Svenskmarockanska terrorkopplingar igen

Marockansk press rapporterar att man gripit fem personer ur en terroristcell. Ligan leds av en Abou Yassine, som är en gammal kämpe från GIA med kopplingar till Sverige.

Maghreb Arabe Press:

The cell is said to be led by a person identified as Abou Yassine, a former Salafia Jihadia prisoner, who served a two-year jail term for involvement with Ansar Al Mahdi, a cell that was disbanded in 2006 after planning to tumbled the monarchy.

Abou Yassine, who was released in 2008, has been every since trying to set up this cell in the Moroccan, Spanish-occupied town of Sebta, the source said. He has been providing to its members his experience as an inveterate militant and a former drug trafficker in Spain.

Security services impounded three vehicles registered in Sebta, in addition to a large patch of documents and audio CDs and tapes preaching jihad and encouraging suicide operations and the execution of Al Qaida hostages.

The group have also established ties with traffickers in Morocco and trade links with French terrorist Robert Richard Antoine Pierre, known as Abou Abderrahmane.

Abou Yassine has also ties with the activists of a terrorist cell in Sweden and Afghan Moroccans, the source maintained.

Andra telegram nämner också att Abou Yassine är född i staden Tétouan, känd för militant islamism och kopplingar till Sverige.

Colombia efterlyser svenska Anncols sambandsman

Den svenska extremvänstern uppmanas att söka igenom sina telefonböcker och kolla gästbäddarna i sina sommarstugor. Den colombianska staten efterlyser nu mannen som varit länken mellan Colombias mördargerilla FARC och Sveriges kommunister.

Colombia reports:

International Police Organization Interpol warranted the arrest of Ómar Arturo Zabala Padilla, who, according to Colombian authorities, is the contact person between the FARC and controversial press agency Anncol.

Sweden-based Anncol often publishes press releases by the FARC and in its opinion articles often takes the side of the Colombian guerrillas and is accused by the Colombian government of being part of the FARC's network.

Zabala is alleged to be the person that links the Swedish press agency with the Colombian rebels. Authorities base the accusation on files they say were found on the computer of slain FARC commander Raul Reyes, who was in charge of the foreign relations of the guerrillas.

Dror Feiler varde underrättad.

Nixon: Var é brudarna?

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om The Babe Theory of Political Movements, men nu visar det sig, i nyligen publicerade gamla bandinspelningar, att redan Nixon var inne på det spåret 1973, när han efterlyste mer snygga brudar i den republikanska rörelsen.

CNN Political Ticker:

President Richard Nixon believed one way to shore up the GOP in 1973 was by recruiting "attractive" women, but not because he was "for women," according to audio tapes released Tuesday.

In February of 1973, President Nixon called future president and then-Republican National Committee chairman George H.W. Bush, and recounted a recent visit to the South Carolina state legislature.

"I noticed a couple of very attractive women, both of them Republicans, in the legislature," Nixon told Bush. "I want you to be sure to emphasize to our people, God, let's look for some… Understand, I don't do it because I'm for women, but I'm doing it because I think maybe a woman might win someplace where a man might not… So have you got that in mind?"

Bush replies, "I'll certainly keep it in mind."

Svenske Mehdi Ghezali talar - i jihadistmedia

Svenske medborgaren Mehdi Ghezali har alltsedan sin fångenskap på Gitmo varit otroligt återhållsam med framträdanden i media. Kanske var det de (få) kritiska frågorna som fick honom att dra sig undan. Att han på frågan om vad han ansåg om Usama Bin Ladin svarade "Jag känner honom inte som person och därför kan jag inte döma honom", antydde att han av en eller annan anledning kände sig obekväm med medieuppvaktningen.

I februari i år dök det dock upp en lång intervju med honom. Den publicerades av det jihadistiskt inriktade al Yaqeen Media Center, vars logotyp avbildas till höger.

Intervjun, som är på arabiska, finns tillgänglig på archive.org. Delen med Ghezali är sammanlagt 38 minuter lång, men i den 1,39 timmar långa filmen finns också andra klipp, bland annat från al Qaidas officiella mediebyrå as Sahab.



