Den eviga antisemitismen

Jonathan Leman på Expressens debattsida idag:

* När jag arbetade i en butik i Solna var en grupp ungdomar med ursprung i Mellanöstern inne och ställde frågor om våra produkter. Efter en stund säger en av dem "Kom, vi drar, ser du inte att han är jude" till sitt sällskap så att jag som står bara en liten bit därifrån hör alltihopa.

* Den obehagligaste incidenten jag varit med om var en eftermiddag i april då en ung man med afrikanskt ursprung kliver på en buss mellan Nacka och Slussen, och sätter sig på andra sidan mittgången. Jag hör ett mumlande samtidigt som jag ser att han då och då stirrar på mig en stund och sedan tittar bort igen. Efter en stund upptäckter jag att han repeterar ett mantra. Jag blir förstenad. "I hate the jew! I hate the jew!" Min chock avtar något och jag ber honom hålla käft. Den unge mannen blir bara mer högljudd och ställer sig efter en stund upp och vrålar om hur jag är skyldig till händelser i Uganda. Jag förklarar förgäves att jag inte har haft något med Uganda att göra. Hans aggressiva kroppsspråk gör mig rädd för att han när som helst kan smälla till mig. Hela den bakre delen av bussen är chockad, men ingen säger något. När jag alldeles svag i benen och skräckslagen kliver av bussen vid Slussen samtidigt som jag pratar med polisen i telefon fortsätter mannen sina haranger. Sedan händer något fantastiskt då en kvinna, även hon av afrikanskt ursprung, går fram och ryter till mot min belackare som antingen började skämmas eller tröttnar på att trakassera mig och går sin väg.

* För ett par veckor sedan stötte jag på två popkillar på Södermalmstorg som gastade att de hatar judar och att det fanns för mycket judar i den här stan. Jag börjar tala lite med de unga killarna och får höra att judar har den egentliga makten i Sverige och får frågan om jag inte själv är en "alliansjude"? Vad är en sån, frågar jag? En som har i uppdrag att värva nya judar, får jag höra. Killarna hävdar med bestämdhet att de inte är rasister utan bara kritiserar Israel.

Rumsfeld

Donald Rumsfeld - försvarsminister 1975-1977 och 2001-2006.

Idag avgick han.

Diskutera invandringen nu!

Vi som vill ha en liberal invandringspolitik har ett särskilt ansvar att försöka få bukt med de problem som uppstår i dess kölvatten. Samtliga tidigare regeringar har duckat för detta ansvar. Men problem finns, och det är ett svek mot medborgarna att förneka dem.

Idag berättar flera svenska tidningar (Dagens Nyheter, Helsingborgs Dagblad, Sydsvenska Dagbladet) att kvinnojouren i Malmö nu till hälften befolkas av misshandlade kvinnor vars problem härrör från misstänkta tvångsäktenskap med danska invandrarmän, bördiga främst från mellanöstern och Pakistan. Männen har sannolikt hämtat fruar från sina ursprungsländer och bosatt sig i Skåne, eftersom svenska äktenskaps- och invandringslagar är mjukare än danska.

Helsingborgs Dagblad:

När Danmark stramade upp sin utlänningslag 2002 skapades begreppet äktenskapsflyktingar. Par flyttade framför allt till Malmö, Helsingborg och Landskrona för att gifta sig. Lagen i Danmark kom till för att hindra tvångsäktenskapen och betraktas av integrationsminister Rikke Hvislhöj som en succé.

I Skåne och framför allt kuststäderna har detta dock skapat stora problem för kriscentrum och kvinnojourer.

— Bara i år har vi haft 25 fall där dessa kvinnor misshandlats av sina män, säger Agneta Frick. För tillfället har vi inte mindre än fyra så kallade äktenskapsflyktingar som bor i vårt skyddade boende. Totalt nio platser.

— De senaste åren har detta blivit ett mycket stort problem. Dessa kvinnor är extremt utsatta. De kommer till Sverige, hamnar i en lägenhet med liten eller ingen kontakt med omvärlden. När de hamnar hos oss vet de ofta inte ens vilken gata de bor på, säger hon. Deras kunskaper i svenska är också ringa eller inga alls.

Agneta Fricks larm uppfattas som mycket positivt av hennes kollegor. Else-Marie Larsen på Kvinno- och tjejjouren i Helsingborg välkomnar att frågan kommer upp på bordet.

— Redan under valrörelsen tog vi kontakt med dåvarande justitieminister Thomas Bodström (s) när han valtalade i Helsingborg. Men han förstod inte ens frågeställningen, säger hon.

