Guds hand

"Religion och förälskelse är områden där stor försiktighet med psykiatrisk diagnos är påkallad."

Det är inte mina ord. Meningen är hämtad från sidan 41 i domen i Knutby-målet. Det var nämligen inte alldeles självklart att barnflickan Sara Svensson skulle betraktas som psykiskt sjuk. Överläkaren och ledamoten i Socialstyrelsens rättsliga råd Göran Källberg menade att religiös tro och kärlek är normalt, och inte sjukt. Tingsrätten tyckte tvärtom, varför mördaren Sara Svensson slipper fängelsestraff. Hon kan inte hållas ansvarig för sina handlingar, menar tingsrätten. Hon var ju religiös och kär. Fast rätten säger det med andra ord.

Socialstyrelsens och det rättspsykiatriska utlåtandets diagnos på axel I (syndromdiagnosen) är religiöst färgade vanföreställningar av psykotisk svårighetsgrad (s.k. inducerad psykos), förstämningssyndrom och identitetsproblem. I det rättspsykiatriska utlåtandet har någon diagnos på axel II (personlighetsdiagnosen) inte fastställts medan Socialstyrelsen och Anders Forsman har fastställt denna till osjälvständig personlighetsstörning.

Gudstro är alltså religiösa vanföreställningar och inducerad psykos, enligt Uppsala tingsrätt. Kärlek och auktoritetstro är osjälvständig personlighetsstörning.

Personligen har jag svårt att föreställa mig ett mer överlagt mord. Månader av förberedelser för att fullborda ett tidigare misslyckat mordförsök, mödosamt införskaffande av mordvapen, lika komplicerat inköp av ljuddämpare för att förhindra upptäckt, resa över halva landet, noggrant val av tidpunkt för dådet för att minimera upptäckt och störningar, långväga flykt och omsorgsfullt dumpande av mordvapnet. Detta skulle nog betraktats som försvårande omständigheter om mördaren inte varit en blond liten flicka med späd röst och klump i halsen.

Och snacka om tydligt motiv! Mördaren röjer undan konkurrensen om församlingsledarens gunst. Makten och kärleken tillkomme segraren.

Dessutom förstod mördaren att det var skändliga handlingar hon utförde. Hon tvekade länge, och tvivlade på om hon skulle fullborda brottet. Hon tyckte att det var en obehaglig handling. Hon visste att det var fel att döda. Det berättar hon själv i domen. Det var inget fel på hennes rättsuppfattning, alltså.

Livstids fängelse är normalstraffet.

Men.

Sara Svensson är inte ansvarig för sina handlingar, eftersom hon levde med en tro där gud handfast griper in i människors vardag. En tro där gud kommunicerar med den enskilde. En tro där gud är högst närvarande.

En gudstro som delas av hundratusentals svenskar. En gudstro som kanske delas av majoriteten av jordens befolkning.

Det var Guds hand, sa Diego Maradona. Uppsala tingsrätt dömde mål.

Nåväl.

Många mördare tror på gud.

Det är inget stort intellektuellt språng att jämföra med den islamofascistiska terrorismen. Ingen betvivlar Osama Bin Ladins tro. Eller Mulla Omars. Ingen tvivlar på att självmordsbombarna i Israel faktiskt tror att gud uppmanat dem att begå de vanligtvis skändliga våldshandlingarna.

Om Bin Ladin skulle ställas inför rätta i Uppsala, vad skulle straffet bli?

Nja, skulle tingsrätten säga. Bin Ladin plågas av religiösa vanföreställningar. Han tror att han är guds redskap för att fördriva jordens ondska. Och hans underlydande jihadister är drabbade av inducerad psykos. Härmed döms de till tre veckor på prozac.

Och det är naturligtvis nonsens.

Gudstro är inte sjukt. Det är normalt. Hjärnan är konstruerad för att försöka finna mönster i tillvaron, och där tillvaron är obegriplig och händelserna är slumpmässiga, där hittar hjärnan på ett mönster – gud. Det är fullt normalt. Vi är programmerade att tro, som en bieffekt av vår förmåga att begripa tillvaron. Fullt normalt, om än tragiskt.

Jag vet att man inte ska dra höga växlar på en tingsrättsdom. En sådan står sig alltför sällan i högre instans.

Men ändå.

Låt oss hoppas att Osama Bin Laden, eller nån annan terrorist, aldrig kommer att ställas inför rätta i Uppsala.

Simple life

Barbara och Jenna, det vill säga döttrarna till den fria världens ledare George W Bush, har börjat blogga.

As we travel across America, we’ll keep you updated on our trips through the blog. Last week was our first trip alone on the campaign trail, with stops in Missouri, Ohio, and Pennsylvania. We met many great people as we stopped in local campaign offices and W Stands for Women events.

It was incredible to see so many people excited about reelecting our Dad. Throughout the next few months we’ll be traveling alone and with our parents, giving you more details of life on the campaign trail.

Barbara and Jenna's journal är en underavdelning på pappas officiella kampanjblog.

Queer miljöpolitik

Visste ni att det finns ett etablerat nätverk, med förgreningar i bland annat Grön Ungdom, som arbetar för polyamori?

Det visste inte jag heller, tills jag kom till jobbet idag.

Folk får ju göra som de vill, förstås. Jag visste inte, bara.

Jag visste ju att Grön Ungdom driver frågan om att de flesta samlevnadsformerna, bland annat månggifte, ska lagligen respekteras. Och jag visste ju att Grön Ungdom hade frågan uppe i moderpartiet på förra kongressen, men förlorade i omröstningen. Och jag visste ju att det snackas om alternativa samlevnadsformer i framförallt miljörörelsen. I dess extremaste form syns ju svenskan och norrbaggen som knullar för regnskogens skull, som jag skrivit massor om tidigare, och uteliggarparet här i Stockholm som vill leva fria som apor, befria porren och knulla bort bostadsbristen - och dem har jag ju också skrivit om tidigare.

Men nätverk?

Tydligen finns det alltså ett polyamori-nätverk. Här skulle man förstås kunna argumentera att alla ungdomsförbunds hela raison d'etre är att vara polyamorösa nätverk (ni kommer väl ihåg bråket om relationskartan i Ung Vänster, som jag naturligtvis skrivit om tidigare?) - men jag tror inte att det är så de menar.

De vill helt enkelt riva ner den heteronormativa tillvaron. Eller nåt. Tror jag.

I vilket fall tycks det inte gå så bra med nätverket. För i dagarna ska Grön Ungdoms språkrör Einar Westergaard lansera ett nytt nätverk. Det sker i samband med Pridefestivalen, som ju inleddes av biskop Caroline Krook(!) på onsdagen.

Om jag förstod saken rätt, och det är alls inte säkert, ska det tvärpolitiska nätverket heta Queer Underground, och ha som syfte att se till att inte gay-rörelsen fastnar i par-relationernas fängelse. Att se till att kampen inom gay-rörelsen inte handlar om att de homosexuella ska bli så lika heteron i livsstilen som möjligt. Att bli lite friare.

Men. Det handlar inte om att bejaka porr och prostitution, tror jag. Det brukar inte ses med blida ögon i vänsterblocket, dit man väl får räkna Grön Ungdom (ni minns väl vänsterpartistiske kommunpolitikern tillika porrskådisen Göran Eurenius, som blev utesluten, och ni minns väl vänsterpartisten tillika prostitutions- och drogliberalen Jan Sjunnesson, som också blev utesluten, men nu syns debattera i Johan Lönnroths nätverk Vägval vänster?).

Så vi får väl anta att det handlar om det vanliga: sex med människor som inte rakar sig under armarna. Som Falu Folkmusikfestival, ungefär.

Det kvittar.

Jag tycker folk ska få göka som de vill, jag.

Men det är kul, det som händer i miljörörelsen. De förvandlas liksom hela tiden. Först var de skogsmullar. Sen blev de knäppgökar. Och nu vill de vara bonoboer.

Eller så är det bara så att unge språkröret Einar Westergaard har svårt att nå ut - att språkrörskollegan Zaida Catalán liksom stjäl strålkastarljuset med sin näpna skönhet - och att han därför måste hitta sin egen publik. Och att han identifierat den inom HBT.

Men det är trångt om saligheten. Det är ju tre ungdomsförbundsordföranden som tävlar om the gay vote. Tre, jovisst. Einar Westergaard är också öppet homosexuell (vilket gör att jag alltså hade fel i min tidigare post).

Slag i saken

Allt är politik. Så sa vänstern förr i tiden.

Och nu är det nästan så att man håller med.

Allt är politik. Till och med misshandel. Inte minst i domen mot förre partiorganisatören i Nationaldemokraterna Tor Paulsson visades detta. Hans käresta Anna Ramstedt valde ju att inte polisanmäla sambons misshandel för att hon inte ville, som det står i domen, "göra affär av saken innan valet till EU hade ägt rum den 13 juni". När han spöade henne nästa gång stod det redan klart att Paulsson inte kommit in i EU-parlamentet, och då fanns inga politiska hinder. Nu sitter Tor på ett mer passande ställe (vilket jag ju skrev om häromdagen).

Kanske kommer Anna Ramstedt använda sin nyvunna offerstatus för att själv kandidera nästa gång. Misshandlade kvinnor har ju kvalificerat sig tidigare, om ni förstår vad jag menar...

