärde Mark Steyn gisslar Göran Persson (och resten av Europa) i en ny kolumn i The Daily Telegraph.

Utgångspunkten för texten är beslutet från den fria världens ledare George W Bush att plocka hem soldater som är stationerade i Europa.

This will undoubtedly be welcome news to the likes of Goran Persson, the Swedish prime minister, who famously declared that the purpose of the European Union is that "it's one of the few institutions we can develop as a balance to US world domination". It must surely be awfully embarrassing to be the first superpower in history to be permanently garrisoned by your principal rival superpower.

Läs alltihop, för bövelen.

I fascismens tjänst

Japp. Han har ett algeriskt medborgarskap också. Pappan är algerier, men mamman är skandinav.

Under hösten 2001 befann han sig i Jalalabad i Afghanistan, för att studera koranen. När invasionen inleddes flydde han österut. Han greps av pakistansk polis som överlämnade, eller sålde, honom till amerikanska trupper.

Efter sin hemkomst från lägret i Guantanamo talade han ut om tortyren.

Nej, jag talar inte om Mehdi Muhammed Ghezali. Det handlar om den danske motsvarigheten Slimane Hadj Abderrahmane, som i början av juni lät publicera sin berättelse i bokform med hjälp av två journalister från Politiken.

Abderrahmane har tydligen varit ganska öppen. Han har inte försökt dölja att han faktiskt tagit sig till Afghanistan för att delta i det heliga kriget. Han har inte försökt dölja att han till och med misslyckats en gång med att ta värvning i algeriska terroristgruppen GSPC (Groupe Salafiste pour la Predication et le Combat). Han har inte hymlat om sina åsikter.

Idag är första gången jag ser en svensk recension av "Danskeren på Guantanamo – den personlige beretning", som den heter. Det är Aftonbladet som låtit Maj Wechselmann läsa.

Helt väntat nämner Wechselmann hur Abderrahmane och hans medfångar behandlats på fångbasen. Det är ju anti-amerikanismens huvudnummer just nu.

"Berättelsen inifrån lägret bekräftar mycket av vad som redan är känt: trånga stålburar i tropisk sol; två 15 minuters raster i det fria per vecka; temperaturer ner till nollpunkten i de speciella förhörsrum, dit fångarna förs en gång i veckan för att frågas ut om exakt samma saker två år i rad. "Vi torterar inte, vi låter tiden jobba för oss" sa förhörsledarna och hotade 23-åringen med 20 års isolering utan rättslig prövning.

Slimane Hadj Abderrahmane beskriver också hur avdelningen för enbart sinnessjuka fångar byggs ut, kollektiva självmordsförsök, tårgas mot fångarna - och fängslade barn och åldringar."

Jag känner ju till Wechselmann, förstås. Och tycker att hon är obehaglig. Men jag förvånas ändå lite av hur Wechselmann visar en så förstående attityd gentemot den frispråkige islamisten.

Hon anser att han är en ung idealist som lurats av politiska krafter.

"Hans osäkerhet, hans förtröstan på Allah och den brinnande idealism, som han delar med många andra unga europeiska "muhajediner", kom med tiden att manipuleras av politiska krafter."

Och det är lite märkligt med tanke på att hon just måste ha läst hans uttalanden. Eller så tycker hon att hans åsikter är helt acceptabla.

Slimane Hadj Abderrahmane är emot demokrati. Han vill införa islamsk fascistisk diktatur. Han är beredd att döda för att införa diktaturen.

Ja, han säger det.

"Jeg har den opfattelse, at folk skal tilpasse sig islam. Det er ikke islam, som skal tilpasse sig folk."

"Demokrati vil altid være uforeneligt med en islamisk stat."

Slimane Hadj Abderrahmanes är en äkta islamofascist, som alltså är fast besluten att störta vår civilisation.

Eller som Maj Wechselmann säger: "en ung man splittrad mellan två kulturer".

Här finns en lista över danska recensioner med mera.

Uppdatering:
Jag noterar just, paranoid som jag är, ytterligare en likhet mellan Slimane Hadj Abderrahmane och Mehdi Ghezali. Abderrahmane har också förhörts med anledning av ett rån som hans bekanta från moskén ska ha utfört i syfte att finansiera terrorverksamhet i Algeriet. Ständigt dessa tillfälligheter.

Info fjortis

Ibland får de till det, stenkastarna i rånluvevänstern. Jag antar att sommarperioderna, då det är långt mellan de organiserade upploppen, ger ungdomarna en chans att kanalisera sin frustration till något konstruktivt.

Stenkastarna har byggt en sajt där de driver hejdlöst med landets ledande nazister.

Info fjortis, heter sajten, och är naturligtvis en drift med nazistiska info 14. Satiren är grovkorning och inriktad på böghumor, då man får anta att detta är särskilt känsligt för de nationella, och bland annat Gula Korset (nazisternas insamlingsorganisation för bistånd till likasinnade kåkfarare) dyker upp i lätt förvrängd tappning.

Skicka prylar och brev till nationella kåkfarare. Vi behöver tvålar, glidmedel och läroböcker som tex: svenska för nybörjare.

Stöd dina kamrater som alltid torskar.

Gula korsetten

Värt ett besök. Dessutom tar redaktionen emot tips, skvaller och foton.

Min skuld

Jag har mycket att ha dåligt samvete över, men det som plågar mig mest idag är mitt tidigare förhållande till kommunismen. Jag var kommunist fram till bara för några år sedan.

"En annan värld är möjlig". Den meningen uttryckte ungefär min vilja. Sällan reflekterade jag över att människor faktiskt hade mött denna "andra värld".

Som vanligt satt jag ikväll och läste blaskorna över ett par mellanöl och gammeldansk nere på stamkrogen. Eftersom stället fick extremt gott betyg i Svenska Dagbladet häromdagen så strömmar det in folk nu; folk som inte bor i kvarteret. Och det är ju kul. Men ikväll blev jag bara illa till mods.

Mitt eget fel, förstås.

För ikväll klev den yttersta representanten för mina brister in genom dörren. Jag borde ha sagt "förlåt" direkt, men gjorde det inte.

Jag var som sagt kommunist när jag var yngre. Jag drömde om en jämställd värld, där ingen blev utnyttjad, och där alla levde i produktiv glädje. I brist därpå var jag, som alla andra, beredd att kompromissa. Om jag inte fick leva i Utopia, kunde jag i alla fall säga ja till det samhälle som tog avstånd från det förhärskande kapitalistiska systemet.

