Inkunabler kontra handskrift
I dagens SvD skriver jag en del om den bloggdebatt som blossat upp med anledning av DN.
När Johan Gutenberg hade uppfunnit boktryckarkonsten på 1430-talet så irriterade sig fint folk på alla dessa billiga tryckta skrifter. Handskrivet skulle det vara, exklusivt och tjusigt. Inte minst från fackligt håll – eller snarare från skråhåll – var kritiken hård. Tryckta böcker hotade handtextarnas privilegier. Så här i efterhand kan man väl utan att överdriva ändå konstatera att belackarna förlorade. Gutenbergs tryckpress blev en av grundbultarna i renässansen, reformationen, upplysningen och demokratins födelse i Europa. Reklamskyltarna på ICA är handskrivna.
På mitten av 1400-talet var det naturligtvis svårt att se det skeendet komma. Bredvid en färggrann handskrift tedde sig ett Gutenbergskt tryck naturligtvis andefattigt och fördummande. Men tryckpressen var ju i slutändan inte främst ett nytt sätt att applicera färg på papper, utan ett nytt sätt att kommunicera människor emellan.
Vid varje kommunikationsrevolution (järnvägen, telegrafen, bilen, telefonen, filmen, radion, grammofonskivan) upprepas mönstret. Nymodigheten möts med skepsis, i synnerhet ifrån en priviligierad elit. Den senaste revolutionen, internet, är inget undantag.
I Dagens Nyheter igår (Baksmälla i bloggosfären) levererar journalistikprofessorn Kent Asp ett påstående som placerar honom i direkt kontakt med 1400-talets handskriftskramare. ”För den politiska opinionsbildningen har bloggen inte haft någon betydelse alls skulle jag vilja påstå”, säger Asp, och kallar de politiska bloggarna för ”en flopp”.
Uttalandet andas av oförmåga eller ovilja att begripa att vi just nu är inne i en process som fundamentalt förändrar människors relationer.