Jag tänker naturligtvis på stjärnskottet i Folkpartiet - Maria Carlshamre.

Det cirkulerar nu ett rykte (vars sanningshalt jag inte har prövat, naturligtvis) som genom en anonym välgörare nådde mig idag. Ett rykte som utmålar våldet mot nuvarande EU-parlamentarikern som, vad ska jag säga, inte helt oprovocerat. Vilket naturligtvis inte ursäktar mannen. Men det kanske kan förklara en del.

Eller som tipsaren skriver:

Hon tycks vid flera tillfällen oprovocerat ha slagit sin make både i huvudet och ryggen (!) och sagt att han har en hjärna som en apa. Hon verkar också ha hotat att mörda släktingar.

Nåväl.

Allt är politik.

Till och med misshandel. Obekräftade rykten på nätet också, förstås. Vilken tur att någon skrivit, och lagt ut på nätet, ett kort referat av vad som yttrats i förhörsprotokollen tillhörande den dom som gav en plats i EU-parlamentet, så att den ärade läsekretsen själv kan avgöra vad som kan vara sant, och vad som bara är politik.

Slag för familjen 2

Idag i Falu Tingsrätt föll domen mot förre partiorganisatören i Nationaldemokraterna Tor Paulsson. Paulsson dömdes, för att vid flera tillfällen hotat och grovt misshandlat sin sambo Anna Ramstedt, till fängelse i 1 år och 4 månader, samt till att betala skadestånd på 129 000 kronor.

En del saker i domen får en att höja på ögonbrynen. Och då menar jag inte det höga skadeståndet eller det hårda straffet. Jag menar inte heller hyckleriet i den nationaldemokratiska familjepolitiken, för det har jag ju skrivit om tidigare.

Vad som förvånar mig är de märkligt täta relationerna i Nationaldemokraterna. Knutbyvibbarna.

Sedan tidigare visste ni säkert att Tor Paulsson, partiorganisatör, har en plastpappa som heter Anders Steen och som är partiledare i Nationaldemokraterna och en av partiets representanter i Haninge kommunfullmäktige. Anders Steen är alltså ihop med Paulssons moder Marie Sjöqvist, som också sitter i fullmäktige i Haninge för Nationaldemokraterna. Tor Paulsson är, eller var innan han fängslades, sambo med Anna Ramstedt, som också är aktiv i partiet (exempelvis som Nationaldemokraternas kontaktperson i Gagnef). Och sista gången Anna Ramstedt misshandlades, får vi hoppas, berodde det på att Tor Paulsson misstänkte henne för att ha vänstrat ihop det med likaledes partiaktiva Rickard Edmund.

Och där kan man ju tycka att det räcker med familjebråk.

Det gör det inte.

Det är mycket konstigare än så.

Det är på sidan 3 i domen, längst ner, under rubriken domskäl för åtalspunkt 1, som jag rycker till. Jag begriper inte hur det går till, helt enkelt.

Läs följande mening flera gånger:

Utöver vad som angetts i bilaga 1 har åklagaren åberopat vittnesförhör med E P, som är halvsyster till både A R och T P.

Förstår ni?

Andreas och Johanna

Om ni ser en kille iklädd Leksands-dräkt stryka runt Södermalm på eftermiddagen så är det jag. Det är bröllop! Johanna och Andreas! Vigsel i Katarina klockan två, och fest i Johannas föräldrahem därefter.

Demo för pastor Green

Pastor Åke Green har fått världen att uppmärksamma Sverige som aldrig förr.

Senast in på banan är Westboro Baptist Church i Topeka, Kansas. De är så hårdkokta baptister så att man inte vet om de finns på riktigt, eller om det bara är nån slags satir.

I vilket fall har Westboro Baptist Church blivit riktigt upprörda över pastor Greens öde. De är så arga så att de ska demonstrera utanför svenska konsulatet i Minneapolis imorgon lördag, och vid generalkonsulatet i New York den 2 september.

Protesterna riktas mot the wussy King of Sweden som inte har förstått att kampen mot homosexualiteten är guds prio ett.

"God is not mocked" God hates fags! & Fag-Enablers! Ergo, God hates Sweden with an irreversible hatred for same-sex marriage and for criminalizing gospel preaching!

Kyrkan har några förslag om vilka påtryckningar USA ska sätta in för att få upp Sverige på den smala vägen igen:

America´s only hope is to immediately break off all diplomatic relations with Sweden, stop all flights to and from Stockholm, criminalize all trade with Sweden, freeze all Swedish bank accounts in America and use the money to support those prosecuted under the Swedish faggot law, boycott and embargo all things Swedish.

Flygblad inför demonstrationen i Minneapolis. Flygblad inför demonstrationen i New York. Ett till flygblad.

Medlemslösa partier

I framtiden är väljarna kunder, broilrarna valpar och gräsrötterna boskap. Partierna, som vi känner dem, finns inte.

Förändringen pågår. Det nya kommunikationssamhället har gjort det billigare än nånsin att bedriva kampanj. Med ett par hundra tusen i startkapital och en hyggligt genomtänkt idé kan vem som helst, vilket Junilistan visade, starta ett politiskt parti.

Transformationen är oundviklig. Ingen utanför sektvänstern tycker längre att det är givande att sitta på tretimmarsmöten, ingen vill bränna en fredagkväll på att klistra adresslappar på massutskick, och inte en sund tonåring vill, så länge det är lagligt, sprida slagord på väggarna.

Folkrörelserna dör, en efter en.

Tanken på att avskaffa partiväsendet är inte främmande. Sedan några veckor har man kunnat läsa två artiklar i Dagens Nyheter på samma tema.

Medlemmar inget måste för junilistan, heter den ena. Nils Lundgren berättar där om sina planer för det medlemslösa partiet.

Får han bestämma blir Junilistan det första partiet utan medlemmar.

- Vi måste titta på andra lösningar, säger han. Folk vill inte klistra kuvert och sitta på tradiga möten år ut och år in. Det finns, menar han, två modeller. I den första möts medlemmar på en kongress och väljer en styrelse och ett politiskt program som en kandidat sedan presenterar för väljarna. I den andra går en kandidat direkt till väljarna, säger vad han eller hon står för och låter väljarna ta ställning.

Inte en gräsrot så långt ögat kan nå, med andra ord.

För ett tag sedan så visade det sig att Moderaterna gick i samma tankar som Nils Lundgren. M helrenoverar partiet, hette den artikeln. Där bekände partisekreteraren Sven Otto Littorin att medlemmarna snarast ses som ett hinder.

Ledningen har till och med diskuterat möjligheten av att avskaffa medlemmarna för att själva kunna välja vilka som ska företräda moderaterna och kunna rikta sig direkt till väljarna.

- Det finns tre skäl till att vi kommit fram till att vi ändå behöver medlemmarna. De ger idéerna legitimitet i debatten, styrelser och stämmor behövs för att döma i konflikter, och vi behöver medlemsavgifterna, säger partisekreterare Sven Otto Littorin.

Det är häpnadsväckande. Vi behöver medlemsavgifterna.

Det är inte svårt att föreställa sig att partiledningen fick lite skäll efter den artikeln. Gräsrötter gillar inte att bli behandlade som boskap.

Mästerregissören Alfred Hitchcock hade samma problem med sina skådespelare. Han fick ofta kritik för att han ansågs tycka att skådespelarna bara var boskap.

- Jag har aldrig sagt att skådespelarna är boskap, svarade Hitchcock. Jag har sagt att man ska behandla dem som boskap...

Nåväl.

Det är nog svårt att skära bort rötterna.

Nu ligger i alla fall en ursäktande text på Moderaternas hemsida, som egentligen behandlar samma problematik, men där Sven Otto Littorin använder det där språket som man måste använda när man talar inför kommunledningen i Ånge.

Medlemmarna - grunden för vår organisation, heter det nu.

För en ideell organisation som vår är medlemmen den grundläggande enheten. Det är genom medlemmarna vi förankrar våra ståndpunkter och finner legitimitet i den politik för vilken vi söker väljarnas förtroende.

Efter den inledningen räknar Littorin med massornas stöd. Sen kan han prata förnyelse.

Men vi måste hyvla trösklarna för att göra det lätt för alla slags människor att göra en insats för oss och våra idéer. Steget "från gatan" till fullt medlemskap upplevs idag alltför stort. Detta steg ökar också i takt med att medlemstalen sjunker. Snart har vi bara aktiva moderater som medlemmar.Alltså handlar det om att fylla vårt medlemskap med ett innehåll som är anpassat efter individen. Därför måste vi ta en bred diskussion om medlemskapets innehåll.

Medlemsskapets innehåll.

Javisst.

Det kommer att förändras. Mindre tester har redan genomförts. På högsta nivå. Mauricio Rojas sitter i Riksdagen på ett mandat som tillhör Folkpartiet, men han är inte medlem.

Försöken genomförs också på lägsta nivå. Christian Gergils sliter just nu i inspelningarna av dokusåpan Farmen. Tvivelsutan vill han skaffa sig ett kändisskap som möjliggör en inbrytning i rikspolitiken. Farmen-Christian. Rösta på Farmen-Christian.

Det diskuteras i bloggosfären också. Hos den gamle uppviglaren Dick Erixon (22/7). Hos unge liberalen Mathias Sundin. Och här. Och här.

