Släpp in dem!

Hur ska man bete sig när ett missnöjesparti tränger sig på?

Låt oss fundera över några scenarier.

I Norge har man försökt stänga ute Fremskrittspartiet från regeringsmakten gång på gång. När FRP fick 10 procent i valet så fick de ingen plats i regeringen. Borgarna regerade själva och struntade i missnöjespartiet. När de fick 20 procent i regeringen blev de uteslutna igen. Det gick att bilda regering utan missnöjespartiet. Och, senast, när den borgerliga regeringen hängde på stödet från FRP, så sade borgerligheten att de inte ville regera med FRP. Trots att det funnes majoritet om man omfamnat populisterna. Makten gick till sossarna. I opinionsmätningarna fortsätter FRP att stiga.

I Europa är mönstret likadant. Vlaams blok/vlaams belang har börjat som ett nationalistiskt missnöje. I takt med att regimen har fördömt deras aktiviteter har de växt. Efter hand, när de stora partierna letat koalitioner för att utesluta dem från makten, så har de växt ännu mer.

Till slut, så står fremskrittspartiet - fortfarande med växtkraft - och vlaams belang - med lika stor växtkraft - som segrare. De vanliga partierna förlorar, trots att deras politik är betydligt mer verklighetstrogen. De populistiska partierna växer, just för att de är utestängda.

Det är då det är intressant att tänka på Danmark. I Danmark har Dansk Folkeparti exploaterat den opinion som finns i alla länder. Men de har inte blivit det största partiet. Varför?

I Danmark har man gjort tvärtom. I Danmark har man inbegripit Dansk Folkeparti.

Låt mig svara: Dansk Folkeparti är fortfarande på 12 procent därför att den borgerliga regeringen har tagit till sig några argument ifrån DFs politik, och bjudit in DF att medverka i regeringsunderlaget. Om detta inte hade hänt så hade DF nått 25 procent.

Man kan nu tycka att det är förskräckligt att DF har inflytande över politiken. Men då vet man inte vad som hänt. Under de senaste 4 åren har Danmark ökat sin utomeuropeiska invandring med 100 procent. Under de senaste 4 åren har den genomsnittlige dansken blivit mer nöjd med invandringspolitiken.

Det tål att tänka på. Genom att blidka det populistiska partiet kan man dubbla invandringen, och få medborgarna att tycka att det är bra.

(ovanstående är skrivet efter ett par snapsar - jag är beredd att tänka om)

Uppdatering:

På morgonen efter framstår mycket riktigt inte inlägget som det mest välskrivna, och ett eller annat faktafel kan man ju hitta om man är ambitiös.

Invandringen till Danmark har inte fördubblats på de senaste åren, såvitt man kan avläsa i dansk officiell statistik. Men antalet upphållstillstånd till utlänningar från länder utanför EU har fördubblats. Jyllands-Posten:

Danmark modtager stadig flere udlændinge, men de kommer af andre grunde end for blot seks år siden, viser årsopgørelsen for opholdstilladelser i 2006.

Samlet set fik over 46.000 udlændinge opholdstilladelse i Danmark i fjor, men omkring 30.000 af dem gik til personer, der kom hertil for at arbejde eller studere. Det er det største tal nogensinde.

Siden 2001 er antallet af nytilkomne udlændinge fra lande uden for EU mere end fordoblet. Det samme gælder antallet af opholdsbeviser til borgere fra de gamle EU-lande og EØS-landene (f.eks. Norge), som er fordoblet fra knap 6.000 til ca. 13.000.

Danmark har ökat sin arbetskraftsinvandring. I stor grad ger detta ett inflöde från öst. Jyllands-Posten:

Udlændinge - især polakker og borgere fra de andre nye EU-lande - valfarter til Danmark som aldrig før for at udfylde hullerne på det danske arbejdsmarked.

Alene i årets første seks måneder er der indgivet cirka 17.000 ansøgninger om at komme hertil for at arbejde - og kun ganske få procent får afslag.

Detta får intressanta bieffekter. Jyllands-Posten:

Udlændinge er mindre kriminelle end tidligere. Især m.h.t. til voldsforbrydelser er der sket en bedring. Udlændinge bliver dog stadig dømt oftere end danskere.

Men jag tror att min konklusion håller. Om man verkligen vill förhindra att ett populistparti med invandringsfrågor på dagordningen äter upp sig till 20 procent kan det vara värt att fundera över om man inte ska släppa in det i regeringsunderlaget.

Mirsad Bektasevics mobil fällde kollegorna

The Guardian har en ny twist på den verksamhet som bedrevs av svenske terroristen Mirsad Bektasevics polare i England. Det visar sig att de använde nätet som främsta arena för den brottslighet som skulle finansiera det heliga kriget. Pengar från stulna kreditkortsuppgifter tvättades på pokersajter.

Men det gick som det gick.

In the end, the trio weren't however captured by some brilliant surveillance of activity on online gambling sites, even allowing for Betfair's protestations. Instead, it came after a 19-year-old Swede of Bosnian origin, Mirsad Bektasevic, was caught: he had saved one of their numbers on his personal mobile phone.

Evenemangstips: Yttrandefrihet och politisk islam

Ett evenemangstips för de stockholmare som har så mycket som tre veckors framförhållning här i livet:

Till försvar av yttrandefriheten

Centralrådet för ex-muslimerna i Sverige och Humanisterna i Stockholm, inbjuder till öppet seminarium mot politisk islam och för ett sekulärt samhälle.

Tisdagen 18 september, kl. 18, 30 – 21 00
Plats: Sveriges Radio, Studio 3, Oxenstiernsgatan 20.
Samling från kl. 18.00. Seminariet börjar 18.30

Inledning: Karim Shamohammadi
Moderator: Nima Daryamadj

Medverkande:
Dilsa Demirbag - Sten, Humanisternas förbundsstyrelse. Mina Ahadi, ordförande för Ex- muslimerna i Tyskland. Lars Vilks, konstnär. Arne Ruth, före detta redaktör för DN, publicist, Mahin Alipour, ordförande för Ex- muslimerna i Skandinavien. Afsaneh Vahdat, ordförande för Ex-muslimerna i Sverige. Mahnaz Masori, vice ordförande för Ex- muslimerna i Sverige och Ingwar Åhman- Eklund, ordförande för Humanisterna Stockholm.

I decennier har människornas vardagsliv i Iran, Afghanistan, Saudiarabien och andra "islamiska länder" styrts av politisk islam. Den politiska islam har samma roll i 2000- talet som kristendomen hade under medeltiden.

Den har skapat fruktan och oro runtom i världen och har hittills dödat, avrättat, stenat, torterat och amputerat tusentals människor framförallt i Afghanistan, Iran, Nigeria och Irak.

I västvärlden försöker den begränsa de mänskliga rättigheterna genom att hota och trakassera dem som kritiserar islam. Ska vi låta de bakåtsträvande tankarna som tillhör det förflutna sprida sig i moderna länder?

Hur ska man motverka den rädsla som finns bland journalister och författare och vanligt folk för kritik av religioner och islam?

Hur ska vi göra för att bevara det sekulära samhället, yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna?

Välkommen! Delta och tyck till!

Anmäl dig gärna till seminariet!

Humanisterna Stockholm: stockholm@humanisterna.se

Ett evigt dilemma

Vi tycker illa om förutfattade meningar. Men de är både oundvikliga och rationella. Även om vi skulle vilja göra annorlunda är vi av rationella skäl tvungna att utgå från fördomen.

Om det handlar min ledare i SvD idag. Jag utgår från doktor House, men skriver egentligen om utredningen som Sveriges kommuner och landsting presenterade igår.

Varje avsnitt av den populära tv-serien House (på tisdagar i TV4) följer samma formel. Ett till synes enkelt fall kommer in till sjukhuset. Normal behandling inleds – och misslyckas. Den misantropiske doktor House, spelad av Hugh Laurie, och medarbetare tillkallas.

Alternativa behandlingar vidtar, varefter House tänker utanför ramarna och löser problemet som visar sig vara allt annat än alldagligt. Som underliggande tema belyses en lögn som har betydelse för händelseutvecklingen. Sensmoralen blir varje gång att saker inte är vad de ser ut att vara; vi är fångar i ett spel av fördom och förställning...

...Ett tankeexperiment är att för sitt inre spela upp ett avsnitt av House baklänges, och när patienten rullas in börja med den minst sannolika och mest riskfyllda behandlingen. Det vore inte bra, eller hur?

Problemet med fördomar är att de ofta stämmer. Lösningen är att vara medveten om dem.

Pakistans reaktion ord för ord

Pakistanska utrikesdepartementets uttalande om Nerikes Allehanda och Lars Vilks verk Muhammed som rondellhund, i sin helhet:

PR. No.234/2007

Date: 30/08/2007

PAKISTAN CONDEMNS THE PUBLICATION OF OFFENSIVE SKETCH IN SWEDEN

Pakistan condemns, in the strongest terms, the publication of an offensive and blasphemous sketch of the Holy Prophet (PBUH) in the Swedish newspaper “Nerikes Allehanda” in the city of Orebro. Regrettably, the tendency among some Europeans to mix the freedom of expression with an outright and deliberate insult to 1.3 billion Muslims in the world is on the rise. In the past also sketches and caricatures of this nature have been published in Europe in the name of the ‘freedom of expression'. Such acts deeply undermine the efforts of those who seek to promote respect and understanding among religions and civilizations.

Today the Swedish Charge d'Affaires was summoned to the Foreign Office by Additional Secretary (Europe) and a strong protest lodged with him. The Swedish Charge d'Affaires was told that the publication of the sketch had caused grave affront to the religious sentiments of Muslims. He was further told that the Government of Pakistan expected greater sensitivity on the part of the Swedish government on this issue. The Swedish Cd'A explained that the Swedish government fully shared the views of the Muslim community and termed the publication as unfortunate.

