Porr och politik

Lars Ohlys sambo, nykteristen och porrmotståndaren Åsa Hagelstedt, har efter att ha spridit skvaller om Lasse Berghagens påstådda porrtidningsköp uppenbarligen stängt ner och raderat sin blogg. Och Aftonbladet har raderat sitt telegram om saken.

Vänsterns nymoralism slog tillbaks rätt i ansiktet, tydligen.

Kanske är det roligare att vara höger ändå. Till exempel har glammige gamle MUFaren Kenneth Vasquez i dagarna bloggat sina fotografier från när han var på fest med Sveriges nu största porrstjärna Puma Swede i höstas. Hon verkar ha skinn på näsan. På Flashback forum debatterar hon med fans och fiender:

"Har lart mig att det alltid finns pessimister o moraltanter som har en negativ asikt men att det inte ar lont att hanga lapp over dem"

(via jävla stockholm och Flashback forum)

Svenska stödet till jihadisterna i Somalia

Fuad Mohamed Qalaf

Fuad Mohamed Qalaf (stavningen varierar) är chef över utbildningsdepartementet i Islamiska Domstolarnas Förbund i Somalia. Han har enligt tidningsuppgifter svenskt medborgarskap, och ska ha bott i Sverige i 10 år, och fungerat som imam vid en moské i Stockholm.

Qalaf är en av dem som utmärkt sig genom att uppmana till heligt krig, jihad, mot dem som motsätter sig det islamistiska försöket till maktövertagande i Somalia. SomaliNet rapporterade om ett massmöte i slutet av november, där Qalaf kungjorde det övergripande utbildningspolitiska målet:

"Jag lovar att när kriget bryter ut, så kommer inga skolor eller universitet att vara öppna. Alla lärare och docenter och annat folk kommer att delta i Jihad mot Etiopien. Även en gift kvinna skulle ansluta till det heliga kriget utan att be maken om lov för att stå emot fienden", sa Sheik Mohamed Qalaf citerandes koranverser om Jihad. "Jag vill varna er för de otrogna. De otrogna vill ockupera vår huvudstad. De otrogna vill förnedra muslimer. De otrogna vill beröva våra kvinnor slöjorna, så ni borde ansluta er till Jihad tills den sista av er är död."
(min övers.)

Studenterna skulle Qalaf sätta i träningsläger, hotade han när det var tal om att sätta in fredsbevarande trupper i Somalia. Studenterna skulle tränas för att kunna delta i det heliga kriget mot de utländska fredsinsatserna.

"Det är inget fel med vår plan att träna studenter," sa Islamistiska företrädaren Fuad Mohamed Kalaf till AP. "Massor av världens länder har såna övningar."
(min övers)

Den drygt trettioårige Qalaf har inte nöjt sig med att beordra sina egna underlydande att bedriva heligt krig. Qalaf uppmanade i höstas somalier i hela världen att flytta till Somalia för att hjälpa till i Jihad, vilket SomaliNet skrev om.

"Jag uppmanar alla somalier i de otrognas länder att flytta till hemlandet Somalia med barn och familjer", sa Sheik Fuad som har svenskt medborgarskap, och tillade att han aldrig kommer att återvända till Sverige.

Sheik Fuad Mohamad Qalaf, som är i trettioårsåldern och har bott i Sverige i 10 år där han varit imam i en stockholmsmoské, sa att det är väldigt dåligt att bo i de otrognas länder eller i västvärlden. Han själv har flyttat från Sverige med sin familj, och vill avråda andra somalier i Europa från att bo kvar.

"Jag ber alla somaliska muslimer i västerlandet om två saker. Först, att ansluta till Jihad för att skydda landet från en yttre fiende. Jihad betyder försvar för den islamiska religionen och kamp mot korsfararna. I andra hand, att flytta barnen från de otrognas länder. Det är den yttersta förlusten att leva i ett icke-muslimskt land. Också ber jag om att ställa egendomar till förfogan för islams försvar."
(min övers.)

Somalier i exil har hörsammat bönerna om stöd. Inte minst svenska somalier.

Svenskar besöker islamistledaren Sharif Sheik Ahmed

I oktober besökte en delegation om fem svensksomalier Mogadishu, och överlämnade 7.000 dollar till Islamiska Domstolarnas Förbund. Svensken Ahmed Sadaaq sa till SomaliNet att han med egna ögon sett förändringarna i den somaliska huvudstaden som Islamisterna fått till stånd, och att han välkomnade islamisternas insatser.

"Det är glädjande att se fred och säkerhet i Mogadishu, och även att se hamnen och flygplatsen i full funktion", sa han. "Det var otroligt att jag och mina utländska vänner kunde landa på den internationella flygplatsen i Mogadishu för första gången på 16 år - tack vare Islamiska Domstolarna."
(min övers)

Islamiska Domstolarnas Förbunds egen webbplats skrev en lång artikel med många bilder vid tillfället för donationen. Tyvärr finns den inte översatt. På bilderna kan man se svenskar frottera sig med Sharif Sheik Ahmed, mannen som fram till det islamistiska styrets fall den 28 december ledde Islamiska Domstolarnas Förbund.

Ingenting av ovanstående är omskrivet i svensk press. Varför vet jag inte. I grannlandet Norge har Dagbladet just uppmärksammat det norska stödet till Somalias heliga krigare. Och själv har jag tidigare i höstas uppmärksammat donationen.

Men det är väl som det brukar vara med Afrika i våra medier. Inte ens globalt jihad och svenska pengars koppling till internationell terrorism kan göra negrerna intressanta i en svensk redaktörs ögon.

Livet efter detta

I Joakim Pirinens seriealbum Socker-Conny arbetar huvudpersonen en stund som jourhavande medmänniska, och får frågan om vad som händer med människan efter döden. Socker-Connys svar har en sanslöst låg tröstpotential:

Du torkas, körs genom en kvarn och säljs som möbelstoppning.

Precis så är det, emellertid.

Vakna reportern Haore Suleiman på kristna tidningen Världen Idag har i dagarna avslöjat hur det går till, under rubriken "Här blir abortfoster hushållsenergi". Några repliker för Socker-Conny:

– Det körs på en särskild bana och hamnar sedan direkt i ugnen, säger Mimmi Andersson.

– Vi har en bra anläggning med hög miljöstatus. God rökgasrening och därför kan vi bränna väldigt brett, säger produktionschef Hans Sollenberg.

Sånt är livet.

Somalia och Bildt

Sveriges hållning vad gäller väpnade konflikter är ungefär att aggression alltid är fel så länge den inte godkänts av FNs säkerhetsråd. Carl Bildt handlade i linje med detta och fördömde omedelbart Etiopiens angrepp på trupper och försörjningsvägar tillhörande Islamiska Domstolarnas Förbund i Somalia häromdagen. Jag tycker att Bildt ska ha beröm för att han uttalar sig snabbt och redigt utan att sitta och vänta på besked från EU eller andra, men jag undrar om han inte kom ut till mikrofonerna lite för tidigt den här gången.

Från Somalia kommer nu rapporter om att Etiopien handlat på uppdrag av Somaliens svaga men rättfärdiga regering.

In an interview with BBC's Network Africa monitored by ENA Thursday, Spokesman of the TFG President, Abdurashid Adan Seid said that, "The Ethiopians are there upon the request of the Somali Government and they are helping."

"The government of Somalia has every right to invite foreign forces to come from different countries," Abdurashid said, and added, "Not only Ethiopians, but there are Ugandans and also advisors from other countries."

Dessutom uttrycker Somalias rättmätiga ledarskap tacksamhet gentemot Etiopiens ingripande.

Siyoum Mesfin, the Ethiopian foreign minister met with President Abdulahi Yusuf over the political issues between Somalia and Ethiopia and best ways to promote peace in the region in prevent of any terrorist actions in horn of Africa.

Mr. Yusuf thanked Ethiopian government for the help it offered interim government in order to stand on its feet and control whole Somalia.

"My government in collaboration with its neighbor (Ethiopian government) won to oust the so-called Islamic Courts and its terrorist groups from the capital and now my government is with its people working together how to restore peace and security," Yusuf said.

För att inte tala om hur stora delar av det somaliska folket, till skillnad från vad som hittills sagts i Sverige om beundran inför islamisternas förmåga att skapa ordning och reda, uttrycker sin glädje över att ha befriats från extremiststyret.

Ali Mohamed Gedi drove through the streets of Mogadishu in a heavily armed convoy a day after Islamic fighters fled and his Ethiopian-backed troops seized the city.

"Today is the beginning of a new life, new stabilization and a new future for Somalia," Gedi told cheering residents.

As a sign of goodwill, President Abdullahi Yusuf and the Ethiopian government declared a 24-hour ceasefire to mark the Muslim holiday of Eid al-Adha today.

Waving Somali flags, thousands lined the streets and climbed on to buildings to catch a glimpse of their new leader in the seaside capital.

"This is a historic day for us," said Sahra Yusuf, a mother of three who was dressed in traditional white cloth. "This is a sign that Somalia will be able to stand on its own feet."

Ja, till och med muslimska organisationer är tacksamma.

The Ethiopian Islamic Affairs Supreme Council said it is content with the successful completion of the mission of Ethiopian forces in averting the threat posed against the country by extremist leadership of the Union of Islamic Courts (UIC) in Somalia.

Kanske var Bildt för snabbt ute? Eller kan det vara så att den svenska doktrinen är fel?

Lästips

En flitig skribent på engelskspråkiga Wikipedia har upprättat kategorin Terrorism in Sweden, där man bland annat kan hitta fina biografier över aktuella män som Gouled Hassan Dourad, Mohamed Moumou, Mirsad Bektasevic och Oussama Kassir.

Saddam äntligen hängd!

Offren från Dujail.

President George W Bush:

Today, Saddam Hussein was executed after receiving a fair trial -- the kind of justice he denied the victims of his brutal regime.

Fair trials were unimaginable under Saddam Hussein's tyrannical rule. It is a testament to the Iraqi people's resolve to move forward after decades of oppression that, despite his terrible crimes against his own people, Saddam Hussein received a fair trial. This would not have been possible without the Iraqi people's determination to create a society governed by the rule of law.

Premiärminister Nuri al Maliki:

The door is still open to anyone who has no innocent blood on his hands, to help in rebuilding an Iraq for all Iraqis.

