Somalisk-svenska terrorkopplingar i fokus

Den hårdvinklade tabloidsajten Nyheter24 har släppt lös journalisten Oscar Levy på ämnet kopplingar mellan Sverige och islamister i Somalia. Den första artikeln handlar om den svenske medborgaren Sheikh Fuad Mohamed "Shongole" Khalaf, som tillskrivs stort ansvar för det extrema styre som hans grupp Shabaab utövar i Somalia. Av intresse här i bloggen är det vittnesmål ur den svensksomaliska diasporan som artikeln innehåller:

För Nyheter24 berättar en svensksomalier från Rinkeby i Stockholm att utvecklingen i hans hemland är katastrofal. Och enligt honom är det personer från Pakistan, Afghanistan, Saudiarabien och andra arabiska länder som kommit till södra Somalia och kört ut de etiopiska trupperna.

Med vapen skickade från Eritrea och en finansiering genom så kallade hawalas, informella nätverk, från bland annat Sverige kunde Al-Shabaab köra ut de etiopiska trupperna i området.

Ett av de högsta hönsen bodde tio år i Sverige och skaffade sig fru och barn här.

– Han flydde från Sverige 2001. Nu är han chef för de här terrorgrupperna. Under sin tid i Sverige drev han en moské i Rinkeby i Stockholm.

Har du träffat honom?

– Ja, ja. Jag känner honom till och med. Han är en riktig hardcorekille. En läskig man som predikade jihad (heligt krig) i en moské i Rinkeby.

Och han är där nere nu och var med när somalierns hand avlägsnades på fredagen?

– Ja. Alltså han är ju mycket högt uppsatt inom Al-Shabaab nuförtiden. Han är ingen att skoja med. När han bodde här åkte han till Afghanistan och krigade. Nu är han en sorts krigsherre inom Al-Shabaab i Somalia.

– Sedan, efter den elfte september 2001, blev det lite hett här. Han fick säkerhetstjänsten efter sig. Så han flydde härifrån till Somalia.

Finns moskén kvar i Rinkeby?

– Nej, den är stängd nu. Men under tiden den fanns predikade han hela tiden. Det var mycket grovt. Han pratade om jihad och att amerikaner och judar måste utplånas. Du vet, alla de här hardcoregrejerna.

– Han är en mycket skicklig retoriker och kunde trollbinda sina lyssnare i Rinkeby, säger svensksomaliern till Nyheter24.

Den andra artikeln ligger ännu mer rätt i tiden. Samtidigt som det kommer rapporter om extrema stridigheter i Mogadishu, och samma dag som en tidigare terrormisstänkt svensksomalier står inför rätta för bokföringsbrott, skriver Levy om svenske medborgaren Yassin Ali – som är länken däremellan.

Ali Yassin Mohamed är en annan svensksomalier, hemmahörande i Rinkeby, som för bara några månader sedan grundade en annan motståndsrörelse: Hizbul Islaam.

Enligt säkra källor till Nyheter24 befinner sig Ali Yassin just nu i Stockholmsförorten Rinkeby. I februari förra året frihetsberövades han i Sverige och hölls häktad i 105 dagar misstänkt för terroristbrott.

Den 11 juni förra året släpptes han. Och i september lades förundersökningen ner. Bevisningen räckte inte till. Yassins advokat, Thomas Olsson, menade att häktningen och frihetsberövandet av Yassin innebär ett hot mot alla dem som engagerar sig politiskt i världens orättvisor.

Och Yassin själv ställde upp i en efterföljande debatt och gav en bild av hur han fallit offer för den blinda terroristjakten. Yassin hävdade att han inte stöder terror utan frihet för sitt folk.

Ronnie Jacobsson, kammaråklagare vid åklagarkammaren för säkerhetsmål, försökte bevisa att Yassin varit ledande i insamling av pengar. Pengar som gått från Rinkeby till terroriströrelsen Al-Shabaab i Somalia.

Rörelsen som en annan svensksomalier, Sheikh Fuad Mohamed Qalaf, är ledande i. Och som infört strikta sharialagar i södra Somalia vilka satt skräck i lokalbefolkningen genom offentliga avrättningar, steningar och medeltida sätt att styra befolkningen.

Åklagare Ronnie Jacobsson blir förvånad när Nyheter24 berättar att Yassin befinner sig i Sverige.

– Jaså? Det visste jag inte, säger Ronnie Jacobsson till Nyheter24.

Vad var det som brast i bevisningen?

– Det var ju ett antal olika moment. Men främst handlade det om svårigheten att följa pengarna. Vi kunde följa pengarna från Stockholm till Dubai, men där tog det stopp. Främst beror det på att det inte finns ett fungerande banksystem i Somalia.

För bara några månader sedan begav sig Ali Yassin till Somalia. Där startade han upp en ny väpnad organisation, Hizbul Islaam, vars mål är att "befria Somalia från utländska påtryckningar och inhemskt förtryck". Men frågan är: till vilket pris?

Enligt Per Gudmundson, ledarskribent för SvD, som skrivit mycket om radikal islam/islamism och islamisk terrorism, har organisationen utmärkt sig som en av Somalias blodigaste.

Varefter följer ett par citat från undertecknad.

Kul att någon annan journalist äntligen intresserar sig!

Mot ett normalt socialdemokratiskt parti

I Sverige är normaltillståndet att S regerar. S är största parti, och S förutan kan ingenting hända. Men just nu sker en process där S krymper närmare normal storlek för ett europeiskt socialdemokratiskt parti. Det är dock en långsam process, och det kommer att ta lång tid för allmänheten att vänja sig vid ett nytt läge.

Vid horisonten kan man dock skönja en aning om ett tillstånd där S inte längre är lika med Sverige. Och här hemma i verkligheten kommer små antydningar, stötvis, att processen rullar på.

I Demoskop är M största parti i ännu en mätning. Kan någon minnas en situation med två på varandra följande opininsmätningar där S inte varit störst?

I dagens ledare i SvD skriver jag om symbolvärdet av att slå S i ett val – för första gången – och försöker peppa dem som ska jobba för detta.

Mona Sahlins misslyckanden med att förnya partiet och med att etablera ett trovärdigt regeringsalternativ har dragit ner förtroendet för partiet och kylt ner entusiasmen bland fotfolket. Till detta kan man räkna kontroversen kring LO och Wanja Lundby-Wedin.

Inte ens mer förhärdade socialdemokrater har någon större anledning att masa sig i väg till vallokalen i år. De som är entusiastiska inför det europeiska samarbetet skräms bort av att valsedeln toppas av Marita Ulvskog. De som är fientliga till EU har ännu mindre vilja att rösta. Inte ens den som enbart önskar Ulvskog ur landet skulle få valuta för röstsedeln – hon är ju garanterad en plats ändå.

Den moderata valsedeln har namn som tilltalar flera väljargrupper utan att skrämma bort entusiasterna. Förstanamnet Gunnar Hökmarks marknadsliberala konservatism kompletteras av den unge Christofer Fjellners engagemang i aktuella internetfrågor och förmåga att konkretisera en ofta abstrakt politisk verklighet. På utmanarplats återfinns spännande namn som Anna Maria Corazza Bildt.

M-företrädare vill av förståeliga skäl inte formulera ett mål som går ut på att för första gången i historien slå S i ett val. Om man inte lyckas skulle även ett relativt framgångsrikt val kunna stämplas som ett bakslag.

Men möjligheten att bli större än S kommer att sporra valarbetarna. Om man lyckas kommer man att sätta mediebilden inför riksdagsvalet 2010.

Radio från reservbänken

På grund av en förkylning gjorde jag ett snabbt inringt inhopp i panelen i Godmorgon, världen! där den glammiga Therese Larsson var programledare, nyligen hemkommen från exilen i Berlin.

Panelen med Per Gudmundson, Svenska Dagbladet, Peter Wolodarski, Dagens Nyheter och Olov Abrahamsson, Norrländska Socialdemokraten, debatterar veckans politiska händelser.

Wolodarski klagade efteråt på att jag och han var för överens. Han föredrar att sitta i paneler med Maria Abrahamsson, sade han, eftersom hon alltid hittar ett sätt att reta upp sig på honom. Jag får väl jobba på det...

Mer om Svensk linje

I mina ögon finns det två klassiska citat om principer. Groucho Marx sade att "Detta är mina principer. Passar de inte så har jag andra." Pelle Lindström sade att "principer är till för folk som inte har sunt förnuft."

Men principer är viktiga.

Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus tycker att jag är principlös. I fredagens ledare om vilka klantskallar Sd är slängde hon in följande stycke:

Kan en regering med självaktning samarbeta med dessa nationalstollar? Det tycker Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundsson. I högertidningen "Svensk linje" talade han för en tid sedan om vikten av att inlemma Sverigedemokraterna i ett regeringsunderlag.

En framtida alliansregering bör ge SD "politiska köttben", tycker han. Exempelvis kan man förbjuda slöjor "på vissa håll".

Vilken underbar principlöshet. "På vissa håll". Ska slöjor förbjudas i postnummerområden som slutar på jämna siffror för att glädja sådana som Mattias Karlsson?

Strålande idé. För kompromissande med grundläggande principer och speciallagar mot minoriteter har ju aldrig någonsin skadat ett samhälle eller förflyttat vad som uppfattas som anständigt beteende i riktning mot barbari. Hm?

Jag missade Marteus artikel på publiceringsdagen. Då befann jag mig nämligen i Oslo. Där är det snart val. Och Fremskrittspartiet, som har invandringskritik som profilfråga, har efter att de etablerade partierna länge vägrat samarbeta med dem vuxit till cirka 30 procent. Nu är Frp inte Sd, men partiets storlek antyder vad som kan hända när man väljer Marteus principfasta väg. Efter det kommande norska valet är det kanske, rentav mycket troligt, Frp som står som regeringsbildare. Om de etablerade partierna vägrar Sd inflytande kommer de att fortsätta växa.

Det vore naturligtvis bättre om de samhällsproblem som ligger bakom Sds framgångar kunde lösas. En smidigare arbetsmarknad, ett fungerande rättsväsende, en skola där barnen lär sig något, etcetera. Men det kommer inte att hända inom överskådlig tid. Invandring kommer fortsätta att vara en ekonomisk belastning för svensk ekonomi. Invandrare kommer att fortsätta vara överrepresenterade i kriminalstatistiken. Detta är högst reella samhällsproblem som Sds stora röstetal är en reaktion på. Och då blir det problematiskt för Marteus, eller mina för den delen, principer.

Principiellt är jag också för fri invandring. Jag tycker att individens rätt till fri rörlighet ska besegra nationell isolationism och främlingsskräck. Men fri rörlighet är oförenligt med en allomfattande välfärdsstat. Fri rörlighet är oförenligt med ett avlövat rättsväsende och en kraftlös poliskår. Principen måste tillfälligt vika inför mötet med verkligheten.

Frågan om köttbenen handlar innerst om hur mycket som krävs för att Sd ska rösta för en borgerlig regerings politik. En fortsatt alliansregering skulle ju fortsätta att göra vettiga reformer, precis som den att höja försörjningskraven för anhöriginvandring. Förstärka skolan, satsa pengar på polisen. Men räcker det?

Jag gissar att folk låter sig luras av begreppet högerextremism. Men Sd är inget högerparti. Sd är ett mittenparti, som i stort saknar ideologiska förtecken bortom den så kallade nationalismen. Politikens kärna för Sd är kritiken mot invandring. För Sd kvittar det lika om det är höger- eller vänsterstyre.