— Vi har stora problem med dessa äktenskapsflyktingar i området. I dag har vi två i skyddat boende på våra sex platser, säger hon.

Förhållandevis många av dessa kvinnor kommer från Landskrona. Något som bekräftas av Gertrud Laring, ingående i Landskrona kommuns kvinnofridsteam. Hon är också nöjd med att frågan äntligen belyses.

Moderate migrationsministern Tobias Billström (själv från Skåne) säger till dansk press att han är beredd att samtala med danska migrationsministern Rikke Hvilshøj om situationen.

»Ministeren er åben for en dialog med Danmark om dette spørgsmål og om den generelle problematik på området,« meddeler ministerens pressechef Markus Friberg.

Det är danska morgontidningen Berlingske Tidende som i flera artiklar uppmärksammat problemet och lyft fram de svenska kvinnojourernas kritik mot att de får lägga resurser på vad de betraktar som en dansk fråga. I tidningen uttalar sig danska integrationsministern Rikke Hvilshøj och säger att det inte är den danska lagstiftningen som skapat problemet, och att svenskarna själva beslutar om vilka som ska få upphållstillstånd.

Berlingske Tidende:

Det virker som om, at vi eksporterer et problem med tvangsægteskaber i danske familier til Sverige. Er det rimeligt?

Det er altså ikke danske regler, der skaber voldelige ægtemænd. Vi laver regler, hvor vi gør, hvad vi kan, for at forhindre tvangsægteskaber og få integrationen i Danmark til at fungere. Det er ikke sådan, at der ligger en eksportstrategi på dette område.

Er du uenig i den svenske kritik?
Det er ikke mig, der bestemmer, hvem Sverige giver opholdstilladelse. Det bestemmer svenskerne selv. Jeg har ansvar for, hvem der får opholdstilladelse i Danmark.

Så svenskerne er selv ude om det?
Sådan vil jeg ikke formulere det. Men jeg synes, at det kunne være interessant at udveksle erfaringer med mine to nye svenske kolleger, migrationsministeren og integrationsministeren. Derfor har jeg allerede skrevet til dem og foreslået, at vi mødes. Vi må have en fælles interesse i at gøre, hvad vi kan, for at bekæmpe disse tvangsægteskaber - og for at undgå, at disse kvinder kommer ind i voldelige ægteskaber.

Du har tidligere efterlyst dokumentation for, at de stramme danske regler på udlændingeområdet skulle have medført en eksport til Sverige af tvangsægteskaber. Er det ikke det, vi nu får fra det svenske politi og kvindekrisecentret?

Jeg er ikke blind for, at nogle benytter sig af, at de kan flytte til Malmø. Men det er blevet sat op som om, at alle nu tager til Malmø, og sådan er det altså ikke. Der er ikke tvivl om, at vi har fået brudt et ægteskabsmønster. Vi har fået udskudt tidspunktet for, hvornår de unge indgår ægteskab. Dermed har de fået friere rammer for at få taget en uddannelse og blive mere modne.

Så du er ikke pinligt berørt over den svenske kritik?
Nej, for det er ikke den danske lovgivning, som avler volden. Men vi er meget faste i kødet i Danmark. Hvis vi skal have integration til at lykkes, så er vi nødt til fastholde vores udlændingelovgivning. Man kan jo også se, at man i store dele af Europa er ved at blive mere opmærksomme på, at man er nødt til styre indvandringen bedre. Integrationen sker ikke bare af sig selv, og antallet gør en forskel.

Den danska oppositionen vill nu tillsätta en utredning för att se över lagstiftningen, berättar Berlingske Tidende.

»Det er et klokkeklart dansk problem, som svenskerne rydder op efter, og er et udtryk for, at loven ikke modvirker tvangsægteskaber. I stedet skal der iværksættes en social indsats ude i de miljøer, hvor tvangsægteskaberne finder sted. Og udlændingeloven har vist sig at være et dårligt redskab. Derfor må vi have undersøgt konsekvenserne af udlændingeloven,« siger den radikale integrationsordfører Morten Østergaard.Bag kravet om en kulegravning står foruden de Radikale, SF, Enhedslisten og Socialdemokraterne.

Men det danska regeringsblocket vidhåller att problemet är svenskt, och att den svenska regeringen måste vara mer offensiv i frågor om de problematiska sidorna av invandringen. Det måste ju finnas mängder med liknande svenska fall, säger man.

Internt i regeringen bakker de Konservative op bag Rikke Hvilshøjs kontante afvisning af den svenske kritik: »Jeg kan ikke forstå, at man ikke har prøvet at være lidt mere offensive i Sverige omkring denne her problematik. Der må jo være en lang række tilsvarende sager fra svenske ægteskaber,«siger de Konservatives integrationsordfører, Henriette Kjær.