Pakistan will also hold consultations with the OIC to determine the future course of action against the repetition of such provocative publications. The Government of Pakistan will continue to work, with like-mined countries, in the UN to find ways of addressing the recurring issue of defamation of Islam and its sacred personalities.

Islamabad

30 August, 2007

TT/DNs text, AFPs text.

Tjeckisk hovrätt: Oussama Kassir kan utlämnas

Ekot, som samtidigt på oklara grunder påstår att svensken Oussama Kassir riskerar tortyr i det amerikanska rättssystemet, berättar att hovrätten i Tjeckien beslutat att det är möjligt att utlämna Kassir till USA.

Den 41-årige svenske medborgare som sitter häktad i Tjeckien misstänkt för terroristbrott ska utlämnas till USA. Det har nu även en högre domstol i Tjeckien beslutat. Beslutet fattades trots att mannen riskerar tortyr och ett mycket hårt straff i USA och att svenska myndigheter bedömt att bevisen mot honom inte håller.

Redan i april beslutade en domstol i Prag att den 41-årige svensken skulle utlämnas till USA. Domen överklagades och tanken var att svensken skulle få en ny rättegång i en högre domstol.

Men nu kommer alltså beskedet att Tjeckiens High Court, en motsvarighet till den svenska hovrätten, efter en hemlig förhandling i mitten av juli fastställt beslutet om utlämning.

– I detta besked står det att de har godkänt detta och finner att underlaget för beslutet är riktigt, säger Catherine von Heidenstam, Sveriges ambassadör i Prag.

Beslutet nådde den terrormisstänkte svensken i förra veckan. Varken han eller ambassaden kände då till att det hade varit någon ny rättegång.

41-åringen har suttit häktad under mycket knappa förhållanden sedan i december 2005. Det var då han greps på flygplatsen i Prag under en mellanlandning på väg från Stockholm till Beirut. Han var internationellt efterlyst av USA, misstänkt för terroristbrott, bland annat för att ha byggt upp ett träningsläger för terrorister i Oregon i USA.

"Knappa förhållanden", "bedömt att bevisen mot honom inte håller" och "riskerar tortyr". Det tunga artilleriet. Men vilka bevis har svenska myndigheter värderat? På vilket sätt riskerar människor som står under allmänt åtal i USA tortyr? Och är tjeckiska fängelser osedvanligt knappa i sina förhållanden jämfört med eu-snittet? Det borde granskningsnämnden fråga.

Faktaspäckat om Kassirs påstådda Al Qaida-läger

I Family Security Matters har publicerats en sällsynt faktaspäckat artikel i tre delar om fallet med Al Qaidas träningsläger i Bly, Oregon, som ju berör Sverige i och med att svensken Oussama Kassir är en av dem som står under åtal. Artikeln fokuserar på de andra inblandade, och presenterar inget nytt om Kassir, men är matnyttig läsning för den som undrar vad det handlar om.

Del 1, del 2, del 3.

Folkhälsoinstitutets argument mot Systemet

I min ledare i SvD (pdf) idag skriver jag om Alkoholmonopolet.

Folkhälsoinstitutet presenterade igår en konsekvensanalys av vad som skulle ske om alkoholmonopolet och dess cirka 400 försäljningsställen slopades. Några av institutets antaganden:

• ”En hög andel av den svenska dagligvaruhandeln skulle sälja alkohol, potentiellt upp till 8 000 butiker.”

• ”Öppettiderna skulle bli de rådande inom dagligvaruhandeln och förväntas vara 84 timmar per vecka inkluderat söndag.”

• ”Butikerna inom dagligvaruhandeln förväntas lagerföra lågprisprodukter som Systembolaget inte säljer för närvarande, som ’ICA’ vin, ’SPAR’ vin... ...Liksom en lägre prissatt ’SPAR’ vodka. Effekten av ett sådant produkturval väntas medföra en genomsnittlig prissänkning på 5%”

• ”Butikerna skulle subventionera priset på utvalda alkoholdrycker med intäkter från andra produkter för att skapa kundtillströmning till butikerna.”

Vad väntar vi på?

Där kunde artikeln ha slutat, men det gör den inte.

Nå.

Alkoholupproret är en sajt för dig som vill protestera.

Filmtips

Bergmanbits samlar torrents för Bergmanfilmer.

Dagens citat

Dagens uttalanden från LO-bossen Wanja Lundby-Wedin är bara så talande. Att hennes medlemmar får det bättre av regeringens politik är ett problem, och inte ett glädjeämne, för henne.

TT (via mig själv på SvDs blogg):

LO oroas av medlemstapp

Stockholm(TT)

LO-basen Wanja Lundby-Wedin är orolig för att den borgerliga regeringens politik har fått många medlemmar att lämna förbundet, eftersom den stora merparten av löntagarna har fått bättre ekonomi.

Enligt Lundby-Wedin har nio av tio löntagare fått skattesänkningar i år.

– De allra flesta löntagarna har fått ökad köpkraft, sade LO:s ordförande vid Transports kongress.

Och den borgerliga politiken kommer för de stora flertalet inte att märkas på något negativt sätt i det korta perspektivet.

– För de flesta kommer det inte att göra det, sade hon.

Hela texten

Idag i SvD förklarar jag hur det står till i Folkpartiet, med anledning av det kommande landsmötet.

Mia Franzén i Rönninge har motionerat till folkpartiets landsmöte, som börjar den sjätte september, om behovet av en ny partisång. Franzén tycker att den gamla dängan Folkpartimarschen är för krånglig, och har därför författat en egen visa.

”Folkpartiet blåklint å en sång
Folkpartiet med buller å med bång
Folkpartiet går framåt nästa val
om vi enar social och liberal!”

Det är där någonstans, i refrängens ”om vi enar social och liberal”, diskussionen om folkpartiets politiska riktning brukar hamna. I referaten framställs det ofta som att halva partiet utgörs av en samvetsöm social falang, som för tillfället domineras av en taktiserande liberal – eller snarare kravliberal – gren.

Förvisso finns spännvidden i partiet. Luntan med handlingar inför landsmötet är enorm – långt över 500 sidor tjock.

Bortsett från partistyrelseförslag och särskilda utredningar finns sammanlagt 509 enskilda motioner att behandla. Så nu vet vi vad lärarkåren, där ju partiet är sällsynt starkt, sysselsätter sig med sig på alla lärarlösa lektioner. Om tendensen håller i sig står det inte på innan partiet har fler motioner än väljare.

Nu är ni förstås nyfikna på sången. Det handlar om motion o-6. Hela texten ser ut så här:

Om Du är social
och dessutom liberal
börja le för du har funnit ditt parti (två ggr, för att se
om någon börjar le...)

Du kan skratta å va glad
för det finns fler som du och jag
med visheten och värmen inuti.

refr.
Folkpartiet (alt.liberaler) blåklint å en sång
Folkpartiet med buller å med bång
Folkpartiet går framåt nästa val
om vi enar social och liberal!

Iranska konspirationsteorier

Den islamiska republiken/diktaturen Iran har officiellt protesterat hos svenska ambassadrådet Gunilla von Bahr mot att Nerikes Allehanda publicerat en teckning av Lars Vilks föreställande Muhammed som en rondellhund, rapporterar TT.

I iranska statsmedier betonar man att publiceringen kan röra sig om en konspiration av "vissa grupper" som vill hindra samarbete mellan Sverige och muslimska länder.

Islamic Republic News Agency (IRNA):

In the absence of Swedish ambassador to Tehran, the caretaker of the embassy was summoned to Iran's Foreign Ministry on Monday.

According to the Information and Press Bureau of the Foreign Ministry, Director General for Central and North Europe at the Ministry of Foreign Affairs Ali Baqeri on Monday strongly condemned printing of a blasphemous photo of Prophet Mohammad (PBUH) in a Swedish daily and described it as an sacrilege to religious sentiments of over one billion Muslims throughout the world.

Referring to freedom of press and media, he said such a freedom should not lead to blasphemous acts against followers of other religions.

Since in a free society, respect for other beliefs and opinions is considered as part of freedom, he called for condemnation of the move by the Swedish government.

The act might be masterminded by some groups who seek to mar ties between Sweden and other Muslim states, he said.

ISNA och Press TV har i princip samma telegram.

Ska vi ha vadslagning om vilka grupper som menas så gissar jag på kosmopoliter och judar. Eller?

Uppdatering:

Jag vann vadet.

IRNA:

President Mahmoud Ahmadinejad on Tuesday castigated a Swedish daily for publishing blasphemy against Prophet Mohammad (PBUH) and said that the Zionists, who do not believe in religion, are behind such a dirty job.

"Religions call for friendship, equality, justice, peace and respect for divine prophets (Peace Be Upon Them). The Zionists only pretend to believe in religion. They are telling lies. They are perpetrating oppression against the Europeans and putting at risk the prestige of Europe."
He said that the Zionists are the minority whose population is very small, but, they are doing things in an organized manner.

They are suffering from psychological complex since blasphemy against one prophet accounts for blasphemy against all of them.

Svd/TT:

Irans president Mahmoud Ahmadinejad kommenterade på tisdagen publiceringen av Muhammedteckningen i Nerikes Allehanda. Han sade att "sionister" låg bakom.

- De vill inte att Sveriges regering ska ha vänskapliga relationer med andra länder. Jag misstänker starkt att de ligger bakom.

På den här länken kan man teckna prenumeration på Nerikes Allehanda.

Helår (12 månader) för 2 149 kr.
6 månader för 1 265 kr.
4 månader för 895 kr.
2 månader för 470 kr.