En borgerlig regering kan inte lita på att Sd röstar för dess politik, bara för att en borgerlig regering har en allmänt bättre politik än en vänsterregering. En borgerlig regering måste försäkra sig om det lilla partiets stöd. Därav köttbenen. Det behöver inte vara stora saker. Ett löfte om att inte införa rätt till vård för så kallade papperslösa. Ett löfte om en SOU om invandringens kostnader eller invandrares brottslighet. Ett löfte om skärpta straff för sexualbrott. Jag tror Sd kommer att nöja sig med ganska lite. De är angelägna om att visa att de vill ta ansvar, och dessutom är de inte så politiskt erfarna i förhandlingarna. Men helt gratis tror jag inte att det blir. Regeringspartierna kommer att få kompromissa, kanske rentav med sina kärnvärderingar.

Det här är nu inget konstigt. Tvärtom. Det är vad demokrati gör. Kanaliserar samhälleliga konflikter och ideologiska skillnader.

Under förra seklet regerade socialdemokraterna länge med stöd av Vänsterpartiet Kommunisterna. VPK var en del av den kommunistiska internationalen, och var alltså en underavdelning till Stalins Sovjet. Ända fram till 1976 hade Sovjetunionen direkt inflytande över VPKs kongresser! VPK syftade till att avskaffa demokratin och göra Sverige till en Sovjetisk satellit – med andra ord utplåna Sverige som suverän stat. Vänsterpartiets nuvarande partiledare har varit med sedan den tiden, och kallade sig fram tills helt nyligen för kommunist.

Vad är värst? Att ha kommunisterna i regeringen eller Sd som stödparti?

Den svenska demokratin har visat sig stabil nog att kanalisera den opinion som var grund för VPK. Tids nog måste även den opinion kanaliseras som ligger till grund för Sds framgångar. Jag gör det hellre nu medan Sd är ett litet parti, än att vänta tills de uppfyllt sin potential om 46 procent.

Jag tror den här debatten kommer att fortsätta. Och jag skönjer redan ett mönster. Jag påstår att det är vettigt och rimligt att resonera på ett visst sätt, och skribenter i den folkpartistiska pressen drar på sig mjukisbyxorna. Men vet någon egentligen vad Fps väljare och den liberala pressens läsare tycker i frågorna? Jag säger så här: varför är Fp starkt i Landskrona? Ja, inte beror det på mjukbrallor.

Så debatten kommer att fortsätta. Nästa gång förväntar jag mig dock att en skribent på Sveriges vassaste tidning citerar korrekt och stavar mitt efternamn rätt.

Vi går till final

SvDs ledarredaktion gick nyss vidare till final i Schibsted Journalism Award. Ikväll koras vinnarna. Håll inte andan, finalplats är stort nog.

Världens bästa jobb

Den som aldrig sett Oslos nya operahus är inte färdig med livet. En exteriör som uppbruten is, och på insidan ett levande notblad som virvlar upp i ljust ribbträ och vit puts. En fantastiskt vågad byggnad. Jag är i Oslo för att SvDs ledarredaktion nominerats till Schibsted Journalism Award, i kategorin Best innovative entry. Det är inte utan att jag känner mig delaktig i detta, så humöret är gott. Nu seminarier och galamiddag!

Minnen

Dagens ledarartikel i SvD handlar om moderaternas hemliga finansiering, men jag kan inte låta bli att viga inledningen åt två gamla favoriter: Siw Persson och hennes ombud Thorsten Sennton.

Ett bisarrt minne från mina år inom tv härrör från de inslag som TV3-programmet Folkhemmet gjorde om en på den tiden uppburen riksdagsledamot. Hon hade blivit galen och insyltad i tvivelaktigheter av rätt grov karaktär.

Eftersom hon upplevde att vi i redaktionen förföljde henne var hon svår att få till studion. En kväll var dock hennes juridiska ombud gäst i direktsändningen, för att tala om de krafter som motarbetade riksdagsledamoten. Hans plansch, med ett schema över världens konspiration, lämnar aldrig min näthinna. Det var streck kors och tvärs mellan de mest fantasifulla storheter. Poängen var att CIA styr över svensk offentlighet via Rotary.

Med viss förvåning ser jag nu att grafen återkommit i något modifierad form, i den nya skriften Makten över debatten – rapport om partiernas opinionsbildande resurser , från Arbetarrörelsens tankesmedja.

APS om svenske Mohamed Moumou, alias Abu Qaswarah,

Arab Press Service Diplomat beskrev i en artikel i oktober 2008 vilken roll svenske Mohamed Moumou, som vid sin död i Irak blev berömd under namnet Abu Qaswarah, spelade i al Qaida. Enligt APS var betydelsen större än hittills känt. Å andra sidan verkar vissa av uppgifterna i texten vara tvivelaktiga.

I artikeln är namnet stavat Mamo.

The APS source says Mamo's killing underlined intelligence US forces had obtained about an alliance between Iran's theocracy and al-Qaeda. This, the APS source says, is a "temporary link" involving Iran's Islamic Revolutionary Guard Corps (IRGC), which is the main arm of the supremacists in the theocracy, and al-Qaeda's Iran-based "al-Hay'at-ul-Khassah li-Bilad il-Sham" (the special authority for the Levant - Iraq, Jordan, Syria, Lebanon & Palestine) headed by Sa'd bin Laden, a son of al-Qaeda leader 'Usama bin Laden.

This body includes Kamal al-Shirazi, another Iran-based Qaeda commander of Saudi nationality, and Mamo who led al-Qaeda's operations in Iraq. Mamo was also close to al-Qaeda leaders in Algeria, where its suicide bombers on Aug. 19-20 killed over 55 security forces and police recruits.

Mamo was until early 2008 al-Qaeda's leader in Europe. Wanted in all EU capitals as a top terrorist, Mamo then succeeded Abu Ayub al-Masri in directing al-Qaeda operations in Iraq. A nephew of Qaeda's No. 2 man, Dr. Ayman al-Zawahiri, Masri now is in charge of both Iraq and Syria and has a secret training camp in Aleppo, working closely with the military intelligence of Syria's 'Alawite/Ba'thist regime of Bashar al-Assad. The Syrian military intelligence is headed by Assad's brother-in-law Gen Asef Shawkat.

Working under Mamo in Iraq is a Libyan known as Abu Muhajer, in charge of the north-eastern Iraqi province of Diyala. Working in parallel with Masri are two key Qaeda figures: "al-'Amid Suhail" who is in charge of Palestine and "al-'Amid Tlas" (a relative of Syria's former defence minister Gen. Mustafa Tlas) who is in charge of liaison with the Syrian military intelligence.

These men used to work with Brig Gen Muhammad Suleiman who was assassinated recently near Tartus and who used to be President Assad's top security man in charge of armaments for Lebanon's Hizbullah, al-Qaeda and Fatah al-Islam (FaI) of Shaker al-'Absi. FaI, a Neo-Salafi group, in 2007 fought a war with the Lebanese Armed Forces (LAF) in the northern Lebanese Palestinian refugee camp of Nahr el-Bared in which hundreds were killed.

Mamo was a tall man with black hair aged between 45-50. He was one of the top five men in al-Qaeda's hierarchy whose leadership now is based in the tribal border between Afghanistan and Pakistan. From there, Masri and Mamo used to take orders through the Iran-based body. Mamo was also in charge of "sleeper cells" in Bilad al-Sham (Iraq, Jordan, Syria, Lebanon & Palestine), the GCC region and the rest of the Arabian Peninsula (Saudi Arabia & Yemen). According to a source who earlier this year had a meeting with Mamo, these cells will be activated gradually as US forces begin to leave Iraq. Mamo said some cells were to be activated in tandem with a series of attacks by the Quds Force, IRGC's external arm, and Hizbullah units seconded to Iran-based camps training Shi'ites for operations in Iraq and the rest of the Arab world.

Svenske terrorledaren Fuad Khalaf hotar mörda journalister

Den svenske medborgaren Fuad Mohamed Qalaf (alias Sheikh Fu'aad Maxamed Khalaf, alias Shongole), som är en högt uppsatt ledare i den somaliska terroristorganisationen Shabaab, uppmanade vid ett tal inför åhörare i staden Merka på tisdagen (5/5) sina anhängare att mörda journalister från Waaga Cusub Media. Detta inträffade bara några dagar efter att han själv intervjuats av samma nyhetsförmedlare.

Enligt Waaga Cusub Media beror hoten på att organisationen är en av få i Somalia som vågat visa bilder på Shabaabs blodiga framfart. Den islamistiske svensken menar att nyhetsförmedlaren går ärenden åt de otrogna.

Somalia: Al-Shabab angered by Somali key Media Org

Mogadishu 06 May 2009 Waagacusub Media.

The second man of Somalia’s Islamist radical group ‘Al-Shabab’ Fuad Mohamed Khalaf better known as (Fuad-Shangole) on Tuesday has verbally attacked Waagacusub Media accusing it of working for infidels which he means ‘The Western powers’.

Speaking to hundreds of people who gathered in Merka town, the capital of lower Shabelle region in southern Somalia, Mr. Shangole said Al-Shabab does not kill the Muslim people but Waagacusub Media is accustomed to shame the Mujahideens and give wrong pictures about the Islamists.

His offensive remarks came week after he was interviewed by Waagacusub in which Shangole described the Al-Shabab spokesman Mokhtar Robow Abu-mansor as a man of tribalism after he had freed some of former government ministers because of his kinsmen.

“the outcry of Shangole resulted when Al-Shabab administration had argument with him over the interview he had given to Waagacusub Media,” said Abdirahman Isse Addow, the spokesman of Islamic Courts Union.

Despite condemnations of the latest attacks and threats on the people in the media, Shangole called for Al-Shabab fighters to hunt down the reports of Waagacusub Media.

Associated Somali Journalists (ASOJ) is condemning the insulting words of Al-Shabab second man on Waagacusub Media as violation against the freedom of press and democracy.
213 journalists fled Somalia in 2008 after they received life threats by Al-Shabab group through their telephone lines.

Waagacusub.com became the only Somali website that published the human violations involved by Al-Shabab.

Al-Shabab hardliners which is linked to Al-Qaeda was the first group that carried out suicide bombing which is an act aimed to give bad image about the Islam.

By Mohamed Abdi

Mogadishu-Somalia

Uppdatering:

Svenske imamen Sheikh Fuad verkar för övrigt ha haft hektiska dagar den senaste tiden. Fejder inom rörelsen, rykten om hans död, och dödshot mot journalister kan tyckas nog. Men enligt en somalisk bloggare är han också skyldig till att ha ödelagt ett dussin gravar utanför Kismayo. Gravar som inte är sant muslimska, enligt Shabaab, och därför måste utplånas. I nyhetstexten har dock Sheikh Fuad fått efternamnet Abdullahi, varför det finns skäl att något tvivla på uppgiften.

Garowe online:

At least 12 gravesites were destroyed in the outskirts of Kismayo this week by Al Shabaab, fighters and residents said.

Sheikh Fu'ad Abdullahi, who a senior member of Al Shabaab, said the gravesites were destroyed as part of an "ongoing process."

"The destroyed gravesites were places where people worshipped, and this is forbidden by Islam," Sheikh Fu'ad told reporters.