Jaan Grünberg, som idag är lektor i företagsekonomi vid Uppsala universitet, härstammar från Estland. Han var min företrädare på posten som förste kurator vid Uplands Nation - då Uppsalas tredje största studentnation. Jaan Grünberg betonade vid den här tiden (1991-1992) studentnationens samarbete med den estniska studentnationen i Tartu: Korporatsioon Ugala.

Esterna hade ju precis utropat sin självständighet gentemot den sovjetiska mördarregimen. Sällan har kampen om frihet varit tydligare illustrerad inför svenska ögon.

Estländare kom på besök i Uppsala, men jag brydde mig inte ett dyft. Vad hade jag med dem att göra? Att deras nybildade demokratiska stat, och deras nya demokratiska organisationer, fick legitimitet av kontakter med omvärlden tänkte jag inte på. Jag tyckte bara att de var dåligt klädda tråkmånsar i anemiskt grå kostymer. Dessutom visste man ju att estnisk nationalism bara var ett annat namn för nazi-sympatier. Esterna hade ju tagit till vapen mot Sovjetunionen, och alltså stått på tyskens sida.

Jag var ju kommunist.

Och jag ville ju ha en bättre värld, där esterna hade coola kläder, och där vi inte behövde betona nationalistiska ritualer som ju hela studentnationsgrejen gick ut på.

När esterna bjöd in mig på fest, att representera deras vänskapligt sinnade med-intellektuella i väst, så avstod jag. Åka till Estland? Nej, för fan, vad har jag med dem att göra?

Jag var ju kommunist.

Jag kunde aldrig i mitt liv begripa att min dröm om kommunismen faktiskt var prövad i verkligheten. Kommunism - det var ju att leva i ett paradis av mjölk, honung och jämlikhet! Sovjet, som jag faktiskt besökte på 80-talet, var ju nåt helt annat.

Att min strävan mot den kommunistiska drömmen i realiteten ledde till fattigdom och slaveri var för mig främmande.

Jag förstod inte kompromissens natur.

Jag förstod inte att jag resonerade som Quisling måste ha gjort.

"OK. Jag kanske inte får paradiset idag, men jag kan ju inte säga nej till en förändring i rätt riktning. Jag kan ju inte säga nej till en förändring som markerar avstånd till det rådande imperialistiska läget?"

Jag förstod inte att mitt resonemang var förtryckets fundament.

Jag förstod inte att allt jag sade vid denna tid måste ha varit som spottloskor på Jaan Grünberg och hans familj. De som flydde undan den reella utkomsten av mina drömmar.

Så nu, när Jaan och hans hustru Lena klev in på stamkrogen så skulle jag naturligtvis ha sagt "förlåt!". Jag borde ha rest mig upp och sagt att jag hade fel. Tydligt markerat att min undfallenhet var fullt jämförbar med medeltyskens tysta medgivande inför Hitler.

Men det gjorde jag inte.

Jag vågade inte.

Och det gör mig fruktansvärt ont nu. Och därför försöker jag förklara med den här virriga texten, trots att jag borde vara tyst - eftersom jag vet att man inte ska skriva med alkohol i kroppen.

Den som vill stödja den estniska frihetskampen kan leta upp Den svenska odlingens vänner, och den som undrar vad detta har med samtiden att göra kan fundera över hur han ska agera i framtiden när han möter människor från det befriade Irak.

OS dyrt för arbetsgivaren

Så här i inledningen av ett stort tv-sänt mästerskap kan det vara på sin plats att påminna om de kostnader som uppstår därav. Om man nu ska skylla kostnaderna på de olympiska spelen, förstås. Det kanske är rimligare att skylla på lagstiftarens bristande förståelse för vikten av incitament.

Under de kommande två veckorna är svenska män enligt uppgift betydligt sjukare än normalt. Enligt uppgift, skriver jag, och menar alltså enligt deras egna uppgifter till försäkringskassan och arbetsgivaren.

För det är tyvärr så. Svenska hederliga män sjukskriver sig för att stanna hemma och titta på tv. Nån annan betalar. Du och jag.

Riksförsäkringsverket har aldrig studerat fenomenet att folk stannar hemma för att titta på sport på tv på nån annans bekostnad. När jag ringde och talade med deras pressavdelning så berättade en informatör att korttidsfrånvaro betalas av arbetsgivaren, varför RFV inte intresserade sig för den.

Man kan undra vad som är sjukt, egentligen. Är det svensken, eller systemet?

Nåväl.

En uppfinningsrik ekonom vid namn Peter Skogman Thoursie har i alla fall undersökt saken. Hans uppsats har ett underbart namn. Reporting Sick: Are Sporting Events Contagious, heter den. Skogman Thoursie mätte ökningen i sjukfrånvaro under givna sporthändelser (tremilen i Oberstdorf 1987, och vinter-OS i Calgary 1988), och kom fram att det inte var helt gratis för samhället. Mäns endags-sjukskrivningar ökade med åtta procent under de olympiska spelen.

The total increase in sick days associated with the Calgary Games amounts to 43744 (the quantified effects of both sports events are reported in Table A4 in the Appendix). The average hourly wage rate for men in 1991 was approximately SEK 88.14 Based on an eight-hours workday, the daily wage of an average male worker was therefore SEK 704.15 Multiplying this figure by 43744, the cost of the Calgary Games due to abuse of the sickness insurance system amounts to more than SEK 30 million. This is about 3.6 percent of the total costs for all one-day to seven-day cases of illness reported during the two-week Calgary period.

Nån annan betalar.

Regeringen vill inte bry sig om det här problemet, eftersom det skulle antyda att de misstror det arbetarkollektiv som utgör väljarbasen, samt att hela den socialistiska ideologins grundsten ("från envar av förmåga, till envar efter behov") i praktiken är en kvarnsten runt statens hals.

Min gissning är att Göran Persson kommer att ta till sig medicinsk forskning snabbare än ekonomisk. Den medicinska vetenskapen närmar sig nämligen en lösning på problemet med lata arbetare.