Intervjun uppmärksammades såvitt kan ses enbart av CBS News Internet terror monitor, som skrev:

A Swedish man of Algerian descent who was held at the U.S. prison in Guantanmo claimed an interview obtained by CBS News that interrogators used sexual tactics while questioning him. Mehdy Ghezali, known as Abu Suhaib al Jazaeri, was held in Guantanamo between January 2002 and July 2004. Prior to his capture he attended a madrasah and mosque in the United Kingdom before travelling to Saudi Arabia , Afghanistan and finally Pakistan where he was captured. Ghezali talked about his arrest and the detention conditions at Guantanamo.

The 1-hour 49-minute video was produced by al Yaqeen Media Centre, in association with al Hesbah Internet forums, and also included excerpts from an old interview with former Taliban information minister Mohammed Yassir, as well as from religious sermons by a number of clerics. The video is expected to be posted on militant Islamist websites soon.

Och senare, när filmen dök upp:

A former prisoner at the U.S. prison in Guantanamo appeared in a video produced by the pro-al Qaeda “al Yaqeen Media Center” and spoke about his experience over there.

In the 38-minute interview which was posted on militant Islamist website, the Algerian national Mahdi Ghazali said Pakistani tribes had handed him over to the Pakistani army, which in turn sold him to the U.S. army.

He said he was then transferred to the Kandahar airbase where he was interrogated and held for 15 days, before he was transferred to the prison in Guantanamo. Mahdi recalled his days in detention and said that some of the guards treated him with respect and compassion.

Den som behärskar arabiska får gärna översätta!

Vi andra kan grubbla över varför Ghezali valt att framträda i detta extremt tvivelaktiga sammanhang.

Terrorism som asylskäl

Ett intressant dilemma är att medlemskap i en terroristorganisation faktiskt av Sverige kan anses vara ett asylskäl. Dels kan organisationen vara utsatt för repression av staten, dels kan organisationen i sig utgöra livsfara.

Hallands Nyheter redovisar ett aktuellt fall där Sverige bedömde att medlemskapet dock inte var tillräckligt som asylskäl.

Familjen från Libanon sökte asyl 2006 och har varit bosatta i Halland under utredningstiden. Mannen är den som i första hand pekat på konkreta asylskäl även om kvinnan också känt sig hotad.

Mannen säger att han var medlem i den, av EU och USA terroriststämplade organisationen, utan att vara speciellt aktiv. Enligt honom var alla på orten mer eller mindre tvingade att vara medlemmar.

Under -05 ska han ha utsatts för påtryckningar om att utbilda ungdomar i vapenhantering och strid. Då han vägrade ska hans ansikte ha förekommit på flygblad där han utpekades som förrädare. När en ljudbomb exploderade utanför bostaden flydde de ur landet.

Migrationsverket ställde sig tvekande till uppgifterna och konstaterade att mannens berättelse var "vag, detaljfattig och motsägelsefull" på flera viktiga punkter när han intervjuades på nytt. Verket hade också hämta in uppgifter från brittiska myndigheter som pekar på att personer från den aktuella platsen kan få hjälp på flera sätt.

Strax före jul -07 beslutade verket att neka familjen asyl men beslutet ändrades sedan de överklagat till migrationsdomstolen. Där bedömdes makarnas berättelse som trovärdig och utan överdrifter varefter familjen beviljades permanent uppehållstillstånd.

Nu har beslutet rivits upp av migrationsöverdomstolen vilken är högsta instans.

Hos Lantz

Har just sjungit Risken finns hos Annika Lantz.

Drar en Lantz

Någon gång mellan klockan 13 och 15 deltar jag i Lantz i P4. Det handlar så klart om politik och musik. En kunnig panel av ledarskribenter ska bedöma musik.

De senaste veckorna har vi intervjuat de flesta partiledarna i vårt systerprogram P1 och till varje partiledare skrev vi en specialkomponerad låt, där Annika står för text och Fredrik Olsson för musik och framförde också originalversionerna av låtarna.

På fredag kommer ni att få höra små snuttar från intervjuerna, men framförallt när några av Sveriges finaste artister tolkar partiledar-låtarna.

Plusseluskan

Efter att toppkandidaterna i EU-valet debatterat i SVT hjälpte jag Aftonbladet att sätta plus på deltagarna.

Aftonbladet lät Per Gudmundson, ledarskribent på moderata Svenska Dagbladet, och den S-märkta debattören Ursula Berge sätta betyg på EU-kandidaternas insats i debatten.

Mina svar:

Gunnar Hökmark (M): 3 plus. Torr och hård. En slugger som brukar vara bättre och roligare.