The town of Kamsuma, which is located 90km north of Kismayo, was the site where many religious scholars were buried, with some graves reportedly older than a century.

Heavy fighting erupted in central Somalia's Galgadud region in late 2008 between Al Shabaab and Ahlu Sunnah Wal Jamee'a, a Sufi group, with reporting linking the eruption of that conflict to Al Shabaab desecration of gravesites.

Svensk medborgare gripen i Libanon

Enligt City Landskrona är en 36-årig svensk medborgare, bosatt i Landskrona, frihetsberövad i Libanon sedan i torsdags. Hustrun säger att han misstänks ha kontakter med al Qaida. Detta baserar hon på samtal med

"makens släkt på plats i Sayda.

– Enligt dem är han misstänkt för att ha skickat pengar och falska pass till al-Qaida i Libanon, säger hon, som själv inte har pratat med sin make sedan i torsdags annat än vid två korta tillfällen."

Det hela låter vagt. Hans blogg och hans wikipediasida visar en poesiälskande man med en önskan om ett fritt Palestina. Och därtill hörande hyllningar av gamla palestinska terrorister. Men det ligger allvarligt talat mycket långt ifrån al Qaidas retorik och praktik.

Pass och pengar, däremot, är det många som har nytta av i Libanon, i synnerhet i de palestinska lägren. Att killen stödjer någon av alla de palestinska väpnade grupper som finns representerade i Libanon låter nog så allvarligt, förstås, och betydligt mer troligt än det släkten säger. Eller att han gripits av libanesisk polis av någon helt annan anledning.

Det går antagligen att hitta mer om honom på webben, men jag ligger hemma i en jobbig förkylning, så jag orkar inte mer.

Uppdatering:

Mystiken tätnar.

Utrikesdepartementet bekräftar att en svensk är häktad i Libanon, och hustrun utvidgar berättelsen hos SvD. Svensk polis, menar hon, har fraktat mannen till Libanon för förhör med dess säkerhetsorgan. Detta angående "samröre med al Qaida i Libanon".

Hans hustru berättar för SvD att mannen har förhörts ett flertal gånger i både Sverige och Danmark angående misstankar om att han skulle ha haft samröre med al-Qaida i Libanon.

– Han övertalades av svenska poliser att resa till Libanon för att komplettera förhören, berättar hustrun som är mycket orolig "eftersom ingen vill ta ansvar för att han är gripen i Libanon nu".

Mannen reste till Libanon den 18 april och kunde då röra sig fritt i landet. Han förhördes flera gånger på plats i Libanon och ska då enligt hustrun också ha haft en svensk polis med sig. Han kunde hälsa på släktingar i det tidigare hemlandet. Men i torsdags greps han och fängslades, bara några dagar innan han skulle ha rest hem. Hustrun har bara fått tala helt kort i telefon med sin man sedan dess och vet inte hur han har det.

– Jag vill bara veta att svensk polis håller i detta fortfarande och tar ansvar för hans säkerhet eftersom det var de som pressade honom att åka och betalade hans biljett, säger hon till SvD.

Kvällsposten har ännu mer detaljer ur hustruns berättelse. Och hon kan peka ut såväl en svensk Säpo-man som en dansk motsvarighet.

"Enligt frun tog svenska Säpo kontakt med Mahmoud El Doukhi i vintras. Han förhördes av säkerhetspolis och kallades sedan till ytterligare förhör - där även en kvinnlig dansk säkerhetspolis medverkade.

- De pratade om personer i Libanon som misstänks för samröre med al-Qaida. De visade bilder på folk och ställde frågor och sa att det var bäst för honom att han svarade."

"Förhören skedde på hotell i Malmö och Köpenhamn. Flera gånger fick Mahmoud pengar för sin medverkan.

Till sist övertalades 35-åringen att resa till Libanon för att fortsätta lämna uppgifter till den lokala polisen. Han fick en gratis biljett och omkring 10 000 kronor i fickpengar."

"Den utpekade svenske säpotjänstemannen svarar inte i telefon. Men det gör hans danska kollega:

- Jag vill inte prata med några journalister. OK?

Säger hon till Kvällsposten och lägger på luren."

Alltså. Det är fortfarande hustrun som är källa. Men UD bekräftar det primära - att maken är häktad - och KvP lyckas spåra två säkerhetspoliser som passar i hennes berättelse.

Det börjar luta mot att vi har ett verkligt säkerhetsärende.

Uppdatering 2:

Ibland är journalistik som ett spel eller en tankenöt. Pusselbitar: Al Qaida i Libanon, Svenska Säpo, Danska PET, Staden Sayda/Saida/Sidon, palestinsk terrorism.

Utanför staden Sayda ligger Ain el Hilweh, det största palestinska ghettot i Libanon, med mellan 70 000 och 100 000 palestinier innanför staketet. I detta läger har den sunnitiska terroristgruppen Fatah al Islam ett fäste. Gruppen är extremt våldsam, och anses influerad av al Qaida. Den bekämpas vidare hårt av den libanesiska staten, vilket inte är fallet med alla terroriströrelser i Libanon. Ledarskapet i Fatah al Islam kan kopplas till ett uppmärksammat europeiskt terroristdåd - försöket att spränga tyska tåg med bomber i resväskor år 2006. Bakom dådet låg åtminstone ett syskon i en familj med namnet Hajdib. Det är en spännande syskonskara. Ett syskon dödades av libanesiska trupper som stred mot Fatah al Islam, ett annat försökte fly till Danmark efter resväskedramat, ett tredje och ett fjärde visade sig bo i – gissa! – Sverige.

Som Stern skrev vid tiden:

Dazu sind die Haijdibs - Ibrahim und Fatmeh haben zehn Söhne und drei Töchter - über die ganze Welt verstreut. Ein Bruder Jussefs arbeitet als Taxifahrer in Dänemark, ein anderer als Fahrer für Ford in Schweden, war sogar mit einer Schwedin verheirat, und auch eine Schwester lebt in Schweden.

Pusslet går att lägga. Bitarna hör ihop. Frågan är hur det hänger ihop med killen från Landskrona?

I mitt kommentarsfält har en anonym läsare lämnat en länk till en artikel från libanesiska Naharnet om Fatah al Islam i Ain el Hilweh, skriven i november. Och tamejfan. Dyker inte Landskronakillens efternamn upp?

Leaders of the Fatah al-Islam terror network have set up a fortified bunker-base at the southern Palestinian refugee camp of Ain el-Hilweh to avert a crackdown by the mainstream Fatah faction.

The pan-Arab daily al-Hayat said Fatah al-Islam's leader in Lebanon, Abed Awad, and his deputy, Ousama al-Shehabi are based at the heavily fortified bunker in Ain el-Hilweh's Ras al-Ahmar district.

The bunker, according to the report, is protected by surveillance cameras and scores of bodyguards to confront a possible attack by Fatah fighters.

Fighters of Palestinian President Mahmoud Abbas' Fatah had arrested Fatah al-Islam militant Mohammed Hassan al-Doukhi in Ain el-Hilweh and turned him over to the Lebanese authorities.

The report said Awad and Shehabi had smuggled 50 Kilograms of TNT from Ain el-Hilweh to wanted terrorist leader Abdul Ghani Jawhar, who was based at the northern camp of Baddawi.

Part of the explosives shipment was used in Tripoli's Tall and Bahsas bomb attacks against the Lebanese Army, according to the report.

Sources in Ain el-Hilweh told Naharnet the Fatah al-Islam bunker is protected by gunmen from Jund al-Sham group that are deployed on rooftops and entrances to the Ras al-Ahmar neighborhood.

Kanske är ändå historien sannolik?

Uppdatering 3:

En makalöst bra och fyllig artikel om hur Skandinavien (i synnerhet Danmark) fungerar som stöd för Fatah al Islam skrevs i december för tidskriften Dar Al-Hayat: The Role of the European West in Producing Mujahideen and Sending them to Lebanon (Del 1 och 2). Några citat:

"Indeed, this organization is made up of members of numerous nationalities, and listing the various Arab nationalities of those arrested for being implicated on charges of belonging to Fatah Al-Islam allows us to discern the role of Western societies in "exporting mujahideen" to it and nurturing it by way of Arabs residing in their countries.

An inquiry into the list of those arrested and sentenced on such charges in Roumieh Prison reveals that Sweden, Germany, Australia, Denmark and others represent the countries of exile of many of those who have engaged in "Jihadist" activities."

/.../

"Denmark appears more than others in investigations as a country in which "Lebanese and Arab nationals are recruited into extremist organizations", or at least in which the road is paved for "Jihadist ideology to attract a large number of them". Aside from the recurrence of the name Mustafa Ramadan, about whom reports indicate that he was recruited in Denmark, came to Lebanon and then moved to Iraq, where he was killed along with his son, who had not yet reached the age of sixteen at the time, Denmark is again prominent in the arrests that took place during and after the battles of Nahr Al-Bared. The most prominent of those arrested in this case is Walid Hassan Al-Bustani, who had been said to have died in the Nahr Al-Bared battles before being arrested in the Al-Mina district after these battles had started. Also among those detained in Roumieh Prison is Palestinian Mahmoud Fayad Assaad, who, along with Bustani, holds a permanent Danish residency, having resided in Denmark for 17 years with a third "Dane" arrested on the same charges, Ali Ahmad Ibrahim, who holds the Danish citizenship.

Where does the story of those "Danes" begin? In Tripoli's Serail, in Al-Mina or in the Nahr Al-Bared refugee camp, where they were arrested? In Bebnine, Fneideq and the Nahr Al-bared camp, where they were born? In Qalamoun, Zahriyeh and Al-Qubba, where they were residing? Or was it in Denmark, where they spent long years of their lives?"

Artikeln spårar sambanden noggrannt, med hembesök i danska lägenheter och moskéer, och analyser om migrationspolitik och välfärdssystem, men har inga detaljer om Sverige. Gissningsvis finns samma sorts problematik i Sverige, om än i annan grad.

Uppdatering 4:

En utmärkt bakgrund till hur Fatah al Islam uppstod skrevs av Magnus Ranstorp och Bilal Y Saab för Brookings i november 2007. Fatah al Islam: How an Ambitious Jihadist Project Went Awry.

Uppdatering 5:

City gör ytterligare försök att spåra dem som enligt hustrun övertalat den gripne att åka till Libanon. Helsingborgs Dagblad har en bra sammanfattning.

För några månader sedan kontaktades maken och småföretageren Mahmoud el Doukhi av ett par, Lars och Sofia. De sade sig vara från säkerhetspolisen och tog med honom på förhör på olika hotell i Köpenhamn och Malmö. Under ”förhören” framgick det att Mahmoud el Doukhi var misstänkt för att ha skickat pengar och falska pass till terroristorganisationen al-Qaida i Libanon.

– Det har han aldrig gjort. Vi tar med oss lite pengar när vi hälsar på familjen, men aldrig så mycket, säger Nada el Doukhi.

Så småningom tycktes också Lars och Sofia övertygade om Mahmouds oskuld, men tyckte att han borde åka till Libanon för kompletterande förhör.

– De sa att om han inte åkte skulle den libanesiska polisen kunna ta honom när han besökte en flygplats nästa gång. Eftersom han är oskyldig tyckte han att det var lika bra att åka, fast han egentligen inte ville, säger Nada el Doukhi.

Biljetten betalades enligt hustrun av Sofia. Lars följde med för att stötta Mahmoud under förhören.

