Jag om Public service, på SVT

SVT Opinion publicerar idag en debattartikel av mig, med anledning av Public service-dagen. Texten handlar om vad Public service har för funktion - alltså ingen alls.

Public service brukar motiveras med att den garanterar medborgarna en saklig och korrekt nyhetsförmedling, att den agerar kulturellt och folkbildande, att den saknar hänsyn till kommersiella intressen och alltså kan vara nyskapande och gå sin egen väg, att den är viktig för det demokratiska samtalet, och att den kan förmedla information även till åsidosatta minoriteter.

Ja, ni kan säkert gissa resten.

Eller, förresten. Slutklämmen kan ni aldrig gissa.

När vi höjer våra glas i en skål på Public service-dagen kan vi med visshet se fram emot att få göra detsamma årligen i all framtid. Men firandet, om än trevligt, kommer att plågas av samma fråga som ställs i Dalarna i juni varje år då man firar Falukorvens dag.

Varför?

Det går bra att diskutera frågan på SVT Opinion, förresten. Det var därför de beställde mitt inlägg.

Eliassons råd i verkligheten

Vissa saker kan man säga inför FNs råd för mänskliga rättigheter, och kanske till och med få applåder, annat kan man inte nämna alls.

UN Watch har satt ihop en film med citat, många välkomna i rådet, och ett fördömt.



Förre socialdemokratiske utrikesministern Jan Eliasson måste vara bra naiv om han trodde att detta kunde bli något bra.

(via LGF)

Nationbranding

Sverige satsar just nu på att etablera sig i Second Life, vilket Stefan Geens ju bloggar om. Israel, däremot, finns på MySpace. Bland vännerna hittas Natalie Portman och Jack Bauer, berättar danska Politiken.

Pinker om vår våldsamma historia

När man känner sig nedslagen över det massiva våld som mänskligheten upplevt under de senaste hundra åren kan det vara en tröst att fundera på om det ändå inte var värre förr.

Jo, värre.

Steven Pinker behandlar detta tema i en ny essä på Edge.

In the decade of Darfur and Iraq, and shortly after the century of Stalin, Hitler, and Mao, the claim that violence has been diminishing may seem somewhere between hallucinatory and obscene. Yet recent studies that seek to quantify the historical ebb and flow of violence point to exactly that conclusion.

Some of the evidence has been under our nose all along. Conventional history has long shown that, in many ways, we have been getting kinder and gentler. Cruelty as entertainment, human sacrifice to indulge superstition, slavery as a labor-saving device, conquest as the mission statement of government, genocide as a means of acquiring real estate, torture and mutilation as routine punishment, the death penalty for misdemeanors and differences of opinion, assassination as the mechanism of political succession, rape as the spoils of war, pogroms as outlets for frustration, homicide as the major form of conflict resolution—all were unexceptionable features of life for most of human history. But, today, they are rare to nonexistent in the West, far less common elsewhere than they used to be, concealed when they do occur, and widely condemned when they are brought to light.

At one time, these facts were widely appreciated. They were the source of notions like progress, civilization, and man's rise from savagery and barbarism. Recently, however, those ideas have come to sound corny, even dangerous. They seem to demonize people in other times and places, license colonial conquest and other foreign adventures, and conceal the crimes of our own societies. The doctrine of the noble savage—the idea that humans are peaceable by nature and corrupted by modern institutions—pops up frequently in the writing of public intellectuals like José Ortega y Gasset ("War is not an instinct but an invention"), Stephen Jay Gould ("Homo sapiens is not an evil or destructive species"), and Ashley Montagu ("Biological studies lend support to the ethic of universal brotherhood"). But, now that social scientists have started to count bodies in different historical periods, they have discovered that the romantic theory gets it backward: Far from causing us to become more violent, something in modernity and its cultural institutions has made us nobler.

Läs alltihop. Ja, läs alltid Edge.

Hoppsan

En av de svenskar som sitter fängslade på Afrikas Horn är dotter till Helena Benaouda, ordförande för Sveriges Muslimska Råd - paraplyorganisation för nio islamiska organisationer.

Det berättar Svenska Dagbladet idag, i två artiklar som tyvärr lider samma brister som radioprogrammet Konflikt i lördags. Inget berättas som kan tala emot svenskan och hennes fästman. Trots att storyn känns märkligt tunn på vissa punkter.

I december hade hennes dotter Safia ”Fia” Benaouda åkt på semester över jullovet, en resa med shopping och sol som hon och hennes fästman planerat hela hösten.

I Dubai. Vilket ju är en bra bit från Somalia.

Problemet med denna ensidighet i journalistiken är ganska uppenbart. Intervjupersonen Helena Benaouda vill naturligtvis inte föreställa sig att paret skulle åkt till Somalia av politiska skäl.

När hon nu tänker tillbaka finns det ingenting som han gjort eller sagt som får henne att tro att han skulle vara extremist eller att han skulle ha haft politiska skäl att åka till Somalia.

– Jag vet att han bryr sig väldigt mycket om henne men hans omdöme har visat sig vara kass, säger Helena Benaouda.

Men, som jag påpekade i lördags, stödet till islamisterna har varit ganska omfattande från Sverige. Det hade varit intressant att också läsa något om hur detta sett ut.

Hoppas våra ambassadörer kan lösa problemen så att vi snart kan få reda på vad som hänt.

Uppdatering:

Nu är hon frisläppt, berättar SvD, och sitter snart på ett plan mot Sverige. Hoppas hon talar ut senare, om vad som hänt.

Uppdatering 2:

Mamman Benaouda utlovar fortlöpande info på sin nya hemsida releasemychild.se.

Vi sitter och pratar, hon har berättat lite om sina upplevelser.

Hon är medtagen, gul i ansiktet och ett tiotal kilo lättare, hennes muskler har förtvinat en del i och med att hon inte fått röra på sig något, utan suttit inlåst. Hon fick inte gå på toaletten och hon fick därför väldigt ont. Hon blev slagen med en käpp när hon krävde att få gå på toaletten. Hon har ett stort ärr i ena armen efter något insektsbett som hade blivit infekterat och som hon lovats men inte fått vård för. Hon har inte utsatts för sexuellt våld.

Hon berättar att svenskarna behandlades mest illa av alla, men den senaste veckan har man plötsligt börja behandla fångarna bättre. Hon tror att det är för att Etiopien kritiserats hårt i media.

Jag kan förtfarande inte tro att hon är hemma och sitter där mittemot mig vid köksbordet - och läser en dikt som hon skrivit till mig den 20 februari - på toalettpapper med en lånad penna!

Kulturnyheterna

Svts Kulturnyheterna innehöll idag glimtar av pressbilderna på Ekots galet duktiga och snygga utrikesreporter Caroline Salzinger, som nyss utkommit med boken Hälsningar från ondskans axelmakter. Detta kompenserade hjälpligt att ett bullrigt rökande monster med mitt namn också var med och pratade om varför Erik Fichtelius programserie om Göran Persson ska ha beröm.

Verka men inte synas skall hädanefter bliva mitt motto.

Lästips

Missa inte artikeln i Sydsvenskan om Malmöbon Ciro Bustos som handplockades av Che Guevara för att starta revolution i Argentina. Texten vimlar av hedersamma uttryck som "antiimperialistisk kamp" och "vänsteraktivister".

Ciro Bustos är konstnären från Argentina som reste som volontär till Kuba efter revolutionen 1959. Av Che Guevara blev han handplockad till en förtrupp med uppgift att förbereda en revolution i Argentina. Tränades till agent och soldat i Kuba, Tjeckoslovakien och Algeriet. I Argentina byggde han sedan upp ett landsomfattande hemligt kontaktnät.

Men revolutionsförberedelserna avslöjades och de i organisationen som inte greps eller dödades tvingades att fly. I Bolivias djungler anslöt de med Che Guevara för ett andra försök att sprida sin antiimperialistiska kamp till Argentina.

Slutsats, fyrtio år senare?

– Historien har visat att vi inte hade fel.

Stolt

Ni kanske tycker att jag är löjlig, men jag är barnsligt mallig över att min kolumn i Svenskan blev citerad idag i Lunchekots tidningskrönika (mp3).

Sånt betyder nåt för en enkel kille från landet. Som egentligen inte jobbar med att skriva.

Årets Stakhanovit

Schlingmann och Stakhanov förbereder utnämningen

De nya Moderaterna har i ett dekret tillkännagivit att årets arbetare är Maith Lindgård.

"Hon är 66 år gammal och [har] jobbat sedan hon var sexton. Hon började jobba som hushållerska och på gården. När hon sedan drabbades av en allergisjukdom vägrade hon sjukskriva sig och startade ett eget företag, en klädbutik."

