I am Sarah Palin
Jag är Sofia Arkelsten, bloggar Sofia Arkelsten idag. Genialiskt. Hon reagerar på min efterlysning i dagens SvD. Som refererar till bland annat denna film och dessa produkter.
Sarah Palins person trotsar alla försök till beskrivning. Hon är skönhetsmiss och hockeymorsa, avhållsamhetsförespråkare med gravid tonårsdotter, kvinnlig guvernör i den manligaste av delstater, friluftsvän för oljeexploatering, elegant men lantis, vapenälskare och fembarnsmor. Och oändligt stolt över vad hon har åstadkommit – inte inkvoterad av något jämställdhetsombud, utan med hårda nypor och skinn på näsan.Eller Fredrick Federley, kanske man kan tillägga.
Är det därför folk identifierar sig med henne? Visst är hon kvinna, men inte enbart. Hon är, så att säga, ingen minoritetsrepresentant. Hon är heller ingen Hillary Clinton, utan någon man faktiskt skulle vilja ha som både granne, middagssällskap och chef. Och hon är någon som man skulle vilja vara.
Den senaste mätningen från Sifo (SvD 24/8) visade att de borgerliga partierna går otroligt dåligt bland kvinnor under trettio. Skillnaden mellan blocken är 40 procent i den gruppen, till vänsterns fördel.
Kvinnliga väljare röstar nu inte med könet. Men man ska inte underskatta identifikation som delförklaring. Någon av miljöpartiets procentenheter bland unga kvinnliga väljare går säkert att hänföra till Maria Wetterstrands jordnära akademikerstil med kompetens, kärvhet och kvinnlig karisma.
I Alliansen finns mängder med kunniga kvinnor. Men om man ser tillbaks på de två regeringsåren är det ingen av dem som kommit i närheten av det genomslag Sarah Palin fick på en enda afton. Näringsminister Maud Olofsson, i kraft av att vara den enda borgerliga kvinnliga partiledaren, har kommit närmast. Men det är ändå inte riktigt vad som eftersöks. Kvinnliga väljare under trettio har nog lättare att identifiera sig med centerns riksdagsledamot Annie Johansson.
Hur som helst borde Alliansen profilera sina kvinnliga företrädare bättre. Blogge Bloggelito funderar på varför.