Nature rapporterar om ett amerikanskt forskningsteam som med bioteknikens landvinningar lyckats blockera den gen som gör apor till dagdrivare. Problemet är att aporna tycker att belöningen för arbete är väldigt avlägsen. Det får dem att lägga av.

Fyra apor fick lära sig att släppa på en spak på given signal från datorskärmen. Efter ett antal signaler och släppta spakar blev aporna belönade. För att ge aporna en uppfattning om hur många släppta spakar som krävdes för en belöning så gavs på samma skärm en allt starkare ljussignal varefter arbetet gick.

Aporna tröttnade snabbt. Belöningen låg för långt bort.

Forskarna injicerade därefter dna i apornas hjärnor som blockerade deras uppfattning om hur mycket arbete som krävdes för att bli belönade. Aporna började jobba som fan.

With the gene turned off, the monkeys were unable to anticipate how many trials were left before the reward was given. They stopped procrastinating and worked hard throughout the task, making consistently fewer errors at every stage.

"The monkeys became extreme workaholics," says Richmond. "This was conspicuously out-of-character for these animals."

Bara så att ni vet vad som väntar.

Irak 4 - Portugal 2

Nu när Uday Hussein inte längre har sin varma hand över laget, så går det förbluffande bra för det befriade Iraks fotbollslandslag. På torsdagkvällen besegrades Portugal (!) med 4 - 2.

CNN:

An Iraqi team unable to play any qualifying games at home because of the war and subsequent violent conflict was expected to be outplayed by star-studded Portugal. Instead it added another chapter to its remarkable story.

After handing Portugal a 13th minute lead through Haidar Jabar's own goal, Iraq hit back within three minutes through striker Emad Mohammed.

Hawar Mulla Mohammed put the Iraqis ahead at the Pampeloponnisiako Stadium only for FC Porto midfielder Bosingwa to level for the Portuguese in the final minute of the first half.

In the seesawing game, striker Younis Mahmoud regained the lead for Iraq, and this time there was no coming back for Portugal with substitute Salih Sadir scoring a fourth in the third minute of injury time. The victory means Iraq tops Group D.

Saknas bara att Al-Sadr är skjuten, så har veckan varit lyckad.

Uppdatering:

Tilläggas bör, att den som intresserar sig för irakisk sport ska läsa bloggaren Nabil, som gick upp i brygga över segern över Portugal. Nabil bloggar om irakisk idrott, och om det allmänna läget i Irak.

Kör ut dem!

Alla gnäller visst på moralens upplösning nuförtiden. Så då gör jag också det.

Alltså.

Kan någon berätta för mig om det finns några regler kvar över huvud taget? Är allt tillåtet idag? Får man bete sig hur som helst? Varför kastar man inte bara ut dem? Är det nån här på webben som vet vad som gäller?

Jag snackar förstås om mobiltelefoner på bibliotek.

När jag är ledig brukar jag gå till Gunnar Asplunds vackra bibliotek nere vid hörnet Sveavägen/Odengatan. Inte gärna, dock, till läsesalongen i Kulturhuset nere i city, för där finns bara psykfall, hemlösa och pundare - så där får man ingen ro. Men Stadsbiblioteket är bra, alltså.

Tyvärr störs jag ofta, och nu menar jag ofta, av att det ringer i någons mobiltelefon. Folk stänger inte av telefonerna innan de går in. Trots att det är skyltar vid varje ingång.

Ni kanske tycker att jag är petig. Folk kan ju glömma, liksom. Big deal.

Men ringsignalerna är bara en del av problemet. Det som är värre är att ungefär hälften av dem vars telefoner ringer inte alls med en förlägen blick och rodnad hy gör allt för att stänga av.

De svarar! Och börjar tala i telefonen helt ogenerat.

Hur jävla dum i huvudet får man vara?

Ni kanske tycker att jag är petig. Folk kanske måste kunna nås.

Men det stämmer inte. Jag har aldrig sett en brandman på jour inne på biblioteket. Jag har aldrig sett poliser eller ambulansförare. Jag har aldrig ens sett en företagsledare med aktieägaransvar inne på bibblan. Jag har aldrig hört något viktigt sägas i ett telefonsamtal på ett bibliotek.

Men det här är inte det värsta.

Det som gör mig riktigt sur, det som genererar Falling down-vibbar, det är att bibliotekarierna inte säger till idioterna. Inte ens när de står bredvid telefonisten ifråga. Varför reagerar inte bibliotekarierna? Kan någon berätta?

Man skulle kunna föreställa sig att det fanns ett reglemente. Jag hittar dock inget på bibliotekets hemsida. Låt mig ge ett förslag.

§1 I biblioteket skall tystnaden respekteras.
§2 Böcker skall ställas tillbaks där de hämtades.
§3 Brott mot ordningsreglerna bestraffas med indraget lånekort och förbud att besöka biblioteket.

Fan, jag blir arg bara jag tänker på det. Jag kan tänka mig att förbjuda kortbyxor därinne när jag ändå är uppe i varv, så illa är det. Varför gör ingen nåt?

Stamkrogen prisas! - 2

Mitt kära stamhak på Gästrikegatan 3 här i Vasastan, Dining Club, får ännu mer beröm.

Tidigare har ju såväl Gourmet som Nöjesguiden och DN på stan skrivit upp stället. Nu är det Svenska Dagbladets tur. Och de är lyriska. Tärningen stannar på fem: näst högsta betyg!

Överraskande och prisvärt

Plötsligt talar alla om Dining Club, en liten restaurang med bara 30 platser, populär bar en trappa ner och uteservering. En kväll här är så rätt att man inte kan låta bli att undra om restaurangen verkligen kan leva upp till alla lovord.

Men det kan Dining Club.

Maten är vacker, prisvärd, överraskande och god. Svensk-fransk-latinsk på helt eget vis.

Läs hela recensionen, boka bord, så ses vi sannolikt i baren efteråt (om jag inte jobbar dan efter, förstås)!

Många återvänder bara för lammläggens skull.

Margot. Check!

Idag förlorade vi, ännu en gång, vår första kvinnliga statsminister. Å andra sidan kommer detta att underlätta maktskiftet rätt rejält.

Efter att ha varit förste vice ordförande i EU-kommissionen kommer Margot Wallström aldrig mer att kunna tänka sig en politisk yrkesbana i Sverige. Det är naturligtvis trist att det tycks vara så svårt för våra partier att få fram en enda kvinna till toppjobbet här hemma.