Något säger mig att många som är sjukskrivna kommer att uppfatta detta som ett hån. Men lunchen med Sven Otto Littorin blir säkert fin.

Number one!

Min nya kolumn i Svenska Dagbladet är ganska kul. Läs den, klicka på annonserna, köp tidningen, och skriv kärleksbrev till redaktören så att han hajar att han har världens bästa skribent i stallet, eller nåt.

Svensklibanes terrormisstänkt i Tyskland

Ett TT-telegram i DN uppmärksammar oss på att tyska myndigheter inlett förundersökning mot en svensk med libanesiskt ursprung i syfte att klarlägga om mannen varit inblandad i det terrorbrott hans bror, Youssef Mohammed el-Hajdib, misstänks för.

Utländska medier är fylligare. Focus, som var först med nyheten, tycks inte ha lagt ut texten på webben, men andra fyller i.

Die Welt har en matig artikel, och Stern publicerade redan i somras ett fint litet familjeporträtt. Den som inte kan tyska får nöja sig med AP-telegrammet.

Lästips

Jag har naturligtvis ingen aning om vad vi kan vänta oss av utrikesminister Bildts resa till Ramallah, men den som vill kunna sätta den kommande nyhetsrapporteringen därifrån i ett begripligt sammanhang kan ha nytta av några fördjupande texter, tror jag.

Eli Göndör, som numer kan titulera sig mellanösternvetare och islamolog (grattis!), har skrivit en c-uppsats runt frågeställningen om det finns ideologiskt utrymme för Hamas att erkänna Israel:

Hamas, Sayyib Qutb och Israels rätt att existera (abstract, pdf).

"Varken hos Qutb eller Hamas tycks det finnas något ideologiskt utrymme för någon annan samhällsform än deras egen. Desto mindre utrymme finns för ett erkännande på ideologiska grunder för Israels rätt att existera."

Israeliska tankesmedjan Intelligence and Terrorism Information Center har gjort en mycket kritisk granskning av den nya palestinska regeringen, dess medlemmars historia, och deras gemensamma politiska plattform:

Analysis of the Palestinian national unity government: its composition, platform and the implications of its establishment

"A number of changes were made in the draft of the government's platform which was made public at the end of last week. The changes are semantic and intended to make the government's basic position seem less extreme. However, despite the rhetorical acrobatics, in the final analysis the platform does not meet the demands of the Israel and the Quartet , and they reflect the fact that Abu Mazen and Fatah have almost completely accepted Hamas's basic ideology and demands."

Vi hoppas naturligtvis alla på det bästa: slut på våldet och en snar tvåstatslösning.

Betala - annars dör träden

En auktion på eBay spelar smart på miljödebatten.

Show your concern for global warming and your love of nature by paying to keep a tree alive. If a tree does not sell it dies, I will cut it down and burn it releasing all the carbon it has stored. So save a tree or help heat the world, your choice.

This auction is for healthy happy tree number 2. You ransom the tree and it gets to stay right where it is in its natural home. Otherwise it dies. Nothing to ship so no shipping charges.

Or, if you hate the world and hate trees, if you win you can ask me to cut and burn it so you don't have to be a tree hugger to enjoy this auction.

Trees number 1 and 3 are dead. The Auctions ended and nobody cared enough to save a tree so now they are dead. When they dry out and their poor little leaves turn brown and start to fall off I will burn them adding all the carbon they had locked up in their brief lives to the atmosphere. I hope you are happy.

Also, as it costs money to list these trees if nobody bids on this tree I will kill it and trees 4 and 5. 5 is just a baby but I will kill it anyway, I will rip it up by the roots and let it die slowly in the sun. If somebody bids to save tree number 2 then I will list 4 and 5 so they will have a chance. It is up to you now.

(Tack till Ixnay!)

Intressant i Konflikt

Konflikt i P1 ägnade en hel timme åt Somalia, där hälften utgjordes av ett utmärkt reportage om svenske Osman Yassin Ahmed som sitter gripen misstänkt för att ha stridit med islamisterna.

Fokus för Konflikt är självfallet möjligheterna att oskyldiga hamnat i kläm i kampen mot terrorn. Därför fick lyssnarna aldrig höra saker som

• att svensksomaliernas stöd till Domstolarna och "motståndsrörelsen" därefter har varit kompakt,
• att hundraatusentals dollar gått från Sverige till Domstolarna via svensksomaliska kurirer,
• att ledande företrädare för Domstolarna kommer ur terrororganisationen IAIA och ÄR Al Qaida,
• att amerikanen som flugits till Texas har erkänt att Al Qaida samarbetar med Domstolarna,
• att en ledande Domstolsföreträdare är svensk och har utropat Jihad mot utlänningar,
• att en somalisk fånge på Gitmo blev rekryterad till terrorismen under sin tid i Sverige,
• att somaliska terrorister ser på svensksomalierna som föredömen,

etcetera.

Däremot fick lyssnaren komiskt nog veta att Osman Yassin Ahmed har två fruar: en i Somalia och en här hemma. Det var i alla fall första gången jag hört att man använt bigami som förtroendeskapande berättarelement i ett radioreportage.

Den som har tid över kan skriva in "Somalia" i sökfältet högst upp till vänster här på bloggen, och läsa allt jag skrivit om ämnet - det ger en något annorlunda bild än Konflikts.

Annat var det förr

Diplomatisk kris med Kuba.
Sverige får EU-stöd mot Kuba.

Man blir lite tårögd när man tänker på skillnaden.

Palme, Schori och Castro

Kärlekens ABF

Göran Perssons tips för ett framgångsrikt äktenskapligt samliv:

- Bit ihop och tänk på partiet!

Palmes linje grogrund för terror

En vanligt förekommande myt säger att repression skapar terrorism. Att hårda tag bara resulterar i hårda tag. Men det stämmer inte.

Terroristerna betraktar eftergifter och kompromisser som svagheter. Pacifisterna är deras nyttiga idioter.

Karl-Heinz Dellwo, en av mördarna som ockuperade västtyska ambassaden i Stockholm, berättar i Dagens Nyheter att Röda Armé-Fraktionen gillade Olof Palme - och därför valde Sverige som plats för sitt dåd.

Ockupationen gjordes för att befria de andra RAF-fångarna, där­ibland Andreas Baader och Ulrike Meinhof. Att valet föll på Sverige var ingen tillfällighet.

- Vi hade hoppats att den svenska socialdemokratin skulle motsätta sig en militär lösning från förbundsrepublikens sida.

Vad hade ni för grund att tro det?

- Vi gjorde en positiv bedömning av Olof Palme som en man som gjorde någonting för rättvisan i världen, säger Karl Heinz Dellwo när han träffar den utländska pressen i Berlin.

Lästips

Det är alltid tråkigt när en kompis flyttar. Men en bra sak har kommit av att Stefan Geens bosatt sig i Kairo. Hans blogg har fått nytt liv. Och den fylls nu med samma sorts genialiska underfundiga texter och vardagliga observationer som han gav när han var fortfarande var obekant med det svenska. Fast nu handlar det om Egypten, alltså.

Finns det en bra bokhandel i Kairo? Varför är det bara män i tunnelbanan? Hur kommer det sig att kvinnorna på universitetet bär slöja? Vilken leverantör är bäst för bredband? Hur åker man taxi? Stefan Geens rapporterar.

Newly confident in the ways of taxi-taking after a weekend initiation by my new friends, I decide to take one for the short hop across the Nile. Here's the trick: You can't ask how much it's going to be, you have to know already, and you have to have the exact change ready. Ask how much it costs, and the price doubles. Ask for change, and their pockets are mysteriously empty.

Vår partiella blindhet

För den med hjärtat till vänster var det tidvis plågsamt att vara med om debatten om främlingsfientlighet på Jeriko i Malmö i måndags kväll. En vänsterskribent sa att det inte förekommit någon invandring till Sverige sedan 1967. Ett vänsterkommunalråd ifrågasatte om ungdomsrån existerar. En majoritet i publiken tycktes enig om att nu snackar vi inte mer om det här. Malmös integrationsansvariga kommunalråd Kent Andersson skulle ha glatt sig; ingen pratar ju mindre än han om det som ändå verkar vara ett ofrånkomligt samtalsämne.

När jag på 80-talet skärskådade Skånepartiet i en serie radioprogram tyckte mina kollegor att det var bra, men när jag häromåret skrev två kritiska artikelserier om Rosengård i Sydsvenskan kom de negativa synpunkterna främst från andra journalister.