En tredjedel av mördarna invandrade

Dagens DN Debatt belyser ett allvarligt problem: att rättsväsendet tycks behandla människor olika. Den här gången visar siffrorna att utrikes födda döms till hårdare straff än svenska. För några år sedan avslöjade jag själv att invandrare i högre grad än svenskar fängslades på felaktiga grunder. Få saker är mer skadande för rättsväsendet än när principen om likabehandlande sätts ur spel.

Men idag är det en annan uppgift jag ryggar till inför. En formulering.

När det gäller dödligt våld har bara var tredje brott utförts av en person som är född utomlands.

Om jag minns rätt är andelen utrikes födda i landet 13 %. Så att folk i den gruppen står bakom var tredje fall av dödligt våld är inte så "bara". Men det är naturligtvis ändå ett fall framåt. Vid den senaste stora mätningen som BRÅ gjorde var andelen ännu större:

Jämfört med personer födda i Sverige av svenskfödda föräldrar är det fyra gånger vanligare att personer födda utomlands är misstänkta för dödligt våld och rån.

Om vi inte lyckas dämpa brottsligheten - kan vi då nå en acceptans för en liberal invandringspolitik? Jag tror inte det. En viktig del av vägen till harmoni i invandringsfrågan heter brottsbekämpning.

Lästips

Missa inte Johan Ingerös analys av de (borgerliga) politiska ungdomsförbundens utveckling. Den präglas visserligen av en viss magsurhet gentemot det tidigare egna partiet, men innehåller om man överser med det ett stort mått tänkvärdheter för alla som funderar över det framtida politiska landskapet.

Ett talande citat:

Genom sin självpåtagna roll som borgerlighetens SSU har Luf tyvärr spelat ut sin egen roll. Åtminstone för tillfället.

Den som vill se borgerlig idédebatt bör alltså i första hand vända sig till Muf och Cuf. Båda organisationerna använder såväl hjärta som hjärna och kan därmed täcka upp de flesta bitar av det politiska spektrat. De vågar ifrågasätta sina moderpartier, men gör det aldrig för ifrågasättandets egen skull. De begriper dessutom att de måste förstå grunderna i de olika sakfrågorna, men utan att för den sakens skull snöa in på dem.

Men viktigast: de vågar öppet umgås och diskutera med varandra. De lider inte av någon som helst beröringsångest. De har därmed lyckats skaka av sig det mesta av den sekterism som ofta återfinns i partierna. Det är här den tydligaste skillnaden finns mellan de borgerliga grupperna. Centern och moderaterna diskuterar redan hur socialdemokraterna ska kunna besegras om knappt fyra år. Folkpartisterna är istället sysselsatta med att ta fram en strategi för att sno tillbaka väljare från just centern och moderaterna.

Sveriges mäktigaste

Idag publicerar Aftonbladet sin lista över landets 100 mäktigaste personer. Jag är en av de 48 jurymedlemmar som nominerat 30 namn vardera, varefter Aftonbladets politiska reporter Irene Beertema (ni vet väl att hon är gift med gamle MUF-ordföranden Gunnar Strömmer?) sorterat.

Fredrik Reinfeldt ansågs mäktigast, och det är ju logiskt, givet statsministerns starka roll i Sverige (tidigare år har Göran Persson hamnat högst). Maud Olofsson kom förbluffande högt, med tredje plats. Aftonbladet uppmärksammar också att andelen proffstyckare ökat på listan. Något som inte är mitt fel - på min lista dominerade politiker, affärsmän och företagsledare.

Min lista över de 30 mäktigaste:

1 Fredrik Reinfeldt, m
2 Anders Borg, m
3 Carl-Henric Svanberg, Ericsson
4 Wanja Lundby-Wedin, LO
5 Carl XVI Gustaf
6 Stefan Ingves, riksbanken
7 Stefan Persson, HM
8 Jacob Wallenberg, Investor
9 Sven-Otto Littorin, m
10 Ingvar Kamprad
11 Leif Johansson, Volvo
12 Michael Treschow
13 Marcus Wallenberg, SEB
14 Pär Nuder, s
15 Carl-Johan Bonnier
16 Conni Jonsson, EQT
17 Fredrik Lundberg
18 Cristina Stenbeck
19 Christer Gardell, Cevian
20 Björn Savén, Industri Kapital
21 Urban Bäckström, Svenskt Näringsliv
22 Torbjörn Larsson, DN
23 Mats Berg­strand, DN
24 Margot Wallström, EU, s
25 Annika Falkengren, SEB
26 Maud Olofsson, c
27 Lars Leijonborg, fp
28 Göran Hägglund, kd
29 Marita Ulvskog, s
30 Antonia Ax:son Johnson

Min lista sattes ihop för en månad sedan, och det kan väl vara värt att notera bristen på socialdemokrater. Det beror naturligtvis på att efterträdarfrågan inte är löst i partiet, och inte på att (s) är maktlöst. Per Nuder hamnar högst av sossarna i kraft av att han faktiskt chefar över oppositionens ekonomiska politik.

De enda journalisterna som finns på min lista har inte hamnat där som proffstyckare. Den ena sätter en stor del av den politiska dagordningen i landet genom att styra DN Debatt, den andra styr DN och har tidigare lett alla andra viktiga tidningar och tv-kanaler, typ, och har annars ett personligt nätverk som gör det just nu.

När jag tittar på listan nu känns det som att Urban Bäckström hamnat lite högt, men i övrigt känns det solitt. Kungen är den på listan som gör minst av sin makt. Och det är väl klokt.

Kalla kriget igen

Den som vill veta mer om kriget i Somalia kan ha stor glädje av den här aktuella kartan från Wikipedia, som visar vilka distrikt i Somalia som styrs av vem, och var de respektive trupperna befinner sig.

Det är naturligtvis inte första gången etiopier strider mot somalier. Snarare kan man där betrakta krig som del av normaltillståndet sedan tusentals år. Historiskt sett har det som idag är Somalia bestått av stadsstater, eller hövdingadömen, som ivrigt bekämpat varandra, och historiskt sett har Etiopien haft expansionistiska och imperialistiska ambitioner.

Men under senare tid finns det andra aspekter inblandade i krigen. Det är inte bara ett allmänt kaos.

Ett ganska sentida krig mellan Etiopien och Somalia ger en god relief till vad som händer nu. Flera detaljer där har bäring i dagens konflikt.

1977 försökte Somalia införliva Etiopiens sydöstra del Ogaden. Och det är helt naturligt, eftersom Ogaden, trots att det är en del av Etiopien, bebos i huvudsak av etniska Somalier, som i överväldigande majoritet är muslimer. Etiopien har väsentligen varit en kristen nation, även om de idag har en sekulär konstitution.

Regionen Ogaden bär på en av anledningarna till att Etiopen vill slå tillbaks de Islamiska Domstolarnas Förbund. Etiopien vill inte se att den muslimska befolkningen i det egna landet nås av en militant religiös väckelse. De har nog bekymmer med den nationalistiska rörelse som vill befria Ogaden från Etiopien. Kombinationen religion och nationalism skulle kunna bli alltför explosiv för att Etiopiens gränser ska kunna upprätthållas. Så därför slår man till mot islamisterna i Somalia.

Men inget krig som inte har större krafter bakom sig. På sjuttiotalet rådde det kalla kriget. Supermakterna bekämpade varandra i snart sagt varje regional konflikt. Kriget om Ogaden var inget undantag, men möjligen lite rörigare. Från början stöttade Sovjet Somalia. Men när Etiopiens kejsare Haile Selassie störtats och nye diktatorn Mengistu Haile Mariam (nyligen dömd för folkmord) tagit makten så började Sovjet hjälpa Etiopien i hopp om att Mengistu skulle utveckla en kommunistisk stat. Plötsligt fann sig Sovjet i ett krig där man bistod bägge sidor. Sovjet drog tillbaks sitt stöd till Somalia - och istället klev USA in, som tidigare varit lojalt med Etiopien. Vad gör man inte för att komma åt sin fiende? Ingen allians blir omöjlig.

Även idag är konflikten del i ett större spel. På den etiopiska sidan står nu åter USA - inne i Etiopien ligger Camp United, där amerikanska soldater utbildar etiopiska. De Islamiska Domstolarnas Förbund hämtar sina vapen från Libyen, Iran och Saudiarabien och rekryterar erfarna irreguljära krigare ifrån Hizbollah. Och Al Qaida säger öppet att Somalia är en viktig front i deras globala Jihad. Det är uppenbart att striden om Somalia är ett av slagen i vad vi kallar kriget mot terrorismen, men som naturligtvis är ett krig om vilket värdesystem som ska dominera världen. Frihet, jämlikhet och broderskap, eller Det Muslimska Brödraskapet, grovt uttryckt.

Än en gång är Afrika spelplats för högre makter.

von Rosens ande över Mogadishu

SAAB B17

Efter ett par dagar utan vettig uppkoppling kastar man sig ut på nätet hungrig efter nyheter, men det enda som verkligen är nytt, bortsett salig James Browns bortgång, är stridigheterna på Afrikas horn. Inte så sexigt, kan man tycka. Men det finns nåt där, för den som orkar gräva.

Etiopiskt flyg har bombat flygfältet i somaliska huvudstaden Mogadishu. Detta har naturligtvis svenska folkets representant i utrikesfrågor, Carl Bildt, grundligen fördömt. Det är "utomordentligt allvarligt", säger Bildt, och uppmanar Etiopiska trupper att dra sig tillbaks. Surpuppan Bildt tycks aldrig kunna hitta nånting kul eller positivt i krig, ens när det är militanta islamister som åker på däng.

Men historiskt sett är denna Bildts ståndpunkt inte alls nödvändig att inta för en svensk. Tvärtom kan man som svensk med gott samvete sitta och heja på när Etiopien slår till med all kraft mot Islamiska Domstolarnas Förbund och islamisternas illegitima försök till maktövertagande i Somalia.

Det kan till och med vara så att flygangreppen mot flygplatsen i Mogadishu aldrig kommit till stånd utan Sveriges benägna bistånd. För bara 60 år sedan byggde nämligen vi svenskar upp det etiopiska flygvapnet.

