Rocket in my pocket

På torsdagen skrev jag om Noko Jeans på SvDs ledarsida. Det är ett gäng reklamare i Stockholm som försöker starta jeanstillverkning i Nordkorea.

Projektet borde ha varit dödsdömt från början, med tanke på kommunistdiktaturens bristande intresse för handel och minst sagt klena tradition av jeanstillverkning. Ändå är det märkligt levande. Entreprenörernas problem med att ens få en chans att resa in i Nordkorea för att undersöka tillverkningsmöjligheterna har blivit fängslande läsning på projektets blogg.

Tjusningen ligger naturligtvis i exotismen och flörten med det faktum att en stat som Nordkorea nästan är omöjlig att föreställa sig. Det är svårt att ta Nordkorea på allvar. Tyvärr är alltihop på riktigt. När Nordkorea nu på kort tid försökt avfyra en långdistansrobot, slängt ut IAEA:s inspektörer och svurit att återuppta atomprogrammet finns all anledning att vara orolig, även om agerandet också kan tolkas som ett försök att testa Barack Obama.

Skeendet illustrerar problemet med Obamas utsträckta hand. Den möts ofta av en knuten näve.

Det är nästan så att man föredrar den naiva ostalgi som gör Noko jeans möjligt, och de ängsliga unga innerstadskonsumenter som utgör dess målgrupp. Mitt i all ironi, cynism och nihilism så säger Noko jeans något bra på ett kul sätt. Att handel har potential att skapa fredliga relationer även över hårt bevakade gränser.

Det var innan jag visste att gamla Uppsalapolaren Fredrik Bergström var inblandad i projektet. Vi mejlades:

Fredrik: "Jag [har] en del insyn i projektet och kan försäkra dig om att det inte finns något ironiskt eller cyniskt i det hela. Från början var projektet ett experiment för att närma sig en av världens mest slutna stater. Nu är det det en affärsidé som vi faktiskt tror kan fungera."

Jag: "Det kanske inte gick fram till hundra, men jag hoppas på er idé (även om jag tillhör dem som tycker att jeans är lika med Levi´s till vardags och Lee till fest) och ser gärna att du sätter upp mig på sändlistan för vidare info och uppdateringar!"

Fredrik: "Du är ju inte i målgruppen gubbjävel."

Fredrik har helt rätt. Svenska jeans är en styggelse. Det Acne inte lyckades ödelägga i den svenska rumpan har efterföljarna grundligt utplånat. Cheap Monday har gjort med den svenska stjärten vad romarna gjorde med Kartago. Saknas bara att nästa jeanstillverkare försöker strö salt i fårorna. Ouch!

Apropå Uppsala och gamla kompisar. Jesper - Jäppelkarter - Hammarström gör fantastiskt fina studier av Uppsalas arkitektur som den normalt inte betraktas. Idag Uplands Nations port, svärtad av marschaller, en bild jag publicerar helt utan tillstånd från rättighetsinnehavaren. Men jag är ju både fan och gammal förste kurator.

Dessutom lär det vara den här porten som blir den första igenom vilken ett par Noko Jeans släpas ut.

Beväpna transporterna!

Man kan undra varför handelsflottan inte tillåts beväpna sig. Det är precis som med de svenska värdetransporterna. De är som stekta sparvar rakt in i munnen på skurkarna. Men det är den onämnbara tanken: att vapen faktiskt kan skydda.

Den rådande dogmen menar att fler vapen betyder mer våld. Men det är ju en relevant tes enbart om alla parter i en konflikt är lika goda kålsupare. Med färre vapen blir det mindre våld, men med banditerna i ständigt överläge, eftersom de som drabbas av våldet bara tillåts vara offer och aldrig får försvara sig.

Dagens ledarartikel på SvD handlar om piraterna, och de svenskar som är på väg ner för att skydda trafiken i Adenviken. De får det inte lätt heller.

Piraterna hade AK-47:or. Besättningen på den USA-flaggade Maersk Alabama, som transporterade mat och förnödenheter åt FN, hade ingenting.

När fraktfartyget höll på att bordas samlades besättningen för krisöverläggningar. De bestämde sig för att göra motstånd. Maskinchefen Zahid Reza, en 41-årig amerikan med rötter i Bangladesh, anmälde sig som frivillig.

Beväpnad med en ispik övermannade han en av inkräktarna. Men de övriga piraterna vek sig inte. De krävde en båt att fly med och fri lejd.

För att befria sin besättning offrade sig kapten Richard Phillips, 53, som gisslan. Han och piraterna drev iväg på en livbåt, som snart hamnade under övervakning av det amerikanska stridsfartyget USS Bainbridge. Efter fem dygn och ett flyktförsök undsattes kapten Phillips.

Räddningsinsatsen var som tagen ur instruktionsboken, sade USA:s försvarsminister Robert Gates på måndagen. Även president Barack Obama hyllade fritagningen.

In i det längsta undvek amerikanerna blodspillan. Man bogserade livbåten. Man gav till och med en av piraterna sjukvård ombord på krigsfartyget. Men det rådde aldrig någon tvekan om att man var beredd att göra vad som krävdes.

När en av de somaliska piraterna siktade sin AK-47 mot kapten Phillips var flottans prickskyttar sedan länge beredda. De stod placerade på Bainbridges utstickande akterdäck, utrustade med mörkersikten. Avståndet på 25 meter garanterade omedelbart dödande skott.

Något säger mig att den svenska missionen kommer att vara tvungna att jobba lite annorlunda, och att handelsfartygen dessvärre även i framtiden kommer att få stå med ispikar mot AK-47:or.

Förresten. Även ledarbloggens OnsdagsYouTube satsar på piraterna, och visar sjörövarnas egna mäklarbilder.

Relationstips under Darwinåret

Ur abstract till den vetenskapliga artikeln Wild Chimpanzees Exchange Meat for Sex on a Long-Term Basis (Gomes, Boesch, 2009, PLoS ONE):

...we show that female wild chimpanzees copulate more frequently with those males who, over a period of 22 months, share meat with them. We excluded other alternative hypotheses to exchanging meat for sex, by statistically controlling for rank of the male, age, rank and gregariousness of the female, association patterns of each male-female dyad and meat begging frequency of each female. Although males were more likely to share meat with estrous than anestrous females given their proportional representation in hunting parties, the relationship between mating success and sharing meat remained significant after excluding from the analysis sharing episodes with estrous females. These results strongly suggest that wild chimpanzees exchange meat for sex, and do so on a long-term basis.

Ur New York Times långa artikel om dejtingsajten SeekingArrangement.com som specialiserar sig just på hannar som har råd att dela med sig, Keeping Up With Being Kept - Making it easy for 'Sugar Daddies' to connect with 'Sugar Babies':

The site now claims more than 300,000 registered members, far fewer than mainstream dating sites like Match.com, which has 1.5 million paying subscribers, but still a remarkable number. Sugar babies outnumber daddies 10 to 1, [the company ceo Brandon] Wade says, providing what one sugar daddy called 'the best fishing hole I ever fished in.'

Glöm inte propagandaspridaren Oussama Kassir

Prövningen av målet mot svenske medborgaren Oussama Kassir, åtalad för terroristbrott, är i inledningsskedet i USA, vilket har genererat en del artiklar. Alla fokuserar självklart på det allvarligare brottet, försöket att starta ett träningsläger för jihad i Oregon tillsammans med ökända medlemmar i al-Qaida, men faktum är att även annat i åtalet (pdf) är intressant.

Oussama Kassir är även åtalad för sin uppviglings- och propagandaverksamhet på internet. Om detta har jag skrivit utförligt, med illustrationer och länkar, vid två tillfällen.

Svenske Oussama Kassirs betydelse för al Qaida

Oussama Kassir: en svensk al Qaida-krigare på nätet

Av aktuella tidningsartiklar om Kassir kan enbart Aftonbladets rekommenderas. Där påminns, till skillnad från i de andra artiklarna jag sett idag och igår, om Kassirs kriminella förflutna och hans uttalade stöd till Bin Ladin och al Qaida.

Han kom till Sverige från Libanon 1984.

Året efter gifte sig Oussama med första frun, en svensk kvinna som arbetade på en flyktingförlägggning i Dalarna där han bodde.

– De blev kära direkt, berättar brodern Hassan Kassir.

Efter något år föddes första barnet.

Det äktenskapet varade i fem år. Men Oussama var mer intresserad av nattliv än familjetillvaro.

– Vi var ofta ute på krogarna kring Stureplan, berättar Hassan.

I hemlandet växte de upp i en förmögen familj men flydde från kriget till Sverige i mitten av 80-talet.

Oussama fick jobb som svetsare och arbetade mycket med Hassan på olika byggen, enligt brodern.

I början av 90-talet drogs Oussama in i narkotikaaffärer.

På Österåkersanstalten träffade han nya vänner och blev allt mer fundamentalistisk.

– Vad jag minns radikaliserades han i kriminalvården, säger chefsåklagare Tomas Lindstrand.

Något år efter muck träffade han andra frun och fick ytterligare två barn.

Efter den skilsmässan reste han till USA. Det var vid den tiden, mellan 1999 och 2000, som han ska ha planerat ett terroristläger i Oregon.

Själv har han dementerat misstankarna.

– Jag tillhör inte al-Qaida men jag är en anhängare. Jag älskar al-Qaida och bin Ladin, sa han i Seattle Times 2002.

Värt att notera i övrigt: internationell press bevakar, svenska MR-aktivister gör allt för att stödja Kassir.

Österlen

Ale stenar, kungagraven i Kivik, bärnstensjakt i Ravlunda och en massa annat skånskt gör att det är glest mellan bloggposterna. Österlen är fantastiskt.

"Ett Kinder-ägg från helvetet"

Skärtorsdagstexten på SvD:s ledarsida har naturligtvis ägg-tema, och handlar om varför förtroendet för Mona Sahlin är så lågt, trots att hon uppfattas som en god lyssnare med hjärtat på rätta stället.

Förtroende, eller tillit, är på ett individuellt plan övertygelsen om att man kan lita på sin nästa. Det är den mekanism som gör att man kan låta grannen förvara ens extranyckel och som gör att man kan prata fritt med sina kollegor på jobbet. Till sin bästa vän kan man, heter det ju, vända sig i förtroende. Men förtroende handlar inte enbart om goda avsikter. Man hyser bara förtroende för den som kan förväntas att faktiskt agera tillförlitligt.

På ett samhälleligt plan är förtroendet det smörjmedel som gör att de olika beståndsdelarna kan samverka. Förtroendet gör att det unga paret kan ta lån till villaköpet, att fabriken kan beställa komponenter från underleverantören eller att barnfamiljen kan lämna dottern på dagis. Utan förtroende stannar det mellanmänskliga utbytet. Vilka vågar investera i en oförutsägbar framtid?