Men fenomenet med tvångsäktenskap är ju inte speciellt belyst i Sverige, vad jag vet. I själva verket saknar Sverige i stort en vettig diskussion om det problematiska med en liberal invandringspolitik.

Personligen tror jag att det går att upprätthålla en liberal invandringspolitik om man med öppna ögon ser problemen, diskuterar dem, och sen försöker lösa dem. Jag tror att vad svenskarna är mest skeptiska emot är brottsligheten, och att en mer distinkt kriminalpolitik skulle kunna råda bot på sånt som gör att många (46% av befolkningen) är negativt inställda till invandring överhuvudtaget.

Förhoppningsvis har både Tobias Billström och Nyamko Sabuni förstått varför Sverigedemokraterna når sådana framgångar som vi såg i valet. I såna fall kanske vi kan få en debatt som belyser de svåra frågorna om tradition, religion, migration och integration. Om vi inte lyckas få igång en sån diskussion kan vi säga adjö till den frikostiga, liberala och solidariska invandringspolitiken - för då kommer de invandringsfientliga att ta över förr eller senare.

Bokbussens reklam aktuell igen

För två veckor sedan avslöjade den här bloggen att en sajt på svt.se var sprängfylld med reklam. Sedan dess har nästan inget hänt. Ingen förklaring har kommit från SVT, och reklamtexterna ligger fortfarande kvar - det enda som hänt är att den rullgardinsmeny som länkade till reklamtexterna har försvunnit.

Så här skrev jag för två veckor sedan:

"...en spännande psykologisk thriller...", "...en skakande och provocerande rapport...", "...en bok du inte kommer att kunna lägga ifrån dig...", "...fantastiska bilder...", "...en betydligt bättre bok än Dan Browns efterföljare...". Ja, dessa smickrande bok-omdömen är bara några, nästan slumpvalt plockade, av dem man kan läsa på svt.se/bokbussen. Och det hade ju inte varit något problem om det var programledaren John Chrispinssons eller någon annan ur redaktionens superlativ. Men det är det inte. Berömmet kommer direkt från bokförsäljarna.

Ikväll klockan 20 har SVT säsongspremiär för programmet ifråga: Bokbussen. Det ska bli spännande att se om det kommer någon förklaring i programmet eller på webben. Och det ska bli kul att se hur redaktionen väljer att presentera sina boktips i fortsättningen. I skrivande stund ser sajten likadan ut som tidigare.

Jag håller inte andan i väntan på en förklaring, dock.

För Brysselresenären

Henrik Alexandersson har äntligen hävt ur sig ett par krogtips för den som av någon anledning hamnar i Bryssel. Och det handlar om både frukost och middag, mat och dryck.

På tal om öl, skall vi inte glömma Schackbaren – Greenwich – på Chatreuxgatan nummer 7. Här har klockan stått stilla sedan ett par sekelskiften tillbaka. Vid de flesta borden sitter folk och spelar schack, men det är på inget sätt obligatoriskt. Ett besök på muggen, en trappa ner, ger starka Flykten från New York-vibbar...

Läs alltihop på den här länken.

Jag själv har bara varit där ett par dagar, men kan väl tillägga att jag också omedelbart föll för schackstället Greenwich som jag bara råkade flanera förbi. Andra ställen jag minns att jag älskade vid första anblick var lilla hålet i väggen Au Daringman och stora klassikern Falstaff.

Veni Vidi Vicious

Stig Henriksson, Fagerstas starke man, är så populär att han gav Vänsterpartiet 58,3% av rösterna kommunalt, och själv uppnådde 32,62% i personvalet. Kanske är det med rätta han nu vill få ett lite tjusigare bemötande.

1982 blev jag vald av de goda medborgarna i Fagersta att tillhöra kommunfullmäktige i Fagersta och var mycket stolt över detta. Lite trist var det dock att den officiella bekräftelsen kom i ett brunt kuvert från länsstyrelsen, innehållande en datautskrift där det lakoniskt på en rad konstaterades att jag utsetts till ovannämnda uppdrag tom 31 oktober, 1985.

21 september, 2006 kom ett nytt brev från länsstyrelsen med samma budskap – och samma trista utformning. Den enda märkbara skillnaden sedan 1982 var att kuvertet denna gång var vitt.