Ella Bohlin (Kd): 3 plus. Överraskande duktig. Klar och välformulerad trots unga år.

Marit Paulsen (Fp): 5 plus. Respektingivande. Andra tystnar när hon pratar.

Lena Ek (C): 2 plus. För komplicerad. Överentusiastisk och pratsam, som en jobbig stolsgranne på tåget.

Sören Wibe (Jl): 4 plus. Pedagogisk. Utnyttjar väl sin trovärdighet som EU-skeptiker.

Carl Schlyter (Mp): 4 plus. Moralisk. Ödmjuk, men som bara dogmatiskt trosvissa kan vara.

Marita Ulvskog (S): 1 plus. Skamlös. Enbart kommunister kallar Sverige för ”lågskatteland.”

Eva-Britt Svensson (V): 2 plus. Okarismatisk. Rak, konsekvent, men framstår som gnällig.

Galapetter

I tisdags var jag på prisutdelning i Konserthuset, vilket blir avstamp i en text om kulturvänstern i SvD idag.

Ögonen var tårade och applåderna ville inte ta slut när kronprinsessan Victoria i tisdags överräckte Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Världens största barnlitteraturpris – fem miljoner kronor – gick till det palestinska Tamerinstitutet. Under obegripligt svåra omständigheter förser de barn med kvalitetslitteratur, vilket är helt unikt på en plats där barnkulturen oftast är satt på undantag till förmån för religiös och politisk hjärntvätt.

Det är kvaliteten och gärningen i sig som räknas. Några vill förstås få det till att priset är en markering mot Israel. Vissa ser alltid bara vad de vill se. Långt viktigare är att arabvärldens barnlitteratur praktiskt taget stått och stampat med Ali Baba sekel efter sekel. Kanske brändes hela budgeten med Tusen och en natt , vad vet jag?

I det vackra Konserthuset applåderade tusen inbjudna kulturvänner åt kulturrådet, juryn, dess val, och artister som den egensinniga Nina Ramsby och den genommusikaliske Salem al Fakir.

Men när den alltid lika fyndige konferencieren John Chrispinsson presenterade kvällens huvudtalare dämpades stämningen. Fientligheten kunde kännas i luften. Applåden var påklistrat hövlig men märkbart stel och kort.

Detta såg nu inte ut att vara någon stor sak för kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth men är symptomatiskt för den motvind hon alltid tycks möta.

David Carradine

David Carradine 1936 - 2009

Leksand vs. Centrum för rättvisa

Nu ligger Leksands kommun pyrt till. De fantastiska juristerna på Centrum för rättvisa har bestämt sig för att ta strid mot kommunen.

Från Centrum för rättvisas sajt:

Leksands kommun föreslår att fyra familjers hem ska tvångsinlösas för att bereda plats åt en ny containerterminal. Förslaget har bekostas och tagits fram av ett privat sågverksföretag som gynnas av planen. Om kommunen antar planen kommer den att överklagas. Centrum för rättvisa har trätt in som ombud för de drabbade familjerna.

- De här familjerna har rätten på sin sida. Om kommun och företag får tvinga människor från hus och hem i ett sådant här fall går i praktiken ingen som äger ett hus säker, säger Gunnar Strömmer, som är jurist och ombud för familjerna tillsammans med Clarence Crafoord vid Centrum för rättvisa, i en kommentar.

Det handlar om byn Ålbyn i Insjön, som består av fyra bostadsfastigheter med kringliggande mark. De berörda familjerna riskerar att få sina hem tvångsinlösta på grund av att ett antal aktörer på orten vill bygga ut en containerterminal. Flera av de drabbade familjerna har själva timrat sina hus och lagt varje sparad slant där under ett långt yrkesliv. De har fostrat sina barn där och sett fram emot en ålderdom i lugn och ro. Därutöver äger familjerna den åkermark som, enligt förslaget, också ska tas i anspråk för terminalen.

Allt började 2001 då Bergkvistsågen, som ligger granne med Ålbyn, påbörjade bygget av en terminal för containrar som transporteras dit på järnväg. Nu vill företaget expandera terminalen och serva företag som Clas Ohlson och Tomoku Hus. Av kommunens informationsmaterial framgår bland annat att en ”skyddszon” ska anläggas kring terminalen, vilket innebär att ”bostäder måste tas bort”.