Logisk nationalsymbol

Är det inte ironiskt att palestinasjalens utveckling har fulländats till att nu även innehålla dödskallar i mönstret? Logiskt, liksom. Men man tvivlar förstås på att ungdomarna begriper varför.


Olika varianter finns på Silverbullet.se, som den ovan, men jag har också sett en modell på Åhlens.

Allmänreporter

Kanske försöker chefen säga något. Men i byline till dagens ledare i SvD har jag fått nya personuppgifter. Kalla mig hädanefter för Namn Efternamn. Jag har fått nya arbetsuppgifter också. Skriver mest om Bevakningsområde, tydligen. Begreppet allmänreporter får en helt ny betydelse.

Så här till åren kommen hade jag hellre sett att de tagit sig an fotot snarare än namnet.

Skamligt dåligt skydd av samhället

Nu har det hänt igen. Ett fredligt politiskt möte har stormats av våldsamma meningsmotståndare, och reaktionen har varit sorglig att se.

Denna gång är det Vänsterpartiets ungdomsorganisation Ung Vänster som drabbats. 15 till 20 maskerade män har attackerat deras konsert mot rasism i Farsta, med flaskor och tillhyggen, varefter flera evenemangsbesökare fått föras till sjukhus. Ännu har ingen gripits.

Det är helt sjukt. Tänk efter. Hur kan det ens vara möjligt att mer än ett dussin människor kan dra fram med tillhyggen i närheten av ett politiskt evenemang utan att det uppmärksammas av polis? Hur kan det komma sig att polis inte är på plats innan våldsmännen kommit undan?

En mening i Dagens Nyheter förklarar läget:

Ärendet har inte varit högprioriterat under helgen.

Skyddet för våra demokratiska grundrättigheter framstår som fullkomligt obefintliga. Det är på gränsen till systematiserat vansinne.

Attackerna på demokratin fortsätter därför att de är i princip riskfria att genomföra. Det är skamligt att samhället inte kan skydda ens själva fundamentet för dess legitimitet. Våldsverkarna ska fångas och straffas, och ännu hellre hindras innan de lyckas hota och skada människor.

Uppdatering:

Nazister har erkänt att de låg bakom våldet. De borde spärras in.

Tidningens clou

Min ledare i dagens SvD (pdf) sprudlar av snapsromantik. Det är kräfttider, och även om jag snarare föredrar ostronen av skaldjuren kan jag inte låta bli att smittas av glädjen från Carl Bildts blogg:

Sedan bär det av till Harpsund igen. I media läser jag att det handlar om att regeringen skall diskutera budgeten. Och det är ju inte alldeles orimligt.

Men tänk om det bara är ett försök till seriös förevändning för kvällens kräftfest med kollegorna?

I går koordinerade vi i alla fall införskaffandet av häften med de sånger som brukar höra till.

First things first.

Även Henrik Brors på konkurrenten (ännu ej på nätet) använder sig av kräftskivan som förevändning att skriva om politik, men eftersom det är min födelsedag idag hävdar jag att min text är bättre. Mycket bättre.

Det är inte utan skräckblandad förtjusning jag läser på Carl Bildts blogg att det är han som har ansvaret för sånghäftena på regeringens kräftskiva på Harpsund. Att höra Bildts famösa behandling av bensinmacksfavoriten "Fyra bugg och en coca-cola" var ju lite som att passera en frontalkrockad småbil; man mår illa men kan inte låta bli att titta. Jag antar att uppdraget har delats ut till Bildt just på grund av hans atonalitet. Det är den sortens lekfulla pikar som förekommer i sammansvetsade kompisgäng. Och när slängen tas emot med entusiasm – så nöjd är Bildt över förtroendet att han nästan tycks sätta kräftskivan före budgetarbetet – kan man vara säker på att det inte handlar om pennalism.

Minnet bleknar snabbt. I synnerhet när det är kräftor inblandade. Men det är inte alltid som budgetförhandlingarna haft prägel av allsång. Tvärtom. Om man tittar i rullorna blir det ganska tydligt att när det andra blocket tagit ton så har det snarast varit fullkomligt ostämt mellan sånganförarna i helan, halvan och tersen.

Sjuuung hopp fadderallan leeej!

Födelsedag

Idag fyller jag år. Detta firas med alla vänner som har lust vid Festen i Vinterviken, som är gratis, familjevänlig, och späckad med gammal progg. Presenter vill jag inte ha några, utan jag är glad om jag får jazza med min brorson till Bo Hansson. För det ska ju böjas i tid.

Rykten om Fidel

Norra Skåne ropar hej "EXTRA! EXTRA! UPPGIFTER FRÅN MIAMI: CASTRO DÖD!" men inga nyhetsbyråer har tagit upp saken, så det är nog bäst att ha den där nypan salt beredd innan man klickar påå länken.

Gauche caviar

Socialdemokratiska toppnamnet Ulrika Messing hoppar av.

Hon har ju fått ihop det med en miljardär - och Expressen skriver att Messing ska bli... hemmafru!

Ulrica Messing är nykär i miljardären Torsten Jansson - och nu lämnar hon politiken för nya uppgifter.

- Hon ska bli hemmafru, säger en centralt placerad källa inom socialdemokraterna till Expressen.se.

Palme: Var glad att du får dö på din post!

I dagens ledare i SvD jämför jag det långa socialdemokratiska maktinnehavet med Norrmalmstorgsdramat. Stockholmssyndromet förkroppsligas av Sven Otto Littorin, som i inställningen till arbetsmarknadsfrågor uppvisat en inte så lite socialdemokratisk världsbild.

I dag är det på dagen 34 år sedan Jan Erik ”Janne” Olsson, beväpnad med kulsprutepistol, gick in på Kreditbanken vid Norrmalmstorg. Han tog tre kvinnor ur bankpersonalen som gisslan och krävde tre miljoner kronor i kontanter, Clark Olofssons frisläppande, två pistoler, hjälmar, skottsäkra västar och en flyktbil. Clark Olofsson hämtades från fängelset och släpptes in i banken, varvid ytterligare en anställd kidnappades.

Under de sex dagar som brottslingarna höll gisslan i bankens valv utspelades ett av Sveriges mest uppmärksammade kriminalfall. Vad som gav berömmelsen var dock inte brottet i sig. Det speciella med Norrmalmstorgsdramat var att offren trots förövarnas grymhet (för att förhindra att polisen skulle spruta in gas i valvet tvangs bankpersonalen stå mot väggen med hängsnaror om halsen) började sympatisera med sina kidnappare. Efter fem nätter hade offren tagit över gärningsmännens världsbild, och långt efter fritagningen försvarade offren förövarna i intervjuer.

När arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin på onsdagen presenterade sin vision för en bättre arbetsmiljö fanns det all anledning att oroa sig för den variant av stockholmssyndromet som genererats av ett snudd på oavbrutet sjuttioårigt socialdemokratiskt maktinnehav. Det fanns tecken, som att Littorin utnämnt socialdemokraten Mikael Sjöberg, tidigare chef för det genompolitiserade Arbetslivsinstitutet, dessförinnan Lars Engkvists närmaste man på socialdepartementet och inte minst känd som Göran Perssons kusin, till generaldirektör för Arbetsmiljöverket.

Men kanske var det inte så konstigt att bankpersonalen började ty sig till rånarna, givet hur omvärlden var beskaffad. Wikipedia har en anekdot:

Kristin Enmark har hävdat att vid telefonsamtal med Olof Palme nämnde hon att hon "likaväl kan dö inne i valvet som i en buske". Palme skulle då ha svarat: "Är det inte bättre att du får dö på din post?"

TV-tips

Missa inte MEMRIs klipp från iransk tv, där reportern förfasar sig över hårdrock och dekadenta ungdomar. Ja, han vet inte riktigt vad det handlar om, och har väl inte hajat mycket mer än att det är judarna som ligger bakom, såklart, men att hårdrocken är ett steg på vägen mot det goda samhällets undergång står klart.

Obetalbart.

Dagens citat

Johan Jakobsson blir konsult på Kreab, och rivstartar uppnosigt i Dagens Media:

Du blir konkurrent till Göran Persson?

- Jag har noterat att han är i samma bransch. Det är bra att han kan försörja sig själv.

Lästips

Har du 30 minuter över? Läs, bara läs. Bättre text om medborgarskap och kriminalitet kommer du inte att se detta år. Det handlar om de jobbiga ögonblick i verkligheten som fick Andrew Anthony att byta sida.

Alexanderhugg

Dagens ledare i SvD drar lärdom från en av myterna om Alexander den store, men handlar så klart om sjukskrivningar och långtidsarbetslöshet.

Det är en otacksam position som Alliansregeringen sätter sig i. En bred allmänhet får det bättre, men i så liten grad och i så långsam takt att det riskerar att vara bortglömt vid nästa val, samtidigt som vissa särintressen, och en ganska ansenlig mängd marginaliserade och ekonomiskt trängda medborgare, kommer att hata regeringen Reinfeldt för all framtid.

Regeringen är redan impopulär. Även om gårdagens mätning från Sifo visar att läget inte är lika illa som befarats – skillnaden mellan blocken är här 7,8 procentenheter till oppositionens fördel – är det ändå tydligt. Regeringen upplevs som defensivt trevande efter gångbara lösningar. De drar i en repstump här, pillar på en ögla där.

Ändå behöver man inte vara doktor i nationalekonomi för att kunna urskilja vad det är som trasslar ihop de två ändarna.

Jag menar förstås att det är arbetsmarknadens brister som är felet.

Radiotips

Jag är med i panelen i Godmorgon Världen idag på söndagsmorgonen kl 09.45!

Panelen om bl a synen på utbrändhet och om sommaröppen Riksdag. Jesper Bengtsson, Aftonbladet, Per Gudmundson, SvD, och Heidi Avellan, Sydsvenskan, deltar.