Det är ingen slump att det politiska begreppet är förtroendevald. Av de valda förväntas såväl goda avsikter som kompetens att agera pålitligt. Ingen vill drabbas av obehagliga överraskningar.

I termer av politiska överraskningar är det rödgröna samarbetet så oförutsägbart något kan bli. Det innehåller inte bara en opålitlig faktor, utan tre. Där finns en otydlig socialdemokrati med kraftlöst ledarskap. Där finns ett tillväxtfientligt miljöalternativ med förkärlek för utpressning. Och där finns ett statssocialistiskt populistparti.

Det rödgröna samarbetet är som ett Kinder-ägg från helvetet. Tre överraskningar i en, som det heter i reklamen.

Påskens berättelse handlar om återuppståndelse

Påskens dramaturgi kan skymtas bakom Wanja Lundby-Wedin, noterar jag i dagens SvD, som är en ögonblicksbetraktelse från Norra Bantorget där journalistuppbådet stod och väntade på styrelseötets utslag.

Solen gassade, och för att vara händelsernas centrum var där förbluffande händelselöst. Som en sämre, men dock, uteservering.

Men vittringen kändes i vårvinden. Journalister kan gå fort från lunchstämning till lynchstämning.

Väntan gav gott om tid att spekulera i hur skeendet skulle arta sig och vilken slags dramaturgi som följdes. Samtalet gled in på påsken. Var det inte så att LO med sitt långa styrelsemöte indirekt gav bilden att Wanja Lundby-Wedin nu genomgår ett utdraget lidande inför det oundvikliga slutet? Det låter som en bekant berättelse, enades vi om. Men om det är Lundby-Wedin som får bära arbetarrörelsens synder på sina axlar, vilken roll spelar då Mona Sahlin?

Hon bär väl korset en bit, sade en tv-reporter. Men kvällstidningsmannen hade redan bestämt sig. Barabbas.

Men den kristna Wanja Lundby-Wedin har väl snappat upp, antar jag, att målet med påskens dramaturgi är återuppståndelsen och inte korsfästelsen. Kanske är det därför hon valde att sitta kvar mot alla odds.

(Tack till Agnes för lunchstämning och lynchstämning!)

Shabaab: svenske Fu'ad central i jihadistrekryteringen

Den svenske medborgaren Fuad Mohamed Khalaf, även kallad Shongole, tillhör toppskiktet inom den somaliska terroristorganisationen Shabaab. På den tiden de Islamiska domstolarna hade makten var han tillika minister med ansvar för utbildningsfrågor inom Domstolarna. Redan långt innan Etiopiens invasion av Somalia propagerade han för heligt krig.

Exakt hur mycket den svenske medborgaren har betytt för Shabaab är svårt att få en uppfattning om.

Men en röst inifrån Shabaab berättar att Fuad Mohamed Khalaf varit helt central för terroriströrelsen när det gällt rekrytering av utländska jihadkrigare.

NEFA Foundation har översatt en kommuniké från Abu Mansoor al-Amriki, en amerikansk medlem i Shabaab som nyligen synts i en propagandavideo. Kommunikén är daterad den 8 januari 2008.

Abu Mansoor al-Amriki beskriver Shabaabs roll i Islamiska domstolarna och efteråt. Han ger oss rätt som redan tidigt påpekade de extrema inslagen i Domstolarna, och beskriver hur Shabaab bedrev sin jihadistagenda samtidigt som Domstolarnas regim betecknades som moderat.

Och viktigast för oss svenska läsare: Han beskriver hur central den svenske medborgaren Fuad Mohamed Khalaf varit för rekryteringen av tillströmmande utländska jihadkrigare.

“As for the days of victory, then it is known that the picture presented to the world was the ‘moderate’ picture of the Courts (as they describe them) and they strived in that period to control the financial sources, the direction of the Jihaad, and the foreign affairs. Despite these facts even the Kuffaar could see something else behind the scenes. They publicized that there is an ‘extremist’ group (according to their description) lurking within the government of the Courts.

They were right on about most of this except for mistakenly believing that the leader of this extremist group was Hasan Thaahir Uways.”

“Therefore, more deservingly, the Shabaab also knew about this reality and they used to encounter many difficulties because of the policies of the Courts. Similar to them were the Muhaahijreen who were welcomed at the airport by the Islaamic Courts with terrible statements like: ‘We don't need the Muhaajireen,’ and they tried to send them back; if it were not for a few of the Shabaab (like Shaykh Fu'aad and Abu Talhah as-Sudaani) who saved many of these Muhaajireen at the airport and tended to their affairs.”

Alltså: när moderata element inom Domstolarna försökte mota ut tillresta heliga krigare grep den svenske medborgaren Fuad Mohamed Khalaf in och "räddade" dem kvar i den somaliska jihadiströrelsen.

Snuskigt att partiet styr det fackliga arbetet

Vad som är häpnadsväckande och stötande är inte att Wanja Lundby-Wedin tvingas avgå från posten som LO-ledare. Där finns inget konstigt. Förr eller senare har varje ledare förbrukat sitt mandat, och då blir denne utbytt. Att Lundby-Wedin dels missbrukat medlemmarnas förtroende genom att missköta ett eller flera styrelseuppdrag, dels agerat dubbelmoraliskt vad gäller chefers löneavtal och ersättningsnivåer, har med råge fyllt LO-medlemmarnas tålamodsbägare. Det är inget konstigt att hon går på så sätt.

Men tydligen är det inte därför hon tvingas bort. Tydligen är det inte medlemmarnas åsikter eller intressen som fäller avgörandet.

Vad som tvingar bort Wanja Lundby-Wedin är två i helgen publicerade opinionsmätningar, från Skop och Demoskop, som bägge visar att det pågår en enorm väljarflykt från Socialdemokraterna och motsvarande uppslutning kring Moderaterna. Enligt Demoskop, som dock alltid har de mest svängiga mätresultaten av oförklarlig anledning, tappade Socialdemokraterna hela 8,6 procenenheter i senaste undersökningen.

De svaga resultaten i opinionsmätningarna har skakat partiledningen. Det är därför ledande partiföreträdare valt att uttala sig öppet i pressen och kräva Lundby-Wedins avgång. Det finns två skäl. Dels skadar Lundby Wedin verkligen partiet - hon sitter ju sedan länge i partistyrelsen och när förtroendet för henne sjunker så sjunker det också för partiet. Men dels kräver man hennes avgång också för att hon är den perfekta syndabocken att skylla de egna misslyckandena på.

Politik kan vara grymt. Vänskapsband som flätats i decennier slits av med ett enkelt eftermiddagssammanträde. Partiet meddelar domen, och karriären är över.

Grymt. Men det är så det är, och inget att uppröras över.

Vad som däremot är stötande är att det är partieliten som avsätter fackförbundsordföranden, och inte de många tusen missnöjda medlemmarna. Det rimliga hade varit att partiet kickat Lundby-Wedin ur partistyrelsen, om de nu tycker att det är hon som är ansvarigt för Mona Sahlins, Thomas Östros och de andras misslyckande. Och att sedan fackförbundsfolket fick avgöra vad som egentligen enbart angår dem.

Men i det korporativa Sverige är fackförbundet fortfarande ihopväxt med det socialdemokratiska partiet. Det är ett sjukt förhållande, som blir extremt tydligt idag.

Om jag vore LO-medlem skulle skulle jag uppröras enormt över att partipolitik styr över min fackliga organisation. Som medlem i en förening vill man att ledningen ska representera ens egna intressen, och inte partiledarens.

Det är som i de gamla socialistiska staterna. Där var fackförbunden främst till för att permanenta det socialistiska statsskicket och hålla arbetarna i schack. Vad som var bäst för löntagarna var aldrig huvudsaken. Partiet stod över allt.

Vad som händer just nu borde fungera som en väckarklocka för facket.

Det är snuskigt, det som sker.

Kyckling på lördag

Idag filosoferar jag på SvDs ledarsida omkring vem eller vad som ligger bakom kriget mot maten.

Attentat mot fjäderfäindustrin , eller mot djuruppfödningen, är inte särskilt ovanliga. Sverige har sedan drygt femton år en utvecklad aktivistisk djurrättsrörelse, som står under kontinuerlig granskning av Säkerhetspolisen. Redan 1994 anlades den första branden. Naturligtvis riktas misstankarna dit.

Det är lätt att föreställa sig logiken. Den industriella kycklinghanteringen och slakten är inte sällan en, förlåt ordvalet, hjärtskärande process att beskåda. Att få folk att avstå från kyckling vore en stor framgång för djurrättsaktivisterna. Att tillfoga Lantmännen Kronfågel ekonomisk skada vore också stort enligt samma logik.

Men djurrättarna brukar inte göra så här.

Det är som med chipsbränderna i varuhusen i Södertälje. Där var det också självklart att rikta misstankarna mot extremvänstern. Då dessutom med en historisk tradition att luta sig mot. Röda arméfraktionen började ju med att bränna ner varuhus. Ulrike Meinhof tyckte visserligen att det var osannolikt att varuhusbränder skulle leda till revolution, så man bytte till mord och kidnappningar istället, men från början gällde varuhusbränder. Man var dock väldigt noga med att ta på sig skulden för bränderna. I Södertälje har det efter en månad inte synts till några kommunikéer, bortsett från några klistermärken som det är osäkert om de hade någon koppling till mordbränderna. Mycket talar för att det inte var vänsterextremister som brände ner varuhusen. De brukar inte göra så.

Likadant är det med glasbitarna i kycklingen. Men här finns det inte ens någon historia av matvarusabotage att tala om. Djurens befrielsefront publicerar både aktivistrapporter och fotografier från utförda sabotage. Det rör sig om utsläppta minkar och höns, vandalism och hot mot pälshandlare, och någon enstaka utbränd slakterilastbil. Allvarlig brottslighet, förvisso, men normalt inte i syfte att fysiskt skada människor. Man har hotat med gift i maten, men inte faktiskt förgiftat. Bite Back Magazine , den internationella djurrättsaktivismens amerikanska husorgan, har rapporter från hela världen. Inte heller där tycks det förekomma glasbitar i kyckling som metod.

Ännu, vill säga.

Därmed inte sagt att gärningsmannen/männen inte sympatiserar med eller vill tillhöra den organiserade extremvänstern eller djurrättsrörelsen. Men jag betvivlar att händelserna är del i ett organiserat sammanhang.

Aktivistmiljön studeras med fördel på DBF eller Bite Back. Varning för galningar. Jag säger så här: Om gud inte ville att vi skulle äta djuren, varför har han då gjort dem utav kött?