Ni kan gnälla hur mycket som helst! Det kommer att hända. Allt som är heligt, alltså folkrörelse-Sverige, ska dras i smutsen, det vill säga marknadstänkandet.

Kvar på stormötet sitter sektvänstern och drömmer om att diskutera sig till konsensus. Medan de ritar upp sin karta, så förändras verkligheten.

Jag lovar!

"Sektbröllop"

Jag nås av ett märkligt rykte som jag inte har en aning om huruvida det är sant eller inte. Men eftersom det här är internet så är det väl bara att publicera...
 
Att bloggaren och nyliberalen Johan Norberg är förlovad med lika liberala Sofia Nerbrand på tidskriften Axess visste väl läsekretsen (det har gått att läsa här) redan.
 
Men att förre folkpartiledaren och ständige kommunistjägaren Per Ahlmark ska agera vigselförrättare för de unga tu?
 
Det är en nyhet för mig. Men så har jag ju haft tre veckors semester. Kul grej, i vilket fall.
 
Om det är sant, alltså.
 
"Sektbröllop", kallar den anonyma tipsaren det hela.

Kortad preskription?

Brottsbalken, 35 kap.  Om bortfallande av påföljd

1 § Påföljd må ej ådömas, med mindre den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom
1. två år, om å brottet ej kan följa svårare straff än fängelse i ett år,
2. fem år, om svåraste straffet är högre men icke över fängelse i två år,
3. tio år, om svåraste straffet är högre men icke över fängelse i åtta år,

Brottsbalken, 8 kap.  Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott

1 § Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år.

Dagens Nyheter, om Mehdi Ghezali

I början av 2000 anklagas Mehdi Ghezali för att ha stulit pengar i en spelautomat i Sverige. Men när polisen ska förhöra honom säger pappan att sonen har åkt till Algeriet för att göra sin militärtjänst och åtalet läggs ner.

Ekot, tidigare i veckan

Ingen förundersökning mot Ghezali.

Är det bara jag som inte får det att gå ihop?

Självstyre

När skyddsbarriären i det heliga landet gjort det för svårt för terroristerna att bomba bort judar, så vänder palestinierna häpnadsväckande våldet mot sig själva.
 
Palestinska myndighetens nyckelbyggnader står i lågor, människor kidnappas till höger och vänster. Ministrar avgår, och nya brorsöner tillsätts. Det är ingen idé att länka, ens, eftersom nyheterna kommer så tätt på varandra. 
 
Märkligt nog hörs ännu inga protester från de mänskliga sköldarna i ISM - som ju inte brukar vara sena att kritisera angrepp på palestinier. Till och med Gustaf Fridolin håller käften. Man undrar varför.
 
Anarkin kanske kan få det goda med sig att den palestinska cancersvulsten Arafat äntligen kan avsättas, men det kanske vore att hoppas på för mycket.  Han kan nog hitta på ett sätt att skylla kaoset på judarna, så att Europa blir villigt att skicka lite mer pengar till honom.

Allawi avrättar själv?

Iraks premiärminister Iyad Allawi tycks vara en hårding, om man får tro Paul McGeough, som är Sydney Morning Heralds man på plats i Bagdad.  

Iyad Allawi, the new Prime Minister of Iraq, pulled a pistol and executed as many as six suspected insurgents at a Baghdad police station, just days before Washington handed control of the country to his interim government, according to two people who allege they witnessed the killings.

They say the prisoners - handcuffed and blindfolded - were lined up against a wall in a courtyard adjacent to the maximum-security cell block in which they were held at the Al-Amariyah security centre, in the city's south-western suburbs.

They say Dr Allawi told onlookers the victims had each killed as many as 50 Iraqis and they "deserved worse than death".

The Prime Minister's office has denied the entirety of the witness accounts in a written statement to the Herald, saying Dr Allawi had never visited the centre and he did not carry a gun.

But the informants told the Herald that Dr Allawi shot each young man in the head as about a dozen Iraqi policemen and four Americans from the Prime Minister's personal security team watched in stunned silence.

Även om det inte är sant så kan det ju ligga en poäng i att ha ett sånt rykte omkring sig när man försöker rensa upp i Irak. Han kanske spridit det själv, rentav? Läs hela storyn.

Uppdatering:
 
Ryktet är tydligen minst två veckor gammalt, och först publicerat av bloggen Healing Iraq:

Another widespread and preposterous rumour is that Ayad Allawi has been showing up at IP stations and executing criminals himself, and I have heard this one from a very large number of people.

Midsommar på Kuba

- Det värsta jag var med om är de här månaderna i kylrummet, det var det värsta. Två veckor oavbrutet från april.

Säger Mehdi Ghezali. Och det låter ju hemskt. I synnerhet när han berättar hur kallt det var. 

- De satte på luftkonditioneringen till ungefär 13 minusgrader.

Det låter ohyggligt. Lyckligtvis är Ghezali inte så bra på huvudräkning.
 

- Många undrar hur jag kunde veta vad klockan var och hur kallt det var i rummet. Ibland när jag tittade på air condition-apparaten såg jag att det stod 56, jag tror att det var Fahrenheit.

56 grader fahrenheit motsvarar 13,3 grader celsius. Plus, alltså.
 
Midsommarväder.
 
Men, men. Vem är jag att döma?

- Jag känner inte honom som person och kan inte döma honom.

Doku-politik 5

Den polska privata insatsstyrkan, Rutkowski patrol, som på natten till torsdagen grep tre misstänkta utpressare i södra Stockholm ger ytterligare en vinkling på frågan om doku-politik.
 
Krzysztof Rutkowski är ledamot både i det polska parlamentet och EU-parlamentet. Man kan ju fråga sig vilken roll hans tv-karriär som privat brottsbekämpare i programmet Detektyw spelar för hans popularitet i politiken.
 
Kan vi förvänta oss att Hasse Aro ställer upp i kommande val? Eller förre rikskrimchefen Tommy Lindström, uppbackad av Strix television, kanske?

Doku-politik 4

Diskussionen om äktenskapet mellan politiken och dokusåpan fortgår. I torsdagens Expressen så skriver Christian Gergils på debattsidan (pappersupplagan enbart) om hur han nu byter namn. Eller persona.

Sedan i tisdags är jag "Farmen-Christian". Jag har lämnat "Gergils" hemma och kastat mig iväg på ett äventyr jag inte har en aning om hur det slutar, eller ens hur länge det pågår.

Det är uppenbart att Gergils, oops, jag menar Farmen-Christian, har en plan. I artikeln rackar han ner på att Moderaterna svikit sin själ och gåttt mot mitten, och att Folkpartiet svikit sin själ och blivit ickeliberala. Ungdomen köper inte denna principlöshet, menar han.  
 

För det måste börja i den andra änden: Trovärdig och respekterad som person och människa först; politisk inspiratör sedan. 

 
Gergils menar att dokusåpan ställer speciella krav på de deltagande, och han tycks mena, som jag tidigare antytt, att detta kommer att ge honom en plattform i det politiska livet som partipolitrukerna aldrig kommer att komma i närheten av. Och som de heller inte ska söka. 

Frågan är hur många av våra partipolitiker som har något att hämta i den genren. 

Även Pontus Schultz skriver om fenomenet i Dagens PS. 

Glider Ghezali?

Mehdi Ghezali svarar på frågor i Dagens Nyheter och Ekot.

Uppenbarligen har det inte varit obegränsat med tid åt DNs Nils Funcke och Ekots Fredrik Furtenbach, för det dräller inte precis av följdfrågor. Men de kommer nog om några dagar.

Hoppas jag.

Följdfrågorna behövs verkligen, för Ghezalis story börjar redan bli motsägelsefull. Frågan om hur han tog sig till Afghanistan besvaras i både Ekot och DN, men märkligt nog med helt olika utsagor.

DN:

Någon gång i augusti 2002 kom han till Pakistan. Exakt när vet han inte. Han gjorde inget särskilt. Reste bara runt förklarar han.

- Levde ett normalt liv, säger han.

När den han var tillsammans med skulle åka till Afghanistan följde han med. Kom till Jalalabad i nordöstra Afghanistan nära gränsen till Pakistan. Där stannade han medan hans ressällskap fortsatte till Kabul.

När USA började bomba i Afghanistan blev han rädd. Men lugnades av dem han bodde hos med att det var så långt bort.

- Men när jag fick höra att byborna sålde utlänningar till USA gav jag mig av mot Pakistan.

Ekot:

Själv säger han att han var i Afghanistan med en vän för att hälsa på en bekant till vännen.

– Jag bodde där i några månader hos en vän som jag träffat.

– Jag var där innan kriget började, så jag visste inte att allt det här skulle hända. Meningen med resan var att jag skulle åka till Pakistan och studera på universitetet. Men så senare skulle vi hälsa på en kompis till min kompis och då blev vi kvar där.

Och detta från en kille som dragit samma historia varje dag i ett halvår! Men kanske var det tortyren som fick US9SWE000166 Ghezali att tappa sansen.

Ekot:

Ghezali berättar att det en gång släpptes in en amerikansk kvinna i hans cell med full insyn för att förmå honom att ha sex, men han vägrade.

Uppdatering:
Nu när Ekot har lagt ut hela intervjun på nätet, blir historierna mer samstämmiga, då det visar sig att Ekot klippt bort en bisats i Ghezalis svar. Men något frågeteckan kvarstår.