Mona. Check! Anna. Check! Margot. Check!

Margot struken, alltså. Göran Persson borde vara bekymrad. Så många folkliga personer har han inte att välja mellan (Tomas Bodström finns kvar, dock) när han ska pressa fram en efterträdare. Men Persson gillar ju inte Margot. Och dessutom är hon ju inte sosse längre. Hon har ju sett verkligheten därute.

"Andra länder har både kommit i kapp och gått förbi den svenska välfärden".

"Den svenska välfärdens förträfflighet är en myt".

"Alltför ofta hör man ”in Sweden we have a system” som svar på allehanda problem. Alltför sällan tycks vi svenskar bete oss så som vi har skapats: med två öron och en mun, sade hon."

Så säger man ju bara inte!

Till världshomofobins försvar?

Är det en rättighet att ha fel? Ja, det tycker i alla fall extremliberalerna.

Den brittiska Libertarian Alliance tar pastor Åke Green, han som dömts för hets mot folkgrupp efter att ha predikat om fundamentalistisk tro och homosexualitet, i försvar i ett pressmeddelande i veckan.

"NO PLACE FOR FASCISTS IN EUROPEAN UNION: SUSPEND SWEDEN NOW", SAYS FREE MARKET AND CIVIL LIBERTIES THINK TANK

The imprisonment of a Christian preacher in Sweden for offending homosexuals reveals Sweden as a sinister police state eager to deny freedoms of speech and worship, says the Libertarian Alliance, the radical free market and civil liberties think tank and pressure group. It calls on The European Commission to suspend Swedish Membership of the European Union pending a full human rights investigation.

I pressmeddelandet talar rörelsens informationschef, Sean Gabb, om att protestera inför FN:

"This is an outrageous attack on rights of speech and worship. It is a denial of some of the most fundamental freedoms that we in Europe at the beginning of the 21st century thought could be taken for granted.

"The Libertarian Alliance calls on the European Commission to suspend Swedish membership of the European Union while a full human rights investigation is mounted in the country. We call on Sweden to be treated as Austria was when it elected a government of the "far right" - though Austria was not accused of having breached any human rights, whereas Sweden glories in its authoritarian bigotry.

"We shall ourselves be making an official submission to the United Nations about this denial of the right to freedom of speech and worship."

Förresten: Missa inte utmärkta bloggen Samizdata, som drivs i samarbete med Libertarian Alliance!

Även svenska motsvarigheten Frihetsfronten tar upp Greens värja i ett pressmeddelande.

"Det var fel att döma Pingstpastor Åke Green till fängelse för att han i en predikan hetsat mot homosexuella. Man kan tycka att han är en trångsynt idiot. Men det har han rätt att vara. Han har rätt att utöva sin bigotta religion. Och han har rätt att uttrycka sina medeltida åsikter."

Säger Frihetsfrontens ordförande Henrik Alexandersson, alltså.

"Själv blir jag förbannad när jag läser att pastor Green påstår att bögar förtjänar döden. Men det ger varken mig, staten, RFSL eller någon annan rätt att förbjuda honom att uttrycka sin mening. Yttrandefriheten är endast värd något om den tillåter människor att även säga obehagliga saker."

"Antingen har man religions- och yttrandefrihet. Då får folk tro på vad de vill, hur tokigt det än kan vara. Då får folk säga vad de vill - även sådant som är dumt och obehagligt. Eller också förbjuder staten vissa uttalanden. Men då har man inte verklig religions- och yttrandefrihet."

"Med domen mot Green åstadkommer staten bara en sak - man gör en tokstolle till martyr, vilket bara ökar uppmärksamheten för hans budskap."

Samtidigt har det blivit klart att jag (!) är en av talarna på Frihetsfrontens sommarseminarium den 20-22 augusti. Hur märkligt som helst. Jag ska tala om journalistik och så kallad public service.

Mycket märkligt.

Jag som till och med är beredd att försvara en lagstiftning om hets mot folkgrupp, i alla fall om den riktar sig mot människor som uppviglar och där det finns risk för brottets fullbordan. Som här, till exempel. Till skillnad från pastor Green, alltså.

Folkligt motstånd my ass

Brian: Are you the Judean People's Front?
Reg: Fuck off.
Brian: What?
Reg: Judean People's Front. Bah! We're the People's Front of Judea. Judean People's front, caw.
Francis: Wankers.
Brian: Can I join your group?
Reg: No. Piss off.
Brian: I didn't want to sell this stuff. It's only a job. I hate the Romans as much as anybody.
PFJ: Sssh! Ssssh, sssh, sssh, ssssh.
Judith: Are you sure?
Brian: Oh. Dead sure... I hate the Romans already.
Reg: Listen. If you really wanted to join the PFJ, you'd have to really hate the Romans.
Brian: I do.
Reg: Oh yeah? How much?
Brian: A lot!
Reg: Right. You're in. Listen. The only people we hate more than the Romans are the fucking Judean People's Front
PFJ: Yeah!
Judith: Splitters!
Francis: And the Judean Popular Peoples Front.
PFJ: Oh yeah! Splitters.
Loretta: And the peoples Front of Judea.
PFJ: Splitters.
Reg: What?
Loretta: The Peoples front of Judea. Splitters.
Reg: We're the Peoples front of Judea.
Loretta: Oh. I thought we were the Popular Front.
Reg: Peoples Front! Bah!
Francis: Whatever happened to the Popular Front, Reg?
Reg: He's over there.
PFJ: SPLITTER!

Det är en svår sak, det där med folket. Man vet inte vad man ska tro. I dagarna sägs det nämligen att folket samlas i en avlägsen och avsomnad gammal bruksort i södra Bergslagen. Men jag har inte märkt nåt. Det står inget i tidningarna. Människor går omkring i normal omfattning på gatorna här i Stockholm. Det där folket - vilka är det som menas?

Folkmassorna samlas i all tysthet på Motståndsfestival i Riddarhyttan.

Och i hela samhällsbygget finns starka reaktioner mot fallskärmsavtal, nedskärningar, miljöförstöring, överkonsumtion, privatiseringar, segregation, kvinnomisshandel, försämrade arbetsvillkor, lönedumpning, maktmissbruk.
Därför behöver vi en egen festival som tar dom reaktionerna på allvar.