I slutet på 30-talet, när Etiopien stod under attack av Mussolinis Italien, började svenska flygar-esset Carl Gustav von Rosen arbeta åt Röda Korsets nödhjälpsflyg. Efter ett tag värvades han att föra befälet över kejsar Haile Selassies personliga flygplan - vilket grundlade ett långvarigt förtroende. För efter att von Rosen på sitt eget sätt deltagit i den europeiska delen av andra världskriget (han flög bombräder åt finnarna under finska vinterkriget, och sökte till brittiska kungliga flygvapnet, men nekades tjänst på grund av att han via hustrun var släkt med Hermann Göring) återvände han till Etiopien. Denna gång för att på kejsar Selassies uppdrag bygga upp ett etiopiskt flygvapen.

Våren 1946 anlände 20 svenska flyginstruktörer till Addis Abbeba för att hjälpa till med utbildningen. Senare samma år levererades grundplåten i flygvapnet: 5 stycken svenska SAAB 91A Safir, ett slags skolflygplan som Etiopien fortsatte att köpa in ända till 60-talet och som användes dels för utbildning och dels för lättare stridsuppdrag och transporter.

Men Sverige bidrog även med ett bombflygplan. 46 stycken SAAB B17 (bilden ovan) såldes mellan 1946 och 1966.

Och över detta basade greve von Rosen och ett gäng andra svenskar. Fast von Rosen blev naturligtvis mycket mer berömd senare när han byggde upp det kortvariga Biafras flygvapen, med liknande små skolflygplan, och sedan slog ut sovjetiska mäktiga MiG-plan i fiendelandet Nigeria (som The War Nerd beskrivit roligt).

Nu var det inte bara det militära i Etiopien som hade svenskt stöd. Många svenskar deltog i att bygga upp kejsar Selassies administration, och kejsaren själv besökte faktiskt Sverige. Också jobbade vi genom Röda korset, som sagt.

Men allt detta vårt gloriösa historiska samarbete är det ingen som bryr sig om idag, förstås. Nu är det bara mikrokrediter som gäller. Faktiskt så skriver regeringen i vår plan för Etiopien att biståndet ska ses över om landet hamnar i militär konflikt. Det är nya tider.

Det är klart att man kan ifrågasätta Etiopiens motiv att invadera Somalia. Men sällan har väl motiven låtit så bra som idag när de säger att de agerar för att försvara Somalias legitima regering mot de islamistiska kuppmakare som bereder väg för internationell terrorism.

Men det är nya tider nu. Och Sverige stöder snarast den andra sidan.

Ja, när jag tänker på det, så kan vi ju som svenskar, om vi nu är självdestruktivt lagda, numer vara stolta över våra insatser på fiendesidan. Häromveckan avslöjades det ju att en "svensk" somalier som terroristutbildats i Afghanistan och gripits 2004, bland annat med anledning av terrordåd riktade mot Etiopiska intressen, nu sitter fängslad på Guantanamo. Fram till gripandet betraktades han säkert som en fjäder i hatten för svensk internationell solidaritet av modernt snitt.

Den "svenske" somaliern, Gouled Hassan Dourad, flyttades från Djibouti till Gitmo, vilket förvirrade åtminstone mig, ända tills jag läste om USAs närvaro vid Afrikas Horn. Efter elfte september fick USA lov att hyra en gammal fransk militäranläggning, Camp Lemonier, i lilla landet Djibouti, och där bor sedan dess omkring femtonhundra man, varav tusen ska vara soldater, i något som heter Combined Joint Taskforce - Horn of Africa. Men USAs styrkor finns även i Etiopien, där man hjälper till med att bygga upp kompetensen i kontraterrorism, men också högst vardaglig militär kunskap. Vilket säkert är välkommet när man ska slå ner islamistiska kuppmakare i grannlandet och förebygga ett islamistiskt uppror i det egna landet.

Islamiska Domstolarnas Förbund i Somalia får sin hjälp ifrån länder som Libyen, Iran, Syrien och Saudiarabien. Och organisationer som Hizbollah. Så det ligger ju för cynikern närmare till hands att tro att Sverige ska hamna på deras sida än på den sida där USA befinner sig.

Det är nya tider, som sagt.

Gamle von Rosen roterar i sin grav. För snart 30 år sedan dog han. Etiopien var i krig med Somalia. Carl Gustaf von Rosen flög som vanligt med bistånd åt etiopierna. Den 13 juli 1977 dödades han, på marken, av somalisk gerilla.

James Brown

James Brown 1933 - 2006

God jul!

Nu åker jag till Dalarna, och kommer tillbaks till bloggosfären på juldagen.

God jul, kära läsare!

TV-tips

Inför tv-kvällen, från NMI:

"I kväll sänder SVT:s Dokument utifrån ”USA, krigen, televisionen”. Enligt pressmaterialet undersöker filmen ”hur bilden av USA:s krig har utvecklats i amerikansk TV, från Vietnamkriget fram till dagens krig i Irak”. Enligt SVT ställer filmen också frågan om ”demokratin hotas när medborgarna undanhålls konsekvenserna av de krig som deras nation för”.

Programansvarige på Timbro Michael Moynihan har granskat filmen och funnit åtskilliga falska påståenden, halvsanningar och en systematisk förvrängning av fakta. Ännu allvarligare är att filmen hyllar ”krigskorrespondenten” Wilfred Burchett, en avlönad KGB-agent som tjänade diverse totalitära regimer ända sedan Stalins Ryssland. Burchett har till och med anklagats för tortyr av amerikanska, brittiska och australiensiska krigsfångar under Koreakriget.

Filmens allvarligaste sakfel, förvanskningar och moraliska tveksamheter har paketerats i lättöverskådlig guide för den som vill få hela bilden."

Michael Moynihans krönika om "USA, krigen, televisionen"
NMIs viewerguide till programmet (pdf)

Julstök

Jojo. Carin Jämtin har gett ett definivt nej, och Tasso Stafilidis har lämnat en kommunistisk sekt, och ytterligare en diktator har kastat in handduken. Roligast idag är naturligtvis dock att Gunnar Strömmer vann i rätten, och att alltså Uppsala Universitet gjort sig skyldiga till lagbrott. Måste vara svettigt att vara rektor på Polishögskolan just nu...

Men jag har lite att göra med layout och sånt. Och julhandel. Så ni få läsa nån annans kommentarer om det.

För alla er som inte tagit språnget från gamla till nya blogger kan jag säga att det är nervöst. Först får man ett meddelande om att det hela tar en minut. När det gått fem minuter kommer ett felmeddelande som säger att det kommer ett mejl när det är klart. Om det sen vidtar en manuell process borta i Kalifornien har jag ingen aning om, men i mitt fall blev det hela klart efter åtta timmar. Och då har man en del designjobb framför sig för att överhuvudtaget kunna få till nåt som liknar sin gamla blogg.

Men det är ett fall framåt. Förra gången jag försökte (då det hela fortfarande låg i Beta), i september, så låste sig hela bloggen i två veckor.

Som publiceringsverktyg är det nya mycket bättre. Snabbare, enklare och fler finesser. Baksidorna har jag inte sett än.

I dagarna kommer jag, om jag har tid, fixa lite mer med layout. Det ska tillkomma annonser också, och kanske en spalt med bok- och musiktips. Tror jag.

Det blir lite juldvala under tiden. Ingen idé att sitta och trycka på "refresh", alltså!

Ursäkta röran

Jag håller på och byter publiceringsverktyg (från gamla till nya Blogger). Därför kan det se lite konstigt ut här en dag eller så.

Strax tillbaks!

Mysteriet löst

Mysteriet med den "mockumentary" som jag skrev om häromdagen, den kortfilm som lanserade konspirationsteorin om att Moderaterna och Telenor samverkat under valrörelsen med kampanjen Allt rött blir blått, är löst.

Filmen är gjord av elever på Dramatiska Institutets tv-producentutbildning, årskurs ett. Och själva historien är naturligtvis bara båg.

(Tack, kära Marie-Caroline, för tipset!)

Babs blir professor

Alltid älskvärda ledarskribenten Barbro Hedvall på Dagens Nyheter har blivit gästprofessor i journalistik vid Umeå Universitet.

Får vi läsa dig i DN ändå?

- Ja men visst. Det här jobbet är bara en deltidsprofessur. Och jag har mer än 100 procents arbetskapacitet.

Grattis!

Överklagandeinstans för terrorstämplad

Ett visst mått av rättssäkerhet har införts av FNs säkerhetsråd för dem som, liksom den nu aktuelle svenskmarockanen, stämplats som terrorister eller terroristmedhjälpare, skriver TT:

Svårigheterna att ta bort namn eller rätta till misstag på FN:s sanktionslista över terrormisstänkta personer har länge upprört européer, som har lagt fram en rad förslag som diskuterats under de senaste fyra åren.

De nya bestämmelserna tillåter individer eller grupper att lägga fram sitt fall till en enhet i FN-sekretariatet. Där ska informationen gås igenom och presenteras för en panel under ledning av Argentinas FN-ambassadör Cesar Mayoral.

Men panelen, där alla 15 medlemmar i säkerhetsrådet har vetorätt, fäller avgörandet.

Pressmeddelandet från FNs säkerhetsråd är fylligare, men snårigt:

De-listing procedure

The Security Council requests the Secretary-General to establish, within the Secretariat (Security Council Subsidiary Organs Branch), a focal point to receive de-listing requests. Petitioners seeking to submit a request for de-listing can do so either through the focal point process outlined below or through their state of residence or citizenship.

The focal point will perform the following tasks:

1. Receive de-listing requests from a petitioner (individual(s), groups, undertakings, and/or entities on the Sanctions Committee’s lists).

2. Verify if the request is new or is a repeated request.

3. If it is a repeated request and if it does not contain any additional information, return it to the petitioner.

4. Acknowledge receipt of the request to the petitioner and inform the petitioner on the general procedure for processing that request.

5. Forward the request, for their information and possible comments to the designating government(s) and to the government(s) of citizenship and residence. Those governments are encouraged to consult with the designating Government(s) before recommending de-listing. To this end, they may approach the focal point, which, if the designating state(s) so agree(s), will put them in contact with the designating state(s).

6. (a) If, after these consultations, any of these governments recommend de-listing, that government will forward its recommendation, either through the focal point or directly to the Chairman of the Sanctions Committee, accompanied by that government’s explanation. The Chairman will then place the de-listing request on the Committee’s agenda.