Jag förväntar mig inte att nyvalda ledamöter ska hämtas i galavagn och köras till Västerås slott för att där under välsignelse av biskopen motta landshövdingens lyckönskningar och sedan åka hem försedd med ett sigillbehängt dokument, lämpligt att rama in och hänga på gillestugans vägg, till tecken på det stora förtroendeuppdrag man from månadsskiftet i hård konkurrens av sina likar i kommunen utsetts att vara innehavare till. Men kanske kunde man ändock i någon mån se över formerna för detta tillkännagivande så man lättare såg skillnaden mellan ett hedersbevis av den här karaktären och meddelande om felparkeringsböter eller annan, mindre hedrande, myndighetskorrespondens.

Själv bjuder han på salta pinnar och juicebål vid fullmäktiges öppnande.

Kolumnist

Jo, jag har tittat i papperstidningen också. Det är sant.

Idag debuterar jag som kolumnist på Svenska Dagbladets ledarsida. Och jag är ganska stolt över att göra det, med tanke på att jag aldrig jobbat med skrivande, och att Svenskan är en ganska hedervärd produkt, och att det faktiskt till stor del beror på bloggen att jag hamnade där.

Kolumner blir det dock alldeles för sällan - omkring en gång i månaden. Så nu ska jag fixa ett riktigt jobb också, hade jag tänkt.

Klicka på länken, läs texten, köp tidningen och klicka på annonserna så att jag får behålla spalten!

Krig är inte fred - häng honom!

Those are my principles. If you dont like them, well, I have others.

Groucho Marx bevingade ord är träffsäkra idag, då dödsdomen mot Saddam Hussein får oss att grubbla över de principer som vi tycker ska genomsyra samhället. Vår skepsis mot dödsstraffet, som idag helt korrekt uttryckts av vår representant i världen, utrikesminister Carl Bildt, är djupt rotad.

...vårt avståndstagande från dödsstraffet gäller utan undantag.

Samtidigt gläds vi med de irakier vi ser dansa på gatorna.

Jag tycker inte att Sverige ska ha dödsstraff. Hade jag bott i USA så skulle jag sannolikt varit motståndare även till att staten där avrättar vanliga brottslingar. Men jag är för dödsstraff i Irak.

Och det kan man tycka är principlöst.

Men vad som tilltalar mig i Grouchos citat är dels att det antyder en flexibilitet, en moralisk böjlighet som samhällen som strävar efter sin överlevnad kanske måste ha.

Olika situationer kräver kanske olika principer.

Den här flexibiliteten tar sig många uttryck just nu när den fria västvärlden befinner sig i krig mot islamofascismen. De principer som vi lyckligt lottade i väst tar för givna kan rimligen inte gälla i alla situationer, anser många.

Hos Hot Air kan vi se ett klipp från Fox News, där reportern Steve Harrigan låter utsätta sig för vad vi i Sverige kallar tortyr. Men bara en kort stund efter sin waterboarding sitter reportern där, frisk och kry, och synligen utan men.

På The Belmont Club diskuteras om waterboarding kan accepteras.

How does it feel? It feels like s**t, beyond a doubt. What does it prove? Apparently that you don't suffer any perceptible damage from it or that, if you had a choice, it would be far preferable to getting your fingers chopped off, your teeth knocked out or your arms broken by dangling you from the ceiling. But what does it prove morally? Ah, there's that word! Whose morality, then? Didn't you know this post was going to be difficult?

Nobody even admits to waterboarding, though the individuals depicted on the video apparently know a lot about it. But assuming somebody did this kind of stuff would you never approve it if you had reason to think the interrogation would save lives?

Kan det verkligen inte finnas någon situation där waterboarding kan vara en rimlig metod? Under tiden man funderar på svaret på den frågan kan man konstatera att frågeställningen är aktuell enbart för att USA befinner sig i krig.

Andra moraliska överväganden blir aktuella i krig än under fred.

Dödsstraffets funktion diskuteras rätteligen (hos Ingerö, Lassbo, Jacobson, exempelvis). Det fungerar inte allmänpreventivt. Det händer att man avrättar på felaktiga grunder, vilket är förödande för rättstaten.

Men i krigstid är en annan funktion av dödsstraffet central. Det omintetgör ett militärt hot.

När man tar livet av en diktator tar man också livet av möjligheten att han återkommer till makten.

Pseudonymen The War Nerd skrev en rolig kolumn om militärkuppernas anatomi häromåret, där han beskrev det vanliga misstaget att inte avrätta upprorsmakare. Sina exempel hämtade han från Ghana.

Colonel Kutu was overthrown by one of the coolest Coup-meisters in African history, Flt. Lt. Jerry Rawlings.