Jag antar redan nu att jag kommer att känna mig som en idiot efteråt. Det är svårt att tala sammanhängande.

Vilks-utställningen inställd?

Nyligen sade sig tidskriften Minaret tillsammans med Semus, Sekulära muslimer i Sverige, vilja anordna en visning av Lars Vilks bilder av Muhammed som rondellhund och en debatt omkring detta.

Nu tycks det hela hänga i luften. Minarets redaktör Mohamed Omar verkar ha ändrat sig. I ett mejl skriver han att han inte vill arrangera en visning:

Det har framkommit att det finns de som anser att vi genom att arrangera ett samtal mellan Lars Vilks och diverse muslimska kulturpersonligheter därmed blir de första som de facto publicerar hans "verk". Detta var en aspekt som tidigare undgått mig. Jag hade uppfattat publiceringen på nätet som en publicering. Det var en felbedömning.

En utställning i samband med dialogen skulle i så fall innebära att vi blir ansvariga för att publicera Lars Vilks teckningar. Det är ett ansvar jag inte kan axla. Dialog är något gott. Men att bli den som publicerar teckningarna. Nej tack. Med tanke på den kritik jag riktat mot Jyllands-Posten för att de publicerade sina karikatyrer vore det dessutom inkonsekvent och emot mina etiska och konstnärliga principer.

På grund av detta vill jag nu meddela att dialogen blir av och Vilks är som sagt varmt välkommen. Men publiceringen/utställningen av hans bilder får han sköta själv. Tyvärr har tidningar som rapporterat om vårt initiativ endast fokuserat på den eventuella utställningen och inte på dialogen som ju var det centrala då jag fattade mitt beslut.

Mohamed Omar

Semus verkar inte vara med på noterna, utan argumenterar fortfarande för en visning:

I den debatt som vi har följt om Lars Vilks teckningar har vi hamnat i ett låst läge. Detta är på flera plan:
1- Som försvar för yttrandefriheten anser många att de måste visas.
2- De som upplever dessa teckningar kränkande vill inte att de ska visas därför att de upplever dem som en grov överträdelse av en gräns för det som upplevs heligt.
3- Debatten fokuseras i det här fallet på yttrandefrihet kontra självcensur som muslimer blir ansvariga för.

Hur kan man komma ut ur den här positionen? Hur kan vi gå vidare så att debatten om islam kommer till en intelligent nivå där framförallt muslimer är med och sätter agendan för den inomislamiska debatten?

Mitt syfte till att låta visa Lars Vilks teckningar en gång för alla är att vi tar ett steg fram i den här debatten.
SEMUS primära syfte har varit att kunna föra en dialog kring yttrandefrihet, religionsfrihet, konst och demokrati.

DET ÄR DIALOGEN SOM ÄR MÅLET OCH FÖR ATT KUNNA FÖRA DIALOGEN ÄR DET NÖDVÄNDIGT ATT TECKNNIGARNA VISAS UPP.

Om Lars Vilks teckningar inte visas upp, hur kan vi föra en dialog om saken?

Jag tycker det vore djupt beklagligt om visningen inte blev av. Som vi bloggat på SvD:

Minaret med högt i tak

Den muslimska idé- och kulturtidskriften Minaret har tillsammans med föreningen Sekulära muslimer i Sverige, Semus, tagit initiativ att anordna en utställning med konstnären Lars Vilks teckningar av Muhammed.

Ett bättre forum finns inte. Som konstverk har bilderna redan, i och med refuseringsdebatten som varit, uppfyllt sitt syfte att påvisa konstvärldens självpåtvingade gränsdragningar. Nu desarmeras den spända situationen på ett intelligent sätt, och diskussionen kan höjas ett snäpp.

Kanske var vi för snabba i bedömningen av takhöjden.

Uppdatering:

Utställningen blir av. Semus visar bilderna, Minarets Mohamed Omar står för arrangemanget med diskussionen. Men någon utställning är det inte tal om. Kul ändå.

SEMUS verkar för att möjliggöra att teckningrna visas upp.
Minaret verkar för att, efter att tecknnigarna visats upp arrangera, en dialog med Lars Vilks, muslimska företrädare och relevanta samtalsdeltagare.

Lästips

Peggy Noonan skriver en fantastiskt fin kolumn i Wall Street Journal, med anledning av att NYPD publicerat en rapport om hemodlad terrorism.

Whenever I think of war, I think of this: It was 1982 or '83, I was in Northern Ireland, and a local reporter was showing me around Derry, then a center of the Protestant-Catholic conflict. The neighborhood we were in was beat up, poor, with Irish Republican Army graffiti on tired walls. There were some scraggly kids on the street.

Suddenly an armored British army vehicle slowly rounded the corner, and the street came alive with kids pouring out of houses, grabbing the heavy metal lids of garbage bins, and smashing them against the pavement. They made quite a racket.

A woman came out. She was 35 or 40, her short hair standing up, uncombed. It was late afternoon, but she was in an old robe, and you could tell it was the robe she lived in. She stood there and smirked as the soldiers went by. She'd come out to register her dislike for the Brits, and to show the children she approved of their protest.

As I watched this nothing sort of scene, I thought: That's where it comes from. That's what keeps it alive.

Ett budskap till dig från Rudy

"Ska - är inte det ett modalt hjälpverb?"

Det var svaret jag fick från chefen när jag försökte peta in en popkulturell referens i underrubriken till dagens ledare i SvD (pdf). Jag ville ge texten underrubriken "Ett budskap till dig från Rudy". Men det gick inte.

Artikeln är ett referat av Rudy Giulianis utrikes- och säkerhetspolitik, som han beskrivit i en lång artikel i Foreign Affairs.

Den som enbart följer svensk press kan lätt få intrycket att det amerikanska presidentvalet står mellan demokratiska partiets Hillary Clinton och Barack Obama. Men det är minst lika sannolikt att nästa president är republikan. En av valets centrala frågor kommer att röra säkerhetspolitik, och på det området har republikanerna ett historiskt försprång.

Hur charmerande Barack Obamas ungdomlighet än är har hans framträdanden inte kunnat undgå att röja en viss orutin när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik. Exempelvis deklarerade han nyligen att han, om han blev president, var beredd att sitta ner i samtal med Irans ledare, vilket omedelbart ledde till kritik. Senare förklarade han att han kunde tänka sig att anfalla Pakistan. Det föll heller inte i god jord.

Och hur karismatisk Hillary Clinton än är så ligger det henne i fatet att hon vinglat fram och tillbaks i fråga om Irak, och att hon anses för hökaktig för partivänstern och för mjuk för den amerikanska mitten.

Medan Clinton och obama har dribblat och dabbat i säkerhetsfrågorna har den främste republikanske kandidaten, Rudy Giuliani, passat på att presentera en egen säkerhetspolitisk linje i en lång artikel i tidskriften Foreign Affairs. Det är intressant läsning, inte bara med tanke på att innehållet kan komma att påverka även oss svenskar de närmaste åren.

Till skillnad från sina demokratiska konkurrenter diskuterar inte Giuliani hur man så snabbt som möjligt ska kunna ta hem trupperna från Irak. Han vill inte heller reducera övervakning och kontroll på hemmaplan. Giuliani identifierar tre huvuduppgifter. Den första är att finna en väg till seger i kriget mot terrorismen, den andra att stärka det internationella system som terroristerna vill förstöra, och den tredje att sprida säkerhet och stabilitet i världen via detta internationella system.

Dagens citat

Lisa Abramowicz i veckobrevet Snabbnytt som ges ut av Svensk Israel-Information:

Jag blev något konfunderad när jag läste Dagens Nyheters (13 augusti) icke undertecknade ledare med titel “Fred i vår tid”. Var har jag hört denna fras förut?

Gitmo-dansken häktad

I Danmark har polisen häktat den så kallade Guantanamo-dansken, Slimane Hadj Abderrahmane (som idag dock har bytt namn). Han är misstänkt för bedrägeri.

Abderrahmane släpptes 2004 efter att ha suttit på Gitmo i över två år - han hade gripits i Afghanistan nära gränsen mot Pakistan och under tiden på Guantanamo restes inga anklagelser emot honom. När han hade släppts påstod han att han under tiden i fångenskap utsatts för tortyr, och han skrev också en bok: Danskeren på Guantanamo - den personlige beretning (som jag skrivit om förr). Vidare framkom att han en gång tidigare även fängslats i Algeriet, efter att ha försökt ta värvning i GSPC, en terroristorganisation som idag anslutit sig till Al Qaida. I intervjuer efter sitt frisläppande deklarerade han rakt att danska soldater var legitima måltavlor och att han själv ville resa till Tjetjenien och kriga.

Nu har han hamnat i trubbel med danska rättvisan. Polisen påstår att Abderrahmane i sitt jobb på posten stulit brevförsändelser med kreditkortshandlingar och på så sätt tillskansat sig omkring 100 000 kronor. Dessutom misstänks han ha stulit flera danska pass. Danska polisen har vid husrannsakan hittat pengar, men inte tillnärmelsevis så mycket att det motsvarar det stulna beloppet. Om det finns medbrottslingar vet man inte. Danska Säpo, PET, har kommenterat det hela i ett pressmeddelande, men uttalar sig inte i fråga om Abderrahmane kan ha haft jihadistisk verksamhet på gång.

Politiken:

Siden fik manden et job som postbud, og det var i den forbindelse, at han tilsyneladende har begået bedrageri. I hvert fald sigter Midt- og Vestsjællands Politi ham for at have stjålet breve med både hævekort og pinkoder til to firmaer og en privat kvinde i Greve. I går fængslede en dommer i Roskilde ham for to uger.