Vi behöver ett alternativ till de kommersiella festivalerna som sätter folkbildningen och folkrörelserna i centrum.

Vi behöver en bred festival som når organiserad och oorganiserad publik. Vi behöver nå alla generationer och kulturer. Vi behöver en fest förankrad i historien som siktar mot framtiden. Vi behöver träffas och känna styrkan i att vara tillsammans och känna att vi är många som vill förändring, gemenskap och solidaritet. Därför gör vi Motståndsfestivalen på Korsväg Riddarhyttan, i Riddarhyttans Folkets Hus och Park tillsammans med alla organisationer som känner sig hemma i festivalens utgångspunkter.

Folkrörelserna i centrum. Ja, det står så på hemsidan.

Men sanningen är ju den att det inte finns några folkrörelser. Inte ibland dem som utger sig för att vara sådana i alla fall.

Några siffror:

IOGT-NTOs Juniorförbund: 20 805 medlemmar
Ung vänster: 13 055 medlemmar
Revolutionär Kommunistisk Ungdom: 1 167 medlemmar
Röda korsets ungdomsförbund: 3 837 medlemmar
Svenska Missionskyrkans Ungdom: 32 521 medlemmar
Sveriges Muslimska Scouter (jag skojar inte): 400 medlemmar
Fältbiologerna: 4 217 medlemmar

(siffrorna är hämtade från Ungdomsstyrelsen, och har legat till grund för bidragsutbetalning, härrörande från Svenska Spel ABs vinster)

Några andra siffror:

Lunarstorm, i åldern 12 - 24: 1 092 000 medlemmar
Ikea Family: cirka 1 100 000 medlemmar
SprayDate: 537 235 medlemmar
Online på SprayDate kl 21.04 ikväll: 2 153 medlemmar
Aktiva på Lunarstorm kl 20.47 ikväll: 27 136 medlemmar

Vilkas röster ska vi kalla folkliga?

Medlemmar i Attac (före raset som följde på gbgs-kravallerna): 4 619
Medlemmar i Skrivihop.nu (innan de lade ner): drygt 26 000

TAFKAPF

Killen vi förr kände som Pontus Forsström, alltså förre chefredaktören på Vision, nuvarande krönikören på Expressen och fin-fina Dagens PS tillika TV4-konsulten Pontus Schultz fick ju sitt nya efternamn av någon. Kanske undrar ni från vem.

Namnet kommer från den undersköna ekosystemforskaren och cellisten Lisen (jo, just de Schultzarna: Irma, Idde och Tjatte, eller nåt), som Pontus har haft fräckheten att gifta sig med till stor sorg för resten av stadens karlar.

Till yttermera visso driver paret även en blogg, Lisen och Pontus, som mest består av gryniga bilder på hennes mage. Men, som Pontus säger, han har ju redan 70000 träffar om dagen på Dagens PS.

Förresten. Medan jag ändå är inne på kompisar och deras bilder.

Kolla, vad vackert Fisksätra blir när Johan Murén väljer!

Visst. Elvis lever.

Svenska Dagbladet (på papper, bara) skriver att ett nytt feministiskt enfrågeparti kommer att bildas inför valet.

Visst. Och Elvis lever.

Inte för att det skulle göra något om vi fick ett nytt parti. Det skulle inte spela nån roll. Jag tror bara inte att de omtalade tanterna är tillräckligt intresserade av att göra det.

Namnen som förekommer i diskussionen är desamma som när det gällde Stödstrumporna inför valet 1994. Mia-Pia och Ebba. Den gången var det bara hot, som ni kommer ihåg. Om ni inte höjer kvinnorepresentationen så startar vi ett parti, typ.

Några konkreta politiska handlingsplaner finns heller inte den här gången. Och det kanske är fullt begripligt. Gudrun Schyman har alltid varit mer intresserad av symbolpolitik än faktiskt budgetarbete.

Ett feministiskt parti lett av de här namnen skulle rimligen enbart ta röster från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag ser inget dåligt i det. Tvärtom. Allt som urholkar enpartistaten är sannolikt av godo.

Men Folkpartiet, då? Skulle inte de kunna tappa några väljare?

Visst. Elvis lever.

Folkpartiets höga röstetal de senaste åren beror ju på ett missnöje med Moderaterna (valstugorna, ni minns), och en profilering gränsande till populism. Det är knappast så att det är Birgitta Ohlsson och hennes feminism som dragit stora skaror till partiet. Snarare Leijonkungens tjusiga kavajer.

Vad skulle då ett feministiskt enfrågeparti kunna åstadkomma?

Sannolikt skulle partiet gå att köpa med en eller ett par reformer. En vänsterregering skulle kanske rentav komma undan väldigt billigt. Ett feministiskt enfrågeparti lett av ovanstående skulle troligtvis inte anse att typiskt borgerliga reformer, såsom sänkta arbetsgivaravgifter, går att förena med den feministiska dogmen. Verkligheten saknar liksom betydelse för vissa. Ett samarbete med högerblocket skulle alltså bli mycket, mycket, dyrt, om ens möjligt.

För sossarna är allt detta ett problem. Det är de som får ägna betydande kraft och resurser på att bekämpa ett vänsterfeministiskt parti i en valrörelse. Vilket borgarna skulle kunna utnyttja.

Min gissning är dock att det inte blir något feministiskt parti. Jag tror att nämnda damer inte är tillräckligt motiverade. Schyman har redan livslång hög inkomst. Och Maggan Winberg skriver ju varje vecka i Expressen om hur bra hon trivs i Brasilien. Mia-Pia vill bara skriva Ordfronts-böcker om mediemoguler, och Ebba har det nog bra på universitetet.

Så det finns väl ingen anledning till oro.

Om inte den yngre generationen kliver fram, förstås. Men den saknar nog helt folklig förankring. För det är väl ingen som håller med lektorn i sociologi Stina Jeffner när hon i lördagens Expressen (enbart på papper) skriver att sex är ett kulturellt påhitt?

Den i medierna kanske vanligast förekommande inställningen till sexualitet är att det skulle vara något naturligt, något vi har inom oss och som vi genom att känna efter ordentligt kan hitta och leva ut på ett för oss naturligt sätt. Det finns mycket lite i forskning om sexualitet som pekar på att det skulle vara så. Betydelsen av och utförandet av sexualitet ser olika ut på olika håll i världen och har sett olika ut genom historien, vilket ganska lätt gör att vi kan sluta oss till att sexualitet är en social och kulturell konstruktion.

