"Nu hänger vi med"

Jimmie Åkessons jungfrutal i Almedalen visar att svensk populism genom SD har vuxit ur de galoscher som Ny Demokrati klafsade runt i, skriver jag helt kort idag i SvD.

Anförandet var som hämtat ur en instruktionsbok för ambitiösa missnöjespartier.

Angrepp på etablissemanget för att själv framstå som utmanare. Påståenden om att stå ovanför höger-vänster-skalan. Referenser till ett svunnet folkhem – därtill jämförelser med Per Albin som torde vara oöverträffade vad gäller fräckhet i svensk politik. Och trots veckans längsta tal blott en enda konkret programpunkt: tuffare tag mot brottslingar.

Renodlad populism, alltså, men så skickligt genomförd att det står klart att partiet inte blir en dagslända.

Arbetslinjen i invandringspolitiken

Fortsätter att diskutera integration och invandring på SvDs ledarsida, där min linje, precis som tidigare, är att fri rörlighet inte ska vara samma sak som fri bidragsförsörjning.

Alltsedan 1970-talet har svensk migrationspolitik haft en olycklig slagsida åt utanförskap och bidrag. Först med Alliansens reform 2008, då arbetskraftsinvandringen blev i princip fri, påbörjades den process som krävs för att få invandringen på rätt köl.

Nu kan den som har erbjudande om jobb flytta hit tämligen problemfritt. Arbetsmarknadens möjligheter styr, snarare än facklig protektionism.

Nu vill FP gå lite längre. Den som har utbildning på masternivå, kan svenska eller engelska och kan försörja sig, ska kunna få arbetssökarvisum.

Den som vill starta företag i Sverige och har med sig startkapital ska kunna få komma hit som ”företagsinvandrare”. Gäststudenter ska, efter avslutade studier, få lättare att stanna och arbeta eller söka jobb i ett halvår.

Med detta skulle Sverige förverkliga den liberala visionen om fri rörlighet och stärka arbetslinjen i invandringspolitiken.

Men det kräver också att man bryter med den tidigare modellen där humanitära skäl av varierande grad har varit den enda vägen in.

Folkpartiets förslag är kort men bra.

Bloggare bitter på twitter

Intervjuades häromdagen av Meltwater Buzz med anledning av politikerveckan i Almedalen och hur de nya medierna påverkar. Moneyquote:

Personligen har jag svårt för twitter. Med 140 tecken är det garanterat att varken twittraren eller tweetens föremål blir korrekt återgivna. Det ligger i mediets natur, och användarna agerar utifrån detta. Därför blir Twitter en institutionalisering av missförståndet som debattform.

Flygskola på Arlanda inför Iransanktioner

Piloter från statliga Iran Air är inte längre välkomna på flygskolan Oxford Aviation Academy – som tidigare hette SAS Flight Academy. Det rapporterar Aftonbladet.

Iranska piloter har flygtränat i Sverige under våren.
Nu portas de från flygskolan på Arlanda.
Orsak: Iran Air ska ha hjälpt terrorister.

Ännu en Pakistanresenär bland de terrormisstänkta i Danmark

Nya uppgifter gör gällande att svensktunisiern Mounir Dhahri ska ha tränats i Pakistan, där han tillbringade mer än ett år, innan han återkom till Sverige i slutet av förra året. Snart därefter iscensatte han terrorförsöket mot Jyllands-Posten. Dhahri pekas ut som ledarfiguren i det attentat som involverade fyra personer boende i Sverige och som kunde ha skapat ett blodbad i Köpenhamn.

Det är Paul Cruickshank, grävande reporter, forskare och CNN:s al-Qaida-specialist, som skrivit för New America Foundation om Pakistans roll i stora terrorattentat i Väst. Rapportens skrämmande slutsats är att över hälften av de riktigt allvarliga attackerna i Väst har kopplingar till Pakistan.

Genom egna intervjuer med underrättelsepersonal får Cruickshank fram ny information. När det gäller det svenska terrorattentatet mot Jyllands-Posten är det främst kunskaperna om Dhahris roll som fördjupas.

... a number of Swedish militants set off for Pakistan through Europe and Iran, part of an increased number of Swedes travelling to join with jihadist groups in the area in recent years, according to Swedish counterterrorism sources. Among their number were three individuals – Munir Awad, Mounir Dhari and Sahbi Zalouti - who were arrested in December 2010 and charged with allegedly plotting to launch a “Mumbai Style” attack against the Jyllands Posten newspaper in Copenhagen.

Beträffande två av de gripna, Munir Awad och Sahbi Zalouti, är det ju väl känt att de greps på varsitt håll under resan i Pakistan 2009. Men även Mounir Dhahri ska alltså ha rest och tränats i Pakistan, enligt Cruickshanks svenska och amerikanska källor inom myndigheter som arbetar med kontraterrorism, från 2009 fram till kort innan tillslaget i Danmark den 29 december 2010.

Dhari, the suspected ringleader in the plot, evaded capture, and is believed to have received training in Pakistan, before returning to Sweden shortly before his arrest.

Detta är ny och sensationell information. Känt sedan tidigare är Dhahris kriminella historia.

44-årige Mounir Dhahri, som också häktades i Köpenhamn på torsdagen, kom från Tunisien till Sverige i augusti 1993 och är i dag är tunisisk medborgare men bor i centrala Stockholm.

Av tidigare domar mot Dhahri framgår att han använt kokain och vårdats för detta missbruk 1999 och vid ett par tillfällen reagerat mycket våldsamt mot andra personer och slagit såväl sin flickvän som sin fru. Den 26 april 2003 hotade Dhahri att döda två anställda i en Seven Eleven-butik i Stockholm sedan han nekats låna en telefon, ett brott han dömdes för av Stockholms tingsrätt i mars 2004.

Den 17 februari 2004 angrep Dhahri sin sambo i hennes lägenhet i Skarpnäck, slängde henne in i en vägg och tog strypgrepp på henne. Sambon tog sedan tillbaka sitt vittnesmål men rätten uppfattade att hon var så rädd för Dhahri att detta var orsaken.

Dhahri dömdes också i juni 2000 för att ha misshandlat sin dåvarande hustru.

Hans långvariga resa – och misstänkta träningsläger – i Pakistan har dock inte hittills nämnts i svensk press.

(Tyvärr blandas tidsangivelserna om de svenska Pakistanresenärerna ihop i Cruickshanks rapport. Awad och Zalouti reste 2009, och inte 2010 som felaktigt skrivs. Men all logik pekar på att rapporten vill säga att Dhahri alltså reste till Pakistan ungefär samtidigt som de andra, men stannade betydligt längre.)

Rapporten The Militant Pipeline Between the Afghanistan-Pakistan Border Region and the West behandlar även andra kopplingar mellan Pakistan och Skandinavien.

Scandinavian governments have grown increasingly concerned about travel flows to Pakistan. My survey of serious plots between 2004 and 2011 showed that more serious plots (three) were directed against the region by jihadist groups in Pakistan than any other Western countries except the U.K. and the U.S., a development likely explained in part by the cartoons controversy. In the spring of 2007, Hammad Khurshid, a Danish al Qaeda recruit of Pakistani origin, was taught by al Qaeda instructors how to make TATP detonators in a camp in North Waziristan. He was arrested in Copenhagen in September 2007 and subsequently convicted of plotting to launch attacks on targets in Denmark and elsewhere in Europe.