– Jag bodde där i några månader hos en vän som jag träffat. Efter jag hade varit i Pakistan.

Och då blir det mer begripligt: Ghezali åker i augusti (DN) 2001 (inte året därefter som DN skriver) till Pakistan för att plugga vid universitet (Ekot), eller göra inget särskilt (DN). Han inleder en bekantskap med någon, med vilken han åker till Afghanistan för att besöka dennes kompis. De bägge bor i några månader (Ekot) i Jalalabad (DN) hos den afghanske kompisen, men när vännen från Pakistan vill bege sig till Kabul (DN), så bestämmer sig Ghezali, orolig att invånarna i Jalalabad ska sälja honom till amerikanerna, att åka tillbaks till Pakistan. Nära Peshawar (Ekot) grips han av pakistanska bybor som mot pengar överlämnar honom till pakistansk polis (DN) eller militär (Ekot), som i sin tur mot betalning överlämnar honom till USA.

Notoriskt opålitliga nyhetsbyrån Reuters, här från Al Jazira tycks ha skarvat lite och slarvat i översättningen, för de har ytterligare information att delge världen:

Ghezali said he went to Pakistan to study Islam in August 2001, before the September 11 attacks which triggered President George Bush's War on Terrorism and the US-led invasion of Afghanistan.

Doku-politik 3

Frihetsfronten går in i fyrans dokusåpa Farmen.

Som jag tidigare skrivit har liberalerna varit kåta på att sno åt sig lite av ungdomsrösterna genom att delta i dokusåpor, men inte lyckats komma med. Nu ser det ut som att Strix Television tyckt att Fredrik Malm helt enkelt varit för mesig. Istället har man tagit med legendariske grundaren av Frihetsfronten Christian Gergils (de var tre grundare - chefen för Timbro, Mattias Bengtsson, är den andra, Anders Varveus, som tillsammans med så kallade OS-bombaren Mats Hinze drev Docklands, den tredje).

Gergils, som på senare år arbetat som nåt slags hästpsykolog och bara en smula bedrivit politik (exempelvis grundade han partiet Fria Listan tillsammans med bland andra Dick Erixon inför förra valet och erhöll 274 röster, och så har han jobbat som politisk journalist, redaktör, och PR-konsult - samtidigt), förvånade hela den nyliberala sfären inför EMU-valet, då han plötsligt kom ut som EMU-förespråkare i en debattartikel i Aftonbladet. Hans kovändning i frågan svärtades ner av motståndarna (och tidigare vännerna, alltså) som ansåg att han blivit köpt av ja-sidan då nej-sidan inte velat betala för hans PR-tjänster.

Gick han att köpa? Eller begriper han helt enkelt PR ovanligt bra?

Vi lär få veta.

För nu ska Gergils få leva skärgårdsliv i Farmen. Man kan omedelbart börja spekulera i om det är detta som ska ge honom den kändisplattform han behöver för att kunna slå in en kil i partipolitiken, som han så gärna vill:

- Man borde införa ett ordentligt personvalssystem. En riksdagsledamot ska möta sina väljare och säga att det här står jag för. Inte fly från ansvar i riksdagsgruppens anonymitet. Man borde också ta bort fyraprocentsspärren. Det finns 349 riksdagsledamöter. Om man får en trehundrafyrtioniondel av rösterna - några promille - bör man få en riksdagsplats. Vissa är rädda att personval leder till kändisar i politiken, men det ser jag inget problem i.

Eller om han kommer att bli för nyliberalerna vad Robinson-Jesus blev för RKU (Revolutionär Kommunistisk Ungdom - ungdomsförbundet till KPMLr).

Vad vet jag?

Världen är för konstig. Vad kommer härnäst? Hinze kommenterar sommar-OS?

(Tack för tipset, Xipe!)

Slag för familjen?

Idag åtalades den nu petade partiorganisatören i rasistpartiet Nationaldemokraterna Tor Paulsson i Falu tingsrätt. Med tanke på hur kvällspressen flyttat fram positionerna vad gäller bevakningen av sekt- och familjetragedier har det varit väldigt dåligt med skvaller i tryck.

Men man vill väl inte ge så mycket uppmärksamhet åt idioterna. Eller så litar man inte på att läsarna har sina bullshit detectors påslagna - vilket gudmundsons läsare garanterat har...

På socialism.nu gottar man sig dock med rätta i detta helt sjukt kraftiga bakslag för den hycklande nationella rörelsen. Där publiceras exempelvis vad som påstås vara ett utdrag ur den misshandlade sambons dagbok (vars äkthet jag självklart inte har nån aning om):

Hur mår jag?? Igår 16:00

Tja dagboken!

Ja du det är så mycket som hänt under en tid att jag inte vet vart jag skall börja nånstanns. det du säkert undrar vad var det som hände på midsommardagen hemma hos mig.

ja du vad skall jag säga bara det att jag tappade tron på Tor.

Vi hade det jätte mysigt och som alla andra dagar så tog jag min kvällspromenad på typ 1-1½ timme som jag brurkar göra. Det är så underbart att bara gå i skogen å lyssna på vinden å fåglarna när man under en hel dag fått lyssna på barnen som bara bråkar.

Så även denna kväll tog jag på min tröja å gick ut i skogen helt underbart var det.

Men när jag kom hem igen så var det inte så underbart för efter en stund så kom Tor å han hade vart ute å letat efter mig.

Han säger att vi bara skall tala lite i tältet till husvagen, väl där inne så får jag ett slag på huvet så jag ramlar bakåt på ryggen Tor sätter sig över mig på magen å bara matar slag mot huvet jag skriker på hjälp för det var ju folk där. Jag ser min vän Martin l kommer in å försöker ta bort Tor men han lyckas inte då Tor slår till även honom. Tor är ju ganska stark så jag e inte förvånad sen slår han mig igen å drar mig i håret så jag tror han skall ta bort hårtet på mig, vilket visar sig dagen efter att han tog bort hur mycket hår som helst. Sen efter ett tag kommer det in fler killar å tar bort Tor från mig å jag springer in i huset å har bara en tanke ”jag kommer inte att ta mer skit nu å valet e över jag kommer att ringa polisen nu”, slår nummret till polisen men Tor kommer in å tar tag i sladden på telefonen å drar bort den, putar mig ned på golvet å tar ett styp tag runt min hals till jag bara känner att mitt liv rinner ur mig å det mörknar framför mina ögon, jag vet inte vad som händer sen det jag vet är jag kommer upp å sätter mig på en stol å Tor har satts sig upp å vill tala. Men han hån skrattar åt mig å säger vet du vad jag har i min jacka, en kniv skall jag sticka kniven i dig eller... han tar fram handen å trycker den i min mage trodde ett par sekunder att jag hade en kniv i magen men han bara skrattar å säger trodde du att jag hade en kniv eller.

Jag kommer ut å springer in på lilla toan å tvättar bort blodet från ansiktet, han öppnar dörren å vill komma in men jag tar mig ut å in för alla som var där säger vad det är som har gjort att jag inte vill ha honom länmgre å jag hoppas att det va nån som ringt till polisen å det var det min vän Martin L hade modet att ringa tack för det.

Nu sitter han inne å det kommer att bli jätte jobbigt att möta honom sen. Men men jag kommer inte att lämna partiet för att jag har inte gjort nåt fel det var Tor som gjorde fel det är han som skall ur partiet å inte jag. Jag kommer att kämpa för att vi skall ta tillbaka det som är vårt som tex landet Sverige. detta hindrar inte mig å bör inte hindra er heller.

Men mitt privat liv har ingen med att göra jag har stannat kvar hos Tor ett längre tag pga valet men nu e valet över å jag kommer inte hålla inne med mina känslor längre jag e människa jag med å ja jag älskar en annan person nu.

Kram

AFA Jönköping/AFA Vätterbygd, som enligt egen uppgift alltså sitter inne med bakgrunden till den sorgliga misshandelshistorien, drar sig inte heller för att förtydliga den sista meningen i citatet ovan "jag kommer inte hålla inne med mina känslor längre jag e människa jag med å ja jag älskar en annan person nu". Enligt AFA är det så att den nationaldemokratiska idealmodern fattat tycke för en medlem i ungdomsförbundet NDU:

Vad ligger då bakom denna fruktansvärda tragedi i Tors kärnfamilj. Det hela visar sig vara ett internt svartsjukedrama. Rickard Edmund har påbörjat ett förhållande med Tors fru. Tor var ju inte sen att visa vad han tyckte om detta genom att ge henne vad hon förtjänade.

Vi önskar all lycka till Rickard och hans nya tjej. + de 5 ungarna som följer med på köpet.

Eller som Nationaldemokraterna själva uttrycker sin familjepolitik:

Familjen är samhällets och nationens grundpelare. Våra barn är vårt folks framtid och det vi kan ge våra barn idag kommer att forma nationens morgondag. En trygg familj är en viktig förutsättning för att fostra trygga och självständiga människor som kan föra vidare och utveckla den potential som vårt folk besitter. En sund familj skall därför prioriteras på alla sätt. Att ta hand om sina barn är en mycket förtjänstfull insats och den bästa investeringen i nationens framtid.

Så mycket mer ondsint skvaller kan man kanske inte begära. Den som söker handfast analys av rasistpartiets kris ska naturligtvis istället läsa Expo.