Visst. Och Elvis lever.

Where life is sheep

Samtidigt, på andra sidan jordklotet:

På Nya Zeeland har det statliga institutet för hälsa på arbetsplatserna, the Occupational Safety and Health Service, som alltså är en myndighet under arbetsmarknadsdepartementet, släppt en hälsomanual för arbetare i sexindustrin. Den heter: Sex Industry - A Guide to Occupational Health and Safety in the New Zealand.

These guidelines are based on those developed by the Scarlet Alliance, an Australian forum for sex workers’ rights organisations, and the Australian Federation of AIDS Organisations, titled A Guide to Best Practice: Occupational Health and Safety in the Australian Sex Industry, compiled by David Edler.

OSH acknowledges the New Zealand Prostitutes Collective who provided industry-specific information and understanding of the sex industry in New Zealand.

The Ministry of Health, the New Zealand Police and Local Government New Zealand also made contributions.

OSH’s Strategic Policy Unit led the development of the Guide.

Så framsynt är tyvärr inte vår svenska ministär, även om Björn Rosengren snuddade vid ämnet en gång i tiden.

I den hundra-sidiga manualen ges handfasta råd:

In situations where more than one worker is providing service to a client (e.g. threesomes) it is necessary to ensure that equipment such as vibrators and dildos is not used by one person and then another without being cleaned, disinfected and having a new condom put on first. Ideally each worker should have her/his own toys and equipment, which are not used by other workers. Each worker may choose to use a condom of a different colour in order to identify who has used the dildo last.

När kommer Gunnar Ågren (v) på Folkhälsoinstitutet att leverera en svensk upplaga?

"Konspiration" var bara dumhet

Först trodde jag att det var en konspiration. Ett pr-trick avsett att vilseleda allmänheten. Men det visade sig att jag överskattade den socialdemokratiske förre riksdagsmannen Sören Lekbergs mediehanteringskunskaper, och att den misstänkta konspirationen bara var vanlig dumhet. Ett skrivfel. 810 miljoner var egentligen 8 till 10 miljoner. Det är illa ändå.

Vi höll på att sätta kaffet i vrångstrupen på redaktionen i torsdags, nämligen. På eftermiddagen presenterades utredningsförslaget "Sluta strunta i EU", som satts ihop av något som heter EU 2004-kommittén. Eftersom delar av utredningsförslaget läckts till Ekot redan på onsdagen, och den samlade journalistkåren dessutom sysselsatts av att jaga presidiet i fångorganisationen Nationella förtroenderådet nånstans utanför Norrtälje, så drunknade Sören Lekberg och hans befängda förslag i den så kallade nyhetsfloden.

Så det var kanske bara min redaktion som kastade ett getöga på själva förslaget. Det mesta var ju redan känt, som det heter på journalistspråk. Ekot hade ju redan berättat att Sören Lekberg ville slå upp en ny statlig myndighet till en kostnad av fem miljoner kronor. Och eftersom det motsvarar vad Bosse Ringholm tappar varje gång han halar upp plånboken vid lunch var dag, så fanns det ju ingen anledning att hetsa upp sig.

Men pressmeddelandet gav faktiskt en orsak att höja ett ögonbryn. Där stod att myndigheten som ska få oss att älska EU skulle dela ut nästan en miljard om året. Och det är ju rätt mycket pengar. En avsevärt större summa än den Ekot fick oss att blunda för.

Den föreslagna verksamheten ska innehålla såväl bidragsgivning som utåtriktad verksamhet. Projektbidragen ska främst vara avsedda för ideella föreningar, organisationer som drivs utan vinstintresse och skolor. Bidragen bör delas ut två gånger per år till ett sammanlagt belopp av 810 miljoner kronor.

Och det var det jag trodde var konspirationen, liksom. Man läcker den lilla summan till Ekot (som alltså rapporterade felaktigheter), och stuvar undan det stora beloppet i ett nonchalerat pressmeddelande dan efter.

Men jag överskattade Sören Lekberg, som sagt. I värmen hade han skrivit fel. Det skulle vara 8 till 10 miljoner. Inte 810 miljoner. Nu är pressmeddelandet rättat, i alla fall på regeringens webb-plats.

Gott så?

Nej, för i helvete!

Detta förslag är fel på så många plan att det inte ursäktas med att det rör sig om kaffepengar.

För det första: Även om folket nu är skeptiskt mot EU ska inte regeringen avsätta pengar till att uppfostra de fåvitska. Regeringen ska bedriva klok politik som får oss att respektera den - inte bedriva pr-kampanjer för att skyla över sina misslyckanden. Om regeringen är missnöjd med folket får den välja sig ett nytt, som man brukar säga.

För det andra: Regeringen ska inte öronmärka pengar att utdela till "folkrörelser". Vi vet allt för väl vilka partier som gynnas av "folkrörelser".

För det tredje: Fem miljoner i administrationskostnader för att dela ut åtta miljoner i bidrag är för dyrt! Inte ens en före detta riksdagsledamot vars hjärna möglat i sommarvärmen kan tycka att det är rimligt med administrationskostnader på 40 procent.

Sören Lekberg kan stoppa upp detta förslag där det rimligen kom ifrån.

Lisa pratar!

Missa inte:

Idag torsdag är min gamla kompis Lisa Förare Winbladh sommarpratare. Lisa är en av Sveriges absolut bästa skribenter, vilket alla läsare av Gourmet vet. Hon har lovat att sommarprogrammet enbart ska hanla om mat och mat-nörderi. Har hon bara ett skrivet manus blir det hur intressant som helst.

Programmet ligger dessutom ute på webben (där hon också ger tips på recept) i en vecka, om man inte lyckas lyssna idag klockan 13.05 eller 22.15.

Förenings-Sverige

Nybildade fångorganisationen Nationella förtroenderådet menar att det dåliga klimatet på anstalterna ligger bakom rymningsbenägenheten ibland svenska interner. Det framgick i en debattartikel i Dagens Nyheter i fredags.