You'll notice Rawlings was only a Lieutenant -- well, that's another cool feature of the old-school African coup, the opportunity for even junior ranks to get a turn in the presidential chair. The guy who started a chain of coups in Liberia, Samuel Doe, was only a sergeant when he had himself promoted to President-for-Life. Lt. Rawlings was one of these HDD adrenaline junkies who go crazy without a coup or a war. He was the star pilot of the Ghanian air force -- which may mean he knew how to land. He was bored in the peacetime AF, and in May 1979, Rawlings decided the time was right for a coup.

He was wrong. He couldn't get anybody to follow him and was locked up. Now this is the crucial time for a dictator, so any of you hoping to seize power someday, listen up: what should you do when you capture a hothead young officer who's staged a failed coup?

That's right: KILL HIM! KILL HIM NOW!

I don't know why it's so hard for people to learn this lesson. You get the same moral from any movie ever made: if you have your enemy at gunpoint, KILL HIM! Don't gloat, don't rub it in, just shoot him.

Rawlings' captors didn't kill him, and naturally he tried a second coup a month later, breaking out of prison and marching to power with everybody adoring him, calling him "Junior Jesus" and "the Savior." The Savior's first step was to execute eight former leaders. He and his army buddies supposedly had a habit of ordering political prisoners dragged to their favorite shooting range, where they'd get stoned and practice marksmanship on the unlucky convict.

Och det finns kanske en lärdom att dra där - dödsstraff skulle ha förändrat historiens gång i Ghana.

Iraks folk plågas nu av ett slags lågintensivt inbördeskrig, och den nyfödda irakiska demokratin krigar för sin överlevnad. Domstolen är bara en av alla arenor där kriget förs.

Självklart har irakierna mitt fulla stöd om de vill avrätta Saddam Hussein.

Det som avgör mitt ställningstagande är att krig är något annat än fred, och åsikten att också demokratiska rättstater ska kunna försvara sig på krigets olika arenor.

Men det finns en annan tilltalande aspekt av Groucho Marx' citat. Och det är att principlösheten framstår som något självklart negativt - någonting som man strävar bort ifrån.

För det är så man måste se på principernas böjlighet, tror jag. Att vi helst skulle ha ett samhälle där hemska handlingar inte behövs, och att vi strävar i den riktningen.

Och när freden kommer så bör Irak avskaffa dödsstraffet. Vi vet att det är en debatt som kommer att komma - men enbart om Irak förblir demokratiskt.

På så sätt kan man vara både för och emot dödsstraff.

Saddams död välkommen?

Jag ska vara borta från bloggen något dygn nu, men vill efterlämna mig en fråga.

I Sverige, och i nästan alla andra länder, ställer vi som krav på en civilisation att dödsstraffet avskaffas. Men, är min fråga, kan vi klandra irakierna om de i helgen dömer Saddam Hussein till döden?

Ja, jag är medveten om att Irak inte är någon fungerande rättsstat idag, och vill förtydliga att min fråga är mer principiell av naturen.

Kan vi klandra irakierna för att de tar livet av Saddam Hussein?

Ej sanktionerat

En ohyggligt säker källa på SVT säger att Peter Jihdes blogg, som ackompanjerar hans kommande pratprogram, inte på något sätt förankrats i företagets ledning. Jihde har, gudskelov, bara kört på. Därför har SVT plötsligt en blogg på Blogger. Ingen har frågat chefen. Peter är ett geni.

Glykol för strupen

Ja det är ju helg, och någon läsare kanske sitter insnöad på Södermalm, vad vet jag? Jag noterar bara att Söders trevligaste plejs nu uppmärksammas också i Metro (häromsistens fick de ju beröm i SvD):

Osnobbigt på Snottys

SNOTTYS BAR ÄR döpt efter det dj-kollektiv ägarna tidigare drev, som enligt egen utsago hette så för att de var ”snotty” och vägrade spela folks önskningar. Om attityden lagts ner som en överlevnadsinstinkt eller bara växt bort med åren är svårt att säga, men bemötandet på Snottys är långt ifrån snorkigt. Servitören är både opretentiöst vänlig och kunnig, inte minst i sina vinrekommendationer. Som tur är har de dock inte släppt sitt musikintresse: lokalerna är Pet Sounds gamla och bakom baren står en dj som spelar bland annat Stereo Total och Phoenix. Menyn är smått schizo i sin blandning av kroppkaka och bulgariska oliver, men det smakar bra. Och chokladfondanten, den enda sötsak som bjuds, är grym både i uppläggning och smak. Många ställen vill gärna vara som ett andra vardagsrum, personliga Snottys kan vara ett sådant. Vid åtta är det trots snöstorm redan fullt både vid borden och i baren – det märks att folk trivs här bland alla bandposters. Det gör de rätt i.