Det du, Adelsohn

Den förre moderata partiledaren Ulf Adelsohn sade upp sin prenumeration på SvD nyligen. Han gillade inte innehållet, bland annat att ledarsidan "regelmässigt kritiserar regeringen".

I arbetarrörelsen jobbar man annorlunda om man inte gillar det som skrivs i blaskan. Om det handlar min lilla kortis på SvDs ledarsida idag.

Som ledamöter i Aftonbladets styrelse har Wanja Lundby-Wedin och Erland Olauson varit synnerligen aktiva, berättar tidningens förre chefredaktör Anders Gerdin i Resumé och Expressen. Enligt Gerdin klagade LO-representanterna på att tidningen var för självständig gentemot ägaren.

”Wanja och Erland ville ha en sosse man kunde lita på som debattredaktör”, säger Gerdin. ”Man tyckte att sossarnas och LO:s synpunkter inte kom fram tillräckligt.”

Bladets självständiga politiska kommentator fann heller inte nåd. ”Synpunkterna på Lena Mellin gick ut på att hon på allmän plats fick framföra åsikter som de tyckte gick stick i stäv med sossarnas och LO:s linje, och avvek från ledarsidans mer vänliga hållning till partiet och LO”

Det är svårt att avgöra för vem avslöjandet är mest genant. För LO eller för AB:s ”vänliga” ledarsida?

Dagens citat

I senaste numret av Brottsförebyggande rådets tidskrift Apropå (1/2009) sätter Säpo-chefen Anders Danielsson fingret mitt i en fantastisk paradox.

– Säpo är dels en säkerhetstjänst, dels en polisiär myndighet. Säkerhetstjänsten ska ingripa så tidigt att det aldrig blir polisiärt. Samtidigt är det först när det finns ett konkret brott som vi får tydliga och starka befogenheter, som hemlig kameraövervakning eller buggning.

Dåliga råd

USA under Barack Obama tänker söka plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Det kan låta fint, men i dagens SvD förklarar jag bristerna med resonemanget.

I rådet sitter några av världens värsta förtryckarregimer, såsom Kina, Kuba och Saudiarabien. Majoriteten av rådets 47 stater saknar grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Rådet domineras av en allians av länder från Afrika och Mellanöstern understödda av Kina, Ryssland och Kuba, som använder rådet för att skyla över egna människorättsbrott.

Detta återspeglas i valet av rådgivare och observatörer. Bland rådets experter återfinns således amerikanen Richard Falk, som tror att terrorattackerna den 11 september 2001 var en inhemsk sammansvärjning, och schweizaren Jean Ziegler, som var en av grundarna till Muammar Qaddafi Human Rights Prize.

Sällan granskas de riktiga skurkstaterna, och rådet börjar allt mer bekämpa demokratiska fri- och rättigheter. I den senaste sessionen antogs en resolution som syftar till att förbjuda smädande av religioner (läs islam).

Nu riskerar USA att legitimera vansinnet.

De konkurrerande mjukbrallorna tycker att Obamas giv är en bra idé. Pär Ahlin på Dagens Nyheter skriver att:

Visst kan åtskilligt som inte är så fördelaktigt sägas om rådet, men det centrala är egentligen inte medlemskapet i sig utan att det så tydligt markerar en ny amerikansk inriktning.

John Bolton, George W Bushs gamle sändebud till FN, säger dock som det är till Washington Post.

This is like getting on board the Titanic after it's hit the iceberg.

TT plockar upp mitt avslöjande från ledarbloggen

Mitt avslöjande att en svensksomalier suttit häktad i Storbritannien sedan maj 2008 citeras av TT under rubriken Svensk terrorhäktad i London, och sprids nu av nyhetsförmedlare över hela landet.

En svensk medborgare sitter sedan tio månader häktad i London misstänkt för terroristbrott.Det avslöjar Per Gudmundson på Svenska Dagbladets ledarblogg. Uppgifterna bekräftas av utrikesdepartementet.

Stort. I synnerhet med credit till ledarbloggen och med mitt namns nämnande.

Uppdatering:

Dagens Nyheter gör en längre rewrite med några bra egna tillägg.

UD har känt till mannens öde ända sedan i juni förra året men har valt att inte gå ut med uppgiften offentligt.

– Vi sände brev till honom i juli och har sedan dess haft kontakt med hans advokat, säger Mirjam Mannbro vid UD:s presstjänst till DN.se.

Avslöjandet om den häktade svensken gjordes på tisdagskvällen av Per Gudmundson på Svenska Dagbladets ledarblogg. Enligt Gudmundson greps mannen den 28 maj vid ett gryningstillslag i Leicester, varefter han fördes till ett särskilt säkerhetshäkte i London. Rättegången mot honom ska hållas i London den 21 april.

Nytt avslöjande om svensk terrorism

På SvD.se avslöjade jag igår kväll att ytterligare en svensk medborgare sitter frihetsberövad misstänkt för terroristbrott.

Mannen anklagas för att samlat in pengar till terrorism i Somalia, och för att ha drivit en webbsida med terrorpropaganda.

– Utrikesdepartementet kan bekräfta att en svensk medborgare i 30-årsåldern sitter frihetsberövad i Storbritannien sedan i maj 2008, säger Ellinor Lundmark vid UD:s presstjänst till SvD.

Svensken greps onsdagen den 28 maj 2008 vid ett gryningstillslag i Higgs Close i Rowlatts Hill i Leicester. Polisinsatsen, där det brittiska kontraterorismkommandot deltog, var samordnad med poliskårerna Leicestershire Constabulary och London Metropolitan. Samtidigt som svensken greps Ahmed Said Mohammed, 32, på Devons Road i östra London. Männen fördes till Paddington Green high security police station i västra London.

Enligt folkbokföringen saknar den svenske medborgaren fast adress i Sverige. Han invandrade från Somalia till Sverige 1991 och blev svensk medborgare 1995. De senaste åren, fram till i vintras då adressupgifterna upphörde, har han varit bosatt i stockholmsförorterna Tensta och Kista. Svensken är frånskild och har fyra barn med två kvinnor.

I Stockholmsområdet finns ett utbrett stöd ibland den svensksomaliska diasporan för väpnade rörelser i Somalia. Det sitter en svensk medborgare, tidigare bosatt i Rinkeby, i ledningen för terrorgruppen Shabaab, och två svenskar från Rinkeby är högt uppsatta i nybildade Hizbul Islaam, vilket SvD berättat om tidigare.

Den i Storbritannien frihetsberövade svensken har inga medier i Sverige hittills berättat om, trots den långa tiden i fångenskap.

Onsdagen den 11 juni förra året hölls de ursprungliga förhandlingarna i City of Westminster Magistrates' Court, då de bägge männen framträdde, men rätten ajournerade sig efter att åklagaren Jane Evans begärt mer tid för att förbereda åtalet.

Fredagen den 16 januari i år hölls åter förhandlingar, nu vid Old Bailey i London. De bägge männen nekade. Det bestämdes att rättegången ska hållas vid Kingston Crown Court den 21 April.

– Åtalsunkterna gäller insamling av medel för stöd till terroristorganisationer i Somalia, samt upprättande och administration av en hemsida som uppmuntrar till eller stödjer terrorism, säger Ellinor Lundmark vid UD:s presstjänst.

Svensken har avböjt det stöd och den rättshjälp som svenska medborgare vanligtvis kan räkna med från det svenska utrikesdepartementet.

– Han vill inte ha kontakt med UD, säger Ellinor Lundmark.

Detta är första gången svnsken förekommer i svenska medier. I Storbritannien har ärendet dock behandlats, dock utan någon referens till det svenska medborgerskapet. I det här forumet finns den brittiska bevakningen samlad.

Mer om Fuad Mohamed Khalaf

Den svenske medborgaren Fuad Mohamed Khalaf, som är en av ledarna i den somaliska terroristorganisationen Shabaab, är inte lätt att få något grepp om. Ledarskapet i Shabaab försöker ju undvika att figurera i pressen, och överlåter det åt den särskilda talesmannen.

I somras kallades Khalaf för "key strategist". vad det nu skulle betyda. I vintras beskrevs dock lite närmare var man ska leta efter svensken. I artikeln Two brutal stalemates i Africa Confidential pekas han ut som stridande Shabaabledare, en uppgift som senare spridit sig till CTC Sentinel nr 3-2009.

Shaykh Fuad Mohamed “Shongole” heads a group of fighters in the ports of Marka and Brava south of Mogadishu.

International Crisis Group fyller i.

In November 2008, the Al-Shabaab unit led by Sheikh Fuad Mohammad (“Shongole”) took over another southern port, Marka, through which much humanitarian aid is channelled.

Täta svenska band mellan Shabaab och Hizbul Islaam?

Hur nära varandra står svenske medborgaren Ali Yassin i Hizbul Islaam och svenske medborgaren Fuad Mohamed Khalaf (kallad Shongole) i Shabaab? I kommentarsfältet på den somaliska webtidningen Hiraan går snacket på både svenska, somaliska och engelska, med anledning av min gamla nyhet att den – av åklagare Ronnie Jacobsson – från terrorbrottsmisstanke friade Yassin numera finns i Somalia.

Mahare_Is_Here @ 3/18/2009 12:10 PM EST:

“I need to consider this a while,” Jacobsson told SvD Online. “But simply being a member of a group that has been identified as criminal is not sufficient to convict someone of wrongdoing.”

Vad pråtar du, Jacobsson, om?????....Hur mycket mer bevis mot den misstänkte behöver du? Han är medlem i en kriminel organisation, han är mer an 90% bevisat at han samlat in olagliga pengar från människor som lever in socialbidrag, han är närmast kompis och omgås med andra kanda terorister från Sverige som är också vällkänt hos polisen.

Hans relation till teror gruppen AL-Shabab är inte mörklagt eftersom hans närmaste kompis är Fuad Shongole som är senior ledare for Al-Shabab. Vilker bevisar att Al-Haraam och Hizbul Kalaab är en och samma grupp med två olika namn. De har bevisat deras relation genom att skicka help till Al-Haram den gångna veckan till G/Guduud provinsen och kriga sida vid sida.

Mr Jacobsson, du har engång gjörd ett grövt misstag genom att fria teror misstänkta och som jag ser du begår samma mistag engång till genom att inte åtala terror mistänkte. Jag vet att han har mer organiserat undervärld organisation i Sverige idag och jag vet att du också känner dem jag pratar om. Släpp inte dem där grupper fritt att resa till Somalia och begå terorhandllingar.