In late 2008, Mikael Davud, a Norwegian citizen of Uighur descent, travelled from Norway to Waziristan, where al Qaeda provided him training and directed him to launch a plot against Scandinavia, in a wider al Qaeda conspiracy that also involved plots against Manchester and New York. Davud and two co-conspirators were arrested in July 2010. Davud was charged with plotting an attack, and is set to be tried, after confessing to planning to attack the Chinese Embassy in Oslo. Authorities believe the true target may have been the Jyllands Posten newspaper in Copenhagen which published controversial cartoons of the Prophet Mohammed.

Rapporten nämner också kopplingen mellan superterroristen Iliyas Kashmiri och den affärsman i Stockholm vid namn Farid, som utpekats i samband med den svenska attacken mot Jyllands-Posten.

Swedish and Danish counterterrorism officials suspect the plot was organized by al Qaeda -linked terrorists in Pakistan. Furthermore, investigators have revealed an intriguing set of connections between the plot and a network linked to David Headley, an American terrorist who helped plan the 2008 Mumbai bombings.

Awad, one of the alleged plotters, had links to “Farid,” a Swedish-Moroccan Islamist extremist in Stockholm who met with Headley in the Summer of 2009 in relation to a plot Headley himself was planning against the Jyllands Posten newspaper in Copenhagen that year. Headley had been instructed to meet with Farid by Ilyas Kashmiri, a senior al Qaeda operative and commander in the Kashmiri militant group Harakat ul Jihad Islami (HuJI) who encouraged Headley to attack the newspaper, raising the possibility that the subsequent December 2010 Jyllands Posten plot was also masterminded by Kashmiri. Western intelligence agencies believe Kashmiri was also responsible for a plot to launch Mumbai style attacks on several other European cities that led to an unprecedented U.S. State Department Advisory for Europe in October 2010. U.S. counterterrorism and Swedish counterterrorism officials believe the plot against Denmark was part of the wider conspiracy.

Extremer

Deltog igår i ett seminarium om "Extremism: ett hot mot vår demokrati?", i regi av Folk och Försvar och Säkerhetspolisen.

Sverige står inför utmaningar kopplade till våldsbejakande extremism. Som ett led i regeringens arbete för att möta dessa utmaningar har EU- och demokratiministerminister Birgitta Ohlsson tagit initiativ till en nationell handlingsplan mot våldsam politisk och religiös extremism.

Vilka är utövarna av våldsbejakande extremism och i vilka miljöer verkar dessa? Hur använder sig extrema grupper av internet och vilka utmaningar ger detta upphov till? Hur allvarligt är hotet från den våldsbejakande extremismen och vilka är det som hotas?

Våldsbejakande extremism är en utmaning på såväl lokal, nationell som internationell nivå. Vilka motverkande och förebyggande strategier och verktyg behöver vi, och vilka är nyckelaktörerna?

Program

Moderator: Lars Ekeman, generalsekreterare Folk och Försvar

Kl 13:00 Inledning
(10 minuter per person)

Så ser det ut - våldsbejakande extremism i Sverige
Malena Rembe, chefsanalytiker Säkerhetspolisen

Nationell handlingsplan – vägen framåt
Oscar Wåglund Söderström, Statssekreterare Statsrådsberedningen

Kl 13:25 Gemensam diskussion
Inledande reflektioner, 3 minuter per person av Daniel Poohl [ersattes av Jonathan Leman] och Per Gudmundson, därefter gemensam diskussion.

Mina reflektioner utgick från vad jag tidigare noterat på SvDs ledarsida, nämligen att de islamiska extremisterna inte alltid är ungdomar på glid, utan snarare tvärtom välartade. Klassiska metoder för att stävja extremism – allt från föreningsbidrag åt religiösa ungdomsföreningar till fängelsepräster – hamnar då i ett nytt ljus.

Seminariet filmades, men har ännu inte lagts upp på Folk och Försvars hemsida.

När jag kom ut från seminariet möttes jag av häcklare, uppenbarligen anförda av en skojfrisk gammal SUF:are vid namn Christian Tengblad. En svåröverträffad höjdpunkt i en journalists karriär, må jag säga.

Abu Suleiman al-Nasser går på Sverige igen

"Sverige hotas med nya terrordåd om inte våra trupper dras tillbaka från Afghanistan" heter det i Svenska Dagbladet. Där berättar terrorismforskaren Magnus Ranstorp om att internetjihadisten Abu Suleiman al-Nasser återigen har gått igång på Sverige.

– Han agerar på en webbsida som är väldigt populär bland al-Qaidas sympatisörer och människor som inspreras av de ideologierna. Han kan lyfta upp idén och få igång tankarna på vissa, säger Ranstorp till SvD.

Det finns ingenting som talar för att Abu Suleiman al-Nasser rent praktiskt ligger bakom några attentat mot Sverige. Däremot kan han fungera som inspiratör åt andra.

– Internet spelar en väldigt viktig roll. Det kan bli självförstärkande när de här diskussionerna förs på radikala forum. Plötsligt är det en individ som får idén att nu ska vi göra någonting.

Bland annat här finns saken att läsa (postat på Majahden.com onsdagen den 6 juli).

بسم الله الرحمن الرحيم

الحمد لله رب العالمين والصلاة والسلام على نبينا محمد خاتم النبيين وعلى اله وصحبه اجمعين وبعد:

فبتوفيق من عند الله سبحانه تمكن المجاهدون في افغانستان من استهداف القوات السويدية والفنلندية في مدينة مزار شريف..هذه المدينة التي ظن اعداء الله انها ستكون مدينة امنة وان وجودهم هناك سيبعدهم عن المواجهة مع المجاهدين..لكن حساباتهم كانت مخطئة فقد تم قبل اسبوع هجوم على القوات السويدية والفنلندية بواسطة عبوتين ناسفتين انفجرت احداها على احدى السيارات العسكرية لهذه القوات الصليبية وقد تمكن المجاهدون مؤخرا من توجيه ضربة اخرى الى القوات المتواجدة في مزار شريف ادت الى اصابة ثلاثة من الجنود السويديين وقد اعترفت القوات السويدية بالحادث.

رسالتنا الى السويد وفنلندا:

بسم الله الرحمن الرحيم

الى دولتي السويد وفنلندا..هذه رسالتنا اليكم بعد ان بان لكم ان المجاهدون عازمون على مواصلة القتال واستهداف مواقعكم اينما كانت وانه لن يكون لكم امان قبل تنفيذ شروط المجاهدين في سحب قواتكم من ارض افغانستان وايقاف حربكم ضد الاسلام والمسلمين.

واكرر القول ان انصار الجهاد في العالم لن يكفوا عن التحريض على استهداف مصالحكم ومنشأاتكم و بلدانكم ما دمتم مصرين على الوقوف الى جانب امريكا في حربها في افغانستان..وقد شاهدتم من قبل عدة عمليات في اوروبا و تعلمون يقينا ان المجاهدون سيسعون بكل الوسائل الى القصاص منكم على الجرائم المرتكبة في افغانستان..فأن وقفتم في صف امريكا فعليكم ان تعلموا انكم بالمسؤولية سواء ستحاسبون كما يحاسبوا ونقسم بالله اننا سنعمل على ان نذيقكم طعم الموت جزاءا على ما يحصل للمسلمين في افغانستان جراء الاحتلال الصليبي لها...لذلك نطالبكم بسحب قواتكم فورا من غير قيد ولا شرط كي تحققوا الامن لأنفسكم وبلدانكم.