Chefen for PET, politimester Jakob Scharf, besluttede i dag at kommentere sagen. Blandt andet i lyset af kriminalsagen fra Roskilde vil PET »også fremover foretage løbende vurderinger af de sikkerhedsmæssige forhold i forbindelse med den pågældende person«, hedder det i en udtalelse.

PET-chefen slår samtidig fast, at PET vil »træffe de nødvendige foranstaltninger«, hvis man mener, at manden er involveret i terrorrelaterede aktiviteter. I øvrigt har efterretningstjenesten løbende siden den 34-åriges hjemkomst i 2004 forsøgt at vurdere, om han udgør en sikkerhedsmæssig trussel.

Politiets efterretningstjeneste (PET):

Efter hjemkomsten har PET løbende vurderet, hvorvidt den pågældende udgør en sikkerhedsmæssig trussel i forbindelse med terrorisme. PET vil - bl.a. i lyset af den konkrete straffesag, som nu efterforskes af Midt- og Vestsjællands politi - også fremover foretage løbende vurderinger af de sikkerhedsmæssige forhold i forbindelse med den pågældende person. Hvis PET finder, at den pågældende person er involveret i terrorrelaterede aktiviteter, vil PET træffe de nødvendige foranstaltninger.

Lästips

Bloggen Islamologi.se, som drivs av studerande och forskare i Lund, belyser islamistpartiet Hizb ut-Tahrir. Partiet är inte etablerat i Sverige, men det är kanske bara en tidsfråga. Sympatisörer torde finnas i landet. Mohammed Omar beskrev för några år sedan i Aftonbladet hur han besökt ett möte med partiet i Uppsala, till exempel.

Få verkar dock öppet sprida partiets propaganda. Daniel Lillmans sajt Alternativmedia.net är det enda exempel jag stött på. Lillman publicerar där en rak översättning till svenska av en artikel från Hizb ut-Tahrirs sajt Khilafah.com (om "Hur kolonialismen förstörde Kalifatet").

Islamologi.se:

Hur är deras syn på demokrati?

Eftersom HT anser att den huvudsakliga suveränen är Gud, tar partiet klart avstånd från demokratiska system, som man anser bygger på att folket förfogar över statens suveränitet. Med andra ord förkastar de demokrati eftersom det då är folket som stiftar lagar istället för att följa sharia.

Hur förhåller sig de sig till terrorism?

I partiets partiprogram tar man klart och tydligt avstånd från våld. Partiet begränsar sin verksamhet till intellektuella, politiska och kulturella aktiviteter. De tar således avstånd från terrorverksamhet eftersom de anser att våld mot civila är förkastligt. Det bör dock nämnas att partiet ett flertal gånger uttalat sitt stöd för t ex självmordsbomningar i Israel som legitima martyrhandlingar.

Rothstein: Putnam motsägs av Sverige

Kristna tidningen Dagen uppmärksammar Robert Putnams forskning om att etnisk mångfald minskar förtroendet mellan folk i ett samhälle, och statsvetarprofessor Bo Rothstein kommenterar. Rothstein menar att i ett samhälle med starka institutioner - som Sverige - uteblir den negativa effekten Putnam beskriver: sänkt förtroende mellan människor har inte uppmätts i Sverige.

- Vi har kommit fram till att i den mån människor som kommer hit uppfattar att de blir korrekt behandlade av myndigheterna, och i den mån de inte lever allt för segregerat i egna enklaver, så ser man inte att mångfalden får någon negativ effekt för förtroendet. Vi kan heller inte se den effekt Putnam visar på i de nordiska länderna.

Är det inte en kombination: Både institutionerna och de medborgare du möter bidrar väl till vilken uppfattning du får om ett samhälle?

- Ja, fast sannolikheten att människor som du inte känner nära ska uppträda hederligt ökar om de offentliga institutionerna fungerar. Vi började upptäcka det för sju, åtta år sedan, när vi hittade tydliga samband mellan förtroendet för polis och domstol och förtroendet för andra människor.

- Vi förstod först inte hur det hängde ihop. Då började vi tänka: polis och domstol har en särskild roll, att upptäcka och bestraffa de som uppträder ohederligt. Och om de gör detta någorlunda väl, så tänker de flesta att merparten andra människor också är att lita på.

Det handlar möjligen inte om olika politisk grundsyn, med tanke på att du fokuserar det politiska och Putnam det privata?

- Nej, jag har jobbat med honom och det skulle jag nog inte säga. Men vi lever i olika samhällen.

Hemodlat

Erik Brattberg skriver i Global Politician om hotet från hemodlade jihadister:

When accounting for why the small prosperous and traditionally peaceful Nordic countries have become so susceptible to this new type of homegrown terrorism in the post-9/11 security climate, three general patterns stand out. First, Denmark, Norway and Sweden all have considerable Muslim minorities. Large-scale immigration begun after the Second World War when the Nordic countries opened up their borders for labor immigrants from southern Europe, the Balkans and Turkey. During the 1980s and 90’s, a new wave of economic, political and religious refugees arrived from the Middle East (mainly Iran, Iraq, Lebanon, Turkey and the Palestinian territories) and the horn of Africa. Today there are an estimated 275.000 practicing Muslims in Denmark, 76.000 in Norway and over 300.000 in Sweden.

Furthermore, the often poorly integrated immigrant communities have systematically become dependent on government subsidies as their chief means of income. This has a resulted in a high unemployment level for non-European immigrants. In 2001, persons born outside of Sweden on average received seven times more in social security assistance than Swedish-born nationals. The figures for Denmark and Norway are close to those of Sweden. Whereas the policies of the welfare state in the short term can reduce the economic poverty of low-income takers and thus have a pacifying effect on unassimilated immigrants, the same policies tend, in the long run, to create a dependence on the state which in effect can lead to further alienation from the indigenous society.

Lastly, terrorists and their indigenous sympathizers have been successful in exploiting the benefits of the Scandinavian open liberal democracies with their modern infrastructure offerings. These enlightened and sophisticated systems have enabled substate perpetrators in the name of "higher principles" to engage in propaganda activities, secure safe-havens, raise funds, purchase weapons and provide logistical support to overseas terrorist organizations.

In the wake of September 11, the Scandinavian governments worked hard to address the terrorism threat and the radicalization of its Muslim immigrants. Despite proven progress, more policy and law-making attention are still required in conjunction with stronger efforts to increase the public awareness over the challenge posed by Islamic radicalism. Despite Islamic radicalization being an equally serious threat in Scandinavia as it is in many other European countries, many Scandinavians unfortunately still view their countries as immune.

I New York har polisen precis släppt en imponerande rapport (pdf) om hur NYPD ser på homegrowns. Den är på nittio sidor och inte helt lätt att sammanfatta, men man kan säga att de har identifierat ett mönster - fyra steg i radikaliseringsprocessen - som de kan använda som utgångspunkt för spaningen. Profilering, anklagar vissa religiösa intressegrupper, men det stämmer nog inte. Nyttig läsning för varje polis och underrätelseman är det i vilket fall. Törs man hoppas att några ex hamnar hos Säpo och Must?

The Blotter skrev om rapporten:

The report by the NYPD intelligence division, "Radicalization in the West and the Homegrown Threat," plots "the trajectory of radicalization" and tracks the path of a non-radicalized individual to an individual with the willingness to commit an act of terror, multiple sources say.

"The threat is real; this is not some bogey man we are creating here. There are individuals who are proselytizing, inciting angry young men to go down this path," said Jenkins, who reviewed and contributed to the NYPD report.

The report identifies mosques, bookstores, cafes, prisons and flop houses as what it calls "radicalization incubators" that provide "extremist fodder or fuel for radicalization."

Uppdatering:

Terrorismforskare, den titel jag först gav Erik Brattberg, ser ut att ha varit ett för starkt ord, skriver Bulten i Bo. Så jag ändrade.

Rockgymnasium till Elvis Minne

Idag är det trettio år sedan Elvis dog. Om man nu tror på det, alltså.

För att fira tänkte jag starta ett rockgymnasium här på bloggen. Applikationen SplashCast ger ju användaren ett par tv-kanaler till sajten, och tidigare har jag ju samlat politik i en kanal, så varför inte samla musik i en annan?

Jag tänker mig formatet tre låtar på ett tema, så att varje program håller sig runt tio minuter. Och eftersom jag är arkeologiskt intresserad kommer det här inte att bli senaste hitsen. Det här kommer att vara nåt för den som gillar att leta sig bakåt i historien. Och så slänger jag in lite reklamfilmer också. Så välkomna till första upplagan av Three Strikes. Den handlar om knark, för Elvis hette ju Aaron, och Aaron skrev så bra om det i Expressen häromdagen, och det är ju inte bara i reggaen man knarkat. Det var värre på femtitalet, som Jerzy Sarnecki skulle sagt.

Add Rock'n'Roll Hi School to your page

Expressen misstänkliggör Sd

"Det kan ligga i Sverigedemokraternas intresse att framstå som politiska martyrer. Finns det en risk att de på något sätt kan ha iscensatt attacken själva?"

"Jag tycker illa om Sverigedemokraternas politik och lät detta påverka mitt omdöme. Därmed anslöt jag mig till en redaktionell tradition på Sydsvenskan och, vågar jag påstå, på de flesta andra nyhetsredaktioner."

Två citat från Niklas Orrenius, Sydsvenska Dagbladet, varav det ena ur en nyhetsartikel och det andra ur Publicistklubbens årsbok där han förklarar varför han i texten förvanskade verklighetsbilden av attacken mot Sverigedemokraterna och antydde att det var partiet självt som stod bakom våldet.

Man kunde tro att journalistkåren läser årsboken och lyssnar när några av landets tyngsta journalister berättar om etiska fällor.