/.../

somalijaceeyl @ 3/18/2009 3:13 PM EST:

To: Mahare_is_here
Please write your comment in english or Somali so we could understand.Many of us do not speak or read swedish!
Take care bro
Peace

/.../

Mahare_Is_Here @ 3/18/2009 4:19 PM EST:

Somlijaceeyl

Sorry, but I was particularly addressing mr Jacobsson for his unwillingness to prosecute the man in question. And I was just sharing with him what I know about the man who was openly colecting cash for Al-Shabaab when Maxkamadaha controled the south. He openly going from city to city and was collecting money in the name of restoring the peace in Mugadisho. I was also reminding the prosecutor the conection between Al-Shabaab and Hisbul Islaam since the fugitive and Fuad Shongole have close conection and he was directly refering Shongole when he was talking about the oficers who were training the boys in camps.

So although my comment primeraly was directed to Mr Jacobsson and his swedish fear of provoking anyone, the background was to share with him what I know about the man in question......

Ett träningsläger för terrorister?

AFP försöker i artikeln Lawless Somalia draws influx of foreign fighters få en uppfattning om hur många utlänningar det finns i Shabaab, som allt tydligare vävts in i al Qaidas nätverk.

Somalia now shelters an estimated 450 foreign fighters who are working with the Shebab, a home-grown hardline Islamist group that has spearheaded a bloody insurgency since 2006.

While foreign fighters wanted for links to Al-Qaeda have long used Somalia as a backyard, their numbers have swollen dramatically in 2009, experts say.

"There were maybe 100 foreigners last year but now our estimate is up to 450," said Ismail Haji Noor, a former Somali security official who has established a secular militia bent on rooting out the Shebab and their foreign allies.

Noor said the foreign jihadists come from the United States, Europe, the Middle East and Asia and often enter the country on regular airlines from the northern semi-autonomous state of Somaliland.

Most of them are concentrated in Garowe, in the northern breakaway state of Puntland, and the southern towns of Baidoa, Merka and Kismayo.

"The risk is being taken increasingly seriously that they will look outside Somalia for their operations now," said one Nairobi-based diplomat.

Dessutom finns återvändande exilsomalier, bland annat från Sverige, i Shabaab. Vill det sig illa utvecklas Shabaab till ett träningsläger, såsom de afghanska lägren fungerade som plantskola för en hel generation terrorister.

Häftiga strider i Somalia - svensk gripen

En svensk medborgare uppges ha gripits i staden Galka’ayo i den somaliska regionen Puntland. Gripandet sätts av Somaliland press i samband med häftiga eldstrider i staden Bosasso, också i Puntland. Striderna misstänks ha samband med terroriströrelsen Shabaab.

Bosaaso, 28 March 2009 (Somalilandpress) — Heavy gun fire could be heard in the town of Bosaaso in the semi-autonomous region of Puntland in north-eastern Somalia, on Friday night as unknown militant groups battle Puntland Intelligence Service (PIS).

Unconfirmed reports said that armed men threw hand grenades inside the PIS premises located in the Lanta Hawada district of Bosaaso before opening fire from small arms.

It is not clear the number of casualties or damages at this stage, as it is too early for our reporters to visit the area.

Some reports suggest that the attack is in connection to a recent arrest of a well known cleric after he returned from a visit to the port of Kismayo, an Al Shabab strong hold.

It was just few hours ago that another group attacked the town of Garowe with hand grenade killing one person and wounding five others (see Somalia: Huge Explosion in Garowe).

Puntland forces also put Sheikh Abdulrahman Jama Tuke behind bars in the town of Galka’ayo however he was eventually released after militia men loyal to him surrounded the base where he was held. Reports from Galka’ayo also reported the police took a young man of Somali origin from Sweden into custody, it is not clear if he has been released.

Vänstern kvar i gamla hjulspår

Ett traditionellt vänsteralternativ börjar bli tydligt i och med Mona Sahlins och Thomas Östros skattehöjarutspel på DN Debatt. Den som trott att Sahlin skulle innebära reell förändring får alltså erkänna sig sidsteppad. Att Miljöpartiet skulle stå emot skattevansinnet i en eventuell regering är inte att lita på, skriver jag idag på SvDs ledarsida.

”Förmögenhetsskatten är samhällsekonomiskt ingen bra grej”, säger Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesman Mikaela Valtersson till Aftonbladet . ”Det är en ideologisk skatt med stora problem. Den läcker som ett såll och träffar inte dem som bör betala. Vi ser inget skäl till att vrida klockan tillbaka.”

Reaktionerna på Mona Sahlins och Thomas Östros utspel igår, att alla som har en förmögenhet som överstiger 2 miljoner kronor ska betala 1 procent i förmögenhetsskatt, är hårda till och med från Socialdemokraternas samarbetsparti. Tyvärr kan man utgå ifrån att Miljöpartiet inte skulle stå på sig just i förmögenhtetsskattefrågan vid en eventuell regeringsbildning. De skulle snarare använda den i förhandlingsspelet för att byta till sig någon procent dyrare bensin, eller så.

Men Valterssons sågning av förmögenhetsskatten visar att insikten om dess skadlighet är utbredd. Om hon vet kan man räkna med att ganska många vet, så att säga, och definitivt att alla socialdemokratiska mittenväljare gör det.

Tv-tips: Existens radikaliserat

Ikväll är det säsongspremiär för SVTs livsåskådningsprogram Existens. Det första avsnittet för i år gästas av Mohamed Omar, som allt mer börjar anta karaktären av svensk islams motsvarighet till Jonas De Geer. Även De Geer var uppburen en gång, för att sedan vandra rakt ner i det brunaste av träsk. En del upptäckte i tid vartåt det barkade, andra som försvarade honom skäms idag för att de givit honom utrymme och därmed hjälpt till att lansera en svensk extremiströrelses intellektuella alibi.

Omar och De Geer är vänner. Det borde vara en varningsklocka. Men det, eller att Omar öppet stödjer en antisemitisk terroristorganisation som Hamas, och dessutom gör det med en direkt demokratifientlig argumentation, hindrar inte Existensredaktionen. Ideologin har ju religiös täckmantel.

Kanske kan man rent av hävda att radikaliseringen är Israels fel? Det gör i alla fall Omar. Ur Existens programpresentation:

Kriget i Gaza påverkar inte bara israeler och palestinier i Mellanöstern, utan även de som bor på andra håll i världen. I Sverige har Mohamed Omar tidigare representerat en mer moderat form av islam men sympatiserar i dag helt med Hamas.

I bakhuvudet, när man ser programmet, bör man ha Existens mejlformuleringar när de letade judar som genomgått liknande radikaliseringsprocess som Omar:

Our focus will be Islam, but we intend to discuss growing radicalism and
intolerance among the Jewish population as well. Here in Sweden, we see
moderate movements in this direction.

Törs man gissa att ingen hittades?

Andreas Malm bad om ursäkt

En rolig sak hände strax före lunch. Andreas Malm ringde och bad om ursäkt för att han återgett ett av mina resonemang felaktigt (något jag påpekade i min recension av boken det gäller, Hatet mot muslimer). Det var hedervärt.

Resonemanget gällde eventuella förbud mot slöjor på offentliga platser, med anledning av en debatt som fördes i pressen 2004, och som den här bloggen kommenterade.

Malm (s.349):

Visserligen har skolverket, som vi sett, öppnat för lokala förbud av ansiktsslöjor, men mycket längre än så har slöjhatarna ännu inte nått i sina kriminaliseringsförsök. De representeras bland annat av Lisberth Lindeborg, som för övrigt inledde sin karriär som utvikningsbrud. I samband med Skolverkets dekret krävde hon i en artikel på DN Debatt ett totalförbud för slöjor i "offentliga yrken och institutioner". Argumenten var bland annat att det "fortfarande råder slöjtvång i Iran", att "slöjan är ett attribut för kvinnor som är förslavade, antingen de är medvetna om detta eller ej" och att slöjbruket är en politisk handling "eftersom islam inte gör någon åtskillnad mellan politik och religion". Hon fick medhåll av Per Gudmundsson, i dag ledarskribent på Svenska Dagbladet med "islamkritik" som specialitet. Han drog ned gylfen: "personligen kan jag ibland tycka att det är en skymf att överhuvudtaget skyla kvinnokroppen. Kanske var det så Lisbeth Lindeborg tänkte när hon vek ut sig i Mayfair."

Malm fick det alltså att framstå som att jag delar Lindeborgs åsikt om att slöjförbud bör införas. Men citatet kommer ur en text där jag pläderar för rakt motsatt sak.

"Det är viktigt att separera kyrka och stat. Men det leder inte automatiskt till slöjförbud. Tvärtom. Det betyder att staten inte ska lägga sig i vilken religion medborgarna väljer. Staten ska inte uppmana till den ena eller andra."

Jag gissar att det var mitt komiskt inriktade avslöjande om Lindeborgs förflutna som modell som förvirrade Malm. Lättlädda brudar har alltid varit problematiska för Hizbollah/Hamas-anhängare.

Mörkrets hjärta

Kinas kolonisering av Afrika - på en del gott och på mycket ont - kommer att utgöra en stor konfliktlinje i framtiden. En försmak om vad den får för konsekvenser för friheten beskrivs på SvDs ledarsida idag.

Idrotten förbrödrar. Det var det enkla budskap som skulle manifesterats i en fredskonferens i Sydafrika med start imorgon. Men kändisarnas, kungligheternas och fredspristagarnas möte med fotbollsspelarna avblåstes av arrangörerna när det visade sig att Sydafrika inte ville släppa in Dalai lama i landet.

Tydligare exempel än så kan inte ges på hur även det mest blygsamma freds- och frihetsbudskap kan kvävas i sin linda om stormakterna så vill.

När världens folkrikaste nation genomgår en ekonomisk expansion som saknar historisk motsvarighet blir suget efter råvaror enormt. Kina investerar därför tungt i Afrika.

Med investeringarna kommer också politiskt inflytande. Kinas ledarskap drar sig knappast för att utnyttja detta. Den globaliserade ekonomin ger Kina makt långt utanför landsgränserna.

Den 28 mars firar Tibet 50-årsminnet av det folkliga upproret mot den kinesiska överhet som då annekterade landet och tvingade Dalai lama i indisk exil. Kina har svarat med ett bedövande säkerhetspådrag.

Givetvis anser inte det kinesiska styret att det räcker med att slå ner oppositionen hemma eller i det egna närområdet. Med påtryckningar lyckas man hindra Dalai lama från att ens kunna visa sig i Sydafrika.

Sveriges första självmordsbombare på väg hem

Terroristen Mirsad Bektasevic, som sitter av ett 8 år och 4 månader långt fängelsestraff efter att han ertappats i förberedelser för att bli den förste självmordsbombaren med svenskt medborgarskap, kommer att flyttas från bosniskt till svenskt fängelse. Det beslutade regeringen på onsdagen.