/.../

Nada el Doukhi har pratat med Lars och Sofia efter att maken åkt till Libanon. De förnekar att de någonsin har utgivit sig för att vara poliser och hävdar att de jobbar med bistånd.

När vi ringer upp Sofia hävdar hon att Nada el Doukhi vet att ”det handlar om bistånd”, men avböjer bestämt att kommentera ytterligare. Lars mobil är först avstängd och sedan stängd för inkommande samtal. På Shah Travel i Köpenhamn, som sålde Mahmoud el Doukhis biljett, är man säker på att han inte hämtade ut den själv.

– Det var en ung dansk kvinna som bokade och hämtade ut den, säger Jassar Shah. Alla våra kunder är pakistanier så jag kommer ihåg henne.

Biljetten betalades kontant.

Terrorismen i Sverige enligt State Department

Det amerikanska State Department presenterade igår sin årliga rapport om terrorism, årgång 2008. Kapitlet om Sverige är inte så tjockt. En intressant detalj är att rapporten tar upp den svensk som sitter fängslad i Irak, och som UD säger sig inte veta vad han anklagas för. Uppenbarligen är det terrorismrelaterat.

Sweden

The Government of Sweden placed a high priority on increasing international cooperation against terrorism. Swedish authorities considered the threat of terrorist attacks inside Sweden to be low, but they monitored a number of known terrorists and terrorist organizations within their borders, including al-Qa’ida (AQ), Al-Shabaab, Ansar al-Islam/Sunna, the Revolutionary Armed Forces of Colombia (FARC), Hizb Al-Tahrir, Hizballah, Islamic Jihad, and the Kurdistan Workers’ Party (PKK). These groups provided logistical and financial support to their respective organizations abroad.

The Government of Sweden did not provide safe haven to terrorists or terrorist organizations. Terrorist organizations exploited Sweden's considerable legal protections of personal freedoms and civil liberties to maintain a presence in the country, however. Sweden’s political asylum policy attracted individuals from areas of conflict.

According to Swedish terrorism experts, members of terrorist groups, such as Ansar al-Islam, Ansar al-Sunna, and Hizballah, used funds earned in Sweden to finance terrorist activities elsewhere. In 2007, the Swedish government shut down the al-Aqsa Foundation in Malmo when it was suspected of facilitating such activity for Hizballah. On December 22, its deputy chairman, Khaled al-Yousef, was charged with financing terrorism in Israel; he has not been sentenced.

Swedish law does not provide the government independent national authority to freeze or seize assets, unless in connection with an ongoing criminal investigation. However, once the EU takes action, the government can and does freeze assets of entities and persons listed on the UN 1267 Sanctions Committee list. This procedure is managed through the Sanctions Act (1995). Sweden can also take action against entities designated by the EU clearinghouse process, although Sweden has not yet proposed individuals or entities for inclusion on such lists.

Sweden played an active role in EU deliberations to develop legal instruments for the listing and de-listing of terrorist organizations and an appeals process after the freezing of financial assets. Without a designation by the UN or EU, Swedish authorities only have the right to seize assets once a criminal investigation has been initiated. Efforts to create a national authority and address existing shortcomings are underway.

Terrorism-related cases in Sweden included:

• On May 8, Ahmad Hamad, a Swedish resident born in Iraq, was arrested and placed in detention by U.S. forces in Iraq. Hamad remained in detention.
• In the spring, three Swedish residents of Somali origin were released from prison after being held for three months on suspicion of funneling funds to terrorist organizations in Somalia. (Three others were arrested in Norway.)
• On October 5, Abu Qaswarah, a Swedish citizen, died in a firefight with Iraqi and U.S. forces in Iraq. He allegedly was the second in command of AQ and was the senior leader of AQ in northern Iraq. A Moroccan native, Qaswarah had historic ties to AQ in Iraq founder Abu Musab al-Zarqawi and senior AQ leaders in Afghanistan and Pakistan. According to the Swedish Security Service, Qaswarah was known for his activities in violent Islamist circles in Sweden and was listed on the UN and EU terrorist lists in December 2006.
• In 2005, the Swedish Court of Appeal found Ali Berzengi and Ferman Abdullah, Iraqi citizens with Swedish residency permits, guilty of financially supporting Ansar al-Sunna terrorist actions in Irbil, Iraq. They remained in custody awaiting a government decision on deportation.
• On August 4, a Moroccan, Abderazzak Jabri, was extradited from Sweden to Morocco. He first arrived in Sweden via Spain in 2002 and applied for asylum. He moved into the mosque in Brandbergen, where he shared rooms with Abu Qaswarah (see above). The mosque was under surveillance by Swedish authorities, who in March 2004 arrested several suspects, including Jabri. Afterwards Jabri was seen as a “security threat," resulting in the rejection of his asylum case. Jabri disappeared but turned up in Vienna two years later (2006) with a fake passport and tickets to Syria. Jabri claimed he was on his way to Spain to apply for amnesty as an illegal immigrant. He was then held by Swedish authorities until his extradition to Morocco in August 2008.

The Swedish government also agreed to pay damages to two Egyptian nationals, Ahmed Agiza and Muhammed Alzery/al-Zari. The men claimed they had been deported by Sweden to Egypt, where they had been tortured. An asylum request to return to Sweden was subsequently denied by Swedish authorities; both men have appealed and remained in Egypt, where Agiza is incarcerated.

Through the European Common Foreign and Security Policy, Sweden continued to contribute to capacity-building projects in Morocco, Algeria, and Indonesia. Sweden participated in EUROPOL and EUROJUST, European law enforcement institutions that coordinated member states’ counterterrorism cooperation and activities. Additionally, it participated in the Nordic Council of Ministers Regional Forum for Nordic Governmental Cooperation. Sweden contributed over USD 1,000,000 to the Terrorism Prevention Branch of the UN Office on Drugs and Crime. In December, Sweden's Parliament voted to raise its troop contribution to the International Security Assistance Force in Afghanistan from 350 to 500.

As a country participating in the Visa Waiver Program (VWP), Sweden continued to comply with requirements in the VWP law related to information sharing and other law enforcement and counterterrorism cooperation. This cooperation was further enhanced by the Implementing Recommendations of the 9/11 Commission Act of 2007.

Värt att notera är också att rapporten nämner att flera svenskar dött i Somalia.

No major terrorist attacks took place in Europe in 2008, but arrests in Italy, Spain, France, Belgium, the UK, Turkey and other countries brought home the scope of the challenge facing European governments and security forces. The level of threat in Western Europe remained high, particularly in the Netherlands, Denmark, Germany, France, and Belgium. The deaths of Swedish extremists in Somalia and Iraq and the first-ever German-born suicide bomber in Afghanistan highlighted the global nature of the threat and the ease with which extremists can travel to conflict areas.

Terrormisstänkta svenskar i rätten för bokföringsbrott

Rättsväsendet misslyckades med att leda i bevis att några svenska medborgare med Yassin Ali i spetsen finansierat terrorism i Somalia. Detta trots att de öppet stöttat det så kallade motståndet, och trots att den somaliska diasporan i Sverige allmänt vittnar om insamlingar till Shabaab. Männen utmålade sig i stället i den efterföljande debatten som offer för en orättfärdig repression.

Efter att männen försatts på fri fot har en av dem, Yassin Ali, återvänt till Somalia och grundat Hizbul Islaam – en väpnad rörelse som bara efter några veckors existens hade ett femtiotal människoliv på sitt samvete. Och en annan svensksomalier i bekantskapskretsen har ställts inför rätta i London, misstänkt för penningstöd till terrorism i Somalia.

I Sverige jobbar vi lite annorlunda. Och visst, terrorism behöver kanske inte alltid bekämpas med vaga och tvivelaktiga terrorlagar. Gangsterkungen Al Capone åkte ju en gång dit för skattebrott. Men det resonemanget förutsätter att det vanliga rättsväsendet fungerar.

Sent omsider har svensk rätt möjligen kommit ikapp. Måndagen den 27 april hölls huvudförhandlingar i Stockholms tingsrätt – där en av männen är åtalad för grovt bokföringsbrott. Åklagaren yrkar på två års fängelse, och försvarsadvokaten på villkorlig dom och samhällstjänst. Domslut meddelas måndagen den 11 maj klockan 13.30.

Räkna inte med att pressen rapporterar hur det går. Historier som går på tvärs mot den etablerade dramaturgin, och alltså visar att den misstänkte inte är ett offer för en neokonservativ komplott utan snarare tvärtom, är inte så intressanta att berätta.

Målet mot Yassin Ali, också gällande grovt bokföringsbrott, har Stockholms tingsrätt preliminärt utsatt till den 10 juni. Förutsatt att den åtalade kan delges stämning och kallas. Han kan ju vara svår att nå med tanke på nya jobbet i Hizbul Islaam. Enligt en av mina källor har Yassin Ali dock setts i Stockholm nyligen.

Hildurs banankaka

Barndomens högtider förgylldes alltid av att tant Hildur, som varit en trogen tjänare i familjerörelsen Gudmundsons konditori, kom med en banankaka till oss barn. Eftersom far var tandläkare var vi inte riktigt vana vid sötsaker. Bullar, tårta eller kakor serverades aldrig hemma. Detta förhållande var naturligtvis kvarterets tanter medvetna om – vi blev alltid, som tröst, bjudna på godis när vi var ute och lekte på Leksands Noret. Men i hemmet fanns inget sött.

Hildurs banankaka var en av barndomens absoluta höjdpunkter. Det godaste vi visste.

När Hildur, Finn i efternamn, dog visade det sig att ingen annan visste receptet på kakan. Jag gav dock aldrig upp hoppet. Varje gång jag bläddrat i någon kokbok därhemma har jag hoppats på att receptet ska ha legat inbladat på någon lapp. Jag har rotat i mors pärmar. Letat i lådor och skåp. Och när min gamla klasskompis köpte Hildurs lilla hus på Täppgatan frågade jag honom – åtskilliga gånger – om han sett receptet någonstans i kvarlevorna.

Men icke.

På senare år har jag naturligtvis insett att kakan sannolikt inte var så fantastisk. Det var sammanhangen av högtid, den relativa avsaknaden av andra kakor, och det faktum att Hildur lämnade jordelivet i exakt rätt ögonblick i min barndom, som gjorde att Hildurs banankaka intog rollen som min Rosebud.

Ändå.

Idag fyller min mor Elisabeth 70 år. Jag är hemma i Leksand. När jag öppnar ett skåp trillar det fram en lapp. Mors handstil. Uppenbarligen nedtecknat någon gång på sjuttiotalet.

Hildurs banankaka

2 st bananer
1 kkp socker
1 ägg
1/2 kg skirat smör
1 tsk vanilj
1 tsk bakpulver
1/2 tsk bikarbonat
4 msk grädde
1 1/2 kkp vetemjöl

1. Mosa bananen med sockret.
2. Tillsätt det lätt vispade ägget, grädden och det skirade smöret, och sist mjölet blandat med bakpulver.
3. Grädda kakan i svag värme 175 grader.

Oussama Kassir: människoben är bästa granatsplittret

Såväl svenska som amerikanska medier fortsätter rapportera om rättegången mot den svenske jihadisten Oussama Kassir. Höjdpunkten igår var kronvittnet James Ujaama.

I Seattle Times kommer även några andra muslimska vittnen till tals.