ابو سليمان الناصر

من انصار الجهاد العالمي

Google translate översätter – sedvanligt rörigt – så här:

In the name of God the Merciful

Praise be to Allah, prayer and peace upon our Prophet Muhammad Seal of the Prophets and to his family and companions and after:

Fbtofik from God Almighty enable the Mujahideen in Afghanistan to target forces Swedish and Finnish in the city of Mazar-e Sharif .. this city, which he thought God's enemies it would be a city safe and that they are there Sabadhm from confrontation with the mujahideen .. but their calculations were wrong it was a week ago, an attack on the forces, the Swedish and Finnish by two explosive devices went off one of them on one of the military vehicles of the crusader forces were able Mujahideen recently directing another blow to the forces in Mazar-e Sharif led to the injury of three of the Swedish soldiers has been recognized by Swedish troops of the incident. our mission to Sweden and Finland: In the name of God the Merciful to the states of Sweden and Finland .. This is our message to you after that you that the Mujahideen are determined to continue fighting and the targeting of your positions, wherever they are and that you will not be safe Before the implementation of the terms of the Mujahideen to withdraw your forces from the land of Afghanistan and stop your war against Islam and Muslims. and I repeat to say that the supporters of jihad in the world will not stop incitement to target your interests and Mncoatkm and your countries so long as you insist on siding with America in its war in Afghanistan .. have seen from the several operations in Europe and you know for sure that the Mujahideen will seek all means to the punishment of you for the crimes committed in Afghanistan .. van and stood on the side of America you have to know that you are responsible, whether Sthaspun also be held accountable and swear by God we will work on that Naziqkm taste of death as a reward for what is happening Muslims in the Crusader occupation of Afghanistan by her ... so we ask you to withdraw your forces immediately from the condition is not being verified for security for yourselves and your country.

Suleiman Abu Nasser supporters of global jihad

Terrorn i vår närhet

På politikerveckan i Almedalen modererade jag vid onsdag lunch ett samtal om "Terrorn i vår närhet". Säkerhetspolisens chefsanalytiker Malena Rembe, Försvarshögskolans terrorismforskare Magnus Ranstorp och den danske journalisten Niels Brinch deltog, och arrangör var Försvarshögskolan.

Det en timme långa seminariet, som berörde hotnivåbedömning, de hemodlade jihadisterna, skillnader mellan Sverige och Danmark, glokalisering av terrorismen, och mycket mer, finns nu att se inspelat via Bambuser.

(Härifrån Visby har jag också skrivit för SvD om statsminister Fredrik Reinfeldt och om Ab Klink, mannen bakom Nederländernas sjukvårdsfinansieringsreform. Därtill har jag panelat hos Ullman PR, tillsammans med alla från Alexander Bard till Alexandra Pascalidou, hur stort nu det glappet är, och Axess. Senare debatterar jag kön och klass hos LO.

Vidare tycks jag ha fortsatt reta upp skribenter både i Aftonbladet och Göteborgs-Posten. I synnerhet min slutsats att politiker bör ta väljares oro på allvar tycks vara upprörande, medan Norges statistiska centralbyrå beskylls för att publicera "statistiskt hårklyveri" i en "omtvistad norsk undersökning". Vore jag norrman skulle jag bli irriterad...)

PS: Ekot gjorde ett nyhetsinslag med anledning av seminariet, DN en artikel, och även Expressen rapporterade om den kvarliggande hotnivån.

Den viktigaste frågan?

Debatten fortsätter om min artikel i SvD från midsommardagen. I Expressen kritiserar Isobel Hadley-Kamptz:

"Att tolka kriminalitet utifrån etnicitet, som Per Gudmundson gjorde i SvD i förra veckan är dock rätt obehagligt. Särskilt som han inte pekade på några lösningar utom de uppenbart omoraliska, som att utvisa alla invandrare som begår brott.

Gudmundson hanterar statistiken lättsinnigt, glider mellan dömda och misstänkta, använder siffror som reellt inte säger något alls. De norska "samtliga överfalls­våldtäkter med kända gärningsmän" han säger har begåtts av invandrare visar sig exempelvis vara hela sex stycken. Han uppmanar också politikerna att ta "väljarnas oro på allvar".

Hurdå? Vad skall de göra?

Vi vet att sociala faktorer är bestämmande för kriminalitet, vi har starka misstankar om att rättssystemet i sig är diskriminerande, särskilt vid brott som våldtäkt där offrets och den åtalades trovärdighet kan vara avgörande.

Att motverka särbehandling, social utsatthet och kriminalitet i allmänhet tycks då långt mer potentiellt framgångsrikt än att bunta ihop människor efter ursprungligt hemland (eller föräldrarnas hemland) och söka svaren i de mycket små kollektiva skillnader som kan hittas.

Jag vet dock inte om det kvalar in som att ta "väljarnas oro på allvar". Det främsta kriteriet för ett sådant allvarstagande tycks vara att man godtar utgångspunkten - kollektivisering av invandrare och deras eventuella problem.

Bortom detta finns förvisso åtskilligt i det där integrationssamtalet som är intressant. Sara Mohammad har exempelvis en läsvärd text i senaste Axess om hur arbetet mot hedersvåld fort­farande ibland ses som problematiskt inom feminismen.

Enskilda borgerliga debattörer, som Dilsa Demirbag Sten, argumenterar för all del också emot sådant som Gudmundsons teser.

Ändå fastnar jag på hel­heten. Är verkligen invandringsproblem den viktigaste frågan för den svenska intellektuella högern? Och i såfall, varför då?

Jag växte upp politiskt i en svensk nyliberalism där frågan om fri invandring var helt central. Att söka lyckan varhelst man önskade var lika självklart som att få bli kär i vem som helst eller få dricka sprit så länge man önskade på krogen.

Rättighetsdiskussionen kombinerades emellanåt med konkret gömmande av flyktingar, ett brott som bland nyliberaler sågs som ett sant hederstecken."

Vad jag faktiskt tycker - exempelvis att det är en moralisk plikt att gömma flyktingar eller att fri invandring är ett ideal som bör tillämpas åtminstone vad gäller arbetskraft - spelar uppenbarligen längre ingen roll i argumentationen mot mig. Inte heller vad jag skriver ("etnicitet" har inte nämnts, exempelvis). Enligt vissa har jag helt enkelt fel, på alla plan.

På Newsmill skriver således konsulten Leif Jansson att min artikel är ett första steg på väg mot "pogromer, etnisk rensning och folkmord".

Dagens Nyheters Erik Helmerson ser dock både en poäng med att jag existerar och att jag yttrar mig.

"Man talar gärna om Palmehatet, men om den gamle S-ledaren skulle stiga ner från sin himmel och doppa tårna i dagens debattklimat skulle han snabbt dra upp dem igen i chock.

Den senaste veckan är det Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson som, inte minst på Twitter, drabbats av en tsunami av hat.