Svenska Dagbladet rapporterar:

Sedan den 19 oktober 2005 har Bektasevic suttit frihetsberövad och de senaste tre åren har han tillbringat i bosniskt fängelse.

Förra året ansökte han, via sin advokat Richard Backenroth, om att få avtjäna resterande delen av sitt straff i Sverige. På onsdagen kom beskedet.

–Det är glädjande för honom. Han längtar hem, säger hans advokat som på onsdagskvällen hade försökt ringa sin klient utan att lyckas nå honom.

Var Bektasevic kommer att placeras är ännu inte klart.

– När man är dömd till ett längre fängelsestraff brukar man alltid hamna på Kumlas utredningsavdelning först, men det kan också bli att han placeras på anstalt direkt. Det är en del praktiska detaljer som vi nu måste lösa.

Justitiedepartementets skäl till överförandet är 21-åringens starka anknytning till Sverige, såsom svensk medborgare med familj i Sverige. Chansen att han återanpassas till ett vanligt liv igen anses också större i Sverige.

Hur goda chanserna till återanpassning bedöms vara framgår inte av artikeln.

Uppdatering:

Han såg för övrigt inte så ångerfull ut när han fick besök av sin "broder" Ralf Lennart Wadman, som under namnet Abu Usama El Swede är en av Sveriges ledande jihadpropagandister. Men det kanske ska utläsas som ett tecken på allvarliga brister i det bosniska återanpassningsprogram som det svenska antas överträffa.



Uppdatering 2:

APs text i International Herald Tribune återger bosniernas syn på flytten.

Jusuf Halilakic, a senior official at the Bosnian Justice Ministry, told The Associated Press that Bosnia has "no problem" transferring Bektasevic to Sweden, but authorities need an official note from the Swedish government saying it recognizes the Bosnian sentence.

Viktiga frågor får inga svar utan debatt

I dag anmäler jag Andreas Malms tjocka bok Hatet mot muslimer på SvD:s ledarsida, och konstaterar att den undviker de svåra frågorna om hur islam påverkar samhället, i ivern att islamofob-stämpla all debatt. Synd på annars angelägna frågeställningar.

Mer än en fjärdedel av Danmarks muslimska invandrare vill förbjuda homosexuella att utöva sin sexualitet. Det påstods förra veckan i en opinionsundersökning utförd av Danmarks statistik och tankesmedjan Cepos. Av de svarande med härstamning från muslimska länder var det 28 procent, att jämföra med 3 procent i den danska gruppen, som ville lagstifta mot homosexualitet. Vidare svarade 50 procent av den muslimska gruppen att lagen bör förbjuda böcker som ”angriper religion”.

Ger opinionsmätningen viktig kunskap? Hjälper den medborgare och politiker att fatta informerade beslut? Eller underblåser den bara en påstådd konflikt mellan ”muslimer” och ”danskar”?

Andreas Malms nya bok Hatet mot muslimer (Atlas) diskuterar huruvida det offentliga samtalet idag är genomsyrat av islamofobi. Den dryga 700 sidor tjocka debattskriften har tre avdelningar. I den första avhandlas föreställningen om Eurabia . Det vill säga konspirationsteorin om att Europa medvetet koloniseras av muslimer. I den andra delen beskrivs hur invandringsfientliga partier exploaterar konceptet Eurabia. Och det med framgång då stora delar av den övriga offentligheten redan diskuterar muslimer i termer av problem. Det tredje avsnittet jämför islamofobin med den antisemitism som ledde till Förintelsen, och varnar för att förutsättningarna nu finns för nya folkmord – på muslimer.

Ärendet är angeläget; det är viktigt att hålla rent från rasism. Tyvärr är boken ingen vidare vettig utgångspunkt för debatt om saken. Det angelägna skyms av en rad problem med såväl argumentation som avsändare.

Cepos opinionsundersökningar är naturligtvis mer nyanserade än jag beskrev dem på det korta utrymmet. Läs hela: Muslimske indvandrere og efterkommeres holdning til frihedsrettigheder, och Indvandrere og efterkommere fra muslimske lande er glade for Danmark.

Karl Rydå har förresten beskrivit Andreas Malms tankefel träffande:

Malms medvetna tankefel (man anar en vilja att svärta ner politiska motståndare som ibland är viktigare än motståndet mot islamofobi) är att behandla antisemitism och islamofobi som ett nollsummespel: ger man det ena fenomenet mycket uppmärksamhet skulle det betyda att man automatiskt ser mellan fingrarna på det andra.

Sabuni, Westerberg, Kristersson och Gudmudson

Idag håller Bertil Ohlin-institutet en lunchdebatt om alliansens flykting- och integrationspolitik, under rubriken Hårdare krav eller mer stöd? Där kan man se både Bengt Westerberg och Ulf Kristersson, men fokus hamnar naturligtvis på den alltid glimrande Nyamko Sabuni.

Så är det visst någon som heter Gudmudson som ska var med också.

Bättre möjlighet till egen försörjning och snabbare etablering i det svenska samhället är viktiga mål i flykting- och integrationspolitiken. Men går vägen dit genom krav på språktester, sänkta bidrag till den som flyttar till “fel” kommun och hot om indraget medborgarskap för den som missköter sig? Kan förbättrad undervisning i svenska och samhällskunskap, skärpt lagstiftning mot diskriminering och subventionerade instegsjobb göra någon skillnad? Eller är det helt andra reformer, till exempel på arbetsrättens område, som måste till? Välkommen till ett lunchsamtal där vi synar några aktuella förslag.

Deltagare: Nyamko Sabuni, integrationsminister, Ulf Kristersson, socialborggarråd i Stockholm, Per Gudmudson, ledarskribent för Svenska Dagbladet och Bengt Westerberg, tidigare folkpartiledare och ordförande för Röda Korset.

Moderator: Ulf Öfverberg, liberal debattör och ordförande Folkpartiet Södermalm/Gamla Stan.

Islamologen Gardell får Myrdals Leninpris

Vissa saker kan man inte dikta upp.

TT Spektra:

Den första upplagan av Jan Myrdals stora pris - Leninpriset - har delats ut. Prissumman på 100 000 kronor går till "den ytterst olydige" Mattias Gardell. Tanken är att priset ska tilldelas "olydiga samhällsdebattörer" som verkar i Jan Myrdals samhällskritiska och upproriska tradition.

Enligt ett pressmeddelande anknyter prisets namn till Lenins fredspris som delades ut i Sovjetunionen "som motpol till olika borgerliga pris i väst".

Born again Baby Grandmothers

Igår gav Baby Grandmothers en riktig konsert i Stockholm igen, för första gången på fyra decennier. Kenny Håkansson på trådig gitarr, Bella Linnarsson på rullande bas och Pelle Ekman på metronomiska trummor. Man skulle kunna kalla det powertrio.

Det funkade faktiskt. Man fick en klar bild av hur stenhårt soundet måste ha framstått nere på Filips den där hösten 1967 då allt exploderade. Inte konstigt att Baby Grandmothers fick turnera som förband till Jimi Hendrix Experience.

Giget varade en dryg timme och inkluderade Kebnekajsespåret Frestelser i stan (tajt!) och Rolling Stones Paint it black (psych!) bortsett från den egna katalogen som ju är ganska begränsad givet att bandet enbart spelade in en enda singel när det begav sig.

Stefan Kéry och hans Subliminal Sounds som arrangerade kommer att ha fler klubbkvällar under våren. Är du 40+ och arkeologiskt intresserad av svensk rock kan det vara nåt för dig.

The Local om svensken i Hizbul Islaam

Det är lätt att glömma hur stor webbtidningen The Local är. Människor som letar efter engelskspråkig bevakning av Sverige har nästan bara den att vända sig till (och SR Internationals telegramartade grejer). Den som söker på Google News, exempelvis, efter svenska nyheter hamnar nästan alltid hos The Local.

Därför är det extra glädjande att alltid pigga The Local plockar upp min nyhet om den svenske medborgaren som sitter i ledningen för Hizbul Islaam, och dessutom infogar några pratminus med mig.

Per Gudmundson, an editorial writer with SvD who has written extensively about Swedish terror connections in Somalia, says it’s regrettable that Swedish authorities weren’t able to build a case against Ali and prevent him from returning to Somalia to participate in more violence.

“Part of the problem is that the Swedish security services, law enforcement, and prosecutors don’t have the resources to carry out the costly and time consuming work of tracing money all the way back to al-Shabaab,” he told The Local.

“Of course, they also operate with the goal of preventing crimes from taking place in Sweden, and don’t have the legal tools to prevent crimes from occurring abroad.”

Gudmundson also noted that revelations of a Swedish citizen leading an Islamic terrorist group in Somalia hadn’t gotten much attention in the Swedish press or among Swedes in general.

While news about Africa seldom attracts a great deal of attention, he theorized that Swedes’ views about citizenship may also have something to do with the general lack of awareness of Ali’s case.

“In the eyes of most Swedes, a Swedish citizen of Somali origin is simply considered Somali,” he said.

“Swedes don’t really think it has anything to do with them.”

Exit K-G B

Idag hyllar ledarsidan K-G Bergström som snart slutar på SVT. Texten skrevs i två upplagor – före och efter sista programmet i serien Rakt på – och det är intressant nog den som skrevs utan intryck från tv-debatten som blev bäst. Den andra varianten med något annorlunda slut finns bara på papper, i vissa upplagor, ser det ut som.

K-G Bergström sträcker fram mikrofonen till det kongressombud som står närmast. Det är någon lokalpolitisk stackare, och det är en stor sak för honom, naturligtvis. Äntligen får han chansen. Det mäktiga rikstäckande Rapport frågar just lilla honom, kommunalpolitiskt aktiv i någon socialnämnd någonstans, och nu ska han få visa att hans väljare gjort rätt även när det gäller de stora sammanhangen.

Han hinner inte halvvägs genom svaret innan K-G vänder sig mot sin kameraman och säger ”Nej, det här duger inte”, och utan ett ursäktande ord går vidare till nästa ombud, sträcker fram mikrofonen och upprepar frågan.

Det är bara en av alla de historier om K-G Bergström som jag hörde under mina år på SVT. Själv vågade jag knappt närma mig honom. Dels av respekt för hans kunnande. Dels av skräck. Berättelserna om hur unga och oerfarna reportrar snästs av sprids bland lasproletariatet, som de tillfälligt anställda kallas. Man vill inte gärna bli utsedd till idiot av K-G Bergström. När landets tyngsta politiska reporter säger något är det dessutom antagligen korrekt.