Denna partiella blindhet gick igen på Jeriko, där författaren Fredrik Ekelunds erfarenheter av kriminella invandrarkillar ifrågasattes av publiken ända till den absurda punkt där inga problem existerar och där varje antydan om deras faktiska existens tolkas som uttryck för fobi.

Med sådana motståndare har sverigedemokraterna fått precis det samtalsklimat de vill ha.

Journalisten Lars Åberg beskriver den partiella blindhet som den intellektuella klassen drabbats av. I Sydsvenskan.

Figges röda förflutna

Socialdemokratiske gamle tungviktaren Enn Kokk ger konspirationsteoretikerna rätt och hänger ut Erik Fichtelius vänsterkoppling. Det visar sig att Figge har en historia i vänstern. För trettio år sedan.

När jag arbetade med att söka skribenter till “Var blev ni av, ljuva drömmar?” (Ordfront, 2002), försökte jag förgäves få Erik Fichtelius att skriva ett bidrag. I den här boken speglas de röda årtiondena, 1960- och 1970-talen, genom bidrag från medlemmar i den ursprungligen (och även numera) socialdemokratiska men under 1970-talet revolutionära föreningen Laboremus. En av medlemmarna under de rödaste åren var Erik Fichtelius.

Ge Figge Stora Journalistpriset nu!

Kritiken mot de två delar av Erik Fichtelius Ordförande Persson som visats har varit löjeväckande. Figges dokumentär är årets bragd inom politisk journalistik.

Kultursidesmänniskorna har varit löjligast. I Dagens Nyheter kallar tv-kritikern Johan Croneman serien för "årets antiklimax", bland annat med hänvisning till ett bristande formspråk. Detta hänvisar också P1 Kulturnytts Mikael Timm till, som dedikerar merparten av sin kritik till att behandla frågan huruvida Ordförande Persson är en riktig dokumentär eller inte - givetvis med ett egenhändigt snickrat dokumentärbegrepp som referenspunkt.

(Kulturnissarna avslöjar därmed sin okunskap och närmast avsiktliga ignorans inför samtida politik. Det framstår närmast som en gåta varför det upplåts spaltkilometrar åt dem att bedöma mer eller mindre politiska skeenden vareviga vecka. De kan inget om politik. De bryr sig inte om politik. Varför ska vi bry oss om deras yttranden då?)

En annan sorts kritik kommer från borgerliga tyckare som låst sig vid tanken att allt som produceras i Public Service med nödvändighet är del i en stor socialistisk konspiration. Således blir Dick Erixon "spyfärdig" av Fichtelius "smörande underdånighet", och tvingas sätta på sig ironiska glasögon för att kunna uppskatta programmen. Moderaten Gunnar Hökmark menar i Expressen att SVT genom programmen blivit "His Masters Voice".

En tredje sorts kritik kommer från de journalister som har haft egen vinning i skriverierna runt Fichtelius-affären under alla år. Resumé-redaktören Viggo Cavling påstår därför att "Fichtelius trovärdighet är för evigt förbrukad".

Av andra åsiktsmaskiner har Ordförande Persson anklagats för att vara för tunn, för att ge för lite analys, för att tala med barnspråk till tittarna, för att inte berätta något nytt, för att innehålla för mycket arkivbilder, för att vara för skvallrig, för att komma för sent, för att stjäla tid från Mona Sahlin, ja, snart sagt allt.

Jag vill uttrycka avvikande åsikt.

Det är klart att programserien, som vänder sig till en stor publik, inte kan innehålla hur snåriga detaljredovisningar som helst. Det är klart att där måste finnas arkivmaterial för att sätta in intervjuerna i kontext. Det är klart det har funnits anledning att kritisera Fichtelius dubbla roller, i synnerhet när han under produktionen tilläts agera partiledarutfrågare i en valrörelse. Det är klart att alla inte kan få allt.

Men.

Två dagar efter att Göran Persson lämnat partiordförandeposten får vi ta del av ett makalöst närgånget material som nedtecknar hans tio år vid makten. I normalfallet får medborgarna vänta åratals på en tråkig självbiografi som enbart läses av ledarskribenter. Figges program har miljonpublik!

Stoffet i Ordförande Persson har inte bara en enorm publik. Det genererar dessutom vänsterkryss och toppar till alla stora medier, som går vidare med att bena ut samtidshistorien på ett hittills aldrig skådat sätt.

Genom programmen får vi ett fullkomligt unikt, snudd på direkt, tillskott till historieskrivningen. Aldrig tidigare har vi vetat så mycket så tidigt om en statsministers känslor och tankar i samband med centrala politiska skeenden. Något liknande har aldrig gjorts! Inte någonstans!

Fichtelius, som alltid varit visionär vad gäller ny teknik och nya medier, levererar dessutom med programmen mängder med extramaterial som med nödvändighet fått väljas bort i redigeringen.

Med detta projekt har Fichtelius arbetat i tio år. Han har fått sin karriär förstörd. Han har fått sin heder och trovärdighet ifrågasatt. Han har isolerats på sin arbetsplats. Han har mobbats i medierna.

Men Figge ror detta unika projekt i hamn. Trots usla chefer. Trots konstant motvind. Trots elaka politiker och kritiker. Trots baktalande kollegor.

Klart Erik Fichtelius ska ha Stora Journalistpriset.

Dagens rubrik

Lite TV-grafik med anledning av debatten som förts här de senaste dagarna:


(via Vassa Eggen, som tipsar om ännu fler skärmdumpar)

Dagens citat

Sveriges bästa krönikör Peppe Engberg berättar i Dagens PS varför Mona Sahlin inte säger något konkret om sin politik:

Det är Ohly och miljöpartisterna som är hennes stora problem. Alla försök att förtydliga den socialdemokratiska politiken (i någon vettig riktning) kommer att tydliggöra den rågång till mp och v som inte får tydliggöras. Detta i sin tur skulle nämligen ge Alliansen dubbel utdelning på det enda triumfkort de har, nu när de nya moderaterna redan lagt rabarber på sossarnas politik.

På Afrikas horn intet nytt

En av de svenska medborgare som sitter fängslade i Somalia, misstänkt för att ha stridit med islamisterna, uppmärksammas i en artikel i Bradenton Herald. Enligt hans familj har svenska myndigheter inte berättat om de kommit närmare en överenskommelse med sina somaliska motsvarigheter.

Another prisoner who was able to communicate with his family was Osman Yassin Ahmed, a Somalia-born Swedish citizen who was jailed along with his wife, their 7-month-old daughter and a son who's about 3 years old.

Ahmed, 39, called his younger brother in Stockholm one day in early February from Addis Ababa.

"I spoke to him for about 50 seconds," the brother, Sahal Yassin Ahmed, said in a telephone interview from Stockholm on Monday. "He said, `Hello, I'm fine, I'm in Addis somewhere near the embassy (district).' He never called me again."

Ahmed was arrested around Jan. 6 on the Somali-Kenyan border and spent at least two weeks in prison in Kenya, according to Kenyan human rights groups.

His brother said he'd been living in Stockholm for 17 years and had traveled to Somalia last October to obtain a passport for his newborn daughter and bring his family back to Sweden.

His brother said that while in prison in Kenya, Ahmed met with representatives of the Swedish Embassy, who brought the family clothes. But since the detainees' transfer to Somalia on a flight in late January, Ahmed's relatives have received little information on their whereabouts from Swedish authorities in Stockholm, Nairobi or Addis Ababa.

"They don't want to tell us anything," Sahal Yassin Ahmed said.

What's puzzling you is the nature of my game

Guantanamofången Khalid Sheikh Mohammeds erkännanden är häpnadsväckande läsning. Kanske är det därför hans vittnesmål ifrågasätts - omfattningen är snudd på obegriplig. I sitt nedskrivna, väl förberedda, yttrande till tribunalen berättar han om att han deltagit i en närmast ofattbar mängd dåd. Han var inblandad 1993 när World Trade Center attackerades första gången, han hjälpte till att bomba nattklubbarna på Bali, han planerade att spränga Big Ben, han planlade mord på påven och Bill Clinton, och han halshögg Daniel Pearl.

1. I was responsible for the 1993 World Trade Center Operation.
2. I was responsible for the 9/11 Operation, from A to Z.
3. I decapitated with my blessed right hand the head of the American Jew, Daniel Pearl, in the city of Karachi, Pakistan. For those who would like to confirm, there are pictures of me on the Internet holding his head.
...//...
28. I was responsible for the assassination attempt against President Clinton during his Visit to the Philippines in 1994 or 1995.
29. I shared responsibility for the assassination attempt against Pope John Paul the second while he was visiting the Philippines.
30. I was responsible for the training and financing for the assassination of Pakistan's President Musharaf.
31. I was responsible for the attempt to destroy an American oil company owned by the Jewish former Secretary of State, Henry Kissinger, on the Island of Sumatra, Indonesia.