Snottys Bar ligger på Skånegatan 90 och tar egentligen inte emot bordsbokningar. Öppet måndag till söndag 16–01.

Själv är jag insnöad i Vasastan, åtminstone på fredagen.

Svårmodet

Om skiftet av regeringsmakten kom som en konsekvens av herrmodet eller tvärtom kan man ju diskutera. Själv har jag i alla fall tidigare under året konstaterat för mig själv och mina närmaste att det är den mer burgna stilen som gäller nu: mer Östermalmsklassiker och mindre Södermalm. Och andra har uppenbarligen känt samma dragning. Exempelvis har modetidningen Rodeo haft texter om neokonservativt mode, och man har kunnat läsa i Martin Gelins blogg om vikten av en korrekt överrock. Jag själv har snarast pekat på stockholmiana-specialisten Christopher O'Regan som den nya tidens stil-ikon.

Idag gör Veckans Affärer en mer uppenbar modespecial, där dels Camilla Thulin försvarar rätten att vara medelålders, och dels lysande konservative kolumnisten Johan Hakelius visar upp sin bohemiska garderob (vilket utgör ganska trevlig läsning):

”Men en gång sa någon att jag såg ut som en belgisk cirkusdirektör. Och när jag höll föredrag vid universitetet i Moskva sa en kvinnlig student att jag påminde henne om en ukrainsk bondkomiker.”

Astudillos statskyrka

En underbar lapsus i en i övrigt tänkvärd motion av socialdemokraten Luciano Astudillo:

Låt oss göra det möjligt även för islam att bli svenskt på samma sätt som kristendomen blev svenskt en gång i tiden.

Ööh. Med obligatoriskt medlemskap, alltså?

Kattbloggare på riktigt

Unga miljöpartisten Helena Leanders motion Djurrätt är matig, men hennes kamp för hemlösa katters rättigheter bör särskilt framhållas. Alla vill vi väl se våra skattepengar spenderas på en kattansvarsutredning:

I Sverige finns idag ett okänt antal hemlösa katter. Många av dessa katter far mycket illa när de vare sig är anpassade eller tränade till att klara sig själva. Katter förökar sig relativt snabbt, vilket leder till att antalet hemlösa katter kan växa snabbt. För att komma tillrätta med detta krävs åtgärder, gärna i samarbete med de ideella organisationer som arbetar med att ta hand om katter. I flera länder har man utvecklat arbete enligt den så kallade TNR-metoden (Trap Neuter Return). Man har nämligen funnit att utskjutning av kattbestånd inte leder någon vart i ett längre perspektiv, utan att det krävs helt andra åtgärder för att begränsa antalet hemlösa katter. Att skjuta ett djur bara för att det råkar var hemlöst är dessutom djupt oetiskt, vilket bland annat det norska rådet för djuretik har gjort uttalande om. Istället arbetar man med att fånga in katter, kastrera dem och sedan släppa ut dem. Metoden har visat ett mycket gott resultat och är användbar i de områden där katter har fungerande revir att hålla till inom. Metoden har lett till att beståndet av katter reducerats väsentligt på kort tid. Den kan också betraktas som acceptabel ur djuretiskt perspektiv.

Bakom varje hemlös katt finns ursprungligen oftast en ägare som har brustit i sitt tillsynsansvar. Kattens utsatthet beror också på att dess låga status. Därför behövs statliga insatser som syftar till att stärka kattens status. Till exempel bör krav på obligatorisk ID-märkning av katter införas och ett obligatoriskt statligt katt- och ägarregister ska upprättas. En kattansvarsutredning för att genomlysa och förbättra katternas situation bör också tillsättas.

Hon har en blogg, förresten.

Tankepaus

Tankepaus kallas det där som EU håller på med nu när det visat sig att medborgarna inte ville ha någon konstitution. Man undrar hur många som tagit sån där paus.

Uppmärksammade moderata prinsessan Walburga Maria Helene Elisabeth Franziska Habsburg Douglas, född von Habsburg-Lothringen, tycker i alla fall att vi ska ha EU-flaggan på alla offentliga byggnader.

Europaflaggan

Förslag till Riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Europaflaggan skall användas på alla offentliga byggnader och i riksdagens plenisal jämte den Svenska flaggan.