Uppdatering:
Medan jag ändå sprider skvaller relaterat till högerextremism kanske jag ska länka till en text på Indymedia om Calle Jonsson, som ju av någon anledning inte vill ställas inför grekisk domstol.

Outgrundliga vägar

Att George W Bush och hans anhängare har goda kontakter med högre makt är förvisso något de själva påstått länge, men jag alltid har betvivlat.

Den notoriskt humoristiske besserwisser-bloggaren John Eje Thelin, som skriver Gärningsmannaprofilen, har dock fått erfara att högerns makt är vittomfattande.

Eller så har han bara otur.

För någon vecka sedan greps ju Thelin av blog-rage gentemot den till Timbro knutne bloggaren Dick Erixon. Uppenbarligen är det Erixons i Thelins ögon fullkomligt kravlösa underdånighet mot imperiet Bush, i kombination med allmän vårdslöshet med översättningar och skiljetecken, som fått Thelin att starta Dicktum - vad jag vet den första bloggen i landet med enda syfte att driva gäck med en annan bloggare.

Och ibland är det riktigt kul. Personangreppen är är ganska raffinerade, exempelvis:

"Vore det nån annan än Dick kunde man tro att det var en medveten taktik..."

John Eje Thelin blir som roligast när ett seriöst politiskt ställningstagande avslutas med klagomål på interpunktionen:

"Och är man jag, så undrar man hur en betald journalist och skribent kan glömma ett frågetecken efter en frågesats."

Eller som när Thelin kommit underfund med att Erixon inte hackar html särskilt bra:

"Erixons sida har ett frameset som består av två sidor: menu.htm och body.htm. Ni får gissa en gång på vilken sida menyn ligger. Den som gissade menu.htm har fel."

Nåväl.

Knappt hade alltså John Eje Thelin startat Dicktum (och, kanske ska tilläggas, deklarerat att han ska flytta till statsministerns kära Katrineholm; oklart om det beror på lojalitet med Partiet, dock) förrän högerns gudomliga vrede drabbade honom.

Eller så har han bara otur.

Thelin har drabbats av Borrelia. Vi beklagar ärligt och innerligt. Fästingar är jordens avskum. Gudmundson kräver därför en FN-resolution som förbjuder fästingar att bedriva biologisk krigföring så att Thelin å det snaraste kan inleda sitt tillfrisknande.

Sjukt i rätten

Den dom i Svea Hovrätt som gav sluten psykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning åt Mijailo Mijailovic kastar ett löjets skimmer över svenskt rättsväsende. Regelverket måste ändras. Män av Mijailovics kaliber ska straffas.

Reaktionerna har varit mångtydiga efter hovrättsdomen mot mannen som mördade utrikesminister Anna Lindh. Ska man sammanfatta dem, så är det väl med beskrivningen att ingen har varit riktigt nöjd, förutom advokat Peter Althin.

Bland de mest märkliga synpunkterna finner vi den, att den slutna psykiatriska vården tar hänsyn till folkopinionen, så att människor som Quick, Flink och nu Mijailovic faktiskt hålls inlåsta längre tid än ett fängelsestraff skulle tillsett. Något vi tydligen ska tycka är bra, och inte ett tecken på att pöbelväldet sedan länge besegrat den medicinska professionen. Personligen undrar jag om lagstiftaren hade tänkt sig detta, eller om intentionen var att frigivandet skulle grundas på medicinsk diagnos.

En annan konstig, men vanlig, uppfattning är att den människa som knivmördar en annan med ett flertal kraftiga hugg är sjuk per definition, och därför inte ska fängslas. Ingen frisk människa kan göra så! Det är ett synsätt som avslöjar en väldigt platt syn på det mänskliga medvetandet, och inte minst en endimensionell syn på varför vi har straff i vårt rättssystem.

Straffinstrumentet består ju av flera delar. Det ska vara avskräckande, och alltså tvinga såna som Mijailovic att väga gärningens kostnad mot vinsten av densamma. Fängelsestraffet ska också skydda allmänheten mot fortsatta illdåd, och samtidigt skydda brottslingen från föjderna av fortsatt destruktiv gärning. Jag vill här även framhäva vad straffet inte ska vara. Straffet ska inte ses som vedergällning, hur gärna än folkopinionen vill hämnas.

Helt sjukt, eller?

Mijailo Mijailovic har konstaterats lida av allvarlig psykisk störning, varför Svea Hovrätt alltså inte kunnat döma honom till fängelse. Hur den psykiska störningen är beskaffad är tyvärr hemligt, men av Mijailovics egna berättelse har vi fått veta att han "mår dåligt". Jag kan alltså bara gissa om hans tillstånd. Men jag gissar i alla fall på att Mijailovic inte är hjärndöd, och att flera mekanismer i hans hjärna faktiskt är fullt brukbara.

Medvetandet är ju inte en apparat som antingen är trasigt eller helt. Medvetandet består av en rad olika mekanismer som evolutionen utvecklat separat, mekanismer med olika funktion i våra handlingsmönster. Och bara för att en funktion är utslagen, eller försämrad, behöver inte alla andra gå i stå.

Flera funktioner i medvetandet hjälper oss från att avstå de där ack så vanliga impulserna att hugga ihjäl främlingar inne i varuhuset. Den mekanism som ger oss medlidande är en. Den mekanism som styr vår självbevarelsedrift är en annan. Den mekanism som reglerar vår förmåga att beräkna egennyttan av en handling är en tredje. Och så vidare.

En normal inbrottstjuv har alla de där funktionerna i behåll, antas det. Möjligtvis anses tjuven sakna uppfattning om rätt och fel, vilket dock ännu inte är ett hinder för fängelsestraff, om jag förstått allting rätt.

Ponera att…

Ponera att Mijailovic lider av en psykisk störning som raderat hans förmåga att känna empati. Det skulle kunna, helt hypotetiskt, yttra sig så att han i en serie brott dels knivhugger sin egen far, dels bedriver utpressning, dels hotar familjemedlemmar till den flicka han aldrig fick, samt knivmördar en minister inne i ett varuhus, utan att i det rättsliga efterspelet visa några som helst tecken på ånger. Helt hypotetiskt, alltså. Självklart vill vi att en sådan människa ska vårdas. Om det finns en mirakelkur på Huddinge sjukhus som kan ge honom medlidandet tillbaka så vore det dumt, ja rent av omänskligt, att inte ge honom den. Men detta står ju på inget sätt i motsatsförhållande till ett fängelsestraff! Fängelsestraffet ska ju också vara avskräckande, och de mekanismer som, helt hypotetiskt, reglerade Mijailovics förmåga att kalkylera egennytta fungerade ju. För att inte tala om den funktion som reglerar självbevarelsedriften, vilket en spektakulärt kallblodig flykt, exempelvis, skulle illustrera.

Dömer man en partiellt sjuk människa till vård istället för fängelse så minskar man fängelsestraffets avskräckande effekt. Bättre då att komplettera vården med ett fängelsestraff när patienten tillfrisknat.

Rattfyllot Mijailovic.

Det finns andra problematiska dimensioner i frågorna om allvarlig psykisk störning. Något som jag tycker är sällsynt irriterande, och som jag skrivit om förut, är att störningen kan vara självförvållad, och ändå resultera i uteblivet fängelsestraff.

Vi kan jämföra Mijailo Mijailovic med en rattfyllerist, för begriplighetens skull.

Mijailovic hade ju, vid ett flertal tillfällen genomgått psykvård. Han hade ordinerats psykofarmaka. Men den valde Mijailovic att missbruka, trots att han rimligen kände till att detta skulle resultera i personlighetsstörningar. Med avsikt framkallade han den sjukdom som i Svea Hovrätt räddade honom från fängelsestraff.

Rattfylleristen har inte den möjligheten. Rattfylleristen skulle kunna säga att bilolyckan saknade varje form av uppsåt, eftersom den där halvlitern Finlandia hade förstört alla möjligheter till klart tänkande och rent handlande. I svensk rätt betraktas dock inte detta som en giltig ursäkt. För närvarande, kanske ska tilläggas.

Medborgaren anses känna till riskerna med alkohol, varför det alltså är en straffbar handling att dricka sprit och sen köra bil.

För en knivbrottsling med luddiga psykiska diagnoser är läget bättre. Han kan, trots att läkaren berättar för honom att om han inte tar sin medicin förvandlas han till en mördarmaskin, hävda att det var hans sjukdom som orsakade brottet, när vi alla ser att det var ett helt medvetet val att strunta i att äta medicinerna.

Ny lag?

Lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård tycks, för en lekman, inte ge akt på de olika dimensionerna av straffet, medvetandet och det personliga ansvaret som skisserats ovan. Tvärtom tycks den vara en produkt av en svunnen tid med sämre diagnoser, sämre psykofarmaka och sämre vårdideologi. Gör om!

Högerkondiment

Som komplettering till Xipes förteckning över sjyssta produkter med budskap skulle jag vilja lägga den nya republikanska ketchupen W. Ja, jag äter ju sällan ketchup, förstås. Men det kan ju vara bra att veta för er andra som har onyttigare vanor.

You don’t support Democrats. Why should your ketchup?

Men tyvärr verkar det vara en protektionistisk ketchup.

W Ketchup™ is made in America, from ingredients grown in the USA.

Och det vill man ju inte bli ertappad med.

Omoraliska grodätare!