Sedan länge vet vi dock varför vi blir förbryllade.

I was round when Jesus Christ
Had his moment of doubt and pain
Made damn sure that Pilate
Washed his hands and sealed his fate
Pleased to meet you
Hope you guess my name
But what's puzzling you
Is the nature of my game
I stuck around Saint Petersburg
When I saw it was a time for a change
Killed the czar and his ministers
Anastasia screamed in vain
I rode a tank
Held a generals rank
When the blitzkrieg raged
And the bodies stank
Pleased to meet you
Hope you guess my name
What's puzzling you
Is the nature of my game
I watched with glee
While your kings and queens
Fought for ten decades
For the gods they made
I shouted out,
Who killed the Kennedys?
When after all
It was you and me
Let me please introduce myself
I'm a man of wealth and taste

Lucifer, i Sympathy for the devil, 1968.

Hemma igen

Jag är mör i hela kroppen. Hemresan från Beirut startade 05.30 libanesisk tid och slutade i Stockholm klockan 23. Och det hade väl inte varit något problem om det inte varit för en Kibbe Nayye-orsakad magsjuka som jag ådrog mig vid sista kvällens restaurangbesök på Abdel Wahab i Monot-kvarteret. Under mina sex timmar på Heathrow botade jag hjälpligt denna med steak frites följt av en flaska chardonnay, och det kanske inte var vad en professionell läkare skulle ordinerat.

Men jag är hemma, jag lever, och jag har väskan full med souvenirer från Hizbollah, Islamiska Jihad, PLO och Robert Fisk (signerad!).

Snart kanske jag skriver nåt vettigt också.

Byblos

Pa vagen till en av varldens aldsta kontinuerligt bebodda stader, Byblos, diskuterade jag med vara guider om de nagonsin fatt nagon bra forklaring till varfor Hizbollah-anhangare ofta halsar sina ledare med sin utstrackta hogerarm, liknande den gamla Hitler-halsningen. Och trots att den ena guiden just nu skriver sin masters-uppsats om Hizbollah sa kunde han inte svara sakert.

Efter en sen lunch pa en fiskrestaurang i Byblos gamla hamn tog jag en promenad i stadens modernare kvarter. Plotsligt hamnade jag framfor en bokhandel, papassligt betitlad Libraire Al-Jihad.

I skyltfonstret, bland allskons jihadistlitteratur med kalashnikovs pa omslagen, lag ett exemplar av Mein Kampf pa arabiska.

Jag gick in i butiken och fragade damen darinne om hon salde mycket av Mein Kampf. Hon kunde lyckligtvis en smula engelska.

- Of course! Number one!

Mein Kampf var alltsa Jihad-bokhandelns bastsaljare. De hade den i fransk oversattning ocksa. Och det kanske ar logiskt, givet att jihad ocksa betyder kamp. Och kanske sager det nagot om varifran den uppstrackta armen kommer.

Men jihad ar naturligtvis sa mycket mer an judehat.

- Number two? Che Guevara.

(ps: jag kopte naturligtvis ett ex av Hitlers bastsaljare. Men internetcafeet later mig inte plugga in kameran, sa ni far vanta pa bilderna fran bokhandeln.)

Reserapport sondag

Befinner mig nu i Beirut pa journalistkurs. Och den forsta journalist jag traffade, pa valkomstmiddagen pa Walimah Wardeh, var naturligtvis Robert Fisk. Inte sa att svenska journalistutbildningar ar vinklade, men...

Jag drack ol, och hans glas var genomskinligt som GT. Han var jattetrevlig, och kunde beratta om flera resor till Sverige, och om att Hizbollah gillar honom. No shit.

Imorrn forelaser Fisk for oss. Ska bli jattekul. Senare i veckan blir det palestinskt flyktinglager och mote med hog foretradare for Hizbollah.

Bor pa klassisk journalistmark. Meridian Commodore Hotell i Hamra-distriktet.

Kommer nog inte ha tid att blogga, men har kamera med mig ifall jag ser nat kul.

Sa jag att det ar 20 grader varmt?

Varning

Jag åker till Beirut, Libanon, nu, och kommer tillbaks om en vecka. Det finns risk att det inte blir så mycket bloggat.

Kusligt

Ibland uppstår tillfällen då alla till synes lösa trådar befinns vara ihopknutna. Då spridda röster tycks kommunicera med varandra på ett omedvetet plan. Idag är en sån dag.

I Aftonbladet skriver Ann-Charlotte Altstadt intressant om proggen, med anledning av den svenska delen av melodifestivalen som har final ikväll (vilket kompletteras utmärkt av Stig-Björn Ljunggren på hans permalänksbefriade blogg).

Samtidigt toppar Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter sina webbupplagor med den märkliga nyheten att Umeå Energi ska börja generera kraft genom att bränna döda hönor.

Två till synes fristående saker. Som i själva verket, på ett annat plan, är en.

För det är väl inte bara jag som omedelbart kommer att tänka på Faluns stora bidrag till proggrörelsen, och deras enda album?

Elda med höns, MNW, 1975

Borgerlig seger

Opinionsmätningarna må peka åt ett annat håll, men håll i er nu, för jag kan idag berätta att det här landet går i fortsatt borgerlig riktning.

Bevisen är entydiga.

Det handlar inte om pigavdrag, jobbtillväxt, statsfinanser, eller ens om krogar öppna dygnet runt. Eller jo, kanske lite om krogarna. Men huvudsakligen om något helt annat.

Läsare som har varit med ett tag kommer kanske ihåg att jag några gånger skrivit om triangulering, och då inte på de vanliga politikområdena, utan om triangulering i den enskilt viktigaste kulturella faktorn inom politiken. På den tiden fanns det inget egentligt namn på denna politiska teori, men efter tydliga exempel ifrån liberala revolutioner världen över har det vuxit fram ett begrepp som fått fäste åtminstone i bloggosfären.

Det kallas The Theory of Protest Babes, eller The Babe Theory of Political Movements, och avhandlades grundligt häromåret på bloggen WILLisms, som härledde teorins uppkomst till PJ O'Rourke. Den legendariska journalisten beskrev i The Parliament of Whores hur vänsterrörelsen hade förlorat sin viktigaste resurs - de snygga brudarna.

"Best of all, there were hardly any beautiful women at the [Housing Now!] rally. I saw a journalist friend of mine in the Mall, and he and I pursued this line of inquiry as assiduously as our happy private lives allow. Practically every female at the march was a bowser. "We're not being sexist here," my friend insisted. "It's not that looks matter per se. It's just that beautiful women are always on the cutting edge of social trends. Remember how many beautiful women were in the anti-war movement twenty years ago? In the yoga classes fifteen years ago? At the discos ten years ago? On Wall Street five years ago? Where the beautiful women are is where the country is headed," said my friend. "And this," he looked around him, "isn't it."

Som sagt. Jag skrev om det här för några år sedan, i samband med att MUF skulle välja ny ordförande, och blottlade ett strategiskt problem i borgerligheten.

Det är dags att vi tar kvinnofrågan på allvar.

Vänstern äger ju kvinnofrågan.

När Robban Aschberg får frågan om hur det kom sig att han blev kommunist på sjuttiotalet så svarar han alltid att det berodde på brudarna. Och det är inte svårt att förstå att ett enda leende från en ung Gunilla Thorgren måste ha dragit in tio gånger så många aktiva i vänsterrörelsen som hundra marscher anförda av Sköld Peter Mattis. Och den där mytbildningen om de snygga brudarna spelar fortfarande vänstern i händerna.

Som sagt, det är dags att ta kvinnofrågan på allvar.

Triangulering, alltså.

Låt mig ta ett exempel.

Christofer Fjellner har ju nyligen landat fetaste pensionsförsäkringen i EU-parlamentet, så Moderata ungdomsförbundet ska snart välja ny ordförande. Och som väntat kandiderar ett gäng kompetenta alfahannar: Johan Forssell och Maths Larsson, exempelvis.

Men, och nu vill jag inte kasta någon skugga över vare sig Fjellner eller de andra grabbarna, är det bara jag som tycker att Tove Lifvendahl hade en viktig kvalitet som Fjellner sin, ööh, mjuka framtoning till trots aldrig kan uppnå?

Vi kan kalla det Obs-värde, för att låna en term ifrån reklambranschen. Tove hade ett högre Obs-värde än Christofer. Särskilt för oss som till fullo vet att uppskatta det multikulturella samhället. Men Tove är ju förlorad till konsultbranschen.