(b) If any of the Governments, which were consulted on the de-listing request under paragraph 5 above oppose the request, the focal point will so inform the Committee and provide copies of the de-listing request. Any member of the Committee, which possesses information in support of the de-listing request, is encouraged to share such information with the governments that reviewed the de-listing request under paragraph 5 above.

(c) If, after a reasonable time (3 months), none of the governments which reviewed the de-listing request under paragraph 5 above comment, or indicate that they are working on the de-listing request to the Committee and require an additional definite period of time, the focal point will so notify all members of the Committee and provide copies of the de-listing request. Any member of the Committee may, after consultation with the designating government(s), recommend de-listing by forwarding the request to the Chairman of the Sanctions Committee, accompanied by an explanation. (Only one member of the Committee needs to recommend de-listing in order to place the issue on the Committee’s agenda.) If after one month, no Committee member recommends de-listing, then it shall be deemed rejected and the Chairman of the Committee shall inform the focal point accordingly.

7. The focal point shall convey all communications, which it receives from Member States, to the Committee for its information.

8. Inform the petitioner:

(a) Of the decision of the Sanctions Committee to grant the de-listing petition; or

(b) That the process of consideration of the de-listing request within the Committee has been completed and that the petitioner remains on the list of the Committee.

* A State can decide, that as a rule, its citizens or residents should address their de-listing requests directly to the focal point. The State will do so by a declaration addressed to the Chairman of the Committee that will be published on the Committee’s website.

Liberal film på riktigt

Intressantaste skvallret om den borgerliga bloggosfären just nu: hos reklambranschtidningen Resumé, i artikeln och i kommentarsfältet.

Nytillkomne liberala bloggaren Martin Borgs har tydligen hjälpt till med researcharbetet i den dokumentär om Folkpartiets dataintrång, Spionskolan, som produktionsbolaget Laika gjort åt SVT. I kommentarsfältet pekas en annan liberal bloggare ut - Johan Ingerö - men sanningshalten i det har vi ju ingen aning om.

Facket rasar. Ska människor som inte är journalister kunna få jobba med journalistik? Ibland undrar jag varför jag betalar till det där förbundet. Först a-kasseprotester, nu detta.

Jag vill minnas att dokumentären vara ganska kritisk mot Fp. Och skulle tro att Borgs och Ingerös insatser gjort att kritiken blivit vassare än brukligt. Den politiska kompetensen står inte högt i det normala svenska produktionsbolaget. Jag vet, för jag har själv varit anställd en period just för att hjälpa till med sånt i ett annat bolag. Att våra borgerliga bloggröster påverkat dokumentären till det mjukare har jag svårt att tro.

I vilket fall är det glädjande att se att allmänna opinionsbildare, som man kan knyta ideologiskt till det ena eller det andra blocket och partiet, inte tycks vara partilojala till varje pris. Sanningen går före partiet. Så ska det vara.

(ps: Ingerö har skrivit ett blogginlägg om varför han har bloggpaus, missa inte!)

Raphöger

Personligen avskyr jag förstås rap-metal, men jag vet ju av tidigare diskussioner att många av läsarna här går igång på riffandet. Och i det här fallet ursäktas dessutom det hela en smula med att sångaren är på riktigt och ingen wigger, hur som helst.

Stuck Mojo för kriget mot jihadisterna i Open Season:

I don't give a damn what god you claim, I've seen the innocent that you've slain, On my streets you're just fair game, Like a pig walk to your slaughter, The heat here is so much hotter, And my views won't teeter totter or fluctuate, Step to me you just met your fate, And I'll annihilate, With the skill of a Shogun assassin, Slicing and dicing precise with a passion, In any shape form or fashion, Bring it to my home, Welcome to the danger zone, Cause your attitude's the reason, The triggers keep squeezing, The hunt is on and it's open season.

My forefathers fought and died for this here
I'm stronger than your war of fear
Are we clear?
If you step in my hood
It's understood
It's open season

Erik Zsiga antecknar. Erik Svansbo också.

(via LGF)

Folkligt stöd för terroriststämpling?

Värt att tänka på för alla dem som kritiserat terroriststämplingen av svenskmarockanen: enligt senaste Eurobarometern tycker 88 procent av Sveriges befolkning att beslut om terrorism ska fattas gemensamt inom EU.

Om frågan hade ställts, istället, om beslutsfattande gemensamt inom FN hade nog samtycket varit ännu högre.

Lästips

Många retar upp sig på vad jag ibland tycker om kriget i Irak, och kriget mot jihadisterna, USAs roll, etcetera. Det beror inte på att jag har fel, utan på att jag är en dålig pedagog. Den som undrar vad jag verkligen tycker ska läsa Charles Krauthammers senaste mästerliga text Past the Apogee: America Under Pressure.

As the Bush Doctrine has come under attack, there are those in America who have welcomed its apparent setbacks and defeats as a vindication of their criticism of the policy. But the problem is that that kind of vindication leaves America in a position where there are no good alternatives. The reason that there is general despair now is because if it proves to be true that the Bush Doctrine has proclaimed an idea of democratizing the Arab/Islamic world that is unattainable and undoable, then there are no remaining answers to how to counter ultimately the threat of Islamic radicalism.

Han formulerar exakt vad jag menar men aldrig lyckas säga. Läs alltihop!

Enmanspartiet

AiP, alltså socialdemokratiska partiorganet Aktuellt i Politiken, glöder verkligen under Eric Sundströms ledning.

Idag var man först med Margot Wallströms definitiva nej. Till detta ligger en underbar kommentar av förre partisekreterare Lars Stjernkvist:

Det är förstås ett bekymmer att de kandidater som förefaller ha starkast stöd inte vill bli valda. Men det finns värre problem. Som att partiet saknar politik på viktiga områden.

Och som lök på laxen skvaller om vilka namn som är hetast i spekulationerna om Anna Sjödins efterträdare:

Källor högt uppsatta inom SSU pekar nu ut tre kvinnor som möjliga efterträdarkandidater. Det är riksdagsledamoten Maryam Yazdanfar, tidigare ordförande i Stockholms läns SSU-distrikt; Laila Naraghi, internationellt ansvarig förbundsstyrelseledamot från Kalmar län och Alaa Idris, tidigare ordförande i SSU-distriktet i Örebro och integrationspolitiskt ansvarig i förbundsstyrelsen. Det är dock osäkert om Maryam Yazdandar vill ställa upp, vilket innebär att Jytte Guteland i dagsläget nog får betraktas som minst lika het i Stockholms län.

En självklar och stark kandidat är förbundssekreteraren Mattias Vepsä, Sörmland, som agerat som ställföreträdande SSU-bas under Sjödins timeout. Om än inte kongressvald är han i dag i praktiken SSU-ledare, den första från förbundets ”vänstersida” sedan 80-talet. Även Alaa Idris tillhör SSU-vänstern. Ett annat starkt namn i SSU-ledningen är Johan Sparrman, Norrbotten.

Och när Sundström sedan ställer den här frågan till nuvarande partisekreteraren Marita Ulvskog i sin intervju, ja då smälter jag.

Då måste jag ställa en fråga med anledning av valet i USA nyligen. Demokraterna erkänner att de vann valet genom att vara emot Bush, men för att vinna presidentvalet 2008 måste de också vara för någonting. S är emot Reinfeldt, förändringarna av a-kassan och har en motståndsrörelse, men måste man inte också vara för något nytt?

Om partiet bara bestod av Eric Sundström skulle jag kunna tänka mig att gå med, trots att vi inte tycker så lika, i synnerhet vad gäller Bruce Springsteen.

Svenskmarockanens föreningsliv

Igår skrev jag en lång sammanställning av anklagelserna mot den svenskmarockan som terrorstämplats av FN - Terroranklagelserna punkt för punkt. Jag vill påstå att det är den mest substantiella text (ja, kanske den enda, rentav) som hittills publicerats i ärendet.

Men allt ryms ju inte. På många punkter kan man önska sig fördjupning.

I dagens understreckare i Svenska Dagbladet levereras just en sån djupdykning i Algeriets och den nordafrikanska terrorismens historia. Vilket ju är en lycklig slump, då ett av de mer bestickande problemen i svenskmarockanens levnadsöde är att han aktivt arbetat som propagandacentral just för nordafrikas en gång mest blodtörstiga terroristgrupp GIA.

Särskilt en grupp lät tala om sig: GIA - Groupe Islamique Armé.

Den ultraradikala strömning som GIA företrädde, hade redan från början fördömt FIS för att de ställde upp i politiska val. Den enda vägen framåt var jihad, heligt krig, och alla som motsatte sig den islamiska staten i ord eller handling skulle utplånas. GIA:s attacker riktades därför inte bara mot poliser och soldater, utan också mot lärare, journalister och intellektuella, liksom mot rivalerna i FIS. Snart hade mördandet blivit ett mål i sig, som inte längre behövde någon motivering, och GIA utvecklades till den kanske mest extrema islamistiska grupp världen har skådat. I slutet av 90-talet nådde deras makabra doktrin sin logiska slutpunkt: GIA kungjorde att eftersom det algeriska samhället vägrade lyda deras påbud, hade det i sin helhet avfallit från islam. Så inleddes de svartaste åren i Algeriets svarta decennium. GIA-trupper omringade oförsvarade byar om natten, samlade ihop invånarna och skar halsen av dem, i by efter by, natt efter natt. Algeriet vacklade i panik och från landsbygden inleddes en massflykt mot städerna. GIA hade, med paradiset för ögonen, förvandlat sitt land till helvetet på jorden.

Läs alltihop!

Skvaller

Dagens bästa skvalleruppgift kommer från Karolin A. Johansson (årets lucia!).

Det kanske inte alls är nytt, men jag hade ingen aning om att röstekvilibristen och imitatören Göran Gabrielsson, känd bland annat från Public Service i P1s Godmorgon Världen, är ihop med moderata riksdagsledamoten Ulrika Karlsson, som i många år röstats fram som landets mest nyliberala politiker (men i år hamnade tvåa efter Fredrick Federley).

Undrar vem av alla hans figurer hon diskuterar mest med vid köksbordet?

