Varför kräla i stoftet?

Jag hamnade på ett märkligt evenemang i går. För första gången firades Arabförbundsdagen i riksdagshuset, möjligen på initiativ av ambassadörerna från Arabförbundets medlemsstater, men hur som helst arrangerat av riksdagen. Det visade sig att det hela gick ut på att svensk demokrati skulle krypa i stoftet inför några av världens mest efterblivna samhällskonstruktioner. Jag skriver om det på SvDs ledarsida idag.

”Det har varit mycket fint prat, men vi vill ha handling!” Det är när Egyptens ambassadör Samah Mohamed Sotouhi får ordet som det spårar ur på riktigt. Han har en hel lista med krav till de svenska parlamentarikerna. Han pratar om förolämpande publiceringar och vill att vi ska ”kriminalisera islamofobi”. Han frågar när vi ska ”modernisera” yttrandefrihetslagarna så att internet inte ska kunna underblåsa internationella kriser. Och han undrar varför vi, när vi högtidlighåller minnet av Förintelsen, inte uppmärksammar ”andra förintelser”. Han syftar förstås på palestinierna och påstår att Israels agerande ”liknar nazisternas förbrytelser”.

När riksdagen arrangerar ”firandet” av Arabförbundets dag lyder rubriken ”Dialog, demokrati och mänskliga rättigheter”. Det blir mest ”dialog”, om man med detta ord menar den liberala och sekulära demokratins moraliska självutplåning.