Nu ska gudarna veta att det inte saknas kompetenta kvinnor i MUF som vore passande att framhäva i detta läge.

Jag exemplifierade i samband med detta med ett gäng unga moderater och folkpartister som kunde hållas fram, och dessa är idag - sannolikt på grund av att jag hade rätt - mycket framstående politiker och opinionsbildare.

Men hur kraftig den här revolutionsrörelsen var kunde jag inte förutse. Först idag förstår jag dess fulla vidd.

Redan på moderaternas valvaka på Nalen, som jag av en slump rumlade in på vid midnatt, borde jag insett. Förvisso var feststämningen redan ganska hög när jag anlände, men det tände till rejält en halvtimme senare. Av en helt ny, otippad, anledning.

Center-babes.

Jag skojar inte. Ett helt koppel centerpartistiska ungdomsförbundsbrudar på vansinnigt partyhumör. Center-babes. Otänkbart för bara några år sedan.

Och det där borde ju fått mig att fatta att det var nåt stort på gång. Det gjorde jag inte. Men idag har det slutgiliga beviset kommit.

Vänsterrörelsen tittar idag med avund på högerns brudar.

Och det är en center-babe som står i blickfånget.

Hon heter Marie Wickberg, och kandiderar till ordförandeposten i CUF. Hon var med i debattprogrammet Argument i SVT häromdagen, och förändrade sannolikt därmed balansen mellan blocken för flera år framåt.

Jag behöver bara citera debattforumet socialism.nu:

...den här bilden gör mig nästan lite k*t!
http://www.flickr.com/photos/92103103@N00/113385545/

Vänsterynglen begriper naturligtvis inte vidden av vad de diskuterar. De blandar till exempel ihop orsak och verkan till varför de tycker som de gör.

...det var hon som plockade dom flesta poängerna, och hade den vettigaste åsikten..

att hon är snygg är bara en bonus

Jojo.

Nå.

Enligt den nu vedertagna politiska teorin är detta det slutgiltiga beviset för det enorma paradigmskifte som Sverige genomgått. Det är högern som har tjejerna nu.

Marie Wickberg klagar en smula på sin blogg över att hennes "politiska kompetens bedöms efter... ...utseende". Men det handlar inte om det. Det handlar om att många kompetenta människor samlas kring en viss idé - och av dem är några naturligtvis vackra. Ju bättre idé, desto större urval.

Vad säger då detta oss?

Två saker.

Marie Wickberg kommer att bli ordförande för CUF. Allt annat vore vansinne.

Och.

Borgerligheten kommer att ha fortsatt dragkraft. Idag fyller Mona Sahlin femtio.

Stor seger mot Iran

Jämställdhetsfrågor i all ära, men dagens enskilt viktigaste nyhet kommer från Washington Post, som fått bekräftat något som ryktats i ett par dagar - att en högt uppsatt iransk militär hoppat av till väst och samarbetar med underrättelsetjänsterna.

Det går knappt att uppskatta hur viktigt detta kan vara. Information från Ali Rez Asgari, som han heter, kan vara skillnaden mellan krig eller fred. Tyvärr verkar dock Asgari veta mer om Irans relationer med Hizbollah än om landets atomprogram.

A former Iranian deputy defense minister who once commanded the Revolutionary Guard has left his country and is cooperating with Western intelligence agencies, providing information on Hezbollah and Iran's ties to the organization, according to a senior U.S. official.

Ali Rez Asgari disappeared last month during a visit to Turkey. Iranian officials suggested yesterday that he may have been kidnapped by Israel or the United States. The U.S. official said Asgari is willingly cooperating. He did not divulge Asgari's whereabouts or specify who is questioning him, but made clear that the information Asgari is offering is fully available to U.S. intelligence.

(via Belmont Club)

Frigörelse då och nu

Lisbeth Lindeborg, statsvetardoktorn som idag skriver läsvärt på SvD Brännpunkt om kvinnoförtryck inom islam, har länge gått i bräschen för emancipationen.

I den forntid då allt var mycket bättre, och sexualitet och skönhet inte nödvändigtvis stod i motsatsställning till frigörelsen, kunde man hitta henne i tidningar som Mayfair och Best for Men.

I mina ögon är det samma kamp, fast med andra medel.

Årets viktigaste reklam

Magdalena Graaf kampanjar för ROKS.

Magdalena fick utstå grov misshandel. Hon blev slagen blodig och vid ett tillfälle skjuten med en kolsyrepistol. Ändå säger hon idag att det var kränkningarna som var det värsta.

– Känslan av att vara värdelös är det värsta. Slagen klarar man, man får en högre smärttröskel och den fysiska smärtan går över. Men orden och hoten finns kvar för alltid. Våldet har inte förändrat mig som människa, men det har kränkningarna. Jag kan komma på mig själv att det hugger till i magen om min nuvarande man säger något elakt på skämt. Jag tar illa vid mig mycket lättare.

Till slut blev situationen ohållbar. Jorma deklarerade att det ”skulle bli ett sant nöje” att döda Magdalena och hon förstod att han menade allvar. Dessutom hade vänner och familj förstått mer och mer. De kontaktade en kvinnojour och gjorde en plan för den flykt som kom att ta nästan ett år.

Magdalena och hennes son flyttade från jour till jour och tvingades leva under skyddad identitet. Magdalena berättar att det var svårt att vara mamma och samtidigt fly för sitt liv. Att behöva ta sin son från plats till plats och därtill kalla honom och sig själv vid nya namn. Dessutom kunde de inte ha någon som helst kontakt med varken familj eller vänner. Ingen fick veta var de fanns i fall de skulle utsättas för utpressning.

– Jag kände en frustration över att inte kunna skydda min son. Samtidigt gav det mig styrka att behöva skydda honom. Han fick mig att orka.

De hjälpsamma personer de mötte på vägen blev en rädding. Poliskvinnan som trots sina kollegors fördömanden följde deras resa och de jourkvinnor som utan någon som helst ersättning skyddade dem på boenden runt om i Sverige.

– För oss fungerade jourkvinnorna som mammor, mormödrar och vänner på en och samma gång. De betydde allt under den här tiden.

Dagens Media:

- Hon har blivit utsatt för våld och har bott på kvinnojourer. Hon säger det var de som hjälpte henna överleva så för oss var det självklart att ha med henne, säger Lina Ploug, ordförande i Roks.

Har ni förhoppningar om att den här kampanjen ska ge en annan bild av Roks i allmänhetens ögon?

- Ja det är klart. Nu får vi visa upp en bild av oss själva så som vi upplever vår organisation. Könskriget innebar en kris för Roks men vår verksamhet är grundläggande. Våldet mot kvinnor slutar inte och det kommer fortfarande många sökande till oss. Folk vet att vi behövs och det är den bilden av oss man märker mest av idag.

Så jävla bra kommunikation. Så jävla bra.

Beirut-tips, någon?

Det ser ut som att jag ska åka till Beirut en vecka med början på söndag, tack vare en stackars ordinarie stipendiat som fått förhinder. Journalistfonden och FOJO arrangerar en kurs i Mellanösternbevakning, ledd av Peter Löfgren.

Nu vill jag ha tips - vad får man inte missa i Beirut? Mitt kursprogram lär vara späckat, förvisso, men någon ledig tid har man väl. Vad måste man se?

Tamilska pizza-tigrar med svensk koppling?

Regimtrogen press i Sri Lanka påstår att kreditkortsbedrägerier i Norge finansierar de fruktade Tamilska Tigrarna - och att det finns en svensk koppling.

Norsk press har, såvitt jag kan se, behandlat härvan i termer av normal kriminalitet, och undvikit att berätta om den etniska och regionala kopplingen mellan de misstänkta annat än i mycket vida begrepp, vilket tyvärr försvårar läsarnas möjlighet att förstå eller själva värdera uppgifterna.

Den 35 år gamle mannen fra Oslo er tiltalt for grovt bedrageri for over 5,3 millioner kroner ved hjelp av til sammen 95 falske kredittkort.

Sammen med ham er 15 andre menn fra østlandsområdet tiltalt for medvirkning til bedrageriene.

Tiltalen lyder også en rekke tilfeller av forsøk på grovt bedrageri.

- Vi mener han har vært lederen i en organisert gruppe som drev med kortbedrageri. Han har skaffet kort og gjort avtaler med de medtiltalte om bruken i deres forretninger, sier statsadvokat Trude Maren Buanes til NTB.

Til sammen er det foretatt en lang rekke små og store transaksjoner i butikker og serveringssteder som da tilhørte de medtiltalte.