Hur rött blev blått

Det här klippet är en ganska välgjord liten konspirationsfilm, för den som har tio minuter över. Jag vet inte varifrån den kommer, men den handlar om ett påhittat samarbete mellan Moderaterna och Telenor under valrörelsen. Ni kommer väl ihåg att Telenor hade en kampanj då, i samband med att varumärket Vodafone försvann, med payoffen att "allt rött blir blått". Konspirationsteorin går ut på att det var väl samordnat, och att väljarna fördes bakom ljuset.

Min gissning är naturligtvis att det handlar om viral marknadsföring, och att jag alltså genom att blogga om det hela gör Telenor eller någon annan en tjänst, och att jag kanske borde skicka en faktura nånstans.

Annars kan det ju förstås vara ett vanligt inslag från SVT. I vilket fall innehåller filmen mycket SVT-bilder (sekvenser som jag väl känner igen eftersom jag själv klippt i dem åtskilliga gånger). Och såna bilder går inte att köpa loss, och är ju inte precis gratis att sno om man ertappas.

Det är naturligtvis ironiskt att jag inte begriper vilket.

Dagens citat

- Många europeiska journalister vill att jag ska kritisera Bush och kriget mot terrorn, men jag vägrar när mitt land befinner sig i krig. Och jag har bara kärlek till USA.

James Ellroy till Dagens Nyheter.

Terroranklagelserna punkt för punkt

Terroriststämplingen av Mohamed Moummou väcker en hel serie svåra frågor. Förenta Nationernas ovilja att förtydliga vad Moummou är misstänkt för gör att såväl han själv som vi andra hänvisas till de offentliga uppgifter som finns om honom. Det är inte precis vad vi brukar kalla rättssäkerhet.

Den 7 december rådde det amerikanska finansdepartementet FN att föra upp svenske medborgaren Mohamed Moummou på sanktionslistan över terroristmedhjälpare. Inga som helst bevis presenterades offentligt som kunnat ligga till grund för det beslutet. Dock framlades anklagelser: att Moummou sedan mitten av 90-talet ägnat sig åt extremistverksamhet, utbildats vid terroristträningslägret Khalden i Afghanistan, haft kontakter med ledande personer i Al Qaida, är ledare för en extremistgrupp kring en moské i Brandbergen, samt haft samröre med Abu Musab al Zarqawi, i synnerhet vad gäller kemiska och biologiska stridsmedel.

Om grunderna för anklagelserna kan vi väldigt lite veta. Vi får, hur vanskligt det än är, basera våra slutledningar på vad som skrivits i medierna och protokollförts offentligt. Under det senaste decenniet har Moummou dock förekommit i diverse spekulationer om internationell terrorism. Man kan nästan säga att Moummou förekommit påfallande mycket i pressen, givet att han sannolikt sökt undvika publicitet.

Den första anklagelseakten, att Moummou ägnat sig åt extremistverksamhet sedan 90-talets mitt, är väl omskriven. Moummous postadress har exempelvis pekats ut, i en artikel i Executive Intelligence Review från 1995, som kontaktadress för Al Ansar, det nyhetsbrev som nordafrikanska terroristgruppen GIA (Groupe Islamique Armé) spred under 90-talet. I Al Ansar publicerade sig kända terroristledare och terrorismförespråkare som Abu Musaab al Suri, Abu Qatada och Abu Hamza al Masri. GIA var under 90-talet världens blodtörstigaste terroristgrupp. Att GIA haft aktivitet i Sverige är också det väl belagt, vilket kan exemplifieras med utdrag ur en skrift om svensk terroristprevention av Magnus Norell, terrorismforskaren vid Försvarshögskolan, Swedish National Counter Terrorism Policy after 'Nine-Eleven' (pdf, html).

... Sverige har haft, och har nu, medlemmar och aktivister från alla större terroristgrupper boende i landet, inklusive palestinska Hamas, egyptiska Al-Gamaa al-Islamiya och algeriska GIA, alla uppsatta på EUs och FNs listor över terroristgrupper. Deras närvaro har dock aldrig setts som ett hot mot svenska staten, och eftersom enbart medlemskap i en annars kriminell organisation inte varit (och inte är) olagligt så länge medlemmen inte gör något, så har de lämnats ifred, men under iakttagelse av säkerhetspolis.
(min övers.)

Att GIAs medlemmar och sympatisörer lämnats ifred, som Norell skriver, är en sanning med modifikation. En historia från 90-talets mitt understryker detta, och lär oss också med vilken skepsis man ska närma sig uppgifter från säkerhetstjänsten.

1995 begärdes Haninge-bon Abdelkerim Deneche utlämnad från Sverige till Frankrike. Deneche var GIA-sympatisör och distributör av nyhetsbrevet Al Ansar, men anklagelsen som riktades mot honom var värre än så. En fransk polisman hade vid fotokonfrontation pekat ut Deneche som en av de män han sett förbereda det bombattentat vid parisiska tunnelbanestationen St Michel som dödade 7 och skadade 91 personer den 25 juli 1995. Säpo grep omedelbart Deneche och förhörde honom.

Problemet var att den franske polisen ljög, eller, i bästa fall, misstog sig. Deneche kunde bevisa att han varit i Sverige dagen för dådet (med hjälp av kontoutdrag som visade att han skött bankärenden på ett svenskt kontor). Men sedan den dagen figurerar Deneches namn i allsköns skriverier om GIA, något som påpekats av Jan Guillou i Aftonbladet. Guillou beskrev visserligen apologetiskt GIAs terrorpropaganda som "flygblad och en liten nyhetsbulletin där han kritiserade militärdiktaturen i sitt hemland för tortyr, massarresteringar och mord", när Al Ansar i själva verket till exempel publicerade en fatwa som förklarade det religiöst korrekta i att döda kvinnor och barn, men det finns ändå anledning att citera hans säkert korrekta beskrivning av en av de problematiska mekanismerna vi har att göra med när det gäller vilka som utpekas som terrorister.

Den algeriska militärdiktaturens säkerhetspolis kan knappast samarbeta direkt med svensk säkerhetspolis. Men det behövdes ju inte. Algeriets säkerhetstjänster samarbetar mycket naturligt med Frankrikes säkerhetstjänster och i fallet GIA har de en gemensam fiende eftersom GIA utför sabotage på både fransk och algerisk mark.

Svensk säkerhetspolis samarbetar självklart med fransk säkerhetspolis. Idéer som uppstår i Alger kommer via Paris till Stockholm. Den algeriska diktaturens tankar och önskemål bestås med demokratisk legitimation i Paris och kan därefter högst EU-fähiga resa vidare till Stockholm.

Det finns, precis som antyds ovan, stor anledning till misstänksamhet vad gäller de uppgifter som sprids. Icke desto mindre måste vi försöka klarlägga det material som finns. Någon annan förklaring till FNs aktion kan vi ju inte få.

Mohamed Moummou har vid ett flertal tillfällen hörts av säkerhetspolis. Till Dagens Nyheter sade han 2004, som en kommentar till varför han gripits i Danmark, att "Säpo har förföljt mig i tio år". Tillslaget i Danmark påminner om Abdelkerim Deneches öde. Dansk säkerhetstjänst agerade efter en arresteringsorder som kom, via Interpol, från marockansk säkerhetspolis. Och Marockos anklagelser var av svepande art, varför vare sig svenska eller danska myndigheter funnit anledning att hålla Moummou.

Man kan naturligtvis inte till 100 procent lita på marockanska myndigheter. Det är dock inte bara marockansk säkerhetstjänst som anser att Moummou är terrorist. Även pressen (Marocko har betydligt friare press än övriga nordafrika) tror det. Statsoberoende och regimkritiska veckotidningen TelQuel konstaterade närmast lakoniskt förra veckan att Moummou terroriststämplats.

Moumou, som rekryterades 1996 av Bin Ladins löjtnant Ibn Sheik Al Libi för att vara "sovande agent" i Stockholm, kallas också Abou Abderrahmane, och är en av grundarna av GICM (Groupe Islamique Combattant Marocain), där han ursprungligen hade hand om propagandaarbetet (publicerade först Sada Al Maghrib, sedan kommunikéer i GIAs nyhetsbrev Al Ansar). GICM organiserade, enligt marockanska säkerhetstjänsten DST, attacken i Casablanca den 16 maj 2003. Det är sannolikt att Moumou spelat en roll i detta.
(min övers.)

I Sverige tycks Säpos konfrontationer med Moummou haft syfte att avskräcka från brott och påpeka att sökarljusen är påslagna. Dagens Nyheter har återgett hans egen redogörelse för detta:

Första gången han förhördes var 1995 efter ett attentat i Frankrike. 1997 fick han besök av Säpo i sitt hem i Lund. 1998 blev han kallad till polishuset på Kungsholmen där två poliser kom ned till receptionen för att säga att de hade ögonen på honom. I oktober 2001 fick han frågor i passkontrollen när han skulle resa till Iran.

Tråkigt nog har Säpo aldrig i offentligheten, vad jag kunnat se, formulerat specifikt hur misstankarna mot just Moummou sett ut. Vi får basera vår kunskap på vad som skrivits i pressen.

Anklagelseakt nummer två, att Moummou bevistat ett ökänt träningsläger för Al Qaida i Afghanistan, Khalden, är inte lika enkel att belägga som påståendet om allmän extremism.

Att svenskar med islamistsympatier funnits i Afghanistan vet vi dock. Mest känt är naturligtvis fallet Mehdi Ghezali, som själv visserligen beskrev sin vistelse i Afghanistan med orden "jag levde enkelt och såg hur afghanerna levde, jag lekte med barn", men vars hållning gentemot Usama bin Ladin, efter 930 dagar på Guantanamo, renderat fortsatt misstänksamhet. Ghezali sade "Jag känner honom inte som person och därför kan jag inte döma honom. Jag tror inte på det amerikanerna säger om honom".

Fler än Ghezali var naturligtvis i talibanernas Afghanistan eller på madrasas i Pakistan. Magnus Norell beskriver också detta i sin artikel om svensk terroristprevention.

Mot slutet av 90-talet började mer människor i Sverige, med kopplingar till mellanöstern och nordafrika, knyta band till och aktivt stödja den globala islamist-rörelsen. Aldrig en stor grupp - idag hävdar Säpo att omkring 20 i Sverige boende har besökt islamistläger i Pakistan (och kanske också Afghanistan innan kriget som fällde Talibanregimen hösten 2001). Några av dessa påstår Säpo vidare har kopplingar till Al Qaidas kärna.
(min övers.)