Several other former and current Seattle witnesses also testified that they met Kassir and another man, Harroon Aswat, either at the Bly property or at the now-defunct Masjid Dar-us-Salaam mosque in Seattle's Central Area where the men stayed for about two months in the fall of 1999. Their testimony paints a darker portrait of those events than previously acknowledged by authorities or those involved.

Nathan Bishop, now 29 and living in Bahrain, was a member of the Masjid Dar-us-Salaam mosque in 1999, when he went by the name Abu Sufian. He said he attended a meeting at the Central Area apartment of another member in late 1999, where Kassir, flanked by Aswat, said he had come to the U.S. "to plan attacks [and] ... destroy."

"He said people are going to get hurt and people are going to die and that some of us would become martyrs," said Bishop, who testified that Ujaama was not at that meeting.

Still, he said, nearly a dozen people were there — most young, black Muslims — and Kassir told them that if they didn't want to be involved, now was the time to get up and leave.

"Nobody walked out," Bishop said.

At another meeting at the mosque — after Kassir had shown them how to field-strip an AK-47 automatic rifle — Bishop said the topic of suicide bombers came up. Kassir "said suicide operations are acceptable."

"He said human bones are the best shrapnel," Bishop said.

Ekots Daniel Alling fokuserar på den Säpo-man som försvaret kallat som vittne.

Den Säpo-utredare som framträdde inför rätten i New York i går skrev efter förhör med den 43-årige svensken redan 2002 att han var att beteckna som en psykiskt instabil person med ett stort ego.

Detta trots att 43-åringen i förhören med Säpo bland annat sagt att han varit på ett islamistiskt träningsläger i Pakistan och att han hade den radikale och terroristmisstänkte imamen Abu Hamza Al Masri som förebild.

Med att visa upp Säpo-utredarens milda bedömning av mannen efter förhöret 2002 ville svenskens försvarare framför allt framhålla för juryn att han i Sverige inte alls hade ansetts som en potentiell terrorist, och att juryn ska ha det med sig i beräkningen när de så småningom avgör om han är skyldig eller inte i USA.

Svenska Säpo la ner utredningen om terroristbrott mot mannen efter att han dömts till tio månaders fängelse för olaga vapeninnehav 2003. Misstankarna om terroristbrott i Sverige las ner efter det, bekräftade Säpo-utredaren i går.

I USA står nu dock mannen åtalad bland annat misstänkt för att ha stöttat terrorism genom att bygga upp ett islamistiskt träningsläger i delstaten Oregon. Säpos representant sa också i går att svenskens agerande i USA inte hade funnits med i den nedlagda svenska utredningen mot mannen.

Notera: Kassir säger alltså själv att han genomgått träning i Pakistan. Det är mer än åtminstone jag vetat förut. Och Säpo säger sig ha utrett ett annat terroristbrott än det han är utlämnad till USA för (att han friats från misstanke i Sverige betyder alltså inte att han är oskyldig, vilket vissa sk MR-aktivister velat göra gällande).

Debatt om Svensk Linje

I nya numret av Svensk Linje, som är Fria Moderata Studentförbundets tidning, ägnas min lilla person en stor artikel. Stackars journalisten Johan Arvidsson, som tillbragte timmar med mig (på lokal, dessutom) för att få ur mig något läsvärt, har skrivit närmare fem sidor.

Viss debatt har redan uppstått hos Dick Erixon, och från andra hållet hos UNTs Maria Ripenberg två gånger. Jag har större förståelse för Erixons kritik, som utgår ifrån att det verkligen existerar integrationspolitiska problem som kräver åtgärder, medan Ripenberg helst tycks blunda för verkligheten. Mina egna resonemang i saken är vare sig nya eller okända - jag har skrivit utförligt om dem här på bloggen.

Motgångar i rätten för Oussama Kassir

SRs USA-korrespondent Daniel Alling redogör för hur rättegången mot svenske Oussama Kassir fortgår, och hur åklagarens vittnen pekat ut honom.

Båda kvinnorna, båda amerikanskor som konverterat till islam, var under den aktuella perioden gifta med varsin muslimsk man som bodde på den gård i Oregon där träningslägret enligt åtalet började byggas upp. De två männen var efterföljare till en radikal imam i London och det var på dennes uppdrag som den 43-årige svensken, enligt åklagarna, tog sig, först till staden Seattle och sedermera till byn i Oregon.

Under gårdagens förhör pekade båda kvinnorna ut svensken och de sa också att han själv öppet berättat att lägrets syfte var att deltagarna, ett dussintal män, skulle förberedas för jihad, heligt krig, för al-Qaida i Afghanistan.

En av kvinnorna berättade också att hon sett den anklagade svensken förevisa hur man skär halsen av en person med en kniv. Detta skulle göras mot ickemuslimer, ska han ha sa sagt. Som bevis visade åklagarsidan upp en kniv som en av kvinnorna pekade ut som den som 43-åringen ska ha använt vid det aktuella tillfället.

Japp, det är samma kille som den så kallade medborgarrättsorganisationen Charta 2008 menar är en av de "drabbade i terroristjakten".

Oussama Kassir nära att döda James Ujaama

Seattle Times gör ett porträtt på kronvittnet James Ujaama och förmedlar därmed en fin anekdot om svensken Oussama Kassir, som ju står åtalad.

Ten years ago, on a dusty ranch in southern Oregon, one-time Seattle hustler and Muslim convert James Ujaama came close to having his head cut off by a Swede named Oussama Kassir.

Kassir, according to court documents, had come to Bly, Ore., on the orders of Abu Hamza al-Masri, a radical Islamic preacher and purported al-Qaida recruiter in London, to help Ujaama set up a Jihad training camp on U.S. soil.

Ujaama had promised Abu Hamza guns, recruits and terrain remarkably similar to Afghanistan. Kassir, a hardened Jihad fighter who claims he's killed dozens in Afghanistan, Bosnia and Chechnya, was purportedly dispatched from London with another man and $12,000 in startup money.

What Kassir and his comrade found after their 7,000-mile trip were a couple of dilapidated trailers, a motley group of followers — including women and children — and a lot of big talk from Ujaama.

So Kassir, according to documents and eyewitness accounts, decided that he would kill Ujaama and bury him in Bly. Ujaama managed to keep his head.

But Kassir, a Lebanese-born Swedish citizen and engineer who once bragged that he was a bodyguard for Osama bin Laden, may wish he'd carried out the threat: This week, the 43-year-old Ujaama — now a federal felon — is expected to be the star witness against Kassir in a terrorism-related trial in U.S. District Court in New York.

Mera brännvin

Ur avdelningen texter ni aldrig trodde att ni skulle få läsa på SvDs ledarsida: Eddie Meduzas sista ord.

”Hur fan stoppar man det här nu då?” Det blev Eddie Meduzas sista ord. Eller rättare sagt Errol Norstedts, som han egentligen hette, sista inspelning. De kommer från samma vecka som han avled, i januari 2002, efter en svår period av supande som han dokumenterade i ett slags videodagbok.

Errol Norstedt blev 53 år. Under delar av 1970- och 80-talet var han en av Sveriges mest publikdragande rockartister, trots att hans låtar inte spelades av dåtidens radiomonopol, och trots att han sågs med vämjelse både av kulturetablissemanget och punkrörelsen. Hans karriär fulländade definitionen av utanförskap. Det går en röd tråd från starten med modsbandet Pack of losers , över försäljningen av hemgjort hårväxtmedel och postordertidens ljudkassetter under pseudonymen E Hitler, till fylleskandalerna under folkparksåren, och fram till den sista turnén 1990 ”tillsammans med Svullo, fakiren el-Salama och strippan Nadja Palme, under namnet Griståget”, som fick avbrytas på grund av hjärtbesvär.

Imorgon sänder P1 radiodokumentären Mera Brännvin, döpt efter Eddie Meduzas största hit. Bakom programmet står journalisten Bo Sjökvist, som alltmer framstår som en minnestecknare över de marginaliserade existenser som framhärdat på det svenska folkhemsbyggets bakgård.

Mitt i maten

Jag befinner mig för närvarande vid EU-parlamentets session i Strasbourg. Det är spännande och lärorikt. Dessutom är det vår.

Men jag kan ändå inte hålla mig från lite allmän EU-kverulans på SvDs ledarsida. Inledningen är snygg:

Kanske går det fort att vänja sig. Men när industriutskottet röstar ner vad som kallas tillägg 138 i telekompaketet, förslaget att kunna stänga av folk från internet utan rättssäker prövning, så sitter jag och äter stekt färsk gåslever vid Place de la Cathédrale. Faktiskt. Med ett glas sött vitt vin till.

EU-piraterna, o, o, ooh!

På tal om EU-parlamentet så skrev jag i måndags på SvDs ledarsida om ett spännande och livgivande seminarium i regi av magasinet Neo, där piratpartiets toppkandidat gjorde bort sig en smula.

”Problemet är att en röst på Moderaterna räknas som en röst på Moderaterna”, sade Piratpartiets toppkandidat och laddade inför en attack mot infrastrukturministern. ”Och Åsa Torstensson är så vitt jag vet moderat.”

Skratten och nejropen haglade från publiken.

”Är hon inte? Vad är hon? Är hon centerpartist? Förlåt. Det var en himla tur att jag frågade då.”

Man kan tycka att det borde vara centralt för trovärdigheten att åtminstone känna till partitillhörigheten på den minister man utsett till hackkyckling. Men uppstickarpartier kör i en egen fil, har vi lärt oss.

Som vanligt när det handlar om piraterna har skrivandet genererat blogguppmärksamhet. Ska jag rekommendera en kritik är det den från Göran Widham – känd från de gyllene åren i Uppsala – nedtecknade i Sagor från livbåten. Han är tidigare M-märkt men med nytecknat medlemskap i Piratpartiet. The canary in the coalmine, kanske.

Strasbourg

Fixade hotell på plats, och fick billigt och centralt boende i klassisk fransk standard. Strasbourg har dessutom vår, varför jag också ätit stekt färsk gåslever utomhus. EU-parlamentet visar sin vänligaste sida. Stannar till fredag.

Den svensksomaliska terrorkopplingen

För några veckor sedan avslöjade jag att en svensk medborgare med somaliskt ursprung suttit häktad i England sedan den 28 maj förra året. I morgon tisdag inleds rättegången mot honom, varför Svenska Dagbladet har en nyhetstext om saken.

Det visar sig att mannen är väl känd av svensk säkerhetspolis, därför att han förekommit i den utredning som riktades mot svenske medborgaren Yassin Ali. Och jag citeras i nyheten.

Den åtalade är känd av säkerhetspolisen, Säpo. Han har tidigare förekommit i utredningen mot den svenske medborgaren Yassin Ali, som suttit häktad i Sverige i 105 dagar. Yassin Ali misstänktes för att ha samlat in pengar till terroriströrelsen Shabaab i Somalia men släpptes i juni i fjol. Några månader senare lades utredningen ned i brist på bevis.

I fjol kontaktades kammaråklagare Ronnie Jacobsson i Stockholm av en åklagare i Storbritannien som bad att få ta del av bevismaterialet i Yassin Ali-utredningen där 32-åringen förekommer.

– Vi har försett dem med viss information som vi erfor i en utredning mot tre somalier. Han förekom i avlyssnade samtal. Vi lämnade även vissa andra uppgifter till engelsmännen, säger kammaråklagare Ronnie Jacobsson.