Ifølge tiltalen ble data fra betalingskortene til hovedsakelig drosjekunder kopiert ved hjelp av en skimmer og senere skrevet inn i nye, blanke kort. De tiltalte skal ha brukt de falske kortene til å kjøpe seg verdigjenstander og gjøre til dels svært store kontantuttak i sin egne betalingsterminaler.

Virksomheten pågikk i rundt to år fra våren 2004 til i fjor vår.

På Sri Lanka menar man dock att de misstänkta sympatiserar med de Tamilska Tigrarna, och att bedrägerierna finansierat deras terrordåd.

En artikel i Daily News (som reproduceras av Sri Lankas Armé - regimtroget, som sagt) beskriver målande de osannolika förklaringarna som getts av de tilltalade. En pizzeria-ägare påstår att hans kund faktiskt beställt mat för 10.000 dollar på en kväll, vilket Daily News konstaterar motsvarar 185 pizzor, 149 öl och mer än 100 drinkar.

De misstänkta benämns pizza-tigrarna.

In Norway one of the country's largest credit card frauds is unfolding in the courts in Oslo. 5.3 million Norwegian kroner have been stolen with fake credit cards.

Norwegian LTTE sympathisers, their restaurants and strip joints are involved in the credit card scam. The 35 year Satrubarajah Shanmugarajah (RUBY) according to the police is the main man. He has pleaded guilty to several of the charges.

Ruby and his attorney Vidar Helgheim say Ruby is only the running boy. Other defendants are Sureswaran Thuraisingham, Kajamugan Parameswaran, Selvakumar Yoganathan, Theepakanth Aiyathurai and Sriranjan Sivananeswaran.

In Norway a total of 95 credit cards are involved. Earlier this year we have had arrested the same organised crime group, but the district attorney Trude Maren Buanes, choose not to mention this in her opening statement.

In Phuket LTTE cadre M. Pathmathas together with other LTTE cadres was arrested with 5000 cards and in Nairobi 72 cards were confiscated.

The LTTE has sent Balakumar Poluthurai to Nairobi (Norwegian passport) to commit the fraud. Balakumar Poluthurai has drawn attention to himself by using the same ATM for more than an hour.

Impatient customers in the long line behind him notified the Nairobi police. There are total of 16 defendants in the Norwegian case. Some of the defendants are well known figures in the Norwegian underworld. 32 witnesses will be called to testify in one of the largest credit card fraud cases in Norwegian history.

The court case is progressing slowly and the translation to Tamil language complicates and delays the case further.

In their testimony the restaurant owners are providing the most ridiculous explanations for the goods recieved for the credit card charges.

The owner of Nordisk Pizza in Hakkadal, Norway, said Shanamugarajah Ruby did order food and beverages for approximately 10.000 US dollar one evening. When Nordisk Pizza most expensive pizza cost 30 US dollars and the most expensive drink costs 12 US dollars, Shanamugarajah Ruby (and allegedly 15 friends) must have eaten 185 large pizzas, 149 pints of beer and more than 100 alcoholic drinks in a few hours if the owner of Nordisk Pizza was speaking the truth.

The District attorney believes money shifted hands and only a fraction of the food has actually entered the "Pizza Tigers" bellies.

Daily News hävdar vidare att bedrägerierna har förgreningar in i Sverige, men förtydligar tyvärr inte. En misstänkt ska ha påstått att den utpekade huvudmannen inte alls är hjärnan bakom härvan, och istället pekat ut en "Rajan". Denne Rajan ska ha kopplingar till en svensk Tiger-cell:

The restaurant owner of Little India, Suraswaran Thuraisingham, said he doubted the Shanmugarajah (RUBY) is the main man since he has the intelligence of a 15 year old.

He confirmed RUBY and his friends have paid his bills with credit cards. Even after American Express refused to pay a bill for 21.700 Norwegian kroner (USD 3200) to restaurant Little India, he allowed Ruby and his friends to use other credit cards.

According to Suraswaran Thuraisingham he believed another LTTE cadre "Rajan" could be involved in the credit card scam. Thuraisingham mentioned "Rajan," who is connected to the LTTE cells in Bremen and Sweden. Thuraisingham testimony contradicts Ruby's story where individuals connected to the LTTE in Great Britain is recipients of the funds from his frauds.

Det finns all anledning att tvivla på uppgifter ifrån den regimtrogna pressen i denna infekterade konflikt. Läs kritiskt!

Kommentatorernas dilemma

P1 Kulturnytts Mårten Arndtzén, som också är medarbetare på Expressens kultursida (och gammal bekant till mig), har fällts i Granskningsnämnden för en kommentar om borgerlighetens museireform.

GRN skriver om Kulturnytts inslag:

Han sa bl.a. att det inte fanns "några pragmatiska skäl att riva upp en så gränslöst framgångsrik reform som de slopade entréavgifterna" och att "alla invändningar mot reformen fallit till marken, ogrundade". Han ställde frågan varför man gör det; Av dumhet eller ideologi? Han sa också:

"[…] Nu slipper de betala för gratisfluktarna på museerna och det är nog bara början. För visst verkar det som att det är här, på kulturpolitikens lilla bakgård, som de nya Moderaterna bestämt sig för att släppa ut det gamla högerspöket ändå."

Granskningsnämnden ansåg att Kulturnytts medarbetare i sin politiskt färgade beskrivning och analys av beslutet gick längre än vad som ryms inom SR:s gransknings- och kommentarsskyldighet. Nämnden ansåg att inslaget var ett ställningstagande i en kontroversiell politisk fråga, och därmed stred inslaget mot kravet på opartiskhet.

Man kan tycka att det är ett uppenbart fall att fälla. Och det är det väl. Men det visar på ett problem: det är svårt att vara kommentator utan att tycka saker. Kommentarerna blir dessutom oftast mer intressanta om de levereras ur någon vinkel. Men det är förbjudet. SVT är traditionellt "bättre" på att hålla kommentatorerna kort, medan SR låter dem tycka mer (namnet Björn Elmbrandt ploppar upp i huvudet).

Jag råkar nu veta att Mårten Arndtzén inte är någon vänsterextremist. Han har säkerligen bara spetsat sina formuleringar och tagit i för mycket för regelverket. Nästa gång håller han igen.

Men är det så vi vill ha public service? Helt uddlöst?

Snart granskas Gitmosvensken

Cellgolv på Guantanamo

På fredag inleds granskningen av de fjorton fångar som sist hamnat på Guantanamo för att fastställa om de är att betrakta som stridande fiender. Bland dessa finns Gouled Hassan Dourad, somalier som under sina tre år i Sverige rekryterades till det heliga kriget.

Förhoppningsvis kan förhören med Dourad bringa nya insikter. Det finns massor med frågetecken, eftersom det enda som är känt om honom kommer från den enda korta biografi (pdf) som offentliggjordes när han flyttades till Guantanamo. Vem var imamen som hjälpte honom att komma till Afghanistan? Vem var Qasim Mohamed, och hur lärde han känna honom i Sverige? Träffade han andra svenskar i Khalden? Vad i Sverige gjorde att han radikaliserades?

Tidigare Combatant Status Review Tribunal-processer har avklarats i ganska högt tempo - i princip en fånge om dagen har behandlats. Troligen är Dourads ärende offentligt inom en månad.

American Forces Press Service:

WASHINGTON, March 6, 2007 – The Defense Department announced today that administrative tribunals will begin March 9 for 14 high-value detainees transferred in September to the U.S. detention center in Guantanamo Bay, Cuba.

The Combatant Status Review Tribunals, which determine whether or not a detainee can be qualified as an enemy combatant, will be held at Guantanamo Bay without media coverage, Bryan Whitman, a DoD spokesman, told reporters. There is no time limit for the completion of the tribunals, but all 14 high-value detainees will go through the process, as all other detainees at Guantanamo Bay have, he said.

In an effort to be transparent in dealings with detainees, DoD will provide transcripts of the tribunals as they are completed, Whitman said. He noted that these transcripts will have to be edited to remove information that could be dangerous to national security.

Security concerns exist, “given the nature of these individuals and the information that will be necessary as a part of these combatant status review tribunals,” Whitman said, adding that the proceedings will have to be provided to the “in a redacted form.”

A senior defense official, speaking on background, said that the information presented in the CSRTs is unclassified, but the concern is that the detainees, when given the chance to speak, will reveal information relevant to U.S. concerns and activities. This is the first time CSRT hearings have not been open to media coverage, he acknowledged.