När Twitter är som sämst är det en hjord av bufflar, eller snarare får, som lätt kan försättas i sken. Nåde den som står i vägen, framför allt om denne skrivit om invandring (för eller emot) eller genusperspektiv (emot eller för).

Per Gudmundson är ett öppet mål i näthatsammanhang. Hans skrivande om just invandring ger honom tillsammans med Expressens Ulf Nilson en särställning i större medier. Men han har såvitt jag läst aldrig uttryckt sig direkt främlingsfientligt, än mindre rasistiskt. Hans åsikter förtjänar att bemötas, men inte han själv att korsfästas för dem."

Man får vara glad för det lilla.

I Norge ser man med förvånade ögon på hur offentlig norsk statistik, framtagen med den socialdemokratiskt ledda rödgröna regeringens goda minne, kan betraktas som brun i Sverige.

I Dag og Tid, en kulturradikal tidskrift, intervjuas jag av Jon Hustad, reporter med förflutet på Klassekampen.

"Førre fredag skreiv kommentatoren og leiarskribenten Per Gudmundson i Svenska Dagbladet (SD) om den norske granskinga (kommentaren ligg på nettet). Han presenterte tala og fortalde at vanlege forklåringsmodellar som klasse ikkje leng­er heldt. Kvifor var tamilar som òg kom frå krig og fattigdom, så underrepresenterte, medan somaliarar og irakarar som kom frå liknande tilhøve, var overrepresenterte, spurde han.

Gudmundson lét det skina gjennom at kultur var ei viktig forklåring på at det er skilnad i kriminalitet mellom ulike innvandrargrupper. Til slutt sa han at svenske parti òg måtte byrja å diskutera problema som einskilde grupper førde til.

Responsen lét ikkje venta på seg. Hundrevis av menneske byrja å skriva i bloggar, på Facebook og på Twitter. Slike kommentarar ville desse som skreiv mot Gudmundson, ikkje akseptera, ei rekkje menneske hevda at Gudmundson måtte sparkast. Omar Mustafa, leiaren i Islamiska Förbundet, var berre éin av mange då han på Twitter spurde om «kor lenge skal rasisten Gudmundson få skriva denne smørja på SDs leiarsider». Over femti har i skrivande stund blogga om kommentaren, dei fleste er svært negative. Bloggaren Lisa Magnusson skreiv fylgjande om grunnane til at Gudmundson tok opp problema med kriminalitet: «Det finst ingen annan tenkjeleg grunn enn at han rett og slett er framand­fiendsleg.»

– Det er underleg å sjå debatten der ute, særleg på internett, og samanlikna den med responsen eg har fått privat, seier Gudmundson til Dag og Tid.

– Då eg kom på arbeid sist måndag, låg det femti e-brev og venta på meg. Alle rosa meg for ein god og viktig artikkel. Men i den offentlege debatten på nettet var det heilt annleis.

– Kvifor vert folk så ivrige når slikt kjem fram i Sverige?

– Særleg denne gongen tykkjer eg at responsen var merkeleg. Alt eg gjorde i kommentaren, var å referera offentleg norsk statistikk som attpåtil var tinga av ei sosialdemokratisk/sosialistisk regjering. Likevel vert eg altså her til lands skulda for å vera ei brunskjorte og rasist. Eg har skrive før at Jens Stoltenberg har skrytt av reduserte utgifter grunna innstraming i innvandringspolitikken og det medan kostnadene her til lands har gått opp. Også då vart eg skulda for å vera brun. Det er berre å konstatera at når eg skriv om kva norske sosialdemokratar gjer, så vert eg i Sverige skulda for å høyra til ekstremhøgre.

– I Noreg har det vore lite merksemd rundt tala. Veit ikkje svenskar at visse grupper er meir kriminelle?

– Jau, eigenleg kjenner vi også i Sverige til desse tala, det har vore gjort liknande forsking her til lands òg. Men eg tykte dei norske tala var interessante av di dei norske funna stadfeste dei svenske, og at dette måtte vera legitimt å taka opp.

– Kvifor var dette så kontroversielt i Sverige?

– Det er velkjent at vi lenge har hatt ein stor opinion som freistar å leggja skulda for problema på dei som tek dei opp. Sverige har lenge skulla vera best på u-hjelp, solidaritet og utjamning. Då har det vore best å halda kjeft om det som ikkje har fungert. Men kvifor det har vorte slik, er det verre å svara på. Dei seinaste åra har vi rett nok kunna diskutera integrasjon, men då har det vore fråkopla innvandring, spørsmålet har heile tida vore kva vi svenskar kan lastast for.

– Eg ser at kritikarane dine legg særs stor vekt på klassespørsmålet, at innvandrarar vert haldne nede i Sverige. Kvifor er det legitimt å peika på klasse, men ikkje på kultur og etnisitet som forklåringsfaktorar?

– No veit eg ikkje om etnisitet bør brukast, men kultur er heilt klårt eit legitimt forklåringsgrunnlag. Det er vanskeleg å seia kvifor. Men sidan Sverige ikkje har vore i krig på over to hundre år, har vi ikkje hatt ein svensk nasjonalisme – i Sverige feirar vi i motsetnad til Noreg og Danmark ikkje nasjonalisme og nasjonal kultur. Politikarane våre er faktisk flaue over internasjonalt å koma dragande med at dei er svenske. Vi har ikkje hatt ein trong eller eit behov for å stilla oss eksistensielle spørsmål om nasjon, kultur og identitet. Mange­l på krig spelar etter mitt syn ei stor rolle når vi skal freista å forklåra kvifor kultur ikkje kan nyttast som moment i den offentlege debatten.

– Så har de i tillegg også hatt ein del rasisme i Sverige?

– Ja, og det er ei anna forklåring. I Noreg og Danmark har de populistiske parti som byrja som protestparti mot høge skattar, i Sverige har vi ikkje hatt slike parti. Fyrst i det siste har vi fått eit populistisk parti, Sverigedemokraterna (SD), som har røtene sine i nynazisme. Dimed har det vore lett å taka dette at vi har hatt rasisme og nynazisme i Sverige som eit argument mot all diskusjon om innvandringsspørsmål.

– Trur du at innvandring til slutt kan verta eit vanleg spørsmål i Sverige?

– Ja, kostnadene ved den politikken vi har ført, har vorte altfor store. Det er ikkje lenger mogeleg å halda spørsmålet unna den offentlege debatten. "

Prinsessa på ärten

I DN Kultur bemötte Dilsa Demirbag-Sten min ledartext från midsommardagen med begrepp som "grumligt" och antydningar om raspolitik. I dagens DN svarar jag henne:

"'Om den norska utredningen vet jag inget' skriver Dilsa Demirbag-Sten i ett angrepp på mig och min artikel från midsommardagen, som baseras just på nyutkommen norsk offentlig statistik, framtagen av Norges justitiedepartement, utlänningsdirektorat och statistiska centralbyrå.

Det är förstås komiskt, men också synd att hon inte har läst rapporten innan hon skriver. Demirbag-Sten väljer i stället att kritisera de två svenska motsvarande utredningarna från Brå. Hon menar att den överrepresentation av invandrare som syns i brottsstatistiken rör så få fall att resultaten bör ifrågasättas.