Motivering

Sverige är sedan mer än 10 år medlem i den Europeiska Unionen. En flagga är alltid en symbol för samhörighet och skall utnyttjas för att göra gemenskapen mer levande. I Sverige finns det även idag alltför många som är ointresserade i Europafrågan och därmed inte känner sig delaktiga. Symboler är viktiga för att tilltala känslor och symboler som flaggor behövs för att uppmärksamma delaktigheten på ett visuellt sätt. Vi anser därför att den Europeiska flaggan med de 12 stjärnorna på blå grund – jämte den Svenska flaggan - skall användas oftare i offentliga sammanhang, som t.ex. i riksdagens plenisal, på riksdagens byggnader, departementsbyggnader, men också framför kommun- och landstingshus i hela Sverige.

Stockholm den 31 oktober 2006


Walburga Habsburg Douglas (m)

Sa jag att hon en gång varit med i Paneuropa Jugend? Fortfarande på marsch, uppenbarligen.

Skämt åsido, jag gillar hängivna européer, men betvivlar att ett skeptiskt folk omvänds av tvång.

Buhu. Ingen film-kanon

Noterar i motionsfloden att Cecilia Wikström (fp) faktiskt motionerar om en litterär kanon, men att hon sorgligt nog inte uppmärksammat mitt mycket mer genomarbetade förslag på film-kanon. Ingen tycks ha nappat på idén.

Nästa år kommer jag igen!

Pantat

Den här motionen är inte dum:

Pant på cigarettfimpar

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utreda införandet av ett pantsystem för cigarettfimpar.

Motivering

Vi vill alla ha en snygg och städad omgivning. Men i många av våra samhällen har det börjat drälla av cigarettfimpar på gator och torg. Cigarrettrökarna verkar ha fått allt svårare att hitta papperskorgarna sedan rökstoppet på krogarna infördes.

Ett enkelt och effektivt sätt att få bort fimparna från gator och torg vore att införa ett pantsystem för fimpar. Detta skulle i första hand uppmuntra rökarna att ta ansvar för sina fimpar och lämna tillbaka dom till framtida insamlingsstationer, men även andra personer skulle få ett incitament till att hålla våra gator och torg rena från fimpar. Att ett sådant system även skulle höja priset på cigaretter skulle dessutom bidra till en ökad folkhälsa genom att färre får råd att röka.

Resultatet skulle bli renare och mera välstädade gator och torg i våra samhällen samt friskare människor. Och vem vill inte ha det?!

Stockholm den 31 oktober 2006


Mats Pertoft (mp)

Enkelt och effektivt, sa Bull.

Fridfrid

Oj. En ny idol, eller nåt. Det här är det mest sinnessvaga förslaget jag läst på länge (mina fetningar):

Konsumtionsfrid

Envar borde ha rätt till frid i sitt hem. Sedan länge har kvinnofrids- och hemfridslagen betraktats som självklara rättigheter i Sverige. Det har också länge betraktats som en självklar rättighet att ”pracka på” folk allehanda varor, jämt och ständigt, var som helst, vare sig varorna efterfrågas eller ej.

Det kan dessutom tyckas att en del marknadsföring direkt bryter mot kvinnofriden som hemfridslagens anda. Till exempel reklam i dagstidningar och television. Det är inte efterfrågat men levereras hänsynslöst rakt in i hemmen och dessutom ibland kvinnoförnedrande. Ett företag använder sig t.o.m. av bilar med ”signaturmelodier” och åker runt och säljer glass i bostadsområden. Det är dags för en lag om konsumtionsfrid.

En mycket avancerad vetenskap används för att få människor att konsumera så mycket som möjligt. Skapade behov inkräktar i stor omfattning på våra reella behov. Det blir att svårare för oss enskilda medborgare att använda våra tillgångar på bästa sätt. Vi tillåts inte vara medvetna konsumenter, som själva kan bestämma över våra tillgångar, val och inköp i lugn och ro. Marknadsföringen är mycket aggressiv och utnyttjar utsatta grupper att göra inköp av oplanerade och ickebehövda varor och ofta som kreditköp vilket försätter mångas ekonomi i svåra och ohållbara skuldfällor. Dessutom är mycket av denna reklam från kreditinstitut som lånar ut snabba krediter utan säkerhet.

Till exempel så använder många företag direktreklam och direktadresserad personlig reklam till personer med olika former av funktionshinder vilket får dem att tro och känna att det är ett personligt brev till dem som de är personligt ansvariga för att fylla i och underteckna. Företaget använder och missbrukar psykologiska behov hos oss människor och leker med många människors psyken genom personliga brev med personliga formuleringar som vill få oss att känna oss som den mest utvalda individen i universum som får gå till affären, tidigare posten och hämta ut ett paket från just det företaget.

Denna aggressiva och effektiva försäljning in i våra hem har kraftigt ökat sedan marketingföretag ringer och försäljer varor i våra hem.