“The goal of the department and the United States government here is to be as transparent as possible,” Whitman said, addressing the same issue. “But I think everybody recognizes that these individuals are unique for the role that they have played in terrorist operations and in combat operations against U.S. forces. So obviously, we’re going to have to look at information that’s presented by them in their combatant status review tribunals to ensure that we’re protecting information that’s important to national security.”

The 14 high-value detainees, including Khalid Sheikh Mohammed, Abu Zubaydah, and Ramzi bin al-Shibh, were transferred Sept. 6, 2006, from CIA custody to Guantanamo Bay. At the time, President Bush said that Mohammed is believed to be the mastermind behind the Sept. 11, 2001, attacks, Abu Zubaydah smuggled al Qaeda leaders out of Afghanistan at the start of the U.S. military action there in late 2001, and bin al-Shibh helped Mohammed plan the Sept. 11 attacks.

(ps: TT noterar naturligtvis ingen koppling till Sverige i sitt telegram. Det är fortfarande bara på den här bloggen som detta bevakas.)

Snart på Kickis inköpslista

Förr i tiden brukade Kristina Axén Olin säga att polisen behöver vattenkanoner för att kunna skingra stenkastande anarkister. Men, ärligt talat, känns inte vattenkanoner såå nittiotal?

När nästa ungdomshus ska utrymmas vill vi se Active Denial System:


ADS kallas också "The holy grail of crowd control". Mer info på Wired.

(via Hot Air)

Tiina

Alltså, Tiina Rosenberg är ju inte politiker längre, utan bara halvtossig professor, så jag har egentligen ingen anledning att racka ner på henne. Men såna som hon gör det svårare för mig och andra att kalla oss feminister. Det här stycket ur Sydsvenskans hjälteporträtt är bara för talande:

När de borgerliga vann valet i höstas satt hon hemma med tårar i ögonen och tröstades av tonårssonen.

– Han sa till mig "Mamma, det är ju demokrati. Alla måste få vinna." Och då tänkte jag: "Nähä, det tycker verkligen inte jag."

I förbigående noterar jag också att Rosenberg inte alls tror att Feministiskt initiativs dagar som parti är slut - vilket vissa medier okritiskt rapporterat - utan hoppas "att Fi ska kunna spela en viktig roll i ett kommande vänstersamarbete."

Fan tro't.

Bra intentioner

Vägen till helvetet är belagd med goda intentioner. Vår invandringspolitik har till största del byggts på grundantagandet om människors inneboende godhet, och systemets brister har försvarats med föreställningen att det är tanken som räknas. Allt enligt den naiva drömmarens devis: Politik är att vilja.

Men verkligheten försvinner inte om vi blundar. Politik är inte någon önskelista.

Att ställa ifrån sig sin nya cykel olåst och lita på människors goda vilja är kanske gulligt, men som samhällsdoktrin är det ohållbart.

Merit Wager låter idag Birgitta Elfström, som arbetar på Migrationsverket, gästblogga om problemet att vårt asylsystem uppmuntrar till lögner, förfalskningar och bedrägerier vad gäller de sökandes identitet:

Under lång tid har vi i tidningar läst om falska irakiska pass, omfattande handel med svenska pass. Och om ligor som smugglar folk in i Sverige, grips, smugglare döms, falska handlingar beslagtas. Tips kommer till Migrationsverket om att personer som fått uppehållstillstånd har helt andra identiteter. Tips kommer också till Migrationsverket under asylprocessen om att asylsökande använder släktingars identitetskort; irakier som fått uppehållstillstånd ansöker för fru och barn att komma hit men det är i själva verket en syster med barn; irakisk barnfamilj får uppehållstillstånd och det visar sig sedan att två av de fem barnen inte alls är deras barn utan en släktings.

Många asylsökande hävdar legal hemvist på Västbanken men de är i själva verket medborgare i Jordanien. Många asylsökande lämnar falska identitetskort. 90 % av alla asylsökande visar överhuvudtaget inga identitetshandlingar. Migrationsverket lägger ner miljontals kronor på språktester för att klura ut varifrån en asylsökande kommer. Här några av många liknande vansinniga exempel:

• En asylsökande påstår att han är från Västbanken. Men två år senare inkommer han med ett irakiskt hemlandspass...
• Skatteverket ändrar identitetsuppgifter efter att uppehållstillstånd har beviljats!
• En asylsökande gifter sig och intygar till Skattemyndigheten att han är "ogift" utan att behöva visa handlingar som styrker detta!

Listan kan göras lång på hur asylsökande och andra försöker skaffa sig uppehållstillstånd i Sverige till varje pris och med vilka lögner och falska handlingar som helst. Men vilka är de? Vilka är eventuellt terrorister? Mördare? Krigsförbrytare?

Vi har skapat ett system som gynnar bedragare och skurkar på bekostnad av de i sanning hjälpbehövande. En modell som stjäl resurser från de fattiga och ger till de giriga. En apparat som premierar lögnen och bestraffar sanningen.

Vår ovilja att ställa krav - i detta fall alltså krav på giltiga identitetshandlingar för att få ansökan om asyl prövad - gynnar den förslagne, och drabbar den svage. Uppfattningen att samhällets kontrollinsatser utgör intrång i integriteten hos de allra mest utsatta gör att bedragaren kan tillskansa sig resurser från de verkligt behövande.

Verkligheten försvinner inte om vi blundar. Vi måste acceptera att kontroller och krav faktiskt är viktiga beståndsdelar i den statliga maktutövning som krävs för att garantera de svaga hjälp.

Pengar som bränner i fickan

Det galna Iran firar sina nukleära framgångar med en ny sedel värd 50.000 rial, vilket är det högsta beloppet hittills på en iransk sedel. På den ena sidan avbildas liksom alltid, eftersom lagen föreskriver det, Ayatollah Khomeini, och på den andra - en atomsymbol.


AFP rapporterar:

The new 50,000 rial note -- at around five dollars worth more than twice the value of any other note in circulation -- sports a picture of the standard nuclear insignia of electrons in orbit around an atom.

"If the science exists in this constellation, men from Persia will reach it," says the calligraphic legend beside the atomic orbit, quoting a saying (Hadith) from the Prophet Mohammed.

On the front of the note is a picture of the Islamic republic's founder, the late Ayatollah Ruhollah Khomeini, which according to the law must be on all Iranian currency.

(Via Hot Air)

Sug på den, Torekull

Jag kan inte låta bli att tycka att det är kul att kommunalrådet på Lidingö, Paul Lindquist, börjar blogga - bara för att han blev så förbannad på Bertil Torekulls debattinlägg i DN.

Lindquist skriver i ett mejl:

Som så många andra har jag nu bestämt mig för att börja blogga. Den spark jag behövde för att komma igång fick jag av Bertil Torekull, en gång legendarisk chefredaktör men numera valsar han runt ute i yttrandefrihetens gråzon.

Hans påhopp på Carl Bildt för att denne kommunicerar direkt med människor och inte låter sig filtreras av en massmediaelit blev helt enkelt droppen som fick bägaren att rinna över. När ledande publicister som Torekull och även Expressens kulturchef ifrågasätter det demokratiska i att en förtroendevald får tala till punkt då är man farligt ute.

För att ytterligare understryka har han döpt bloggen till Lidingö - Sverige - Världen.

Vilket ju påminner om något...

Dagens citat

"Att lyckas stå till höger om mig är ingen större utmaning."

Finansminister Anders Borg i interpellationsdebatt.

(via Dexion)

Mamman och skatterna

Stark läsning från annars lätt rättshaveristiska Bovens Tidning:

Min mor var sjuk för ca 3 veckor sedan. Läkaren som kom till äldreboendet menade på att det var en svampinfektion i halsen som gjorde att min mor hade stora svårigheter att svälja både föda och vatten. Medicineringen mot svampinfektionen hade ingen som helst verkan. Svårigheterna med att svälja ökade.

Till slut kunde min mor knappt svälja lite vatten. Efter övertalning lyckades jag få ansvarig sjuksyster på äldreboendet att ringa till akuten på Helsingborgs sjukhus. När sjuksköterskan ringde till sjukhuset fick hon följande besked: Då min mor var äldre så visste dom inte om det var någon idé att hon skulle in på sjukhuset, utan de skulle sända ut en läkare.

Efter en väntan på dryga timmen kom läkaren. En hastig koll på min mamma (hon tog inte ens av sig ytterkläderna) började hon med att säga:
-din mamma är ju gammal (83 år) så det var nog ingen idé att hon åker till sjukhuset.

Jag avbröt då läkaren och sa: det här får vi ju prata om utanför min mors rum. Min mor hörde ju detta då hon var klar i huvudet. Vi förflyttade oss ut från rummet. Då sa läkaren:
- Livet måste ju ta slut någon gång. Din mamma är ju gammal så det är lika bra att det slutar här.