Ett av de allra minst omskrivna fallen avslöjade jag själv här på bloggen i augusti 2004. Därefter har jag aldrig sett fallet omskrivet, trots kopplingarna till andra extremister i Sverige.

Abu Abdullah as Somalee i Afghanistan

Abu Abdullah As Somalee, som i Sverige varit rumskamrat med terroristsympatisören som går under aliaset Abu Usama El Swede, som i sin tur om jag inte minns fel nyligen hörts av olika säkerhetstjänster med anledning av utredningar kring i Sarajevo åtalade svensken Mirsad "Maximus" Bektasevic, dödades i strid i Afghanistan. Abu Abdullah lyckades innan sin död fastna på bild i en propagandafilm för jihad i Afghanistan.

Ett annat lika lite omskrivet fall avslöjade jag här på bloggen i fredags. Gouled Hassan Dourad, också han från Somalia, var mellan 1993 och 1996 bosatt i Sverige, enligt amerikanska underrättelser (pdf). 1996 reste Dourad till Afghanistan för att utbildas på Al Qaidas träningsläger Khaldan - samma läger som svenskmarockanen Mohamed Moummou ska ha bott på, tillsammans med några av världens mest fruktade terrorister. Gouled Hassan Dourad ska ha lärt sig i lägret att hantera både handeldvapen och sprängämnen. Resan dit betalades, enligt samma amerikanska underrättelser, av en imam vid en svensk moské som besöktes av många somalier. Idag sitter Dourad som ende "svensk" på Guantanamo.

Mohamed Moummou och hans fru har själva bekräftat att de bott i talibanernas Afghanistan. Till Dagens Nyheter sade Moummou "Jag vill leva som muslim. Jag har inte försökt dölja att jag bott i Afghanistan. Men jag har inget att göra med al-Qaida". Och det är naturligtvis möjligt att man kan ha varit vän av talibanstaten utan att ha kopplingar till terrorism.

Men Mohameds uttalande besväras av ett fynd som gjordes i centrala Jalalabad den 26 november 2001. I direktsändning i CNN visade reportern Christiane Amanpour upp flygbiljetter med Moummous hustrus namn på, biljetter funna i en Al Qaida-lokal, tillsammans med allsköns bevis för terrorverksamhet.

AMANPOUR: Norra Alliansens underrättelseofficerer kommer till Kabul med säckar fyllda av dokumet - allt från passhandlingar till anteckningar om gifter och livsfarliga gaser.

OIDENTIFIERAD MAN (via tolk): Vi tog dokumenten från Al Qaidas säkerhetscentral i Jalalabads centrum. Talibanerna gav dem den byggnaden.

AMANPOUR: De senaste fynden inkluderar pass från hela Europa och ifrån arabvärlden. Myndighetsföreträdare säger att de kan vara stulna och använda som förfalskade resehandlingar. Pengabuntarna innehåller också migrations- och viseringshandlingar från både italienska och pakistanska ambassaderna i Jordanien och Syrien, kanske stulna, eller förfalskade.

Utöver detta finns biljetter från British Airways till en resa den 24 november 2000 från Pakistan till Sverige via London. En av resenärerna förefaller vara en svensk kvinna. Handskrivna anteckningsböcker, liknande dem som funnits i Al Qaida-hus i Kabul, beskriver gifter som ricin. 0,35 gram sägs vara dödligt för vuxna, en tredjedel för barn. Det beskrivs döda inom tre eller fyra dagar.

Listan fortsätter med bland annat giftgaser, hur de förbereds, och hur de används. Följdverkningarna av senapsgas, sarin, botulism.
(min övers.)

Hur flygbiljetten hamnat i det sällskapet är det svårt att förklara.

Anklagelsen gäller dock att Moummou tränats i Khalden. Individer som påstås ha varit där är bland annat tre flygplanskapare från elfte september, den tjugonde "flygplanskaparen" från elfte september, skobombaren Richard Reid, och fyra personer som deltog i bombningen av World Trade Center 1993. Så det är ingen liten anklagelse Mohamed Moummou drabbats av.

Vad som styrker påståendet är att han vad jag tror pekats ut i vittnesförhör av Al Qaida-medlemmen Ahmed Ressam, från Algeriet, som just nu avtjänar ett 22-årigt fängelsestraff för att ha försökt spränga Los Angeles internationella flygplats. Ressam namngav 2002 fem svenskar, vilket rönte viss, men blygsam, uppmärksamhet i Sverige. Tyvärr är inte FBIs förhörsprotokoll offentligt, men Svenska Dagbladet, som traditionellt inom journalistkretsar anses ha goda källor i säkerhetspolisen, fick ta del av ett FBI-dokument som upprättats i samma veva.

Tre av dem som nämns i FBI-dokumentet påstås ha sin bakgrund i Mellanöstern. En man uppges ursprungligen komma från Marocko. Den andre mannen sägs resa mellan Algeriet, Afghanistan och Sverige. Han ska under långa tidsperioder ha vistats i Afghanistan.

Den tredje mannen som pekas ut har enligt FBI algerisk bakgrund. Andra uppgifter i dokumentet tyder emellertid på att den man som i själva verket avses, är den 36-årige svensk med libanesisk bakgrund, som enligt ett federalt åtal i USA ska ha hjälpt till att bygga upp ett träningsläger åt al-Qaida på en ranch i den amerikanska delstaten Oregon.

De sista två personerna som pekas ut i dokumentet är svenskar utan arabisk bakgrund, enligt FBI:s uppgiftslämnare Ahmed Ressam.

Ressam pekade alltså ut inte bara ut Oussama "I love Osama Bin Laden" Kassir, som just nu sitter i förvar i Prag medan förhandlingar pågår om huruvida han ska utlämnas till USA där han väntar åtal för förberedelser till stödjande av terrorism tillsammans med ett toppnamn i Al Qaida, utan också en man som "uppges ursprungligen komma från Marocko". Jag gissar att det är Moummou som åsyftas (och beklagar att Svenska Dagbladet ännu inte följt upp sin story, så att vi kan nå klarhet).

Man kan naturligtvis fråga sig vad ett sådant utpekande är värt. Förhören har skett i en reguljär brottsutredning på amerikansk mark, vilket torde garantera att inga av de tvivelaktiga förhörsmetoder använts som praktiserats på terrorister utanför USAs gränser, och det styrker ju uppgiften. Dock har utpekanden skett under löfte om strafflindring, vilket minskar trovärdigheten. Å tredje sidan löpte Ressam risk för straffökning vid mened, vilket åter ökar uppgiftens tyngd.

Den tredje anklagelsepunkten, att Moummou ska haft kontakter med ledande personer i Al Qaida, är ganska logisk givet vad som redan anförts. Bara det faktum att han fungerat som utgivare av GIA-nyhetsbrevet Al Ansar styrker ju det. Som sagt publicerade sig ju bland andra tunga namn i Al Qaida som Abu Musab al Suri och Abu Qatada däri, vilket varit omöjligt utan kontakt.

Vidare får man anta att Moummous telefon stått under kontinuerlig bevakning de gångna tio åren. Att döma av vad som framkommit i andra granskningar av jihadister i norden så sker detta med gott resultat. Exempelvis redogör Danish Institute for International Studies i skriften Jihad in Denmark för vad man kan betrakta som ett parallel-fall: hur den danska GIA-medlemmen och distributören av Al Ansar, danskmarockanen Said Mansour, som just nu står under åtal för uppvigling, avlyssnats i åratal.

Under 90-talet var Mansour en hänförd anhängare av algeriska terrorgruppen GIA och var involverad i distributionen av dess publikation Al Ansar. Det fanns en nära samhörighet mellan Mansour och Abu Qatada tack vare deras gemensamma intresse för den algeriska saken, och de var bägge lierade med den GIA-fraktion som leddes av Hassan Hattab...

...Hans telefon avlyssnades i åratal av dansk säkerhetstjänst, och denna pågående undersökning etablerade att det fanns kontakt med Abu Qatada i London...

...Mansours internationella bekantskaper är värda att nämna i sammanhanget, då de representerar en slags "vem är det" vad gäller jihadist-rörelsen. Frånsett Abu Qatada i London, och att han haft Sheik Omar Abdel Rahman på besök 1990, förtjänar särskilt Mourad Trabelsi i Milano och Imad Eddin Barakat Yarkas att nämnas.
(min övers.)

Det finns skäl att tro att den svenska underrättelsetjänsten på samma sätt kan avgöra om Moummou haft kontakter med ledande figurer i Al Qaida, och att dessa redogörelser hamnat inför FNs och USAs ögon.

Den fjärde anklagelseakten, att Mohamed Moumou leder en extremistgrupp centrerad runt en moské i Brandbergen, i Haninge utanför Stockholm, har prövats av Aftonbladet så sent som förra året. Det skedde efter att amerikanske terrorismexperten Evan Kohlmann påvisat att en skrift av Bin Ladins närmaste man Ayman al-Zawahiri som spridits på internet haft en stämpel som visade att det kopierade exemplaret tillhörde "Muslimska Församlingen i Brandbergen, Jungfrugatan 413 N.B", som också varit Moummous folkbokföringsadress.

al Zawahiris bok

Reportern besökte förortsadressen.

Ingen öppnar när vi knackar på lägenhetsdörren – men sedan kommer en man i 30-årsåldern ut från en altandörr.

Han har rakad skalle och bär en klädsel som påminner om ett nattlinne. Bakom honom, genom fönstret, ser vi flera män med samma kläder och snaggade huvuden.

– Vad vill ni? säger mannen på tyska.

Det finns en tydlig koppling mellan den här lokalen och terrororganisationen GIA – hur ställer du dig till det?

Mannen stirrar bistert i marken och försvinner utan ett ord in i lägenheten. Inne från rummet hörs ett dovt samtal och mannen kommer ut igen.

– Vi vill inte kommentera det nu, säger han och går in igen.

Att Moummous form av islam är extrem berättar också hans svärmor i Aftonbladet:

- De umgås bara med muslimer. Så när jag är hos dem så kommer inga andra dit, det anses inte passande.