Till saken hör att förslaget till detaljplan har initierats och bekostats av Bergkvistsågen. Av förslaget att döma tänker sig sågverket dessutom flytta in i familjernas hus och göra om dem till kontor, eller i vart fall riva husen och uppföra nya kontorsbyggnader.

Grundlagen säger att enskildas egendom endast får tas med tvång för ”angelägna allmänna intressen”. Men i det här fallet gynnar planen framför allt tre privata företag på vanliga människors bekostnad.

Att ta en fastighet med tvång ska dessutom alltid vara ”en sista utväg” – om det finns alternativ som är mindre ingripande för den enskilde ska dessa väljas. Även Europakonventionen skyddar äganderätten, och ger ett särskilt skydd för människors hem. Dessutom förutsätter plan- och bygglagen att en plan utformas så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de olägenheter som planen orsakar enskilda.

Kommunen har även redovisat tre alternativa lokaliseringar av terminalen, som alla skulle innebära att familjerna i Ålbyn skulle kunna bo kvar. Andra möjliga lokaliseringar är inte utredda. Det finns även flera sätt att anpassa det aktuella förslaget så att störningarna kan minimeras och familjerna bo kvar.

Flera aktuella beslut i liknande fall talar för att Leksands kommun och de inblandade företagen är ute på mycket tunn is.

I april 2008 upphävde Länsstyrelsen i Dalarnas län en fastighetsplan i Borlänge kommun, som innebar att en privatperson skulle tvingas bort från sitt hem för att åkeriet Maserfrakt AB ville utvidga sin verksamhet. Länsstyrelsen konstaterade att de fördelar som kunde vinnas med fastighetsplanen inte övervägde de olägenheter som planen orsakar privatpersonen i fråga. Beslutet har överklagats till regeringen, som väntas fatta beslut under hösten 2009.

Vidare upphävde regeringen i oktober 2008 en detaljplan i Burlövs kommun. En lastbilsterminal skulle byggas till transportföretaget DHL med följd att en familj skulle tvingas flytta från sitt hem. Regeringen fann i Burlövsfallet att kommunen inte hade visat att det från allmän synpunkt varit nödvändigt att utforma planen på ett sådant sätt att familjens hem behövde offras. Regeringen slog fast att familjens intresse av att bo kvar vägde tyngre än intresset av att förverkliga lastbilsterminalen.

Planförslaget har varit föremål för så kallat samråd, vilket innebär att berörda sakägare och allmänhet får komma med synpunkter på planen. Centrum för rättvisa har för de boendes räkning lämnat ett yttrande till kommunens samt skrivit brev till de inblandade företagen. Kommunens beslut väntas inom kort. Beslutet kan överklagas till Länsstyrelsen och så småningom regeringen.

- Om planen beslutas i nuvarande skick kommer vi att för de boendes räkning överklaga och driva fallet hela vägen. Det är ett stort allmänt intresse att de här familjerna får rätt, avslutar Gunnar Strömmer.

Vilket påminner mig om min familjs gamla potatisåker inne i Leksand, som idag är parkering åt Konsum. Det kanske kan vara nåt för Gunnar Strömmer och Clarence Crafoord?

Till Lapistan från Gnistan

Aftonbladet:

På måndag kommer kriget till Norrbotten. Flygstridskrafter från ett tiotal länder deltar i den Natoledda övningen Loyal Arrow.

I centrum står den fiktiva staten Lapistan. En ”ickedemokratisk, revolutionär nation” med benhårda härskare och träningsläger för terrorister, enligt försvarets beskrivning av övningen.

Men redan innan den startat blir Lapistan ett fall för rättvisan. Stefan Lindgren, vice ordförande i Föreningen Afghanistansolidaritet, har anmält Försvarsmakten till DO.

Ur anmälan:

Beskrivningen av hotet från "Lapistan" begagnar en gammal fördomsfull terminologi. Genom ändelsen "stan" görs koppling till muslimska länder där USA för krig och det uppammar islamofobi.

Hela beskrivningen av hot utgående från "Lapistan" måste uppfattas som grovt kränkande för en minoritetsbefolkning som aldrig legat i konflikt med någon och som i detta fall utgör landsdelens ursprungsbefolkning.

Stefan Lindgren i Wikipedia:

Han har varit redaktör för Gnistan...