Nej det vill jag inte gå med på, sa jag. Ja hon verkar ju stark sa läkaren, så hon får åka in på sjukhuset.

Denna ”dödsängel” skall avgöra om äldre människor ska få komma in till sjukhus eller inte.

Hon ringde efter en bårbil - ambulans var det ju inte tal om. Efter ca 1,5 timme kom den. De for iväg. Jag och min fru skulle åka efter i vår bil.

Vi kom i väg ca 10 minuter efter bårbilen. Då var det plötsligt en sådan dimma som om man hade kört in i filmjölk. Så vi hade ingen möjlighet att köra in till sjukhuset men min fru ringde dit. Där sa dom att dom skulle ta några prover och sen sända hem min mor. Min fru sa att hon är ju uttorkad efter som hon inte har druckit på flera dagar. Efter mycket tjatande fick min mor sen en flaska med dropp. Dom lovade att ringa senare på natten men det gjorde dom aldrig.

När vi ringde för andra gången sa dom att hon hade en liten urinvägsinflammation men dom sände med recept så hon kunde behandlas för detta. När min mor kom tillbaka till äldreboendet var hon mycket bättre tack vare denna enda flaska dropp.

Att hon skulle ha någon urinvägsinflammation hade inte äldreboendet fått någon information om. Vad proverna anbelangar så hade dom inte heller gjort några på sjukhuset. Inte heller informerat äldreboendet att dom själva skulle ordna detta.

Min mor hade ont i halsen och matstrupen. Hon hade svårare och svårare att svälja och till slut kunde hon inte svälja något lite vatten ens.

Efter några dagar kom så läkaren från vårdcentralen. Han pratade några minuter om dom värden som min mamma hade på urinvägarna . Sedan frågade han hur det var, varpå min mor nämnde om sina besvär. Han skulle också börja att prata inför min mor men jag sa till honom att det fick vi göra utanför hennes rum.

Hur är det med henne frågade jag oroligt. Varpå läkaren svarade som om jag var mindre vetande:
-Ja vad tror du själv?

Jag svarade att går min bil sönder så inte frågar verkstaden vad jag tror felas min bil, Om min panna stannar i mitt hus, inte frågar rörmokaren vad jag tror det är för fel på min oljepanna. Vad är det för fel på min mamma frågade jag igen. Det är sekretess och det kan jag inte bryta, svarade läkaren.

Vad då för sekretess? Min fru som också var närvarande sa:
-jag har ju varit med henne de senaste fem åren på vårdcentralen! Vi vet allt om hennes sjukdomsbild! Hon har ju inga allvarligare sjukdomar!

Men det var ingen ide att göra mer tyckte läkaren. Hon var ju 83 år fyllda och hon skulle inte in till sjukhus mer. Utan nu skulle hon ligga och torka ut tills hon dog. Hon fick lite alvedon som smärtstillande. Jag påpekade att det skulle ju behövas morfin. Nä, det var inte bra för det kunde belasta hjärtat.

Det säger dom fast hon var satt att dö, torka ut! Man vet själv hur jobbigt det är bara man är törstig. Min mor var så törstig och uttorkad att dom fick skrapa stora flagor från hennes tunga.

Att vara med om denna dödskamp som varade i nästan 1 vecka. Att se sin mor bli svagare och svagare. Höra hur andningen stannar upp för att komma tillbaka efter någon minut. Rosslandet, ja detta är helvetet på jorden. Se ångesten i hennes ögon, dödskampen.

Man blir ju helt paralyserad, kan inte greppa tag i det hela för att försöka ordna detta till det bättre.

Den 24 februari på natten fick hon äntligen ro.

Detta bröder och systrar betalar vi världens högsta skatter för!!!

Christer Nielsen

Teapacks

Israel tar chansen att upplysa den europeiska befolkningen om hotet från Iran genom sitt bidrag till Melodifestivalen, berättar Ekots Cecilia Uddén. Bandet Teapacks sjunger "They're gonna push the button"



Tyvärr är låten så dålig att den gott och väl kan få folk att hålla på Iran istället. Men det är intressant ändå, och ett utslag av den genuina rädsla som israelerna känner.

Lästips

I mitt eget kommentarsfält ser jag att gamle kompisen och öststats-experten Vilhelm Konnander bortsett från egna mycket läsvärda bloggen har börjat arbeta med Global Voices, som är ett mycket lovande globalt bloggprojekt för alla oss som är intresserade av utrikesfrågor.

How Global Voices Works:

A growing number of bloggers around the world are emerging as “bridge bloggers:” people who are talking about their country or region to a global audience. Global Voices is your guide to the most interesting conversations, information, and ideas appearing around the world on various forms of participatory media such as blogs, podcasts, photo sharing sites, and videoblogs.

Our global team of regional blogger-editors is working to find, aggregate and track these conversations. Each day they link to 5-10 of the most interesting blog posts from their regions in the “daily roundups” section. A larger group of contributing bloggers is posting daily features in in the left-hand Weblog section, shedding light on what blogging communities in their countries have been talking about recently.

Det är, för att instämma med Sydsvenskans Kulturbloggen, obligatoriskt att kolla in Global Voices, och klicka på ens favoritland eller -ämnesområde och få sällsynt insatta lästips.

Vilhelm tipsar, för övrigt, om svenska bloggar med näsan österut.

Undvik Kungsan i eftermiddag!

Hmm.

Danska ambassaden i Stockholm ligger visst risigt till i eftermiddag, efter att dansk polis rensat ut Ungdomshuset i Köpenhamn, med visst våld.

På de galna anarkisternas sajt Motkraft.net och på de galna kommunisternas debattforum Socialism.nu manas till demonstration, med samling 15.30 vid Kalle dussin i Kungsan.

I debattforumet manas till stormning av ambassaden:

Polisen har spärrat av området kring Danska ambassaden i Stockholm nu.

Ta er in ändå o visa ert stöd!

Enligt SvD är dock polisen väl förberedd.

- Just nu är allting helt lugnt. Vad vi gör är att vi grupperar oss och avvaktar. Vi jobbar helt händelsestyrt i det här läget, säger Joakim Caryll vid Stockholmspolisens länskommunikationscentral till SvD.se.

Läsekretsen uppmanas härmed att vara varsam på vägen hem från jobbet!

Uppdaterat:

Det verkar lugnt. Kommenterat blev inte särskilt förskräckt, i alla fall, och har bilder.

Problemet kvarstår - hur utvisa terrorister?

På morgonen bestämde regeringen att upphäva den förra regeringens beslut att utvisa Muhammed Alzery (stavas ibland Zery, Al-Zery), och att låta Justitiekanslern utreda möjligheterna för att ge honom det statliga skadestånd han krävt.

Regeringens beslut är i mina ögon hedervärt. Vi vill inte utvisa människor till tortyr. Och råkar vi göra det, så är det vår plikt att försöka gottgöra det inträffade.

Det grundläggande problemet kvarstår dock. Hur ska vi göra när det kommer en riktig terrorist till vårt land?

Det är, som alla vet, ingen mänsklig rättighet att ha uppehållstillstånd i Sverige. Lagen anger flera särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd. En man dömd för upprepad brottslighet i sitt hemland kan inte räkna med att få bosätta sig i Sverige ens efter avtjänat straff. Detta tycker ingen är särskilt kontroversiellt. Tvärtom vill många människor utöka möjligheterna att avvisa utlänningar som söker sig hit för att begå brott.

Vanliga brottslingar är dock inte terrorister.

Terrorister tenderar att komma från diktaturer som torterar. Och till tortyr vill vi ju inte utvisa någon.

Men hur ska vi då göra om vi vill undvika att de börjar begå terroristbrott i Sverige?

Uppenbarligen fungerade inte den modell vi använde, med överenskommelser stater emellan. Sveriges avtal med Egypten var inte värt vatten - diktaturen kunde enligt uppgift obehindrat tortera Alzery och hans utresekamrat Ahmed Agiza.

Detta betyder dock inte att idén med avtal stater emellan är död för all framtid. I Storbritannien beslöt man häromdagen att Jordaniens garantier att inte tortera Abu Qatada var tillräckliga för att kunna besluta om utvisning dit - trots att Jordanien ofta torterar fångar.

Och kanske är det där migrationsminister Tobias Billström ska leta när han grubblar över hur han ska göra i fallet Hassan Asad, eller inför framtida fall när Säpo pekar ut asylsökande som säkerhetshot.

Vad finns det i det brittiska avtalet med jordanierna som vi kan lära av?