Se uppdateringen längst ner innan du läser texten!

Vad gör du om ett gäng unga ligister attackerar en judisk småbarnsmamma i tunnelbanevagnen och klipper sönder hennes kläder, börjar måla hakkors på mammans kropp, kallar henne jude, skär av hennes hår, samt välter hennes barnvagn?

Ingenting, om du är fransos. I Frankrike växer judehatet dag för dag. Allt fler judar väljer att emigrera till Israel, och fransmännen frågar sig varför. Man undrar.

Les six agresseurs, d'origine maghrébine et armés de couteaux, ont coupé les cheveux de la jeune femme, accompagnée de son bébé de 13 mois, puis ont lacéré son tee-shirt et son pantalon, avant de dessiner au feutre noir trois croix gammées sur son ventre.

Ingen i vagnen gick emellan! Kanske väntade de grodätande åskådarna på en FN-resolution som skulle gett dem rätt att ingripa?

Kvinnan som attackerades var inte judinna, så det tjog fransoser som inte ingrep kanske har ångrat sig nu. Men inte ens det är något jag litar på. Ingen av passagerarna vill ens avlägga vittnesmål.

Fy fan.

Uppdatering:
Kvinnan har i förhör erkänt att hon ljög, enligt pressen. Jag ber om ursäkt att jag skrev ovanstående utan att ha mina kritiska glasögon på.

Vad är Medhi rädd för?

Ekot rapporterar att Mehdi Ghezali, alias kubasvensken, avböjer att tala med medierna.

Vad är han rädd för, Mehdi?

Det finns så många frågor att ställa, ju. Och då tänker jag inte på de helt självklara om hur USA har behandlat honom, eller hur man mår under två års fångenskap i vad som kan kallas ett modernt koncentrationsläger. De frågorna kommer att ställas i varje morgonsoffa.

Nej, jag är mer nyfiken på hur Ghezali skulle bemöta de uppgifter som ursprungligen kommer från den här artikeln i El Mundo, där Ghezali pekas ut som Portugals länk till Al Quaida.

Jag undrar:

- Vad vet du om vad som hände i Portugal, i bankrånet och juvelstölden, och hur ser du på uppgifterna om din roll i det hela?
- Stämmer uppgifterna om din fängelsevistelse?
- Det cirkulerar uppgifter om att du gått i koranskola i London, vad är grunden till dem?
- Har du studerat under Sheik Omar Bakri?
- Hur tog du dig till Afghanistan? Varför?
- Fick du hjälp av några svenskar?
- Hur hamnade du uppe i Tora Bora?
- Hur tog du dig till Pakistan? Varför?
- Hur ställer du dig till uppgiften att du hade flera falska pass på dig när du greps?
- Vad var det som ledde till att du greps?
- Det cirkulerar uppgifter om att din bror också rest på falskt pass, hur ser du på det?
- Vet du var din bror är?
- Hur kom det sig, tror du, att du hamnade på Guantanamo, istället för att lämnas i Pakistanskt förvar?
- Vad tror du hade hänt om du ställts inför rätta i Pakistan?
- Varför, tror du, bedömde ledningen på Guantanamo dig som osamarbetsvillig?
- Varför, tror du, släpptes du nu?
- Polisen, och UD, säger att du är fri, och att de inte har anledning att intressera sig för dig. Varför?
- Vad anser du om att Koalitionen störtade Taliban-regimen?
- Vad anser du om att Koalitionen störtat regimen i Irak?
- Vad anser du om det så kallade motståndet, i bägge länder, som strider utan uniform, och kidnappar och mördar civila, i strid mot internationella konventioner?
- När åker du utomlands nästa gång? Vart?

En halvtimme i direktsändning, skulle det ta. Vad är han rädd för?

Liberaler stöttar Leona

I kölvattnet av popvänster-debatten går det nu att skönja en pop-strategi hos liberalerna. I Norge, av alla platser.

För i Norge har ungliberalerna fattat grejen. Rock'n'roll and fucking in the streets - det är ett liberalt projekt.

För ett par dagar sedan hade ju svenskan Leona Johansson och hennes norske pojkvän Tommy Hol Ellingsen (som tillsammans driver miljöprojektet Fuck for Forest, vilket jag skrivit om tidigare, och ännu tidigare) samlag på scenen när bandet The Cumshots spelade. Den lokala ordningsmakten har nu bötfällt det miljöaktivistiska kärleksparet och alla bandmedlemmarna, och betalar inte lagbrytarna 10000 norska kronor var, så blir det rättssak i slutet av sommaren.

Men, som sagt, i Norge har ungliberalerna fattat grejen.

Unge Venstre, som alltså motsvarar Liberala Ungdomsförbundet, går nu ut och stöttar Leona och Tommy. Helhjärtat. Kräver lagändring. Verdens Gang har storyn.

- Det at de to hadde samleie på scenen, er et prisverdig initiativ for å sette søkelyset på et viktig miljøspørsmål. Det støtter vi, sier lederen i Unge Venstre, Lars-Henrik Michelsen, til VG.

På hemsidan utvecklar ungliberalerna i Unge Venstre det hela.

Unge Venstre ser ikke noe galt i «Fuck for forest»-parets samleie-stunt på scenen under Kristopher Schau-konserten på Quartfestivalen.

- Det var ikke for pornoen sin del at de gjorde det, men fordi det er en sak bak dette. Jeg kan ikke se noe ondsinnet i det, sier Michelsen.

Dessutom tar Unge Venstre upp andra viktiga saker på hemsidan. Det må være lov å drikke vin i parken, säger en rubrik, Kriminalisering av prostitusjon er et overgrep, säger en annan.

Och vad gör ledaren för Sveriges unga liberaler? Försöker komma med i en dokusåpa. Och misslyckas!

Vård?

Sluten psykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Det är framtiden för Mijailo Mijailovic, enligt Svea Hovrätts dom idag.

Innehållet i lagtexten (lag om rättspsykiatrisk vård, 16 §):

Beträffande den som genomgår rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 § brottsbalken med särskild utskrivningsprövning skall vården upphöra när

1. det inte längre till följd av den psykiska störning som föranlett beslutet om särskild utskrivningsprövning finns risk för att patienten återfaller i brottslighet som är av allvarligt slag och

2. det inte heller annars med hänsyn till patientens psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsberövande och annat tvång.

Problemet är förstås att läkarna ska släppa ut Mijailovic när han är färdigbehandlad. Närsomhelst alltså. Och då kan han ju fucka upp sitt psyke igen med Remeron och Zeldox. Och det problemet avhandlade jag förra gången han dömdes. Och då summerade jag så här:

Frågan är om inte modern psykofarmaka gör att vi måste revidera detta. Komplettera vården, helt enkelt. Så att när mördaren efter en månad på Karsudden har fått äta upp sig några kilo får gå vidare rakt in i fängelse. Utan att passera gå.

M skippar medlemmar

I Dagens Nyheter snuddar man idag vid en intressant tanke om framtidens demokrati.

Journalisterna Göran Eriksson och Ewa Stenberg gör en genomlysning av Moderaterna. Men det viktigaste får nästan inte plats i artikeln, som heter M helrenoverar partiet. Eller ja, det står en hel del, men vinkeln borde räcka för en egen artikel.

Jag tar mig friheten att döpa om storyn.

M vill avskaffa medlemmarna

För det är det som borde vara grejen. Inte att Fredrik Reinfeldt har en mjuk framtoning, eller att partiet har en ny ekonomisk profil (NEP kallas den tydligen internt, med ironisk blinkning till Lenin, och hans Nya Ekonomiska Politik som innebar att bönder även fick producera för husbehov, vilket något förmildrade den svältkatastrof som planhushållningen förorsakade redan under Sovjetunionens första år)

Nåväl.

M vill avskaffa medlemmarna

Ny rubrik på DNs story:

Och förändringen av partiet fortsätter i något som nu börjar likna en helrenovering. Ledningen har till och med diskuterat möjligheten av att avskaffa medlemmarna för att själva kunna välja vilka som ska företräda moderaterna och kunna rikta sig direkt till väljarna.

- Det finns tre skäl till att vi kommit fram till att vi ändå behöver medlemmarna. De ger idéerna legitimitet i debatten, styrelser och stämmor behövs för att döma i konflikter, och vi behöver medlemsavgifterna, säger partisekreterare Sven Otto Littorin.

Medlemmarna och de lokala moderatpolitikerna är något av ett bekymmer för den nya moderatledningen, som vill bredda partiet genom att ha fler olika typer av företrädare.

En del i den moderata förnyelsen är den "generationsmassaker" som följde efter valet 2002 (alla i partiets presidium är nu födda på 60-talet), men detta har ingen motsvarighet ute i landet.

Fredrik Reinfeldt, Sven Otto Littorin och informationschefen Per Slingman grunnar mycket över problemet och har varit i London för att se hur det brittiska högerpartiet använder personlighetstester i stället för interna val när de ska ha kandidater i valen.

- De som bär vårt varumärke har vi ingen förfoganderätt över, säger Littorin om de lokala moderaterna. Då gäller det att vi ställer krav och i gengäld stöttar dem.

I framtiden har partierna inga medlemmar. Bara kunder. Jag lovar. Junilistan är redan där.

Försvara Leona, Silbersky!

Vad är det som gör att man som advokat med andra specialiteter åtar sig att försvara pornografi?