Programmatiskt

När jag skriver om kultur har jag en rad syften. Jag vill revidera den svenska rockhistorien, till exempel, och råda bot på den mytologisering som vänsterinriktade kulturskribenter ägnat sig åt, som gjort att mycket av samtidens populärkultur bara ses som utslag av arbetarkamp. Jag vill visa att ett vitalt kulturliv är en följd av en fungerande marknadsekonomi. Jag försöker bevisa att vänsterns kulturvurm är minst lika ytlig som högerns.

Och så skriver jag om kultur för att jag gillar kultur, förstås.

Men jag vill oftast inte skriva plakattexter. Det är bäst om läsaren får tänka själv efter att ha plöjt igenom texten.

Idag förklarar jag dock tydligare än vanligt vad jag menar, på SvDs ledarsida. Detta med anledning av att ett antal legendariska proggare - Blå Tågets Tore Berger och Carl Johan De Geer, Tjia Torpe från MNW - inte tycks vara vana att läsa ledartexter som inte kommer i plakatform.

Det har gått fyra decennier, men ännu är intresset remarkabelt för den kreativa period som började i andra halvan av sextiotalet och fortsatte vara vital fram till punken i slutet av sjuttiotalet. Det var en uppbrottstid som gav avtryck i snart sagt varje konstform. Utställningen Proggens affischer på Nordiska museet ger en fin bild av den mångsidighet som uppstod.

I ett par artiklar (senast 17/5) har undertecknad återkommit till denna era, och försökt komplettera den mytologiserade bild av perioden som brukar ges. Grovt uttryckt brukar det heta att sextioåttornas kulturella revolution var ett idealistiskt uppror mot västvärldens förmodade moraliska kollaps.

Den alternativa förklaringen är att perioden också byggde på en bred och köpstark medelklass, på en mångfald som naturligen uppstår i takt med tilltagande individualisering, på privata initiativ, samt på samma starka entreprenörsanda som senare också sågs i punken.

I en stor och välskriven artikel i söndagens Aftonbladet polemiserar Carl Johan De Geer, en gång i bandet Blå Tåget, mot mina påpekanden om proggens inslag av överklass och privata förmögenheter. De Geer verkar ogilla att bli ifrågasatt. Han tycks se det som McCarthyism riktad mot hans ”solidaritet”.

Mitt ärende är det motsatta. Jag vill visa att ett rikt kulturliv är en i raden av goda effekter av en väl fungerande marknadsekonomi. Att ”solidariteten” är en följd av välståndet. Och att vi kan få ännu mer och ännu häftigare kultur om vi bejakar det.

Den som letar bevis kan ju börja samla på proggplattor från gamla kommandoekonomier. Det går rätt fort.

Hm. Sista meningen är inte riktigt bra. Det tar lång tid att samla alla proggplattor från kommandoekonomierna, eftersom de är sällsynta. Hoppas poängen går fram ändå...

Uppdatering:

Glömde nämna att även Magnus Eriksson på SvD har ett angränsande inlägg i debatten.

Dagens citat

"These are more like the kind of guys that run your office help desk."

Jag själv om Piratpartiet, i ett inslag i amerikanska public service-radioprogrammet Marketplace.

On the Campaign Trail

Automatiserade publiceringssystem är kul. Idag har maskineriet på SvD.se gjort Sanna Rayman till avsändare på min text. Vilket var lika så bra, eftersom artikeln inte var helt lysande.

Hunter S Thompson-stycket om att vara på turné med svenska politiker förblir oskrivet.

Pensionerade pirater

En kul inblick i hur de somaliska piraterna tänker ges av Reuters. Vill det sig väl kan man dra sig tillbaks efter ett par sjöröverier och leva på bytet. I Sverige.

The village of Hobyo is awash with role models for aspiring buccaneers.

Roble said a former colleague retired early and invested his piracy dividends in the business of supplying khat, a mild leafy narcotic well-loved by many Somali men.

Flourishing business ensures he can afford the daily charter flights that deliver the perishable commodity from neighbouring producer Kenya.

"Thanks to him, we get khat everyday," Roble said.

The trade is lucrative but Roble has written it off as a business idea. Friends tell him that his face was broadcast on television while he was on the Ukrainian ship MV Faina, one of the most high-profile hijackings off Somalia.

"I would like to do the same and join him, but some of my former colleagues scared me. I am very afraid to travel."

The TV images also make it impossible for him to leave the country for Europe as a refugee. Another pirate forked out $16,000 to be taken to Sweden, he said.