Idag har Sverigedemokraterna på nytt attackerats. Biträdande pressekreteraren och ordföranden för ungdomsorganisationen Martin Kinnunens sambo (!) togs tillfånga av tre män som släpade ut henne i trapphuset, bakband henne och tejpade hennes mun. Alltsammans under knivhot.

Det är fruktansvärt, och måste fördömas på alla plan, utan undantag. Våldet som Sverigedemokraterna möter har tyvärr länge ignorerats, och de organisationer och individer som utför det har därför blivit allt mer vågade i sin brottslighet. Våldsamheterna kan bara stävjas om samhället sätter hårt mot hårt mot våldsverkarna.

Journalistkåren har förvisso äntligen börjat skriva om våldsamheterna - länge tegs det när våldet drabbade sådana som journalisterna ansåg förtjänade det - men kvar finns ibland den ton av misstänkliggörande som Orrenius illustrerar med citaten ovan.

Expressen idag:

Finns det några tidigare exempel på fingerade attacker, för att söka sympatier?

Expressenartikeln är ett undantag den här gången. Det är bra, men undantaget är illa nog.

Uppdatering:

Citat från debattören Salemo på forumet Socialism.nu:

en anhörig till SD hittades bunden i trapp hus.

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

Uppdatering 2:

Och DN tystar debatten...

Dagens Nyheter tycks ha stängt av Twingly - systemet som länkar bloggosfären ihop med tidningen - för nyheterna om attacken mot Kinnunen och sambon. Knuff noterar att 6 bloggar länkar till DNs artikel Politikers sambo överfölls i hemmet (kl 02.00). Vid artikeln finns inte en enda länk till bloggarna.

Är det här ytterligare ett steg mot kvävd debatt i Dagens Nyheters regi? Tidigare har många bloggare uppmärksammat att prostituerade inte tillåtits länk via Twingly på DN.se. Utvidgar de den våta filten nu?

Uppdatering 3:

Och TV3 text gör som Expressen: "ska ha överfallits".

Perspektiv på trygghet

Andreas Malm har skrivit ett reportage från Libanon i Arbetaren, där han målar Hizbollah i ett rosigt skimmer. Malm döljer inte att han ser Hizbollah som en trygghetsskapande och stabiliserande faktor i Libanon och regionen.

Liksom alla andra vi talar med är Um Shadi övertygad om att kriget kommer tillbaka. Hizbollah har gått ut med bedömningen att Israel kommer att invadera igen någon gång inom sex år, och spekulationerna gäller snarast vilka som kommer att dras med: Syrien? Iran? Andra libanesiska aktörer?

Shadiya berättar om hur de flydde nedför vägen till Rumeish under ett uppehåll i bombningarna på den tredje dagen. Där är invånarna sympatiskt inställda, men längre bort i mörkret dansar ljusen från Ain Ebel, en välmående kristen by med en lång historia av att samarbeta med Israel.

Också Shadiya tillhör, självklart, Hizbollah. Unga kvinnor som hon kan få rudimentär militär träning under några månader, men de hålls utanför stridande kommandon, enligt rapporter med stor frustration som resultat.

Hon vet att israelerna kommer. Hon ler, och de svarta ögonen glittrar när hon säger:

– Låt dem komma. Jag är inte rädd. Jag är stark.

Kriget år 2006, som i Libanon går under namnet Harb al-Tummuz, ”julikriget”, avslutades utan att Israel och USA nått sitt mål: att utplåna den starkaste folkliga kraft i Mellanöstern som står emot deras intressen, som stöder det palestinska motståndet, hotar västvänliga regimer och i stället lierar sig med den antivästliga axeln Damaskus-Teheran. Hizbollah finns kvar, i högsta grad. Efter segern på slagfältet i augusti var partiet starkare än någonsin.

Malms text bör läsas bredvid Michael Tottens skildring av hur tryggt invånare i Irak har det under Muqtada Al Sadr och hans Mahdi-armé; Hizbollahs släkting i Irak.

“Even Saddam was better than Jaysh al Mahdi,” he said. “They treat everyone bad. Americans treat us good. Sadr does not. They say Americans rape our women. They lie. It is just propaganda. Americans have plenty of women. Jaysh al Mahdi rapes our women for real. They are animals. But soon enough their day is coming.”

He got antsy and seemed to feel he spent too much time talking to me. He had to get back to work before someone noticed him missing.

“I cry all the time,” he said just before he set off. “I wish I was outside Iraq where I would not have to be afraid.”

I shook his hand. He returned to his post. And I felt useless. What could I do for this man? There are so many with stories like his in Iraq.

“What kind of country is this,” Feris said to me in a trembling voice, “where people do this sort of thing to their own people?”

Meanwhile, or at least so it appeared, I was safer at that outpost because the Mahdi Army was there.

Lästips

Johan Hakelius avslöjar sina gamla raggningsknep i en ganska komisk kolumn i Aftonbladet.

De tror, på allvar, att hela det komplicerade parningsspelet, efter tusentals år, plötsligt är nedlagt. Inte att det förändrats, stöpts om, klätts i nya ord. Utan att det försvunnit. Att allt blivit NATURLIGT.

Häromdagen gick jag förbi en parkbänk. På den satt en tanig tonårskille i fjunig skepparkrans och Afa-svart. Bredvid honom satt en tvättbjörnsögd, trulig tonårstjej med ett par ringar i underläppen. Unga, fria själar, alltså. Sin generations, enligt uppgift, ormgropande spjutspets. Killen blängde vädjande på tjejen, som uttråkat stirrade på sina kängor. Och medan min ledbrutna medelålderslekamen hasade förbi hann den höra detta:

Kille: Jag är väldigt intresserad av förspel ...

Tjej: Mm

Kille: Jag menar, killar är ju vanligtvis ... eller SOM JAG HAR HÖRT är killar mest intresserade av penetrationssex ...

Tjej: Mm

Kille: ... som män, alltså.

Tjej: Mm

Man fattade ju ungefär vad killen hade tänkt sig. Och man fattade ju ungefär vad tjejen inte hade tänkt sig. Och man kände ju igen sig.

Eller, förresten: som jag minns det brukade ett blandband och en flaska Beyaz räcka för att komma någonstans. Nu krävs tydligen 20 poäng i genusteori och begrepp som ”penetrationssex”.

"de säkerhetsproblem som kan uppstå"

Att en konstinstitution anser att den behöver bekymra sig mer för liv och lem än för kvalitet är en skam för ett öppet samhälle, skriver jag i min ledare i SvD idag.

Tilltaget att porträttera Muhammed är inte någon lågbrynt eller rasistisk provokation. Lars Vilks är professor emeritus i konstteori och i sin konstnärliga gärning har han återkommande utforskat frågeställningar om konstens plats i det offentliga. I och med refuseringarna har Vilks blottlagt en självpåtagen censur och en ideologisk likriktning inom kulturvärlden och ritat ut på kartan exakt var gränsen går. Den är snävt dragen.

På Lars Vilks blogg fortsätter den frejdiga diskussionen om konsten, men i det senaste inlägget finns ett mörkare stråk:

Hur som helst ser vi ett exempel på hur demokratin ryggar tillbaka för ett utomparlamentariskt hot. Svårligen kan man se detta på annat sätt än som en klar framgång för skapare av dylika hotbilder: Hota på, det lönar sig, vi böjer oss.

Det är sorgligt.

Födelsedagen flyttad

Vad som tidigare annonserats som festen på långholmen heter nu på förekommen anledning Festen i Vinterviken.



Det är gratis. Det är på min födelsedag. Det är obligatoriskt.

Fint sällskap, Oussama

Svenske Oussama "jag älskar Bin Ladin" Kassirs förmodade kollega James Ujaama har erkänt att han försökt upprätta ett träningsläger för Al Qaida i Oregon, något Ujaama dessutom lovat peka ut Kassir som delaktig i.

Därför kan det kännas fint att minnas en demonstration som anordnades av Eurocolors, en konst- och kulturförening som ville "använda konst som vapen mot fördomar, hat, diskriminering, krig, rasism, extremism, fanatism, destruktivitet, våld, agression, terrorism, brott mot mänskliga rättigheter, förstörelse och missbruk av naturen samt djurplågeri."


"Den 4 juli 2006 (på USA's national dag), anordnade Eurocolors ett protesttåg mot existens av skrämmande fängelser och det så kallade 'Guantanamo-systemet'... Alla i protesttåget bar orange t-shirts, kända som 'Guantanamo tröjor'"






"Vi bar även hade bild på den svenske medborgare Usama Kassir som USA stämplade som terrormisstänkt, utan att redovisa bevismaterial mot honom, helt enkelt för att den saknades. På lösa grunder begärde USA hans utlämning och på så sätt bröt mot FN-s stadgar, Human Rights och Genévekonvektionen."




"Med oss var även Mehdi Ghezali, tidigare fånge i Guantanamo, som fick tala offentligt för första gången efter 2 år sedan han släptes fri."









"Följande personer talande utanför ambassaden: Eva Björklund (Vänsterpartiet)"










"Helena Benaouda (Sveriges Muslimska Råd)"










"Yvonne Ruwaida... Gustav Hjertén (Miljöpartiet)"









Alla bilder från Eurocolors.

Minnenas afton

Nu när svenske Oussama Kassirs förmodade kollega James Ujaama har erkänt att han försökt upprätta ett träningsläger för Al Qaida i Oregon, något Ujaama dessutom lovat peka ut Kassir som delaktig i, finns det anledning att påminna om de politiker som prompt ville att Kassir skulle hämtas hem till Sverige och absolut inte utlämnas till USA.