Man kan förstås ifrågasätta om svenskmarockanen "oomstritt leder" extremisterna, vilket FN påstår. Att de existerar tycks i vilket fall vara etablerat.

Den femte anklagelsepunkten gäller påstått samröre med Abu Musab al Zarqawi, som dödades i Irak i juni i år, i synnerhet vad gäller rådgivning om kemiska och biologiska vapen.

Eventuella kontakter med Zarqawi finns, vad jag kan hitta, inte antydda i offentliga källor.

Expertisen beträffande kemiska stridsmedel bekräftas dock ifrån ett håll.

Manual för enklare kemiska stridsmedel

Svenskmarockanen spred så sent som för två år sedan, enligt terrorismkännaren Evan Kohlmann (pdf), en arabiskspråkig manual för tillverkning av kemiska stridsmedel på internet. Bland annat gavs instruktioner för hur man bygger om en vanlig artilleripjäs till ett kemiskt vapen.

Manualen visar på ytterligare en aspekt. Att spridningen av extremistpropaganda inte tog slut 2001 när GIA slutade göra väsen av sig genom att uppgå i GSPC (Groupe Salafiste pour la Prédication et le Combat). Jihadismen tycks vara tämligen aktuell i tid, och inte heller fokuserad enbart på ett politiskt skeende i Marocko eller Algeriet.

Givet det sorgliga tillstånd att vi inte har tillgång till någon av säkerhetstjänsternas förmodade bevisning i frågan känns det ändå som att svenskmarockanen har en hel del som talar emot sig. Förhoppningsvis kommer anklagelsernas någon gång att prövas i en offentlig rättsprocess, även om det finns få anledningar att tro att så kommer att bli fallet.

Jag skulle tro att ingenting som nämnts ovan är att betrakta som brottslig gärning i Sverige. En fråga måste då vara om terroristskyddet i vårt rättssystem är tillräckligt? I exempelvis vårt grannland Danmark kan man idag bli åtalad, som nämnde Said Mansour, för extremistisk uppvigling. Är det ett system som vore önskvärt i Sverige? Det är en otroligt svår balansgång mellan yttrandefrihet och terrorismbekämpning, på samma sätt som det alltid varit knivigt att avgöra hur stora intrång i den personliga integriteten som kan vara befogat i terroristjakten.

Det sista frågetecknet jag skulle vilja se uträtat rör tidpunkten. Varför terroriststämpla svenskmarockanen nu? Vad nytt kan ha framkommit? Vad kan ha blivit angeläget nu som inte var angeläget hösten 2001, exempelvis, när hustruns flygbiljetter hittades i ett Al Qaida-hus?

Kommer vi någonsin att få veta om vi gjort rätt?

Aftonbladet skrev om moskén i Brandbergen

FNs terroriststämpling av Mohamed Moummou har ifrågasatts därför att konkreta bevis om terroristkopplingar inte presenterats. Men FNs och USAs tystnad i bevisfrågan behöver naturligtvis inte betyda att bevisning saknas. Delar av den har till och med varit omskrivna i pressen.

Det kan tyckas märkligt att svenska medier idag väljer att inte koppla samman sina tidigare skriverier med den senaste veckans händelseutveckling. För det har faktiskt skrivits om de omtalade extremisterna under senare år. Aftonbladets reporter Claes Petersson besökte för ett och ett halvt år sedan vad det amerikanska finansdepartementet beskriver som en extremistgrupp centrerad kring moskén i Brandbergen, i samband med en intervju med terrorismkännaren Evan Kohlmann. I samma artikel publicerade tidningen utdrag ur en skrift av Ayman al-Zawahiri, Usama Bin Ladins närmaste man, som spridits därifrån.

Ur Claes Peterssons artikel i Aftonbladet (13/7-05):

Terroristexperten Evan Kohlmann är en fristående rådgivare åt FBI och amerikanska justitiedepartementet.

Han säger att Sverige länge varit en tillflyktsort för terrorister.

Gruppernas kommandon i Sverige fungerar som propagandaspridare, finansiella kontor och i viss mån rekryteringsbaser.

– Terrorismen i Sverige är tystlåten, folk märker det inte. Men både Stockholm och Köpenhamn har länge varit viktiga terrorbaser. Stockholm är en av de allra viktigaste baserna för GIA och GSPC.

När Paris tunnelbana bombades 1995 finansierades attacken från Stockholm.

– Pengarna överfördes från personer i Stockholm till GIA.

Aftonbladet kan i dag också publicera ett dokument – en handbok för självmordsbombare. Dokumentet har hittats på en av GIA:s hemliga internetsajter.

– Den har en direkt koppling till Sverige, säger Kohlmann.

Texten är handskriven och undertecknad av Ayman al-Zawahiri, Usama bin Ladins mäktige andreman i al-Qaida.

På framsidan av dokumentet finns en adress och uppgiften om vem som gett ut dokumentet – en svensk förening i en Stockholmsförort.

Aftonbladets besökte i går adressen.

Ingen öppnar när vi knackar på lägenhetsdörren – men sedan kommer en man i 30-årsåldern ut från en altandörr.

Han har rakad skalle och bär en klädsel som påminner om ett nattlinne. Bakom honom, genom fönstret, ser vi flera män med samma kläder och snaggade huvuden.

– Vad vill ni? säger mannen på tyska.

Det finns en tydlig koppling mellan den här lokalen och terrororganisationen GIA – hur ställer du dig till det?

Mannen stirrar bistert i marken och försvinner utan ett ord in i lägenheten. Inne från rummet hörs ett dovt samtal och mannen kommer ut igen.

– Vi vill inte kommentera det nu, säger han och går in igen.

Gardinerna dras för, fönstret stängs.

Utdrag ur Ayman al-Zawahiris skrift:

"Det är tillåtet att bomba de otrogna även om muslimer eller andra människor som inte förtjänar det skulle bli dödade."

"Jag hyllar de två kämparna som utförde bombningen. De är exempel på den nya ungdomen."

"Detta gäller också alla arabiska regeringar som har skrivit under FN-resolutioner som motsäger islams grundsatser."

"Det är viktigare att bekämpa fiendens femtekolonnare i de muslimska länderna än att bekämpa fienden. Särskilt som dessa regeringar är de ivrigaste att fängsla, tortera och döda de muslimska kämparna."

"Det finns många historiska händelser i islams historia som liknar självmordsoperationerna. Sådana handlingar är inte bara tillåtna – de krävs i kampen mot de otrogna och dem som samarbetar med dem. De som genomför sådana aktioner kommer att möta sin skapare och leva ett evigt liv i paradiset."

"De som allierat sig med de otrogna eller med fienden kommer att gå samma öde till mötes som de som arbetar för den egyptiska regeringen, de som arbetade på ambassaden, diplomaterna eller vakterna."

"Att begå självmord är inte samma sak som att delta i en självmordsoperation."

Frågan jag ställer mig är varför kvällstidningen inte upprepar denna bedrift nu när ämnet är så aktuellt.

Okänd svensk på Gitmo

Terrorstämplingen av Mohamed Moummou sprider nytt ljus över Sveriges roll i den internationella jihad-rörelsen. Uppgifter som tidigare inte förekommit i svensk press understryker att Sverige fungerat som en frihamn för terrorister. Träningslägret i Afghanistan som Moummou sägs ha genomgått utbildade också sveriges hittills okände fånge på Guantanamo.

Ja, ni läste rätt. En fånge på Guantanamo har mycket starka kopplingar till Sverige, vilket inte berättats i svenska medier förrän här och nu.

Den sjätte september i år berättade president George W Bush om hur fångar från hemliga anstalter runt om på jorden förts till lägret i Guantanamo. Amerikanska myndigheter publicerade då biografier över fångarna (pdf). Samtidigt stakade Bush ut en ny policy över hur man skulle behandla dessa fångar, vilket fick stor uppmärksamhet. Svenska medier bevakade talet, men missade att berätta om vad biografierna avslöjade - att en av fångarna var "svensk", och att Sverige spelat stor roll i denne Gitmo-fånges mordiska utveckling.

Gouled Hassan Dourad föddes i Mogadishu, Somalia, år 1974, men tillbringade senare mycket tid i Sverige och Tyskland. Från 1993 var Dourad - av asylskäl - bosatt i Sverige. Tiden i Sverige blev inte längre än tre år. De åren tycks dock ha räckt för att underbygga Dourads karriär i det heliga kriget.

1996 reste Dourad till Afghanistan för att utbildas på ett av Al Qaidas träningsläger. Khaldan, som lägret hette, var den plats för terroristutbildning som den nyss terroriststämplade svenskmarockanen Mohamed Moummou ska ha bott på, tillsammans med några av världens mest fruktade terrorister. Resan dit betalades, enligt amerikanska underrättelser, av en imam vid en svensk moské som besöktes av många somalier.

Gouled Hassan Dourad utbildades i lägret, enligt samma amerikanska underrättelser, i hantering av både handeldvapen och sprängämnen. Efter sitt halvår i Khaldan fick Dourad vidareutbildning i terroristlägret i Khost, då med fokus på lönnmordsteknik.

År 2004 greps Dourad, sannolikt i Djibouti eller på annan plats i Somalia (USA har inte berättat). Han hade då medverkat i en serie attentat, utförda av Al Qaida-anknutna AIAI (Ittihad al-Islami), riktade mot såväl etiopiska intressen som amerikanska. Idag sitter Gouled Hassan Dourad, som sagt, på Guantanamo - som ende "svensk".

Huruvida svensk säkerhetstjänst haft bevakning på Dourad är inte känt.

Terrorismkännare pekar ut svenskmarockanen

Den terroriststämplade svenske medborgaren Mohamed Moummou spred så sent som för två år sedan, enligt amerikanske terrorismkännaren Evan Kohlmann, en arabiskspråkig manual för tillverkning av kemiska stridmedel (pdf) på internet. Bland annat gavs instruktioner för hur man bygger om en vanlig artilleripjäs till ett kemiskt vapen.

Vidare menar Kohlmann att tidigare terroristmanualer som spridits på webben burit samma logotyp - den som tillhör extremisterna i Brandbergen.