Många röster höjs nu för hårdare bevakning och strängare åtgärder, vilket i praktiken betyder mer inhuman miljö på fängelserna. För långtidsdömda, som avtjänar fyra år eller mer, föreskriver Kriminalvårdsstyrelsen särskilda villkor för verkställigheten. Sedan det uppmärksammade Malexanderfallet har antalet permissioner, bevakade såväl som obevakade, halverats. Vad man främst gjorde var att ta bort permissionerna för långtidsdömda. Trots detta är det fortfarande mindre än en procent som missköter sin permission.

De som rymde från Hall var intagna på isoleringsavdelningen och hade suttit där en längre tid. Att vara isolerad och inte få några lättnader under verkställigheten skapar desperata och förtvivlade människor, som inte ser någon väg ut från isoleringen.

De svåra förhållandena skapar desperata människor, ansåg förtroenderådet. Därför måste kriminalvården ändra fokus.

Målet måste i stället rimligtvis vara att skapa en förändring hos dem som dömts, inte att bryta ned människor psykiskt så att de begår desperata handlingar.

Nationella förtroenderådet menade vidare att fångvården borde inriktas på att förbereda internerna på livet utanför murarna.

Kriminalvården borde inriktas mer på frigivningsförberedelser som studier, behandling och yrkesinriktade utbildningar.

Idag har det klarnat varför behovet av förberedelser inför friheten var så bråskande. En av artikelförfattarna, Peter Bottany, dömd till tolv års fängelse för förberedelse till mord samt grovt narkotikabrott, och ordförande i Nationella Förtroenderådet, fritogs idag från Norrtäljeanstalten av män beväpnade med automatvapen. Det berättar Sydsvenska Dagbladet.

Förtroende var ordet.

Uppdatering:

Nationella förtroenderådet ansökte nyligen om att bli officiell remissinstans åt Kriminalvårdskommittén som 1 juni 2005 ska lämna förslag till ny kriminalvårdslag. Enligt en artikel i RFHLs tidskrift oberoende, där Ricard Nilsson i förtroenderådet intervjuas, så var kontakten god.

- De ställde sig positiva till det Nationella förtroenderådet som remissinstans till Kriminalvårdsstyrelsen, berättar han. Just nu har vi skrivit till Justitiedepartementet och berättat att vi vill bli remissinstans.

Popvenstre

Ni har väl märkt att Erik Zsigas ganska dåliga bok "Popvänstern" även utlöst storbråk i Norge? (Det är märkligt, för bara ett decennium sedan var det omöjligt att säga "pop" och "Norge" i samma mening - nu reagerar man knappt).

Timbro har en lista över norska artiklar.

Förresten kommer ni väl ihåg att jag skrivit tidigare om att norska liberaler har en lite mer avslappnad syn på ungdomskultur än de svenska? Läs igen.

Husmoderns bröst

Anna Dahlberg, som bär huvudansvaret för utlandsbevakningen på Expressens ledarsida, är landets snyggaste ledarskribent. Normalt är jag inte automatiskt svag för klassiskt svenska blondiner, men Anna Dahlberg är faktiskt en tjej man vänder sig om efter på gatan. En som man villigt hamnar i krogslagsmål över. Dessutom skriver hon insatt, intressant och balanserat. Men det hör inte hit. Anna Dahlberg är nämligen Sveriges snyggaste ledarskribent. Tänkte bara fastslå det.

Det är i och för sig inte nån mördande konkurrens. Men ändå. Hon är snyggast.

Jag har ingen aning om hur hennes bröst ser ut, dock. Jag föreställer mig ett det är en ganska pigg uppsättning. Men jag har inte en susning.

Det är nu inte så att jag går omkring och tänker på ledarskribenternas bröst hela dagarna. Jag hade egentligen aldrig tänkt på saken innan imorse. Jag har definitivt aldrig planerat att skriva om dem.

Men nu gör jag det i alla fall.

Ledarskribenter och deras bröst.

Men jag vill att ni ska veta att det inte är mitt fel. Det är inte min ide. Det var inte jag som började!

Det var Maria Abrahamsson. Ni vet, hon den rabiata blondinen på Svenska Dagbladets ledarsida som brukar dekorera soffgrupperna i morgontelevisionen. Hon är ett fantastiskt salt i tv-debatter. Det finns faktiskt folk som tackar nej till att delta när de hör att Abrahamsson ska vara med. Hon kan nämligen bitas.

Men hon har inte så stora bröst, tycker jag.

Jag kollade på lite bilder på Maria Abrahamsson under dagen, och jag kunde då rakt inte få uppfattningen att hon skulle vara så särskilt bystig. Vad nu det har med saken att göra.

Kom ihåg, det var inte min idé, det här.

Jag gillar inte att skriva om bröst! Det är mer ett kall, liksom.

Maria Abrahamsson, var det. Hon har en häpnadsväckande artikel på ledarsidan idag. Jag skrattade högt. Det är en artikel som väcker känslor.

De riktigt bra ledarskribenterna analyserar inte bara läget, de gör en förbannad också. Eller skrattfärdig. Hanne Kjöller, till exempel. Hon väcker känslor. Äter fattiga barn till frukost. Folk rasar. Hanne har rätt stora bröst. Hon är rätt stor, hela hon. Men gud, vad hon kan skriva.

Och Malin Siwe, sen. Som skrev om Ylva Johanssons misslyckade affärer först av alla, utan att få credd för det. Hennes texter skrattar man nästan jämt åt. Hennes bok "folk du åtgärdade" är det bästa som skrivits, i alla fall om arbetsmarknadspolitik. Stora tuttar.

Kolla vad som har hänt!

Nu kan jag inte skriva om ledarskribenter utan att det handlar om lökar. Bomber. Kannor. Hyllor.

Jag gör ett sista försök. Helle Klein. Jo, det gick. Tack! Jag pustar ut. Inte för att sossar skulle vara sämre än andra, inte alls. Carina Skagerlind som är chefredaktör för S-kvinnornas tidskrift Morgonbris (vilket namn!) är till exempel rätt snygg. För att vara sosse. Men jag vet inte hur lökarna ser ut. Har inte funderat på det.

Nåväl.

Maria Abrahamsson har alltså en artikel i dagens Svenska Dagbladet. Den handlar om könsskillnader, och vilka politiska konsekvenser Abrahamsson tycker att dessa skillnader ska ge.