Alice Åström, vice ordf i Vänsterpartiet, i skriftlig fråga till utrikesministern:

Mot bakgrund av det som stegvis blivit känt om USA:s behandling av människor som på lösa grunder anklagas för terroristbrott, och mot bakgrund av att svensk flathet mot amerikanska propåer tidigare utsatts för berättigad internationell kritik, blir denna situation än mer allvarlig. Det måste rimligen vara viktigt att utveckla en rättssäker och självständig svensk praxis, så att inte USA:s ensidiga agerande i ”kriget mot terrorismen” riskerar att köra över medborgerliga rättigheter.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Avser utrikesministern att agera för att Sverige formellt av Tjeckien ska kräva ett utlämnande av Usama Kassir till Sverige?

Gustav Fridolin, numera journalist, tidigare riksdagsman och partistyrelseledamot i Miljöpartiet, i skriftlig fråga till utrikesministern:

En utlämning av Kassir till USA äventyrar, så vitt vi känner till om och har erfarenhet av USA:s hantering av personer som utpekas för samröre med den här typen av brottslighet, allvarligt hans mänskliga rättigheter.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utrikesministern vilka åtgärder han avser att vidta för att verka för att Usama Kassir inte utlämnas till USA.

Ännu sämre odds för Oussama Kassir

Igår var en dålig dag för Oussama Kassir, svensken som säger att han äskar Bin Ladin och sitter inlåst i Tjeckien i väntan på utlämningsbeslut till det amerikanska rättsväsendet. Kassir står under åtal i USA för att ha försökt upprätta ett al Qaida-träningsläger i Bly, Oregon, och igår erkände hans kompis James Ujaama. Det komiska är att Ujaama tidigare beviljats åtalsunderlåtelse och strafflindring om han vittnade mot kollegorna, något han sedermera sumpade genom att fly landet, varför Ujaama nu kommer att straffas fullt ut.

Snacka om att ha kakan och äta den.

Seattle Times:

The new charges are a stark turnaround for Ujaama, who pleaded guilty in 2003 to a lesser charge of conspiring to aid the outlaw Taliban government in Afghanistan in the late 1990s. Federal officials have called Ujaama's help crucial in the 2004 indictment of Muslim cleric Abu Hamza al-Masri on charges of trying to establish the training camp and providing aid to al-Qaida.

In exchange for the two-year prison sentence, which he completed in 2005, Ujaama agreed to testify against several high-profile alleged terrorism supporters, including al-Masri and at least two of al-Masri's alleged henchmen, Oussama Kassir and Haroon Rashid Aswat.

Aswat has been questioned about the July 7, 2005, London subway and bus bombings that killed 56. All three men have been indicted in the U.S. in connection with the Bly training-camp plot.

Ujaama fled the U.S. with a fake Mexican passport on Dec. 5 of last year.

He was arrested outside a mosque in Belize on Dec. 18 after a scuffle with local police. Belize authorities said they were alerted by the international police agency Interpol that Ujaama was in the country.

Ujaama was returned to Seattle, and in February U.S. District Judge Barbara Rothstein sentenced him to two years in prison for violating the terms of his supervised release.

advertising

"You violated the trust I put in you," Rothstein told Ujaama.

By violating the 2003 plea agreement, Ujaama paved the way for the government to reinstate the much heftier terrorism charges it previously had dropped.

Sahlin igen

Dagens ledare i SvD handlar om att Mona Sahlin har börjat forma sin stora berättelse. Ni vet, berättelsen om den unga folkliga outsidern som tar tunnelbana och har streetkredd och kan utmana den mäktiga högern och skapa modern rättvisa. Jag skriver om Sahlins tal i Botkyrka. Igen.

Sahlin har förstås personligen ingenting med Fittja och Botkyrka kommun att göra. Hon bor fint i Nacka. Inte heller med tunnelbanan – Säpo avråder normalt partiledare att åka kollektivt. Att socialdemokratisk politik skulle hjälpa Botkyrkaborna är också långsökt. Kommunen styrs av Sahlins parti, Fittjas arbetsmarknadsproblem är resultat av hennes partis politik, Sahlin har personligen dirigerat integrationsmisslyckandet, och de undermåliga miljonprogramshusen är byggda av socialdemokratin. Problemen beror knappast, kort sagt, på att socialdemokratin tills nu inte ”kommit för att stanna”, utan tvärtom på att den verkligen har stannat.

Allt om okände "svensken" på Gitmo

Den 16 december förra året avslöjade jag historien om Gouled Hassan Dourad, alias Guleed Hassan Ahmed, Gitmofången som bodde i Sverige då han värvades till det heliga kriget.

Senast jag skrev någon nyhet om honom var den 5 maj, då han i sin Combatant Status Review Tribunal erkände att han deltog i jihad.

Nu lägger SvD ut en artikel: Viktig terrorfånge har bott i Sverige.

Uppdatering:

Ändrade lite i denna post eftersom det blev tramsigt.

Uppdatering 2:

Enligt The Local är Gitmosvensken sedan en vecka klassad som enemy combatant.

Dourad and the other 13 prisoners were officially classed as 'enemy combatants' last week. This means they can be tried by a military commission, according to the US Department of Defense.

Vilks drar ner brallorna på kritikerkåren

Idag kom beskedet att konstskolan Gerlesborgsskolan i Bohuslän, där konstnären och professorn emeritus i konstteori Lars Vilks är lärare och var inbjuden att ställa ut konst, inte kommer att ställa ut Vilks teckningar om Muhammed.

Anledningen som skolan ger är att man inte kan garantera elevernas och skolans säkerhet.

På Lars Vilks blogg fortsätter diskussionen. Han svarar på kritiska kommentarer, diskuterar de få artiklar som förekommit om hans Muhammedbilder, jämför med annan så kallat provokativ konst, publicerar nya varianter på föregivet hädiska avbildningar, och fördjupar frågeställningen om konstvärldens gränser.

På bloggen berättar också Vilks att han mottagit dödshot som av vad som kan utläsas följer ett allt för bekant globalt mönster.

Som en rent tillfällig passus kan jag nämna att jag idag mottog mitt första dödshot av en muslim som uppgav sig vara från Göteborg. ”Jag skall skära halsen av dig!” Tack ska du ha, får jag väl säga.

Men kulturmaffian tiger mest.

Jag kan begripa att sommarens tidigare refusering, på lilla Tälleruds hembygdsgård, inte fick kritikerna att gå igång. Personligen tyckte jag att det var obehagligt att läsa att den utställningsansvarige valde att plocka ner Vilks bilder efter att ha kontaktat "myndigheter", men ändå, sådana evenemang är inte "riktig" konst för dem som sitter i finkulturens elfenbenstorn.

Men nu handlar det om en institution. Det här är inte en karikatyrtecknare. Det här är inte en provisorisk utställningslokal i en lada. Det här är inte en en bild där Muhammed dränks i urin, avrättas, spränger bomber, eller framställs som blodtörstig eller ond. Det är en av Sveriges intressantaste konstnärer som refuseras från en av landets bättre konstinstitutioner på grund av att "säkerheten" inte kan garanteras om man hänger upp en teckning där Muhammed framställs som en rondellhund. Nota bene: inte en riktig hund - snarare en träbock.

På sitt sätt kan man säga att konstverket rullar på framför våra ögon. Själva händelsen blir konstverket. Som när Dan Wolgers stal sofforna på Liljevalchs och sålde på auktion. Kravbrev och stämningsansökningar infogades efter hand till verket, som blev ett slags diskussion om institutionerna, konstnärerna och konsten. Och ett inställt gig är också ett gig, som Ulf Lundell sade.

Men så betraktat missar man den grundläggande frågan: vi måste ta ställning till vilket samhälle vi vill ha, och kämpa för att få behålla det. Till exempel genom att se till att utställningar kan hållas trots eventuella hotbilder. Vi måste bestämma oss. Det gäller även kulturkritikerna.

Vilks drar ner byxorna på kritikerna. Det är säkert. Om han lyckas komma någonstans med den religiösa våldsamma dogmatismen är för tidigt att säga.

Uppdatering:

Jyllands-Posten publicerar "Profeten M som Mullahhund"!

En Svensson som ingen annan

En av dem som bidragit med mest värdefulla tips till den här bloggen genom tiderna går nu äntligen helt emot strömmen och startar en egen blogg. Mattias Svensson, en av de stora humoristerna inom Timbro-sfären, driver En vanlig $vensson.

Instant bookmark.

Rekordrubrik

Bra rubriker skapar bilder i huvudet. Kulturmaffians gubbslem smörjer bokdiskarna ger en äcklig bild. Texten är mina ord i kulturgubbsdebatten, och i den myntas begreppeta anorektica, berättas om ett gammalt litterärt ligg och påpekas att Maja Lundgren tydligt beskriver paranoia.

Det unika med Myggor och tigrar är att Lundgren så tydligt beskriver tillståndet av oupphörlig kränkthet som en sjukdom. För huvudpersonen är varje taffligt raggningsförsök ett patriarkalt övergrepp, varje plumpt skämt en inskränkning i hennes rättigheter, och varje grupp av män en konspiration. Lundgren visar att det rör sig om en paranoia: huvudpersonen inbillar sig till och med att Aftonbladets kulturredaktion sätter rubriker med hemliga meddelanden riktade till henne personligen.

Den paranoian finns, och den sätter krokben för det viktiga arbete feministerna vill ha utfört. Varje inbillad kränkning urholkar trovärdigheten av en verklig. Arbete som skulle kunna läggas på riktiga reformer, som att agitera för kvinnojourer eller uppfinna ett sätt att straffa arbetsgivare som avskedar mammalediga, förspills på en kamp mot en inbillad konspiration.

Också listar jag landets bästa stilister.

White guilt

Aldrig har jag tidigare sett begreppet white guilt bättre definierat.

Elise Guldagger, som hon hette innan hon blev muslim och bytte namn till Mariama, växte upp på Nordiska folkhögskolan i Kungälv. Båda föräldrarna var lärare, mamman hängiven kvinnosakskvinna.