Någon översittare är han nu inte. Tro inte det. Det handlar snarare om integritet och hantverkskunnande. Bara den som tillfullo behärskar den materia som ska kokas ned till ett tv-inslag – kanske bara 1,30 långt – kan avgöra redan efter en halv mening om det är värt att fortsätta. Och uppdraget går inte ut på att vara blödig gentemot centerpartistiska stämmoombud. Uppdraget är att ge en sann och relevant nyhet till tittaren. Det har K-G Bergström aldrig någonsin glömt bort, och det är därför han är så nära folkkär en politisk kommentator kan bli.

Bra journalistik är ofta bra tv, men de två begreppen ska inte sammanblandas. K-G Bergström gör journalistik. Den som granskar hans tv-inslag finner snart att det inte är bilden som står i centrum. Tvärtom händer det att Bergström läser in texten och överlåter åt redigeraren att bildsätta.

Krackelering

Dagens roligaste loppisfynd var dock ett tryck av Uppsalagrafikern Denis Steen från 1961. Kändes supermodernt och talade direkt till mig. Särskilt till priset av 100 kronor.

Loppisar och loppisar

En suddig bild på ett av dagens fynd. Ett av tre inköpta grafiska blad av Carl Larsson, utgivna av föreningen för grafisk konst i början av förra seklet. 100 kronor styck. Det finns loppisar och det finns loppisar.

Nyheten citerad i The Long War Journal

I Sverige tycks enbart jag vara intresserad av min nyhet i fredags att svensksomaliern Yassin Ali från Rinkeby, som hölls häktad i 105 dagar misstänkt för terroristbrott men som släpptes i somras, nu tillhör ledarskiktet i Hizbul Islaam - en väpnad organisation med femtiotalet människoliv på det obefintliga samvetet.

Men internationellt finns ett intresse. Webbtidningen The Long War Journal, specialiserad just på de många assymetriska konflikter som sammantaget kan sägas utgöra ett slags fjärde världskrig, skriver idag om mitt avslöjande.

A Swedish citizen released by the government last year is currently a senior leader of a Somali Islamist terror alliance currently fighting against the newly formed government.

Swedish police arrested three Swedish citizens in February 2008 on charges of funneling money to Al Shabaab, the Somali terrorist group with close links to al Qaeda. One of the men was released shortly afterward, and the remaining two men were released in June 2008 because “the evidence was insufficient” to prove the men had made the transfer, SvD Online reported. The suspects were put on parole, banned from travel, and ordered not to hamper the investigation or destroy evidence. In September 2008 the investigation against the three men was dropped.

Since being released, two of the men have become senior leaders of the newly formed Hizbul Islam. One of the men has been identified by SvD Online as Yasin Ali, while the other has not been named. Ali has been identified in a photograph released by Hizbul Islam, appearing with senior leaders of Hizbul Islam and a large stockpile of weapons.

When notified of the men’s involvement with Hizbul Islam, Ronnie Jacobsson, the Swedish prosecutor who dropped the case against the men, said that it would be difficult to convict the men simply for involvement with Hizbul Islam.

“I need to consider this a while,” Jacobsson told SvD Online. “But simply being a member of a group that has been identified as criminal is not sufficient to convict someone of wrongdoing.”

Artikeln, som går in ytterligare både på svenska och somaliska frågor, är skriven av Bill Raymond och Bill Roggio. För mig är det där och-et väldigt stort. Roggio har varit en idol och förebild inom webbjournalistik för mig ända sedan bloggen gudmundson startades.

Ett klargörande om Jan Guillous söndagskolumn

I gårdagens Aftonbladet skrev Jan Guillou att det är dags för vänstern att sluta dalta med våldsverkarna i demonstrationstågen. Det har han rätt i, även om jag själv också önskar att vänstern även slutar att liera sig med antisemiter och islamister - men man kan väl inte få allt på ett bräde.

Intressant nog väljer dock Guillou att ägna en stor del av artikeln till vad som skrivits på Svenska Dagbladets ledarsida under förra veckan. Det är väl ett gott kvitto på han läser och tar intryck. Några klargöranden är dock på sin plats med anledning av Guillous tillmälen i sin artikel Sluta dalta med de svartklädda provokatörerna.

Det kom på sin höjd en femtedel så många demonstranter som arrangörerna hade hoppats; den säregne knäppgöken på Svenska Dagbladets ledarsida räknade skadeglatt till blott 1500 deltagare.

/.../

Den säregne i Svenska Dagbladet gjorde förtjust jämförelser med pogromer i det gamla Östeuropa, alltså massmord och folkfördrivning, och intygade att det håller på att bli omöjligt för judar att bo i Malmö.

Och det är här, alltså, som det är läge att klargöra. Med "den säregne knäppgöken" åsyftar Guillou inte undertecknad, utan ledarsidans kolumnist Göran Skytte. Guillou brukar återkommande beskriva Skytte just i psykiatriska termer.

Senare i krönikan byter dock Guillou måltavla.

Samma ledarsidas frivilliga språkrör för Säkerhetspolisen tolkade koranen efter eget huvud och kom fram till i stort sett samma slutsatser som den säregne.

Och det är alltså jag: ledarsidans frivilliga språkrör för Säkerhetspolisen. Då var det utrett.

Det anmärkningsvärda med texten är dock inte okvädningarna. Det är att Guillou säger att vi, Skytte och jag, har rätt i sak.

Däremot har dessa skribenter dessvärre rätt när de riktar sin kritik mot vänsterns slapphet i förhållande till de små svartklädda fanstygen, de som kallar sig Antifascistisk aktion, Global intifada, Osynliga partiet och liknande.

Rätt igen, alltså. Dessutom visar det sig att Guillou i texten tar upp två RAF-kopplingar som undertecknad tidigare nämnt. Det är förstås en slump, även om man lätt kan få intrycket att Jan Guillou skaffat internet...

Två av tre saknade armar, gissa vems bilen var!

För en tid sedan efterlyste jag fakta i frågan om hur det gick i den fantasieggande historien med de armlösa tjetjenerna som fastnade i tullen i Skåne. En vänlig läsare har mejlat domen, som bekräftar varje misstanke, men som framför allt bjuder på en rad garv.

Det gäller alltså dom mot Ahmed Tschatajev, i målnummer B 605-08, vid Ystads tingsrätt, 2008-06-30.

Några citat ur domskälen ger en fantastisk bild.

Följande är till en början utrett i målet. Ahmed Tschatajev och de i målet tidigare häktade Aslam Idrisov och Ezir Ali Magomadov, samtliga av Tjetjeniskt ursprung, färdades från Österrike till färjeläget i Trelleborg i en personbil av märket Audi A3. Bilen är vänsterstyrd och manuellt växlad. Ezir Ali Magomadov saknar armar och Ahmed Tschatajev saknar högerarm; den sistnämnde har heller inget körkort. Aslam Idrisov var således förare av bilen. När de stoppades av tullen vid tullkontrollplatsen i Trelleborg den 3 mars 2008 vid 13.00-tiden satt Ahmed Tschatajev i baksätet och Ezir Ali Magomadov på det främre passagerarsätet. Tullen fattade misstankar mot de tre och tog in bilen för kontroll.

I kofferten var reservhjulet placerat på den plats som är avsedd för detta. Tullen tog ut reservhjulet och röntgade det. Man upptäckte då att det fanns något inpackat inuti däcket och skar därför upp det. Då fann man - paketerat först i tidnings/ reklampapper och utanför det en dunjacka - de vapen med ammunition och tillbehör (i fortsättningen endast kallade vapen) som åklagaren omnämnt i sina gärningsbeskrivningar.

Under tiden undersökningen av bilen pågick lämnades Ahmed Tschatajev ensam i ett rum och då passade han på att förstöra ett USB-minne, varvid han gömde delar av detta bakom ett värmeelement.

Det är inte utan att man undrar vad som fanns på USB-minnet, givet att domen också klargör vilken roll mannen spelar för den tjetjenska jihadistiska motståndsrörelsen.

Ahmed Tschatajev har berättat bland annat följande. Innan Ahmed Tschatajev lämnade Tjetjenien 2003 deltog han i striderna mot Ryssland. Samma år fick han politisk asyl i Österrike. Han har alltsedan dess engagerat sig i de tjetjenska flyktingarnas situation i Europa inom ramen för den den tjetjenska motståndsrörelsen Doka Umarov, uppkallad efter dess ledare med samma namn.

Men det roligaste i domen är männens fantasifulla förklaring till varför de skulle upp till Skandinavien.

Han måste snabbt kunna betala av ett lån som han tagit för sina släktingars räkning, och avsikten med resan till Norge var att han där skulle inkassera en fordran hos en person vid namn Sajfodin; det var fråga om cirka 4 000 – 5 000 Euro. Dessutom hoppades han kunna låna pengar i Norge. Detta kände inte hans medpassagerare till. Det fanns dessutom ett annat syfte med resan och det var att åka och fiska. Det verkar kanske lite märkligt att Ezir Ali Magomadov, som saknar armar, skulle kunna fiska, men det är faktiskt så att han tycker mycket om att fiska. Dessutom skulle de hälsa på vänner i Norge. Eftersom han själv saknar körkort behövde han en chaufför och därför ställde Aslam Idrisov upp.

Av alla fiskehistorier jag hört är denna den bästa. Och det uttrycks så underbart lakoniskt i domen: "Det verkar kanske lite märkligt att Ezir Ali Magomadov, som saknar armar, skulle kunna fiska..."

Hur var det nu den gick? "För när storfiskarn visar upp hur stora fiskar han fått, ja då räcker armarna inte till."

De hjärndöda bortförklaringarna fortsätter.

Anledningen till att han förstörde USB-minnet var att när han fick besked om att han var gripen och satt i det där rummet, kom han att tänka på vad som fanns lagrat på det. Där fanns flera fotografier, videofilmer från Internet på kvinnor som inte endast saknade huvudduk utan som var klädda i s.k. hemmakläder. Han hade med sig USB-minnet för att han inte på flera år hade sett sin syster eller sin mor. Det var viktigt att dölja dessa bilder, inte så mycket för polisen som för de två medresenärerna. Om en annan man skulle få se en kvinna som han var gift med i opassande klädsel så skulle han omedelbart skilja sig från den kvinnan; kvinnan är familjens och mannens stolthet och heder.

Som förklaring till varför vapnen fanns i bilen har han angett två alternativa förklaringar. Antingen har han råkat använda bilen i fel ögonblick och därför förstört planen för någon eller så berodde det på de förstörda relationerna till Ibragim Magomadov, som numera arbetar för Kadyrov-gänget. Det var efter det att denne reste iväg som problemen uppstod för hans släktingar med bland annat kidnappningar.