Genom denna effektiva försäljning handlar vi konsumtionsvaror till våra hem till stora belopp samtidigt som det blir svårare och svårare att utöka våra gemensamma behov inom vården och skolan. Under dagens kommersiella tryck lyckas vi inte ens upprätthålla den nivå som bara för några år sedan var självklar.

Denna aggressiva marknadsföring leder dessutom till att kapital och produktionsresurser som skulle kunna användas för att minska fattigdomen i världen, i stort sett endast betjänar de s.k. i-länderna.

Jag föreslår att riksdagen verkar för att en lag om konsumtionsfrid införs, först och främst på nationell nivå. Sedan måste frågan även drivas på internationell nivå.

Naturligtvis är det svårt att genast införa dessa förändringar och genomföra en konsumtionsfrid men det är viktigt att få en ny inriktning på marknadsföringslagstiftningen och i linje med att uppnå en konsumtionsfrid i första hand i hemmen.

Förslagsvis bör max-ytor för utomhusreklam och arenareklam införas. Likadant med tryckt reklam i tidningar, annonsblad och TV-reklam. Naturligtvis handlar det inte om att införa ett totalt reklamstopp. Företag måste ha möjlighet att marknadsföra sig och informera om sina varor och tjänster vilket ger konsumenter rätten och möjligheten till en god marknadsöversikt. Beställd reklam och/eller konsumentupplysning bör få förekomma. Det skulle med stor sannolikhet leda till att de stora resurser, som i dag går åt till att framställa reklam, kan användas till andra mer samhällsnyttiga ändamål i stället samt, det viktigaste, att priset på de flesta varor och tjänster kan sänkas betydligt.

Gränsen för den nytta som reklam har och har haft är för länge sedan passerad och särskilt nu med all den telefonförsäljning som stör hushållsfriden i våra hem. Reklammakarna har förfinat sina metoder och många lånar till löpande konsumtion.

Samhället har som det är i dag inget att sätta emot denna utveckling. Med en lag om konsumtionsfrid kan förmodligen balansen mellan konsument och säljare ändras i för konsumenten positiv riktning.

Riksdagen bör därför tillsätta en utredning i syfte att lagstifta om konsumtionsfrid för att stärka konsumenternas ställning och rätt i samhället. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 30 oktober 2006
Egon Frid (v)

Jag efterlyser istället Fridfrid.

Avslå!

Nu har riksdagskansliet äntligen fått fart på sajten igen, och börjat publicera de 2419 motioner som lämnats in under allmänna motionstiden. Normalt brukar detta vara en högtidsstund, då politikerna i motionerna ofta visar sina genuina intressen, vilket Johan Ingerö skrev bra om häromdagen. Så jag ska sätta mig och läsa lite nu. Det finns säkert komiska bitar, såsom att den sällsynt vinintresserade Per Bill (m) återkommit inom alkoholpolitiken och nu drar en lans för gårdsförsäljning av öl, eller de sedvanliga inläggen från stråltanterna, eller de reaktionära kraven på pornografiförbud.

Men jag ska börja med något mer allvarligt.

Susanne Eberstein (s) och Hans Stenberg (s) föreslår en mycket allvarlig inskränkning i meddelarfriheten, som skulle få som konsekvens inte bara att kriminaljournalistiken i Sverige kraftigt skulle försämras, men även allvarligare att medborgarnas insyn i rättsväsendet drastiskt skulle drabbas - och därmed rättsäkerheten.

Eberstein och Stenberg föreslår totalt förbud att läcka uppgifter ur pågående förundersökning.

Givet det allmänna opinionsläget i landet, där pressfriheten ständigt hotas av små naggande inskränkningar, är det tyvärr inte osannolikt att detta förslag behandlas med oroväckande seriositet.

Det är viktigt att vi försvarar våra friheter.

Avslå motionen!

Uppdatering:

Redaktör Richard Slätt exemplifierar utmärkt varför detta förslag måste stoppas.

Roberta fortfarande på marknaden?

Många har ringt, skrivit, mejlat och messat frågan om hur det har gått med historien mellan framgångsrike och begåvade redaktören Richard Slätt och toksnygga moderata pressekreteraren Roberta Alenius (bakgrundshistorien är den att han skrev positivt om henne på sin blogg i fåfäng förhoppning att få kontakt, vilket lyckades sådär), och nu kan avslöjas att Slätt funnit kärlek på annat håll - vilket leder oss alla att tro att regeringskansliets hetaste hantverkare fortfarande är singel.

Men bevisen är få om henne.

Nya tips mottages tacksamt.