Kammaråklagaren vill inte gå in på några detaljer utan hänvisar till sekretessen som omgärdar ärendet. Det står dock klart att det svenska bevismaterialet ingår i åtalet mot 32-åringen men exakt vilken roll det spelar vill Ronnie Jacobsson inte spekulera om.

– Åtalet gäller i huvudsak fynd som gjorts av engelsk polis. Det är inte bara på uppgifter härifrån som de väckt åtal på.

Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson har följt fallet och var den förste journalisten att berätta om den frihetsberövade svensken i Storbritannien. Han menar att 32-åringens roll i utredningen som lades ned i september inte varit helt obetydlig.

– Enligt mina källor, både inom den svensksomaliska diasporan och inom rättsväsendet, hade den i London åtalade svenske medborgaren i uppdrag att som kurir föra ner pengar – insamlade i Sverige – och viss utrustning till Somalia. Uppgifter gör också gällande att en resa till Somalia ägt rum, säger Per Gudmundson.

Detta är spännande nyheter, med flera dimensioner. Man kan se historien på minst två sätt.

Ur en synvinkel är det djupt problematiskt att en svensk medborgare blir häktad i Storbritannien och får bevis slungade mot sig ur en svensk utredning som blev nedlagd. Den bevisning som inte räckte till för att fälla Yassin Ali skulle i detta resonemang inte vara mycket värd i föreliggande fall heller.

Ur en annan synvinkel är det djupt problematiskt att svenskt rättsväsende hållit Yassin Ali fängslad i 105 dagar utan att komma fram till fällande dom, medan britterna kan gå i en annan riktning. Tänk om den brittiska utredningen visar att Yassin Alis kollega var skyldig - och svensk rätt missade både honom och Yassin Ali! Att Yassin Ali blivit ledare i en väpnad rörelse i Somalia (som jag avslöjade i en tidigare artikel på SvD) antyder på ytterligare ett sätt att det är britterna som har rätt.

Hur som helst. Det finns nu skäl att beskriva förloppet som följer:

Yassin Ali och hans vänner bedrev insamlingsverksamhet i Sverige för väpnad kamp i Somalia. Den i London häktade svenske medborgaren var verksamhetens kurir. Det svenska rättsväsendet misslyckades att stoppa förloppet. Yassin Ali är idag ledare i en somalisk väpnad rörelse med mängder av människoliv på samvetet. Hans hantlangare står åtalad i England.

Dubbelmening är delad mening

I dagens ledarkommentar till en aktuell opinionsmätning från Sifo försöker jag slå ledarskribentsrekord i tvetydigheter (innehas av Katrine Kielos i Aftonbladet: "Som för att kompensera för storleken på Anders Borgs stimulanspaket har andra delar av hans manlighet den senaste tiden lyfts fram"). Det är en svår konst, och jag vet inte själv om det lyckas. Några garv borde det bli, hur som helst.

Premissen är att Reinfeldt går sjukt bra i opinionen, men att man i kansliet oroar sig om formtoppen kommer för tidigt. Rubriken är följdaktligen Så undviker Reinfeldt för tidig klimax.

Några citat:

"Dock finns ett problem som Fredrik Reinfeldt förståeligt nog helst inte talar om. Det skulle kunna leda till ett rykte ingen man vill ha."

"Tänk om den stora urladdningen kommer innan loppet är slut."

"Tanken var att vad som redan nu har blivit Reinfeldts bästa gren, statsmannamässigheten och regeringsdugligheten, skulle växa sig stor under det kommande EU-ordförandeskapet och dess ivriga frotterande med internationella storheter."

"Det är ju meningen att champagnekorken ska smällas på ett moget och kontrollerat sätt i precis rätt ögonblick. Man vill inte förstöra festen genom att, som en ivrig pojkvasker, bränna av fyrverkerierna långt innan tolvslaget."

"Ett ögonblicks oaktsamhet och man kan se de förväntade fyra åren förloras på fyra sekunder."

"Lyckligtvis finns det, sägs det mig, metoder för att undvika en för tidig klimax."

"Det gäller att sätta agendan och göra politiska utspel i den rytm som passar en själv, snarare än att låta oppositionen hålla i taktpinnen."

"För det andra gäller det att visualisera något annat. Det är lätt att fastna i nuet, men om man kan hålla en tydlig vision levande så bör man göra det."

"Sen, när krisen börjar gå över och Reinfeldt rusar mot mål, kan han tillåta sig att tänka på vad man kan göra med den så omhuldade svenska modell han har framför sig och som bara ber om att bli ordentligt omhändertagen."

Det kanske inte är Mae West, men för en ledarsidestext så...

Förlåt, Greider!

På söndagmorgonen deltog jag i Godmorgon världen! i P1.

Panelen med Göran Greider, Dalademokraten, Helle Klein, Aftonbladet och Per Gudmundson, Svenska Dagbladet.

Jag råkade i debatten bli lite elak, på ett kanske plumpt sätt, mot Göran Greider. Han sade att han minsann skulle finnas kvar och kämpa för socialismen om tio år, varpå jag sade att jag skulle finnas kvar om trettio. På inget sätt önskar jag naturligtvis livet ur Greider. Jag gillar karln och ser gärna att han lever i tusen år till. Hoppas det inte lät alltför respektlöst, det som slank ur mig.

Rocket in my pocket

På torsdagen skrev jag om Noko Jeans på SvDs ledarsida. Det är ett gäng reklamare i Stockholm som försöker starta jeanstillverkning i Nordkorea.

Projektet borde ha varit dödsdömt från början, med tanke på kommunistdiktaturens bristande intresse för handel och minst sagt klena tradition av jeanstillverkning. Ändå är det märkligt levande. Entreprenörernas problem med att ens få en chans att resa in i Nordkorea för att undersöka tillverkningsmöjligheterna har blivit fängslande läsning på projektets blogg.

Tjusningen ligger naturligtvis i exotismen och flörten med det faktum att en stat som Nordkorea nästan är omöjlig att föreställa sig. Det är svårt att ta Nordkorea på allvar. Tyvärr är alltihop på riktigt. När Nordkorea nu på kort tid försökt avfyra en långdistansrobot, slängt ut IAEA:s inspektörer och svurit att återuppta atomprogrammet finns all anledning att vara orolig, även om agerandet också kan tolkas som ett försök att testa Barack Obama.

Skeendet illustrerar problemet med Obamas utsträckta hand. Den möts ofta av en knuten näve.

Det är nästan så att man föredrar den naiva ostalgi som gör Noko jeans möjligt, och de ängsliga unga innerstadskonsumenter som utgör dess målgrupp. Mitt i all ironi, cynism och nihilism så säger Noko jeans något bra på ett kul sätt. Att handel har potential att skapa fredliga relationer även över hårt bevakade gränser.

Det var innan jag visste att gamla Uppsalapolaren Fredrik Bergström var inblandad i projektet. Vi mejlades:

Fredrik: "Jag [har] en del insyn i projektet och kan försäkra dig om att det inte finns något ironiskt eller cyniskt i det hela. Från början var projektet ett experiment för att närma sig en av världens mest slutna stater. Nu är det det en affärsidé som vi faktiskt tror kan fungera."

Jag: "Det kanske inte gick fram till hundra, men jag hoppas på er idé (även om jag tillhör dem som tycker att jeans är lika med Levi´s till vardags och Lee till fest) och ser gärna att du sätter upp mig på sändlistan för vidare info och uppdateringar!"

Fredrik: "Du är ju inte i målgruppen gubbjävel."

Fredrik har helt rätt. Svenska jeans är en styggelse. Det Acne inte lyckades ödelägga i den svenska rumpan har efterföljarna grundligt utplånat. Cheap Monday har gjort med den svenska stjärten vad romarna gjorde med Kartago. Saknas bara att nästa jeanstillverkare försöker strö salt i fårorna. Ouch!

Apropå Uppsala och gamla kompisar. Jesper - Jäppelkarter - Hammarström gör fantastiskt fina studier av Uppsalas arkitektur som den normalt inte betraktas. Idag Uplands Nations port, svärtad av marschaller, en bild jag publicerar helt utan tillstånd från rättighetsinnehavaren. Men jag är ju både fan och gammal förste kurator.

Dessutom lär det vara den här porten som blir den första igenom vilken ett par Noko Jeans släpas ut.

Beväpna transporterna!

Man kan undra varför handelsflottan inte tillåts beväpna sig. Det är precis som med de svenska värdetransporterna. De är som stekta sparvar rakt in i munnen på skurkarna. Men det är den onämnbara tanken: att vapen faktiskt kan skydda.

Den rådande dogmen menar att fler vapen betyder mer våld. Men det är ju en relevant tes enbart om alla parter i en konflikt är lika goda kålsupare. Med färre vapen blir det mindre våld, men med banditerna i ständigt överläge, eftersom de som drabbas av våldet bara tillåts vara offer och aldrig får försvara sig.

Dagens ledarartikel på SvD handlar om piraterna, och de svenskar som är på väg ner för att skydda trafiken i Adenviken. De får det inte lätt heller.

Piraterna hade AK-47:or. Besättningen på den USA-flaggade Maersk Alabama, som transporterade mat och förnödenheter åt FN, hade ingenting.

När fraktfartyget höll på att bordas samlades besättningen för krisöverläggningar. De bestämde sig för att göra motstånd. Maskinchefen Zahid Reza, en 41-årig amerikan med rötter i Bangladesh, anmälde sig som frivillig.

Beväpnad med en ispik övermannade han en av inkräktarna. Men de övriga piraterna vek sig inte. De krävde en båt att fly med och fri lejd.

För att befria sin besättning offrade sig kapten Richard Phillips, 53, som gisslan. Han och piraterna drev iväg på en livbåt, som snart hamnade under övervakning av det amerikanska stridsfartyget USS Bainbridge. Efter fem dygn och ett flyktförsök undsattes kapten Phillips.

Räddningsinsatsen var som tagen ur instruktionsboken, sade USA:s försvarsminister Robert Gates på måndagen. Även president Barack Obama hyllade fritagningen.

In i det längsta undvek amerikanerna blodspillan. Man bogserade livbåten. Man gav till och med en av piraterna sjukvård ombord på krigsfartyget. Men det rådde aldrig någon tvekan om att man var beredd att göra vad som krävdes.

När en av de somaliska piraterna siktade sin AK-47 mot kapten Phillips var flottans prickskyttar sedan länge beredda. De stod placerade på Bainbridges utstickande akterdäck, utrustade med mörkersikten. Avståndet på 25 meter garanterade omedelbart dödande skott.

Något säger mig att den svenska missionen kommer att vara tvungna att jobba lite annorlunda, och att handelsfartygen dessvärre även i framtiden kommer att få stå med ispikar mot AK-47:or.

Förresten. Även ledarbloggens OnsdagsYouTube satsar på piraterna, och visar sjörövarnas egna mäklarbilder.

Relationstips under Darwinåret

Ur abstract till den vetenskapliga artikeln Wild Chimpanzees Exchange Meat for Sex on a Long-Term Basis (Gomes, Boesch, 2009, PLoS ONE):

...we show that female wild chimpanzees copulate more frequently with those males who, over a period of 22 months, share meat with them. We excluded other alternative hypotheses to exchanging meat for sex, by statistically controlling for rank of the male, age, rank and gregariousness of the female, association patterns of each male-female dyad and meat begging frequency of each female. Although males were more likely to share meat with estrous than anestrous females given their proportional representation in hunting parties, the relationship between mating success and sharing meat remained significant after excluding from the analysis sharing episodes with estrous females. These results strongly suggest that wild chimpanzees exchange meat for sex, and do so on a long-term basis.

