En dam försvinner

Det finns hopp för vänstern. Eller i alla fall finns det hopp för några av skribenterna på Arena, som glädjande nog har identifierat sin roll som fri vänster som tillhörande en upplysningstradition. Till skillnad från resten av vänstern som hyllar Hamas, Hizbollah och Muslimska broderskapet fullkomligt kritiklöst.

I senaste numret av Arena intervjuar Devrim Mavi och Per Wirtén de muslimska lärda kvinnorna Anne Sofie Roald och Pernilla Ouis. Samtalet handlar om deras förhållande till slöjan. Bägge är ju konvertiter, och gick således in ganska hårt för att identifiera sig som rättrogna muslimer, men idag ser de slöjan som del i en förtrycksapparat.

Precis som jag anser de att det är upp till var och en att välja ett liv bakom slöjan eller inte, och att religionsfriheten står långt över eventuella integrationspolitiska ändamål, men det förhindrar inte en ganska hård kritik. Och den kritiken har de tydligen fått äta upp, om man får tro slutet på artikeln, genom att mer eller mindre förskjutas.

Anne Sofie Roald är, för den som inte vet, religionshistoriker som doktorerat om islamistiska rörelser i Europa. Hon har kallats för "kvinnlig imam". Pernilla Ouis har doktorerat i humanekologi, undervisar på socionomutbildningen i Malmö och forskar om islam, sexualitet och heder.

Hela artikeln (ja, hela tidskriften faktiskt) är synnerligen läsvärd. Nedan några nyckelcitat (artikeln finns ej på webben) ur den mycket långa intervjun. De feta markeringarna i svaren är mina.

Hur såg processen ut när ni bestämde er för att bära slöja?

Roald: Om jag hade fått frågan för sex år sedan hade jag sagt något helt annat än jag gör nu. För vi rekonstruerar våra föreställningar hela tiden. Idag när jag får frågan säger jag: jo, för jag blev pressad att ha slöjan. Jag blev muslim 1982 och det var inte bara en man som pressade mig utan det var flera män runt mig som ville att jag skulle ha slöja. ...

Är det högre krav på kvinnliga konvertiter än på andra muslimer?

Ouis: ... När vi konverterade på 1980-talet var det en politisk tid. Islamismen hade växt sig stark och många islamister flyttade till Sverige, eftersom de inte kunde arbeta öppet för den formen av islam i sina hemländer. ...

Det är lätt att vara mot ansiktsslöja, det skulle de flesta vara emot. Men hur gör man då? Förbjuder det i skolan?

Ouis: ... ansiktsslöja är väldigt omtvistad och det är inte acceptabelt att någon ska gå omkring med något som motsvarar rånarluva på sig.

Finns det utrymme för feminism i islam?

Ouis: Det är det möjligas konst. Hur långt kan man gå i tolkningar för kvinnofrigörelse? Vi skrev och debatterade och argumenterade för att islam står för jämlikhet, men jag kom till en punkt där jag inte kunde pressa det längre och samtidigt vara trogen de grundvalar som finns i islam. Det finns vissa verser i Koranen som talar tydligt om skillnaden mellan könen, så tydligt att jag inte med all välvilja i världen kan tolka det feministiskt.

Fanns det politiska dimensioner bakom era beslut, att slöjan hade blivit en politisk symbol för en speciell ortodox typ av islam?

Roald: 11 september var en viktig faktor. Det fick mig att ställa frågor om tolkningar av islam. Det som skedde gjordes i islams namn och vi förväntades förklara det. Jag kunde inte ställa upp på att det faktiskt gjordes i guds eller islams namn. De som stod bakom attackerna sade att de hade stöd i Koranen - och det kan man faktiskt hitta där. Men man kan samtidigt gå in i Koranen och finna argument för fred och förståelse. ...

Ouis: Jag kände en sorts oärlighet i att försvara och förklara samtidigt som jag visste hur islamisterna argumenterade för något jag absolut inte stod för. Jag hade en idealiserad bild av islam. Men islam har också en mörk sida som jag inte kan förhålla mig till.

Vad har ni fått för reaktioner?

Ouis: Det var många som ville att vi skulle komma tillbaka. Men jag hade redan långt tidigare försvunnit från deras tankesätt. Slöjan var den sista delen. Jag känner sorg över att muslimerna har blivit så besvikna på oss. ...

Roald: Om en person försvinner blir hon ett slags förrädare. ...

Köp tidningen Arena nr 3 årgång 2008. Ovanstående är bara godbitarna. Det finns hopp för vänstern. Eller åtminstone några av skribenterna på Arenagruppen.

Uppdatering:

Ursprungligen citerade jag längre ur artikeln. För långt, faktiskt, för att egentligen vara korrekt. Nu har citaten strukits ner. Jag uppmanar alla att köpa tidskriften Arena. Hela numret är kanon!