Det är en rimlig ingångsvinkel, men det problem hon varnar för kan i någon mån mötas av att man mäter igen. Och igen. I norska SSB:s mätning framkommer ett likartat mönster vad gäller invandrares överrepresentation som i de två svenska.

Ett närliggande exempel gäller Oslopolisens offentliggörande av ursprungsuppdelad statistik över överfallsvåldtäkter med känd gärningsman. Första året, då det framkom att samtliga hade invandrade gärningsmän, fanns det all anledning att kritisera det snäva urvalet – det rörde sig ju bara om ett par gärningsmän. Men vad ska man tänka när samma resultat uppenbarar sig fem år i rad, som det gjort i Oslo?

Jag anser att det finns skäl för våra politiker att oroa sig både för brotten och för hur väljarna tolkar det mönstret, och tycker att det är sorgligt att annars respektabla debattörer antyder att jag är rasist för att jag förmedlar denna offentliga statistik och denna oro.

Slutligen: jag brukar inte bemöta uppenbart förolämpande debattinlägg. Men när en stor morgontidnings kultursida både avsiktligt vantolkar mig och snuddar vid grova anklagelser om min person, utan att ens ha läst det material jag refererar i min artikel, måste jag ändå ställa frågan om DN Kultur behandlar samtliga debattföremål på samma sätt. Om svaret är ja kan vi nämligen sluta en arbetsbesparande överenskommelse: ni fortsätter låta bli att läsa det ni skriver om, så låter vi andra bli att läsa er."

I linje med DN:s normala praxis ger Dilsa Demirbag-Sten svar direkt, och kallar mig för prinsessa på ärten. När blev man en prinsessa på ärten för att man protesterar mot att grundlöst bli utmålad som rasist i en stor morgontidning?

Svensksomalisk terrorledare förnekar att han är död

En av den svenska jihadismens grymmaste och mest betydelsefulla ledare uppgavs ha dödats i strid mot styrkor lojala med regeringen. Men bara timmar efter det stolta tillkännagivandet av svensksomalierns död förnekades detta i en presskonferens - av honom själv.

Fuad Mohamed Khalaf, kallad Shongole, kom till Sverige 1992 och bodde här i tolv år innan han tog sin familj och flyttade hem till Somalia. I Sverige hade han varit verksam som imam, och i Somalia fick han nytta av sin religiösa bildning när han började arbeta i den radikala ungdomsdelen av Islamiska Domstolarnas Förbund - den rörelse som idag är känd som al-Shabaab.

I Islamiska Domstolarna hade han hand om utbildningsfrågor. I ett omskrivet uttalande ställde han hela Somalias ungdomsgeneration i det heliga krigets tjänst.

Under sin tid i Domstolarna tog han också emot delegationer från Sverige, som kom till Somalia för att överlämna pengar som insamlats i den svenska diasporan till förmån för upprättandet av Domstolarnas gudsstat.

Efter Etiopiens invasion och Domstolarnas fall flydde Shongole landet. När han återkom var det som högt uppsatt ledare i Shabaab - som nu allt tydligare började solidarisera sig med den globala jihadrörelsen. Shongole blev nu viktig för rekryteringen av utländska heliga krigare, samtidigt som han själv fick reell militär och juridisk makt.

2010 terrorlistades han av USA och FN på grund av att han "ordnat finansiellt stöd till Shabaab", har "dirigerat bilbomber" mot etiopisk och somalisk trupp, samt "deltagit i en attack mot en polisstation i Mogadishu vilket dödade och sårade åtskilliga soldater".

Shongoles hårdföra införande av Sharialag i de erövrade territorierna har blivit vida omskrivet, även i Sverige. Inte minst gripande var vittnesmålet från Ismael Khalif Abdulle, som fått handen avhuggen av svensksomaliern.

Fu'ad Mohamed Qalaf har varit en följetong på bloggen i åratal - en sökning (alternativ stavning) ger ett stort antal artiklar, detaljer foton och länkar till det mesta som skrivits på svenska och engelska om honom.

En fråga som aldrig riktigt utretts är dock den om medborgarskapet. Han har varit svensk medborgare - jag vill minnas att jag själv kollade upp det en gång i tiden - men ska inte längre vara det. Hur gick det till?

Sverige har en stor somalisk minoritet. Stundtals har stödet för Shabaab varit stort i diasporan. Idag ska det dock vara betydligt svalare. Shabaabs officiella propagandaforum alqimmah.net drivs dock från Sverige. Där lär Shabaabs officiella dödsruna över svensksomaliern dyka upp den dagen han verkligen dör. Tills dess får man följa somaliska medier - ironiskt, eftersom svensksomaliern flera gånger har förklarat att journalister är otrogna fiender till gud.

Uppdatering:

NRK, norsk tv, har gjort ett reportage om Shongoles rättsskipning – med kritik också från Rinkeby.

Visit Sweden

(Efter att detta inlägg publicerats har Visit Sweden klargjort att de inte har placerat någon annons på Arabnyheter – annonsen torde ha kommit dit på sajtens eget initiativ. Se nedan.)

Man kan tycka bu eller bä om var Visit Sweden, som ägs av Näringsdepartementet, väljer att annonsera. Sajten Arabnyheter är som vilken arabisk nyhetsförmedling som helst – fast svensk, delvis svenskspråkig och med visst fokus på svenska frågor. Vilket innebär att den har artiklar som relativiserar förintelsen, förminskar terrorism och liknar det vid "motstånd", driver kampanj mot den judiska staten Israels rätt att existera samt, förstås, kallar undertecknad för ärkesionist och råtta. Många annonsörer skulle kanske annars rygga för artiklar av och med radarparet Lasse Wilhelmson och Mohamed Omar; yttrandefrihet betyder ju inte att man behöver stödja alla åsikter ekonomiskt.

Men så här ser ju en stor del av världen ut, och ska staten locka arabiskspråkiga turister med visst Sverigeintresse så är det kanske till sådana sajter man hänvisas.

Hur som helst kan det bli väldigt komiskt, som när annonsen för Visit Sweden placeras bredvid nyheten om flygplanskaparen Leila Khaleds besök i Sverige. Det är nästan så att man tror att annonseringen fungerar (tills man minns att det är svenska skattebetalare som tagit notan för PFLP-terroristen).



Uppdatering torsdag:

Mejl från Visit Sweden:

"Hej,

Jag såg ditt inlägg om att VisitSwedens logga är synlig på webben ArabNyheter. Vill bara berätta för dig att loggan där inte är en annons från vår sida, utan den måste ha kommit dit på sajtens eget initiativ. Så jag skulle uppskatta om du kunde korrigera din text utifrån dessa fakta.

Tack på förhand.

Med vänlig hälsning,

Bitte Olsson
Informationsansvarig VisitSweden"

Den som vill ha egna banners/widgets från Visit Sweden kan hämta dem här.

Hennes man dog för al-Qaida. Nu hyllar svenskan Usama bin Ladin

Hon är en svensk småbarnsmamma och konvertit till islam som bor i Rinkeby. Och även om hon alltid har varit öppen i sitt stöd för sin svensk-tunisiske makes beslut att gå i döden för al-Qaida i Irak, så har hon åtminstone utåt ställt sig tvekande till terroristernas besinningslösa slakt på civila.