Ur New York Times långa artikel om dejtingsajten SeekingArrangement.com som specialiserar sig just på hannar som har råd att dela med sig, Keeping Up With Being Kept - Making it easy for 'Sugar Daddies' to connect with 'Sugar Babies':

The site now claims more than 300,000 registered members, far fewer than mainstream dating sites like Match.com, which has 1.5 million paying subscribers, but still a remarkable number. Sugar babies outnumber daddies 10 to 1, [the company ceo Brandon] Wade says, providing what one sugar daddy called 'the best fishing hole I ever fished in.'

Glöm inte propagandaspridaren Oussama Kassir

Prövningen av målet mot svenske medborgaren Oussama Kassir, åtalad för terroristbrott, är i inledningsskedet i USA, vilket har genererat en del artiklar. Alla fokuserar självklart på det allvarligare brottet, försöket att starta ett träningsläger för jihad i Oregon tillsammans med ökända medlemmar i al-Qaida, men faktum är att även annat i åtalet (pdf) är intressant.

Oussama Kassir är även åtalad för sin uppviglings- och propagandaverksamhet på internet. Om detta har jag skrivit utförligt, med illustrationer och länkar, vid två tillfällen.

Svenske Oussama Kassirs betydelse för al Qaida

Oussama Kassir: en svensk al Qaida-krigare på nätet

Av aktuella tidningsartiklar om Kassir kan enbart Aftonbladets rekommenderas. Där påminns, till skillnad från i de andra artiklarna jag sett idag och igår, om Kassirs kriminella förflutna och hans uttalade stöd till Bin Ladin och al Qaida.

Han kom till Sverige från Libanon 1984.

Året efter gifte sig Oussama med första frun, en svensk kvinna som arbetade på en flyktingförlägggning i Dalarna där han bodde.

– De blev kära direkt, berättar brodern Hassan Kassir.

Efter något år föddes första barnet.

Det äktenskapet varade i fem år. Men Oussama var mer intresserad av nattliv än familjetillvaro.

– Vi var ofta ute på krogarna kring Stureplan, berättar Hassan.

I hemlandet växte de upp i en förmögen familj men flydde från kriget till Sverige i mitten av 80-talet.

Oussama fick jobb som svetsare och arbetade mycket med Hassan på olika byggen, enligt brodern.

I början av 90-talet drogs Oussama in i narkotikaaffärer.

På Österåkersanstalten träffade han nya vänner och blev allt mer fundamentalistisk.

– Vad jag minns radikaliserades han i kriminalvården, säger chefsåklagare Tomas Lindstrand.

Något år efter muck träffade han andra frun och fick ytterligare två barn.

Efter den skilsmässan reste han till USA. Det var vid den tiden, mellan 1999 och 2000, som han ska ha planerat ett terroristläger i Oregon.

Själv har han dementerat misstankarna.

– Jag tillhör inte al-Qaida men jag är en anhängare. Jag älskar al-Qaida och bin Ladin, sa han i Seattle Times 2002.

Värt att notera i övrigt: internationell press bevakar, svenska MR-aktivister gör allt för att stödja Kassir.

Österlen

Ale stenar, kungagraven i Kivik, bärnstensjakt i Ravlunda och en massa annat skånskt gör att det är glest mellan bloggposterna. Österlen är fantastiskt.

"Ett Kinder-ägg från helvetet"

Skärtorsdagstexten på SvD:s ledarsida har naturligtvis ägg-tema, och handlar om varför förtroendet för Mona Sahlin är så lågt, trots att hon uppfattas som en god lyssnare med hjärtat på rätta stället.

Förtroende, eller tillit, är på ett individuellt plan övertygelsen om att man kan lita på sin nästa. Det är den mekanism som gör att man kan låta grannen förvara ens extranyckel och som gör att man kan prata fritt med sina kollegor på jobbet. Till sin bästa vän kan man, heter det ju, vända sig i förtroende. Men förtroende handlar inte enbart om goda avsikter. Man hyser bara förtroende för den som kan förväntas att faktiskt agera tillförlitligt.

På ett samhälleligt plan är förtroendet det smörjmedel som gör att de olika beståndsdelarna kan samverka. Förtroendet gör att det unga paret kan ta lån till villaköpet, att fabriken kan beställa komponenter från underleverantören eller att barnfamiljen kan lämna dottern på dagis. Utan förtroende stannar det mellanmänskliga utbytet. Vilka vågar investera i en oförutsägbar framtid?

Det är ingen slump att det politiska begreppet är förtroendevald. Av de valda förväntas såväl goda avsikter som kompetens att agera pålitligt. Ingen vill drabbas av obehagliga överraskningar.

I termer av politiska överraskningar är det rödgröna samarbetet så oförutsägbart något kan bli. Det innehåller inte bara en opålitlig faktor, utan tre. Där finns en otydlig socialdemokrati med kraftlöst ledarskap. Där finns ett tillväxtfientligt miljöalternativ med förkärlek för utpressning. Och där finns ett statssocialistiskt populistparti.

Det rödgröna samarbetet är som ett Kinder-ägg från helvetet. Tre överraskningar i en, som det heter i reklamen.

Påskens berättelse handlar om återuppståndelse

Påskens dramaturgi kan skymtas bakom Wanja Lundby-Wedin, noterar jag i dagens SvD, som är en ögonblicksbetraktelse från Norra Bantorget där journalistuppbådet stod och väntade på styrelseötets utslag.

Solen gassade, och för att vara händelsernas centrum var där förbluffande händelselöst. Som en sämre, men dock, uteservering.

Men vittringen kändes i vårvinden. Journalister kan gå fort från lunchstämning till lynchstämning.

Väntan gav gott om tid att spekulera i hur skeendet skulle arta sig och vilken slags dramaturgi som följdes. Samtalet gled in på påsken. Var det inte så att LO med sitt långa styrelsemöte indirekt gav bilden att Wanja Lundby-Wedin nu genomgår ett utdraget lidande inför det oundvikliga slutet? Det låter som en bekant berättelse, enades vi om. Men om det är Lundby-Wedin som får bära arbetarrörelsens synder på sina axlar, vilken roll spelar då Mona Sahlin?

Hon bär väl korset en bit, sade en tv-reporter. Men kvällstidningsmannen hade redan bestämt sig. Barabbas.

Men den kristna Wanja Lundby-Wedin har väl snappat upp, antar jag, att målet med påskens dramaturgi är återuppståndelsen och inte korsfästelsen. Kanske är det därför hon valde att sitta kvar mot alla odds.

(Tack till Agnes för lunchstämning och lynchstämning!)

Shabaab: svenske Fu'ad central i jihadistrekryteringen

Den svenske medborgaren Fuad Mohamed Khalaf, även kallad Shongole, tillhör toppskiktet inom den somaliska terroristorganisationen Shabaab. På den tiden de Islamiska domstolarna hade makten var han tillika minister med ansvar för utbildningsfrågor inom Domstolarna. Redan långt innan Etiopiens invasion av Somalia propagerade han för heligt krig.

Exakt hur mycket den svenske medborgaren har betytt för Shabaab är svårt att få en uppfattning om.

Men en röst inifrån Shabaab berättar att Fuad Mohamed Khalaf varit helt central för terroriströrelsen när det gällt rekrytering av utländska jihadkrigare.

NEFA Foundation har översatt en kommuniké från Abu Mansoor al-Amriki, en amerikansk medlem i Shabaab som nyligen synts i en propagandavideo. Kommunikén är daterad den 8 januari 2008.

Abu Mansoor al-Amriki beskriver Shabaabs roll i Islamiska domstolarna och efteråt. Han ger oss rätt som redan tidigt påpekade de extrema inslagen i Domstolarna, och beskriver hur Shabaab bedrev sin jihadistagenda samtidigt som Domstolarnas regim betecknades som moderat.

Och viktigast för oss svenska läsare: Han beskriver hur central den svenske medborgaren Fuad Mohamed Khalaf varit för rekryteringen av tillströmmande utländska jihadkrigare.

“As for the days of victory, then it is known that the picture presented to the world was the ‘moderate’ picture of the Courts (as they describe them) and they strived in that period to control the financial sources, the direction of the Jihaad, and the foreign affairs. Despite these facts even the Kuffaar could see something else behind the scenes. They publicized that there is an ‘extremist’ group (according to their description) lurking within the government of the Courts.

They were right on about most of this except for mistakenly believing that the leader of this extremist group was Hasan Thaahir Uways.”

“Therefore, more deservingly, the Shabaab also knew about this reality and they used to encounter many difficulties because of the policies of the Courts. Similar to them were the Muhaahijreen who were welcomed at the airport by the Islaamic Courts with terrible statements like: ‘We don't need the Muhaajireen,’ and they tried to send them back; if it were not for a few of the Shabaab (like Shaykh Fu'aad and Abu Talhah as-Sudaani) who saved many of these Muhaajireen at the airport and tended to their affairs.”

Alltså: när moderata element inom Domstolarna försökte mota ut tillresta heliga krigare grep den svenske medborgaren Fuad Mohamed Khalaf in och "räddade" dem kvar i den somaliska jihadiströrelsen.

Snuskigt att partiet styr det fackliga arbetet

Vad som är häpnadsväckande och stötande är inte att Wanja Lundby-Wedin tvingas avgå från posten som LO-ledare. Där finns inget konstigt. Förr eller senare har varje ledare förbrukat sitt mandat, och då blir denne utbytt. Att Lundby-Wedin dels missbrukat medlemmarnas förtroende genom att missköta ett eller flera styrelseuppdrag, dels agerat dubbelmoraliskt vad gäller chefers löneavtal och ersättningsnivåer, har med råge fyllt LO-medlemmarnas tålamodsbägare. Det är inget konstigt att hon går på så sätt.

Men tydligen är det inte därför hon tvingas bort. Tydligen är det inte medlemmarnas åsikter eller intressen som fäller avgörandet.

Vad som tvingar bort Wanja Lundby-Wedin är två i helgen publicerade opinionsmätningar, från Skop och Demoskop, som bägge visar att det pågår en enorm väljarflykt från Socialdemokraterna och motsvarande uppslutning kring Moderaterna. Enligt Demoskop, som dock alltid har de mest svängiga mätresultaten av oförklarlig anledning, tappade Socialdemokraterna hela 8,6 procenenheter i senaste undersökningen.

De svaga resultaten i opinionsmätningarna har skakat partiledningen. Det är därför ledande partiföreträdare valt att uttala sig öppet i pressen och kräva Lundby-Wedins avgång. Det finns två skäl. Dels skadar Lundby Wedin verkligen partiet - hon sitter ju sedan länge i partistyrelsen och när förtroendet för henne sjunker så sjunker det också för partiet. Men dels kräver man hennes avgång också för att hon är den perfekta syndabocken att skylla de egna misslyckandena på.

Politik kan vara grymt. Vänskapsband som flätats i decennier slits av med ett enkelt eftermiddagssammanträde. Partiet meddelar domen, och karriären är över.

Grymt. Men det är så det är, och inget att uppröras över.