Jag säger "Abrahamsson tycker", för det är alls icke givet att det är just dessa slutsatser som bör dras. I själva verket känns det som att Maria gått till biologihyllan (hehe! – hyllan!) på biblioteket med uppsåtet att hitta så kallade vetenskapliga argument för sin hållning. Lite unket.

Missförstå mig inte nu. Jag är biologist. Jag tror att man och kvinna är olika, såväl till det yttre som i det inre. Jag menar dock att av detta följer inte nödvändigtvis subventionerade pigtjänster.

Jag tycker ju att alla arbetsgivaravgifter ska sänkas.

Kunskaper i biologi ger automatiskt inte borgerlig partibok, om nu Maria Abrahamsson tror det. Man kan dra vilken slutsats som helst av biologismen, ju.

Nåväl. Artikeln.

Maria Abrahamsson intervjuar professorn i histologi och neurobiologi vid Göteborgs universitet, Annica Dahlström, som ska komma med en ny bok till nästa höst, som handlar just om könsskillnader. Och professorn ger alla de rätta svaren för en ledarskribent av Maria Abrahamssons kaliber. Det är väldigt kontroversiellt, och det är väldigt höger. Jättekul.

Vilka skillnader i våra hjärnor betyder mest från ett könsrollsperspektiv?

- Hjärnan har mycket större betydelse för könsrollerna än vilket kön man har. Den av samhället understödda inställningen att kvinnor och män är och ska vara två separata grupper är alltså fel.

Många kvinnor, även mycket "kvinnliga" sådana, har typisk manlig intelligens och beteende (varav cirka 80 procent ligger i generna), t ex fallenhet för abstrakt matematik.

Naturligtvis finns det också utpräglat "manliga" män som har ett kvinnligt tänkande, liksom män som har mer "moderskänslor" än sina födande kvinnor. Givetvis ska de männen få sina preferenser tillgodosedda, t ex om de vill vara hemma med barnen. På samma sätt som kvinnor med det mycket kvinnliga draget att vilja bli mammor och se barnen växa upp i trygghet ska få förverkliga det.

Jag satt med hjärtklappning och läste.

Får man skriva sånt här nu? I en stor dagstidning? Det går framåt!

Så tänkte jag.

Men jag var inte beredd på slutklämmen. Där Maria Abrahamsson klämmer in sina egna bröst. Helt oväntat. Och banbrytande i svensk press.

Till sist, en kanske lite udda fråga, men när jag låg i Lund noterade jag att tjejerna som läste
matematik som regel var mer plattbröstade än de som studerade t ex moderna språk. Var det en ren tillfällighet?

- Nej, det tror jag inte. Matematisk begåvning hör ihop med viss testosteronpåverkan under graviditeten, till denna graderade maskulinisering hör även mindre "fruktbarhet".

Förklarade Annica Dahlström, och gav mig anledning att fundera på varför jag i slutbetyg bara fick en tvåa i matte.

Sen dess har jag inte fått det ur huvudet. Nu måste jag få veta.

Visa! Visa! Visa!

Spelmissbruk

Annars sömniga Dagens Nyheter levererar dagens viktigaste text. Bernt Hermele visar upp det krassa fundamentet för socialdemokratins vilja att bevara spelmonopolet.

Först beskriver han det yttre:

Den socialdemokratiska retoriken för att bara staten, hästsporten och folkrörelserna tillåts på den svenska spel- och lotterimarknaden vilar på två grundvalar:

1. Monopolet finns till för att minska spelmissbruket.

2. Monopolet garanterar att överskottet från lotteier och spel tillfaller allmänna ändamål, som vård, omsorg och skola.

Ädelt, eller hur? Men Bernt Hermele har gått grundkursen i journalistik. Follow the money, som man säger...

För att få en rättvisande bild av A-lotteriernas avgörande betydelse för socialdemokraternas ekonomi har vi också slagit ihop siffrorna för SAP och SSU. Då får vi följande resultat; av partiets totala ekonomi på 200 miljoner kronor för år 2002 svarade spelpengarna från A-lotterierna för 80 miljoner kronor eller 40 procent.

Fyrtio procent av partiets ekonomi kommer från spel.

Herregud! Fyrtio procent! Snart blir väl Joe Pesci finansminister. Artikeln är obligatorisk läsning.

Mobiliseringsorder

Jag brukar inte blogga om ny teknik, mobil webb, etcetera. Men när min gamla kompis Johan Hjelm hör av sig och vill sprida budskapet om hur bra allt ska bli med den mobila webben, så får jag väl ställa upp. Så här skriver han:

Om du är intresserad av den mobila webben, är du säkert intresserad av likheterna och skillnaderna mellan hur den fungerar i Sverige och Japan. Under Tokyo Style i Stockholm (www.tokyostyle.se) kommer vi att ha ett litet seminarium där vi diskuterar just det. Deltagarna representerar såväl Sverige som Japan, och vi ger rikliga möjligheter till frågor.

Det näst bästa: Det kostar ingenting.

Har du inte möjlighet att komma, kanske du vill läsa mer i boken: "Mobilisera Webben". Mer om det längre fram.

Plats: Tekniska Museet, Gärdet.
Tid: 13.00 den 9 augusti.

Program:
13.00 Introduktion: Design i den mobila webben - vad hypen lovade och vad det blev - Johan Hjelm, författare till "Mobilisera Webben".
13.45 Mobile media in Japan - Giles Richter, Mobile Content Forum (Japan).
14.30 Kafferast
14.45 Mobila medier i Sverige och Europa - Mayako Fagerfjäll, MORGAN
15.30 Paneldiskussion
16.00 Slut

Jag vill också passa på att informera dig om den första boken om den mobila webben på svenska: "Mobilisera Webben", ute nu från Studentlitteratur (och med mig som författare).

Om du inte riktigt vet om du är intresserad, titta på min webbplats, www.mobiliserawebben.se, där det finns litet tips och råd (och dåd) som man kan använda. Plus några utdrag ur boken.

Sprid gärna detta mail till andra som kan vara intresserade!

Hjärtligt välkommen!

/// Johan

Det bästa med att Johan skriver till mig och tipsar om detta, är kanske att jag nu fått bekräftat att han har min mejl-adress, vilket får till följd att jag förhoppningsvis inte blir bortglömd nästa gång alla gamla magsura gubbar från Uplands Nation ska samlas i Sky Bar och minnas svunna tider och svära över samtidens förfall. Skål!