Nu hyllar hon Usama bin Ladin, som hon menar har dött som en martyr och därför finns i paradiset, och hoppas att det ska komma många fler – "tusentals" – som han.

Den svenska kvinnan har svarat på mediernas frågor åtskilliga gånger efter att jag först uppmärksammat henne och maken, och förklarat att hon är stolt över sin man, som sägs ha sprängt sig i ett terrorattentat i Irak för snart ett år sedan. Jag har kallat henne "Gunilla", bland annat i den stora Neoartikeln "Gift med al-Qaida. Och stolt". Och i de sociala medierna har det länge hänt att hon, under pseudonym, har försvarat sina, sin makes, eller bekanta terroristers namn och gärningar.

På sin blogg, Shaarias Blogg, skriver hon nu en hyllning till Usama bin Ladin.

"Ärade Usama Bin Laden

Salaam Aleykom

Vill bara säga att om det är så att Usama Bin Laden inte är död så är det bra alltså läget är som det var innan nyheten kom ut,

Är det så att Han är död så vill jag säga grattis eftersom han dog som en Martyr och kommer att vara mer levande än vi som fortfarande går runt på jorden.

Det kommer att komma tusentals nya Bin Laden, Jihad och kampen för Islam är inte slut det är bara början och nu när Amerika har firat sin bragd så sitter de råttorna och skakar av räddsla inför vad som skall hända här näst och själv sitter jag med spänning och väntar själv på vad som skall ske antar att den som lever får se. Det hade förmodligen varit säkrare för dem att låta honom vara ifred.

Må Allah ge vår broder det högsta i Jennah och Må Mujahedeen få seger i kampen för Islam Må Allah ge förtryckarna det största straffet som finns att ge i detta liv och nästa.


tisdag 03 maj 2011 23:36 "

Rättvisa

Usama Bin Laden har dödats av amerikanska styrkor, berättade president Barack Obama i ett tal i natt.

REMARKS BY THE PRESIDENT ON OSAMA BIN LADEN

East Room

11:35 P.M. EDT

THE PRESIDENT: Good evening. Tonight, I can report to the American people and to the world that the United States has conducted an operation that killed Osama bin Laden, the leader of al Qaeda, and a terrorist who’s responsible for the murder of thousands of innocent men, women, and children.

It was nearly 10 years ago that a bright September day was darkened by the worst attack on the American people in our history. The images of 9/11 are seared into our national memory -- hijacked planes cutting through a cloudless September sky; the Twin Towers collapsing to the ground; black smoke billowing up from the Pentagon; the wreckage of Flight 93 in Shanksville, Pennsylvania, where the actions of heroic citizens saved even more heartbreak and destruction.

And yet we know that the worst images are those that were unseen to the world. The empty seat at the dinner table. Children who were forced to grow up without their mother or their father. Parents who would never know the feeling of their child’s embrace. Nearly 3,000 citizens taken from us, leaving a gaping hole in our hearts.

On September 11, 2001, in our time of grief, the American people came together. We offered our neighbors a hand, and we offered the wounded our blood. We reaffirmed our ties to each other, and our love of community and country. On that day, no matter where we came from, what God we prayed to, or what race or ethnicity we were, we were united as one American family.

We were also united in our resolve to protect our nation and to bring those who committed this vicious attack to justice. We quickly learned that the 9/11 attacks were carried out by al Qaeda -- an organization headed by Osama bin Laden, which had openly declared war on the United States and was committed to killing innocents in our country and around the globe. And so we went to war against al Qaeda to protect our citizens, our friends, and our allies.

Over the last 10 years, thanks to the tireless and heroic work of our military and our counterterrorism professionals, we’ve made great strides in that effort. We’ve disrupted terrorist attacks and strengthened our homeland defense. In Afghanistan, we removed the Taliban government, which had given bin Laden and al Qaeda safe haven and support. And around the globe, we worked with our friends and allies to capture or kill scores of al Qaeda terrorists, including several who were a part of the 9/11 plot.

Yet Osama bin Laden avoided capture and escaped across the Afghan border into Pakistan. Meanwhile, al Qaeda continued to operate from along that border and operate through its affiliates across the world.

And so shortly after taking office, I directed Leon Panetta, the director of the CIA, to make the killing or capture of bin Laden the top priority of our war against al Qaeda, even as we continued our broader efforts to disrupt, dismantle, and defeat his network.

Then, last August, after years of painstaking work by our intelligence community, I was briefed on a possible lead to bin Laden. It was far from certain, and it took many months to run this thread to ground. I met repeatedly with my national security team as we developed more information about the possibility that we had located bin Laden hiding within a compound deep inside of Pakistan. And finally, last week, I determined that we had enough intelligence to take action, and authorized an operation to get Osama bin Laden and bring him to justice.

Today, at my direction, the United States launched a targeted operation against that compound in Abbottabad, Pakistan. A small team of Americans carried out the operation with extraordinary courage and capability. No Americans were harmed. They took care to avoid civilian casualties. After a firefight, they killed Osama bin Laden and took custody of his body.

For over two decades, bin Laden has been al Qaeda’s leader and symbol, and has continued to plot attacks against our country and our friends and allies. The death of bin Laden marks the most significant achievement to date in our nation’s effort to defeat al Qaeda.

Yet his death does not mark the end of our effort. There’s no doubt that al Qaeda will continue to pursue attacks against us. We must –- and we will -- remain vigilant at home and abroad.

As we do, we must also reaffirm that the United States is not –- and never will be -– at war with Islam. I’ve made clear, just as President Bush did shortly after 9/11, that our war is not against Islam. Bin Laden was not a Muslim leader; he was a mass murderer of Muslims. Indeed, al Qaeda has slaughtered scores of Muslims in many countries, including our own. So his demise should be welcomed by all who believe in peace and human dignity.

Over the years, I’ve repeatedly made clear that we would take action within Pakistan if we knew where bin Laden was. That is what we’ve done. But it’s important to note that our counterterrorism cooperation with Pakistan helped lead us to bin Laden and the compound where he was hiding. Indeed, bin Laden had declared war against Pakistan as well, and ordered attacks against the Pakistani people.

Tonight, I called President Zardari, and my team has also spoken with their Pakistani counterparts. They agree that this is a good and historic day for both of our nations. And going forward, it is essential that Pakistan continue to join us in the fight against al Qaeda and its affiliates.

The American people did not choose this fight. It came to our shores, and started with the senseless slaughter of our citizens. After nearly 10 years of service, struggle, and sacrifice, we know well the costs of war. These efforts weigh on me every time I, as Commander-in-Chief, have to sign a letter to a family that has lost a loved one, or look into the eyes of a service member who’s been gravely wounded.

So Americans understand the costs of war. Yet as a country, we will never tolerate our security being threatened, nor stand idly by when our people have been killed. We will be relentless in defense of our citizens and our friends and allies. We will be true to the values that make us who we are. And on nights like this one, we can say to those families who have lost loved ones to al Qaeda’s terror: Justice has been done.

Tonight, we give thanks to the countless intelligence and counterterrorism professionals who’ve worked tirelessly to achieve this outcome. The American people do not see their work, nor know their names. But tonight, they feel the satisfaction of their work and the result of their pursuit of justice.

We give thanks for the men who carried out this operation, for they exemplify the professionalism, patriotism, and unparalleled courage of those who serve our country. And they are part of a generation that has borne the heaviest share of the burden since that September day.