Vi får hoppas att våra säkerhetsorgan fick en bättre förklaring genom egna undersökningar. För männen är snart ute igen, om än inte i Sverige de närmsta åren.

Ahmed Tschatajev, som helt saknar anknytning till Sverige, skall enligt tingsrättens bedömning utvisas ur riket och förbjudas att återvända hit de närmaste tio åren.

Ahmed Tschatajev skall dömas till fängelse. Tingsrätten anser att straffvärdet för det brott som Ahmed Tschatajev gjort sig skyldig till uppgår till ett år och sex månader. Med beaktande av den långa utvisningstiden kan fängelsestraffets längd sättas något kortare.

Så säger folk att det här med jihadistjakt är tråkigt, va?

Sveriges problem att hantera Al Aqsa Spannmål

Varför gick det som det gick i rättegången mot Al Aqsa Spannmål i Malmö, som friades från misstankar om ekonomiskt stöd till Hamas?

Michael Jonsson och Christian Nils Larson har tillsammans skrivit en artikel i Jamestown Foundations Terrorism Monitor. Rubriken är talande, även om texten dessutom innehåller en matig utblick över andra europeiska länders sätt att hantera Al Aqsa: Scandinavian Trials Demonstrate Difficulty of Obtaining Terrorist Financing Convictions.

In largely similar cases, EU members have taken a wide variety of legal and administrative actions against organizations carrying the al-Aqsa name. In Sweden and Denmark, lengthy criminal investigations followed by criminal prosecutions have both ended in acquittals. This is in part because of the high evidentiary standards applied by the courts, but mainly because much of the evidence provided by Israel was discarded. The reliance on evidence from Israel and lower evidentiary thresholds were important factors in several German and Dutch court decisions to uphold administrative bans on al-Aqsa organizations in those countries.

Artikeln redogör ingående för problematiken i Malmö-rättegången.

The court’s verdict followed a tough evaluation of the evidence presented. The court said that because Israel and Hamas are engaged in a “war-like situation,” the Israeli view of Hamas as a terrorist organization and the outlawing of the charities in question “should be regarded as entirely irrelevant.” The court also rejected documents seized by Israeli authorities in Hebron in June 2002 that allegedly show that Hamas’ social, political, and military activities are all related. Because the documents’ authenticity could not be verified, they had “very little or no value” as evidence. Lastly, the court said that evidence from two trials by an Israeli court in Samaria “cannot be given any decisive importance” because of the “war-like situation” in Israel and Palestine, as the trials were conducted on occupied territory and the original documents were not presented.

Citing various concerns, the Swedish court largely discarded as evidence an FBI wiretap of a 1993 meeting of Hamas operatives in Philadelphia, a statement from the PLO, and a letter from the late Shaykh Ahmad Yassin (the spiritual leader of Hamas) that had been used in a German trial. The evidence the court found to be most credible was wiretaps indicating that al-Aqsa supported the families of martyrs and Hamas activists, and that money sent to Human Appeal may have been forwarded to other charities.

/.../

Especially interesting in terms of the alleged sanctions law violation is the court’s argument that while a wiretap suggests that al-Aqsa Spannmål Stiftelse “supports the families of martyrs… this does not show that there is an economic connection” to Hamas. It appears that the court has not considered the fungibility aspect whereby support given to the families of “martyrs” or Hamas members may free up Hamas’ funds for other purposes. This argument assumes that Hamas would fund the families of “martyrs” if charities were not doing so.

Vad var det jag sa?

Idag avslöjar jag att en svensksomalier som tidigare suttit häktad i över 100 dagar misstänkt för terroristbrott, men släppts, nu sitter i ledningen för en ny väpnad rörelse.

SvD:s ledarsida:

Den svenske medborgaren Yassin Ali, bosatt i Rinkeby, hölls häktad i 105 dagar misstänkt för terroristbrott. Han släpptes den 11 juni förra året, och i september lades förundersökningen ner. Bevisningen räckte inte när åklagaren försökte visa att pengar gått från Rinkeby till terroriströrelsen Shabaab i Somalia.

Yassin Ali återfinns nu, tillsammans med en annan svensk, i toppskiktet i en ny väpnad organisation. Hizbul Islaam , Islamiska partiet, grundades i januari men har på kort tid utmärkt sig som ett av Somalias blodigaste. Exempelvis stred Islamiska partiet under två dagar i slutet av februari tillsammans med män ifrån Shabaab mot Afrikanska unionens fredsbevarande styrkor. De dödade närmare 50 människor och sårade ytterligare 300, mestadels civila. På foton från ett propagandamöte som rörelsen höll i samband med striden ses en stor arsenal med allt från automatvapen till granatkastare, och svensken tillsammans med ledningsgruppen.

Återigen får resten av journalistkåren känna sig akterseglad av en ledarsida.

Jag har träffat Yassin Ali, förresten. I SVT:s Debatt i höstas debatterade han och jag och några till vissa svensksomaliers stöd till Shabaab. En befrielserörelse tyckte man då, men idag är ju de etiopiska styrkorna ute ur landet och Shabaab fortsätter att döda. Vem kunde tro det?

Gangster

Igår kväll deltog jag i Debatt i SVT, där Per Gahrton helt tappade koncepten och utnämnde mig till gangster. Han skulle bara veta att det korplag jag var med om att grunda på högstadiet döptes till Cosa Nostra. Men nu är jag alltså riktig gangster. Så får jag då äntligen den respekt jag förtjänar.

Debatten, som faktiskt blir ganska hetlevrad mot slutet (jag kan knappt erinra mig när jag senast höjde rösten mot någon), går att se på SVTs webb ett tag framöver:

Är vänsterns kritik av Israel förtäckt antisemitism, lyckas man inte hålla rent inom vänstern? Det hävdar borgerliga kritiker och ledarskribenter.

Och samtidigt sprids bilden av Sverige som en antisemitisk apartheidstat.

I Debatt möts bland andra Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, debattören Dilsa Demirbag Sten, ung vänsters Ida Gabrielsson och Per Gahrton, ordförande Palestinagrupperna.

Uppdatering:

Johan Ingerö och Jonathan Leman kommenterar programmet klokt. Paulina Neuding tecknar bakgrunden i en stor artikel om "Ramallmö" i Weekly Standard.

Om så kallad Israelkritik

Det är inte första gången det händer i Malmö att föregivet Israelkritiska demonstrationer blir forum för öppen antisemitism. Det hände under Libanonkriget 2006, och det hände i helgen. Om detta skriver jag i dagens SvD.

I den del av demonstrationen som gick under Hamas gröna flagga skanderades återkommande en välkänd antisemitisk ramsa.

”Khaybar, Khaybar, ya yahoud, jaish Muhammad saufa ya‘ud” betyder i översättning ”Khaybar, Khaybar, o judar, Muhammeds armé skall återvända”. Versen anspelar på ett slag år 629, då en muslimsk här under Muhammeds ledning intog den huvudsakligen judiska oasen Khaybar. Med obetydliga egna förluster krossade profeten den numerärt överlägsna Khaybariska armén och tvang invånarna till underkastelse. Några år senare fördrevs överlevande judar helt.

Ramsan, som riktar sig specifikt mot judar och inte mot staten Israel, är vanlig i Mellanöstern. Att den förekommer ihop med Hamasflaggan är väntat. Hamas är en antisemitisk rörelse som hänvisar till Sions vises protokoll i stadgarna. Detta är väl känt även för den som inte talar arabiska.

På ledarbloggen kompletteras med de aktuella filmsekvenserna.

Fjärrstyrning - ett teknologiskt genombrott

En nyhet i Kvällsposten ter sig vid en första anblick komisk. Demonstranter från ISM bröt polisens avspärrningar utanför Davis Cup-arenan i lördags - med en radiostyrd bil.

"Vår bil bär endast den palestinska flaggan", skriver ISM i sitt pressmeddelande. Men frågan är förstås varför framtidens upploppsmakare skulle nöja sig med det. En radiostyrd bil kan bära mycket annat. Och ett radiostyrt hobbyflygplan vore ännu svårare att stoppa för en polismakt som i bästa fall är beriden, men som definitivt inte har vingar. Tekniken är billig, tillgänglig och lättanvänd. Törs vi gissa att det slutgiltiga genombrottet kommer vid något toppmöte under EU-ordförandeskapet?

"Per Gudmundson har rätt"

Kravallerna i Malmö behandlade jag i söndagens SvD:

Så här är det. Våldsverkarna får sin legitimitet via den inramning som de ”fredliga” demonstranterna erbjuder. Utan ansikten som Vänsterpartiledaren Lars Ohly, förre Miljöpartiledaren Per Gahrton och SSU-ordföranden Jytte Guteland, så förlorar militansen sitt politiska sammanhang, och blir till rent och skärt våld.

Det här är tydligt för alla. Det var därför Stoppa Matchen inte drog till sig ens hälften så mycket människor som planerat. Folk vill inte låna sig till våldet. Människor som har helt vettiga skäl att irriteras på Israels invasion i Gaza insåg att den här demonstrationen inget var för dem. Inte minst för att medierna har rapporterat omfattande om de våldsbenägna grupper som ämnade delta och att dessa var beredda att stoppa matchen ”till vilket pris som helst”.

Alla vet vi att Ohly och de andra vänsterföreträdarna som deltog är intelligenta varelser. Vi vet tex, att när de slår upp Sydsvenska Dagbladet på lördagmorgonen och läser en intervju med två anonyma proffsdemonstranter som kallar sig ”Andreas” och ”Gudrun” så begriper de att pseudonymerna är hämtade från de mer kända RAF-förebilderna Baader och Ensslin. Ett garv, visst. Men vi vet att de vet att det blir våld.

Trots alla tecken väljer de att delta i den ”fredliga” demonstrationen. Ändå, när det planerade våldet bryter ut, så säger de ”fredliga” att de är besvikna, att deltagarna ju hade lovat att inte bråka, att en överenskommelse är bruten, och allt det där som alltid sägs efter demonstrationer som mer eller mindre planenligt urartat till kravaller.

Men inga ursäkter duger. Det högst medvetna deltagandet i denna demonstration kan bara tolkas som ett erkännande av våldet.

Det finns en logik. Precis som våldsverkarna erkänner att de behöver den politiska inramningen, så finns det en vänster som anser sig behöva våldsverkarna för att sätta tryck bakom sin politik.

I dagens tidning händer det osannolika. Jytte Guteland, SSU, replikerar.

Per Gudmundson har rätt i gårdagens tidning.

Dagens citat

Olof Holmgren från nätverket bakom Stoppa Matchen kommenterar våldsamheterna i Ekot:

"I dag är Malmö Gaza"

Bokstavligt menat, uppenbarligen.