Vad som däremot är stötande är att det är partieliten som avsätter fackförbundsordföranden, och inte de många tusen missnöjda medlemmarna. Det rimliga hade varit att partiet kickat Lundby-Wedin ur partistyrelsen, om de nu tycker att det är hon som är ansvarigt för Mona Sahlins, Thomas Östros och de andras misslyckande. Och att sedan fackförbundsfolket fick avgöra vad som egentligen enbart angår dem.

Men i det korporativa Sverige är fackförbundet fortfarande ihopväxt med det socialdemokratiska partiet. Det är ett sjukt förhållande, som blir extremt tydligt idag.

Om jag vore LO-medlem skulle skulle jag uppröras enormt över att partipolitik styr över min fackliga organisation. Som medlem i en förening vill man att ledningen ska representera ens egna intressen, och inte partiledarens.

Det är som i de gamla socialistiska staterna. Där var fackförbunden främst till för att permanenta det socialistiska statsskicket och hålla arbetarna i schack. Vad som var bäst för löntagarna var aldrig huvudsaken. Partiet stod över allt.

Vad som händer just nu borde fungera som en väckarklocka för facket.

Det är snuskigt, det som sker.

Kyckling på lördag

Idag filosoferar jag på SvDs ledarsida omkring vem eller vad som ligger bakom kriget mot maten.

Attentat mot fjäderfäindustrin , eller mot djuruppfödningen, är inte särskilt ovanliga. Sverige har sedan drygt femton år en utvecklad aktivistisk djurrättsrörelse, som står under kontinuerlig granskning av Säkerhetspolisen. Redan 1994 anlades den första branden. Naturligtvis riktas misstankarna dit.

Det är lätt att föreställa sig logiken. Den industriella kycklinghanteringen och slakten är inte sällan en, förlåt ordvalet, hjärtskärande process att beskåda. Att få folk att avstå från kyckling vore en stor framgång för djurrättsaktivisterna. Att tillfoga Lantmännen Kronfågel ekonomisk skada vore också stort enligt samma logik.

Men djurrättarna brukar inte göra så här.

Det är som med chipsbränderna i varuhusen i Södertälje. Där var det också självklart att rikta misstankarna mot extremvänstern. Då dessutom med en historisk tradition att luta sig mot. Röda arméfraktionen började ju med att bränna ner varuhus. Ulrike Meinhof tyckte visserligen att det var osannolikt att varuhusbränder skulle leda till revolution, så man bytte till mord och kidnappningar istället, men från början gällde varuhusbränder. Man var dock väldigt noga med att ta på sig skulden för bränderna. I Södertälje har det efter en månad inte synts till några kommunikéer, bortsett från några klistermärken som det är osäkert om de hade någon koppling till mordbränderna. Mycket talar för att det inte var vänsterextremister som brände ner varuhusen. De brukar inte göra så.

Likadant är det med glasbitarna i kycklingen. Men här finns det inte ens någon historia av matvarusabotage att tala om. Djurens befrielsefront publicerar både aktivistrapporter och fotografier från utförda sabotage. Det rör sig om utsläppta minkar och höns, vandalism och hot mot pälshandlare, och någon enstaka utbränd slakterilastbil. Allvarlig brottslighet, förvisso, men normalt inte i syfte att fysiskt skada människor. Man har hotat med gift i maten, men inte faktiskt förgiftat. Bite Back Magazine , den internationella djurrättsaktivismens amerikanska husorgan, har rapporter från hela världen. Inte heller där tycks det förekomma glasbitar i kyckling som metod.

Ännu, vill säga.

Därmed inte sagt att gärningsmannen/männen inte sympatiserar med eller vill tillhöra den organiserade extremvänstern eller djurrättsrörelsen. Men jag betvivlar att händelserna är del i ett organiserat sammanhang.

Aktivistmiljön studeras med fördel på DBF eller Bite Back. Varning för galningar. Jag säger så här: Om gud inte ville att vi skulle äta djuren, varför har han då gjort dem utav kött?

Det du, Adelsohn

Den förre moderata partiledaren Ulf Adelsohn sade upp sin prenumeration på SvD nyligen. Han gillade inte innehållet, bland annat att ledarsidan "regelmässigt kritiserar regeringen".

I arbetarrörelsen jobbar man annorlunda om man inte gillar det som skrivs i blaskan. Om det handlar min lilla kortis på SvDs ledarsida idag.

Som ledamöter i Aftonbladets styrelse har Wanja Lundby-Wedin och Erland Olauson varit synnerligen aktiva, berättar tidningens förre chefredaktör Anders Gerdin i Resumé och Expressen. Enligt Gerdin klagade LO-representanterna på att tidningen var för självständig gentemot ägaren.

”Wanja och Erland ville ha en sosse man kunde lita på som debattredaktör”, säger Gerdin. ”Man tyckte att sossarnas och LO:s synpunkter inte kom fram tillräckligt.”

Bladets självständiga politiska kommentator fann heller inte nåd. ”Synpunkterna på Lena Mellin gick ut på att hon på allmän plats fick framföra åsikter som de tyckte gick stick i stäv med sossarnas och LO:s linje, och avvek från ledarsidans mer vänliga hållning till partiet och LO”

Det är svårt att avgöra för vem avslöjandet är mest genant. För LO eller för AB:s ”vänliga” ledarsida?

Dagens citat

I senaste numret av Brottsförebyggande rådets tidskrift Apropå (1/2009) sätter Säpo-chefen Anders Danielsson fingret mitt i en fantastisk paradox.

– Säpo är dels en säkerhetstjänst, dels en polisiär myndighet. Säkerhetstjänsten ska ingripa så tidigt att det aldrig blir polisiärt. Samtidigt är det först när det finns ett konkret brott som vi får tydliga och starka befogenheter, som hemlig kameraövervakning eller buggning.

Dåliga råd

USA under Barack Obama tänker söka plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Det kan låta fint, men i dagens SvD förklarar jag bristerna med resonemanget.

I rådet sitter några av världens värsta förtryckarregimer, såsom Kina, Kuba och Saudiarabien. Majoriteten av rådets 47 stater saknar grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Rådet domineras av en allians av länder från Afrika och Mellanöstern understödda av Kina, Ryssland och Kuba, som använder rådet för att skyla över egna människorättsbrott.

Detta återspeglas i valet av rådgivare och observatörer. Bland rådets experter återfinns således amerikanen Richard Falk, som tror att terrorattackerna den 11 september 2001 var en inhemsk sammansvärjning, och schweizaren Jean Ziegler, som var en av grundarna till Muammar Qaddafi Human Rights Prize.

Sällan granskas de riktiga skurkstaterna, och rådet börjar allt mer bekämpa demokratiska fri- och rättigheter. I den senaste sessionen antogs en resolution som syftar till att förbjuda smädande av religioner (läs islam).

Nu riskerar USA att legitimera vansinnet.

De konkurrerande mjukbrallorna tycker att Obamas giv är en bra idé. Pär Ahlin på Dagens Nyheter skriver att:

Visst kan åtskilligt som inte är så fördelaktigt sägas om rådet, men det centrala är egentligen inte medlemskapet i sig utan att det så tydligt markerar en ny amerikansk inriktning.

John Bolton, George W Bushs gamle sändebud till FN, säger dock som det är till Washington Post.

This is like getting on board the Titanic after it's hit the iceberg.

TT plockar upp mitt avslöjande från ledarbloggen

Mitt avslöjande att en svensksomalier suttit häktad i Storbritannien sedan maj 2008 citeras av TT under rubriken Svensk terrorhäktad i London, och sprids nu av nyhetsförmedlare över hela landet.

En svensk medborgare sitter sedan tio månader häktad i London misstänkt för terroristbrott.Det avslöjar Per Gudmundson på Svenska Dagbladets ledarblogg. Uppgifterna bekräftas av utrikesdepartementet.

Stort. I synnerhet med credit till ledarbloggen och med mitt namns nämnande.

Uppdatering:

Dagens Nyheter gör en längre rewrite med några bra egna tillägg.

UD har känt till mannens öde ända sedan i juni förra året men har valt att inte gå ut med uppgiften offentligt.

– Vi sände brev till honom i juli och har sedan dess haft kontakt med hans advokat, säger Mirjam Mannbro vid UD:s presstjänst till DN.se.

Avslöjandet om den häktade svensken gjordes på tisdagskvällen av Per Gudmundson på Svenska Dagbladets ledarblogg. Enligt Gudmundson greps mannen den 28 maj vid ett gryningstillslag i Leicester, varefter han fördes till ett särskilt säkerhetshäkte i London. Rättegången mot honom ska hållas i London den 21 april.

Nytt avslöjande om svensk terrorism

På SvD.se avslöjade jag igår kväll att ytterligare en svensk medborgare sitter frihetsberövad misstänkt för terroristbrott.

Mannen anklagas för att samlat in pengar till terrorism i Somalia, och för att ha drivit en webbsida med terrorpropaganda.

– Utrikesdepartementet kan bekräfta att en svensk medborgare i 30-årsåldern sitter frihetsberövad i Storbritannien sedan i maj 2008, säger Ellinor Lundmark vid UD:s presstjänst till SvD.

Svensken greps onsdagen den 28 maj 2008 vid ett gryningstillslag i Higgs Close i Rowlatts Hill i Leicester. Polisinsatsen, där det brittiska kontraterorismkommandot deltog, var samordnad med poliskårerna Leicestershire Constabulary och London Metropolitan. Samtidigt som svensken greps Ahmed Said Mohammed, 32, på Devons Road i östra London. Männen fördes till Paddington Green high security police station i västra London.

Enligt folkbokföringen saknar den svenske medborgaren fast adress i Sverige. Han invandrade från Somalia till Sverige 1991 och blev svensk medborgare 1995. De senaste åren, fram till i vintras då adressupgifterna upphörde, har han varit bosatt i stockholmsförorterna Tensta och Kista. Svensken är frånskild och har fyra barn med två kvinnor.

I Stockholmsområdet finns ett utbrett stöd ibland den svensksomaliska diasporan för väpnade rörelser i Somalia. Det sitter en svensk medborgare, tidigare bosatt i Rinkeby, i ledningen för terrorgruppen Shabaab, och två svenskar från Rinkeby är högt uppsatta i nybildade Hizbul Islaam, vilket SvD berättat om tidigare.

Den i Storbritannien frihetsberövade svensken har inga medier i Sverige hittills berättat om, trots den långa tiden i fångenskap.

Onsdagen den 11 juni förra året hölls de ursprungliga förhandlingarna i City of Westminster Magistrates' Court, då de bägge männen framträdde, men rätten ajournerade sig efter att åklagaren Jane Evans begärt mer tid för att förbereda åtalet.

Fredagen den 16 januari i år hölls åter förhandlingar, nu vid Old Bailey i London. De bägge männen nekade. Det bestämdes att rättegången ska hållas vid Kingston Crown Court den 21 April.

– Åtalsunkterna gäller insamling av medel för stöd till terroristorganisationer i Somalia, samt upprättande och administration av en hemsida som uppmuntrar till eller stödjer terrorism, säger Ellinor Lundmark vid UD:s presstjänst.

Svensken har avböjt det stöd och den rättshjälp som svenska medborgare vanligtvis kan räkna med från det svenska utrikesdepartementet.

– Han vill inte ha kontakt med UD, säger Ellinor Lundmark.

Detta är första gången svnsken förekommer i svenska medier. I Storbritannien har ärendet dock behandlats, dock utan någon referens till det svenska medborgerskapet. I det här forumet finns den brittiska bevakningen samlad.