Husmoderns bröst

Anna Dahlberg, som bär huvudansvaret för utlandsbevakningen på Expressens ledarsida, är landets snyggaste ledarskribent. Normalt är jag inte automatiskt svag för klassiskt svenska blondiner, men Anna Dahlberg är faktiskt en tjej man vänder sig om efter på gatan. En som man villigt hamnar i krogslagsmål över. Dessutom skriver hon insatt, intressant och balanserat. Men det hör inte hit. Anna Dahlberg är nämligen Sveriges snyggaste ledarskribent. Tänkte bara fastslå det.

Det är i och för sig inte nån mördande konkurrens. Men ändå. Hon är snyggast.

Jag har ingen aning om hur hennes bröst ser ut, dock. Jag föreställer mig ett det är en ganska pigg uppsättning. Men jag har inte en susning.

Det är nu inte så att jag går omkring och tänker på ledarskribenternas bröst hela dagarna. Jag hade egentligen aldrig tänkt på saken innan imorse. Jag har definitivt aldrig planerat att skriva om dem.

Men nu gör jag det i alla fall.

Ledarskribenter och deras bröst.

Men jag vill att ni ska veta att det inte är mitt fel. Det är inte min ide. Det var inte jag som började!

Det var Maria Abrahamsson. Ni vet, hon den rabiata blondinen på Svenska Dagbladets ledarsida som brukar dekorera soffgrupperna i morgontelevisionen. Hon är ett fantastiskt salt i tv-debatter. Det finns faktiskt folk som tackar nej till att delta när de hör att Abrahamsson ska vara med. Hon kan nämligen bitas.

Men hon har inte så stora bröst, tycker jag.

Jag kollade på lite bilder på Maria Abrahamsson under dagen, och jag kunde då rakt inte få uppfattningen att hon skulle vara så särskilt bystig. Vad nu det har med saken att göra.

Kom ihåg, det var inte min idé, det här.

Jag gillar inte att skriva om bröst! Det är mer ett kall, liksom.

Maria Abrahamsson, var det. Hon har en häpnadsväckande artikel på ledarsidan idag. Jag skrattade högt. Det är en artikel som väcker känslor.

De riktigt bra ledarskribenterna analyserar inte bara läget, de gör en förbannad också. Eller skrattfärdig. Hanne Kjöller, till exempel. Hon väcker känslor. Äter fattiga barn till frukost. Folk rasar. Hanne har rätt stora bröst. Hon är rätt stor, hela hon. Men gud, vad hon kan skriva.

Och Malin Siwe, sen. Som skrev om Ylva Johanssons misslyckade affärer först av alla, utan att få credd för det. Hennes texter skrattar man nästan jämt åt. Hennes bok "folk du åtgärdade" är det bästa som skrivits, i alla fall om arbetsmarknadspolitik. Stora tuttar.

Kolla vad som har hänt!

Nu kan jag inte skriva om ledarskribenter utan att det handlar om lökar. Bomber. Kannor. Hyllor.

Jag gör ett sista försök. Helle Klein. Jo, det gick. Tack! Jag pustar ut. Inte för att sossar skulle vara sämre än andra, inte alls. Carina Skagerlind som är chefredaktör för S-kvinnornas tidskrift Morgonbris (vilket namn!) är till exempel rätt snygg. För att vara sosse. Men jag vet inte hur lökarna ser ut. Har inte funderat på det.

Nåväl.

Maria Abrahamsson har alltså en artikel i dagens Svenska Dagbladet. Den handlar om könsskillnader, och vilka politiska konsekvenser Abrahamsson tycker att dessa skillnader ska ge.

Jag säger "Abrahamsson tycker", för det är alls icke givet att det är just dessa slutsatser som bör dras. I själva verket känns det som att Maria gått till biologihyllan (hehe! – hyllan!) på biblioteket med uppsåtet att hitta så kallade vetenskapliga argument för sin hållning. Lite unket.

Missförstå mig inte nu. Jag är biologist. Jag tror att man och kvinna är olika, såväl till det yttre som i det inre. Jag menar dock att av detta följer inte nödvändigtvis subventionerade pigtjänster.

Jag tycker ju att alla arbetsgivaravgifter ska sänkas.

Kunskaper i biologi ger automatiskt inte borgerlig partibok, om nu Maria Abrahamsson tror det. Man kan dra vilken slutsats som helst av biologismen, ju.

Nåväl. Artikeln.

Maria Abrahamsson intervjuar professorn i histologi och neurobiologi vid Göteborgs universitet, Annica Dahlström, som ska komma med en ny bok till nästa höst, som handlar just om könsskillnader. Och professorn ger alla de rätta svaren för en ledarskribent av Maria Abrahamssons kaliber. Det är väldigt kontroversiellt, och det är väldigt höger. Jättekul.

Vilka skillnader i våra hjärnor betyder mest från ett könsrollsperspektiv?

- Hjärnan har mycket större betydelse för könsrollerna än vilket kön man har. Den av samhället understödda inställningen att kvinnor och män är och ska vara två separata grupper är alltså fel.

Många kvinnor, även mycket "kvinnliga" sådana, har typisk manlig intelligens och beteende (varav cirka 80 procent ligger i generna), t ex fallenhet för abstrakt matematik.

Naturligtvis finns det också utpräglat "manliga" män som har ett kvinnligt tänkande, liksom män som har mer "moderskänslor" än sina födande kvinnor. Givetvis ska de männen få sina preferenser tillgodosedda, t ex om de vill vara hemma med barnen. På samma sätt som kvinnor med det mycket kvinnliga draget att vilja bli mammor och se barnen växa upp i trygghet ska få förverkliga det.

Jag satt med hjärtklappning och läste.

Får man skriva sånt här nu? I en stor dagstidning? Det går framåt!

Så tänkte jag.

Men jag var inte beredd på slutklämmen. Där Maria Abrahamsson klämmer in sina egna bröst. Helt oväntat. Och banbrytande i svensk press.

Till sist, en kanske lite udda fråga, men när jag låg i Lund noterade jag att tjejerna som läste
matematik som regel var mer plattbröstade än de som studerade t ex moderna språk. Var det en ren tillfällighet?

- Nej, det tror jag inte. Matematisk begåvning hör ihop med viss testosteronpåverkan under graviditeten, till denna graderade maskulinisering hör även mindre "fruktbarhet".

Förklarade Annica Dahlström, och gav mig anledning att fundera på varför jag i slutbetyg bara fick en tvåa i matte.

Sen dess har jag inte fått det ur huvudet. Nu måste jag få veta.

Visa! Visa! Visa!