Andreas och Gudrun

Anarkisterna i Malmö har humor, den saken är klar. Varför skulle de annars välja sina pseudonymer med detta raffinemang?

Sydsvenskan:

– Det blir nog inga stora grejer i dag, säger ”Andreas” när vi drar oss undan till ingången på Coop Bygg för att kunna prata ostört med honom och ”Gudrun”.

De är i 30-årsåldern och bor i Skåne. De har varit i aktivistkretsar sen sex–sju år tillbaka och bland annat deltagit i demonstrationerna under European Social Forum. Båda vill vara anonyma:

– Vi har ingen hierarkisk organisation, men polisen skulle säkert tro att vi är ledargestalter. Känner de igen oss kanske vi åker in för stämpling till brott, förklarar Andreas.

De ingår i aktivistnätverket ”Det är vi som bestämmer” med målet att stoppa matchen med alla medel. De är medvetna att det kan bli våldsamt med de tusen kravallutrustade poliserna på andra sidan.

– Visst finns det risk för sammandrabbningar. Men det får vi leva med. Matchen är en skymf mot Malmös stora palestinska befolkning som förlorat släktingar och vänner under Israels aggressioner, säger Andreas.

– Det våld som Israel utsätter palestinierna för är på en helt annan nivå än det som vi kommer att använda, lägger Gudrun till.

Vilken nivå är de då beredda att lägga sig på?

– Vad som än krävs för att vi ska ta in oss och stoppa matchen, svarar Gudrun.

Slangbomber, flaskor och stenar är några av vapnen de nämner.

Andreas och Gudrun ska tåga i den stora demonstrationen i det ”svarta blocket” som samlar den utomparlamentariska vänstern. De tippar på mellan femhundra och tusen aktivister från Skåne, resten av Sverige, Norge och Danmark.

– Jag vet att en buss från Blitz, 
Oslos ungdomshus är på väg. Även danskarna kommer, men frågan är om de kan ta sig över bron, säger Andreas.

De har fått tillstånd av den stora, fredliga demonstrationens ledning att vara med och de lovar att sköta sig tills de är framme vid Baltiska hallen. Men väl där ska de in och avbryta spelet.

Båda två är välartikulerade och sitter i ingången till ett byggvaruhus och pratar om att de drömmer om ett rättvist, socialistiskt och anarkistiskt samhälle. Utan våld.

Men för att nå dit är de beredda att använda just våld.

Hur hänger det ihop?

– Vi är inga våldspsykopater, men det är det enda språk makten förstår, säger Andreas.

Det mest kända paret som innehaft namnen Andreas och Gudrun är snyggingarna på bilden nedan, tagen i fängelset Stammheim.

(uppsnappat på Socialism.nu)

Socialism.nu: Gudmundson har rätt

Jag får oväntat medhåll i forumet Socialism.nu. Oväntat inte bara för att den ledarartikel de refererar är osignerad, utan också för att människor som kallar sig proffsdemonstranter och kommunister brukar avfärda mina tankar reflexmässigt.

Signaturen Guldfiske kommenterar i tråden Stoppa Matchen:

Per Gudmundsson strikes again. Vid varenda större tillställning kör han samma skiva på Svenskans ledarplats. Septemberalliansen, ESF/Sociala forum och nu Stoppa matchen. Målet är alltid att slå sönder den bredd som vänstern har, och slå in en nisch mellan etablerade vänstern och den utomparlamentariska. Tydligen är den bredden så oerhört hotande för borgarna - men Gudmunsson har ju rätt: militans kan inte existera i ett vakuum, utan måste ha ett bredare sammanhang för att inte totalt isoleras eller mosas (se Salem 2008). Nazister o muslimska fundamentalister dras med som guilt-by-association, men det är autonoma/direkt aktionsbaserade vänstern siktet är riktat mot.

Lustiga är att den här gången riktas hans kritik mot att militanta grupperingar organiserar sig utanför det officiella nätverket. Från att ha klagat på enheten så är det nu uppdelningen i legal/"illegal" gren som är det han är upprörd över. Men hur konstigt är det att det blivit den uppdelningen? Det har ju hetsats järnet om att breda demos ska utesluta autonoma/militanta grupper - men dessa gruppers praktiker försvinner ju inte för det: utomparlamentariska vänstern är ju en stark faktor bland sociala rörelser och alla måste förhålla sig till den, oavsett om den är innanför eller utanför. Så Gudmunsson eldar på, och tror att han kan tänka bort autonoma, att bara alla tar tillräckligt mycket avstånd så försvinner vi, går upp i rök. That never gonna work.

Nazister i palestinasjal

Vem förvånas över att nazister från Blekinge vill delta i evenemanget Stoppa Matchen? Retoriken är snarlik den som finns hos vänstern. Citat från Kamratskap Karlskrona (tidigare Nationalsocialistisk Front):

"...den israeliska statsterrorism som har krävt tusen och åter tusen palestiners liv ... man väljer att blunda för den stat som har brutit mot flest FN deklerationer mot de mänskliga rättigheterna genom tiderna ... vår solidaritet med det palestinska folket samt för att uttrycka vår avsky för den israeliska statsterrorismen tillika israeliska imperalismen ... det antiimperalistiska budskapet..."

Även under Israels krig i Libanon 2006 förekom nazister i palestinasjal. Som sagt: inget nytt, inget att förvånas över. Frågan är snarare varför Nätverket mot Israels krig och ockupation tillåter RKU och andra totalitära och våldsromantiska grupper, eller extremnationalister från de palestinska leden, men inte KK.

Why I am a republican

Magnus Westerstrand har tittat på en undersökning om hur konsumtionen av internetporr fördelar sig över de amerikanska delstaterna.

I stort kan man säga att det inte var så jättestor skillnad mellan de olika amerikanska staterna men de konservativa staterna (som röstar i högre grad på republikanerna) konsumerade mer porr.

Jag kan tänka mig att detta egentligen är klassrelaterat (republikanska stater är mer arbetarklass i USA), men de nya rönen är hur som helst ytterligare en anledning att välja republikanerna.

Barnamördare belönad

Barnamördaren Samir Kuntar har inte lust att vänta på några 72 jungfrur, utan förlovade sig nyss under buller och bång med Libanons högdjur på plats, rapporterar Haaretz.

Kuntar will be marrying Zeineb Barjawi, the daughter of a prominent Lebanese family. A range of Lebanese dignitaries attended their engagement ceremony at her Beirut home, including former Lebanese president Emile Lahoud and the father of assassinated Hezbollah deputy Imad Mughniyeh.

Så här rikligt belönas rättroende redan i jordelivet för att ha krossat ett barnahuvud med gevärskolven:



Seriöst. Vilken chans skulle Fester ovan ha hos en tjej som henne om inte judehatet var så sjukt utspritt i regionen?

Oklart i kriget mot chipsen

Ju mer jag läser om bränderna i Södertälje desto mindre klarhet får jag. Nedbrända butiker är klassiskt såväl för maffia som för terrorister/extremister. Men simultana terrorattacker i Sverige? Nej, det har hittills aldrig skett. Tidpunkten sportlov kan ju antyda skolungdom, men tidsinställda brandbomber är ju något annat än de tuber med klorex och socker som vi tillverkade i min ungdom. Onekligen sätter någon upp uppviglande klistermärken undertecknade med Global Intifada, men det kan ju också vara ett försök att parasitera på andras dåd och försöka få igång den revolution i välfärdsstaten de och deras likar önskar. Bränderna är unika, och skulle innebära ett stort steg vad gäller våldsanvändning för en grupp inhemska extremister. Om bränderna beror på Global Intifada åser vi just nu den mest häpnadsväckande utvecklingen i Sverige sedan sjuttiotalet. Nej, man ska nog inte vara för tvärsäker i skuldfrågan även om flera gruppers våldsamma tendenser är värda att ta på fullaste allvar.

Varifrån kunskapen om antändligheten i chipshyllor kommer kan vi dock gissa. Räddningsverkets film Chipshyllan brinner torde ha spelat avgörande roll för utvecklingen.



Uppdatering:

Ulrike Meinhof skrev redan 1968 i Konkret en två sidor lång text om Warenhausbrandstiftung, som går att läsa på tyska här, tillsammans med Röda Armé-Fraktionens övriga diskussioner om nyttan av varuhusbränder.

Efterlyses: enarmade tjetjener

Är det någon som kommer ihåg de märkliga enarmade tjetjenerna som dök upp i Skåne?

Så här hette det då, för ett knappt år sedan:

Three physically disabled Chechens have appeared in a Swedish court, suspected of smuggling automatic weapons into the country. Their car was stopped by customs officials on March 3 at the port of Trelleborg.

Ethnic Chechens, 29-year-old Aslambek Idrisov, 27-year-old Akhmed Shatayev and 27-year-old Azir Ali Magomadov appeared in court in a special session behind closed doors in the city of Malmo. Of the three men, one has only one hand, one has an arm missing and the other both hands missing.

Their arrival on March 3 at the small southern port town of Trelleborg aroused the suspicions of Customs officials. On searching a car allegedly belonging to the men, they found a cache of automatic weapons. It was then that the men were arrested.

Efter det har jag inte sett någon täckning av fallet. Sverige har vad jag förstår svårt att deportera tjetjenska terrorister/vapensmugglare/kriminella till en mer eller mindre säker tortyr och kanske död i ryskt förvar. Men någonstans måste väl männen finnas?

Kavkazcenter - som är språkrör för tjetjenska terrorledare - skrev om saken i vintras:

A trial is going to be held in Sweden on January 5, 2009 over a disabled person and the Chechen refugee Akhmed Chatayev (born 1980).

Akhmed was arrested in Sweden on March 2, 2007 as a result of provocation perpetrated by a man who is currently in Chechnya and is serving for Putin's regime. A hand gun has been intentionaly planted in Chatayev's car.

A Swedish court has tried his case and sentenced the disabled to 1 year and 6th months in the prison. Swedish authorities were going to release Akhmed as he finished serving his sentence but at that time a new inquiry has arrived from Russians.

Är det någon som tagit hand - ursäkta - om detta?

Svärta

Svärta inte ner vänstern, manar Aftonbladets Åsa Linderborg, med anledning av de al Qaida-liknande attackerna mot handlare i Södertälje. Hon skriver inte att mordbrand är fel i sig, förstås, utan att den i förevarande fall är kontraproduktiv: 'vill man förändra världen måste man ha folkflertalet med sig, och då kan man inte elda upp deras butiker.' I samma korta text understryker ÅL att mordförsök är ok: 'som när några AFA-aktivister nyligen misshandlade en nazist - även det något som bara spelar Sverigedemokraterna i händerna.' Tydligare kan knappast stödet för mobben uttryckas.