För mig var det avgörande personliga motivet att försöka ändra på den valhänthet och det godtycke som präglar lagstiftning och rättspraxis kring pornografin.

Så skrev Leif Silbersky i debattboken Såra tukt och sedlighet (Prisma/RFSU, 1969), angående den rättegång i Stockholms rådhusrätt hösten 1967 som ändrade praxis vad gäller synen på de sedlighetssårande brotten i Sverige.

Rättegången gällde en förläggare som fått sina publikationer beslagtagna, och Silbersky åtog sig fallet därför att han tyckte det var konstigt att staten gripit in mot bara några av alla de titlar som förläggaren hade. Inkonsekvent och oförutsägbart. Inte rättssäkert. Och framförallt en onödig inskränkning i människors frihet.

På samma sätt som det är varje medborgares rätt att fritt berusa sig, om han bara har pengar till sprit, måste det vara hans och hennes rätt att fritt upphetsa sig med pornografi om han har pengar till inköp. Det är friheten det gäller.

Släpp därför pornografin fri!

De åtalade tidningarna friades. Sverige hade en ny rättspraxis. Under året som följde var Silbersky försvarare i ett trettiotal åtal mot porrtidningar, där alla utom en, som befanns sadistisk, friades.

Boken Såra tukt och sedlighet går längre än att bara beskriva dåvarande rättsläge. Den föreslår också följande:

Inför bordeller.

Starta pornografisk teater med samlag på scenen.

Så det är inte orimligt, tycker jag, att hoppas på att Leif Silbersky åter ska rycka ut till frihetens försvar, nu när den hotas i Norge, denna viktorianska rest i norden.

Svenskan Leona Johansson (och norske pojkvännen Tommy Hol Ellingsen) misstänks nu för brott mot norska strafflagens paragraf 201, den så kallade sedlighetsparagrafen.

§ 201. Den som i ord eller handling utviser seksuelt krenkende eller annen uanstendig atferd

a) på offentlig sted,
b) i nærvær av eller overfor noen som ikke har samtykket til det, eller
c) i nærvær av eller overfor barn under 16 år,

straffes med bøter eller med fengsel inntil 1 år.

Leona Johansson driver med pojkvännen miljöprojektet Fuck for Forest, genom vilket de samlar in pengar för att rädda regnskogar. Och det har jag ju skrivit om tidigare. Att miljön är målet och pornografin är metoden. Igår knullade paret på scenen under en festivalspelning av artisten och radiomannen Kristopher Schau, en av den sista sovjetstatens sexigaste män enligt tidningen Elle, och bandet The Cumshots, som kallar sig norges bästa hårdrocksband. Under näst sista låten hoppade Leona och pojkvännen upp på scenen, klädde av sig, och gjorde, ehum, sin grej. Till norska och svenska kvällstidningars skräckblandade förtjusning.

Men den norska sedlighetspolisen är inte förtjust. Därför riskerar svenska Leona fängelse.

Jag vädjar alltså till Leif Silbersky:

Rädda Leona! Och rädda miljön!

Doku-politik 2

Så fick han då sitt stående epitet, ordföranden i Liberala Ungdomsförbundet, Fredrik Malm. Som jag förutsåg för en vecka sen.

Han som inte ens kunde komma med i Farmen.

På debattsidan i tisdagens Expressen (bara i papperstidningen) berättas hela historien, men utan att Fredrik Malm nämns. Det är folkpartistiska förra popstjärnan Dominika Peczynski som berättar om hur hon åter försökt hjälpa partiet. Förra gången det begav sig hjälpte ju Mafioso, Dominikas PR-byrå, Lars Leijonborg helt gratis under valrörelsens slutskede. Och det gick ju bra. Mest tack vare Janne Josefsson (som faktiskt röstar på Fp) på SVT, förstås. Men ändå. Nu ville hon hjälpa igen.

Genom att lura in ungdomsförbundsordföranden (min folkpartistiske vän, som hon kallar honom) i en dokusåpa. Suck!

Upprinnelsen till alltihop är Erik Zsigas hopplöst anekdotiska och på alla sätt värdelösa bok om Popvänstern (som särskilt Daniel på Subjektiv avhandlat). Dominika har tillsammans med Fredrik Malm suttit och spånat hur man ska vinna ungdomsrösterna från popvänstern. Malm har tydligen ställt frågan hur man kan nå ut till ungdomen, och Pescynski har omedelbart tagit chansen att mala ner Malms trovärdighet till stoft.

Utöver musik finns det faktiskt en annan typ av underhållning som ungdomar ä-l-s-k-a-r att konsumera. DOKUSÅPOR. Inte på något annat sätt når man så många unga människor på en och samma gång.

Peczynski berättar vidare om att hon samtalar med Anna Carrfors Bråkenhielm, vd på Strix, över en lunch, och får hela politiken klar för sig.

Släng in en snygg ung folkpartist, säg Birgitta Ohlsson, och sätt på henne en sexig bikini. Sen kan hon gå omkring där på stranden, skala kokosnötter på ett värdigt sätt och säga kloka saker om liberalismen. Bättre forum finns inte om man vill påverka fjortisarnas åsikter.

Det här berättar jag för min folkpartistiske vän, han som undrade till att börja med. Han fattar direkt.

Snabba ryck, ingen analys.

Innan min stackars kompis vet ordet av är vi gemensamt på väg till Strix lokaler och en audition för medverkan i Farmen.

Men.

Malm kom inte med! Och som ni vet finns det bara en sak som är sämre än en politiker som är med i en dokusåpa: en politiker som inte ens kunde komma med i en dokusåpa.

Kanske det är dags att Folkpartiet börjar betala för sina pr-tjänster. Och sluta underskatta ungdomars politiska engagemang.

Enda sättet att besegra popvänstern är att med trovärdighet stå för de ideal de tror sig försvara: kamp mot förtryck, kamp mot fattigdom och kamp för tredje världens befrielse.

Ungmoderaternas nya?

Ett ständigt problem för mig som journalist är att det blir för mycket gubbar som uttalar sig i rutan. Jag lägger mycket tid på att försöka hitta, och övertala, kvinnor som vill vara med. Men tjejer är underrepresenterade på toppositioner, vilket ju drar ner antalet. Också är kvinnor lite blygare, och mindre riskbenägna, och kanske mer måna om att verkligen veta vad de talar om, vilket gör det hela ännu krångligare. Att få tag i tre karlar till en studiodiskussion tar tre telefonsamtal (på sin höjd fyra), att få tag i tre kvinnor, tar en halv dag.

Så jag har mina anledningar att förespråka fler kvinnor på toppnivå.

Det finns andra anledningar.

För ett par veckor sedan blev ju Moderata Ungdomsförbundets ordförande Christofer Fjellner framröstad till köttgrytorna i Bryssel. Vilket gör att MUF i höst står inför ett ordförandeval (som jag löst spekulerat om tidigare).

Ordförandeval i ungdomsförbunden är nästan alltid ideologiska vägval, som det var i KDU i våras mellan den värdekonservative och den homosexuelle, exempelvis. Och så blir det säkert även i MUF. Men jag tycker att det vore smartare om ungmoderaterna fokuserade på det taktiska vägvalet. Jag ska något försöka avhandla bägge.

Jag fick ett mejl häromdagen, ifrån en ungmoderat med god insyn i förbundstoppen. Men jag ska inte dra brevskrivarens namn i smutsen genom att låta det figurera här i min blog. Personen får vara anonym.

Ungmoderaten skriver om sin egen favoritkandidat Maths Larsson, som nyligen tillkännagjort sin kandidatur (här är kampanjsajten). Kanske är de kompisar. Kanske jobbar brevskrivaren åt kandidaten. Vad vet jag? Det är ändå intressant. Ta det för vad det är.

...nu kommer vi till det riktigt intressanta i sammanhanget. Det är att en outsider - en mycket kapabel sådan - alldeles nyligen offenliggjorde sin kandidatur till förbundsstyrelsen. Hans namn är Maths Larsson och han är en helt underbart nyliberal kandidat. Han är utan tvekan ungdomsförbundets bäste retoriker och har varit en av de mest konsekventa frihetskämparna inom MUF de senaste åren. Jag är helt övertygad om att Maths, om han blir vald, kan så frön till att flytta såväl MUF som moderaterna i konsekventare frihetlig riktning än vad nuläget redan ger vid handen. (Jämför Centerpartiet-fallet men byt ut socialliberalism mot nyliberalism...)

Brevskrivaren är uppenbart betagen av Maths Larsson (trots den fåniga stavningen - hur fan uttalas Maths??), och räknar hans chanser som goda.

Min nulägesbedömning är att Maths kan hållas som knapp favorit bland de förmodade ordförandekandidaterna (där Forssell kommer tvåa knappt därefter), och besitter cirka 45% "vinstchans". Hans tydliga retoriska och organisatoriska fördelar gentemot de andra kandidaterna kan faktiskt bli avgörande i slutändan, och förhoppningsvis få några av pragmatikerna att förbise hans mer udda privatpolitiska ställningstaganden och rösta fram honom som ordförande...

Jag återkommer till de udda privatpolitiska ställningstagandena strax.

Samtidigt dissar brevskrivaren den person jag tycker ungmoderaterna borde välja – Anna König (jag vet inte om hon kandiderar, förstås, men det är inte det som är frågan i mitt fall).