Den beryktade moskén i Brandbergen - där Moummou var folkbokförd - som amerikanska finansdepartementet pekat ut som centrum för en samling svenska jihadister, fungerade enligt Kohlmann som propagandacentral för den hårdföra terroristgruppen GIA (Groupe Islamique Armé). Moskéns postbox var kontaktadress för GIAs nyhetsbrev Al Ansar, där kända terroristledare som Abu Musaab al Suri, som nu tros vara i amerikanskt förvar, och Abu Qatada, nu i brittiskt fängelse, regelbundet publicerade sig.

Ökände imamen i moskén i Finsbury Park i London, Abu Hamza al Masri, som nu avtjänar ett sjuårigt fängelsestraff för uppvigling, var en annan medarbetare i Al Ansar. I en intervju (pdf) har han förklarat varför nyhetsbrevet började ges ut i Sverige.

- Eftersom många anhängare i Europa tog över moral- och mediearbetet kunde de ge världen nyheter om Jihad och dess syfte. Men direkt slog franska myndigheter till kraftfullt för att förhindra nyheterna från att höras. De tvingades då flytta till andra länder, där det fanns mer yttrandefrihet, som England, Sverige och andra. Det var då Al Ansar började ges ut på veckobasis, mest för att ge stöd åt GIA. Sekulära eller mer demokratiskt inriktade algeriska grupper, som FIS, kämpade kraftfullt med alla sina grenar mot GIA.

Moskén i Brandbergen figurerade även, enligt Kohlmann, i nätpubliceringen av Al Qaida-ledaren Ayman al-Zawahiris bok "The Restoration of the Publication of the Believers". När skriften publicerades på nätet bar den en stämpel som angav att exemplaret kom från "Muslimska Församlingen i Brandbergen, Jungfrugatan 413 N.B". Al-Zawahiri är, som alla kommer ihåg, Usama bin Ladins närmsta man, fortfarande på fri fot.

Enligt Kohlmann, som i en artikel (doc, html via Google) avhandlade terrorism i Sverige i samband med att svensken Mirsad "Maximus" Bektasevic greps i Sarajevo misstänkt för terroristbrott, finns även andra kopplingar mellan GIA och Sverige. Kohlmann nämner en Abou Daoud al-Maghrebi, som ska ha ha arbetat för GIA ifrån Sverige.

Ovanstående uppgifter har hög samstämmighet med vad som framkom här igår, när marockanska tidningen TelQuel i korthet beskrivit Moummou:

Terrorism. En marockansk Al Qaida-finansiär.

Det amerikanska finansdepartementet har nyligen frusit de ekonomiska tillgångarna (i USA) för fem personer som anklagas för att ha stött Al Qaida ekonomiskt. Bland dessa finns marockanen Mohamed Moumou som bor i London och Sverige. Moumou, som rekryterades 1996 av Bin Ladins löjtnant Ibn Sheik Al Libi för att vara "sovande agent" i Stockholm, kallas också Abou Abderrahmane, och är en av grundarna av GICM (Groupe Islamique Combattant Marocain), där han ursprungligen hade hand om propagandaarbetet (publicerade först Sada Al Maghrib, sedan kommunikéer i GIAs nyhetsbrev Al Ansar). GICM organiserade, enligt marockanska säkerhetstjänsten DST, attacken i Casablanca den 16 maj 2003. Det är sannolikt att Moumou spelat en roll i detta.

Och som jag noterade för en vecka sedan har TelQuel också tidigare närmare beskrivit Mohamed Moummous kopplingar till en Bin Ladin-knuten terrorgrupp i nordafrika, GILC (Groupe Islamique Combattant Libyen), och hur gruppen hade ett eget "gästhus för terrorister" i stadsdelen Wazir Akbar Khan, i Kabul, Afghanistan, samtidigt som deras systerorganisation GICM (Groupe Islamique Combattant Marocain) hade ett träningsläger i Bagram, Afghanistan, under slutet av nittio- och början av tjugohundratalet. Sydsvenska Dagbladet är en av få svenska tidningar som nämnt kopplingen.

(ps: Kohlmann nämner en svensk källa för viss kartläggning av GIAs aktiviteter på webben. Den finns, men jag är inte övertygad om relevansen. 2001 skrev en Conny Holmström sin c-uppsats på Försvarshögskolan, Terroristorganisationer på Internet, (pdf) under handledning av svenske terroristexperten Magnus Norell. Känns lite svajigt, trots Norell.)

Dagens citat

Kul, och taskigt mot alla fackeltågande fackförbundare idag, ifrån folkpartisten och nationalekonomen Carl B. Hamilton. Det är bara bra att ni protesterar - ju vildare svartmålning, desto effektivare politik.

- Eftersom förväntningarna styrs av de fackliga protesterna har vi den paradoxala situationen att ju mer människor tror att de fackliga protesterna är korrekta, desto mer framgångsrik blir regeringspolitiken.

- Så ignorerar facket t ex regelmässigt den kompenserande inkomstsänkningen (”jobbavdraget”). Det innebär att även om fackavgiften (efter skatt) och egenavgiften ökar, samt lönen ökar långsammare än eljest på grund av sänkt a-kassas makroeffekt på lönebildningen, blir inkomsten (dvs. lönen efter skatt) för den enskilde i normalfallet oförändrad.

- Genom att i detta läge utmåla regeringens politik som värre än den är, driver facket snabbare och effektivare fram de beteendeförändringar som leder till minskat utanförskap dvs. att arbetslösa mera intensivt söker jobb, sänker sina anspråk på lön och arbetsuppgifter, bestämmer sig för att omskola sig, att flytta till regioner med bättre arbetsmarknad, etc.

Hehe.

Iran försöker lura oss!

I ett genomtänkt provokationsnummer försöker den iranska regimen lura västerlandet att överge principen om yttrandefrihet. I Sverige är vi snubblande nära att gå på den finten.

Svenska Dagbladet har uppmärksammat att en svensk datalärare från Södermalm har deltagit i den iranska konferens som haft som uttalat mål att ifrågasätta förintelsens existens.

I måndags, efter konferensprogrammets lunch- och bönepaus, var det dags för den svenske läraren Jan Bernhoff att stiga upp i talarstolen. I föredraget ”Förintelsens demografi” argumenterar han för att nazisternas folkmord på cirka 6 miljoner judar är en överdriven och påhittad siffra; snarare dog 300 000.

För Åsö vuxengymnasiums rektor Britt-Marie Johansson kom uppgiften om att Jan Bernhoff deltar i Förintelsekonferensen som en överraskning.
– Jag visste inget om det förrän i morse, säger hon.

Enligt schemat är Bernhoff, som arbetar som datalärare, kompensationsledig.
– Läraren gör det här på sin lediga tid, detta är inte någon fortbildning, säger hon.

Men att en lärare på Åsö vuxengymnasium talar vid en konferens med deltagare som franske historierevisionisten Robert Faurisson och ex-ledaren för amerikanska Ku Klux Klan, David Duke, är ”olämpligt”, enligt Britt-Marie Johansson.

– Det rör sig om en konferens med en antisemitisk prägel, som jag inte anser att våra lärare ska delta i. Det handlar om demokratiska värden, som alla människors lika värde, säger hon.

Britt-Marie Johansson ska ha ett möte med Jan Bernhoff när han kommer tillbaka till skolan på torsdagsmorgonen.

Nu kommer man att föra diskussioner om huruvida dataläraren Bernhoff ska kickas från jobbet.

Och det är precis vad Irans jude- och demokratihatande ledargarnityr vill.

De försöker lura oss.

Insatta kommentatorer har förklarat, även i svenska medier (tex i Studio Ett 13/12), varför Iran hållit denna avskyvärda revisionistkongress. Tanken är att Iran ska kunna peka på en västvärldens dubbelmoral. Att islamisterna och jihadisterna i Irans ledning ska kunna säga att Muhammedkarikatyrerna publicerades, inte för att vi har yttrandefrihet, utan för att vi är islamofober. Om vi ger Bernhoff sparken så kommer Iran att kunna säga, med rätta, att det västerländska pratet om yttrandefrihet bara är hyckleri. Att yttrandefriheten bara gäller vissa.

Iran kanske styrs av galningar. Men de är sluga. Revisionistkongressen angriper den svagaste punkten i vår doktrin om yttrandefrihet. Och om vi lockas till den enkla lösningen nu, att sparka en datalärare för att han har obekväma åsikter, så ger vi den iranska diktaturen rätt.

Låt inte detta ske.

Idioten och förintelseförnekaren Bernhoff har en hemsida, där man kan hämta hem hans vanvettiga argument. I förordet till anförandet han höll i Teheran kan man läsa att han fördrevs från Lunds universitet efter sin d-uppsats, vilket naturligtvis var helt rätt.

In may 1997, almost three years after my tour to Auschwitz, I defended my master thesis at the University of Lund, Sweden. The essay was divided in two halves, of which the first half dealt with the different ways established historians had handled The Holocaust Six Million from 1945 and on. The second half proved that historians have told us bizarre stories about several methods of Nazi mass execution methods, all of which have been forgotten today. I also mentioned those stories about soap and lampshades made of human fat and skin, respectively.

Even though my essay offered a half-hearted defence of the established gas chamber stories, the historians and students mostly met me with suspicion and hostility. My career as historian was – of course – ruined as far as I understand it, and I moved to Stockholm eventually becoming a computer teacher. I'm not mourning that any more, since my present work is stimulating and free and since I've got the time to write this paper. Many other historians have come out much worse after having touched this chapter of the past.

Lögnerna har ingen plats på universitetet. Vi har ingen anledning att betala skattepengar för Bernhoffs förvirrade antaganden. Vi har heller ingen plikt att publicera hans sinnesslöa texter. Och vi behöver aldrig någonsin lyssna på galningar som Bernhoff. Det betyder dock inte att han ska förvägras yttrandefrihet.

Läs skiten, konstatera att det är rappakalja, och försvara hans rätt att tycka vad han vill, så länge han inte uppviglar eller stämplar! Vår frihet beror på det.

Uppdatering:

Varken Aftonbladet eller Expressen publicerar lärarens namn. Det är för mig obegripligt. Han har själv sökt sig till offentlighetens ljus, deltagit i en internationell konferens, och publicerat sina bisarra påståenden på den egna hemsidan i eget namn.

Uppdatering 2:

Utmärkte bloggaren Kom till Kritan skriver mest begåvat av alla om frågeställningarna ovan. Obligatorisk läsning!