Elise läste till sjuksköterska och gifte sig tidigt. Efter examen flyttade hon och hennes man och deras två barn till Danmark. De var med i det ekologiska storkollektivet Svanholm ända från starten, tillsammans med ytterligare 81 vuxna.

–Vi satsade allt vi hade och lånade resten av banken. Det var en dröm vi hade haft, med ekologi och nedbrutna gränser mellan män och kvinnor.

I åtta år blev Elise kvar på kollektivet. Två äktenskap hann hon med. I mitten av 80-talet bröt hon upp och flyttade tillbaka till Kungälv med fyra av sin fem barn. Där fortsatte hon att engagera sig för det hon trodde på. Startade självhjälpsgrupper för amalgamskadade. Samlade in symaskiner till änkor i Zimbabwe. När bondeledaren Demba Mansaré Keita frågade om hon ville bli hans tredjefru var Elises barn på väg ut ur boet och hon själv sjukpensionär på grund av fibromyalgi. Det var nu eller aldrig. Elise hade alltid drömt om att gifta sig med en bonde, och med tanke på ”allt detta djävulskap som de vita har ställt till med” hade hon ända sedan barndomen hellre velat vara svart än vit.

Lästips

Johan Ingerö - den bästa och roligaste svenska politiska bloggaren - går igång på sitt gamla Liberala Ungdomsförbund med anledning av ett pressmeddelande.

Det är släppt i samband med Pride och konstaterar att Jonas ska kunna byta namn till Camilla, att man inte ska behöva vara bosatt i Sverige för att få genomgå könsbyte här samt, och nu kommer vi till min favorit, att man ska ha rätt att behålla sina könskörtlar efter operationen i fråga.

Missförstå mig inte. Jag motsätter mig inte något av ovanstående. Men jag hade väntat mig lite mer av min gamle arbetgivare. Typ något som faktiskt förändrar samhället i någon riktning och faktiskt utmanar någonting. Man behöver inte direkt vara Hercule Poirot för att lista ut hur Luf har kunnat försvinna från rampljuset.

De organisationer som en gång betraktades som helt underlägsna Luf i såväl politisk som medietaktiskt know how, Kdu och Cuf, kör däremot på med tydliga och glasklara budskap på sina sidor. Kdu slåss för min rätt att sätta mina barn i friskolor och Cuf vill sänka mina skatter. Luf nöjer sig med att ta strid för mina könskörtlar om jag till äventyrs skulle få för mig att byta, f´låt, korrigera kön.

Ett öde värre än döden i machokulturen

Konspirationsteorierna är fantastiska i mellanöstern. Och ibland kan man dessutom använda dem för att skyla över något pinsamt. Nu har Yassir Arafats personliga läkare berättat att Arafat hade HIV i blodet - men att dog för att han blivit förgiftad. Visst, serru.

Late Palestinian Authority chairman Yasser Arafat's blood contained the deadly HIV virus, Arafat's personal physician told Jordanian media over the weekend. Dr. Ashraf al-Kurdi stressed, however, that Arafat did not die of AIDS - which is caused by the virus.

Jordanian news site Amman quoted al-Kurdi - a former Jordanian health ministry official - as saying that the virus had been injected into Arafat's bloodstream close to his death, and that the real cause of the chairman's death was poison.

Hours earlier, al-Kurdi was interviewed on television news station Al-Jazeera. However, the network cut short the live interview with al-Kurdi as soon as he mentioned that the former chairman had contracted HIV.

Om oss

Vad säger man om det här upplägget i ett radioprogram, Om oss i P1? Är det tävling i ensidig vänsteranalys?

"Vi möter Bernt som vet allt om hur det är att slåss om det lilla konsumtionsutrymmet i en maximalt skuldsatt familj. Och i ett studiosamtal - med forskaren Torbjörn Hjort, som studerat liv i ekonomisk knapphet och Folke Tersman, professor i praktisk filosofi - funderar vi över vad ett möjligen skörare välfärdssystem, vad ständig oro för ekonomin, tajta marginaler och färre skyddsnät gör med människors relationer."

Sitt lugnt i båten. Nästa program (18/8) kommer Åsa Linderborg och balanserar.

Det är komiskt. I resten av världen har man börjat diskutera partiskheten i public service. I dagens The Times skriver Antony Jay (som skrev manus till Javisst, herr minister) lysande om ämnet, utifrån minnet av sin egen tid på BBC:

It is of particular interest to me because for nine years, between 1955 and 1964, I was part of this media liberal consensus. For six of those nine years I was working on Tonight, a nightly BBC current affairs television programme. My stint coincided almost exactly with Harold Macmillan’s premiership and I do not think that my former colleagues would quibble if I said we were not exactly diehard supporters.

But we were not just anti-Macmillan; we were antiindustry, anti-capitalism, antiadvertising, antiselling, antiprofit, antipatriotism, antimonarchy, antiempire, antipolice, antiarmed forces, antibomb, antiauthority. Almost anything that made the world a freer, safer and more prosperous place – you name it, we were anti it.

Jag väntar med spänning på att SR och SVT ska ta tag i frågan på samma sätt som BBC gjort med rapporten From Seesaw to Wagon Wheel: safeguarding impartiality in the 21st century.

(Tack, Jocke, för tipset)

Dagens citat

Leif GW Persson skriver debattartikel i Expressen med anledning av sommarens litterära bråk:

...jag hatar kulturdebatter, är höggradigt allergisk mot skönandar och till och med villig att med egna händer och utan ersättning halvera personalstyrkan på DN:s kulturredaktion.

Jag har själv skrivit om saken till måndagens SvD. Stay tuned.

Lästips

Det är inte ofta man hittar porr som är värt att länka till. Men en tjej som beskriver sig som konservativ politisk kolumnist och reality-porrstjärna är faktiskt precis så bra som det låter: Popwhore.

Tatum Reed, conservative political columnist, fashion maven, and narcissistic sexual connoisseur, presents the next level of Pax American pornography. Popwhore remixes her fantasies and yours for mass consumption.

Smartare pornografi har, mig veterligen, aldrig gjorts. Hon recenserar konst, namedroppar mode och musik, spelar electroclash - och ligger med sina fans. Hon har en blogg, naturligtvis, hon podcastar, och Wikipedia har alla fakta som behövs för att ursäkta flåsandet som "ett sunt intresse för samhällsfrågor".

Som intervjun av Dennis Cook på Ebong, där hon pratar om värdet av att konsumera:

You use the expression "The Theory of the Leisure Class" a number of times. How do Veblen's economic ideas relate to what you do?

I like to ressurect classic concepts and images and remix them into new consumer contexts. I encourage people to enjoy conspicuous consumption and thus be part of the leisure class by watching porn all day. Veblen's juxtaposition of social commentary and economic theory is brilliant. In a way, I am being sarcastic and in another way, I am saying "join me for decadent sex and live a life of leisure."

Uppdatering:

Nåja, så jävla bra var det kanske inte. Men ett kul koncept.

Crazy

Av allt galet skit som mina vänner råkar ut för tror jag det här är bland det värsta. Lisa Eriksson från Uppsala - Kattis lillasyster och Mickes storasyrra - som bor i Kalifornien, höll på att bli mördad i veckan när en granne blev galen och avreagerade sig på alla i huset han ogillade.

I Aftonbladet (papper) berättar Lisa om hur hon hör skottlossning ifrån trapphuset, och blir så rädd att hon kastar sig på golvet och kryper in i badrummet där hon låser in sig. När skottlossningen fortsätter, och kommer närmare, smyger hon istället till balkongen och hoppar ut på gatan - från andra våningen - för att fly från platsen och ropa på hjälp.

Tre grannar dog. Lisa mår okej, enligt Aftonbladet.

Fotbollsjämförelse

Gårdagens viktigaste händelse, bortsett från kvällens krogrond till Snotty där även Expressen och Eskilstunakuriren uppenbarade sig, var naturligtvis att Manchester City under Svennis spöade West Ham. Bägge målen gjordes av Svennis nyförvärv. Lite orättvist jämför jag honom med Mona Sahlin i ledaren i dagens SvD.

Den 4 juli hade Sven-Göran Eriksson – Svennis – sin första dag på nya jobbet. Strax efter halv nio på morgonen anlände han till Manchester Citys träningsanläggning i Carrington.

Förmiddagen ägnade han åt att inspektera lokalerna, känna på gräsmattorna, hälsa på spelartruppen och sammanträda med den övriga klubbledningen.

Sedan vidtog vad Eriksson själv kallar ”en revolution”. På 38 dagar har Eriksson helt renoverat det fallfärdiga Manchester City. Han och radarpartnern Tord Grip har från sex olika ligor värvat åtta nya spelare till en sammanlagd kostnad på över en halv miljard kronor.

I backlinjen finns nu spanjoren Javier Garrido och på mittfältet brassarna Elano och Geovanni. Anfallet är italienskt: Rolando Bianchi från Reggina har tröja nummer tio. Igår var det premiärmatch mot Fredrik Ljungbergs West Ham.

Den 17 mars hade Mona Sahlin sin första dag på nya jobbet. Inför en jublande kongresshall kröntes hon till socialdemokraternas partiledare. Under kongressen höll hon sitt första linjetal, intervjuades av pressen och festade med ombuden. Sedan vidtog, ja vadå?

Fredagsmusik

Jag brukar normalt bara posta musik som jag själv står ut med att lyssna på, men jag ska göra ett undantag. Jag har skrivit flera texter om hur stödet för terroristerna sjunker i den muslimska världen, och här kommer ett exempel till.

I Pakistan har pojkbandslåten Yeh Hum Naheen (Detta är inte vad vi är), blivit listetta. Texten och videon har ett tydligt antiterrorbudskap.


Sånt här spelar roll.

(Via Belmont Club)