Finally, let me say to the families who lost loved ones on 9/11 that we have never forgotten your loss, nor wavered in our commitment to see that we do whatever it takes to prevent another attack on our shores.

And tonight, let us think back to the sense of unity that prevailed on 9/11. I know that it has, at times, frayed. Yet today’s achievement is a testament to the greatness of our country and the determination of the American people.

The cause of securing our country is not complete. But tonight, we are once again reminded that America can do whatever we set our mind to. That is the story of our history, whether it’s the pursuit of prosperity for our people, or the struggle for equality for all our citizens; our commitment to stand up for our values abroad, and our sacrifices to make the world a safer place.

Let us remember that we can do these things not just because of wealth or power, but because of who we are: one nation, under God, indivisible, with liberty and justice for all.

Thank you. May God bless you. And may God bless the United States of America.

Mehdi Ghezalis kontakter

Aftonbladet och Expressen publicerade maskade versioner av Wikileaks Gitmo-papper rörande svensken Mehdi Ghezali. Därför fick läsarna inte veta namnen på dem som i amerikanska underrättelser pekades ut som kopplade till al-Qaida eller motsvarande.

"Saker som Ghezalis familj har gjort läggs Ghezali till last. Fadern ska enligt 'känslig rapportering' – troligtvis från Säpo – ha träffat 'en al-Qaida-medlem och trolig koordinator för Ansar al-Islam i Europa'.

I Oslo finns en imam med det namnet. Han säger till Aftonbladet att han varit i Sverige 'två, tre gånger de senaste åren', men att han 'inte kan komma ihåg alla han mött där'.

[...]

Svenske 'Yusef' ska ha finansierat al-Qaida-operationer med pengar han stulit som ficktjuv, enligt 'känslig rapportering'.

Denna Yusef – som förmodligen heter något annat, eftersom namnet är ett alias – är enligt amerikanerna identisk med en vän Ghezali säger att han mötte i Saudiarabien."

Nu har dock Wikileaks lagt upp de fullständiga dokumenten. Namnen är ute. På den påstådde vännen i Saudiarabien, Yousef Fresh, och på marockanen som följde med till Islamabad och Jalalabad, Nieem, och på pappans bekante, den enligt dokumenten till al-Qaida knutne misstänkte Europaledaren för al-Ansar, Abdolrahman Barzanjee.

Det här är namn som är värdefulla att granska givet de kunskaper som finns idag. Mehdi Ghezalis resa till Pakistan (med Munir Awad och Safia Benaouda) har gjort att det nu finns många anledningar att leta efter kopplingar i Ghezalis historik.

Med såna vänner...

Aftonbladets genomtröskning av Wikileaks Guantanamo-dokument har idag en fin story med svensk anknytning, signerad Peter Kadhammar.

Den handlar om algeriern Farhi Saiid, fånge 311 på Gitmo, som sagt att han reste till Afghanistan för att gifta sig med en svensk kvinna.

"En bekant i en moské i London berättade att en svensk kvinna i Afghanistan nyligen skilt sig från sin marockanske man.

Tänk om Saiid kunde gifta sig med henne? Hon skulle bli hans biljett till medborgarskap i ett europeiskt land, något han åtrått i hela sitt vuxna liv.

Farhi Saiid packade kappsäcken och gav sig av till Afghanistan för att leta efter den svenska kvinnan.

En sådan har tidigare varit omskriven som boende i talibanernas land. Hon heter Ann Ferm. Den danska tidningen Jyllands-Posten fann efter talibanernas fall hennes testamente och privatbrev i bråten i en by utanför Jalalabad. Byn hade varit hem för araber som tillhörde Usama bin Ladins följe.

Ferms make, Redouane Laadjal, hade 1996 suttit häktad i Sverige, misstänkt för att ha deltagit i en mordkomplott mot en annan algerier, en politisk och religiös meningsmotståndare, i Danmark. Efter ett par månader släpptes Laadjal och något åtal väcktes aldrig.

Laadjal och Ann Ferm flyttade till Afghanistan. I ett brev som Jyllands-Postens utsände fann utanför Jalalabad skrev Laadjal entusiastiskt till sin fru att han mött Usama bin Ladin och talibanernas ledare Mullah Omar. Med brevet följde ett upprop om heligt krig mot 'Den store satan', USA."

Aftonbladet söker sedan Ann ferm, nu boende i Umeå (hon lämnade Afghanistan vid invasionen, via Pakistan och Dubai) där hon är verksam i studieförbundet Ibn Rushd med att utbilda så kallade fredsagenter, men hon vill inte kommentera historien.

Synd.

Man blir onekligen nyfiken på henne. En snabbkoll i de sociala medierna visar att hon fortfarande har ett intressant kontaktnät. En av hennes svenska vänner på Facebook har den ovanliga egenskapen att vara stolt hustru till en martyr i det heliga kriget.

Utpekad i Expressen "kultur"

Expressens kultursida lånar in Anna Hellgren från Dagens Arena för att recensera Lisa Bjurwalds nya bok Europas skam - rasister på frammarsch.

Efter ett referat, som berör Europas framväxande scen av antiziganism, judehat, fascism, stöveltramp och islamhets som håller "miljoner européer i skräck", övergår Hellgren till att jämföra med situationen i Sverige.

"Sverige är inte förskonat. Senast förra veckan valde 'liberaler', som DN:s Hanne Kjöller och Dilsa Demirbag-Sten, att attackera Diskrimineringsombudsmannens existens och upplysa folk att det är en del av livet att känna sig kränkt.

Andra, som Svenska Dagbladets Per Gudmundsson och Neos Paulina Neuding, kräver att vi måste tala sanning om 'invandrarkriminaliteten'.

Samtligt i strid med all etablerad empiri."

Man får förstås tåla en del som offentlig debattör, men jag tycker ändå att det känns olustigt att med svepande ordalag bli ihopbuntad med ungerska Jobbik och Italiens fascister. Viss tröst finner man förstås i att starka liberaler som Kjöller, Demirbag-Sten och Neuding sätts i samma sällskap.

Värre är att Hellgren på inget sätt belägger var jag ska ha yttrat att jag "kräver att vi måste tala sanning om 'invandrarkriminaliteten'". Det låter inte som något jag skulle skriva. Förvisso är jag ju för att tala sanning, men invandrarnas kraftiga överrepresentation i brottsligheten är ju väl belagd i två BRÅ-rapporter, så det är väl inget som man ljuger om? Jag får mejla kulturredaktören och fråga vad som åsyftas.

Men det kanske inte är mig hon menar. Jag stavar ju inte mitt efternamn så.

Det är lite komiskt. För något år sedan när jag blev angripen i just Expressen skrev jag så här: "Nästa gång förväntar jag mig dock att en skribent på Sveriges vassaste tidning citerar korrekt och stavar mitt efternamn rätt".

Det är hur som helst uppenbart att Hellgren ser rasism vart hon än vänder sig. Vilket bekräftas mot slutet i artikeln där hon noterar att "Bjurwald själv halkar i fällan". Case closed.

Flygplanskaparen i Sverige polisanmäld för brott mot mänskligheten

Svensk Israel-Information meddelar att en privatperson (och bloggare) polisanmält terroristen Leila Khaled som planeras framträda i Stockholm de närmaste dagarna.