König må vara snygg tjej och Stockholmare - men det lär inte räcka.

Någon bra talare tycker jag inte att hon är och politiskt har hon varit anonym och svårgreppbar. Hon är dock en av moderpartiets favoriter då hon jobbat med dem och till skillnad från andra ordförandekandidater inte lär bli särskilt "obehaglig" med internkritik. Fast ute hos MUF-ombuden i landet tvivlar jag starkt på att hon har något större stöd överhuvudtaget.

Vice ordföranden, andremannen efter Christofer Fjellner, Johan Forsell har ofta pekats ut som favorit att ta över ordförandeklubban. Men brevskrivaren börjar tvivla.

Johan Forssell trodde jag i likhet med dig tills nyligen hade ganska stort stöd, men jag har hört rykten på senaste tiden som drar sig åt motsatsen. En annan styrelseledamot angav bland annat följande kryptiska information i ett internt forum (åsyftandes Forssell...): "Vart man åker i landet möts man ofta av en viss beslutsamhet att för allt i världen inte välja den som "alla tror ska bli vald" till förbundsordförande." Tolka det som du vill!

Själv gillar jag Forssell till stora delar. Det dåliga är att han är lite väl försiktig och icke-idealistisk politiskt sett på en del punkter (d.v.s. liksom König lär han inte vara alltför kritisk mot moderpartiets diverse stolligheter), trots att han innerst inne är riktigt liberal.

Typiskt för honom är följande uttalande som han nyligen fällde:

"I den bästa av världar så vill jag se en minimalstat, men nu lever vi inte de bästa av världar och får acceptera vissa justeringar."

Mao: han har sunda ideal, men vill/törs ej löpa linan ut.

Mina personliga argument kan ni. Anna König är tjej, vilket skulle underlätta mitt arbete, och hon, ehum, gör sig bra i tv, vilket, ehum, skulle underlätta mitt arbete.

Men det finns även ett taktiskt argument.

Moderata Ungdomsförbundet lider av samma trovärdighetsproblem som den övriga skattesänkarhögern (vilket nämndes häromdagen). Hos de vuxna illusteras bristen på trovärdighet i senaste numret av Sunt Förnuft, Skattebetalarnas (fd Skattebetalarnas förening) tidskrift. Omslagspojke är Ulf Brunnberg.

Ulf Brunnberg är ingen bra symbol för omsorgen om dem som har det sämst ställt i samhället. Det (bloggaren) Johan Norberg har byggt med Till världskapitalismens försvar, nämligen det trovärdiga i argumentet att kapitalismen är bra för de fattiga, kan snabbt raseras av några snyftreportage om hur synd det är om Ulf Brunnberg när villaskatterna pressar.

Samma sak i MUF. Det (bloggaren) Tove Lifvendahl byggde upp i trovärdighet i integrationsfrågor och omsorg om dem som drabbats av socialdemokratins misslyckande, det kan snabbt raseras av några brats.

Och kvinnor gör sig för det mesta bra i välfärdsfrågor (Ebba Lindsö undantaget – ut!). Kvinnor uppfattas som empatiska, lyhörda – ja, kort och gott goda. Och det gör inte Ulf Brunnberg.

Om Anna König är god vet jag inte. Jag har bara sett henne i ett tv-program, typ, och märkt att hon funkar. Så jag håller på henne. Om hon nu ställer upp. Annars finns det säkert andra smarta tjejer.

Sen var det Maths Larssons udda privatpolitiska ställningstaganden. De kan nog bli dyra för MUF. Kanske ska ungdomsförbundet den här gången koncentrera sig på att hjälpa till att vinna valet och för ett ögonblick lägga åt sidan planerna på att förändra svensk politik i grunden.

Ni kan ju fundera på hur väl en drogliberal skulle mottagas i svensk ungdomspolitik (även om det skulle behövas en).

Det som möjligen ligger honom till last är att han åsiktsmässigt har en kontroversiell stämpel på sig (medlem i ultraliberala distriktet MUF Uppsala som han är...). Det kan nämnas att han var aktiv i Medborgare mot EMU, är republikan och har en "annan" lösning på drogfrågan än moderpartiet... Därmed är många moderparti-kramare, pragmatiker och konservativa emot honom - medan majoriteten av de sanna liberalerna (vilka i sin tur är i viss majoritet) stöder honom.

Och förresten.

Tack för ett spännande brev!

Skickligt spelat

De har varit skickliga hittills under Almedalsveckan, Socialdemokraterna. När Fredrik Reinfeldt på måndagkvällen skulle etablera sig på folklig arena så stal Göran Persson hela showen med sitt sällsynt förolämpande påstående att Margot Wallström har sitt jobb som eu-kommissionär på grund av sitt kön (ska han nånsin sluta förödmjuka henne?).

Och idag var det dags igen. Lars Ohly skulle dominera nyhetsflödet med sitt anförande i Almedalen, var det tänkt. Men då är sossarna där igen.

Partisekreteraren Lars Stjernkvist stal rampljuset genom att berätta att Miljöpartiet bjudits in för överläggningar om regeringssamarbete. Och även om det där samarbetet kanske inte kommer att materialiseras i någon annan form än som en morot framför en åsna, så gjorde utspelet jobbet.

Ohly blev totalt bortspelad.

Skickligt.

Samtidigt läser jag en platsannons i Aktuellt i Politiken, sossarnas husorgan, där platsen som presschef utlyses. Varför det? Det här gör ni ju bra!

I Resumé (bara på papper) bekräftar presschefen, tillika magdansösen, Anna Forsberg att hon ska gå vidare. I höst, nån gång.

Hmm… Sa inte Göran Persson att det var regeringsombildning på gång till hösten? Att han letade efter den där laguppställningen som skulle kunna vinna nästa val? Hmm…

Nåväl.

Lycka till, Anna! Skickligt spelat!

Ny Kubakram från Ung Vänster

Missa inte den typiska diktaturkramande hyllningen av Kuba i det senaste numret av Röd Press nästa gång ni går på biblioteket (eller vänta tills den kanske läggs ut här).

Ung Vänster har fortfarande mycket att bevisa när de påstår att de vill ha en demokratisk värld. Att skicka skribenter på journalistuppdrag med hjälp av Svensk-Kubanska Föreningen övertygar inte.

Almedalsveckan

För damer i femtioårsåldern är Gotland drömmarnas ö. Här finns kulturhistorien. Här finns ljuset. Här kan man vandra i medeltida gränder, besöka konsthantverkarateljéer och fundera på om man ska fortsätta sin tillvaro som försmådd lärarinna eller istället bryta upp och starta ett krukmakeri.

I måndags eftermiddag stod jag, tillsammans med drivor av drömmande damer på klimakterieresa, inne på butiken Yllet på Sankt Hansgatan i Visby. Yllet är ett av de obligatoriska rundningsmärkena för de kvinnor som vill dreja, lära sig dansa salsa eller bara skilja sig i allmänhet. Här säljs fina linneprodukter, präktiga skor och silversmycken som inspirerats av de medeltida miljöerna. Smakfullt och mycket populärt.

Plötsligt gick det som ett sus genom sextonhundratalshuset. Det tisslades och tasslades. Kan det vara… Är det inte… Tanterna sträckte sina halsar för att se om…

Jodå.

Det var Almedalsveckans mest klockrena målgruppsträff. Kvinnornas man på besök i kvinnornas hus. Damerna blev alldeles till sig i Gudrun Sjödén-trasorna. Som bara en riktig kvinnokarl kan, såg förre folkpartiordföranden Bengt Westerberg erfaret avslappnad men ändå intresserad ut, när han kände på tröjkvaliteterna. Ledigt välklädd gled han omkring i butiken och illustrerade grundtanken med det folkpartistiska ledarskapet. Cherchez la femme.

Med ens blev lördagens chocknyhet begriplig för mig.

Jag menar, Lars Leijonborgs skilsmässa från Lotta Edholm slog ner som en bomb på festen jag besökte på lördagkvällen. Okej, det lade väl inte sordin på stämningen, men ändå. Vad kunde ha gått fel? Inte har han väl bedragit henne? Hur skulle det gå för Axel?

Frågorna blev på måndagen med all tydlighet besvarade.

Om bara ett år börjar nästa valrörelse. Lars Leijonborg har känt sin mankraft växa under de senaste årens framgångar och ser nu hur han har möjlighet att, på samma sätt som halvguden Bengt Westerberg, kommunicera med kärnväljarna – de försmådda lärarinnorna. Och då är ringen ett hinder.

Leijonborg har, i egna ögon, slutligen till fullo omvandlats till Leijonkungen. Och valturnéernas ensamma nätter på sömniga stadshotell kan äntligen betala sig.

- Nu jävlar ska det bli Westerbergeffekt!

För folkpartiets bästa, såklart.

Mot Gotland!

Det börjar se ut som om jag samlar på traditionella svenska upplevelser i sommar. Först var jag ute och seglade med kompisarna i Stockholms skärgård. Sedan firade jag midsommar hos min far i Hjortnäs (en underbar by vid Siljans strand, i Leksands kommun).

Och idag bär semesterfirandet mig till min mors kåk i Mästerby på Gotland.

Om jag nu bara kunde fixa en flickvän med stuga på Österlen, så vore listan komplett. Maila mig om du tror att du är rätt person!