Polisanmälan - Leila Khaled - Brott mot mänskligheten

av Dmitri Vasserman kl. den 30 april 2011 kl. 02:08
Polisanmälan

Anmälare: Dmitri Vasserman
Misstänkt: Leila Khaled
Brott: Brott mot mänskligheten enligt artikel 7a av Romstadgans bestämmelser

Ovan anmäld person i egenskap av medlem i centralkommittén (styrande organ) av organisationen PFLP som av EU klassas som terrororganisation bär ansvaret för organisationens systematiska och uppsåtliga attacker riktade mot civila.

Här är några av PFLP:s attacker under de senaste åren:

Ihjälskutningen på Meir Lixenberg som mördades under en bilfärd på Västbanken den 27 augusti 2001.
Dödsskjutningen på den israeliska turistministern Rehavam Zeevi den 21 oktober 2001.
Självmordsbombningen av en pizzeria i Karnei Shomron, den 16 februari 2002. Tre civila israeler dödas.
Självmordsbombningen i Ariel, den 17 mars 2002
Självmordsbombningen vid en marknad i Netanya, Israel, den 19 maj 2002, som dödade tre civila israeler.
Självmordsbombningen vid buss station i Petah Tikva, Israel, den 25 december 2003, som dödade fyra civila israeler.
Självmordsbombningen i Carmelmarknaden i Tel Aviv, Israel, den 1 november 2004, som dödade tre civila israeler.
Massaker på familjen Fogel i Itmar, Västbanken, den 11 mars 2011. PFLP-terrorister knivmördade sovande i deras barn Elav (4 år), Yoav (11 år), deras föräldrar och sedan 3-månadersgammal Hadas som sov i spjälsäng.

Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen undertecknades av Sverige 1998. Enligt artikel 7 är envar av följande gärningar när de begås som en del i ett vidsträckt eller systematiskt angrepp riktat mot civilbefolkning brott mot mänskligheten.

a Mord

(m fl)

Enligt stadgan ger brott mot mänskligheten upphov till universell jurisdiktion, det vill säga man kan dömas för brottet i alla stater oavsett om någon konvention är ratificerad eller inte. Alla stater har alltså rätt att ställa dem till svars som är misstänkta för dessa brott oavsett var de har begåtts och oavsett förövarens eller offrens nationalitet.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch fastställde 2002 i sin rapport Erased in a Moment: Suicide Bombing Attacks Against Israeli Civilians att självmordsbombningar mot civila utgör ett brott mot mänskligheten.

En annan människorättsorganisation Amnesty International skrev i en rapport från den 11 juli 2002: "The attacks against civilians by Palestinian armed groups are widespread, systematic and in pursuit of an explicit policy to attack civilians. They therefore constitute crimes against humanity under international law. They may also constitute war crimes."

Massaker av familjen Fogel beskrevs som brott mot mänskligheten även av palestinierna själva, bl a av Mufaq Matar skribenten i den officiella tidningen av Palestinska Myndigheten Al-Hayat Al-Jadida: ”There is no room for argument. Stabbing an infant to death is a crime against humanity. Whoever did this was insane, or charged with racist assumptions.”

Leila Khaleds medlemskap i PFLP:s styrande organ centralkommittén och således hennes ansvar för PFLP:s brott kan strykas på PFLP:s officiella hemsida http://www.pflp.ps/, t ex här: http://www.pflp.ps/english/q=taxonomy%2Fterm%2F22&page=1 kallas hon “Comrade Leila Khaled, Member of the Central Committee of the Popular Front for the Liberation of Palestine”

Enligt uppgifter befinner sig Leila Kahled i Stockholm och ska delta i följande evenemang:

* 30 april 18.00 Leila Khaled med Annika Eriksson, Celie Costanza Eklund och MFK- Konsthall C, Hökarängen

* 1 maj 13.00 talar vid SAC/LS demouppsamling, Stortorget- Gamla stan.

14.00 talar vid KP/RKU's demouppsamling- Sergelstorg

* 3 maj 18.00 Samtal/seminarium med Leila Khaled på Södertörns högskola

* 4 maj 18.00 en helkväll med Leila Khaled, samtal där ni även möter bla konstnären Dror Feiler, tal och visning av den nyproducerade filmen "Things will change - an afternoon with Leila Khaled" av Eklund och Rundberg på ABFhuset Sveavägen.


Dmitri Vasserman

Bilaga 1: EU-lista av terrororganisationer

Bilaga 2: Facebook sida med Khaleds evenemang i Stockholm

Även stalinisterna bjuder in flygplanskaparen

Först hos Syndikalisterna, senare hos ABF och Vänsterpartiet, däremellan hos den feministiska kulturvänstern. Till detta kommer nu ett framträdande hos stalinisterna i Kommunistiska Partiet (fd KPMLr) på första maj. Inget kan väl ena vänstern såsom antijudiska dödskommandon. Flygplanskaparen Leila Khaled - politbyråmedlem och alltså direkt ansvarig för PFLP:s terror - får mycket att göra på sitt Sverigebesök.

Leila Khaled talar på Röd Front i Stockholm

Leila Khaled är en välkänd palestinsk politiker. Hon är mest känd för att hon deltog i en flygplanskapning. Hon är medlem i PFLP, Folkfronten för Palestinas befrielse, där hon politbyrån. Dessutom är hon invald Palestinian National Council, Palestinas parlament.

ABF och Vänsterpartiet bjuder in flygplanskapare

Även Vänsterpartiet Stockholm passar på under flygplanskaparen Leila Khaleds Sverigebesök att anordna ett möte.

Leila Khaled – ett liv i väpnat motstånd och politisk aktivism

4 May

Leila Khaled deltog i slutet på 60-talet och början på 70-talet i en serie flyg­kapningar och hamnade i världspoli­tikens centrum. Hon är idag ännu aktiv i den Palestinska kampen för ett ockupationsfritt Palestina och engag­erad i kvinnofrågor.

I samband med sitt Sverigebesök, på initiativ av konstnärernafilmarna Celie Costanza Eklund och Anders Rundberg, kommer Leila Khaled till ABF-huset i Stockholm.

Välkommen att lyssna på Leila Khaled och se den nyproducerade filmen “Things will change”-an afternoon with Leila Khaled av Eklund och Rundberg, med efterföljande samtal. Samtalet är på engelska.

Entré 50 kr

Enligt Axess anländer Khaled till Sverige på förmiddagen idag, kl 11.20, med flyg från Istanbul. Det vore en skandal om hon släpptes in i landet.

Som jag noterade igår:

Hon har själv begått storskaliga terroristdåd, om än dessa ligger långt bak i tiden. Hennes organisation PFLP är rätteligen terroriststämplad av EU och därmed Sverige. Då Leila Khaled ingår i PFLP:s styrelse/politbyrå är hon vidare direkt ansvarig även för de terrordåd som organisationen stått bakom i modern tid - som exempelvis massakern på den judiska småbarnsfamiljen Fogel härommånaden. Hon anser för övrigt än idag att terrorism är legitimt - vilket inte heller talar till hennes fördel vid en eventuell riskbedömning. 2004 lär hon ha nekats visum, och inte mycket kan ha ändrats sedan dess.